(1)

EU:s reformerade ramverk för ekonomisk styrning trädde i kraft den 30 april 2024. De centrala delarna av EU:s reformerade ramverk för ekonomisk styrning utgörs av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och om multilateral budgetövervakning (1), tillsammans med den ändrade förordningen (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2), och det ändrade rådsdirektivet 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk (3). Syftet med ramverket är att främja sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt och resiliens genom reformer och investeringar samt förhindra alltför stora offentliga underskott. Ramverket främjar också nationellt ägarskap och har en större medelfristig inriktning, i kombination med ett mer effektivt och enhetligt säkerställande av regelefterlevnad.

(2)

I centrum för det nya ramverket för ekonomisk styrning står de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer som medlemsstaterna lämnar in till rådet och kommissionen. Planerna ska uppfylla två mål: dels i) bland annat säkerställa att den offentliga skulden senast vid anpassningsperiodens slut följer en sannolikt nedåtgående bana eller ligger kvar på en sund nivå och att det offentliga underskottet minskas till, och ligger kvar på, en nivå under referensvärdet på 3 % av BNP på medellång sikt och dels ii) säkerställa det faktiska genomförandet av reformer och investeringar som svar på de främsta utmaningarna fastställda inom ramen för den europeiska planeringsterminen och hantera EU:s gemensamma prioriteringar. Varje plan ska därför innehålla ett medelfristigt åtagande om en nettoutgiftsbana (4) som i praktiken fastställer en budgetrestriktion under planens löptid, dvs. fyra eller fem år (beroende på valperiodens normala längd i medlemsstaten). Planen ska dessutom redogöra för hur den berörda medlemsstaten kommer att säkerställa det faktiska genomförandet av reformer och investeringar som svar på de främsta utmaningarna fastställda inom ramen för den europeiska planeringsterminen, särskilt i de landsspecifika rekommendationerna (inbegripet, i tillämpliga fall, utmaningar i samband med förfarandet vid makroekonomiska obalanser), och hur medlemsstaten kommer att hantera unionens gemensamma prioriteringar. Perioden för finanspolitisk anpassning löper över fyra år och kan förlängas med upp till tre år om medlemsstaten åtar sig att genomföra ett antal relevanta reformer och investeringar som uppfyller kriterierna i förordning (EU) 2024/1263.

(3)

När planen har lämnats in ska kommissionen bedöma om den uppfyller kraven i förordning (EU) 2024/1263.

(4)

Rådet ska därefter, på kommissionens rekommendation, anta en rekommendation för att ange den berörda medlemsstatens nettoutgiftsbana och, i tillämpliga fall, godkänna de reform- och investeringsåtaganden som ligger till grund för en förlängning av perioden för finanspolitisk anpassning.

(5)

Den 10 oktober 2024 lämnade Finland in sin nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan till rådet och kommissionen. Det skedde sedan en förlängning av den tidsfrist som anges i artikel 36 i förordning (EU) 2024/1263 överenskommits med kommissionen.

(6)

Som ram för den dialog som leder fram till inlämnandet av nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer översände kommissionen den 21 juni 2024 i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2024/1263 en referensbana till Finland (5). Kommissionen offentliggjorde referensbanan den 10 oktober 2024 (6). Referensbanan är riskbaserad och säkerställer att den offentliga skulden senast vid slutet av perioden för finanspolitisk anpassning och utan ytterligare budgetåtgärder efter anpassningsperioden följer en sannolikt nedåtgående bana eller ligger kvar på en sund nivå på medellång sikt, samt att det offentliga underskottet minskas till under 3 % av BNP under anpassningsperioden och ligger kvar på en nivå under det referensvärdet på medellång sikt. Medellång sikt definieras här som en tioårsperiod efter anpassningsperiodens slut. Referensbanan överensstämmer i enlighet med artiklarna 7 och 8 i förordning (EU) 2024/1263 även med skyddsmekanismen för skuldhållbarhet och skyddsmekanismen för underskottsresiliens. I referensbanan för Finland anges att nettoutgifterna, på grundval av kommissionens antaganden som låg till grund för den förhandsvägledning som översändes i juni 2024 och med en anpassningsperiod på fyra år, inte bör öka mer än vad som anges i tabell 1. Detta motsvarar en genomsnittlig nettoutgiftsökning på 1,5 % under anpassningsperioden (2025–2031) och 1,5 % under den period som omfattas av planen (2025–2028).

