<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-414/20 PPU</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CJ0414</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:4">EU:C:2021:4</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>15</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>15</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Dom av den <DATE ISO="20210113">13. 1. 2021</DATE> – Mål C‑414/20 PPU</HT></P><P>MM</P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (tredje avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20210113">13 januari 2021</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="STAR" NOTE.ID="E0001"><P>Rättegångsspråk: bulgariska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Brådskande mål om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Straffrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Europeisk arresteringsorder</KEYWORD><KEYWORD>Rambeslut 2002/584/JAI</KEYWORD><KEYWORD>Förfarande för överlämnande mellan medlemsstaterna</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 6.1 och artikel 8.1 c</KEYWORD><KEYWORD>Europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt varigenom den eftersökte delgivits brottsmisstanke</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="2019" ID="QE0001"/></KEYWORD><KEYWORD>Avsaknad av en nationell arresteringsorder</KEYWORD><KEYWORD>Följder</KEYWORD><KEYWORD>Effektivt domstolsskydd</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C‑414/20 PPU,</P><P>angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottmålsdomstolen, Bulgarien), genom beslut av den <DATE ISO="20200903">3 september 2020</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20200904">4 september 2020</DATE>, i brottmålet mot</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><P><HT TYPE="BOLD">MM,</HT></P><P>ytterligare deltagare i rättegången:</P><P><HT TYPE="BOLD">Spetsializirana prokuratura,</HT></P></PARTIES><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (tredje avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal samt domarna N. Wahl (referent), F. Biltgen, L.S. Rossi och J. Passer,</P><P>generaladvokat: J. Richard de la Tour,</P><P>justitiesekreterare: A. Calot Escobar,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>med beaktande av den hänskjutande domstolens ansökan av den <DATE ISO="20200903">3 september 2020</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20200904">4 september 2020</DATE>, att handlägga begäran om förhandsavgörande enligt förfarandet för brådskande mål enligt artikel 107 i domstolens rättegångsregler,</VISA><VISA>med beaktande av tredje avdelningens beslut av den <DATE ISO="20200921">21 september 2020</DATE> att bifalla ansökan,</VISA><VISA>efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den <DATE ISO="20201111">11 november 2020</DATE>,</VISA></GR.VISA><?PAGE NO="2"?><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de yttranden som avgetts av:</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>MM, genom V.T. Bratoevska och T. Gincheva, advokati,</P></ITEM><ITEM><P>Bulgariens regering, genom T. Tsingileva och L. Zaharieva, båda i egenskap av ombud,</P></ITEM><ITEM><P>Spaniens regering, genom M.J. Ruiz Sánchez, i egenskap av ombud,</P></ITEM><ITEM><P>Europeiska kommissionen, genom C. Ladenburger, I. Zaloguin och S. Grünheid, samtliga i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><GR.VISA><VISA>och efter att den <DATE ISO="20201209">9 december 2020</DATE> ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><PREAMBLE.FINAL>följande</PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Dom</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1 och artikel 8.1 c i rådets rambeslut 2002/584/JAI av den <DATE ISO="20020613">13 juni 2002</DATE> om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="190" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2002">EGT L 190, 2002, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/JAI av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="081" PAGE.FIRST="24" DATE.PUB="2009">EUT L 81, 2009, s. 24</REF.DOC.OJ>) (nedan kallat rambeslut 2002/584), samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2</NO.P><TXT>Begäran har framställts i ett brottmål mot MM, varvid giltigheten av den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot MM har bestridits som grund för en begäran om omprövning av beslutet att hålla honom häktad.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3</NO.P><TXT>I artikel 1 i rambeslut 2002/584, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Skyldighet att verkställa en europeisk arresteringsorder<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Den europeiska arresteringsordern är ett rättsligt avgörande, utfärdat av en medlemsstat med syftet att en annan medlemsstat skall gripa och överlämna en eftersökt person för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna skall verkställa varje europeisk arresteringsorder i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande samt bestämmelserna i detta rambeslut.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Detta rambeslut påverkar inte skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga principerna i artikel 6 [FEU].<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4</NO.P><TXT>I artikel 6 i rambeslutet, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Fastställande av de behöriga myndigheterna<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>, anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="006.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Den utfärdande rättsliga myndigheten är den rättsliga myndighet i den utfärdande medlemsstaten som är behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning.</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="3"?><PARAG IDENTIFIER="006.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Den verkställande rättsliga myndigheten är den rättsliga myndighet i den verkställande medlemsstaten som är behörig att verkställa den europeiska arresteringsordern enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="006.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretariat om den, enligt sin nationella lagstiftning, behöriga rättsliga myndigheten.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5</NO.P><TXT>I artikel 8 i rambeslutet, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>Den europeiska arresteringsorderns innehåll och form<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>, föreskrivs följande i punkt 1 c:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>En europeisk arresteringsorder skall innehålla följande uppgifter uppställda i enlighet med formuläret i bilagan:</P><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Uppgift om förekomsten av en verkställbar dom, en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan och som omfattas av artiklarna 1 och 2.