Bakgrund till tvisten

1

Sökanden RS var kontraktsanställd i tjänstegrupp III vid Europeiska kommissionen från och med den 16 juni 2010 till och med den 15 juni 2013. Från och med den 16 juni 2013 till och med den 15 juni 2016 var han tillfälligt anställd i enlighet med ett avtal enligt artikel 2 b i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren).

2

Från och med den 1 oktober till och med den 30 november 2015 var sökanden tjänstledig utan lön, vilket beviljades enligt artikel 17 i anställningsvillkoren av den myndighet som hade befogenhet att ingå anställningsavtal.

3

Den 9 februari 2016 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om internt uttagningsprov på grundval av prov för att upprätta en förteckning över godkända sökande för rekrytering av sekreterare/kontorister i lönegrad 2 (AST/SC 2), assistenter i lönegrad 2 (AST 2) och handläggare i lönegrad 6 (AD 6) (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov). De tre uttagningsproven hade följande referenser: COM/01/AST-SC/16 (AST/SC 2) – Sekreterare/kontorspersonal, COM/02/AST/16 (AST 2) – Assistenter och COM/03/AD/16 (AD 6) – handläggare.

4

Följande angavs om sökandenas administrativa ställning i artikel 2.1 i avdelning III, med rubriken ”Villkor för tillträde till proven”, i meddelandet om uttagningsprov:

5

Sökanden anmälde sig till det interna uttagningsprovet COM/02/AST/16 (AST 2).

6

Den 11 april 2016 fick sökanden veta att uttagningskommittén för det interna uttagningsprovet COM/02/AST/16 (AST 2) hade beslutat att inte godkänna hans ansökan (nedan kallat det angripna beslutet), eftersom han inte uppfyllde villkoret i meddelandet om uttagningsprov om att ha haft någon av de administrativa ställningarna ”aktiv tjänst”, ”särskild ledighet för militärtjänstgöring”, ”föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl”, ”uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse” eller ”uppehållande av annan tjänst på egen begäran” (under de sex första månaderna av ett uppehållande av annan tjänst på egen begäran) i den mening som avses i artiklarna 37 och följande artiklar i [tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen] (nedan kallat det omtvistade villkoret).

7

Den 11 juli 2016 lämnade sökanden in ett klagomål mot det angripna beslutet.

8

Genom beslut av den 21 oktober 2016, som delgavs sökanden den 24 oktober 2016, avslog tillsättningsmyndigheten hans klagomål och översände beslutet till hans ombud.

Förfarandet och parternas yrkanden

9

Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 3 februari 2017.

10

Genom en skrivelse av den 3 februari 2017 begärde sökanden dels att få vara anonym i enlighet med artikel 66 i tribunalens rättegångsregler, dels att hans mål på grund av sambandet med mål T‑55/17, Healy/kommissionen, skulle förenas med det målet i enlighet med artikel 68 i nämnda rättegångsregler.

11

Genom en skrivelse av den 15 februari 2017 anmodades sökanden och kommissionen att yttra sig om en eventuell förening av det nu aktuella målet med mål T‑55/17, Healy/kommissionen, och mål T‑79/17, Schoonjans/kommissionen.

12

Genom en skrivelse av den 23 februari 2017 förklarade sökanden att han ställde sig positiv till en förening av det nu aktuella målet med mål T‑55/17, Healy/kommissionen, och mål T‑79/17, Schoonjans/kommissionen. Han begärde inte att sekretess skulle gälla för uppgifterna i inlagorna och handlingarna i målet.

13

Kommissionen inkom med sitt svaromål den 4 april 2017.

14

Den 6 april 2017 beslutade tribunalen att bevilja sökandens begäran om anonymitet.

15

Genom en skrivelse av den 18 maj 2017 angav sökanden att han avstod från att lämna in en replik.

16

Genom en skrivelse av den 30 maj 2017 begärde sökanden att förhandling skulle hållas.

17

Ordföranden för tribunalens nionde avdelning beslutade den 14 november 2017 att inte förena det nu aktuella målet med mål T‑55/17, Healy/kommissionen och mål T‑79/17, Schoonjans/kommissionen.