Tabell 1: Referensbana som kommissionen överlämnade till Finland den 21 juni 2024

(7)

Finland och kommissionen förde i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2024/1263 en teknisk dialog i juni–september 2024. Dialogen handlade främst om den nettoutgiftsbana som Finland förutser och dess underliggande antaganden, de reform- och investeringsåtaganden som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden inklusive reformer och investeringar (t.ex. den genomgripande reformen av den sociala tryggheten, inbegripet en allmän social trygghetsförmån, och den genomgripande reformen av utkomststödet), samt om det faktiska genomförandet av de reformer och investeringar som planeras som svar på de främsta utmaningarna fastställda inom ramen för den europeiska planeringsterminen och unionens gemensamma prioriteringar om en rättvis grön och digital omställning, social och ekonomisk resiliens, energitrygghet och uppbyggnad av försvarsförmågor.

(8)

Enligt uppgifter i Finlands plan genomförde landet i oktober 2024, i enlighet med artiklarna 11.3 och 36.1 c i förordning (EU) 2024/1263, en samrådsprocess med civilsamhället (däribland t.ex. arbetsmarknadens parter och den regionala förvaltningen) och ekonomiska rådet (7). Enligt informationen i Finlands plan diskuterades planen av ekonomiska rådet den 2 oktober 2024. Civilsamhället inbjöds till en öppen överläggning den 3 oktober 2024.

(9)

Planen behandlades av riksdagen den 2 oktober 2024.

(10)

Den 10 oktober 2024 överlämnade Finland sitt utkast till budgetplan för år 2025. Kommissionen antog ett yttrande om utkastet till budgetplan den 26 november 2024 (8).

(11)

Den 21 oktober 2024 riktade rådet ett antal landsspecifika rekommendationer till Finland inom ramen för den europeiska planeringsterminen (9).

(12)

Kommissionen gjorde på grundval av artikel 16 i förordning (EU) 2024/1263 följande bedömning av planen:

(13)

Den ekonomiska aktiviteten i Finland minskade med 1,2 % under 2023, eftersom höjda konsumentpriser och räntor höll konsumtionen och investeringarna tillbaka, särskilt inom byggsektorn. Enligt Europeiska kommissionens höstprognos 2024 förväntas ekonomin minska med 0,3 % under 2024 till följd av stagnerande konsumtion och minskande investeringar under årets första hälft. Under 2025 förväntas BNP i fasta priser öka med 1,5 % i takt med återhämtningen av den privata konsumtionen och de privata investeringarna tack vare reallöneökningar och minskade finansieringskostnader, medan exporttillväxten beräknas återhämta sig i samma takt som den ökande utländska efterfrågan. Under 2026 förväntas BNP i fasta priser öka med 1,6 % i takt med den fortsatta brett baserade återhämtningen. Under prognosperioden (2024–2026) förväntas den potentiella BNP:n i Finland öka med i genomsnitt 0,6 % varje år från 2024 till 2026, till följd av kapitalbildning och ökning av den totala faktorproduktiviteten. Arbetslösheten uppgick till 7,2 % 2023 och beräknas av kommissionen uppgå till 8,2 % 2024, 7,9 % 2025 och 7,5 % 2026. Inflationen (BNP-deflatorn) beräknas sjunka från 3,9 % 2023 till 1,4 % 2024 och uppgå till 2,1 % 2025 och 1,9 % 2026.

(14)

När det gäller den offentligfinansiella utvecklingen uppgick Finlands offentliga underskott 2023 till 3,0 % av BNP. Enligt Europeiska kommissionens höstprognos 2024 kommer det att uppgå till 3,7 % av BNP 2024, minska till 3,0 % av BNP 2025 och, vid oförändrad politik, uppgå till 2,5 % 2026. I Europeiska kommissionens höstprognos 2024 beaktas det förslag till budget för 2025 som Finlands regering överlämnade till riksdagen i september. Den offentliga skulden uppgick i slutet av 2023 till 77,1 % av BNP. Enligt Europeiska kommissionens höstprognos 2024 förväntas skuldkvoten öka till 82,6 % av BNP i slutet av 2024. Den beräknas öka ytterligare till 84,7 % av BNP i slutet av 2025 och till 85,3 % i slutet av 2026. Kommissionens prognos för de offentliga finanserna beaktar bara politiska åtaganden i de medelfristiga planerna om de underbyggs av konkreta politiska åtgärder som är trovärdigt aviserade och tillräckligt detaljerade.

