RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om tillämpningen av direktiv 94/80/EG om rösträtt och valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare /* COM/2012/099 final */
RAPPORT
FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om tillämpningen av direktiv 94/80/EG om
rösträtt och valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare som är bosatta i
en medlemsstat där de inte är medborgare
1.
Inledning
Människor påverkas direkt av de ekonomiska,
sociala och kulturella beslut som fattas dagligen av lokala myndigheter. Lokala
myndigheter utgör den myndighetsnivå som medborgarna främst kommer i kontakt
med. Deltagande i kommunala val, antingen genom att rösta eller ställa upp som
kandidat är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 40 i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[1]. Denna rättighet gör det
möjligt för människor att delta i det demokratiska livet och att påverka
beslutsprocessen. Dessutom gör deltagandet det möjligt för de unionsmedborgare
som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen att integreras bättre i
värdlandets politiska och sociala liv. Enligt samma villkor som i artikel 40 i
stadgan[2],
ger artikel 22.1 i EUF-fördraget[3]
varje unionsmedborgare rösträtt och valbarhet i kommunala val i den medlemsstat
där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. De
närmare bestämmelserna om rösträtt och valbarhet i kommunala val fastställs i
rådets direktiv 94/80/EG (nedan kallat direktivet)[4]. Enligt artikel 13 i direktivet antogs den
första rapporten om direktivets införlivande och genomförande av kommissionen
2002. I denna rapport behandlas för första gången deltagandet i den lokala
demokratin mer ingående och dessutom bedöms direktivets införlivande och
genomförande i de medlemsstater som ännu inte var EU-medlemmar 2002 då den
första rapporten antogs. Trots att alla medlemsstater har införlivat
direktivet måste ett antal hinder som står i vägen för valrättigheternas
fullständiga utövande åtgärdas. Därför måste man säkra att direktivets
bestämmelser genomförs och införlivas på ett korrekt sätt. I rapporten bedöms också huruvida det
fortfarande är berättigat att bevilja undantag enligt artikel 22.1 i
EUF-fördraget. I artikel 12.4 i direktivet anges att kommissionen senast den 31
december 1998 och därefter vart sjätte år ska överlämna en rapport till
Europaparlamentet och rådet om detta. Den sista rapporten om beviljande av
undantag antogs 2005[5]. Unionen bygger bl.a. på respekten för
demokrati[6],
och varje unionsmedborgare har rätt att delta i unionens demokratiska liv[7]. Det är därför viktigt att
säkra deltagandedemokratin genom att bland annat se till att alla
unionsmedborgare deltar i det demokratiska livet och vidta åtgärder för att
stimulera deltagandet. Det är mycket viktigt att säkra deltagandedemokratin
särskilt på lokal nivå, där besluten direkt påverkar medborgarna. Ett minskat
deltagande i det demokratiska livet i form av ett lågt valdeltagande kan leda
till den oönskade effekten att den representativa demokratins ställning
urholkas. I de flesta medlemsstater har valdeltagandet
varit lägre än 50 % i de senaste valen till Europaparlamentet[8], och på senare tid har
utvecklingen varit liknande i de lokala valen i många medlemsstater[9]. I enlighet med EU:s
grundläggande principer anser kommissionen att det är väsentligt att man vänder
utvecklingen genom att kontakten mellan väljarna och de folkvalda politikerna
förbättras och att legitimiteten av de beslut som fattas av de folkvalda
stärks. Således är stärkta valrättigheter en av de
politiska prioriteringarna i Stockholmsprogrammet. I handlingsplanen för
Stockholmsprogrammet av den 20 april 2010 betonas följande:”[a]tt underlätta
och uppmuntra medborgarnas deltagande i unionens demokratiska liv är av
avgörande betydelse för att öka medborgarnas känsla och förståelse för den
europeiska integrationen. Ett ökat deltagande i valen till
Europaparlamentet är en gemensam målsättning. Medborgarnas rätt att
rösta och ställa upp i lokalval och val till Europaparlamentet på hemorten bör
främjas och förstärkas[10].” Denna rapport bidrar till genomförandet av
åtgärd 18 i rapporten om EU-medborgarskapet 2010, eftersom dess mål är att
främja att medlemsstaterna fullt ut ser till att EU-medborgarna kan utöva sin
rösträtt i den medlemsstat där de är bosatta och att de informerar
EU-medborgarna om valrättigheterna på ett lämpligt sätt[11]. I rapporten bedöms om
unionsmedborgarna är medvetna om sina valrättigheter och om de använder sig av
dem i kommunala val, och särskilt de informationsåtgärder som medlemsstaterna
infört enlig direktivets bestämmelser granskas. Man lyfter också fram bästa
praxis i medlemsstaterna vid genomförandet av informationskampanjer och andra
initiativ för att uppmuntra EU-medborgare från andra medlemsstater att delta i
institutioner och politiskt liv på lokal nivå.
2.
Medvetenhet och deltagande
2.1.