18

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 18 januari 2018.

19

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–

ogiltigförklara det angripna beslutet,

–

förplikta kommissionen att betala 5 000 euro till sökanden för den ideella skada som han påstår sig ha lidit, och

–

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

20

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–

ogilla talan, och

–

förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

Yrkandena om ogiltigförklaring

Parternas argument

21

Sökanden har som enda grund till stöd för sin talan anfört en invändning om rättsstridighet avseende meddelandet om uttagningsprov på grund av att det omtvistade villkoret, som ligger till grund för det angripna beslutet, utgör ett åsidosättande av dels artikel 24a och artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), dels av principen om likabehandling.

22

Enligt sökanden framgår det av artikel 29 i tjänsteföreskrifterna att alla som arbetar i en institution ska få delta i institutionens interna uttagningsprov, däribland tillfälligt anställda, och att varje undantag från denna princip måste vara motiverat av tjänstens intresse.

23

Enligt sökanden är det ostridigt att han var i kommissionens tjänst då hans ansökan till det interna uttagningsprovet COM/02/AST/16 (AST 2) lämnades in och granskades. Han anser också att detta är första gången som kommissionen tolkar villkoret om att sökanden ska vara i tjänst vid institutionen som att sökanden ska ha varit i aktiv tjänst (eller i någon av de ledighetssituationer som avses i meddelandet om uttagningsprov) under de senaste tolv månaderna före sista ansökningsdag.

24

Sökanden menar att det omtvistade villkoret, i motsats till vad tillsättningsmyndigheten påstod i sitt beslut av den 21 oktober 2016, inte innebar att det eftersträvade dubbla syftet kunde nås, det vill säga att dels få högt kvalificerad personal som omedelbart kunde börja prestera, dels att i tjänstens intresse reglera situationen för kontraktsanställda och tillfälligt anställda som hade arbetat under en längre sammanhängande period vid kommissionen.

25

Sökanden anser först och främst att det inte finns några skäl att anta att han skulle vara mindre benägen att omedelbart börja prestera än en annan anställd som omfattats av en längre ledighet (exempelvis föräldraledighet och ledighet för militärtjänstgöring) men har en kortare tjänstgöringstid.

26

Det omtvistade villkoret stred också mot principen om likabehandling, eftersom sökandena behandlades olika utan sakliga skäl, beroende på vilken typ av ledighet de tagit under de tolv månaderna före den sista ansökningsdagen till det interna uttagningsprovet COM/02/AST/16 (AST 2). Sökanden menar att tillsättningsmyndigheten misstar sig när den anser att denna princip iakttagits då alla sökande som tagit tjänstledigt av personliga skäl eller tjänstledighet utan lön har behandlats på samma sätt. Särbehandlingen kan inte heller förklaras av den omständigheten att anställda som tar ut föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl, till skillnad från tjänstemän som är tjänstlediga av personliga skäl, förblir anslutna till Europeiska unionens gemensamma sjukförsäkringssystem och fortsätter att förvärva pensionsrättigheter.

27

Slutligen har sökanden bestritt att hans ledighet var ett personligt val utan anknytning till tjänstens intresse. En sådan ledighet beviljas endast enligt artikel 17 i anställningsvillkoren om ansökan är förenlig med tjänstens intresse. I och med ledigheten kunde hans fortbildning dessutom underlättas, vilket ska beaktas enligt artikel 24a i tjänsteföreskrifterna.

28

Sökanden anser vidare att syftet att reglera situationen för anställda som arbetat vid kommissionen inte har någon grund i meddelandet om uttagningsprov. I meddelandet angavs dessutom att sökande skulle ha minst 42 månaders tjänstgöringstid, inte nödvändigtvis sammanhängande.

29

Av dessa skäl utgjorde det omtvistade villkoret ett åsidosättande av artiklarna 24a och 27 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det inte hade någon anknytning till kompetensen hos de anställda som sökte till det interna uttagningsprovet COM/02/AST/16 (AST 2).

30

Sökanden har i varje fall gjort gällande att resultatet av det omtvistade villkoret med hänsyn till den kortvariga ledigheten inte var proportionellt i förhållande till syftet med meddelandet om uttagningsprov.

