(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 (2) fastställs högsta tillåtna halter för vissa främmande ämnen i livsmedel.

(2)

Med ”dioxiner” avses i denna förordning en grupp om 75 polyklorerade dibenso-p-dioxinkongener (PCDD) och 135 polyklorerade dibensofurankongener (PCDF), av vilka 17 utgör ett problem i toxikologiskt hänseende. Polyklorerade bifenyler (PCB) omfattar 209 olika kongener som kan delas in i två grupper efter deras toxikologiska egenskaper. Av dessa uppvisar några få toxikologiska egenskaper som liknar dioxinernas och kallas därför ofta dioxinlika PCB. De flesta uppvisar inte dioxinlik toxicitet utan har en annan toxikologisk profil.

(3)

Varje kongen av dioxin eller dioxinlika PCB uppvisar olika grad av toxicitet. För att kunna sammanräkna dessa olika kongeners toxicitet har begreppet toxisk ekvivalent (TEF) införts, varigenom riskbedömning och kontrollreglering underlättas. Detta innebär att analysresultaten från alla de individuella kongener av dioxin och dioxinlika PCB som utgör ett problem i toxikologiskt hänseende uttrycks i en kvantifierbar enhet, nämligen ”total TCDD-ekvivalens” (TEQ).

(4)

Den 30 maj 2001 antog vetenskapliga livsmedelskommittén ett yttrande om riskbedömning av dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel, vilket innebar en uppdatering av dess yttrande av den 22 november 2000 i detta avseende på grundval av de nya vetenskapliga rön som framkommit sedan det första yttrandet antogs (3). Kommittén fastställde ett tolerabelt veckointag för dioxiner och dioxinlika PCB på 14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt. Exponeringsbedömningar visar att en betydande del av gemenskapens befolkning får i sig mer än det tolerabla veckointaget via kosten. I några länder utsätts vissa befolkningsgrupper eventuellt för högre risker på grund av särskilda kostvanor.

(5)

Ur toxikologisk synvinkel bör alla fastställda halter gälla både dioxiner och dioxinlika PCB, men 2001 fastställdes gränsvärden endast för dioxiner och inte för dioxinlika PCB, eftersom uppgifterna om förekomsten av dioxinlika PCB då var knapphändiga. Sedan dess har det emellertid presenterats fler uppgifter om förekomsten av dioxinlika PCB.

(6)

Enligt förordning (EG) nr 466/2001 skall kommissionen se över bestämmelserna om dioxiner och dioxinlika PCB mot bakgrund av nya uppgifter om förekomsten av dioxiner och dioxinlika PCB, framför allt i syfte att låta dioxinlika PCB omfattas av de högsta tillåtna halter som skall fastställas.

(7)

Alla aktörer som hanterar livsmedels- och foderkedjan måste fortsätta att göra allt som krävs för att begränsa förekomsten av dioxiner och PCB i foder och livsmedel. I förordning (EG) nr 466/2001 fastställs det därför att de högsta tillåtna halterna bör omprövas före den 31 december 2006 i syfte att markant minska de högsta tilllåtna halterna och eventuellt fastställa gränsvärden för andra livsmedel. Med tanke på den tid som krävs för att få underlag för bestämning av sådana markant lägre gränsvärden bör tidsfristen utsträckas.

(8)

Det föreslås att högsta tillåtna halter bör fastställas för summan av dioxiner och dioxinlika PCB, uttryckta i toxiska ekvivalenter enligt Världshälsoorganisationen (WHO) med användning av det av WHO fastställda TEF, eftersom detta är det lämpligaste sättet ur toxikologisk synvinkel. För att åstadkomma en smidig övergång bör de nuvarande gränsvärdena för dioxiner gälla under en övergångsperiod jämte de nya fastställda halterna för summan av dioxiner och dioxinlika PCB. De livsmedel som anges i avsnitt 5 till bilaga I får under den perioden inte överskrida gränsvärdena för dioxiner och gränsvärdena för summan av dioxiner och dioxinlika PCB. Senast den 31 december 2008 kommer man att behandla frågan om att stryka de separata gränsvärdena för dioxiner.