(15)

Finlands nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan omfattar perioden 2025–2028 och beskriver en finanspolitisk anpassning över sju års tid.

(16)

Planen innehåller den information som krävs enligt artikel 13 i förordning (EU) 2024/1263.

(17)

I planen åtar sig landet att följa den nettoutgiftsbana som anges i tabell 2, vilket motsvarar en genomsnittlig nettoutgiftsökning på 2,2 % under åren 2025–2028. Finland åtar sig dessutom att genomföra ett antal reformer och investeringar i syfte att få anpassningsperioden förlängd till sju år (2025–2031), under vilka den genomsnittliga nettoutgiftsökningen planeras uppgå till 2,4 %. Den genomsnittliga ökning av nettoutgifterna under anpassningsperioden (2025–2031) som anges i planen är högre än den referensbana som kommissionen översände den 21 juni 2024. I planen antas den utjämnade potentiella BNP-tillväxten vara 0,9 % varje år under anpassningsperioden. I planen förväntas dessutom tillväxttakten för BNP-deflatorn öka från 1,7 % 2024 till 2,1 % 2025 och gradvis öka ytterligare till 2,4 % i slutet av anpassningsperioden.

Tabell 2: Nettoutgiftsbana och huvudsakliga antaganden i Finlands plan

(18)

Om nettoutgiftsbanan i planen och de underliggande antagandena visar sig stämma kommer enligt planen den offentliga skulden att minska från 81,7 % av BNP 2024 till 78,2 % i slutet av anpassningsperioden 2031, såsom framgår av följande tabell. Efter anpassningen förväntas skuldkvoten på medellång sikt (dvs. fram till 2041) minska ytterligare enligt planen och nå en nivå under 60 % av BNP 2039 och 52,7 % 2041.

Tabell 3: Utveckling för offentlig skuld och offentligt saldo i Finlands plan

Enligt planen skulle den offentliga skulden alltså minska till en nivå under fördragets referensvärde på 60 % av BNP på medellång sikt. Detta är sannolikt enligt antagandena i planen, eftersom skulden enligt alla deterministiska stresstester i kommissionens skuldhållbarhetsanalys beräknas ligga under 60 % av BNP senast 2041. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen uppfyller den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför det krav på skulden som anges i artiklarna 6 a och 16.2 i förordning (EU) 2024/1263.

(19)

Baserat på planens nettoutgiftsbana och antaganden kommer det offentliga underskottet att minska till en nivå under 3 % av BNP under anpassningsperiodens första år (dvs. 2025) och därefter fortsätta att minska och övergå till ett överskott år 2031. Enligt planen skulle alltså det offentliga saldot i slutet av anpassningsperioden (2031) inte överstiga referensvärdet på 3 % av BNP. Under tio år efter anpassningsperioden (dvs. fram till 2041) skulle dessutom det offentliga underskottet inte överstiga 3 % av BNP. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen uppfyller den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför det krav på underskottet som anges i artiklarna 6 b och 16.2 i förordning (EU) 2024/1263.

(20)

Jämfört med den i regel linjära bana som krävs enligt artikel 6 c i förordning (EU) 2024/1263 visar den tidsprofil för den finanspolitiska anpassningen som beskrivs i planen, mätt genom förändringen i det strukturella primärsaldot, att merparten av anpassningen är koncentrerad till början av perioden. Detta beror på en större konsolidering av de offentliga finanserna under 2025 och på att försvarsupphandlingar bokförs i nationalräkenskaperna för 2025 och 2027, vilket leder till ytterligare avvikelser från den linjära banan. Till följd av detta är den finanspolitiska anpassningen under planens fyra första år mer än proportionell mot den totala anpassningsinsatsen. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen uppfyller den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför den princip om att anpassningen inte ska senareläggas som anges i artikel 6 c i förordning (EU) 2024/1263.