31

Kommissionen har bestritt sökandens resonemang.

Tribunalens bedömning

32

I artikel 24a i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

33

I artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

34

Tribunalen erinrar först och främst om de principer som fastställts i rättspraxis avseende villkoren för ett uttagningsprov och formerna för hur det ska anordnas.

35

För det första är det huvudsakliga syftet med ett meddelande om uttagningsprov att på ett så tydligt sätt som möjligt underrätta intresserade om de villkor som måste uppfyllas för att få den aktuella tjänsten så att de kan avgöra om det finns anledning för dem att ansöka (se dom av den 31 januari 2006, Giulietti/kommissionen, T-293/03, EU:T:2006:37, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

36

För det andra har institutionen i detta avseende ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer vilka behörighetskriterier som ska vara uppfyllda beträffande de tjänster som ska tillsättas och när den, på grundval av dessa kriterier och i tjänstens intresse, fastställer villkoren för ett uttagningsprov och formerna för hur det ska anordnas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2008, Chetcuti/kommissionen, C‑16/07 P, EU:C:2008:549, punkterna 76 och 77 och där angiven rättspraxis, dom av den 31 januari 2006, Giulietti/kommissionen, T-293/03, EU:T:2006:37, punkt 63 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 december 2006, Heus/kommissionen, T-173/05, EU:T:2006:392, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

37

Institutionerna ska emellertid utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller anordnande av uttagningsprov, i synnerhet fastställande av tillträdesvillkoren, på ett sätt som är förenligt med de tvingande bestämmelserna i artiklarna 27 första stycket och 29.1 i tjänsteföreskrifterna. Bestämmelserna i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna om syftet med varje rekrytering och i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna om de förfaranden som ska tillämpas vid tillsättning av en ledig tjänst är tvingande. Utrymmet för skönsmässig bedömning ska följaktligen alltid utnyttjas i förhållande till de krav som är förenade med den tjänst som ska tillsättas och mer allmänt med tjänstens intresse (se dom av den 13 december 2006, Heus/kommissionen, T-173/05, EU:T:2006:392, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 2009, Di Prospero/kommissionen, F-99/08, EU:F:2009:153, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis).

38

Det är visserligen sannolikt att de specifika villkor som begränsar antalet sökande som kan anmäla sig till ett uttagningsprov inskränker institutionens möjligheter att rekrytera de bästa sökandena i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna. Det betyder dock inte att varje villkor som innehåller en sådan begränsning strider mot ovan angiven artikel. Förvaltningens utrymme för skönsmässig bedömning när ett uttagningsprov ska anordnas och, mer allmänt, tjänstens intresse innebär nämligen att en institution får fastställa de villkor som institutionen anser vara lämpliga och som, fastän de begränsar tillträdet för sökande till ett uttagningsprov och därmed kraftigt antalet antagna sökande, inte riskerar att äventyra syftet att anta de sökande som besitter högst kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning i den mening som avses i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 2009, Di Prospero/kommissionen, F-99/08, EU:F:2009:153, punkt 30).

39

Som kommissionen har anfört är det redan utrett i rättspraxis att det inte finns någon skyldighet att låta alla som är i tjänst vid en institution delta i ett internt uttagningsprov. Institutionens stora utrymme för skönsmässig bedömning skulle nämligen inskränkas om den skulle vara skyldig att ge alla som tjänstgör vid institutionen tillträde till ett internt uttagningsprov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2008, Chetcuti/kommissionen, C‑16/07 P, EU:C:2008:549, punkterna 70–76, och dom av den 24 september 2009, Brown/kommissionen, F-37/05, EU:F:2009:121, punkt 68). Anställda och tjänstemän vid en institution kan därmed inte medges någon absolut rätt att delta i ett internt uttagningsprov vid institutionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1997, de Kerros och Kohn-Berge/kommissionen, T-40/96 och T-55/96, EU:T:1997:28, punkt 39, och dom av den 8 november 2006, Chetcuti/kommissionen, T-357/04, EU:T:2006:339, punkt 42).