(9)

Det är av största vikt att analysresultaten rapporteras och tolkas lika så att tillämpningen harmoniseras i hela Europeiska unionen. Enligt kommissionens direktiv 2002/69/EG av den 26 juli 2002 om fastställande av provtagnings- och analysmetoder vid offentlig kontroll av dioxiner och bestämning av dioxinlika PCB i livsmedel (4) skall ett parti anses vara oförenligt med det fastställda gränsvärdet om analysresultatet, bekräftat genom dubbel analys och beräknat som medelvärdet av minst två separata bestämningar, med rimlig säkerhet överskrider den högsta tillåtna halten om man tar hänsyn till osäkerheten i mätningarna. Det finns olika sätt att uppskatta den utbredda osäkerheten i mätningarna (5).

(10)

För att uppmuntra en proaktiv metod för att minska dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel och foder fastställdes åtgärdsgränser i kommissionens rekommendation 2002/201/EG av den 4 mars 2002 om reduktion av dioxiner, furaner och PCB i foder och livsmedel (6). Dessa åtgärdsgränser ger myndigheter och aktörer möjlighet att framhäva de fall där det är lämpligt att identifiera en kontamineringskälla och att vidta åtgärder för att reducera eller eliminera denna. Eftersom källorna till dioxin och dioxinlika PCB inte är desamma, bör det bestämmas separata åtgärdsgränser för dioxiner å ena sidan och dioxinlika PCB å den andra. Rekommendation 2002/201/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Finland och Sverige har beviljats undantag för att saluföra fisk med ursprung i Östersjöområdet, vilken är avsedd för konsumtion i området och som innehåller högre dioxinhalter än de som anges i avsnitt 5 punkt 5.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 466/2001. Dessa medlemsstater har uppfyllt villkoren gällande kostrekommendationer till konsumenterna. De har varje år meddelat resultaten av sin övervakning av dioxinhalterna i fisk från Östersjöområdet till kommissionen och rapporterat de åtgärder som vidtagits för att minska människors exponering för dioxiner i detta område.

(12)

På grundval av resultaten från övervakningen av halterna av dioxin och dioxinlika PCB i Finland och Sverige bör man förlänga den övergångsperiod under vilken de beviljade undantagen gäller, men undantagen bör begränsas till vissa fiskarter. Dessa undantag gäller de högsta tillåtna halterna för dioxin och de högsta tillåtna halterna för summan av dioxiner och dioxinlika PCB som anges i avsnitt 5 punkt 5.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 466/2001.

(13)

För att skydda konsumenterna är det både viktigt och nödvändigt att reducera människors exponering för dioxiner och dioxinlika PCB genom livsmedelsintag. Eftersom livsmedelskontaminering har ett direkt samband med foderkontaminering krävs en integrerad metod för att reducera förekomsten av dioxin och dioxinlika PCB i hela livsmedelskedjan, dvs. från foderråvaror via livsmedelsproducerande djur till människor. En proaktiv metod bör väljas för att aktivt minska förekomsten av dioxiner och dioxinlika PCB i foder och livsmedel och därför bör de högsta tillåtna halterna ses över inom en viss tid i syfte att fastställa lägre halter. Därför bör man överväga att senast den 31 december 2008 markant minska de högsta tillåtna halterna för summan av dioxiner och dioxinlika PCB.

(14)

Inblandade aktörer bör vidta alla åtgärder för att eliminera dioxiner, furaner och dioxinlika PCB från olja från havsprodukter. Den markant lägre halt som bör tillämpas senast den 31 december 2008 skall baseras på de tekniska möjligheter som det effektivaste dekontamineringsförfarandet tillåter.

(15)

Om det fastställs högsta tillåtna halter för andra livsmedel senast den 31 december 2008, bör man särskilt beakta behovet av särskilda lägre gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB i livsmedel som är avsedda för spädbarn och småbarn mot bakgrund av de uppgifter som framkommit genom 2005, 2006 och 2007 års program för övervakning av dioxin och dioxinlika PCB i födoämnen för spädbarn och småbarn.

(16)

Förordning (EG) nr 466/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 1 skall ändras på följande sätt:

2.

Artikel 4a skall ersättas med följande:

3.

Artikel 5.3 skall utgå.

4.

Bilaga I skall ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.