Medvetenheten om valrättigheterna i Europeiska
unionen
Enligt statistiken i de senaste
Eurobarometerundersökningarna som utförts av Europeiska kommissionen[12] är majoriteten av
unionsmedborgarna medvetna om sin rätt att rösta och att ställa upp som
kandidat i kommunala val i den medlemsstat där de är bosatta. Medvetenheten
om valrättigheterna på lokal nivå har ökat markant under fyra års tid i alla
medlemsstater. På EU-nivå har den genomsnittliga andelen medborgare som känner
till rättigheterna nästan fördubblats från 37 % (2007) till 69 %
(2010). Den lägsta genomsnittliga andelen har ökat från 22 % (2007)
till 53 % (2010) och den högsta genomsnittliga andelen har ökat från
62 % (2007) till 83 % (2010). Källa: Flash Eurobarometer nr 292. Under de senaste åren har Europeiska
kommissionen informerat unionsmedborgarna om deras valrättigheter och har
uppmuntrat dem att aktivt delta i unionens demokratiska liv. Genom programmet
”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” 2007–2013 har det utarbetats
åtgärder med syftet att främja informations- och medborgarupplysningsinitiativ
som ska öka valdeltagandet. Under perioden 2007–2010 har 12 projekt för aktivt
deltagande i unionens demokratiska liv fått finansiering, och stipendier för
mer än 3,8 miljoner euro har beviljats[13].
Detta prioriterade temaområde kommer även i fortsättningen att ingå i
arbetsprogrammet 2011[14]. Nyligen föreslog Europeiska kommissionen att
år 2013 ska utses till ”Europaåret för medborgarna”[15]. Europaåret ska bidra till att
öka EU-medborgarnas medvetenhet om sin rätt att fritt röra sig och uppehålla
sig i Europeiska unionen och mer allmänt om de mångsidiga rättigheter som
EU-lagstiftningen ger dem i ett gränsöverskridande sammanhang, däribland
valrättigheter. Flera medlemsstater vidtog riktade åtgärder
för att informera EU-medborgarna om deras rösträtt i de kommunala valen, om än
på olika sätt[16].
Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Litauen, Spanien och Sverige har
som praxis att sända röstkort eller brev med information om valförfarandet till
berörda medborgare. När det gäller åtgärder som vidtas på nationell nivå har
flera medlemsstater, t.ex. Tjeckien, Danmark, Grekland, Italien, Lettland,
Litauen, Polen och Slovakien lämnat information via en officiell webbplats. I
Tyskland och Förenade kungariket finns en särskild telefonhjälplinje. I Cypern,
Frankrike, Irland, Luxemburg, Portugal och Rumänien har information spridits
genom tryckta publikationer eller den lokala dagspressen.
2.2.
Valdeltagandet i lokala val
Utländska EU-medborgares deltagande i det
demokratiska livet i den medlemsstat där de är bosatta måste bedömas inom ramen
för det totala valdeltagandet. I de senaste kommunala valen som anordnades i
medlemsstaternas storstäder, framför allt huvudstäderna, uppgick valdeltagandet
till mellan 50 och 60 % i sju medlemsstater[17].
Valdeltagandet var lägre än 50 % i tio av dessa kommuner[18]. Mer än en tredjedel av de
röstberättigade väljarna deltog inte i de senaste lokala valen som anordnades i
tjugo medlemsstaters huvudstäder[19].
Deltagandet är ännu lägre i andra städer än huvudstäderna och beror på stadens
storlek[20].
Valdeltagandet i de lokala valen är i allmänhet högre än deltagandet i valet
till Europaparlamentet men det finns vissa undantag som t.ex. Aten, Budapest,
Köpenhamn och Riga[21]. Uppgifterna om valdeltagandet i de lokala
valen tyder på att medborgarna är missnöjda med politiken. Det är en utmaning
för medlemsstaterna och EU:s institutioner samt för de folkvalda lokala
myndigheterna i hela EU att komma till rätta med det ”demokratiska
underskottet”. I flera medlemsstater hämmas valdeltagandet av
samma empiriska faktorer. I de lokala valen konstaterades ett negativt samband
mellan befolkningsstorleken och valdeltagandet. Det finns ett större intresse
för den lokala politiken i de små städerna eftersom människor upplever att det
finns bättre möjligheter att påverka beslutsfattandet. De stora huvudstäderna,
där befolkningen är mer engagerad än befolkningen i andra städer, verkar vara
ett undantag till denna tendens. Man skulle kunna anta att valdeltagandet ökar
när de lokala valen anordnas i anslutning till de nationella valen. De
nationella partiernas lokala närvaro utgör ett incitament för de personer som
stödjer partierna att rösta i de lokala valen[22].
I många fall beror det på praktiska omständigheter att människor inte utnyttjar
sin rösträtt som att det t.ex. saknas alternativa röstningsförfaranden
(förtidsröstning, brevröstning osv.) som gör det möjligt för väljare som inte
kan rösta på själva valdagen att delta i valet.
2.3.