Tabell 4: Det strukturella primärsaldots utveckling i Finlands plan

(21)

Om de antaganden och åtaganden som görs i planen visar sig stämma kommer det strukturella underskottet att ligga kvar under 1,5 % av BNP under hela anpassningsperioden. På grundval av de politiska åtagandena och makroekonomiska antagandena i planen kommer därför den gemensamma resiliensmarginal som avses i artikel 8.1 i förordning (EU) 2024/1263 att fortsätta att respekteras, och därför krävs inte den ytterligare förstärkning av det strukturella primärsaldot som avses i artikel 8.2 i förordning (EU) 2024/1263.

(22)

Eftersom den offentliga skulden enligt planen kommer att uppgå till mellan 60 % och 90 % av BNP under anpassningsperioden måste skuldkvoten i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2024/1263 minska med i genomsnitt minst 0,5 procentenheter per år tills den är lägre än 60 %. Denna genomsnittliga minskning är beräknad över perioden 2024–2031 och uppgår till 0,5 procentenheter i planen. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen är den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför förenlig med skyddsmekanismen för skuldhållbarhet.

(23)

Planen är baserad på ett antal antaganden som skiljer sig från de antaganden som kommissionen översände till Finland den 21 juni 2024. I planen används i synnerhet andra antaganden för utgångsläget 2024, potentiell BNP-tillväxt och stock-/flödesjusteringar. Dessutom tidigareläggs den finanspolitiska anpassningen. Det är nödvändigt att göra en noggrann bedömning av skillnaden mellan dessa antaganden för att säkerställa att de är underbyggda med starka och datadrivna ekonomiska argument, i synnerhet med tanke på att den genomsnittliga nettoutgiftsökningen i planen är högre än i referensbanan. De antaganden som skiljer sig åt och som har den mest betydande effekten på den genomsnittliga nettoutgiftsökningen anges nedan, tillsammans med en bedömning av varje antagande som skiljer sig åt.

Den återstående skillnaden mellan antaganden hänför sig till det reviderade utgångsläget 2024 och motsvarar ett något mindre strukturellt primärt underskott än vad som förväntades under våren. Detta har inte någon betydande inverkan på den genomsnittliga nettoutgiftsökningen jämfört med kommissionens antaganden. Sammantaget förklaras skillnaden mellan nettoutgiftsbanan i planen och referensbanan av skillnader mellan antaganden som är vederbörligen motiverade, i enlighet med artikel 13 b i förordning (EU) 2024/1263. Sammantaget leder alla skillnader i antaganden till en genomsnittlig nettoutgiftsökning i planen som är högre än referensbanan. Kommissionen kommer att beakta ovanstående bedömning av planens antaganden i framtida bedömningar av efterlevnaden av nettoutgiftsbanan.

(24)

Enligt den vägledande finanspolitiska strategin i planen kommer åtagandena om nettoutgifter att infrias genom både utgiftsbegränsningar och diskretionära åtgärder på inkomstsidan. Regeringen genomför två åtgärdspaket som beräknas ge en finanspolitisk avkastning på 9 miljarder euro (3,8 % av BNP). De är i huvudsak uppdelade på 3,5 miljarder euro (1,5 % av BNP) i högre intäkter (dvs. direkta intäkter från en höjd mervärdesskattesats och indirekta intäkter från en större volym inkomstskatter och sociala avgifter på grund av ökad sysselsättning till följd av andra åtgärder) och 5,5 miljarder euro (2,3 % av BNP) från sänkta utgifter (dvs. besparingar i välfärdsområden, minskade sociala förmåner och minskning av andra utgifter). De flesta politiska åtgärder som rör dessa två konsolideringspaket har redan antagits; andra sådana åtgärder ska bekräftas eller justeras och kvantifieras i de årliga budgetarna. Flera åtgärder har redan antagits på både inkomst- och utgiftssidan med betydande effekter under 2025. Samtidigt finns det risker i fråga om genomförandet av den vägledande finanspolitiska strategin i planen, vilka härrör från möjligheten att besparingarna genom åtgärder riktade till välfärdsområden blir lägre än väntat och att sysselsättningseffekterna av regeringens arbetsmarknadsreformer blir lägre än väntat. I utkastet till budgetplan för 2025 återspeglas dessutom diskretionära politiska åtgärder som stöder uppnåendet av nettoutgiftsåtagandet för 2025 (10).

