(1)

År 2002 lämnade Arcelor Huta Warszawa (nedan kallat AHW), som då fortfarande hette Huta L.W. Sp. z o o (nedan kallat HLW), in en omstruktureringsplan (även kallad individuell affärsplan) till de polska myndigheterna. Planen reviderades i mars 2003 (nedan kallad 2003-planen).

(2)

Omstruktureringen av den polska stålindustrin inleddes i juni 1998 när Polen lämnade in det första omstruktureringsprogrammet för järn- och stålindustrin till gemenskapen, i enlighet med artikel 8.4 i protokoll nr 2 i Europaavtalet med Polen (nedan kallad artikel 8.4) Enligt denna artikel kan statligt stöd undantagsvis beviljas för omstrukturering av stålindustrin under de första fem åren efter det att avtalet har trätt i kraft.

(3)

Den 5 november 2002 godkände Polens ministerråd ett omstrukturerings- och utvecklingsprogram för den polska järn- och stålindustrin fram till 2006, och antog på denna grund det slutliga nationella omstruktureringsprogrammet (nedan kallat NRP) den 25 mars 2003. Enligt programmet fick statligt stöd på upp till 3 387 miljarder zloty (846 miljoner EUR) (3) beviljas till den polska stålindustrin för omstrukturering under perioden mellan 1997 och 2006.

(4)

NRP översändes till kommissionen, som efter sin bedömning den 25 mars 2003 lämnade ett förslag till rådet om att den period under vilken statligt stöd enligt Europaavtalet får beviljas till den polska stålindustrin (vilken ursprungligen skulle löpa ut 1997) förlängs till slutet av 2003, med villkoret att mottagarnas verksamhet blev lönsam senast 2006. Förslaget godkändes av rådet i juli 2003 (4).

(5)

Genom detta beviljades Polen undantag till EU:s regler (5), dvs. fick tillstånd att bevilja omstruktureringsstöd till stålindustrin. Detta fastställdes slutligen i anslutningsaktens protokoll nr 8 rörande omstrukturering av den polska stålindustrin (nedan kallat protokoll nr 8) (6). Enligt protokollet får statligt stöd på högst 3 387 miljarder zloty beviljas till åtta namngivna företag (inbegripet HLW) fram till slutet av 2003, förutsatt att omstruktureringen slutförs senast den 31 december 2006 (7). Enligt NRP får HLW 322 miljoner zloty i omstruktureringsstöd (se tabell 8). Stödet fastställdes närmare i 2003-planen och det skulle användas enligt punkt 9 a och h i protokoll nr 8.

(6)

Protokoll nr 8 innehåller ett antal villkor och detaljerade bestämmelser för genomförande och övervakning. Bland annat måste Polen två gånger per år lämna in övervakningsrapporter. Oberoende konsultutvärderingar genomfördes under 2004, 2005 och 2006. Företagsrapporter för HLW/AHW har hittills lämnats in i februari 2004, april 2005, maj 2006 och juni 2007. Rapporterna diskuterades med de polska myndigheterna och med mottagarna, och de godkändes av kommissionen och de polska myndigheterna.

(7)

År 2005 gjorde AHW en reviderad version av HLW:s individuella omstruktureringsplan (nedan kallad 2005-planen) och anhöll om kommissionens godkännande enligt punkt 10 i protokoll nr 8.

(8)

Genom en skrivelse av den 6 december 2006 underrättade kommissionen Polen om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende eventuellt missbruk av stödet.

(9)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (8). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(10)

Polen svarade genom en skrivelse av den 2 mars 2007. Den 19 mars 2007 mottog kommissionen även synpunkter från stödmottagaren AHW, och kommissionen översände dessa tillsammans med frågor till de polska myndigheterna. Efter ett möte med de polska myndigheterna och stödmottagaren i mars 2007 sändes ytterligare frågor till Polen den 2 april 2007 och den 6 augusti 2007. Polen svarade den 4 juni 2007 och den 1 oktober 2007.

(11)

Den 18 oktober 2007 underrättade kommissionen Polen om sin preliminära bedömning av ärendet och efter ytterligare informationsutbyte mellan de polska myndigheterna och kommissionen angav Polen den 16 november 2007 att företaget avsåg att återbetala stödet ”utan att det påverkar den rättsliga situationen”.

(12)

De polska myndigheterna bekräftade i en skrivelse av den 22 november 2007 att AHW den 20 november hade betalat in 2 089 768 EUR på ett spärrat konto till förmån för det polska finansministeriet. Enligt avtalsvillkoren har ingen tillgång till medlen på kontot förrän detta kommissionsbeslut har antagits. När beslutet antas får ministeriet det belopp som finns på kontot plus ränta från och med den 20 november 2007. Om beslutet inte ges ut före slutet av februari 2008 återgår medlen till AHW.

(13)

AHW är en polsk stålproducent som tillverkar flytande stål och långa produkter, särskilt kvalitets- och specialstål (lätta och tunga sektionsprofiler).

(14)

1991 övertogs aktiemajoriteten i HLW av den italienska stålproducenten Lucchini och såldes 2005 till Arcelor, som 2006 gick samman med Mittal Steel (9).

(15)

Kommissionen förstår att HLW stod inför allvarliga finansiella begränsningar vid den tidpunkt då omstruktureringsplanen antogs. Företaget fick inga tilläggsmedel från sitt moderföretag Lucchini, som enligt Polen var i en djup finansiell kris, och på grund av lagstiftningsbegränsningar kunde företaget inte sälja sina egna tillgångar av värde. Mellan 1997 och 2003 hade företaget därför en mycket svag likviditet och därför utarbetades en omstruktureringsplan (10).

(16)

2003-planen innehöll en uppsättning grundläggande omstruktureringsåtgärder (punkt 3.2) i syfte att återställa lönsamheten, av vilka de viktigaste var följande:

(17)

Enligt 2003-planen (punkt 3.3) skulle företaget ha en industriell strategi med fokus på en gradvis förbättring av produkturvalet genom en betydande minskning av andelen handelsstål och billets och utveckling av produktionen med inriktning på special- och konstruktionsstål. För att nå detta skulle HLW följa ett program med gradvisa investeringar i mediumvalsverket, smideriet, drageriet och gjuteriet för stålgöt, medan smalbandsanläggningen skulle läggas ned.

(18)

För genomförandet av strategin enligt ovan planerade företaget ett investeringsprogram på [mellan 150 och 220 miljoner zloty], (*1) som i 2003-planen beskrevs enligt tabellen nedan.

Tabell 1

Planerade investeringar i stålproduktion (tabell 21 i 2003-planen)

(19)

Enligt punkt 4.4 i 2003-planen var investeringarna inriktade på modernisering av varmvalsverken (se tabell 22 i 2003-planen). Moderniseringen omfattade valsverket för medelstora sektioner och ersättning av glödgningsugnarna i slipverket och valsverket för tunga sektioner. Investeringarnas tidsplan anges i tabell 23 i 2003-planen, enligt vilken nästan alla investeringar skulle inledas under 2002.

(20)

Enligt 2003-planen (punkt 4.11) skulle företaget minska antalet anställda från 1 249 till 850. I 2005-planen fastställs att arbetsstyrkan ska minskas till 700 anställda. I 2003-planen avdelades 4,03 miljoner zloty för omstrukturering av arbetsstyrkan. Av detta skulle 1,5 miljoner zloty täckas av ett särskilt avdelat statligt stöd, 1,17 miljoner zloty skulle täckas av Phareprogrammet och 1,34 miljoner zloty skulle täckas av företaget (11).