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6</NO.P><TXT>Bilagan till rambeslut 2002/584 innehåller ett standardformulär för en europeisk arresteringsorder. I led b i formuläret, avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>[b]eslut på vilket arresteringsordern grundas<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>, hänvisas det i punkt 1 till en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>[a]rresteringsorder eller ett verkställbart rättsligt beslut med samma verkan<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Bulgarisk rätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7</NO.P><TXT>Rambeslut 2002/584 införlivades med bulgarisk rätt genom Zakon za ekstraditsiata i evropeiskata zapoved za arest (lag om utlämning och om europeisk arresteringsorder, DV nr 46/05 av den <DATE ISO="20050603">3 juni 2005</DATE>) (nedan kallad ZEEZA). Artikel 37 i ZEEZA innehåller bestämmelser om utfärdande av en europeisk arresteringsorder som är näst intill identiska med bestämmelserna i artikel 8 i rambeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8</NO.P><TXT>Det följer av artikel 56.1.1 i ZEEZA att åklagaren under brottsutredningen är behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder mot den eftersökta personen. I detta skede av det straffrättsliga förfarandet finns det enligt den bulgariska lagstiftningen inte någon möjlighet för domstolarna att delta vid utfärdandet av en europeisk arresteringsorder eller att kontrollera arresteringsorderns giltighet – vare sig före eller efter utfärdandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9</NO.P><TXT>Enligt artikel 200 i nakazatelno protsesualen kodeks (straffprocesslagen) (nedan kallad NPK), jämförd med artikel 66 i ZEEZA, kan en europeisk arresteringsorder endast överklagas till åklagarmyndighetens överinstans.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10</NO.P><TXT>I artikel 71 i NPK regleras beslut om hämtning, vilket innebär att en person som misstänks ha begått brott ska hämtas för att ställas inför polisens utredningsorgan. Ett beslut om hämtning kan endast överklagas till åklagaren.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11</NO.P><TXT>Delgivning av brottsmisstanke till en person som misstänks ha begått brott regleras bland annat i artikel 219 i NPK.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12</NO.P><TXT>I artikel 219.1 i NPK stadgas att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>[o]m det föreligger tillräckliga bevis för att en viss person är skyldig … ska utredningsorganet underrätta åklagaren härom och delge den berörda personen brottsmisstanke genom att utfärda ett dekret med den innebörden<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>. Ett sådant dekret utfärdas av utredningsorganet under åklagarens överinseende. Det framgår av artikel 219.4–219.8 och artikel 221 i NPK att syftet<?PAGE NO="4"?> med dekretet är att underrätta den misstänkte om de anklagelser som riktas mot vederbörande och att ge den misstänkte möjlighet att försvara sig. Ett sådant dekrets rättsverkan består inte i att den misstänkte ska frihetsberövas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13</NO.P><TXT>Utredningsorganets dekret om delgivning av brottsmisstanke kan inte överklagas till domstol utan endast till åklagaren. I artikel 200 i NPK föreskrivs nämligen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>[u]tredningsorganets dekret kan överklagas till åklagaren. Åklagarens beslut, som inte kan bli föremål för domstolsprövning, kan överklagas till åklagarmyndighetens överinstans, vars beslut inte kan överklagas<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14</NO.P><TXT>Häktning av misstänkta innan åtal har väckts regleras av artikel 64 i NPK.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15</NO.P><TXT>I artikel 64.1 i NPK föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>[i]nnan åtal har väckts ska behörig domstol i första instans på begäran av åklagaren besluta om häktning<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16</NO.P><TXT>En åklagare som överväger att inge en häktningsframställan ska bedöma huruvida villkoren enligt artikel 63.1 i NPK är uppfyllda och i sådant fall begära att den behöriga domstolen ska besluta att den misstänkte, när denne har delgetts brottsmisstanke, ska bli föremål för den mest ingripande tvångsåtgärden, det vill säga häktning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17</NO.P><TXT>Enligt artikel 64.2 i NPK kan åklagaren anta ett beslut om att den misstänkte ska frihetsberövas i högst 72 timmar, så att vederbörande kan ställas inför den domstol som är behörig att i förekommande fall besluta om häktning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18</NO.P><TXT>I artikel 64.3 i NPK föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>[d]en behöriga domstolen … utan dröjsmål ska pröva ärendet … under medverkan av den misstänkte.<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19</NO.P><TXT>Enligt artikel 64.4 i NPK är domstolen behörig att pröva häktningsframställan och bedöma huruvida det finns skäl att häkta den misstänkte, varvid nämnda domstol antingen kan bifalla denna framställan, vidta en mindre ingripande åtgärd eller helt avstå från att vidta en processuell tvångsåtgärd mot den misstänkte.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20</NO.P><TXT>I artikel 270 i NPK, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>Beslut rörande tvångsåtgärden och andra åtgärder som omfattas av domstolsprövning sedan åtal har väckts<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="270.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Fråga om omvandling av tvångsåtgärden kan prövas när som helst sedan åtal har väckts. Vid ändrade förhållanden kan en ny begäran avseende tvångsåtgärden inges till den behöriga domstolen.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="270.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Den behöriga domstolen ska meddela sitt beslut vid offentlig förhandling.</ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="270.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Det beslut som avses i punkterna 2 och 3 kan överklagas …<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21</NO.P><TXT>I Bulgarien inleddes ett straffrättsligt förfarande mot 41 personer misstänkta för att ha tillhört en kriminell organisation som ägnade sig åt narkotikahandel. Av dessa avvek 16 personer, däribland MM.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22</NO.P><TXT>Genom dekret av den <DATE ISO="20190808">8 augusti 2019</DATE>, som antagits med stöd av artikel 71 i NPK, utfärdade utredningsorganet en efterlysning avseende MM, för att han skulle överlämnas till polisen. Detta dekret, som utfärdades av en polisutredare, verkställdes aldrig.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23</NO.P><TXT>Genom dekret av den <DATE ISO="20190809">9 augusti 2019</DATE> beslutade utredningsorganet, med åklagarens godkännande, att MM skulle delges misstanke om brott avseende hans deltagande i en kriminell narkotikahandelsorganisation. Eftersom MM hade avvikit delgavs detta dekret – vars rättsverkningar enligt den hänskjutande domstolen inte bestod i att MM skulle häktas utan enbart i att han skulle underrättas om de misstankar som riktades mot honom – endast den person som ex officio hade utsetts till hans ombud.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200116">16 januari 2020</DATE> utfärdade åklagaren en europeisk arresteringsorder avseende MM. Under rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>Beslut på vilket arresteringsordern grundas<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>, i punkt 1 med underrubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>Arresteringsorder eller verkställbart rättsligt beslut med samma verkan<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, hänvisades endast till det dekret av den <DATE ISO="20190809">9 augusti 2019</DATE> varigenom MM delgivits misstanke om brott.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200325">25 mars 2020</DATE> anhängiggjordes målet vid den hänskjutande domstolen för prövning i sak.