<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-709/19</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62019CC0709</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:1056">EU:C:2020:1056</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>17</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>17</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona – Mål C‑709/19</HT></P><P><HT TYPE="SC">Vereniging van Effectenbezitters</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Manuel Campos Sánchez-Bordona</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20201217">17 december 2020</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: spanska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑709/19</HT></P><P>Vereniging van Effectenbezitters</P><P>mot</P><P>BP plc</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol)</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EU) nr 1215/2012</KEYWORD><KEYWORD>Internationella behörighetsbestämmelser på privaträttens område</KEYWORD><KEYWORD>Behörighetsbestämmelser vid talan om skadestånd utanför avtalsförhållande</KEYWORD><KEYWORD>Tvist rörande investeringar</KEYWORD><KEYWORD>Den ort där skadan inträffade</KEYWORD><KEYWORD>Skada som uteslutande består i en förmögenhetsskada</KEYWORD><KEYWORD>Fastställelsetalan som väckts av en enhet som företräder kollektiva intressen</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>En förening som företräder aktieägares intressen har väckt talan vid Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) om ersättning för värdeminskningen av aktieägarnas aktier i ett företag med säte i Förenade kungariket, till följd av det oljeutsläpp som skett vid företagets anläggning i Mexikanska golfen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Inom ramen för denna tvist efterfrågar den hänskjutande domstolen en tolkning av artikel 7.2 i förordning (EU) nr 1215/2012.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Europaparlamentets och rådet förordning (EU) av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="351" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 351, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> Eftersom de skador som talan avser är rena förmögenhetsskador, har den hänskjutande domstolen svårt att avgöra om den är behörig mot bakgrund av EU-domstolens tidigare avgöranden, bland annat domarna Kolassa, Universal och Löber.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150128">28 januari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Kolassa</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑375/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:37">EU:C:2015:37</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Kolassa), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160616">16 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Universal Music International Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑12/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:449">EU:C:2016:449</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Universal) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180912">12 september 2018</DATE>, <NAME.CASE>Löber</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑304/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:701">EU:C:2018:701</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Löber).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolens frågor visar vilka risker som är förknippade med tolkningar med öppen textur inom detta område, som den tolkning som knyter den internationella behörigheten till de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>särskilda omständigheterna<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> i målet. De ger samtidigt domstolen möjlighet att nyansera eller, vid behov, revidera dessa tolkningar.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">A.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Unionsrätten. Förordning nr 1215/2012</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Skäl 16 har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighetsgrunder i de fall där det finns en nära anknytning mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta en korrekt rättskipning. Detta kriterium om nära anknytning bör säkerställa ökad rättssäkerhet och förhindra att svaranden kan stämmas i en domstol i en medlemsstat som han eller hon inte rimligen kunde förutse…<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></P></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 4 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="004.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Om inte annat föreskrivs i denna förordning, ska talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han eller hon har medborgarskap.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 7 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Talan mot en person som har hemvist i en medlemsstat får väckas i en annan medlemsstat:</P><P>…</P><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen för den ort där skadan inträffade eller kan inträffa.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">B.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Nederländsk rätt. Burgerlijk Wetboek<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Den nederländska civillagen (nedan kallad BW).</P></NOTE></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Artikel 305a i bok 3 i BW har följande lydelse:<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Nedan kallad artikel 3:305a BW.</P></NOTE></TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="305A.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Varje institution eller sammanslutning som har full rättshandlingsförmåga får väcka talan i domstol för att försvara andra personers liknande intressen, under förutsättning att detta försvar utövas i enlighet med dess stadgar.</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="305A.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>En sådan talan som avses i punkt 1 får inte avse … skadestånd i pengar.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Omständigheter i målet, förfarandet vid de nationella domstolarna och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Vereniging van Effectenbezitters (nedan kallad VEB) är en nederländsk förening med säte i Haag (Nederländerna), som enligt stadgarna ska företräda aktieägares intressen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>BP plc (nedan kallat BP) är ett företag med säte i London (Förenade kungariket) som bedriver olje- och gasverksamhet runt om i världen. Dess stamaktier är noterade på börserna i London och Frankfurt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I april 2010 skedde en explosion på en av BP hyrd oljeborrplattform i Mexikanska golfen som resulterade i allvarliga skador på miljön.