(21)

I 2003-planen fastställdes också en finansiell omstrukturering och omstrukturering av tillgångarna. Enligt punkt 3.2 i planen skulle kortfristiga lån återbetalas och överflödiga tillgångar som inte hör samman med produktionen säljas.

(22)

I 2003-planen (punkt 4.7) fastställdes omstrukturering av skulden på 513 369 miljoner zloty (som enligt balansräkningen var det sammanlagda beloppet för långfristiga och kortfristiga skulder). Omstruktureringen skulle finansieras med framtida vinster och omstrukturering av tillgångarna. För 2004 och för 2005 förväntades intäkter på 363 miljoner zloty och av dessa skulle 60 miljoner zloty täcka nya lån.

(23)

Enligt kommissionens uppfattning omfattade 2003-planen följande åtgärder för finansiell omstrukturering: för det första hade offentligrättsliga fordringar avskrivits, vilket medförde ett stöd på 21,5 miljoner zloty (se 4.12.2) och för det andra hade HLW sedan 2000 gjort en gradvis omstrukturering genom att sälja icke-produktiva tillgångar för att kunna finansiera investeringsprogrammet.

(24)

Omstruktureringen av tillgångarna måste ses mot bakgrund av att HLW:s tillgångar redan hade varit föremål för en finansiell transaktion som HLW beskriver som sale and leaseback. År 2000 hade företaget fått ett lån på 250 miljoner zloty vars huvudsakliga säkerhet utgjordes av inteckningar i företagets mark och byggnader. I detta ingick både produktionstillgångar och andra tillgångar. Återbetalningen skulle ske genom två delbetalningar per år fram till 2010. Transaktionen var nödvändig eftersom HLW behövde likvida medel men inte omedelbart kunde avyttra sina icke-produktiva tillgångar. Avyttringen skulle genomföras under de kommande åren och skulle ge företaget likvida medel och sänkta finansiella kostnader.

(25)

Enligt 2003-planen skulle omstruktureringen av tillgångarna gälla de icke-produktiva tillgångarna (punkterna 4.7 och 4.8). Uppenbarligen såldes i slutet av 2001 en första del (53 hektar) av ett markområde på 100 hektar. Däremot försenades avyttringen av övriga icke-produktiva tillgångar eftersom AKR (Agencja Kapitałowo Rozliczeniowa S.A. – ett företag vars aktier ägs av industriutvecklingsbyrån och statskontoret) hade svårt att reglera rättslig status för den del av marken som inte hörde samman med produktion.

(26)

Då medel inte kunde erhållas från avyttring av mark planerades ett statsgaranterat överbryggningslån på 300 miljoner zloty. Lånet var avsett att användas för investeringar och för att täcka kortfristiga skulder (totalt 219 miljoner zloty). Dessutom avdelades 53 miljoner zloty för att genomföra investeringar som ursprungligen var planerade efter 2006 (219 och 53 miljoner, plus 10 % finansieringskostnader (27 miljoner) uppgår då till 299 miljoner zloty). Av det totalbelopp på [150–220 miljoner zloty] som hade planerats för investeringar, måste således minst […] miljoner zloty (dvs. […] miljoner zloty minus 53 miljoner zloty) inbegripas i beloppet på 219 miljoner zloty. Det återstående beloppet på […] miljoner zloty (219 miljoner minus […] miljoner) måste därför ha utgjort kostnaderna för omstrukturering av den kortfristiga finansieringen.

(27)

2003-planen (punkt 4.9) innehöll också ett separat investeringsprogram om införandet av ett miljöstyrningssystem enligt ISO 14001 (0,5 miljoner zloty), ett antal investeringar inom ramen för markåtervinningsprojekt med kostnader på 50 miljoner zloty och modernisering av kraftproduktionsanläggningen (inget belopp angavs). Åtgärderna skulle inledas under 2002.

(28)

Undersökningen tyder på att vissa, men inte alla, åtgärder enligt 2003-planen genomfördes enligt tidtabellen. Särskilt kan nämnas att uppförandet av en skrotningsanläggning senarelades till 2007–2008 och inte kom i gång förrän sommaren 2007. Dessutom övergavs uppförandet av en anläggning för hantering av kasserat gods eftersom hanteringen sköts av en underleverantör (12), vilket är en kostnadseffektivare lösning.

(29)

Undersökningen bekräftade också Polens påstående om att kostnaderna för den miljörelaterade omstruktureringen inte skulle täckas av omstruktureringsplanen utan av egna medel, såsom intäkterna från omstruktureringen av tillgångarna.

(30)

I 2003-planen (punkt 4.12) konstateras att det finns ett finansieringsgap på 300 miljoner zloty (se också kassaflödesrapporten i punkt 5.1.). Eftersom inget annat anges, kan man anta att finansiering endast behövdes för detta gap.

(31)

I punkt 4.12 anges att omstruktureringen kostade 113,6 miljoner zloty under 2002 och 105,3 miljoner zloty under 2003, plus finansieringskostnader på 21,9 miljoner zloty för inlåningen av medlen. Dessutom avdelades ytterligare 53 miljoner zloty för att genomföra investeringarna. Det fanns dock inga exakta uppgifter om vad finansieringen behövdes för.

(32)

Det verkar som om ingen ytterligare finansiering behövdes efter 2003. I sin 2005-plan konstaterade AHW i beskrivningen av 2003-planen att omstruktureringsprogrammet utgick från att ett antal åtgärder av strategisk och operationell karaktär ska vidtas och som resultat förväntas en betydande förbättring av verksamhetens lönsamhet och därmed finansiell likviditet. I omstruktureringsprogrammet beaktades det faktum att de finansiella likviditetsfaktorerna förbättras gradvis, med början från år 2003.

(33)

Den planenliga omstrukturering för vilken extra stöd behövdes omfattade investeringar ([150–220] miljoner zloty, inbegripet de genomförda investeringarna på 53 miljoner zloty), omstrukturering av arbetsstyrkan (4,03 miljoner zloty), vissa avskrivningar av offentligrättsliga fordringar (21,5 miljoner zloty), viss finansiell omstrukturering (81,5 miljoner zloty) och vissa finansieringskostnader för lånet (27,1 miljoner zloty), totalt 324,63 miljoner zloty.

(34)

Omstruktureringen skulle i huvudsak finansieras med ett statsgaranterat lån för att täcka finansieringsgapet till följd av vissa förseningar i samband med omstruktureringen av tillgångarna. För att företaget skulle kunna genomföra den finansiella omstruktureringen och investeringarna under 2002–2003 (eventuellt även under 2004), beviljade statskontoret därför företaget ett överbryggningslån. Det fanns således en klar tidtabell för omstruktureringsprojektet.

(35)

Omstruktureringen av tillgångar skulle dock enligt 2003-planen inte leda till omstruktureringskostnader. Denna omstrukturering löpte dock fristående från den statligt stödda omstruktureringsplanen och krävde helt klart inte något statligt stöd. Även vissa åtgärder som inte var direkt kopplade till återställandet av lönsamheten, t.ex. miljöåtgärderna, finansierades via omstruktureringen av tillgångar och genomfördes, såsom Polen upprepat konstaterade, vid sidan om omstruktureringen.

