1.Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. …2.Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.3.

Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter

Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel.Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas.…

1.Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts.2.Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska garanteras respekt för rätten till försvar.

…

…

1.Den europeiska arresteringsordern är ett rättsligt avgörande, utfärdat av en medlemsstat med syftet att en annan medlemsstat skall gripa och överlämna en eftersökt person för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd.2.Medlemsstaterna skall verkställa varje europeisk arresteringsorder i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande samt bestämmelserna i detta rambeslut.3.Detta rambeslut påverkar inte skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga principerna i artikel 6 [EU].

1.Syftet med detta rambeslut är att stärka de processuella rättigheterna för personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden och att samtidigt underlätta det straffrättsliga samarbetet, och särskilt att förbättra ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden mellan medlemsstaterna.2.Detta rambeslut ska inte påverka skyldigheten att iaktta grundläggande rättigheter och grundläggande rättsprinciper enligt artikel 6 i fördraget, bland annat rätten till försvar för personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden, och alla skyldigheter som åligger rättsliga myndigheter i detta avseende ska kvarstå oförändrade.3.I detta rambeslut fastställs gemensamma regler för erkännande och/eller verkställande av rättsliga avgöranden i en medlemsstat (den verkställande medlemsstaten) utfärdade av en annan medlemsstat (den utfärdande medlemsstaten) efter förfaranden där den berörda personen inte var personligen närvarande …

Den verkställande rättsliga myndigheten får även vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder, utfärdad i syfte att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd, efter ett beslut när personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, såvida det inte i den europeiska arresteringsordern anges att personen i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning

eller

eller

En europeisk arresteringsorder skall innehålla följande uppgifter uppställda i enlighet med formuläret i bilagan:

1.Den verkställande rättsliga myndigheten skall, inom de tidsfrister och enligt de villkor som anges i detta rambeslut, besluta om en person skall överlämnas.2.Om den verkställande rättsliga myndigheten anser att de uppgifter som den utfärdande medlemsstaten har meddelat inte är tillräckliga för att myndigheten skall kunna besluta om överlämnandet, skall den begära att utan dröjsmål få nödvändiga kompletterande uppgifter, i synnerhet sådana som rör artiklarna 3–5 och 8, och får dessutom fastställa en tidsfrist inom vilken de skall inkomma, med beaktande av nödvändigheten att iaktta den tidsfrist som anges i artikel 17.3.Den utfärdande rättsliga myndigheten får när som helst överföra alla användbara kompletterande uppgifter till den verkställande rättsliga myndigheten.

Överlämnande får inte ske om den europeiska arresteringsordern är avsedd att verkställa ett avgörande där den tilltalade inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet, såvida det inte anges i den europeiska arresteringsordern, i enlighet med den utfärdande statens processrätt, att

1.Beslut om prövotidens längd ska fattas av domstol. Prövotiden får inte överstiga fem år och inte vara kortare än två år.2.Prövotiden börjar löpa när beslutet om villkorlig frigivning från det utdömda straffet vunnit laga kraft. Prövotiden kan därefter minskas till en minimiperiod eller, innan nämnda prövotid löper ut, förlängas till sin maximala längd.

1.Domstolen får förena sitt beslut med villkor som den dömda personen ska uppfylla för att reparera den skada han eller hon har orsakat. Den dömde får inte påföras orimliga krav.2.Domstolen får besluta att den dömda personen ska ersätta den skada han eller hon har förorsakat efter förmåga, betala ett penningbelopp till en allmännyttig institution om typen av gärning och gärningsmannens personlighet lämpar sig härför, utföra allmännyttigt arbete eller betala ett penningbelopp till statskassan.…

1.Domstolen får utfärda instruktioner till den dömda personen under prövotiden när vederbörande behöver stöd för att inte återfalla i brott. De krav som uppställs för den dömda personen såvitt gäller hans eller hennes leverne får inte vara orimliga.2.Domstolen får bland annat besluta att den dömda personen ska följa förelägganden avseende sin uppehållsort, utbildning, arbete eller fritid eller handhavandet av sina ekonomiska angelägenheter, att han eller hon vid bestämda tidpunkter ska infinna sig vid domstol eller vid någon annan myndighet, avhålla sig från att kontakta, träffa, anställa, utbilda eller inhysa den skadelidande, vissa personer eller vissa medlemmar i en grupp som kan ge tillfälle eller uppmuntra vederbörande att begå nya brott. Vederbörande kan även föreläggas att inte äga, inneha eller förvara vissa föremål som kan ge till tillfälle eller uppmuntra till att begå nya brott. Nämnda domstol kan likaså utfärda förelägganden om att den dömda personen ska uppfylla sina underhållsskyldigheter.…