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20150417">17 april 2015</DATE> väckte VEB med stöd av artikel 3:305a BW en grupptalan mot BP vid Rechtbank Amsterdam (Förstainstansdomstolen i Amsterdam, Nederländerna) för alla personer som under perioden <DATE ISO="20070116">16 januari 2007</DATE>–<DATE ISO="20100625">25 juni 2010</DATE> köpt, innehaft eller sålt stamaktier i BP via ett placeringskonto i Nederländerna eller via ett placeringskonto hos en bank och/eller ett investmentbolag med etableringsort i Nederländerna (nedan kallade BP-aktieägare).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>VEB yrkade att Rechtbank Amsterdam skulle slå fast att</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>nederländsk domstol har internationell behörighet att pröva BP-aktieägarnas skadeståndsanspråk,</P></ITEM><ITEM><P>Rechtbank Amsterdam har lokal behörighet att pröva anspråken,</P></ITEM><ITEM><P>BP hade gett BP-aktieägarna oriktig, ofullständig och vilseledande information om i) sitt säkerhets- och underhållsprogram före oljekatastrofen den <DATE ISO="20100420">20 april 2010</DATE> och/eller ii) omfattningen av denna oljekatastrof och/eller iii) BP:s roll i och ansvar för denna oljekatastrof,</P></ITEM><ITEM><P>BP-aktieägarnas köp eller försäljning av BP-aktier skulle ha skett till ett mer fördelaktigt marknadspris om BP inte hade agerat rättsstridigt, eller över huvud taget inte ha ägt rum,</P></ITEM><ITEM><P>BP:s rättsstridiga agerande var en nödvändig förutsättning för och hade ett direkt samband med det kursfall som BP:s aktieägare drabbades av under perioden <DATE ISO="20070116">16 januari 2007</DATE>–<DATE ISO="20100625">25 juni 2010</DATE>.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>BP bestred den nederländska domstolens behörighet med hänvisning till förordning nr 1215/2012. Rechtbank Amsterdam förklarade sig inte vara behörig att pröva VEB:s skadeståndstalan och Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam, Nederländerna) fastställde Rechtbanks beslut.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>VEB har överklagat Gerechtshofs beslut till Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol), som har hänskjutit följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>1)</NO.P><TXT><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Ska artikel 7.2 i [förordning nr1215/2012] tolkas så, att en ren förmögenhetsskada som uppkommit direkt på ett placeringskonto i Nederländerna eller på ett placeringskonto hos en bank och/eller investmentbolag med etableringsort i Nederländerna, och som är en följd av investeringsbeslut som fattats med stöd av världsomfattande men oriktig, ofullständig och vilseledande information från ett internationellt börsnoterat bolag, är ett tillräckligt anknytningskriterium för att en nederländsk domstol ska anses ha internationell behörighet på grundval av den ort där skadan inträffade (Erfolgsort)?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Om svaret är nekande, krävs ytterligare omständigheter för att den nederländska domstolen ska anses vara behörig och i så fall vilka? Är de ytterligare omständigheter som nämns nedan i punkt 4.2.2<HT TYPE="SUP">[</HT><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Dessa omständigheter är följande: BP riktar sig till investerare i hela världen, däribland nederländska investerare. VEB företräder ett stort antal investerare som till övervägande del är bosatta i Nederländerna och värnar deras intressen. En sådan uppgörelse som BP har träffat med sina aktieägare i Förenta staterna har inte erbjudits de investerare vars intressen företräds av VEB och inga andra liknande förfaranden pågår i Europa. Vissa av de aktieägare som VEB företräder är konsumenter, vilka ges ett särskilt rättsligt skydd i förordning nr 1215/2012.</P></NOTE><HT TYPE="SUP">]</HT> tillräckliga för att den nederländska domstolen ska anses vara behörig?</TXT></NP></ITEM></LIST></TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="4"?><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Blir svaret på fråga 1 annorlunda om en talan med stöd av artikel 3.305a i civillagen har väckts av en förening som företräder de kollektiva intressena hos de investerare som har lidit en sådan skada som avses i fråga 1, vilket bland annat innebär att ovannämnda investerares hemvistorter inte har fastställts, och inte heller de särskilda omständigheterna kring de enskilda köptransaktionerna eller de enskilda besluten att inte sälja delar av det befintliga aktieinnehavet?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Om den nederländska domstolen enligt artikel 7.2 i [förordning nr 1215/2012] är behörig att pröva den talan som väckts med stöd av artikel 3.305a i civillagen, har den nederländska domstolen enligt artikel 7.2 i [förordning nr 1215/2012] då även relativ internationell och intern behörighet att pröva varje enskilt skadeståndsanspråk som senare framställs av investerare som lidit en sådan skada som avses i fråga 1?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Om den nederländska domstolen, i enlighet med vad som angetts ovan i fråga 3, har relativ internationell, men inte intern, behörighet att pröva varje enskilt skadeståndsanspråk från investerare som lidit en sådan skada som avses i fråga 1, fastställs den relativa interna behörigheten i så fall på grundval av den skadelidande investerarens hemvistort, etableringsorten för den bank hos vilken investeraren har ett personligt bankkonto eller etableringsorten för den bank hos vilken placeringskontot finns, eller på grundval av något annat anknytningskriterium?<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande registrerades vid domstolens kansli den <DATE ISO="20190925">25 september 2019</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har inkommit från VEB, BP och Europeiska kommissionen. Efter det att den förhandling som först hade planerats ställdes in, bad domstolen att dessa parter skulle besvara ett antal frågor skriftligen, vilket de gjorde den <DATE ISO="20201008">8 oktober 2020</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">A.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Allmänna preciseringar</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>På uppmaning av domstolen handlar detta förslag till avgörande bara om de två första tolkningsfrågorna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Innan jag går in på bedömningen av dem anser jag att det är lämpligt att erinra om följande:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Bestämmelserna i förordning nr 1215/2012 ska tolkas självständigt och med hänsyn tagen till förordningens systematik och syften.