(25)

I planen åtar sig Finland att genomföra ett antal reformer och investeringar för att förbättra den potentiella tillväxten och den finanspolitiska hållbarheten vilka ska ligga till grund för en förlängning av perioden för finanspolitisk anpassning från fyra till sju år. Reformerna och investeringarna består av ett antal åtaganden från återhämtnings- och resiliensplanen, ett åtagande från återhämtnings- och resiliensplanen med ytterligare specifikationer för att begränsa budgetöverskridanden, samt två nya reformer. Detta omfattar följande åtgärder:

(26)

De åtgärder som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden och som ingår i återhämtnings- och resiliensplanen (inbegripet den ytterligare specificeringen för att ändra välfärdsområdenas lagstadgade skyldigheter och administrativa förfaranden) är förenliga med artikel 14.3 i förordning (EU) 2024/1263 eftersom de är tillräckligt detaljerade, koncentrerade till början av perioden, tidsbundna och verifierbara. De två åtgärderna för en genomgripande reform av utkomststödet och införande av en allmän social trygghetsförmån har ännu inte antagits, och därför är de för närvarande inte detaljerade. I planen finns en vägledande tidsplan för antagandet av dem och kvalitativa målindikatorer för att övervaka genomförandet.

(27)

De åtaganden i återhämtnings- och resiliensplanen som ligger till grund för förlängningen innehåller betydande reformer och investeringar som syftar till att förbättra den finanspolitiska hållbarheten och stärka ekonomins tillväxtpotential. Finland åtar sig dessutom att fortsätta reformarbetet under den period som omfattas av den medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen och att bibehålla nivån på nationellt finansierade investeringar under den period som omfattas av återhämtnings- och resiliensplanen (se tabell 5 nedan). Dessa åtaganden kommer att övervakas under hela genomförandet av planen. Åtagandena i återhämtnings- och resiliensplanen kan därför beaktas för att förlänga anpassningsperioden i enlighet med artikel 36.1 d i förordning (EU) 2024/1263.

(28)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen förväntas på ett hållbart sätt förbättra tillväxt- och resilienspotentialen i Finlands ekonomi i enlighet med artikel 14.2 a i förordning (EU) 2024/1263. Åtgärderna förväntas förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, stödja innovation, förbättra tillgången till hälso- och socialtjänster och modernisera den sociala tryggheten och på så sätt öka den finska ekonomins tillväxt- och resilienspotential. De arbetsmarknadsreformer som har lagts fram förväntas hjälpa arbetslösa att hitta ett arbete samt öka arbetskraftsdeltagandet bland äldre arbetstagare. I planen uppskattas de två åtgärderna kunna skapa omkring 20 000 arbetstillfällen under perioden 2025–2029. FoU-investeringarna i återhämtnings- och resiliensplanen förväntas förbättra både Finlands tillväxtpotential och resiliens genom att öka produktiviteten (den försiktiga uppskattningen i planen är att en ökning av FoU-investeringarna med 1 % ökar produktiviteten med 0,02 %), attrahera privata investeringar och stödja den gröna omställningen och utfasningen av fossila bränslen i energisystemet. Enligt den finska regeringen förväntas inrättandet av välfärdsområden och utvecklingen av e-tjänster för social- och hälsovården förbättra tillgången till hälso- och sjukvård, vilket är särskilt viktigt eftersom de icke tillgodosedda vårdbehoven i Finland ligger över EU-genomsnittet och landet har en snabbt åldrande befolkning. Reformerna för att införa en allmän social trygghetsförmån och förändra utkomststödet syftar till att optimera socialpolitiken, minska de administrativa kostnaderna, göra den sociala tryggheten rättvisare och öka incitamenten att arbeta och därmed stödja sysselsättningen. Konsekvenserna för den sociala sammanhållningen kommer att behöva övervakas. Förutom detta måste arbetsmarknadsreformens sysselsättningseffekter, liksom produktivitetsökningen till följd av investeringar i FoU, fortfarande förverkligas. Dessutom står välfärdsområdena inför flera svårigheter under sina första verksamhetsår; regeringen har i planen lagt fram ytterligare specifikationer till ett åtagande i återhämtnings- och resiliensplanen om att ändra välfärdsområdenas lagstadgade skyldigheter och administrativa förfaranden för att minska deras underskott. Sammantaget förefaller de antaganden om tillväxteffekten av de reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen vara rimliga, men den framtida utvecklingen och de specifika konsekvenserna måste övervakas noggrant. Detta kräver också meningsfulla samråd med relevanta intressenter, inbegripet arbetsmarknadens parter och relevanta organisationer i civilsamhället, och en bedömning av åtgärdernas fördelningseffekter och kumulativa effekter.