1.Om domstolen finner det lämpligt får den, för att förhindra att den dömda personen återfaller i brott, förordna att han eller hon ska stå under övervakning och ledning av en övervakare under hela eller delar av prövotiden.2.Förordnande enligt punkt 1 beslutas i allmänhet i samband med att domstolen beslutar om villkorlig frigivning från ett fängelsestraff längre än nio månader och den dömda personen ännu inte uppnått 27 års ålder.3.Övervakaren ska bistå den dömda personen med anvisningar och råd. I samarbete med domstol ska övervakaren se till att villkor och instruktioner efterlevs liksom att erbjudanden och utfästelser hålls. Övervakaren upprättar en rapport över den dömda personens leverne enligt den tidsplan som domstolen fastställer. Likaså informerar övervakaren domstolen om den dömda personen uppenbart eller vid upprepade tillfällen har åsidosatt nämnda villkor, instruktioner erbjudanden eller utfästelser.…

1.Domstolen ska förordna att den villkorliga frigivningen ska förverkas om den dömda personen begår brott under prövotiden och på så sätt visar att de förväntningar som fanns innan den villkorliga frigivningen inte har uppfyllts, om den dömda personen allvarligt eller vid upprepade tillfällen har åsidosatt instruktioner eller vid upprepade tillfällen har undandragit sig kontroll och instruktioner från övervakaren och det således finns anledning att befara återfall, eller om vederbörande allvarligt eller vid upprepade tillfällen har åsidosatt uppställda villkor. …2.Nämnda domstol ska däremot inte förverka den villkorliga frigivningen, om det är tillräckligt att ålägga den dömda personen ytterligare villkor eller instruktioner, bland annat genom att ställa honom eller henne under en övervakares kontroll eller förlänga övervaknings- eller prövotiden. I sistnämnda fall kan prövotiden inte förlängas med mer än hälften av den ursprungligen beslutade prövotiden.…

1.När två tredjedelar, dock minst två månader, av ett utdömt tidsbegränsat straff har avtjänats ska domstolen bevilja villkorlig frigivning från resterande delen av strafftiden åtföljt av prövotid, med den dömda personens samtycke och efter att ha fastställt huruvida det är motiverat med hänsyn till intressen som rör allmän säkerhet. Domstolen ska härvidlag beakta den dömda personens personlighet, tidigare brottslighet, omständigheterna runt det begångna brottet, vikten av det intresse som skyddas enligt lag och som skulle riskera att skadas vid återfall i brott, den dömda personens uppförande under fängelsetiden, vederbörandes livsförhållanden och vilka konsekvenser en villkorlig frigivning kan förväntas medföra för den dömda personen.2.När hälften, dock minst sex månader, av ett tidsbegränsat fängelsestraff har avtjänats får domstolen besluta om villkorlig frigivning åtföljt av prövotid från resterande delen av strafftiden när den dömda personen avtjänar fängelse för första gången och straffet inte överstiger två år eller när en samlad bedömning av den begångna gärningen, den dömda personens personlighet och utveckling under fängelsetiden visar att det föreligger särskilda omständigheter och att övriga villkor som föreskrivs i punkt 1 är uppfyllda.3.56a–56e §§ ska gälla i tillämpliga delar. Även om prövotiden minskas i ett senare skede får den inte vara kortare en den resterande strafftiden. När den dömda personen avtjänat minst ett år av strafftiden innan beslutet om villkorlig frigivning åtföljt av prövotid ska domstolen i princip placera vederbörande under en övervakares tillsyn och ledning under hela prövotiden eller en del av denna.4.Om ett fängelsestraff fastställs genom avräkning av strafftiden anses straffet avtjänat enligt punkterna 1–3.5.56f och 56g §§ ska gälla i tillämpliga delar. Domstolen ska förverka den villkorliga frigivningen om den dömda personen, mellan den fällande domen och beslutet om villkorlig frigivning, har begått ett brott som domstolen av faktiska skäl inte kunde beakta då den beslutade om villkorlig frigivning och som, om de togs i beaktande, skulle ha inneburit att villkorlig frigivning inte beviljades. Med fällande dom avses det avgörande vari ansvarsfrågan avseende den begångna gärningen avgjordes slutgiltigt.6.Domstolen får avstå från att bevilja villkorlig frigivning från ett utdömt tidsbegränsat fängelsestraff åtföljt av prövotid när den dömda personen lämnar otillräckliga eller oriktiga uppgifter om var föremål finns som omfattas av ett förverkande av stödgods.…