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Se, beträffande bestämmelsen om särskild behörighet om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111025">25 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>eDate Advertising m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑509/09 och C‑161/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:685">EU:C:2011:685</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Eftersom förordning nr 1215/2012 ersätter förordning (EG) nr 44/2001<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="012" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2001">EGT L 12, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> (vilken i sin tur ersätter Brysselkonventionen),<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Konventionen av den <DATE ISO="19680927">27 september 1968</DATE> om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="299" PAGE.FIRST="32" DATE.PUB="1972">EGT L 299, 1972, s. 32</REF.DOC.OJ>; svensk utgåva, <REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="015" PAGE.FIRST="30" DATE.PUB="1997">EGT C 15, 1997, s. 30</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad Brysselkonventionen).</P></NOTE> gäller fortfarande domstolens tolkning av de tidigare bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i den nu gällande förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se skäl 34 i förordning nr 1215/2012.</P></NOTE></P></ITEM><?PAGE NO="5"?><ITEM><P>Fastställandet av den ort är där skadan inträffade eller där den visade sig konkret, i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, syftar bara till att fastställa att domstolarna i en medlemsstat är behöriga.</P></ITEM><ITEM><P>På så sätt skapas ett effektivt domstolsskydd för parterna i gränsöverskridande privaträttsliga tvister, som ett alternativ till principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig, vilket motiveras av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>sakliga skäl ur bevis- och processföringssynpunkt<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040610">10 juni 2004</DATE>, <NAME.CASE>Kronhofer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑168/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:364">EU:C:2004:364</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Kronhofer).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>I det system som inrättats genom förordning nr 1215/2012, är domstolarna i den ort där käranden har hemvist (<HT TYPE="ITALIC">forum actoris</HT>) bara behöriga i undantagsfall.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19950919">19 september 1995</DATE>, <NAME.CASE>Marinari</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑364/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1995:289">EU:C:1995:289</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Marinari), och domen Kronhofer, punkt 20.</P></NOTE></P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">B.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledande påpekanden rörande begäran om förhandsavgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>I den första och den andra tolkningsfrågan länkas flera frågor rörande artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 samman.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Denna följd av frågor kan sammanfattas på följande vis:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Den hänskjutande domstolen vill veta om en ren förmögenhetsskada, som uppkommit direkt på ett placeringskonto<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Detta uttryck innefattar enligt den hänskjutande domstolen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>placeringskonton i Nederländerna<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>placeringskonto hos en bank eller investmentbolag med etableringsort i Nederländerna<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>.</P></NOTE> i Nederländerna, gör det möjligt att slå fast att en domstol i den staten ska anses ha internationell behörighet, eftersom det är den ort där skadan visade sig, när förlusten har uppstått till följd av beslut som fattats mot bakgrund av allmänt tillgänglig information, som lämnats av ett internationellt företag som är börsnoterat i en annan medlemsstat.</P></ITEM><ITEM><P>Om svaret är nekande, undrar den hänskjutande domstolen om det krävs ytterligare omständigheter och i så fall vilka.</P></ITEM><ITEM><P>Den efterfrågar en särskild prövning av de särskilda omständigheter som är omtvistade i målet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se fotnot 6 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Avslutningsvis vill den veta vilken betydelse det har för svaret att den talan som väckts är en grupptalan.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Det ska under alla förhållanden klargöras vilka omständigheter som inte är omtvistade utan tas för givna. Dessa är följande:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Talan avser utomobligatoriskt ansvar.</P></ITEM><ITEM><P>Den skadevållande händelsen inträffade utanför Nederländerna.</P></ITEM><?PAGE NO="6"?><ITEM><P>Det rör sig om en ren förmögenhetsskada som kan delas upp och som bygger på värdeminskningen för stamaktier i BP.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>I sitt yttrande har BP ifrågasatt om den skada som återspeglas på placeringskontona kan betecknas som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>direkt<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>, men den hänskjutande domstolen ställer ingen fråga om detta. Om den frågan skulle tas upp, anser jag att det inte föreligger någon indirekt skada i betydelsen skada <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>som inträffat till följd av en direkt skada<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>, så som generaladvokaten Léger uttryckte det i sitt förslag till avgörande av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040114">14 januari 2004</DATE>, <NAME.CASE>Kronhofer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑168/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:24">EU:C:2004:24</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), när skadan utgörs av värdeminskningen på vissa aktier som återspeglas på ett placeringskonto. Det finns inte två olika på varandra följande skador, utan bara en enda. Värdeminskningen på aktierna och aktieägarens minskade förmögenhet kan enligt min uppfattning inte skiljas från varandra. I detta hänseende är jag enig med generaladvokaten Léger. Jag vill avslutningsvis påpeka att den nationella domstolen inte använder sig av adjektivet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>direkt<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> (eller adverbet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>direkt<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>) för att skilja mellan direkta och indirekta skador, utan för att markera skillnaden i förhållande till de omständigheter som låg till grund för domen Universal, där käranden själv valde ut det konto från vilket medel utbetalades som det senare framställdes krav om (se punkt 4.9.1 i beslutet att begära förhandsavgörande).