40

De enda villkor som anses strida mot artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna är villkor som begränsar tillträdet för sökande till ett uttagningsprov och som riskerar att äventyra syftet att anta de sökande som har de bästa kvalifikationerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1997, de Kerros och Kohn-Berge/kommissionen, T-40/96 och T-55/96, EU:T:1997:28, punkt 40, och dom av den 17 november 2009, Di Prospero/kommissionen, F-99/08, EU:F:2009:153, punkt 32).

41

För det tredje ska tribunalen med hänsyn till det stora utrymmet för skönsmässig bedömning begränsa sin prövning av villkoret om tjänstens intresse till frågan huruvida institutionen har hållit sig inom rimliga icke-klandervärda gränser och inte använt sitt bedömningsutrymme på ett uppenbart felaktigt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2015, Z/domstolen, T-88/13 P, EU:T:2015:393, punkt 106).

42

Tribunalen erinrar också om de villkor som gäller för institutionerna för att de ska få kräva att sökande till ett internt uttagningsprov styrker en tjänstgöringsperiod.

43

Tribunalen har redan slagit fast att kravet på ett visst antal tjänsteår är ett lämpligt sätt att se till att tjänstemännen har de kvalifikationer som krävs i artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna och därmed att säkerställa tjänstens intresse. En viss tjänstgöringstid och därmed en betydande erfarenhet från Europeiska unionens institutioner utgör ett ”säkert tecken” på ovan angivna kvalifikationer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2006, Heus/kommissionen, T-173/05, EU:T:2006:392, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

44

Ett sådant villkor om tjänstgöringstid säkerställer att de som ges tillträde till interna uttagningsprov omfattats av de regler som gäller för administrativ personal vid institutionerna under en viss tid, inte minst bedömnings- och disciplinreglerna, och visat sin duglighet inom dessa ramar. Rekryteringsförfarandet ska alltså vara ett sätt för institutionen att se till att de som deltar i uttagningsproven är tjänstemän med högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet enligt institutionernas egen bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2006, Heus/kommissionen, T-173/05, EU:T:2006:392, punkt 41).

45

I rättspraxis har villkor om en tjänstgöringstid på minst tre år redan medgetts (dom av den 6 mars 1997, de Kerros och Kohn-Berge/kommissionen, T-40/96 och T-55/96, EU:T:1997:28, punkt 47, och dom av den 17 november 2009, Di Prospero/kommissionen, F-99/08, EU:F:2009:153, punkt 31), liksom på minst fem år (dom av den 13 december 2006, Heus/kommissionen, T-173/05, EU:T:2006:392, punkterna 38, 40 och 42) och minst tio år (dom av den 21 november 2000, Carrasco Benítez/kommissionen, T-214/99, EU:T:2000:272, punkterna 56 och 61). Skälet var att den aktuella institutionen i dessa mål hade utnyttjat sitt utrymme för skönsmässig bedömning och iakttagit villkoret om tjänstens intresse.

46

När en institution däremot fastställer ytterligare ett villkor som utöver en viss tjänstgöringstid kräver att tjänstemännen eller de anställda ska ha varit i institutionens tjänst utan avbrott under den period som anges i villkoret om tjänstgöringstid, kan följden bli att tjänstemän och anställda som har en tjänstgöringstid som är lika med eller längre än den som krävs i det sistnämnda villkoret inte får delta i det interna uttagningsprovet. Ett sådant krav måste följaktligen betraktas som rättsstridigt, om inte institutionen har motiverat det (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1997, de Kerros och Kohn-Berge/kommissionen, T-40/96 och T-55/96, EU:T:1997:28, punkterna 48–54).

47

I det nu aktuella fallet är det utrett att det i artikel 2.1 a och b i avdelning III, med rubriken ”Villkor för tillträde till proven”, i meddelandet om uttagningsprov ställs krav på att sökande ska ha en tjänstgöringstid på minst 42 månader, vilka inte behöver vara sammanhängande, men också på att de under de tolv senaste månaderna före sista dagen för webbanmälan haft någon av de administrativa ställningarna aktiv tjänst, särskild ledighet för militärtjänstgöring, föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl, uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse eller uppehåller annan tjänst på begäran för en period av högst sex månader.