Utländska EU-medborgares deltagande i kommunala val
i den medlemsstat där de är bosatta
I slutet av 2010 var fler än 8 miljoner
EU-medborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt bosatta i en annan
medlemsstat än sin egen. Flest noterades i Tyskland, Förenade kungariket och
Italien, följt av Frankrike, Spanien och Belgien. Detta innebär att 8 miljoner
EU-medborgare har rösträtt i de kommunala valen i den medlemsstat där de är
bosatta. *Ofullständiga
uppgifter. Förenade kungariket lämnade uppgifter om alla utländska
EU-medborgare som är bosatta i landet. För Frankrikes del hänvisas till
uppgifterna i föregående rapport. Grekland har lämnat uppgifter om antalet utländska
EU-medborgare över 20 års ålder som är bosatta i landet. Österrike
tillhandahöll endast uppgifter om utländska EU-medborgare bosatta i
huvudstaden. Det finns inga tillgängliga uppgifter om Bulgarien, Estland och
Polen. Jämfört med uppgifterna i den första rapporten
från 2002[23]
skedde i flera medlemsstater en avsevärd ökning av antalet utländska
EU-medborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som är bosatta i en
annan medlemsstat än sin egen. Siffrorna var de följande: i Italien skedde en
ökning från 56 000 till 1 050 000, i Tyskland en ökning från
1 521 000 till 2 239 641, i Grekland en ökning från
16 000 till 114 377, i Irland en ökning från 76 000 till
247 980, i Danmark en ökning från 32 000 till 108 806, samt i
Portugal en ökning från 26 000 till 94 157[24]. Trots att antalet utländska EU-medborgare som
uppfyller ålderskravet för rösträtt och som är bosatta i en annan medlemsstat
än sin egen ökade betydligt, utnyttjade endast relativt få av dem sin rösträtt
i de kommunala val som har anordnats under de senaste åren i bosättningsstaten. Den som vill delta i kommunala val måste vara
upptagen i röstlängden. Förfarandena för att tas upp i röstlängden varierar
från en medlemsstat till en annan[25].
I de medlemsstater där upptagningen i röstlängden inte sker automatiskt visar
uppgifterna att i genomsnitt endast 10 % av de utländska EU-medborgarna
bosatta i medlemsstaten bad att bli upptagna i röstlängden[26]. Medlemsstater med icke-automatiska
registreringssystem (Uppgifter om Bulgarien, Tjeckien, Frankrike,
Polen och Förenade kungariket saknas) Om en grupp EU-medborgare utgör den största
nationella gruppen av samtliga utländska EU-medborgare bosatta i en
medlemsstat, kan det innebära att denna grupp i stor utsträckning deltar i de
lokala valen. Detta gäller Irland, Spanien och Sverige[27]. Det finns inga uppgifter om andelen utländska
EU-medborgare bosatta i andra EU-länder som faktiskt röstade efter att ha
upptagits i röstlängden. När väljarna väl har upptagits i röstlängden görs
ingen åtskillnad mellan nationella och utländska väljare. I allmänhet samlar
medlemsstaterna inte in sådana uppgifter för att undvika diskriminering. Det
finns mycket få uppgifter om antalet utländska EU-medborgare som kandiderar i
val och som blir valda. Särskilt Österrike, Tjeckien, Tyskland och Sverige har
framhållit svårigheterna med att samla in sådana uppgifter från de lokala
myndigheterna eftersom det inte finns en enda kontaktpunkt, vilket påpekades
redan i den förra rapporten om val till Europaparlamentet[28]. Frankrike (32,8 %) och Sverige
(17,1 %) har angett den högsta andelen valda utländska EU-medborgare av
samtliga kandidater. Österrike, Luxemburg och Spanien angav också ett betydande
antal valda utländska EU-medborgare.
3.
Införlivande och genomförande
3.1.
Lägesrapport för införlivandet av direktiv 94/80/EG
I denna rapport bedöms för första gången den
nationella lagstiftning som antagits av de medlemsstater som har anslutit sig
till EU sedan 2004 samt den nationella lagstiftning som har trätt i kraft i
övriga medlemsstater sedan 2002 års rapport offentliggjordes. Det bör påpekas att även ny lagstiftning som
har angetts i ett frågeformulär, men som ännu inte formellt har anmälts till
kommissionen, tas upp i rapporten[29]. På grundval av de nationella
införlivandebestämmelser som medlemsstaterna har anmält, kan direktivet anses
ha införlivats på ett tillfredsställande sätt i samtliga medlemsstaters
lagstiftning. Vissa problem med ett felaktigt eller ofullständigt införlivande
måste emellertid åtgärdas för att undvika ett felaktigt genomförande av
direktivet, vilket skulle utgöra ett hinder för att valrättigheterna ska kunna
utövas fullständigt. I vissa medlemsstater[30] verkar bestämmelserna i
artikel 3 och 4 i direktivet[31]
ha införlivats på ett felaktigt sätt. I dessa medlemsstater har utländska
EU-medborgare rätt att rösta och att kandidera i kommunala val endast efter ha
varit bosatta i landet under en minimiperiod, medan ett sådant krav inte åläggs
landets egna medborgare. Om rätten att rösta är beroende av en minimiperiod för
bosättning, anges det inte heller i lagstiftningen att de utländska
EU-medborgarna ska anses ha uppfyllt detta krav om de under denna period har
vistats i någon annan medlemsstat än den medlemsstat där de är bosatta. En medlemsstat föreskriver att en väljare
måste lämna in en ansökan om att tas upp i röstlängden inom 30 dagar efter att
ha fått rösträtt. Detta förefaller utgöra diskriminering mellan medborgare och
utländska EU-medborgare. Den ovannämnda tidsfristens första dag börjar för
landets egna medborgares del löpa från den dag då de uppnått rösträttsåldern
medan den för utländska EU-medborgare börjar löpa från och med den dag då de
registrerat sig som bosatta i staten. Konsekvenserna av den berörda
bestämmelsen förefaller vara olika för medborgare och utländska EU-medborgare[32]. I artikel 7 fastställs att varje EU-medborgare
ska utöva sin rösträtt vid kommunala val i bosättningsstaten om han eller hon
har uttryckt önskan om att få rösta. De flesta medlemsstater (Österrike,
Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta,
Nederländerna, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Sverige) har ett mer
förmånligt system som innebär att EU-medborgarna registreras automatiskt i
röstlängden. Detta gör det möjligt för medborgarna att rösta utan att behöva ansöka
om att tas upp i röstlängden inom en viss tidsfrist. Medlemsstaterna måste uppfylla vissa
skyldigheter som anges i direktivet och som syftar till att förenkla
registreringen av EU-medborgare i röstlängden[33].