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200416">16 april 2020</DATE> begärde åklagaren att ett antal personer som hade avvikit skulle häktas, däribland MM. Vid offentlig förhandling den <DATE ISO="20200424">24 april 2020</DATE> avvisade den hänskjutande domstolen denna begäran med motiveringen att det enligt nationell rätt inte var möjligt att besluta om häktning i den misstänktes utevaro.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200705">5 juli 2020</DATE> greps MM i Spanien genom verkställighet av den europeiska arresteringsordern av den <DATE ISO="20200116">16 januari 2020</DATE>. Den <DATE ISO="20200728">28 juli 2020</DATE> överlämnades han till de bulgariska rättsliga myndigheterna. Samma dag ingav åklagaren en framställan om häktning av MM.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200729">29 juli 2020</DATE>, efter en förhandling där MM var personligen närvarande och hördes, beslutade den hänskjutande domstolen att häkta honom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200805">5 augusti 2020</DATE> överklagade MM häktningsbeslutet, varvid han bland annat gjorde gällande att den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot honom var rättsstridig och yrkade att domstolen i andra instans skulle hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200814">14 augusti 2020</DATE> slog domstolen i andra instans fast att MM fortsatt skulle hållas häktad, utan att pröva några frågor rörande de fel som den europeiska arresteringsordern eventuellt var behäftad med och ogillade yrkandet om att ett förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200827">27 augusti 2020</DATE> ingav MM, med stöd av artikel 270 i NPK, en ny ansökan till den hänskjutande domstolen, för att få till stånd en prövning av lagenligheten av häktningsbeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32</NO.P><TXT>Vid offentlig förhandling den <DATE ISO="20200903">3 september 2020</DATE> gjorde MM bland annat gällande att den europeiska arresteringsordern var rättsstridig och att den spanska rättsliga myndighet som verkställt den inte hade beaktat denna rättsstridighet eftersom MM hade samtyckt till att bli överlämnad till de bulgariska myndigheterna. MM gjorde därvid gällande att han inför den hänskjutande domstolen hade rätt att åberopa nämnda rättsstridighet, som enligt honom medförde att även beslutet att häkta honom var rättsstridigt. MM yrkade följaktligen att nämnda beslut skulle upphävas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Spetsializiran nakazatelen sad (Särskilda brottmålsdomstolen, Bulgarien) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>1)</NO.P><TXT>Ska artikel 6.1 i rambeslut 2002/584 tolkas så, att den utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att en europeisk arresteringsorder, samt det beslut som ligger till grund för en sådan arresteringsorder, endast kan antas av åklagare, utan möjlighet för en domstol att delta i förfarandet eller ompröva dessa beslut, vare sig på förhand eller i efterhand?</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="6"?><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Är en europeisk arresteringsorder som har utfärdats på grundval av ett dekret varigenom den eftersökta personen har delgivits misstanke om brott, varvid detta dekret inte innebär att personen i fråga ska frihetsberövas, förenlig med artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>För det fall att den frågan ska besvaras nekande: Om en europeisk arresteringsorder har verkställts och den eftersökta personen har överlämnats, trots att en domstol inte har haft möjlighet att delta i utfärdandet av arresteringsordern eller pröva dess lagenlighet, och trots att arresteringsordern har utfärdats på grundval av ett nationellt beslut som inte innebär att den eftersökta personen ska frihetsberövas, ska då den eftersökta personen tillerkännas en rätt till ett effektivt rättsmedel inom ramen för samma straffrättsliga förfarande som låg till grund för utfärdandet av den europeiska arresteringsordern? Innebär rätten till ett effektivt rättsmedel att den eftersökta personen ska försättas i den situation som skulle ha förelegat om den aktuella överträdelsen inte ägt rum?<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="20201201">1 december 2020</DATE> underrättade den hänskjutande domstolen EU-domstolen om att beslutet att vidta en frihetsberövande åtgärd gentemot MM genom att häkta honom hade ändrats den <DATE ISO="20201127">27 november 2020</DATE> och att denna åtgärd numera bestod i husarrest.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Förfarandet för brådskande mål</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35</NO.P><TXT>Genom handling som inkom till EU-domstolen den <DATE ISO="20200904">4 september 2020</DATE> ansökte den hänskjutande domstolen om att begäran om förhandsavgörande skulle handläggas enligt det förfarande för brådskande mål som föreskrivs i artikel 107 i domstolens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36</NO.P><TXT>Det kan inledningsvis konstateras att förevarande begäran om förhandsavgörande rör en tolkning av rambeslut 2002/584, som omfattas av de områden som avses i avdelning V – om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa – i tredje delen av EUF-fördraget. Begäran kan således handläggas enligt det förfarande för brådskande mål som föreskrivs i artikel 23a i stadgan för Europeiska unionens domstol och i artikel 107 i dess rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37</NO.P><TXT>Vad för det andra gäller villkoret att målet ska vara brådskande, följer det av domstolens fasta praxis att hänsyn ska tas till den omständigheten att den berörda personen i det nationella målet är frihetsberövad vid tidpunkten för beslutet att begära förhandsavgörande, och att frågan om vederbörande ska vara fortsatt frihetsberövad är beroende av utgången i det nationella målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190527">27 maj 2019</DATE>, <NAME.CASE>OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑508/18 och C‑82/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:456">EU:C:2019:456</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200514">14 maj 2020</DATE>, <NAME.CASE>Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:367">EU:C:2020:367</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0099">99</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38</NO.P><TXT>Såsom framgår av punkterna 21, 28, 31 och 32 ovan, är MM i förevarande fall misstänkt för att ha deltagit i en kriminell narkotikahandelsorganisation och det beslutades att han skulle häktas den <DATE ISO="20200729">29 juli 2020</DATE>. Den <DATE ISO="20200827">27 augusti 2020</DATE> begärde MM, med stöd av artikel 270 NPK, att den hänskjutande domstolen skulle pröva huruvida det beslutet var lagenligt, och åberopade härvid att den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot honom var rättsstridig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39</NO.P><TXT>Härav följer att vid tidpunkten för beslutet att begära förhandsavgörande var frågan huruvida MM fortsättningsvis skulle hållas häktad beroende av EU‑domstolens avgörande, eftersom svaret på den hänskjutande domstolens frågor direkt skulle kunna påverka huruvida häktningsbeslutet skulle upphävas eller ej. Den omständigheten att den tvångsåtgärd som MM är föremål för har ändrats till att nu ta formen av husarrest påverkar inte denna slutsats, eftersom även denna åtgärd avsevärt inskränker MM:s frihet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter beslutade domstolen (tredje avdelningen) den <DATE ISO="20200921">21 september 2020</DATE>, på grundval av referentens förslag och efter att ha hört generaladvokaten, att bifalla den hänskjutande domstolens ansökan om att begäran om förhandsavgörande ska handläggas enligt förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Prövning av tolkningsfrågorna</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den första frågan</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 i rambeslut 2002/584 ska tolkas så, att för att fråga ska anses vara om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>utfärdande rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> i den mening som avses i denna bestämmelse, förutsätts att det finns möjlighet till domstolsprövning av beslutet att utfärda en europeisk arresteringsorder och det nationella beslut som ligger till grund för arresteringsordern.