</P></NOTE></P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Frågorna från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) utgår från en så kallad <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>helhetsbedömning<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>I doktrinen används detta uttryck (liksom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/><HT TYPE="ITALIC">minimum contacts approach</HT><QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/><HT TYPE="ITALIC">théorie du groupement des points de contact</HT><QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>) för att beskriva tillvägagångssättet i domarna Universal, Kolassa och Löber: Gargantini, M., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>Competent Courts and Applicable Law<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, i Busch, D., Ferrarini, G., och Franx, J. P., <HT TYPE="ITALIC">Prospectus Regulation and Prospectus Liability</HT>, OUP, 2020, marg. 19.27.</P></NOTE> som domstolen har gjort med avseende på artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, för att tillämpa den på vissa tvister rörande investeringar<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Domarna Kolassa och Löber. Det förekom inte i domen Kronhofer, vilken föregick de två ovannämnda domarna. Där var det inte käranden som hade emitterat aktierna utan finansförmedlaren, vilken hade hållit direktkontakt med käranden.</P></NOTE> där skadan ansågs ha uppkommit på den ort där investerarens konto fanns.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Domarna Kolassa, punkt 55 och punkt 3 i domslutet, och Löber, punkterna 16 och 35 samt domslutet. Dessförinnan indirekt i domen Kronhofer, punkt 18. Av dessa domar, vilka handlade om olika typer av konton, framgår inte klart vilket konto – det från vilket medlen betalades ut eller det där värdepappren deponerades – som var den plats där skadan uppkom. Gargantini, M., a.a., margs. 19.21 och 19.24.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Även om den ort där investerarens konto fanns användes som grund för att fastställa vilken domstol som var behörig, bör det påpekas att det förelåg omständigheter som domstolen betecknade som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>särskilda<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Domarna Universal, punkt 37, med hänvisning till domen Kolassa, och Löber, punkt 29.</P></NOTE> och det berodde på att</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>domstolen prövade frågan utifrån en mycket speciell synvinkel, eftersom det handlade om att bekräfta behörigheten för domstolen där käranden hade hemvist, och</P></ITEM><ITEM><P>betydelsen av var kontot fanns som anknytningsmoment var relativ, eftersom andra omständigheter sammantagna bekräftade att den orten var lämplig för att fastställa behörigheten, mot bakgrund av närheten mellan tvisteföremålet och domstolen och att parterna kunde förutse den.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Svårigheter med att godta att den ort där ett placeringskonto finns är den ort där skadan visade sig</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Jag är inte säker på att den ort där ett konto tillhörande käranden finns i den medlemsstat vars domsrätt är omtvistad är en användbar referens för alla tvister om utomobligatoriskt ansvar för skador som uppkommit på investeringar till följd av informationsbrister, inte ens om det finns ytterligare omständigheter. Jag anser snarare att det är en öppen fråga, även om domstolens närhet till tvisteföremålet beaktas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Om ett placeringskonto avspeglar ett ekonomiskt värde och detta drabbas av en skada, skulle den ort där kontot finns i princip kunna vara den ort där kontohavarens rena förmögenhetsskada visade sig. Denna geografiska fastställelse av skadan är emellertid låtsad eller fiktiv, vilket är fallet med alla immateriella skador.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>I domen Kronhofer fann EU-domstolen att domstolen i den ort där käranden hade hemvist inte var behörig, trots att den erkände att det hade uppkommit en ekonomisk förlust där. I själva verket godtog EU-domstolen den hänskjutande domstolens uppfattning att skadan <HT TYPE="ITALIC">samtidigt hade haft en inverkan på kärandens samlade förmögenhet</HT>. Den fann att den ort där skadan uppkommit och den ort där den händelse inträffat som orsakat skadan var <HT TYPE="ITALIC">identiska</HT>. Den medgav att det fanns <HT TYPE="ITALIC">andra orter</HT> där samma skada visat sig (till exempel det konto som medlen kom från), men den bekräftade inte att domstolen i den ort där käranden hade hemvist och huvuddelen av sin förmögenhet var behörig, och sammanföll med dem. Se punkt 17 och följande punkter samt domslutet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>När det ska fastställas på vilken av alla tänkbara orter som dessa skador uppkom, måste den ifrågavarande bestämmelsens syfte beaktas. Det kan diskuteras huruvida ett placeringskonto (eller ett bankkonto i vid mening) är relevant i detta hänseende och domstolens egen praxis bekräftar hur svag denna anknytning är.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Platsen för kontot är till större gagn för aktieägaren, i synnerhet om den sammanfaller med den ort där han eller hon har sin hemvist, vilket när det gäller konsumenter eller små investerare är förenligt med målen för lagstiftningspolitiken för de materiella bestämmelserna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den <DATE ISO="20170614">14 juni 2017</DATE> om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="168" PAGE.FIRST="12" DATE.PUB="2017">EUT L 168, 2017, s. 12</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> En sådan politik får emellertid inte främjas på bekostnad av själva syftet med förordning nr 1215/2012, så som det beskrivs i dess nuvarande lydelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Platsen för ett konto kan bidra till den objektiva närheten mellan tvisteföremålet och domstolen, men detta ska inte överskattas. De konton där börsnoterade värdepapper deponeras eller där deras värdeminskning avspeglas, påverkar till exempel inte orsakssambandet mellan händelsen och skadan och inte heller skadans storlek.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>För det företag som emitterar de börsnoterade aktierna är det omöjligt att förutsäga var deras aktieägares konton kommer att finnas, vilket innebär att företaget inte har någon möjlighet alls att förutse vid vilken domstol med internationell behörighet det kan komma att stämmas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>När en aktieemittent beslutar att börsnotera aktierna i en annan stat än den där emittenten har sitt säte, godtar denne visserligen underförstått att talan kan komma att väckas mot den någon annanstans än på den ort där den har sitt säte. Eftersom emittenten saknar kontroll över hur aktierna därefter omsätts, är emellertid den ort där investeraren har ett konto<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Liksom i vissa fall investerarens identitet. Medlemsstaternas skyldighet att se till att bolag har rätt att få kännedom om detta har fastställts i artikel 3a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den <DATE ISO="20070711">11 juli 2007</DATE> om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="184" PAGE.FIRST="17" DATE.PUB="2007">EUT L 184, 2007, s. 17</REF.DOC.OJ>), efter Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den <DATE ISO="20170517">17 maj 2017</DATE> om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="132" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2017">EUT L 132, 2017, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> lika godtycklig som oförutsägbar för denne.