Efter klagomål från enskilda medborgare tog kommissionen under 2010 kontakt med
två medlemsstater där EU-medborgare som var anställda av internationella organ
hindrades att utöva sin rösträtt. Enligt den nationella lagstiftningen tilläts
inte dessa medborgare som var bosatta i staten att tas upp i röstlängden. Efter
att ha varit i kontakt med kommissionen ändrade medlemsstater nyligen sin
lagstiftning och avlägsnade dessa hinder för rösträtten[34]. När
en valbar EU-medborgare vill kandidera ska han eller hon uppvisa samma dokument
som landets egna medborgare. Förutom en formell försäkran med uppgift om
nationalitet och adress i bosättningsstaten kan medlemsstaterna begära att ett
begränsat antal handlingar uppvisas frivilligt[35].
Enligt kommissionen är det inte förenligt med direktivet om nationell lagstiftning
kräver att medborgaren måste uppvisa ett intyg från hemstaten om att han eller
hon inte fråntagits sin valbarhet. Enligt direktivet kan ett sådant intyg
begäras endast vid tveksamhet om försäkran är äkta, eftersom kravet ålägger
utländska medborgare ytterligare en administrativ börda vid utövandet av
rösträtten. Vidare förefaller en begäran om referensnumret i ett hemvistintyg
inte överensstämma med direktivet[36]. I direktivet föreskrivs att bosättningsstaten
”i god tid och på lämpligt sätt” måste informera utländska EU-medborgare om
villkoren och de närmare bestämmelserna för utövande av valrättigheterna i
kommunala val. Utländska EU-medborgare har i synnerhet rätt att informeras om
de åtgärder som vidtas rörande deras ansökan om att upptas i röstlängden eller
att få kandidera. I vissa medlemsstater[37]
har inga särskilda bestämmelser införlivats i den nationella lagstiftningen om
skyldigheten att informera de berörda medborgarna om de åtgärder som vidtagits.
Om ansökan att bli upptagen i röstlängden eller att få kandidera avslås av
bosättningsstaten, fastställs det i direktivet att EU-medborgare har samma rätt
att informeras om sin rätt till överprövning som medborgare i den staten. I
vissa fall omfattas inte denna bestämmelse uttryckligen av den nationella lagstiftningen[38]. I flera medlemsstater[39] omfattar inte den nationella
lagstiftningen, genom vilken direktivet införlivats, uttryckligen
medlemsstaternas skyldighet att informera väljare och personer med rätt att
kandidera i god tid och på lämpligt sätt om villkoren och de närmare
bestämmelserna för utövandet av valrättigheterna. Alla dessa medlemsstater har
dock anmält att de under de senaste kommunala valen har vidtagit åtgärder och
genomfört institutionella initiativ för att informera medborgarna om utövandet
av deras valrättigheter och har därmed säkerställt att direktivets bestämmelser
genomförs.
3.2.
Analys av de bestämmelser som antagits av
medlemsstaterna enligt direktivets artikel 5.3.4 som syftar till att reservera
vissa funktioner för nationella medborgare
Rätten att rösta och kandidera i kommunala val
i bosättningsstaten enligt direktivet betyder att en EU-medborgare kan bli vald
till medlem av kommunfullmäktige eller borgmästare i en medlemsstat där han
eller hon inte är medborgare. Direktivet ger
medlemsstaten möjlighet att reservera ett antal befattningar i den lokala
administrationen för sina egna medborgare, nämligen sådana som rör
kommunstyrelsen (ordförande för, suppleant eller ledamot av en grundläggande
lokal förvaltningsenhets kommunstyrelse) om personen väljs för att inneha den
befattningen under hela mandattiden eller för tillfälliga eller interimistiska
funktioner. *Österrike och Tyskland är förbundsrepubliker och
delstaterna har olika bestämmelser. Danmark, Estland, Finland, Irland, Lettland,
Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Spanien, Sverige och
Förenade kungariket tillämpar för närvarande inga begränsningar och utländska
EU-medborgare kan alltså utses till ordförande för, suppleant eller ledamot av
den verkställande kommittén av en grundläggande lokal förvaltningsenhet. Tre
medlemsstater[40]
har endast reserverat tjänsten som chef för den lokala förvaltningen för sina
egna medborgare. I sex andra medlemsstater[41]
kan utländska EU-medborgare inte inneha ämbetet som suppleant men de kan
däremot inneha ämbetet som ledamot av den verkställande kommittén. Vissa
medlemsstater[42]
tillämpar direktivets samtliga begränsningar vilket innebär att utländska
EU-medborgare inte ens kan inneha ämbetet som ledamot av den verkställande
kommittén. Kommissionen undersöker dessa aspekter av
direktivet för första gången i denna rapport. Kommissionen anser att en mindre
restriktiv lagstiftning kan bidra till att medborgarna integreras snabbare och
att de blir mer engagerade i bosättningsstatens demokratiska liv.