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42</NO.P><TXT>I detta avseende har den hänskjutande domstolen uppgett att såväl det beslut att utfärda en europeisk arresteringsorder som är aktuellt i det nationella målet som det nationella beslut varigenom MM delgivits misstanke om brott, vilket ligger till grund för arresteringsordern, ska anses ha antagits enbart av åklagaren. Eftersom det i tillämplig nationell lagstiftning inte föreskrivs något rättsmedel mot dessa rättsakter anser den hänskjutande domstolen att det är nödvändigt att EU‑domstolen uttalar sig om huruvida denna lagstiftning är förenlig med artikel 6.1 i rambeslut 2002/584.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har däremot inte ifrågasatt att åklagaren ska anses vara den utfärdande rättsliga myndigheten, i den mening som avses i artikel 6.1 i rambeslut 2002/584, mot bakgrund av de kriterier som EU-domstolen har uppställt för att en myndighet ska kunna anses ha denna ställning, det vill säga dels att myndigheten i fråga deltar i den straffrättsliga rättsskipningen, dels att myndigheten agerar på ett oavhängigt sätt då den utfärdar en europeisk arresteringsorder (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190527">27 maj 2019</DATE>, <NAME.CASE>OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑508/18 och C‑82/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:456">EU:C:2019:456</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0074">74</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och Tours)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1077">EU:C:2019:1077</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44</NO.P><TXT>Domstolen har således preciserat att det inte krävs att det kan ske en domstolsprövning av ett beslut att utfärda en europeisk arresteringsorder som antagits av en annan myndighet än en domstol för att denna myndighet ska kunna anses vara en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>utfärdande rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> i den mening som avses i artikel 6.1 i rambeslut 2002/584. Ett sådant krav avser inte de stadgeenliga och organisatoriska regler som gäller för nämnda myndighet, utan förfarandet för att utfärda en sådan order, vilket ska uppfylla kravet på ett effektivt domstolsskydd (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20201124">24 november 2020</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Urkundsförfalskning)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑510/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:953">EU:C:2020:953</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45</NO.P><TXT>Den omständigheten att det saknas möjlighet till domstolsprövning av ett beslut att utfärda en europeisk arresteringsorder som antagits av en annan myndighet än en domstol är däremot relevant för svaret på den första delen av den tredje frågan. Således kommer domstolen att undersöka vilka krav som måste vara tillgodosedda inom ramen för ett effektivt domstolsskydd när den besvarar den tredje frågan, om det visar sig att villkoren för att utfärda en europeisk arresteringsorder, samt det nationella beslut som ligger till grund för att en sådan arresteringsorder, enligt den utfärdande medlemsstatens nationella rätt inte kan bli föremål för domstolsprövning i den staten vare sig före eller efter det att den eftersökta personen har överlämnats.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46</NO.P><TXT>Den första frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 6.1 i rambeslut 2002/584 ska tolkas så, att för att fråga ska anses vara om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>utfärdande rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>, i den mening som avses i denna bestämmelse, förutsätts inte att det finns möjlighet till domstolsprövning av beslutet att utfärda en europeisk arresteringsorder och det nationella beslut som ligger till grund för arresteringsordern.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den andra frågan</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584 ska tolkas så, att en europeisk arresteringsorder ska anses ogiltig om den inte grundar sig på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> i den mening som avses i denna bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48</NO.P><TXT>Det ska inledningsvis erinras om att systemet med en europeisk arresteringsorder grundar sig på principen om ömsesidigt erkännande, som i sin tur grundar sig på det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna vad gäller de nationella rättsordningarnas förmåga att säkerställa ett likvärdigt och verksamt skydd för de grundläggande rättigheter som erkänns i unionsrätten och särskilt i stadgan (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160601">1 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Bob-Dogi</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑241/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:385">EU:C:2016:385</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49</NO.P><TXT>Principerna om ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, vilka ligger till grund för systemet med en europeisk arresteringsorder, vilar på den premissen att den europeiska arresteringsordern i fråga har utfärdats i enlighet med de minimikrav som uppställs för att den ska vara giltig, däribland de som föreskrivs i artikel 8.1 c i rambeslutet 2002/584. Ett rättsligt skydd på två nivåer saknas nämligen i princip i en situation där förfarandet för att utfärda en europeisk arresteringsorder inte föregås av något beslut från en nationell rättslig myndighet, såsom ett utfärdande av en nationell arresteringsorder, som den europeiska arresteringsordern grundar sig på (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160601">1 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Bob-Dogi</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑241/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:385">EU:C:2016:385</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreskrivs i artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584 bland annat att den europeiska arresteringsordern ska innehålla uppgifter, uppställda i enlighet med formuläret i bilagan till rambeslutet, om förekomsten av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>verkställbar dom, en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan och som omfattas av artiklarna 1 och 2<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> i rambeslutet. Dessa uppgifter ska anges under b) i formuläret i bilagan, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>Beslut på vilket arresteringsordern grundas<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/>, och under punkt 1 ska uppgifter lämnas om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>[a]rresteringsorder