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Se Staedler, A., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>Der deliktische Erfolgsort als internationaler Gerichtsstand bei reinen Vermögensdelikten<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>, i <HT TYPE="ITALIC">Festschrift für Reinhold Geimer zum 80. Geburtstag</HT>, C.H. Beck, 2017, s. 715–722. Om kontot används som kriterium för att avgöra behörigheten, bör aktieemittenter som vill neutralisera risken för att bli stämda vid oförutsebara domstolar, avstå från att sälja aktier till icke-professionella investerare.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Den omständigheten att den ort där kontot finns godtas som den avgörande faktorn för behörigheten, förhindrar inte <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>att svaranden kan stämmas i en domstol i en medlemsstat som han eller hon inte rimligen kunde förutse<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Se skäl 16 i förordning nr 1215/2012.</P></NOTE> Den underlättar snarare detta.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Förbehåll mot att använda sig av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>helhetsbedömning<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> i fall som det här aktuella</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>I mitt förslag till avgörande i målet Verein für Konsumenteninformation påpekade jag att avsaknaden av en fysisk skada gör det svårare att identifiera den ort där skadan uppkom och ger upphov till tvivel om lämpligheten av att ge företräde åt denna ort som anknytningspunkt i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Mål <REF.DOC.ECR><NO.CASE>C‑343/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:253">EU:C:2020:253</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> (nedan kallat förslaget till avgörande i målet Verein für Konsumenteninformation).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Jag erinrade därför om att det vid flera tillfällen har föreslagits för domstolen att den ska avstå från valet mellan orten där handlingen företogs och orten där skadan uppkom i situationer med rena förmögenhetsskador. Jag anslöt mig till denna ståndpunkt, med nyanseringen att domstolen kunde godta den i vissa fall men inte nödvändigtvis alltid.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se föregående fotnot.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Jag instämmer således med förbehållen mot att tolka artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, när det gäller utomobligatoriskt ansvar rörande investeringar i värdepapper, på grundval av fiktionen att en immateriell skada visar sig på en viss ort och att det dessutom krävs att vissa särskilda omständigheter ska föreligga för att domstolarna på den orten ska ha behörighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Jag utesluter till exempel inte att orten för skadan i andra tvister rörande rena förmögenhetsskador helt enkelt kan fastställas genom en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>helhetsbedömning<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>, utan att det på allvar behöver ifrågasättas huruvida den orten är förutsebar eller huruvida det finns en närhet mellan den och tvisteföremålet, och inte heller huruvida den underlättar en korrekt rättskipning. Detta gjorde jag gällande i mitt förslag till avgörande i målet Verein für Konsumenteninformation (samtidigt som jag påpekade att försiktighet ska iakttas: se punkt 70). Det gäller även tvister rörande kvarstad på bankmedel som förebyggande åtgärd i gränsöverskridande fall, när gäldenären har rätt till skadestånd på grund av att kvarstaden var otillbörlig. Det kan knappast ifrågasättas att domstolen på den plats där kontot som utan skälig grund belades med kvarstad finns är behörig.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Ett argument som hänger samman med rättssäkerheten visar att det finns skäl att än en gång reflektera över detta synsätt: vid den lämpliga processrättsliga tidpunkten (i vissa fall även <HT TYPE="ITALIC">a limine litis</HT>), ska den domstol vid vilken talan väcktes identifiera de omständigheter som knyter an till domstolsstaten, från vilka den härleder sin internationella behörighet mot bakgrund av de tillämpliga bestämmelserna. Av skäl som inte enbart är av praktiskt slag utan som även har samband med rättssäkerheten, bör domstolen lätt kunna uttala sig rörande detta krav, innan en prövning görs i sak.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>En tolkning av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 som kräver en bedömning av de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall, i fall som det här aktuella, bidrar inte till ett övertygande resultat. Kriteriet är dessutom av sådan art att det sannolikt skapar tvivel hos de rättsliga aktörerna och ger upphov till processrättsliga strategier som går ut på att förhala, och dessutom olika tolkningar i olika medlemsstater och nya tolkningsfrågor till domstolen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Före den här aktuella begäran, se den begäran om förhandsavgörande som gav upphov till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200709">9 juli 2020</DATE>, <NAME.CASE>Verein für Konsumenteninformation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑343/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:534">EU:C:2020:534</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Slutsats i denna del</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>I tvister som den här aktuella är det således inte säkert att det är nödvändigt att använda sig av metoden med sammanställning av kontakter för att fastställa behörigheten på grundval av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012. Det handlar således om att förlägga skadan till en ort som är bättre anpassad till regelns syften och bortse från den ort där placeringskontot finns.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Jag anser att detta synsätt är möjligt och det har i själva verket också använts av domstolsinstanser i några medlemsstater, vilka prövar sin behörighet på grundval av andra omständigheter och exempelvis ger företräde åt den plats där marknaden där aktierna är noterade finns.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Se dom meddelad av Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) den <DATE ISO="20140107">7 januari 2014</DATE>, nr 11–24.157 (JurisData nr 2014–000040), och av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) den <DATE ISO="20170707">7 juli 2017</DATE> (6Ob18/17s).