(36)

Enda orsaken till att omstruktureringen av tillgångar omnämns är att den skulle generera medel genom försäljning av icke-produktiva tillgångar. Däremot finns inget omnämnande om återbetalningen av sale and leaseback-transaktionen.

(37)

Av de 322 miljoner zloty (kalkylerat som nettobidragsekvivalent) som ursprungligen godkändes enligt NRP, fick AHW stöd enligt nedanstående tabell som Polen har lämnat in.

Tabell 2

Statligt stöd som godkändes och emottogs 2002 och 2003 (*2)

(38)

Stödet beviljades för tre olika ändamål:

(39)

Det statsgaranterade lånet beviljades HLW av Bank Pekao S.A. genom ett avtal mellan HLW och banken den 10 december 2003. Enligt avtalet ska lånet återbetalas fem år efter undertecknandet av avtalet, dvs. den 10 december 2008.

(40)

AHW hade ansökt om garantin i augusti 2003. Garantin beviljades genom ministerrådets beslut av den 31 december 2003 och den omfattade ett nominellt värde på 46,3 miljoner EUR, som plus ränta och tillhörande kostnader totalt uppgick till 58,3 miljoner EUR. I ministerrådets beslut konstaterades att HLW först skulle behöva stödet för investeringar i varmvalsverket och för återköp av leasade tillgångar (sale and leaseback-avtalet), och fastställde att stödet skulle användas för detta ändamål. I närmare detalj:

(41)

Företaget hade enligt egen uppgift lagt ut totalt 1 132 788,35 EUR i räntor, betalda i delbetalningar. Den första räntedelbetalningen, som betalades den 30 december 2004, var avsedd för de lånebelopp som hade utnyttjats, och därefter skulle räntebeloppen fördelas mellan de respektive totalbeloppen. Enligt de polska myndigheterna var räntebetalningarna fördelade enligt det som anges i tabellen nedan.

Tabell 3

Erlagd ränta

(42)

AHW hade också följande kostnadsposter i samband med det garanterade lånet:

(43)

HLW:s låneansökan 2003 tyder också på att minskningen av lånet (jämfört med det godkända beloppet enligt 2003-planen) baserade sig på HLW:s eget initiativ eftersom företaget redan hade förhandlat lånet. HLW förbehöll sig dock rätten att anhålla om det återstående stödet upp till taket på 75 miljoner zloty, men genomförde inte detta.

(44)

Det är uppenbart att 2003-planen endast genomfördes delvis. Mellan 2002 och 2004 använde HLW endast 58,7 miljoner zloty på omstrukturering. Endast [cirka 25 % av det totala investeringsbeloppet enligt tabell 1] miljoner zloty användes av de […] miljoner zloty som var avsedda för modernisering av varmvalsverket 2002–2004. Investeringarna omfattade endast valsverket för medelstora sektioner, dvs. inga investeringar gjordes i slipverkets ugnar eller i valsverket för tunga sektioner. Dessutom investerades mindre än en halv miljon av […] miljoner zloty i stålverket och […] miljoner zloty som övriga allmänna investeringar (för närmare detaljer se uppgifterna för 2002, 2003 och 2004 i tabell 4 nedan).

(45)

Kommissionen har inte erhållit någon information om huruvida den finansiella omstruktureringen genomfördes. Kommissionen kan dock se i 2005-planen att HLW:s skuldsättning den 30 juni 2005 låg på samma nivå som i slutet av 2001 (se punkt 1.8 i 2005-planen). Dessutom uppnådde HLW ett positivt driftsresultat redan under 2004. Kommissionen antar därför att företaget har genomfört den planerade omstruktureringen av kortfristiga skulder.

(46)

Rapporterna från den oberoende övervakningskonsulten bekräftar att HLW inte var lönsamt under 2004, i slutet av 2004 eller i slutet av 2005. Däremot var AHW lönsamt i slutet av omstruktureringsperioden (slutet av 2006).

(47)

Det är uppenbart att lönsamheten i slutet av 2006 beror på ett antal faktorer som utöver den delvisa moderniseringen av valsverket framförallt hör samman med boomen inom stålsektorn som hade en mycket positiv inverkan på företagets omsättning. Dessutom hade likviditetsproblemen eliminerats när HLW övertogs av Arcelor som var en stark investerare. Företaget kunde dock inte motivera sitt generella påstående om att företaget hade nått lönsamhet tack vare att garantin hade utnyttjats för omfinansieringsändamål.

(48)

Under 2005 ledde inträdet av en ny ägare till betydande ändringar i investeringsstrategin. I stället för att modernisera de existerande varmvalsverken planerar AHW nu att uppföra ett nytt valsverk för tillverkning av långa produkter för konstruktionstillämpningar. Det nya verket kommer sannolikt att använda 160 mm CC billets med kvadratiskt tvärsnitt som råmaterial och produkturvalet kommer att omfatta armeringsstänger av kolstål, runda och platta stänger, lätta sektioner och kvadratiska och månghörnade sektioner. Enligt Polen är denna anpassning ett svar mot utvecklingen på konstruktionsmarknaden som förutspås växa betydligt under flera år i Warszawaområdet, vilket kan ge AHW en fördel eftersom företaget redan är beläget där.

(49)

Den nya anläggningen kommer att vara i full drift i mitten av 2008 och ersätter de nuvarande varmvalsverken, som redan har moderniserats med en investering på [cirka 25 % av det totala investeringsbeloppet enligt tabell 1] zloty. En översikt av investeringsprogrammets totala kostnader anges i tabellen nedan.

Tabell 4

Kostnader för det nya investeringsprogrammet enligt 2005-planen

(50)

Den totala investeringskostnaden uppgår nu till [cirka 140 % av det totala investeringsbeloppet enligt tabell 1] miljoner zloty. Av detta belopp ska [cirka 120 % av det totala investeringsbeloppet enligt tabell 1] avdelas för varmvalsverket, dvs. […] miljoner zloty mer än ursprungligen planerat. Dessa kostnader inbegriper emellertid […] miljoner zloty för valsverket för medelstora sektioner som redan är klart. Om dessa belopp dras av från […] miljoner zloty uppgår kostnaden för det nya valsverket till [mindre än 200] miljoner zloty.

(51)

I tabellen nedan anges hur AHW:s kapacitet har utvecklats.

Tabell 5

Maximal produktionskapacitet per år i tusen ton

(52)

När det nya valsverket har tagits i full drift under 2008 kommer det gamla valsverket att läggas ned. Företagets totalproduktion överskred inte vid något tillfälle före 2007 maximikapaciteten på […] ton. Det betyder att ändringen av investeringsprogrammet leder till en ytterligare kapacitetsminskning på […] ton.

(53)

I sin skrivelse av den 6 december 2006 konstaterade kommissionen att AHW:s omstruktureringsplan inte hade genomförts och att kommissionen avsåg att undersöka om detta innebar missbruk av det beviljade omstruktureringsstödet. Kommissionen konstaterade särskilt att en stor andel av stödet inte hade använts på rätt sätt.

(54)

Kommissionen hyste också tvivel om huruvida den mot bakgrund av punkt 10 i protokoll nr 8 kan godkänna den ändrade omstruktureringsplanen, eftersom det rör sig om en ny investering som kan vara till fördel men som eventuellt inte är nödvändig för omstruktureringen av företaget.