eller [ett] verkställbart rättsligt beslut med samma verkan<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51</NO.P><TXT>Det ska erinras om att även om rambeslut 2002/584 inte innehåller någon exakt definition av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>arresteringsorder eller … verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>, framgår det av domstolens praxis att detta begrepp i första hand avser en nationell rättsakt som är fristående i förhållande till beslutet om den europeiska arresteringsordern (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160601">1 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Bob-Dogi</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑241/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:385">EU:C:2016:385</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52</NO.P><TXT>Vad därefter gäller vad som ska förstås med begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>rättsligt beslut<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, har det slagits fast att detta begrepp avser samtliga beslut från de myndigheter som deltar i den straffrättsliga rättsskipningen i medlemsstaterna, med undantag för polismyndigheterna (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161110">10 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Özçelik</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑453/16 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:860">EU:C:2016:860</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53</NO.P><TXT>Vad slutligen gäller arten av den rättsakt som avses i artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584 förhåller det sig så, att för att kunna omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> i den mening som avses i denna bestämmelse, måste den nationella rättsakt som ligger till grund för en europeisk arresteringsorder – även om rättsakten i fråga inte betecknas som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>nationell arresteringsorder<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning – ge upphov till likvärdiga rättsverkningar, det vill säga de verkningar som följer av en order om att eftersöka och gripa en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande, vilket även<?PAGE NO="9"?> generaladvokaten har påpekat i punkterna 90–93 i sitt förslag till avgörande. Detta begrepp avser således inte varje rättsakt som inleder ett straffrättsligt förfarande mot en person, utan endast sådana rättsakter som är avsedda att, genom en tvångsåtgärd, göra det möjligt att gripa personen för att vederbörande ska ställas inför en domstol för att kunna delta i förfarandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54</NO.P><TXT>I förevarande fall framgår det av uppgifterna i beslutet om hänskjutande att den europeiska arresteringsorder som utfärdats mot MM grundades på åklagarens dekret om delgivning av brottsmisstanke av den <DATE ISO="20190809">9 augusti 2019</DATE>, och att ett sådant dekret endast syftar till att underrätta den berörda personen om de anklagelser som riktas mot vederbörande och att ge personen möjlighet att försvara sig genom att lämna förklaringar och inkomma med bevisning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55</NO.P><TXT>Som svar på en begäran om klarlägganden från EU-domstolen har den hänskjutande domstolen dessutom framhållit att utöver det beslut om hämtning som utfärdades av polismyndigheten den <DATE ISO="20190808">8 augusti 2019</DATE> har ingen annan nationell arresteringsorder utfärdats mot MM. Den hänskjutande domstolen har bland annat uppgett att det inte har antagits något dekret med stöd av artikel 64.2 i NPK avseende MM.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa omständigheter och förutsatt att de visar sig vara korrekta, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, tycks den europeiska arresteringsorder som är aktuell i det nationella målet inte ha grundats på en nationell arresteringsorder eller ett verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan, vilket strider mot kraven i artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584, vilket i sin tur innebär att arresteringsordern är ogiltig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584 ska tolkas så, att en europeisk arresteringsorder ska anses ogiltig om den inte grundar sig på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> i den mening som avses i denna bestämmelse. Detta begrepp avser nationella åtgärder som en rättslig myndighet vidtar för att eftersöka och gripa en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande, för att vederbörande ska ställas inför en domstol för att kunna delta i förfarandet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida en nationell rättsakt varigenom den eftersökte delges misstanke om brott, såsom den rättsakt som utgör grund för den europeiska arresteringsordern i det nationella målet, ger upphov till sådana rättsverkningar.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den tredje frågan</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58</NO.P><TXT>Den tredje frågan består av två delar. Genom den första delen söker den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida rambeslut 2002/584, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att för det fall att det saknas bestämmelser i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning som ger möjlighet till domstolsprövning av de villkor under vilka en europeisk arresteringsorder har utfärdats av en myndighet som visserligen deltar i rättskipningen i denna medlemsstat men som inte är en domstol, gäller följande. När en talan har väckts för att bestrida lagenligheten av ett beslut om att låta en person sitta fortsatt häktad och vederbörande har överlämnats med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt som inte kan anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> i den mening som avses i artikel 8.1 c i rambeslutet, varvid det till stöd för talan har åberopats en grund avseende att den europeiska arresteringsordern är ogiltig mot bakgrund av unionsrätten, är den nationella domstol där nämnda talan väckts behörig att göra en sådan giltighetsprövning. Genom den andra delen av denna fråga söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida rambeslut 2002/584, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att för det fall att den nationella domstolen konstaterar att den europeiska arresteringsordern i fråga har utfärdats i strid med artikel 8.1 c i rambeslutet, av det skälet att den inte grundades på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>[nationell] arresteringsorder eller<?PAGE NO="10"?> något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/> i den mening som avses i den bestämmelsen, är nämnda domstol skyldig att försätta en person som suttit häktad sedan den verkställande medlemsstaten överlämnade vederbörande till den utfärdande medlemsstaten på fri fot.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Den hänskjutande domstolens behörighet att pröva den europeiska arresteringsorderns giltighet</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt den första delen av den tredje frågan för att få klarhet i huruvida den – när den inom ramen för en talan där MM har yrkat att häktningen av honom ska upphöra ska ta ställning till följderna av att den europeiska arresteringsordern verkställts – är skyldig att tillerkänna honom ett sådant effektivt domstolsskydd som krävs enligt artikel 47 i stadgan, eller om den tvärtom ska förklara sig obehörig att pröva frågan huruvida den europeiska arresteringsordern var giltig och ge MM möjlighet att väcka en ny talan för att erhålla ekonomisk ersättning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har preciserat att när den ska pröva ett yrkande avseende att ett häktningsbeslut som antagits med stöd av artikel 270 NPK är rättsstridigt, har den enligt bulgarisk straffprocessrätt inte någon möjlighet att indirekt pröva giltigheten av vare sig en nationell eller europeisk arresteringsorder, eftersom den inte är behörig att pröva åklagarens beslut att utfärda en sådan order. En sådan order kan nämligen endast överklagas till åklagarmyndighetens överinstans.