3.3.
Uppdatering av bilagan till direktivet:
”grundläggande lokala förvaltningsenheter” i medlemsstaterna
Direktivet innehåller en bilaga med en
förteckning över ”grundläggande lokala förvaltningsenheter” i varje medlemsstat
inom ramen för artikel 2.1 a[43].
Genom förteckningen över ”grundläggande lokala förvaltningsenheter” anges
direktivets tillämpningsområde, dvs. hur bestämmelserna kan tillämpas. Därför
är det ytterst viktigt att förteckningen hålls uppdaterad. Bilagan ändrades 2003[44] (eftersom tio medlemsstater
anslöt sig till EU 2004) och 2006[45]
(på grund av att två medlemsstater anslöt sig 2007), för att komplettera
förteckningen över ”grundläggande lokala förvaltningsenheter” i
medlemsstaterna. Några medlemsstater har nyligen underrättat
kommissionen om ny lagstiftning som ändrar benämningen av de grundläggande
lokala förvaltningsenheterna inom ramen för direktivet[46]. Kommissionen har uppmanat
samtliga medlemsstater att formellt underrätta kommissionen om ny relevant
lagstiftning.
4.
Undantag enligt artikel 22.1 i EUF-fördraget
I artikel 22.1 i EUF-fördraget anges att det i
direktivet får föreskrivas undantag från de allmänna bestämmelserna om detta är
motiverat med hänsyn till en särskild situation i en medlemsstat. Enligt artikel 12 i direktivet tillåts
undantag från principen om likabehandling om detta är motiverat på grund av
särskilda problem i en medlemsstat. En medlemsstat där antalet unionsmedborgare
som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som bor i staten utan att vara
medborgare där utgör mer än 20 % av det totala antalet unionsmedborgare
som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som är bosatta i medlemsstaten, kan
begära att både väljare och kandidater ska ha varit bosatta i medlemsstaten
under en minsta tid eller vidta åtgärder med hänsyn till kandidatlistans
sammansättning för att underlätta integrationen av utländska unionsmedborgare
och för att undvika en polarisering mellan förteckningar över ”nationella” och
”utländska” kandidater. Luxemburg är den enda medlemsstat som
uppfyller detta särskilda villkor och har använt sig av undantaget genom att
begränsa rätten att rösta till de unionsmedborgare som har haft sin juridiska
hemvist i Luxemburg och har varit bosatta där i minst fem år innan
registreringen[47].
Vad gäller rätten att kandidera kräver Luxemburg att utländska unionsmedborgare
måste ha varit bosatta i landet i minst fem år i landet innan de ansöker om att
kandidera[48]. Kommissionen
uppmanade[49]
de luxemburgska myndigheterna att lämna in de senaste uppgifterna om hur många
utländska unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt som bor i
Luxemburg och det totala antalet unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet
för rösträtt och som är bosatta i Luxemburg. Enligt uppgifter från de luxemburgska
myndigheterna var antalet utländska unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet
för rösträtt och som är bosatta i Luxemburg 174 250. Det totala antalet
unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och var bosatta där
var 406 300. Det innebär att förhållandet mellan det föregående och det
senare antalet var 42,9 %, vilket är högre än den tröskel på 20 % som
anges i direktivet. Det är alltså fortfarande motiverat att
bevilja Luxemburg ett undantag. Genom lag av den 13 februari 2011 utvidgade
Luxemburg rätten att kandidera till utländska medborgare som bor där. Efter att
lagen har trätt i kraft kan alla utländska medborgare inneha ämbetet som
ordförande för eller ledamot av den verkställande kommittén av en grundläggande
lokal förvaltningsenhet. I artikel 12.2 fastställs att Belgien får
tillämpa de begränsningar som föreskrivs i direktivet för ett begränsat antal
lokala myndigheter och ska i så fall överlämna en förteckning över dessa minst
ett år före de val av lokala myndigheter för vilka landet avser tillämpa
undantaget. Belgien har aldrig åberopat undantaget i artikel 12.2 i direktivet. I artikel 12.3 anges att om det i en
medlemsstats lagstiftning föreskrivs att en annan medlemsstats medborgare som
är bosatta där har rätt att rösta vid val till statens parlament och i det syftet
får upptas i röstlängden i den staten på exakt samma villkor som dess egna
röstberättigade medborgare, behöver den ifrågavarande staten trots detta
direktiv inte tillämpa artiklarna 611 för sådana personer. Ingen medlemsstat
har åberopat undantaget i artikel 12.3[50].
5.
Ytterligare insatser för att främja
valrättigheterna och medborgarnas delaktighet i det demokratiska livet
5.1.