(29)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen förväntas främja finanspolitisk hållbarhet i enlighet med kravet i artikel 14.2 b i förordning (EU) 2024/1263. Dessa åtgärder kompletterar de paket för konsolidering av de offentliga finanserna som redan antagits, såsom nämnts ovan i beskrivningen av den finanspolitiska strategin. Den huvudsakliga direkta effekten av dessa ytterligare åtgärder förväntas uppstå genom att man genomför åtgärder för att minska underskottet i välfärdsområdena (1,4 miljarder euro år 2023) genom att ändra välfärdsområdenas lagstadgade skyldigheter och administrativa förfaranden. Regeringen vidtar närmare bestämt åtgärder för att minska välfärdsområdenas utgifter med 685 miljoner euro under perioden 2025–2028, medan välfärdsområdena själva strävar efter att genomföra åtgärder för att minska sina utgifter med 874 miljoner euro fram till 2028. Dessutom räknar regeringen med att uppnå årliga besparingar på 100 miljoner euro genom reformen av utkomststödet. Andra direkta besparingar kan härröra från sänkta administrationskostnader per ansökan om förmåner till följd av antagandet av modellen med en enda förmån och från minskningen av utbetalningar i samband med avskaffandet av tilläggsdagar för arbetslöshetsdagpenning. De indirekta offentligfinansiella besparingarna är främst kopplade till förväntade positiva sysselsättningseffekter av arbetsmarknadsreformerna (dvs. införandet av den nordiska modellen för arbetskraftsservice och avskaffandet av tilläggsdagar för arbetslöshetsdagpenning), som förväntas öka den potentiella tillväxten och generera skatteintäkter. Den genomgripande reformen av den sociala tryggheten, inklusive införande av en allmän social trygghetsförmån, och den omfattande reformen av utkomststödet kan också få sysselsättningseffekter genom att öka incitamenten att arbeta, och de kan därmed få en indirekt positiv effekt på de offentliga finanserna. Även om besparingarna kan bli lägre än väntat när åtgärderna har genomförts kommer de offentligfinansiella besparingar som följer av den ändring av välfärdsområdenas lagstadgade skyldigheter och administrativa förfaranden som ytterligare specificeras i återhämtnings- och resiliensplanen sannolikt inte att bli försumbara, med tanke på storleken på de beräknade besparingarna (dvs. 1,6 miljarder euro). På det hela taget beror realiseringen av indirekta besparingar i hög grad på arbetsmarknadsreformernas inverkan på sysselsättningen.

(30)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen svarar mot EU:s gemensamma prioriteringar i enlighet med kravet i artikel 14.2 c i förordning (EU) 2024/1263. Reformerna av den sociala tryggheten och arbetsmarknaden bidrar till social resiliens, särskilt då de följer principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, såsom aktiva arbetsmarknadsåtgärder, socialt skydd och arbetslöshetsförmåner. Återhämtnings- och resiliensplanens investeringar i FoU för den gröna omställningen förväntas öka innovation inom koldioxidsnål teknik och energiinfrastruktur och därmed bidra till att göra den gröna omställningen rättvis och säkerställa energitrygghet. Införandet av digital innovation inom social-, hälso- och sjukvården bidrar till en rättvis digital omställning genom att öka digitaliseringen av offentliga tjänster. EU:s andra gemensamma prioritering, nämligen uppbyggnad av försvarsförmågor, tas inte upp i de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning.

(31)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen följer de relevanta (11) landsspecifika rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen i enlighet med kravet i artikel 14.2 d i förordning (EU) 2024/1263. I synnerhet följer de reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen följande landsspecifika rekommendationer som gäller

(32)

Planen säkerställer att den planerade nivån på nationellt finansierade offentliga investeringar i genomsnitt under den period som omfattas av återhämtnings- och resiliensplanen bibehålls i enlighet med kravet i artikel 14.4 i förordning (EU) 2024/1263.