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61</NO.P><TXT>I detta avseende har EU-domstolen redan slagit fast att när fråga är om förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder är det i första hand den utfärdande medlemsstatens ansvar att se till att den eftersökta personens rättigheter iakttas. Det ska därvid presumeras att denna medlemsstat respekterar unionsrätten och i synnerhet de grundläggande rättigheter som erkänns av denna rättsordning (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180123">23 januari 2018</DATE>, <NAME.CASE>Piotrowski</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑367/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:27">EU:C:2018:27</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181206">6 december 2018</DATE>, <NAME.CASE>IK (Verkställighet av kompletterande straff)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑551/18 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:991">EU:C:2018:991</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62</NO.P><TXT>Det framgår även av domstolens praxis att systemet med en europeisk arresteringsorder innehåller två nivåer av skydd för de processuella rättigheter och grundläggande rättigheter som den eftersökta personen ska åtnjuta. Det rättsliga skyddet på den första nivån, det vill säga i samband med att det nationella rättsliga avgörandet – såsom en nationell arresteringsorder – antas, kompletteras nämligen av skyddet på den andra nivån, det vill säga i samband med att den europeiska arresteringsordern utfärdas, vilket kan komma att ske kort tid efter det att nämnda nationella rättsliga avgörande har meddelats (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och Tours)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1077">EU:C:2019:1077</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0059">59</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63</NO.P><TXT>Vad gäller en åtgärd, såsom utfärdandet av en europeisk arresteringsorder, som kan begränsa den rätt till frihet som den berörda personen har, innebär detta skydd att ett beslut som uppfyller de krav som uppställs inom ramen för ett effektivt domstolsskydd ska meddelas på i vart fall den ena av dessa båda skyddsnivåer (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och Tours)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1077">EU:C:2019:1077</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0060">60</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64</NO.P><TXT>Den andra skyddsnivån för den berördes rättigheter innebär särskilt att den utfärdande rättsliga myndigheten ska kontrollera att erforderliga villkor för att utfärda en europeisk arresteringsorder är uppfyllda och på ett objektivt sätt – med beaktande av samtliga omständigheter som talar till den berörda personens för- och nackdel – och utan att riskera att påtvingas yttre anvisningar, särskilt från den verkställande makten, ska pröva huruvida utfärdandet är proportionerligt (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie<?PAGE NO="11"?> (Åklagarmyndigheten i Lyon och Tours)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1077">EU:C:2019:1077</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0061">61</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65</NO.P><TXT>Det ska dessutom erinras om att när behörigheten att utfärda en europeisk arresteringsorder enligt lagstiftningen i den utfärdande medlemsstaten tillkommer en myndighet som deltar i rättskipningen i den medlemsstaten men som inte är en domstol, så ska beslutet att utfärda en sådan arresteringsorder – bland annat vad avser frågan om beslutet är proportionerligt eller ej – i den medlemsstaten kunna överklagas till domstol på ett sätt som till fullo uppfyller de krav som uppställs inom ramen för ett effektivt domstolsskydd (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66</NO.P><TXT>Ett sådant överklagande av ett beslut att utfärda en europeisk arresteringsorder för lagföring som fattats av en myndighet som, samtidigt som den deltar i rättskipningen och åtnjuter det oberoende som krävs i förhållande till den verkställande makten, inte är en domstol syftar till att säkerställa att domstolsprövningen av detta beslut och av de nödvändiga villkoren för att utfärda en arresteringsorder, och särskilt av dess proportionalitet, uppfyller de krav som uppställs inom ramen för ett effektivt domstolsskydd (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67</NO.P><TXT>Det ankommer således på medlemsstaterna att se till att deras rättsordningar på ett effektivt sätt säkerställer ett domstolsskydd på den nivå som krävs enligt rambeslut 2002/584, såsom detta har tolkats i domstolens rättspraxis, med hjälp av de rättsmedel som de tillhandahåller och som kan skilja sig från ett system till ett annat (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68</NO.P><TXT>I detta sammanhang utgör införandet av en rätt att separat överklaga ett beslut att utfärda en europeisk arresteringsorder som fattats av en annan rättslig myndighet än en domstol endast en möjlighet i detta avseende (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och Tours)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1077">EU:C:2019:1077</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69</NO.P><TXT>För det fall att den nationella rättsordningen innehåller processrättsliga regler som innebär att de villkor under vilka en europeisk arresteringsorder har utfärdats, däribland huruvida beslutet att utfärda arresteringsordern var proportionerligt eller ej, kan bli föremål för domstolsprövning i den utfärdande medlemsstaten – vare sig denna prövning sker före, samtidigt med eller efter utfärdandet – är således kravet på ett effektivt domstolsskydd uppfyllt (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och Tours)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1077">EU:C:2019:1077</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0070">70</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191212">12 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Sverige)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑625/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1078">EU:C:2019:1078</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0053">53</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70</NO.P><TXT>Rambeslut 2002/584 ger visserligen de nationella myndigheterna, i enlighet med medlemsstaternas processuella autonomi, ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller på vilket sätt rambeslutets mål ska uppnås, bland annat vad gäller möjligheten att införa en rätt till en viss form av överklagande av beslut rörande en europeisk arresteringsorder (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130530">30 maj 2013</DATE>, <NAME.CASE>F</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑168/13 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:358">EU:C:2013:358</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Medlemsstaterna måste dock se till att de inte motverkar de skyldigheter som följer av rambeslutet, i synnerhet vad gäller den rätt till ett effektivt rättsligt skydd som rambeslutet vilar på.