</P></NOTE> Det är en (inte nödvändigtvis fysisk) plats som är välkänd på förhand, som emittenten har valt och vars lagstiftning denne omfattas av när det gäller informationsskyldigheter. Investeraren å sin sida känner till den, eller bör känna till den, på förhand när denne förvärvar aktier i bolaget.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Jag medger emellertid att det är en lösning som kan kritiseras. Den gynnar inte små investerare som har hemvist i en annan stat (men artikel 7.2 är inte avsedd att skydda dem) och det förekommer att aktierna är noterade på mer än en marknad. Dessutom kan detta anknytningsmoment leda till den ort där svaranden har hemvist, om denne väljer den medlemsstat där han eller hon befinner sig som ursprungsstat, i den mening som avses i direktiv 2004/109/EG av den <DATE ISO="20041215">15 december 2004</DATE> om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="390" PAGE.FIRST="38" DATE.PUB="2004">EUT L 390, 2004, s. 38</REF.DOC.OJ>). Jag medger också att det kan innebära att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>orten där handlingen företogs<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>orten där skadan uppkom<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> är en och samma ort. Jag hänvisar här till det som generaladvokat Szpunar angav i sitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Universal Music International Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑12/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:161">EU:C:2016:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>): <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>När det är fråga om en förmögenhetsskada, det vill säga en skada som uteslutande består i en minskning av ekonomiska tillgångar tycker jag inte att begreppet Erfolgsort är fullständigt relevant. I vissa fall kan det inte göras någon distinktion mellan begreppen Handlungsort och Erfolgsort.<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> Se även punkt 60 och följande punkter nedan i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Med hänsyn till hur tolkningsfrågorna är formulerade ska jag emellertid besvara dem utifrån deras egna utgångspunkter, det vill säga mot bakgrund av domstolens hittillsvarande praxis, och i förekommande fall bedöma de alternativa lösningar som föreslagits.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="9"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">C.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den första tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Svar mot bakgrund av domstolens praxis</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1 a: Huruvida platsen för investeringskontot är ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>tillräckligt anknytningsmoment<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/></HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Av domarna Kolassa, Universal och Löber följer att den omständigheten att det bankkonto (i vid mening) på vilket den ekonomiska skadan återspeglas är lokaliserat till en medlemsstat, inte är tillräcklig för att domstolarna i den staten ska anses ha internationell behörighet. Det måste dessutom föreligga särskilda omständigheter som sammantagna gör det möjligt att tilldela domstolarna denna behörighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Domen Universal, punkterna 36 och 37, och domen Löber, punkt 31.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Om vi för tillfället bortser från betydelsen av den taleform (grupptalan) som VEB har valt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Om denna betydelse handlar den andra tolkningsfrågan.</P></NOTE> finner jag inte någon särskiljande faktor där som har sådan tyngd att det är möjligt att frångå denna rättspraxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har betonat att i domen Universal uppkom den ekonomiska skadan på ett bankkonto tillhörande käranden som han själv hade valt för att reglera sin skuld. Den skadelidande bestämde själv platsen för sin förlust, vilket minskar trovärdigheten för kontots lokalisering som kriterium för att ge internationell behörighet. I förevarande mål uppkom däremot den förmögenhetsskada som följde på värdeminskningen för de aktier som fanns på investeringskonton <HT TYPE="ITALIC">direkt</HT> på dessa.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Av flera skäl anser jag inte att det argumentet är övertygande:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>I den domen tog domstolen inte upp den omständigheten att det konto som käranden hade valt inte var särskilt tillförlitligt som ett huvudresonemang, utan som ett kompletterande resonemang.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Punkt 38.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Det kan inte uteslutas att en aktieägare medverkar i att välja ut ett konto där hans aktier ska deponeras, vilket gör att han på förhand kan bestämma var kontot ska lokaliseras, som anknytning till ett område, med sikte på en framtida talan mot aktieemittenten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Skillnaden mot domen Universal ligger således inte i valet av kontot i fråga, utan i den tidpunkt då detta val görs.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Den omständigheten att den aktieägare vars aktier minskat i värde inte har <HT TYPE="ITALIC">valt</HT> denna plats, innebär som nämnts inte att denna faktor blir mindre oförutsägbar för emittenten.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Inte heller motiverar skillnaden mellan förevarande mål och målen i domarna Kolassa och Löber, vad beträffar formen och omfattningen av den påstått vilseledande information som svaranden har lämnat, att domstolen på den plats där placeringskontona finns ska anses ha internationell behörighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Att det emitterande företagets information inte särskilt eller separat har riktats till de nederländska investerarna, talar i själva verket snarare för en motsatt slutsats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Den hänskjutande domstolen medger själv att under sådana förhållanden kan svaranden inte förutse vilken domstol som är behörig: se punkt 4.9.3 i beslutet att begära förhandsavgörande.</P></NOTE> Eftersom VEB anser att denna faktor är en särskild omständighet som <HT TYPE="ITALIC">bekräftar</HT> att nederländsk domstol är behörig, ska jag emellertid bedöma den utifrån denna synvinkel nedan.