(55)

De polska myndigheterna vidhåller att AHW använde statsgarantin enligt de villkor som fastslogs när garantin beviljades och anför följande:

(56)

De polska myndigheterna hävdar vidare att sale and leaseback-transaktionen också bidrog till företagets lönsamhet men lämnar ingen motivering för sitt påstående.

(57)

De polska myndigheterna konstaterar att tidpunkten för stödet var avgörande. De konstaterar att statligt stöd endast behövdes 2003–2004 när det fanns ett betydande finansieringsgap (13).

(58)

De polska myndigheterna upprepar att AHW har återbetalat stödet. Det var meningen att statsgarantin endast skulle utgöra ett komplement till de övriga säkerheterna för lånet. Banken fick en säkerhet i form av en inteckning på mark och alla anläggningstillgångar samt sju skuldebrev. Polen lämnade även uppgifter om andra finansieringsinstrument som HLW även använde vid den tidpunkten och Polen hävdar därför att HLW kunde ha fått finansiering på marknaden utan garantin.

(59)

De polska myndigheterna påminner om att Arcelor inte skulle ha köpt företaget om Arcelor inte hade haft visshet om att HLW var berättigat till det statliga stöd som företaget hade fått för omstruktureringsprocessen.

(60)

De polska myndigheterna understryker att ändringen av planen kommer att innebära ett bredare investeringsprogram än det som fastställdes i den ursprungliga planen, och att alla investeringar hade genomförts permanent fram till slutet av 2006 (dvs. före slutet av omstruktureringsperioden). De polska myndigheterna anser således att stödet inte ska anses ha missbrukats och att den föreslagna ändringen av planen ska anses vara förenlig med gemenskapens regler.

(61)

De polska myndigheterna konstaterar att investeringen enligt 2005-planen (utbyte av valsverket för medelstora sektioner) diskuterades så tidigt som 1997. Mellan 1997 och 2003 räckte dock företagets kassaflöde inte till för att finansiera investeringen. Först när Arcelor övertog företaget fanns det tillräckliga medel för ändamålet (14). Vidare hävdar Polen att produktsortimentet endast definierades på en grov nivå i 2003-planen och att detta sortiment inte var optimalt för att möta den ändrade efterfrågestrukturen på den polska marknaden som krävde att produkturvalet anpassades.

(62)

De polska myndigheterna hävdar att ändringarna i 2005-planen inte strider mot protokoll nr 8. Den nya planen är nödvändig för att uppnå hållbar lönsamhet. Lönsamheten i slutet av omstruktureringsperioden berodde endast på det positiva marknadsläget och på det positiva förhållandet mellan priser, intäkter och kostnader. I det sammanhanget hävdas att blooms-tekniken inte skulle garantera konkurrenskraft på lång sikt och därför måste ersättas med en modern process med kontinuerlig gjutning.

(63)

De polska myndigheterna hävdar att även i ett fall där det mottagna stödet skulle klassificeras som extra driftsstöd, bör detta anses vara uppvägt av de kompensatoriska åtgärderna, dvs. företagets ytterligare kapacitetsminskning efter strategiändringen. De polska myndigheterna konstaterar också att HLW inte genomförde alla investeringarna eftersom omstruktureringen av tillgångarna försenades.

(64)

Polen underrättade också kommissionen om vilken räntesats som debiterades för lånet (se punkt (41)) och vilka övriga kostnader som debiterades i samband med lånet och garantin (se punkt (42)).

(65)

Stödmottagaren lämnade synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet och har därefter hållits underrättad om informationsutväxlingen mellan kommissionen och de polska myndigheterna.

(66)

AHW hävdar att en stor del av stödet användes för återköp av vissa leasade tillgångar eftersom företaget ville sänka de finansiella kostnaderna. Då åtgärden gällde återköp av leasad egendom kan den dessutom ses som en del av omstruktureringen.

(67)

Stödmottagaren hävdar också att garantin beviljades före Polens inträde i Europeiska unionen (ministerrådets beslut antogs i december 2003) och att det därför var den polska regeringens sak att bestämma vad stödet skulle användas till. Företaget konstaterar också att stödet har använts exakt enligt villkoren i beslutet om att bevilja garantin.

(68)

AHW upprepar att den nya planen tjänar den tidigare planens syfte och att strategiändringen är nödvändig för företagets lönsamhet på lång sikt.

(69)

I punkt 1 i protokoll nr 8 fastställs att ”[t]rots artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget ska det statliga stöd som Polen beviljat för bestämda delar av den polska stålindustrin för omstrukturering anses vara förenligt med den gemensamma marknaden” förutsatt att bl.a. villkoren enligt protokollet uppfylls.

(70)

Enligt rådets beslut förlängs undantagsperioden enligt Europaavtalet för beviljande av omstruktureringsstöd till den polska stålindustrin så, att perioden sträcker sig fram till Polens anslutning till Europeiska unionen. Förlängningen erkändes i protokoll nr 8 som en del av Polens anslutning till Europeiska unionen. För detta ändamål omfattar protokollet en tidsram som sträcker sig över en viss tid före och efter anslutningen. Närmare bestämt godkänns enligt protokollet en begränsad mängd omstruktureringsstöd för perioden 1997–2003 och förbjuds ytterligare statligt stöd till den polska stålindustrin för omstruktureringsändamål för perioden 1997–2006. I detta hänseende avviker protokollet klart från de övriga bestämmelserna i anslutningsakten, såsom interimsförfarandet som anges i bilaga IV (förfarandet för befintligt stöd) och som endast gäller statligt stöd som har beviljats före anslutningen till den del stödet fortfarande är tillämpligt efter anslutningen. Protokoll nr 8 kan därför ses som lex specialis, som i relevanta frågor går före alla andra bestämmelser i anslutningsakten (15).

(71)

Det betyder att medan artiklarna 87 och 88 i fördraget normalt inte skulle tillämpas på stöd som beviljats före anslutningen och inte skulle vara tillämpliga efter anslutningen, skulle bestämmelserna i protokoll nr 8 leda till att övervakningen av statligt stöd enligt fördraget utökas till att omfatta allt omstruktureringsstöd till den polska stålindustrin mellan 1997 och 2006.

(72)

Ett sådant beslut kan enligt artikel 88.2 i fördraget antas efter Polens anslutning eftersom normala regler och principer bör tillämpas i avsaknad av särskilda bestämmelser i protokoll nr 8. Det betyder att även rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (nedan kallad förfarandeförordningen) (16) är tillämplig.

(73)

Enligt punkt 18 a i protokoll nr 8 får kommissionen vidta ”lämpliga åtgärder för att kräva att berörda företag betalar tillbaka sådant stöd som beviljats dem i strid med villkoren i detta protokoll […] [o]m övervakningen visar att […] villkoren för övergångsarrangemangen i detta protokoll inte har uppfyllts”.

(74)

Efter den formella undersökningen har kommissionen slutit sig till att Polen inte har lyckats skingra kommissionens misstankar om missbruk av omstruktureringsstödet. Kommissionen konstaterar att företaget inte på ett korrekt sätt har genomfört sin omstruktureringsplan enligt det som uttryckligen fastställs i punkt 9 a och h i protokoll nr 8. Kommissionen noterar att endast en obetydlig del av de finansiella resurser som gjordes tillgängliga (cirka 34 miljoner EUR) användes för finansiering av investeringar enligt 2003-planen, medan återstoden (31,2 miljoner euro) användes för ändamål som inte nämndes i planen.