Tabell 5: Nationellt finansierade offentliga investeringar (NFOI) i planen (% av BNP)

(33)

De reform- och investeringsåtaganden som ligger till grund för en förlängning kan slutligen anses vara förenliga med åtagandena i återhämtnings- och resiliensplanen och det partnerskapsavtal som överenskommits i enlighet med den fleråriga budgetramen, enligt artikel 14.4 i förordning (EU) 2024/1263. Införandet av modellen med en enda förmån och reformen av utkomststödet strider inte mot åtagandena i återhämtnings- och resiliensplanen, och de andra åtgärderna härrör direkt från åtaganden som gjorts inom ramen för den planen.

(34)

De reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden bedöms sammantaget uppfylla kriterierna i artikel 14 i förordning (EU) 2024/1263. Anpassningsperioden kan därför förlängas från fyra till sju år på det sätt som läggs fram i planen.

(35)

Utöver de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden beskrivs i planen avsikter att genomföra andra reformer och investeringar för att hantera de främsta utmaningar som fastställts inom ramen för den europeiska planeringsterminen, särskilt i de landsspecifika rekommendationerna, och för att svara mot EU:s gemensamma prioriteringar. Planen innehåller tio reformer och investeringar.

(36)

När det gäller den gemensamma prioriteringen angående en rättvis grön och digital omställning, inbegripet de klimatmål som fastställs i förordning (EU) 2021/1119, innehåller planen en reform för att öka FoU-utgifterna till 4 % av BNP senast 2030, där en tredjedel av finansieringen ska komma från offentliga källor, vilket skulle innebära en ökning med omkring 280 miljoner euro per år fram till 2030. Ytterligare offentliga FoU-medel kommer bland annat att anslås till stöd för företagens FoU, till samarbete mellan företag och forskare, till finansiering av forskningsprojekt och till forskningsinfrastruktur. Åtgärden är inriktad på 2019 och 2020 års landsspecifika rekommendationer om forskning och innovation och är förenlig med Finlands digitala kompass och landets nationella strategiska färdplan för det digitala decenniet.

(37)

När det gäller den gemensamma prioriteringen angående social och ekonomisk resiliens, inbegripet den europeiska pelaren för sociala rättigheter, innehåller planen åtgärder för att minska förmåner som avskräcker från arbete (t.ex. förändringar av arbetslöshetsförmåner som förväntas öka sysselsättningen med 40 000 arbetstagare under regeringens mandatperiod, och frysning av indexhöjningar av social trygghetsförmåner som förväntas öka sysselsättningen med 18 600 arbetstagare under samma period), åtgärder för att minska kompetensbristen (t.ex. ökad finansiering och ökat antal utbildningsplatser på områden med arbetskraftsbrist, såsom sjuk- och hälsovård) och åtgärder för att förbättra tillgången till hälso- och sjukvård och minska vårdköer (t.ex. genom att öka finansieringen för ersättning av privata hälso- och sjukvårdsutgifter). Åtgärderna svarar mot de landsspecifika rekommendationer för 2019, 2020, 2022 och 2023 som gäller aktiva arbetsmarknadsåtgärder, incitament att arbeta, deltagande på arbetsmarknaden, hälso- och sjukvård samt utbildning.

(38)

När det gäller den gemensamma prioriteringen angående energitrygghet finns inga andra reformer och investeringar i planen.

(39)

När det gäller den gemensamma prioriteringen angående försvarsförmågor innehåller planen omfattande reformer och investeringar.

(40)

Planen innehåller information om förenlighet och, i tillämpliga fall, komplementaritet med de sammanhållningspolitiska fonderna och med Finlands återhämtnings- och resiliensplan. Planen innehåller en lämplig hänvisning till Finlands nationella reformprogram för 2024, som beskriver synergier och komplementaritet med sammanhållningspolitiken och återhämtnings- och resiliensplanen.

(41)

Planen ger en översikt över Finlands behov av offentliga investeringar när det gäller EU:s gemensamma prioriteringar. När det gäller en rättvis grön och digital omställning betonas i planen behovet av investeringar i ren energi för att minska beroendet av fossila bränslen och i banbrytande teknik såsom artificiell intelligens för att ytterligare stärka den gröna omställningen. När det gäller social och ekonomisk resiliens betonas i planen behovet av investeringar för att öka utbildningsnivån och det kontinuerliga lärandet. När det gäller energitrygghet betonas i planen behovet av investeringar som syftar till att minska EU:s beroende av tredjeländer. När det gäller uppbyggnad av försvarsförmågor betonas i planen behovet av investeringar för att stärka Finlands försvarsförmågor, i linje med åtagandena inom ramen för Nato.