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis kan uppkomsten av den ekonomiska skadan på ett placeringskonto som är lokaliserat till Nederländerna inte godtas som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/><HT TYPE="ITALIC">tillräckligt</HT> anknytningsmoment<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> för att domstolarna i den staten ska anses ha internationell behörighet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1 b: särskilda omständigheter i målet</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Om svaret på den första frågan är nekande, vill Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) veta om det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>krävs ytterligare omständigheter för att den nederländska domstolen ska anses vara behörig och i så fall vilka<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>. Den vill närmare bestämt veta om de ytterligare omständigheter som nämns i punkt 4.2.2 i beslutet att begära förhandsavgörande är tillräckliga.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>De återges i fotnot 4 6 i detta förslag till avgörande. Eftersom den hänskjutande domstolen efterfrågar en bedömning av de särskilda omständigheterna anser jag inte att frågan är hypotetisk, vilket BP har gjort gällande i sitt skriftliga svar på domstolens frågor (punkterna 3–6).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Som jag tidigare har nämnt är det omöjligt att generellt precisera vilka särskilda omständigheter som sammantagna skapar en tillräcklig anknytning mellan tvisteföremålet och en domstol, när den skada som beskrivs i ansökan är rent ekonomisk.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Förslag till avgörande i målet Verein für Konsumenteninformation, punkt 67.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Det bör emellertid upprepas att de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>särskilda omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> som har betydelse för vilken domstol som är behörig, är de som visar att det finns en närhet mellan tvisteföremålet och domstolen, samt att domstolen ska vara förutsebar för parterna, eftersom det är dessa principer som ligger till grund för kriteriet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>orten där skadan uppkom<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> för att fastställa den internationella behörigheten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Se föregående fotnot.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Dessa omständigheter ska innefatta</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>faktorer som är av intresse för en god rättskipning och en användbar processföring, och</P></ITEM><ITEM><P>faktorer som kan ha legat till grund för parternas uppfattning om var de ska tvista eller var de eventuellt kan bli stämda till följd av sina handlingar.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Av de handlingar som föreligger i målet framgår det att det i det här aktuella nationella målet inte föreligger några <HT TYPE="ITALIC">särskilda omständigheter</HT> som motsvarar omständigheterna i målen Kolassa och Löber. Däremot skulle det enligt beslutet att begära förhandsavgörande kunna finnas andra.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Se fotnot 6 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Jag anser att merparten av dessa omständigheter (för tillfället bortsett från omständigheten att det rör sig om en grupptalan) saknar betydelse för frågan om vilken domstol som är behörig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Den omständigheten att BP-aktieägare som drabbats av värdeminskningen på aktierna har hemvist i Nederländerna kan bli föremål för en annan bedömning när det gäller hanteringen av målet (till exempel vad gäller delgivning, eller om det visar sig nödvändigt att hålla förhör med dem som bevisning). Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida så är fallet, med beaktande av måltypen och föremålet för talan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">BP:s uppgörelse med andra aktieägare</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Jag anser att det saknar betydelse att BP har träffat en uppgörelse med sina aktieägare i USA, vilket de europeiska aktieägarna inte har getts möjlighet till. Detta har ingen betydelse för om nederländsk domstol ska anses vara behörig i Europeiska unionen på grund av förutsebarhet, närhet eller en god rättskipning.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="11"?><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Aktieägare som har ställning som konsumenter</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Det har enligt min uppfattning heller inte någon betydelse att vissa av de berörda aktieägarna har ställning som konsumenter.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Jag skulle ha påpekat samma sak även om alla berörda aktieägare hade varit konsumenter. I förevarande mål är det dessutom inte konsumenterna själva som är kärande utan VEB.</P></NOTE> Det skulle kunna vara önskvärt att situationen för icke-professionella investerare reglerades i enlighet med avsnitt 4 i kapitel II i förordning nr 1215/2012,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Vilket domstolen uteslöt i domen Kolassa, då den slog fast att talan inte avsåg avtal och att det avsnittet därför inte var tillämpligt, och inte heller artikel 5.1 i förordning nr 44/2001.</P></NOTE> men för närvarande är så inte fallet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>De konsumenter som skyddas enligt förordning nr 1215/2012 är bara de som ingår avtal under de omständigheter som anges i artikel 17.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Domstolen har slagit fast att artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 inte har till syfte att erbjuda den svagare parten ett stärkt skydd: se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Folien Fischer och Fofitec</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑133/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:664">EU:C:2012:664</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Folien Fischer och Fofitec).</P></NOTE> Det finns i den förordningen, i dess nuvarande lydelse, inte någon allmän princip om skydd för konsumenter som knyter en rätt för konsumenten att alltid väcka talan där denne har hemvist till det materiella villkoret.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>I avsaknad av en sådan allmän regel, bör ställningen som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>konsument<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> prövas mot bakgrund av artikel 7.2 liksom de övriga faktorerna, det vill säga med hänsyn till domstolens närhet och förutsebarhet. Jag kan inte se på vilket sätt den omständigheten att vissa av BP:s investerare har ställning som konsumenter, objektivt sett för domstolen och tvisteföremålet närmare varandra, eller gör den nederländska domstolen mer eller mindre förutsebar ur svarandens synvinkel.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Naturligtvis är det generellt sett mer sannolikt att en konsument tillhör kategorin <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>otillräckligt informerade<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/> investerare som domstolen nämner i domen Kolassa, punkt 56, och i domen Löber, punkt 35, som en faktor som svaranden bör ta hänsyn till. Det var emellertid inte den omständigheten i sig, utan spridningen av prospektet i investerarnas hemviststat, som var en av de avgörande faktorerna för domstolens tolkning.