48

I meddelandet om uttagningsprov ställs således krav på att sökande under de senaste tolv månaderna före sista dagen för webbanmälan utan avbrott ska ha varit i tjänst vid kommissionen i någon av de administrativa ställningar som anges i punkt 47 ovan, vilka bland annat inte omfattar tjänstledighet av personliga skäl.

49

Tribunalen konstaterar att det omtvistade villkoret leder till att vissa tjänstemän eller anställda med en längre tjänstgöringstid än de 42 månader som krävs i meddelandet om uttagningsprov inte får delta i de interna uttagningsproven av det enda skälet att de inte varit i oavbruten tjänst vid kommissionen under de senaste tolv månaderna före sista dag för webbanmälan, till exempel på grund av att de varit tjänstlediga av personliga skäl, även under en kort period. Så var för övrigt fallet för sökanden. Han hade en tjänstgöringstid på 69 månader men hade varit tjänstledig i två månader under de senaste tolv månaderna före sista dag för webbanmälan.

50

Det enda skäl som kommissionen har angett till det omtvistade villkoret är att nämnda villkor syftade till att rekrytera tjänstemän som var meriterade och högt kvalificerade och som dessutom, tack vare sin erfarenhet, omedelbart kunde börja prestera. Det är visserligen riktigt att detta syfte angavs uttryckligen i avdelningen ”Bakgrund” i meddelandet om uttagningsprovet. Kommissionen har dock inte anfört någon särskild omständighet med anknytning till arten av de tjänster som skulle tillsättas som gjorde att det endast var anställda som varit i oavbruten tjänst vid kommissionen under de senaste tolv månaderna för den sista dagen för webbanmälan som omedelbart kunde börja prestera och som således motiverade att anställda som inte varit i oavbruten tjänst vid kommissionen under denna period, bland annat på grund av tjänstledighet av personliga skäl, inte fick delta i det omtvistade interna uttagningsprovet, även om de kunde styrka en längre tjänstgöringstid än de 42 månader som krävdes.

51

Under dessa omständigheter ska kommissionen anses ha använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett uppenbart oriktigt sätt genom att i meddelandet om uttagningsprov lägga till ytterligare ett villkor, utöver villkoret om tjänstgöringstid, som krävde att sökande skulle ha varit i oavbruten tjänst vid kommissionen under de senaste tolv månaderna före sista dagen för webbanmälan.

52

Det framgår i varje fall inte att en anställd skulle vara bättre kvalificerad eller skulle kunna börja prestera mer omedelbart än någon annan enbart på grund av att de haft olika typer av ledigheter. Detta gäller i ännu högre grad i och med att det omtvistade villkoret paradoxalt nog innebar att vissa anställda, som sökanden, inte fick delta trots att de till följd av en kortare ledighet, varit mer närvarande vid kommissionen under de tolv senaste månaderna än andra anställda som ändå fick delta i det aktuella uttagningsprovet. Detta konstaterande talar för övrigt emot kommissionens påstående, vilken som svar på en skriftlig fråga från tribunalen angett att nämnda villkor gjorde det möjligt att reglera situationen för anställda som genom sin arbetsinsats och faktiska prestation gjort sig förtjänta av detta och hade kunnat bedömas mer nyligen och således på ett mer tillförlitligt sätt.

53

Det fanns således inga skäl att inte låta anställda som varit tjänstlediga av personliga skäl delta i uttagningsprovet, vare sig mot bakgrund av de eftersträvade syftena eller mot bakgrund av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

54

Denna slutsats påverkas inte av den påstådda risken, som berördes av kommissionen vid förhandlingen, att principen om icke-diskriminering skulle ha åsidosatts om olika villkor för att få delta i proven hade övervägts beroende på om de berörda varit kontraktsanställda eller tillfälligt anställda.