Rätt att bli medlem av eller bilda ett politiskt
parti i bosättningsstaten
Enligt principen om icke-diskriminering ska
EU-medborgarna kunna utnyttja sina valrättigheter på samma villkor som
medborgarna i den medlemsstat där de är bosatta. Detta innebär att
EU-medborgarna måste kunna delta fullt ut i det politiska livet i den
medlemsstat där de är bosatta, särskilt vad gäller rätten att bli medlem av
befintliga politiska partier eller till och med att bilda nya partier. I linje med de åtgärder som aviserades i den
rapport om EU-medborgarskapet 2010 som syftar till att säkerställa att
förhållandena för utländska EU-medborgare är desamma som för de egna
medborgarna, har kommissionen nyligen kontaktat de medlemsstater där den
nationella lagstiftningen begränsar möjligheterna för utländska EU-medborgare
att bli medlemmar i ett politiskt parti eller att bilda ett parti[51]. Redan i den senaste rapporten
om valet till Europaparlamentet[52]
betonade kommissionen att sådana begränsningar i nationell lagstiftning utgör
ett hinder för EU-medborgarna att utöva sina rättigheter. I fall
begränsningarna inte åtgärdas kommer kommissionen att använda sig av de befogenheter
som den tilldelats genom fördragen, för att säkra att direktivet efterlevs.
5.2.
God praxis för att främja utländska
unionsmedborgares valdeltagande
Kommissionen betonar vikten av att det finns
åtgärder och initiativ för att främja och uppmuntra unionsmedborgarnas
deltagande i bosättningsstatens demokratiska liv. Goda rutiner som kan tjäna som exempel har
redan tagits i bruk i vissa medlemsstater. Danmark, Estland, Finland, Tyskland,
Ungern, Litauen, Spanien och Sverige har infört riktade åtgärder för att
informera unionsmedborgarna om deras rösträtt och valbarhet vid kommunala val
genom att per post sända brev eller röstkort med information om valförfarandet. I Luxemburg genomfördes en riktad
informationskampanj för skolungdomar som kan anses ha uppmuntrat deltagandet i
de kommunala valen på ett effektivt sätt. Skolan har en central ställning i
samhällslivet, särskilt för förstagångsväljare, och har en viktig roll i
integrationsarbetet och medborgarupplysningen. I direktivet fastställs att de medlemsstater
där det inte är obligatoriskt att rösta får genomföra automatisk upptagning av
väljare i röstlängden. Detta sker redan i Österrike (utom Burgenland), Danmark,
Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna,
Rumänien, Slovakien, Slovenien och Sverige. Kommissionen ställer sig positiv
till den praxis som innebär att utländska unionsmedborgare automatiskt
registreras i röstlängden samtidigt som de registreras som bosatta i landet.
Genom denna praxis slipper de medborgare som vill utöva sin rösträtt
ytterligare administrativa bördor eftersom de inte behöver lämna in ytterligare
en ansökan inom en bindande tidsfrist. Vad gäller de medlemsstater som antar ett
icke-automatiskt system för registrering i röstlängden, anser kommissionen att
det utgör god praxis att inte fastställa en bindande tidsfrist för ansökan om
registrering. Detta gäller Italien. Medborgarna blir ofta mer engagerade i de
politiska diskussionerna alldeles i slutet av valkampanjen och bestämmer sig
först då för att utöva sin rösträtt. Följden av att fastställa en bindande
tidsfrist för registrering i röstlängden som löper ut långt innan valkampanjen
avslutats kan bli att de medborgare som beslutar sig för att rösta i sista
stund utesluts från valet.
6.
Slutsatser
Vid en jämförelse av uppgifterna i den första
rapporten med de uppgifter som samlades in genom ett frågeformulär 2011 har
antalet unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet för rösträtt och som är
bosatta i en annan medlemsstat än sin egen ökat från 4,7 miljoner (2000) till 8
miljoner (2010), främst på grund av utvidgningen[53]. Antalet utländska
unionsmedborgare som aktivt deltar i det demokratiska livet på lokal nivå
verkar inte ha ökat proportionellt till följd av detta, åtminstone vad gäller
antalet ansökningar om att registreras i röstlängden. Valdeltagandet i de olika typerna av val har
blivit en utmaning för de europeiska demokratierna. Den legitimitet som erhålls
genom de fria och allmänna valen ligger till grund för den demokratiska
samhällsstyrningen. Valdeltagandet är en viktig indikator på demokratins
kvalitet. Därför måste arbetet med att komma till rätta med missnöjet med
politiken ha hög prioritet på EU:s och medlemsstaternas dagordning. Medborgarna
måste få riktad information om sina rättigheter och om de administrativa
förfaranden som de måste vidta för att kunna utöva dessa rättigheter. Alla initiativ som syftar till att stärka medvetenheten om
valrättigheterna och att uppmuntra deltagandet i lokala val stödjer
valdeltagandet på ett konkret och effektivt sätt, inklusive deltagandet i de
program som förvaltas av kommissionen och som angetts ovan (se kapitel 2.1). Kommissionen kommer att fortsätta det nära
samarbetet med medlemsstaterna för att övervaka att direktivet införlivas och
genomförs korrekt samt hjälpa medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga
åtgärder för att valrättigheterna ska kunna utövas fullt ut, medan de hinder
som står i vägen för rätten att informeras i god tid och på lämpligt sätt om
rättigheterna avlägsnas. Förslaget om Europaåret för medborgarna 2013 innebär
en möjlighet att stärka insatserna för att uppmuntra valdeltagandet med hjälp
av intresserade nationella och lokala myndigheter samt de centrala aktörer som
utformar det politiska livet i medlemsstaterna. Kommissionens avsikt är att använda en
informell plattform för samarbete som ska underlätta en direkt dialog mellan
kommissionen, Regionkommittén och de nationella sammanslutningarna av lokala
och regionala myndigheter. Plattformen kommer att göra det möjligt för
kommissionen att identifiera eventuella svårigheter för de lokala myndigheterna
vid genomförandet av EU-medborgarnas valrättigheter och att direkt använda sig
av dessa myndigheters idéer och sakkunskap samt bästa praxis som de har tagit
fram för att öka det faktiska utövandet av dessa rättigheter. [1] Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna (EUT C 83, 30.3.2010, s. 389). [2] Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna. [3] Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. [4] Rådets direktiv 94/80/EG av den 19 december 1994 om
närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid kommunala val för
unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT
L 368, 31.12.1994, s. 38). [5] KOM(2005) 382. [6] Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen
(EU-fördraget). [7] Artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen. [8] Rapport om valet till Europaparlamentet KOM(2010) 605. [9] Källa: Frågeformulär som skickades till medlemsstaterna
den 10 januari 2011 (nedan kallat ” frågeformulär”). [10] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet,
rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Att
förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna.
Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet - KOM/2010/0171 slutlig. [11] I rapporten om EU-medborgarskapet 2010 ”Att undanröja
hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter” - KOM(2010)
603 slutlig, presenterade kommissionen 25 konkreta åtgärder som ska vidtas för
att undanröja de kvarstående faktorer som hindrar medborgarna från att utöva
sina rättigheter enligt EU-lagstiftningen i sin vardag, vilket omfattar de
politiska rättigheterna. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att ”se till att
EU-medborgare kan utöva sin rösträtt till fullo i den medlemsstat där de är
bosatta, att EU-medborgare kan vara medlemmar i eller grunda politiska partier
och att EU-medborgare informeras om sina valrättigheter på vederbörligt sätt”. [12] Flash Eurobarometer nr 292. [13] Information finns på webbplatsen
http://ec.europa.eu/justice/fundamental-rights/programme/ [14] Kommissionens beslut av den 3 december 2010 om antagandet
av 2011 års arbetsprogram för det särskilda programmet Grundläggande
rättigheter och medborgarskap - K (2010). 8378. [15] KOM(2011) 489 slutlig. [16] Källa: frågeformulär. [17] Amsterdam: 51,38 %, Lissabon: 53,44 %, Köpenhamn:
54,42 %, Paris: 56,93 %, Dublin: 57,77 %, Helsingfors: 58,87 %,
Riga: 58,92 %, Berlin: 60,2 % (Berlin är en stadsstat och de
kommunala valen är också delstatsval, vilket förklarar det höga valdeltagandet.
Valdeltagandet i separata kommunala val i Tyskland kan uppgå till endast
25 %, även i storstäder). [18] Bukarest: 31,06 %, Bratislava: 33,55 %, Sofia: 37,85 %,
Vilnius: 42,28 %, Aten: 43,04 %, Budapest: 43,59 %, Prag: 44,43 %,
Ljubljana: 44,79 %, London: 45,30 %, Warszawa: 48,27 %. [19] Källa: frågeformulär. [20] Ostrava (Tjeckien): 35,39 %, Lille (Frankrike):
48,83 %, Stuttgart (Tyskland): 48,7 %, Pecs (Ungern): 33,24 %,
Galway (Irland): 49,89 %, Rotterdam (Nederländerna): 47,9 %, Kraków
(Polen): 35,37 %, Maribor (Slovenien): 43,38 %, Trnava (Slovakien):
29,3 5%, Salford (Förenade kungariket): 33,50 %. [21] Valdeltagande i de senaste lokala valen respektive i de
senaste valen till Europaparlamentet i de nämnda huvudstäderna. Aten: 43,04/45,6 %,
Budapest: 43,04/44,91 %, Köpenhamn: 54,42/61,1 %, Riga: 58,92/59,13 %. [22] I Förenade kungariket uppgick valdeltagandet i de lokala
valen till 39,1 % år 2009 och 39,9 % år 2008. Valdeltagandet i de lokala valen
2010, som anordnades samtidigt som det allmänna valet var 62,2 %. I Tyskland
uppgick deltagandet i borgmästarvalet i Koblenz 2002 till 51,3 %. År 2009
då borgmästarvalet anordnades samtidigt som det federala valet var
valdeltagandet 66,7 %. I Italien uppgick valdeltagandet i de lokala valen
i Rom 2006 till 65,98 % medan valdeltagandet år 2008 var 73,66 %, när
de lokala valen anordnades samtidigt som det allmänna valet. [23] KOM(2002) 260. [24] Källa: frågeformulär. [25] I Österrike (utom Burgenland), Danmark, Estland, Finland,
Tyskland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna, Rumänien, Slovakien,
Slovenien och Sverige upptas samtliga invånare, inklusive utländska
EU-medborgare, automatiskt i röstlängden. [26] I frågeformuläret har medlemsstaterna uppmanats att lämna
följande information: uppgifter om de senaste kommunala valen som anordnades
samma dag som det nationella valet och i övriga fall uppgifter om de senaste
kommunala valen de senaste tre åren. [27] I Irland uppgår andelen utländska registrerade
EU-medborgare till cirka 25 %. Brittiska medborgare utgör 25 % av det
totala antalet utländska EU-medborgare och 74 % av dem har upptagits i
röstlängden. De är särskilt aktiva i det irländska politiska livet eftersom de
på grund av en ömsesidig överenskommelse kan rösta i valet till Dáil Éireann
(parlamentets underhus) på samma sätt som irländska medborgare kan rösta i
parlamentsvalet i Förenade kungariket. I Spanien uppgår andelen utländska
registrerade EU-medborgare till mer än 50 %. De allra flesta, sammanlagt
18,5 % av det totala antalet utländska EU-medborgare som upptagits i
röstlängden, är brittiska och tyska medborgare. En annan möjlig förklaring till
den relativt stora andelen är att Spanien är den enda medlemsstat av de länder
som har ett icke-automatiskt registreringssystem som skickar ett
informationsbrev om valförfarandet till alla utländska EU-medborgare. Dessutom