(75)

Kommissionen kom fram till denna slutsats genom att först bedöma vilken typ av åtgärder som ingick i den ursprungliga affärsplanen, sedan bedöma huruvida de åtgärder som företaget vidtog eventuellt var oförenliga med den gemensamma marknaden och därefter bedöma verkningarna av det missbrukade stödets oförenlighet med helhetsplanen som bakgrund, och därefter utvärdera stödbeloppet. Frågan huruvida den nya planen kan leda till att denna slutsats ändras diskuteras i avsnitt 3 nedan.

(76)

Kommissionen reder först ut 2003-planens räckvidd och huruvida återbetalningen av sale and leaseback-avtalet för produktionstillgångarna, som omstruktureringsstödet i huvudsak användes på, omfattas av 2003-planen.

(77)

Som konstateras ovan i punkt (34) var det huvudsakliga ändamålet med omstruktureringsplanen att garantera genomförandet av vissa åtgärder som krävdes för att i tid återställa HLW:s lönsamhet. Åtgärderna gällde främst investeringar och finansiell omstrukturering. Planens tyngdpunkt låg på att genomföra omstruktureringen under 2002 och 2003.

(78)

Enligt 2003-planen skulle HLW först investera [150–220] miljoner zloty. Både stödmottagaren och de polska myndigheterna tycks dock anse att återköpet av produktionstillgångarna kan ses som en del av investeringsprogrammet. Polen hävdar att investeringarna beskrevs mycket allmänt, utan närmare redogörelse för enskilda investeringar. Dessutom hävdar stödmottagaren att återköpet var nödvändigt för omstruktureringsprocessen eftersom fabriken inte kunde ha hållits i drift under omstruktureringen utan dessa tillgångar.

(79)

Kommissionen kan inte godkänna dessa argument. Det är uppenbart att investeringarna i punkt 4.4 i 2003-planen fördelades på grundval av kostnader (tabell 21 i 2003-planen, se tabell 1 i punkt (18) ovan), syfte (tabell 22 i 2003-planen) och tidpunkt (tabell 23 i 2003-planen). Det fanns inget utrymme för återbetalning av sale and leaseback-avtalet för produktionstillgångarna. I själva verket visar denna argumentering närmast att varken de polska myndigheterna eller stödmottagaren fann några rimliga motiveringar för återbetalning av sale and leaseback-avtalet. I annat fall skulle återbetalningen ha ingått i planen.

(80)

2003-planen omfattar för det andra en begränsad finansiell omstrukturering. De polska myndigheterna hävdade senare att beloppet för återköp av produktionstillgångarna bör inbegripas i den finansiella omstruktureringen (17). De hävdar att den finansiella omstruktureringen också täcker existerande förluster på 150 miljoner zloty och skuldomläggning på 513 miljoner zloty, och att de totala omstruktureringskostnaderna således uppgår till cirka 858 miljoner zloty.

(81)

Kommissionen kan dock inte godta att existerande förluster på 150 miljoner zloty och skuldomläggningen på 513 miljoner zloty räknas som omstruktureringskostnader. Som anges i punkt (22) bestrider kommissionen inte att punkt 4.7 i 2003-planen innehåller ett omnämnande om att företaget avser att omstrukturera skulden på 513 miljoner zloty. Däremot anges inget om att detta nödvändigtvis skulle utgöra en del av omstruktureringsinsatserna. Det enda som finns är ett omnämnande i punkt 3.2 om att återbetalning av kortfristiga lån och försäljningen av överflödiga icke-produktiva tillgångar utgör en omstruktureringsinsats.

(82)

Det är inte heller någon regel att alla typer av förluster helt enkelt räknas som omstruktureringskostnader, vilket Polen hävdar. Skulder i balansräkningen är inte nödvändigtvis detsamma som omstruktureringskostnader, eftersom skulder i sig utgör en normal del av en affärsverksamhet. Det stämmer att tunga skulder kan leda till svårigheter, men en omstrukturering måste definieras med specifika åtgärder såsom kapitaltillskott, lån eller skuldomläggning. Planen innehåller inget omnämnande av sådana åtgärder för den finansiella omstruktureringen (punkt 4.7, femte stycket).

(83)

I 2003-planen anges i punkt 4.7 att endast 363 miljoner zloty krävs för att finansiera omstruktureringen. Detta är mindre än den totala existerande skulden på 513 miljoner zloty. Dessutom verkar beloppet på 60 miljoner zloty som nämns i punkt 4.7 vara relaterat till framtida rörelsekapital. Således skulle högst 300 miljoner zloty användas för omstruktureringen (se punkt (30) ovan).

(84)

Användningen av beloppet på 300 miljoner zloty klargörs emellertid i 2003-planens punkt 4.12.1 rörande programmets kostnader och intäkter. I denna punkt konstateras att det behövs en total finansiering på 219 miljoner zloty för 2002–2003. Med hänsyn till att detta belopp också var avsett för investeringar (se punkt (26) ovan) skulle endast […] miljoner zloty bli kvar för finansiell omstrukturering.

(85)

81,5 miljoner zloty skulle inte ens räcka till för att återbetala sale and leaseback-avtalet. I punkt 3.2. anges klart att den finansiella omstruktureringen endast omfattar den kortfristiga skulden. Den finansiella omstruktureringen enligt planen var därför begränsad till 81,5 miljoner zloty. Detta belopp omfattade dock inte återbetalning av sale and leaseback-avtalet, som klart utgjorde ett långfristigt åtagande eftersom återbetalningen sträckte sig fram till 2010. Det betyder att återbetalningen av sale and leaseback-avtalet inte heller kan anses ingå i den finansiella omstrukturering som stödet gäller.

(86)

De polska myndigheterna tycks godta att återbetalning av sale and leaseback-transaktionen inte ingick i omstruktureringen av tillgångarna, eftersom de inte hävdar att så skulle vara fallet. De polska myndigheterna hänvisar dock indirekt till omstrukturering av tillgångarna när de citerar ett utdrag ur det relevanta avsnittet – ”den ovan angivna försäljningen ger Huta L.W. möjlighet att återbetala en del av sina lån och bibehålla den finansiella likviditeten” (punkt 64 i skrivelsen av den 4 juni).

(87)

De polska myndigheterna godtar dock inte att det ingenstans skulle finnas angivet att hela skulden från sale and leaseback-transaktionen ska läggas om, trots att det i flera punkter i planen anges att omläggningen endast gäller de icke-produktiva tillgångarna. Detta upprepas två gånger i samma avsnitt som de polska myndigheterna hänvisar till med citatet ovan. I det avsnittet fastställs uttryckligen att vissa skulder som omfattas av sale and leaseback-avtalet (skulderna rörande icke-produktiva tillgångar, se punkt 4.12.1 i 2003-planen), ska ingå i omstruktureringen av tillgångarna. Dessa gäller de så kallade 100- och 88-hektarsprojekten. Syftet med denna omstrukturering var att frigöra likvida medel för investeringarna. Samtidigt skulle de finansiella kostnaderna för skulden reduceras. Det finns dock inget angivet om att hela sale and leaseback-avtalet skulle återbetalas i förtid i syfte att reducera finansiella kostnader. Syftet med omstruktureringen är nämligen endast att reducera de finansiella kostnaderna, inte eliminera dem.