55

Tvärtemot vad kommissionen anfört som svar på en skriftlig fråga från tribunalen saknar det betydelse att det rörde sig om det första interna uttagningsprovet efter 2013 års ändring av tjänsteföreskrifterna och att det följaktligen inte fanns någon tidigare motstridig praxis. Denna faktor blir ännu mindre relevant i det nu aktuella fallet, eftersom sökanden i det nu aktuella fallet inte var kontraktsanställd utan tillfälligt anställd. Kommissionen hade dessutom i varje fall rätt att anpassa villkoren för kontraktsanställdas deltagande i proven till villkoren för tillfälligt anställda, i enlighet med de principer som fastställts i rättspraxis.

56

Mot bakgrund av alla de ovan anförda omständigheterna ska invändningen om rättsstridighet bifallas i den del det omtvistade villkoret strider mot artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, utan att det över huvud taget finns anledning att uttala sig om ett eventuellt åsidosättande av artikel 24a i tjänsteföreskrifterna eller principen om likabehandling. Det angripna beslutet ska således ogiltigförklaras.

Yrkandena om skadestånd

57

Sökanden anser att en ogiltigförklaring av det angripna beslutet inte kan vara tillräckligt för att gottgöra den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit. Därför har sökanden yrkat att tribunalen ska förplikta kommissionen att betala 5 000 euro. Kommissionen har invänt att yrkandena, som framställts för första gången vid tribunalen, ska ogillas då det angripna beslutet inte är rättsstridigt. Om beslutet skulle vara rättsstridigt, är det i varje fall tillräckligt med en ogiltigförklaring av beslutet för att gottgöra den påstådda ideella skadan.

58

Tribunalen erinrar om att en ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt enligt fast rättspraxis i sig kan utgöra en adekvat och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som kan ha orsakats till följd av denna rättsakt (dom av den 9 november 2004, Mentalt/rådet, T-116/03, EU:T:2004:325, punkt 127; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 1987, Hochbaum och Rawes/kommissionen, 44/85, 77/85, 294/85 och 295/85, EU:C:1987:348, punkt 22).

59

En ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt kan emellertid inte i sig utgöra en adekvat ersättning när denna rättsakt innehåller en uttrycklig negativ bedömning av sökandens kapacitet som skulle kunna kränka honom eller henne (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen, C‑343/87, EU:C:1990:49, punkterna 27–29, dom av den 23 mars 2000, Rudolph/kommissionen, T-197/98, EU:T:2000:86, punkt 98, och dom av den 13 december 2005, Cwik/kommissionen, T-155/03, T-157/03 och T-331/03, EU:T:2005:447, punkterna 205 och 206) och när sökanden visar att han har lidit ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som ligger till grund för ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom att beslutet ogiltigförklaras (dom av den 6 juni 2006, Girardot/kommissionen, T-10/02, EU:T:2006:148, punkt 131, och dom av den 19 november 2009, Michail/kommissionen, T-49/08 P, EU:T:2009:456, punkt 88).

60

I det nu aktuella fallet har sökanden gjort gällande att han lidit ideell skada till följd av att kommissionen inte kan återskapa samma förutsättningar för honom som de som borde ha gällt när provet anordnades för att alla sökande skulle vara garanterade likabehandling och en objektiv poängsättning.

61

Tribunalen konstaterar dels att sökanden inte har gjort gällande att kommissionen gjort någon negativ bedömning av hans förmågor som skulle kunna kränka honom, dels att han inte har visat att han lidit någon ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som ligger till grund för ogiltigförklaringen.

62

Under dessa förutsättningar och i enlighet med den rättspraxis som anges ovan i punkterna 58 och 59 anser tribunalen att den ideella skada som sökanden kan ha lidit till följd av att det omtvistade beslutet var rättsstridigt gottgörs på ett lämpligt och tillräckligt sätt genom att beslutet ogiltigförklaras. Yrkandet om skadestånd ska således avvisas.

63

Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt den avser ogiltigförklaring av det angripna beslutet och ogillas i övrigt.

Rättegångskostnader

64

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen i huvudsak har tappat målet ska sökandens yrkande bifallas.

1)

Beslutet att avslå RS:s ansökan, som fattades av uttagningskommittén i det interna uttagningsprovet COM/02/AST/16 (AST 2), ogiltigförklaras.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Europeiska kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.