(42)

Kommissionen anser sammantaget att Finlands plan uppfyller kraven i förordning (EU) 2024/1263.

(43)

Rådet välkomnar Finlands medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan och anser att ett fullständigt genomförande av denna skulle bidra till att säkerställa sunda offentliga finanser och stödja en hållbar offentlig skuldsättning samt en hållbar och inkluderande tillväxt.

(44)

Rådet noterar kommissionens bedömning av planen. Rådet uppmanar dock kommissionen att lägga fram sin bedömning av framtida planer i ett annat dokument än kommissionens rekommendationer till rådets rekommendationer.

(45)

Rådet noterar kommissionens bedömning av nettoutgiftsbanan och de huvudsakliga makroekonomiska antagandena i planen, inbegripet i förhållande till kommissionens förhandsvägledning, samt konsekvenserna av planens nettoutgiftsbana för det offentliga underskottet och den offentliga skulden. Rådet noterar kommissionens bedömning att de makroekonomiska och offentligfinansiella antagandena i vissa fall skiljer sig från kommissionens antaganden, bland annat för att ta hänsyn till uppdaterade makroekonomiska och finanspolitiska uppgifter, men att de på det hela taget är vederbörligen motiverade och underbyggda med sunda ekonomiska argument. Rådet noterar den breda finanspolitiska strategin i planen och riskerna för utsikterna, vilka skulle kunna påverka förverkligandet av det makroekonomiska scenariot och de underliggande antagandena och det faktiska genomförandet av planens nettoutgiftsbana. Rådet välkomnar att en dialog fördes med relevanta intressenter på nationell nivå innan planen lämnades in. Rådet noterar också att geopolitiska risker kan sätta press på försvarsutgifterna. Rådet noterar särskilt att det försämrade säkerhetsläget till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har en inverkan på ekonomin med återverkningar på de offentliga finanserna i Finland.

(46)

Rådet förväntar sig att Finland är redo att vid behov anpassa sin finanspolitiska strategi för att säkerställa det faktiska genomförandet av landets nettoutgiftsbana. Rådet är fast beslutet att noga övervaka den ekonomiska och finanspolitiska utvecklingen, inbegripet den som ligger till grund för planens scenario.

(47)

Rådet anser att det är motiverat att i god tid inför nästa budgetövervakningsomgång föra ytterligare diskussioner för att nå en samsyn om de årliga övervakningskonsekvenserna av de kumulativa ökningstakterna för nettoutgifterna.

(48)

Rådet stöder de reform- och investeringsåtaganden som Finland lagt fram i sin medelfristiga plan som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden och välkomnar insatserna för att kvantifiera effekterna på tillväxten och hållbarheten i de offentliga finanserna. Rådet håller med kommissionen om att de reform- och investeringsåtaganden som Finland lagt fram motiverar en förlängning av anpassningsperioden från fyra till sju år. Rådet noterar kommissionens bedömning som pekar på uppfyllandet av kriterierna i artikel 14, även med beaktande av övergångsbestämmelsen i artikel 36.1d i förordning (EU) 2024/1263, genom de reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen. Rådet noterar kommissionens bedömning att reform- och investeringsåtagandena väntas förbättra ekonomins tillväxtpotential och resiliens på ett hållbart sätt och stödja finanspolitisk hållbarhet. Rådet rekommenderar Finland att fullt ut genomföra reform- och investeringsåtagandena för att bevara förlängningen av anpassningsperioden.

(49)

Rådet noterar kommissionens beskrivning av reform- och investeringsbehoven och reform- och investeringsavsikterna, utöver de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden, som svar på de främsta utmaningarna fastställda inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och betonar vikten av att säkerställa det faktiska genomförandet av sådana reformer och investeringar. Rådet kommer på grundval av rapporter från kommissionen att bedöma sådana reformer och investeringar och övervaka genomförandet av dem inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

(50)

Rådet ser fram emot de årliga lägesrapporterna från Finland, som särskilt ska innehålla information om framstegen i genomförandet av den av rådet fastställda nettoutgiftsbanan, genomförandet av mer allmänna reformer och investeringar i samband med den europeiska planeringsterminen samt genomförandet av reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden.

(51)

I enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2024/1263 bör rådet rekommendera Finland den nettoutgiftsbana som anges i planen, och de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden till 7 år bör godkännas.

1.

2.