(88)

Slutligen och mot bakgrund av HLW:s finansiella begränsningar ser kommissionen ingen motivering till varför HLW ville köpa sina produktionstillgångar när återbetalningen skulle förfalla först vid en senare tidpunkt. Det var inte på något sätt uttryckt att leasingavtalet skulle utgöra ett hinder för omstruktureringen. Särskilt punkt 4.12 i 2003-planen innehåller inget stöd för detta, endast en angivelse om att genom försäljning av vissa tillgångar som tidigare identifierats såsom icke-produktiva, skulle HLW kunna reducera leasingavtalets kostnader. Detta är helt logiskt, eftersom tillgångarna skulle säljas för att (delvis) kunna återbetala lånet och på så sätt lindra HLW:s räntebörda. Däremot anges inget om återköp av produktionstillgångarna, som inte skulle generera någon likviditet eftersom företaget skulle behålla dem.

(89)

Återköp av produktionstillgångarna ingick således inte i 2003-planen. Det betyder att HLW använde stödet för ett ändamål som inte ingick i den omstruktureringsplan som låg till grund för godkännande av stödet. Detta betyder att stödet användes i strid med det nationella omstruktureringsprogrammet (NRP) och beslutet om godkännande, och därmed i strid med protokoll nr 8. Enligt artikel 1 g i förordningen om tillämpningsföreskrifter kan detta definieras som missbruk, dvs. användning av stöd i strid med godkännandebeslutet (18).

(90)

När det har slagits fast att det erhållna statliga stödet inte har använts enligt planen måste även bevisas att det missbrukade stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(91)

Formellt kan detta härledas redan från det faktum att företaget för det första inte använde stödet enligt planen, som enligt protokoll nr 8 måste genomföras korrekt, och för det andra det faktum att allt annat statligt stöd utanför den individuella affärsplanen, det nationella omstruktureringsprogrammet och protokoll nr 8 är oförenligt med den gemensamma marknaden enligt punkt 18 i protokoll nr 8.

(92)

Kommissionen noterar dessutom att den aktuella stödanvändningen inte kan anses vara förenlig med den gemensamma marknaden, trots det faktum att AHW återställde sin lönsamhet. I detta sammanhang vill kommissionen göra det klart att trots stödmottagarens osäkerhet rörande den aktuella lönsamhetens tillräcklighet, måste man beakta att tolkningen av lönsamhet bygger på definitionerna i bilaga 3 till protokoll nr 8. Tolkningen avtalades i protokoll nr 8, övervakades av båda avtalsparterna och kan inte i efterskott ändras av en stödmottagare.

(93)

Kommissionen upprepar för det första att förenlighet inte automatiskt följer av det faktum att HLW återställde sin lönsamhet under 2006. Att enbart återställa lönsamheten är inte tillräckligt för att ett omstruktureringsprojekt ska anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Det är också nödvändigt att säkerställa att lönsamheten återställs med den minsta mängd statligt stöd som är nödvändig för omstruktureringen och att kompenserande åtgärder genomförs. Kommissionen påminner om att dessa villkor fastställs i artikel 8.4 i Europaavtalet, som hänvisas till i punkt 1 i protokoll nr 8. Särskilt principen om att stödet begränsas till vad som är nödvändigt innebär att stödet inte ska användas för att finansiera en investering eller en åtgärd som inte är nödvändig för omstruktureringen (19).

(94)

Kommissionen påminner för det andra om att planen, dvs. omstruktureringsinsatserna och åtgärderna för att finansiera dem, måste utformas med tanke på att lönsamhet med säkerhet kan nås. I 2003-planen läggs särskild vikt vid investeringar och genomförandet av investeringar med statligt stöd. I planen anges att investeringarna ska genomföras 2003 med hjälp av överbryggningslånet. Enligt planen skulle omstruktureringen genomföras under 2004 och 2005, vilket klart var för sent för att genomföra investeringsprogrammet. Därför behövdes lånet för att brygga över finansieringsgapet. I planens inledning konstateras också att omstruktureringsprogrammets genomförande enligt den antagna tidtabellen och företagets fortsatta verksamhet förutsätter ett överbryggningslån. Det betyder att överbryggningslånet ansågs vara nödvändigt för att genomföra investeringarna enligt den angivna tidtabellen.

(95)

Det faktum att HLW valde att återbetala sale and leaseback-avtalet för produktionstillgångarna och inte genomföra investeringarna i tid måste därför, mot bakgrund av den ursprungliga planen, tolkas så att HLW agerade på ett sätt som försvagade möjligheterna att återställa lönsamheten. De polska myndigheterna har inte lämnat någon information om ändrat läge i augusti 2003, dvs. när HLW anhöll om garantin, och då hade det endast gått fem månader efter den senaste uppdateringen av planen i mars 2003. Att använda stödet på detta sätt var därför inte att genomföra planen, utan en åtgärd som medförde att planen inte genomfördes på korrekt sätt, eftersom investeringarna enligt planen var bundna till en tidtabell. Det betyder att företaget med tanke på den ursprungliga planen tydligt riskerade lönsamheten, trots att företaget senare lyckades återställa den.

(96)

Med tanke på att finansiella resurser är utbytbara och det faktum att det statliga stödet inte användes i enlighet med planen, kan detta innebära att omstruktureringsplanen kunde ha finansierats med andra medel, som ursprungligen var tänkta för de ändamål som stödet nu användes för. En sådan argumentering kan dock inte godtas när det gäller ett omstruktureringsprojekt där företagets finansiella medel bör användas för nyinriktning av företaget och där det, med tanke på företagets svårigheter, inte ska finnas extra medel tillgängliga för projekt utanför planen. Att medel från det statsgaranterade lånet används för att återbetala lån för produktionstillgångar leder till att omstruktureringsinsatserna reduceras på annat håll, särskilt de tidtabellsenliga investeringar som nämns ovan.

(97)

Dessutom ser kommissionen inte relevansen hos det argument som fördes fram av de polska myndigheterna och stödmottagaren om att företaget under 2003 hade sådana finansiella svårigheter att det inte kunde genomföra några investeringar. Kommissionen kan inte förstå varför ett företag i en sådan situation skulle välja att återbetala en långfristig skuld i stället för att vidta andra åtgärder som hade konstaterats vara nödvändiga för att återställa lönsamheten.

(98)

Det är slutligen inte heller relevant att företaget nu erbjuder sig att komma i kapp genom att genomföra de investeringar som inte gjordes 2004, eftersom genomförandet var bundet till en specifik tidsplan som ansågs vara den enda vägen för att nå lönsamhet fram till slutet av 2006. Överträdelsen är definitiv och en ändring av den individuella affärsplanen ändrar inte på detta faktum. Faktum ändras inte heller av att 2005-planen föreskriver ytterligare investeringar, eftersom dessa inte kan rätta till det missbruk som har förekommit.

(99)

För det tredje gäller att även om HLW i augusti 2003 utgick från att investeringarna inte längre behövdes för att återställa lönsamheten, skulle detta innebära att HLW hade angett för höga omstruktureringskostnader i 2003-planen och att det mottagna stödet inte var nödvändigt för omstruktureringen. Kommissionen finner det dock osannolikt att företaget skulle ha ändrat ståndpunkt endast fem månader efter att 2003-planen hade slagits fast (i mars 2003) när företaget i augusti 2003 anhöll om garantin och angav att huvuddelen var avsedd för återbetalning av lånet för produktionstillgångarna. Detta skulle under alla omständigheter ha krävt att företaget underrättade kommissionen om ändringen, vilket det inte gjorde.