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71</NO.P><TXT>Det ska även erinras om att medlemsstaterna och följaktligen deras domstolar, såsom framgår av artikel 51.1 i stadgan, är skyldiga att iaktta denna när de tillämpar unionsrätten, vilket är fallet när den utfärdande rättsliga myndigheten och den verkställande rättsliga myndigheten tillämpar nationella<?PAGE NO="12"?> bestämmelser som antagits för att genomföra rambeslut 2002/584 (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160601">1 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Bob‑Dogi</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑241/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:385">EU:C:2016:385</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). Så måste även vara fallet när fråga är huruvida direkt eller indirekt domstolsprövning av ett beslut om en europeisk arresteringsorder ska anses vara effektiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72</NO.P><TXT>När den utfärdande medlemsstatens processrätt inte tillhandahåller något särskilt rättsmedel som gör det möjligt att få till stånd en domstolsprövning av villkoren för att utfärda en europeisk arresteringsorder och huruvida beslutet att utfärda en sådan arresteringsorder var proportionerligt – vare sig före, samtidigt med eller efter utfärdandet – ska rambeslut 2002/584, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, tolkas så, att en domstol som ska meddela sitt avgörande i ett skede av det straffrättsliga förfarandet där den eftersökta personen redan har överlämnats, som en prejudiciell fråga måste kunna pröva huruvida villkoren för att utfärda den europeiska arresteringsordern var uppfyllda, för det fall att arresteringsorderns giltighet har ifrågasatts vid denna domstol.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73</NO.P><TXT>Så är exempelvis fallet i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet där den hänskjutande domstolen, inom ramen för en talan som syftar till att bestrida lagenligheten av ett beslut om häktning av en viss person, som en prejudiciell fråga ska pröva ett yrkande avseende lagenligheten av förfarandet för att utfärda en europeisk arresteringsorder mot denna person, och i synnerhet huruvida den europeiska arresteringsordern grundades på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> i den mening som avses i artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584, eftersom förstnämnda arresteringsorder gjorde det möjligt att gripa personen och ställa denne inför domstol, samt att sedermera vidta en frihetsberövande åtgärd gentemot denne.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska den första delen av den tredje frågan besvaras enligt följande. Rambeslut 2002/584 ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, tolkas så, att för det fall att det saknas bestämmelser i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning som ger möjlighet till domstolsprövning av de villkor under vilka en europeisk arresteringsorder har utfärdats av en myndighet som visserligen deltar i rättskipningen i denna medlemsstat men som inte är en domstol, gäller följande. När en talan har väckts för att bestrida lagenligheten av ett beslut om att låta en person sitta fortsatt häktad och vederbörande har överlämnats med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt som inte kan anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> i den mening som avses i artikel 8.1 c i rambeslutet, varvid det till stöd för talan har åberopats en grund avseende att den europeiska arresteringsordern är ogiltig mot bakgrund av unionsrätten, är den nationella domstol där nämnda talan väckts behörig att göra en sådan giltighetsprövning.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Följderna för häktningen av den eftersökta personen av att den europeiska arresteringsordern befunnits vara ogiltig</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75</NO.P><TXT>Genom den andra delen av den tredje frågan söker den hänskjutande domstolen klarhet i huruvida den omständigheten att den europeiska arresteringsorder som är i fråga i det nationella målet har befunnits vara ogiltig ska leda till att MM ska försättas i den situation som skulle ha förelegat om den aktuella överträdelsen av unionsrätten inte hade ägt rum, vilket i förevarande fall skulle innebära att MM ska försättas på fri fot.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76</NO.P><TXT>Enligt artikel 1.1 i rambeslut 2002/584 syftar systemet med en europeisk arresteringsorder till att en eftersökt person ska gripas och överlämnas för att, med hänsyn till målet med rambeslutet, det begångna brottet inte ska förbli ostraffat och för att nämnda person ska åtalas eller avtjäna det fängelsestraff som vederbörande dömts till (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181206">6 december 2018</DATE>, <NAME.CASE>IK (Verkställighet av kompletterande straff)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑551/18 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:991">EU:C:2018:991</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77</NO.P><TXT>Härav följer, vilket även generaladvokaten har påpekat i punkterna 148 och 149 i sitt förslag till avgörande, att när den eftersökta personen har gripits och därefter överlämnats till den utfärdande medlemsstaten har den europeiska arresteringsordern i princip uttömt sina rättsverkningar, med förbehåll för de verkningar av ett överlämnande som uttryckligen föreskrivs i kapitel 3 i rambeslut 2002/584, och att det med hänsyn till de begränsningar som kännetecknar systemet med en europeisk arresteringsorder inte är möjligt att lägga en sådan till grund för ett beslut att hålla den eftersökta personen frihetsberövad i den utfärdande medlemsstaten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78</NO.P><TXT>I förevarande fall grundades häktningen av MM på ett beslut som antogs den <DATE ISO="20200729">29 juli 2020</DATE> på begäran av åklagaren.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79</NO.P><TXT>Det förhåller sig dessutom så, att i avsaknad av en harmonisering av villkoren för att besluta om häktning eller fortsatt häktning av en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180919">19 september 2018</DATE>, <NAME.CASE>Milev</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑310/18 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:732">EU:C:2018:732</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191128">28 november 2019</DATE>, <NAME.CASE>Spetsializirana prokuratura</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑653/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1024">EU:C:2019:1024</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), är det endast på de villkor som föreskrivs i nationell rätt som den behöriga domstolen kan besluta om en sådan åtgärd och, i förekommande fall, avbryta åtgärden om den skulle finna att dessa villkor inte längre är uppfyllda.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80</NO.P><TXT>För det fall att den nationella domstolen konstaterar att den europeiska arresteringsorder som legat till grund för överlämnandet av en person som sedermera häktats är ogiltig, medför således varken rambeslut 2002/584 eller artikel 47 i stadgan en skyldighet för nämnda domstol att försätta denna person på fri fot.