När domstolen meddelat dom utan att en part getts tillfälle att yttra sig, på ett sätt som påverkat dess avgörande och avgörandet inte kan överklagas och något annat rättsmedel inte finns, ska domstolen ex officio eller på begäran besluta att återuppta förfarandet i det skede det befann sig innan beslutet fattades under förutsättning att den berörda personen lidit en skada härav som fortfarande består. 47 § ska gälla i tillämpliga delar.

1.Avgöranden som meddelas i närvaro av den berörda personen anses ha delgetts vederbörande genom avkunnandet. En kopia överlämnas på begäran.2.Övriga avgöranden meddelas den berörde genom delgivning. Om detta inte medför att en frist börjar löpa är översändande utan iakttagande av särskilda formkrav tillräckligt.3.En frihetsberövad person får begära att den delgivna handlingen läses upp för honom.

1.Delgivningsförfarandet regleras i tillämpliga delar av bestämmelserna i civilprocesslagen.2.När delgivning av en person sker genom delgivning av flera befullmäktigade personer börjar fristen löpa vid den sista delgivningen.…

1.Kungörelsedelgivning får ske när en tilltalad ännu inte delgivits en kallelse att inställa sig till huvudförhandling, delgivningen inte kan genomföras i Tyskland enligt föreskrivna formkrav och tillämpning av bestämmelserna om delgivning i utlandet framstår som omöjligt eller på förhand dömt att misslyckas. Kungörelsedelgivning anses ha skett när två månader förflutit från det att meddelandet anslogs.2.Om den tilltalade redan delgetts kallelse att inställa sig till huvudförhandling får kungörelsedelgivning användas gentemot honom när det inte är möjligt att genomföra en delgivning i Tyskland enligt föreskrivna formkrav.3.Kungörelsedelgivning får ske i ett överklagandeförfarande som initierats av den tilltalade om delgivning inte är möjlig på en adress där den senaste delgivningen gjordes eller på den senaste adress som den tilltalade angett.

1.Omedelbara överklaganden regleras av följande specialbestämmelser.2.Överklagandet ska inlämnas inom en vecka; fristen härför börjar att löpa vid delgivningen (35 §) av avgörandet.3.Domstolen är inte behörig att ändra ett avgörande som överklagats. Överklagandet ska bifallas om domstolen till den klagandes förfång har grundat sig på omständigheter eller bevisning som denne ännu inte yttrat sig över och klagandens senare utsagor ger domstolen anledning att anse att överklagandet ska bifallas.

1.Senare beslut avseende villkorlig frigivning åtföljd av prövotid eller varning med förbehåll för annan påföljd (56a à 56g, 58, 59a, 59b §§ StGB) fattas av domstolen utan förhandling. Åklagarmyndigheten och den tilltalade ska beredas tillfälle att yttra sig. 246a.2 och 454.2 §§ fjärde meningen ska gälla i tillämpliga delar. När domstolen ska avgöra huruvida en villkorlig frigivning ska förverkas på grund av att den tilltalade åsidosatt villkor eller anvisningar ska den dömda personen ges tillfälle att yttra sig muntligen. Om en övervakare har utsetts ska domstolen informera denna om sin avsikt att förverka den villkorliga frigivningen eller straffeftergiften. Domstolen informerar likaså vederbörande om vad som framkommit i andra brottmål när detta framstår som lämpligt med avseende på prövotidens övervakningssyfte.2.Beslut enligt punkt 1 får överklagas. Ett dylikt överklagande får endast gälla ett föreläggandes rättsstridighet eller en senare förlängning av prövotiden. Ett omedelbart överklagande får avse förverkande av villkorlig frigivning, straffeftergift, förverkande av straffeftergift, ådömande av det utmätta men förbehållna straffet och ett fastställande av att varningen var tillräcklig (56f, 56g, 59b §§ StGB).