(100)

Och även om investeringarna inte hade varit nödvändiga, kan omdirigeringen av medlen och återbetalningen av sale and leaseback-avtalet för produktionstillgångarna inte motiveras som omstruktureringskostnader. Finansieringen för återbetalning av sale and leaseback-avtalet var redan ordnad, och återbetalningen kunde ha skett efter omstruktureringsperiodens slut. Man kan instämma i att avtalet orsakade finansiella bördor, men dessa måste ha beaktats i 2003-planens finansiella prognoser. Eftersom tillgångarna inte kunde avyttras, var den enda effekten av återbetalningen sänkta finansiella kostnader, vilket gav HLW extra likviditet. Det betyder att HLW fick likvida tilläggsmedel, vilket kan ses som driftsstöd som t.o.m. kunde ha använts för åtgärder som hade lett till snedvridning av marknaden. Kommissionen ser därför inte hur åtgärderna kunde ha godkänts om de hade anmälts till kommissionen. Om investeringarna således inte var verkligen nödvändiga, kan den faktiska användningen av stödet också anses vara oförenlig med den gemensamma marknaden.

(101)

Slutligen bestrider kommissionen inte stödmottagarens argument om att garantin användes i enlighet med ett regeringsbeslut och att regeringen hade behörighet att avgöra om stödets användningsändamål. Kommissionen noterar dock att detta inte påverkar garantins förenlighet, som måste avgöras på grundval av protokoll nr 8 och 2003-planen, som inte omfattar stöd för det ändamål som regeringen godkände i sitt beslut om beviljande.

(102)

Mot bakgrund av det ovan anförda måste kommissionen sluta sig till att stödet har använts på ett sätt som är oförenligt med punkterna 9 och 18 i protokoll nr 8. Stödet är därför oförenligt med den gemensamma marknaden.

(103)

Till slut måste konsekvenserna av missbrukets oförenlighet fastställas.

(104)

Här vill kommissionen först påpeka att den aktuella undersökningen inte tyder på att delar av omstruktureringskostnader inte skulle ha varit nödvändiga, utan att delar av de statliga medlen hade missbrukats. Eventuellt kunde vissa investeringar ha annullerats, och i så fall borde detta först ha fått kommissionens godkännande. I ett sådant fall skulle de faktiska omstruktureringskostnaderna vara lägre och då bör den motsvarande andelen av stödet återvinnas. Kommissionen har använt denna princip i tidigare omstruktureringsfall inom stålbranschen (20). I det aktuella fallet gäller dock inte endast att vissa omstruktureringskostnader inte skulle ha behövts (se ovan), utan problemet är att finansieringen av en del av omstruktureringen (31,2 miljoner EUR) miste sitt syfte. Detta eftersom överbryggningslånet nästan i sin helhet användes på ett sätt som inte respekterade affärsplanen, riskerade återställandet av lönsamheten och som vid tidpunkten för avvikelsen gav företaget extra likvida medel som nu måste återbetalas. Dessutom kan ett sådant missbruk inte rättas till i efterhand genom att företaget senare genomför investeringar, eftersom medlen beviljades för finansiering av investeringar och finansiell omstrukturering som måste genomföras vid en given tidpunkt. Stödet miste sitt syfte redan 2005. Om omstruktureringen hade planerats för ett senare skede skulle stödet i själva verket inte ha behövts, särskilt inte det statsgaranterade överbryggningslånet. Härav följer att missbruket gäller hela den del av överbryggningslånet som användes för sale and leaseback-transaktionen för produktionstillgångarna.

(105)

Kommissionen är också medveten om att ett resursöverskott i slutet av omstruktureringsperioden inte är ovanligt och att ett företag inte ska straffas för att ha nått upp till bättre resultat än förväntat. Det bör dock handla om ett bättre affärsresultat och att företaget t.ex. får bredare marginaler för att betala på sina skulder. Det betyder inte att företaget kan omdirigera nästan hela stödet till ändamål som inte anges i affärsplanen.

(106)

För det andra bör påpekas att företaget också mottog flera andra former av statligt stöd, såsom skuldavskrivning och det faktum att en del av det garanterade lånet användes för finansiering av investeringar. Dessa åtgärder genomfördes enligt planen och bidrog till att företaget kunde nå lönsamhet.

(107)

Man kan ändå anta att omstruktureringen som helhet måste anses ha misslyckats, eftersom planen endast genomfördes delvis och eftersom utgångspunkten var att endast ett fullständigt genomförande av omstruktureringsplanen kunde säkerställa att lönsamheten kan återställas. Det kan dock i detta sammanhang vara relevant att företaget faktiskt lyckades återställa sin lönsamhet (21). Detta gäller åtminstone i den utsträckning som stödöverskottet inte var nödvändigt för att återställa lönsamheten. Med andra ord, om denna fördel kan återvinnas skulle detta återställa situationen som den var tänkt från början, dvs. det mottagna stödöverskottet skulle kompenseras. I detta fall kan de övriga åtgärderna som genomfördes enligt planen verkligen ha bidragit till att återställa lönsamheten. De kunde därför, förutsatt att stödöverskottet återvinns, anses vara förenliga.

(108)

Eftersom de övriga åtgärderna i praktiken var tillräckliga för att återställa lönsamheten med ett stöd som begränsade sig till vad som var nödvändigt, kan kommissionen sluta sig till att endast den omdirigerade delen av det garanterade lånet, inte hela omstruktureringsstödet, missbrukades och att de övriga åtgärderna enligt 2003-planen fortfarande är förenliga.

(109)

Slutligen måste stödinslaget i det statsgaranterade lånet på 31 245 684 miljoner EUR slås fast. I princip kan en garanti ha en stödnivå på upp till 100 procent (22).

(110)

Kommissionen medger dock att garantin som stödform i detta fall hade en begränsad snedvridande effekt eftersom lånet för vilket HLW beviljades en garanti återbetalades efter ett år av Arcelor. Kommissionen anser därför att återvinningen av den fördel som företaget har erhållit endast omfattar återvinning av det räntestöd som företaget fick genom garantin under den period då företaget hade de lånade medlen till förfogande. Kommissionen konstaterar dessutom att företaget fortfarande hade vissa möjligheter att få finansiering och kunde tillhandahålla rimliga säkerheter. Detta bekräftas genom garantiavtalet, som innehöll krav på säkerheter.

(111)

Enligt kommissionens normala praxis består ett räntestöd av skillnaden mellan den ränta som skulle ha betalats på marknadsvillkor och den ränta som företaget i verkligheten har betalat. Marknadsräntan kan i detta fall beräknas på grundval av referensräntan vid den tidpunkt då medlen blev tillgängliga (augusti 2004) plus 400 räntepunkter, eftersom HLW under 2004 inte var lönsamt, (se punkt (46) ovan) utan ett företag i svårigheter (23). Enligt kommissionens etablerade praxis måste tillägget vara minst 400 räntepunkter (24). Något ytterligare tillägg behövs inte eftersom företaget ställde säkerheter och stålsektorn under 2004 genomgick en högkonjunktur.