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81</NO.P><TXT>Följaktligen ankommer det uteslutande på den behöriga nationella domstolen att kontrollera huruvida en nationell frihetsberövande åtgärd har vidtagits mot den eftersökta personen och huruvida den har vidtagits i enlighet med den utfärdande medlemsstatens nationella rätt. Det ankommer dessutom på den behöriga nationella domstolen att mot bakgrund av den utfärdande medlemsstatens nationella rätt fastställa vilka följder som uppstår av att beslutet om häktning och sedermera fortsatt häktning av en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande inte grundades på en giltig nationell arresteringsorder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82</NO.P><TXT>Rambeslut 2002/584 ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, följaktligen tolkas så, att för det fall att den nationella domstolen konstaterar att den europeiska arresteringsordern i fråga har utfärdats i strid med artikel 8.1 c i rambeslutet, av det skälet att den inte grundades på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> i den mening som avses i den bestämmelsen, är nämnda domstol inte skyldig att försätta en person som häktats sedan den verkställande medlemsstaten överlämnade vederbörande till den utfärdande medlemsstaten på fri fot. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att i enlighet med nationell rätt avgöra hur beslutet att hålla den eftersökta personen fortsatt häktad eller ej påverkas av att den aktuella europeiska arresteringsordern inte grundades på en sådan nationell rättsakt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83</NO.P><TXT>Av det ovan anförda följer att den tredje frågan ska besvaras enligt följande.</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Rambeslut 2002/584 ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, tolkas så, att för det fall att det saknas bestämmelser i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning som ger möjlighet till domstolsprövning av de villkor under vilka en europeisk arresteringsorder har utfärdats av en myndighet som visserligen deltar i rättskipningen i denna medlemsstat men som inte är en domstol, gäller följande. När en talan har väckts för att bestrida lagenligheten av ett beslut om att låta en person sitta fortsatt häktad och vederbörande har överlämnats med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt som inte kan anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> i den mening som avses i artikel 8.1 c i<?PAGE NO="14"?> rambeslutet, varvid det till stöd för talan har åberopats en grund avseende att den europeiska arresteringsordern är ogiltig mot bakgrund av unionsrätten, är den nationella domstol där nämnda talan väckts behörig att göra en sådan giltighetsprövning.</P></ITEM><ITEM><P>Rambeslut 2002/584 ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan, tolkas så, att för det fall att den nationella domstolen konstaterar att den europeiska arresteringsordern i fråga har utfärdats i strid med artikel 8.1 c i rambeslutet, av det skälet att den inte grundades på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> i den mening som avses i den bestämmelsen, är nämnda domstol inte skyldig att försätta en person som häktats sedan den verkställande medlemsstaten överlämnade vederbörande till den utfärdande medlemsstaten på fri fot. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att i enlighet med nationell rätt avgöra hur beslutet att hålla den eftersökta personen fortsatt häktad eller ej påverkas av att den aktuella europeiska arresteringsordern inte grundades på en sådan nationell rättsakt.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Rättegångskostnader</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84</NO.P><TXT>Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO>Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:</INTRO><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">1)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Artikel 6.1 i rådets rambeslut 2002/584/JAI av den <DATE ISO="20020613">13 juni 2002</DATE> om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299/JAI, av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE>, ska tolkas så, att för att fråga ska anses vara om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>utfärdande rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/> i den mening som avses i denna bestämmelse, förutsätts inte att det finns möjlighet till domstolsprövning av beslutet att utfärda en europeisk arresteringsorder och det nationella beslut som ligger till grund för arresteringsordern.</HT></TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">2)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att en europeisk arresteringsorder ska anses ogiltig om den inte grundar sig på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> i den mening som avses i denna bestämmelse. Detta begrepp avser nationella åtgärder som en rättslig myndighet vidtar för att eftersöka och gripa en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande, för att vederbörande ska ställas inför en domstol för att kunna delta i förfarandet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida en nationell rättsakt varigenom den eftersökte delges misstanke om brott, såsom den rättsakt som utgör grund för den europeiska arresteringsordern i det nationella målet, ger upphov till sådana rättsverkningar.</HT></TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">3)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att för det fall att det saknas bestämmelser i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning som ger möjlighet till domstolsprövning av de villkor under vilka en europeisk arresteringsorder har utfärdats av en myndighet som visserligen deltar i rättskipningen i denna medlemsstat men som inte är en domstol, gäller följande. När en talan har väckts för att bestrida lagenligheten av ett beslut om att låta en person sitta fortsatt häktad och vederbörande har överlämnats med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats på grundval av en nationell rättsakt som inte kan anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med<?PAGE NO="15"?> samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> i den mening som avses i artikel 8.1 c i rambeslutet, varvid det till stöd för talan har åberopats en grund avseende att den europeiska arresteringsordern är ogiltig mot bakgrund av unionsrätten, är den nationella domstol där nämnda talan väckts behörig att göra en sådan giltighetsprövning.</HT></TXT><P><HT TYPE="BOLD">Rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299 ska, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att för det fall att den nationella domstolen konstaterar att den europeiska arresteringsordern i fråga har utfärdats i strid med artikel 8.1 c i rambeslutet, av det skälet att den inte grundades på en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>[nationell] arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> i den mening som avses i den bestämmelsen, är nämnda domstol inte skyldig att försätta en person som häktats sedan den verkställande medlemsstaten överlämnade vederbörande till den utfärdande medlemsstaten på fri fot. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att i enlighet med nationell rätt avgöra hur beslutet att hålla den eftersökta personen fortsatt häktad eller ej påverkas av att den aktuella europeiska arresteringsordern inte grundades på en sådan nationell rättsakt.</HT></P></NP></ITEM></LIST></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><SIGNATORY><P>Underskrifter</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>