(1)

Överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) trädde i kraft den 29 januari 1968. Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar (ADN) trädde i kraft den 28 februari 2008.

(2)

Enligt artikel 14 i ADR får varje fördragsslutande part föreslå en eller flera ändringar av bilagorna till ADR. Arbetsgruppen för transport av farligt gods (WP.15) är det behöriga organet för att besluta om antagande av sådana ändringar. Enligt artikel 20 i ADN får varje avtalsslutande part föreslå en eller flera ändringar av de bestämmelser som bifogas ADN. Den administrativa kommittén enligt ADN är det behöriga organet för att fatta beslut om antagande av sådana ändringar.

(3)

De fördragsslutande parterna i ADR och ADN underrättades den 1 juli 2024 respektive den 1 september 2024 om de ändringar som WP.15 och administrativa kommittén för ADN antagit under tvåårsperioden 2022–2024 gällande transport av farligt gods på väg och inre vattenvägar.

(4)

Enligt artikel 14 i ADR ska föreslagna ändringar av bilagorna anses vara godkända om inte minst en tredjedel av de avtalsslutande parterna, eller fem av dem om en tredjedel överskrider denna siffra, invänder mot dessa ändringar inom tre månader från den dag då generalsekreteraren distribuerade de föreslagna ändringarna. Enligt artikel 20 i ADN ska varje förslag till ändring av de bestämmelser som bifogas ADN anses vara godkänt om inte minst en tredjedel av de avtalsslutande parterna, eller fem av dem om en tredjedel överskrider denna siffra, invänder mot dessa ändringar inom tre månader från den dag då generalsekreteraren distribuerade dem.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vad gäller ändringarna av ADR och ADN, eftersom dessa akter kommer att bli bindande enligt internationell rätt och på ett avgörande sätt kan inverka på innehållet i unionsrätten, närmare bestämt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG (1). I det direktivet fastställs krav för transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar, som ska tillämpas inom eller mellan medlemsstater, med hänvisning till ADR och ADN. Det direktivet föreskriver dessutom att det ska vara tillåtet att transportera farligt gods mellan medlemsstaterna och tredjeländer på villkor att kraven i ADR, reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID) och ADN iakttas. I enlighet med artikel 8 i direktiv 2008/68/EG har kommissionen dessutom befogenhet att anpassa avsnitt I.1 i bilaga I och avsnitt III.1 i bilaga III till direktiv 2008/68/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, särskilt för att ta hänsyn till ändringar av ADR, RID och ADN.

(6)

Unionen är inte fördragsslutande part i vare sig ADR eller ADN. Detta utgör dock inget hinder för EU att utöva sin befogenhet genom att det inom dess institutioner fastställs en ståndpunkt som är avsedd att intas på unionens vägnar i det organ som inrättats genom respektive avtal, till exempel genom att de medlemsstater som är parter i respektive avtal handlar solidariskt i unionens intresse.

(7)

Alla unionens medlemsstater är fördragsslutande parter i och tillämpar ADR, och 13 av unionens medlemsstater är fördragsslutande parter i och tillämpar ADN.

(8)

De föreslagna ändringarna syftar till att säkerställa säkra och välfungerande transporter av farligt gods, samtidigt som hänsyn tas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området och utvecklingen av nya ämnen och föremål som kan utgöra en fara under transport. Utvecklingen inom sektorn för transport av farligt gods på väg och på inre vattenvägar, såväl inom unionen som mellan unionen och dess grannländer, är en viktig komponent i den europeiska transportpolitiken, och är av särskilt stor betydelse för de industrigrenar som producerar eller använder sådant gods som klassificeras som farligt enligt ADR eller ADN.

(9)

De föreslagna ändringarna anses vara lämpliga för att uppnå säker transport av farligt gods på ett kostnadseffektivt sätt, är berättigade och fördelaktiga och bör därför stödjas av unionen.

(10)

Unionens ståndpunkt vad gäller ändringarna av bilagorna till ADR respektive ändringarna av de bestämmelser som bifogas ADN ska uttryckas av de medlemsstater som är fördragsslutande parter i ADR och ADN och som agerar samfällt i unionens intresse.