(112)

Eftersom lånet inte beviljades i zloty utan i euro tillämpar kommissionen referensräntan för euroområdet, dvs. 4,43 %. Här bör påpekas att bedömningen av den faktiska fördelen måste grunda sig på en jämförelse av de villkor som beviljades företaget och de villkor som företaget hade beviljats i en normal marknadssituation (utan statsgarantin). Normal praxis på marknaden är att krediträntan bestäms enligt referensräntan (i regel den relevanta referensräntan mellan banker) för lånekapitalets valuta, eftersom penningsvärdets fluktuationer följer ekonomin inom det område där valutan används. För ett lån som beviljas i euro bör referensräntan från en långivare på marknaden även räknas i euro, trots att lånet i fråga beviljades i Polen.

(113)

Således bör räntesatsen ha legat på 8,43 % per år vilket ger 2 807 206 EUR i ränta. Detta belopp bör jämföras med de kostnader som i verkligheten belastade företaget. Dessa kostnader utgörs av en ränta på 1 061 050 EUR plus kostnader för garantin (se punkt (42) a och b, vilka enligt kommissionens praxis måste beaktas vid beräkning av vilket stödbelopp en garanti motsvarar (25).

(114)

Kostnaderna för garantin bör först spridas över hela garantibeloppet och därefter beräknas i proportion till det missbrukade stödet plus den ränta som garantin täcker. Detta eftersom affärsbeslutet som ledde till begränsad användning av den garanterade delen av lånet för investeringar ännu inte hade fattats när det garanterade lånet lades upp som ett lån på 46 miljoner EUR plus ränta för fem år. I annat fall hade det garanterade lånet lagts upp på ett annat sätt. Således måste den proportionella kostnaden fastställas genom att beräkna den avgiftsandel som hör samman med det faktiska belopp som garanterades och missbrukades. Av samma skäl måste avgifterna beräknas tidsproportionellt med beaktande av den tidsperiod som förlöpte av den totala lånetiden på fem år, eftersom garantin ursprungligen gällde för den tiden. Det faktum att lånet återbetalades tidigare var ett senare affärsbeslut som inte är kopplat till det ursprungliga arrangemanget.

(115)

Kommissionen godkänner därför att kostnaderna för statskontorets arvode och uppläggningsavgiften (se punkt (42)) dras av, men till det belopp som fås genom en proportionell beräkning på grundval av a) den del av garantin som faktiskt utnyttjades [32,3 = 31,24 + 1,06 (kapital plus den ränta som faktiskt betalades)] jämfört med garantins totalbelopp (58 330 000 EUR)) och b) den tid som faktiskt användes jämfört med den planerade perioden på fem år (388 dagar av 1 826 dagar).

(116)

Däremot anser kommissionen att de lånekostnader som anges i punkt (42) c inte kan dras av från den erhållna fördelen, eftersom alla lån på marknadsvillkor har liknande kostnader, om än eventuellt högre.

(117)

Detta leder till nedan angivna beräkning, med beaktande av sammansatt ränta på fördelen från den 24 augusti 2004 fram till återbetalningen, med en återvinningsgrad (recovery rate) på 7,62 % per år.

(118)

Kommissionen konstaterar att återbetalningen av sale and leaseback-avtalet för produktionstillgångarna inte ingick i 2003-planen och medförde en risk för återställningen av lönsamheten, åtminstone vid den tidpunkt då stödet behövdes. Eftersom företaget ändå återställde lönsamheten påverkar missbruket av stödet inte det övriga stödets förenlighet. Eftersom garantin hade avslutats och lånet redan hade återbetalats ska återvinningen endast omfatta det räntestöd som HLW åtnjöt under perioden då medlen var tillgängliga (från överföringen av medlen till återbetalningen). Detta räntestöd uppgår till 1 645 682 EUR.

(119)

Polen har i enlighet med punkt 10 i protokoll nr 8 anhållit om att kommissionen godkänner den reviderade individuella affärsplanen.

(120)

Kommissionen har tidigare hanterat liknande ärenden och har klargjort att kommissionen endast kan godkänna ändringar av en individuell affärsplan förutsatt att inte finns några problem med ändringens förenlighet med protokoll nr 8. Detta är fallet när de viktigaste uppgifterna som anges i protokollet rörande statligt stöd, kapacitet och tidtabell förblir oförändrade och det statliga stödets proportionalitet som den fastställs i protokollet bibehålls utan att lönsamhetsmålet riskeras. (26)

(121)

I beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att ändringarna i detta fall varken gällde en ökning av den totala mängden statligt stöd eller en ökning av produktionskapaciteten (27) under omstruktureringsperioden, men att den ändrade affärsplanen medförde en betydande ändring av företagets investeringsstrategi, att det beviljade statliga stödet verkar ha missbrukats som driftsstöd och att ytterligare statligt stöd inte behövdes för att slutföra investeringarna (se punkterna 54 och 56). I huvudsak bekräftade undersökningen dessa missförhållanden, eftersom stödet i verkligheten missbrukades enligt det som konstateras ovan och är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(122)

Missförhållandet, dvs. överskottet av statligt stöd, rättades inte till genom 2005-planen, som därför inte kan godkännas i den formen. Det faktum att AHW under tiden har återupptagit investeringsprogrammet är inte tillräckligt för att rätta till missförhållandet. Som konstateras ovan hade detta varit fallet även om företaget endast hade genomfört de investeringar som anges i omstruktureringsplanen. Det står klart att det nya investeringsprogrammet kommer att genomföras i ett mycket senare skede än vad som ursprungligen angavs i planen. Det står också klart att det ursprungliga stödet beviljades för att säkerställa genomförandet av omstruktureringsprogrammet enligt tidtabellen. Stödets syfte var således att fungera som incitament för HLW att genomföra investeringarna enligt tidtabellen under 2003 och 2004. Om omstruktureringens tidtabell hade senarelagts före 2004 och 2005 skulle det i själva verket inte ha behövts något överbryggningslån och således inte heller något stöd.

(123)

Trots missbruket konstaterar kommissionen att om det missbrukade stödet återvinns kan kommissionen till övriga delar godkänna den nya planen. I sitt beslut om att inleda förfarandet noterar kommissionen att den är villig att godkänna den nya affärsstrategin ur en industriell synvinkel och godta att den nya investeringen är till fördel för företagets framtida ekonomiska prestanda och kan ha andra positiva verkningar när det gäller miljöskydd och kostnadsminskning.

(124)

Under alla omständigheter noterar kommissionen att ändringen av planen inte medför något nytt stödbehov utan att genomförandet kan finansieras i sin helhet med investerarens medel. Kommissionen ser därför ingen orsak till invändningar mot det uppdaterade programmet, även om det innebär ett strategibyte (28).

(125)

Med stöd av punkterna 9 och 18 i protokoll nr 8 konstaterar kommissionen att garantin för lånet på 31,2 miljoner EUR missbrukades och användes av HLW på ett oförenligt sätt. Med beaktande av att statsgarantin har avslutats och lånet har återbetalats, har HLW åtnjutit en fördel som motsvarar ett räntestöd på 1 645 682 EUR, och denna fördel måste återbetalas. Eftersom AHW den 20 november 2007 frivilligt återbetalade 2 089 768 EUR (beloppet som skulle återvinnas plus sammansatt ränta) till det spärrade kontot, med de polska myndigheterna som mottagare den dag då detta beslut antas, behövs ingen ytterligare återvinning.

(126)

Dessutom kan kommissionen, förutsatt att stödet återbetalas, med stöd av punkt 10 i protokoll nr 8 godkänna den ändring som anges i 2005-planen, eftersom den inte inbegriper ytterligare stöd och stärker företagets lönsamhet.