kunde utländska EU-medborgare på vissa villkor rösta i kommunala val i Irland
och Spanien redan innan direktivet trädde i kraft. I Sverige uppgår antalet
finländska medborgare till 27,5 % av det totala antalet utländska
EU-medborgare. Deras deltagande i de senaste lokala valen har uppskattats till
cirka 30 %. [28] KOM(2010) 605. [29] Österrike, Cypern, Litauen, Luxemburg och Slovenien. [30] Kommissionen undersöker situationen i Litauen och
Slovenien. De slovenska myndigheterna har nyligen meddelat kommissionen att de
kommer att ändra sin nationella lagstiftning för att säkerställa full
överensstämmelse med direktivet. [31] I artikel 3 i direktivet garanteras rösträtt och valbarhet
vid kommunala val i bosättningsstaten för utländska EU-medborgare som uppfyller
de villkor för dessa rättigheter som enligt den statens lagstiftning gäller för
de egna medborgarna. I artikel 4 fastställs att om medborgare i medlemsstaten
måste ha varit bosatta på den statens territorium under en viss tid ska väljare
och personer med rätt att kandidera i kommunala val anses ha uppfyllt detta
villkor om de har varit bosatta i en annan medlemsstat under den tiden. [32] Kommissionen utreder för närvarande situationen i Cypern. [33] Enligt artikel 8 i direktivet a) ska medlemsstaterna vidta
de åtgärder som behövs för att en väljare ska bli upptagen i röstlängden i
tillräckligt god tid före valet, b) ska utländska medborgare som begär att bli
upptagna i röstlängden uppvisa samma dokument som statens egna medborgare, c)
får medlemsstaten kräva att utländska medborgare visar upp en giltig
identitetshandling samt en formell deklaration med uppgift om sin nationalitet
och adress i bosättningsstaten. [34] Lag nr 1545 av den 21.12.2010 i Danmark och lag nr
1843/2010 i Sverige. [35] Försäkran att EU-medborgarens valbarhet inte har
fråntagits honom eller henne i hemstaten. I tveksamma fall ett intyg från
hemstaten om att han eller hon inte har fråntagits sin valbarhet. En giltig
identitetshandling, en formell försäkran att han eller hon inte innehar någon
befattning som är oförenlig med att ställa upp som kandidat, en försäkran som
anger den senaste adressen i hemstaten. [36] Kommissionen utreder för närvarande ett ärende i
Bulgarien. [37] Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Frankrike, Polen, Rumänien,
Slovakien, Spanien. [38] Frankrike, Slovakien, Spanien. [39] Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Italien,
Lettland, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien. [40] Ungern, Polen och Slovenien. [41] Belgien, Cypern, Tjeckien, Frankrike, Italien och Litauen. [42] Bulgarien, Grekland och Rumänien. [43] I artikel 2.1 a i direktivet definieras att en
”grundläggande lokal förvaltningsenhet” utgörs av de administrativa enheter som
anges i bilagan och som i enlighet med varje medlemsstats lagar omfattar organ
som har valts genom allmänna direkta val och som har befogenhet att på eget
ansvar förvalta vissa lokala ärenden på lägsta nivån i den politiska och
administrativa organisationen. [44] Akt om villkoren för Tjeckiens, Estlands, Cyperns,
Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens
anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om
anpassning av fördragen (EUT L 236, 23.9.2003, s. 334). [45] Rådets direktiv 2006/106/EG (EUT L 363, 20.12.2006 s.
409). [46] Danmark, Grekland och Lettland. [47] Artikel 2 i lagen av den 18 februari 2003. [48] Artikel 192 i lagen av den 18 februari 2003. [49] Skrivelse av den 11 februari 2011. [50] I artikel 12.3 anges att om det i en medlemsstats
lagstiftning föreskrivs att en annan medlemsstats medborgare som är bosatta där
har rätt att rösta vid val till statens riksdag och i det syftet får upptas i
röstlängden i den staten på exakt samma villkor som dess egna röstberättigade
medborgare, behöver den ifrågavarande staten trots detta direktiv inte tillämpa
artiklarna 611 för sådana personer. [51] Kommissionen undersöker för närvarande situationen i
Tjeckien, Tyskland, Grekland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Spanien.
Finland har redan meddelat att de nuvarande begränsningarna kommer att
avlägsnas från lagstiftningen. [52] KOM(2010) 605. [53] Cirka 40% är medborgare från de medlemsstater som har
anslutit sig till EU sedan 2004.