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">BP:s information om sina aktier</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>BP:s information om sina aktier riktar sig till investerare i allmänhet runt om i världen. Det är inte okänt för BP att dessa aktier kan köpas av investerare i andra stater än den där BP har sitt säte, eller den stat där den eller de börser finns där BP har beslutat att notera aktierna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Att information sprids utan inslag som syftar till en geografisk begränsning (som teknik för geografisk blockering eller användning av ett språk som bara talas i ett visst område) kan just bero på att BP har kännedom om detta.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>En ekonomisk aktör kan visserligen inte gömma sig bakom allmän information som denne själv sprider, för att undvika att bli stämd på en viss ort. Det kan emellertid inte heller vara rimligt att den ekonomiska aktören ska omfattas av alla de forum som informationen når till följd av internets tillgänglighet, när syftet är att visa egenskaperna hos vissa börsnoterade aktier, som normalt kan överlåtas via en rad mellanhänder som emittenten inte har kontroll över.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Med andra ord anser jag, vad gäller tillämpningen av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, att information om dess aktier som ett företag sprider runt om i världen, inte medför något som talar för att domstolarna i en viss stat skulle vara behöriga.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>I sitt skriftliga svar på domstolens frågor tycks VEB medge att dess argument är svaga i detta hänseende, eftersom VEB anger (punkterna 19 och 21) att spridningen av informationen runt om i världen kan utgöra en tillräcklig anknytning till Nederländerna, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>åtminstone i kombination med att aktieägaren har hemvist<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> i den staten.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av detta anser jag inte att de särskilda omständigheter som nämns i den andra tolkningsfrågan talar för att den nederländska domstolen ska anses vara behörig.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="12"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">En alternativ lösning?</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Kommissionen föreslår att skadan i undantagsfall ska anses uppkomma på det placeringskonto som innehas i en medlemsstat, vilket innebär att domstolarna i den staten kan anses vara behöriga och att det inte behöver finnas ytterligare omständigheter, om det inte finns faktorer som medger att skadan ska anses uppkomma i en annan medlemsstat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Om så inte vore fallet, menar kommissionen, så skulle käranden gå miste om den möjlighet som artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 erbjuder, när den ort där den skadevållande handlingen företogs och den ort där svaranden har hemvist sammanfaller, som i den beskrivna situationen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Jag anser att detta resultat visserligen är olyckligt, men att det inte är oförenligt med systemet för att avgöra internationell behörighet i förordning nr 1215/2012. Det skulle däremot det motsatta resultatet kunna vara.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Brysselkonventionen, och därefter förordningarna, bygger på att huvudregeln är och bör vara att domstolen där svaranden har hemvist är behörig (med de undantag som föreskrivs där). De alternativa behörighetsgrunder som anges bygger på ett antal överväganden, men dessa innefattar inte uttryckligen att käranden ska erbjudas alternativ som ett ändamål i sig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Skäl 15 och 16 i förordning nr 1215/2012. Domstolen har betonat att de alternativa behörighetsgrunderna är av objektiv karaktär: se domen Folien Fischer och Fofitec, punkt 45, där domstolen påpekar att syftena med artikel 7.2 – förutsebarhet vid forumval och rättssäkerhet – <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>[inte har något] samband med de respektive rollerna som kärande och svarande eller med skyddet för endera av dessa parter<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Tolkningen av artikel 5.3 i Brysselkonventionen bygger visserligen på dess ändamålsenliga verkan, vilket innebär att den innefattar såväl <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>orten där handlingen företogs<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>orten där skadan uppkom<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>. Denna verkan skulle gå förlorad om bestämmelsen enbart och systematiskt tolkades som orten där den skadevållande handlingen företogs, eftersom den brukar sammanfalla med svarandens hemvist.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19761130">30 november 1976</DATE>, <NAME.CASE>Bier</NAME.CASE> (<NO.CASE>21/76</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1976:166">EU:C:1976:166</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Samtidigt har domstolen upprepade gånger erinrat om att artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas restriktivt, för att den allmänna principen att domstolarna i den stat inom vars territorium svaranden har hemvist är behöriga inte ska bli meningslös.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Domen Marinari, punkt 13, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981027">27 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Réunion européenne m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑51/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:509">EU:C:1998:509</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), eller domen Universal, punkt 25, och många andra.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Jag vill i det här sammanhanget erinra om att artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 inte är en behörighetsgrund för att skydda käranden. Detta konstaterande är vanligtvis förknippat med en varning för en tolkning som innebär att domstolen där käranden har hemvist tillerkänns behörighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Domarna Marinari, punkt 13, och Kronhofer, punkt 20.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Således kan inte ändamålet att underlätta för käranden att väcka talan ges företräde framför ändamålen rättssäkerhet och fysisk närhet mellan tvisteföremålet och domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Härav följer, anser jag, att det inte är något krav – och under inga förhållanden något absolut krav – att käranden ska erbjudas alternativ för att tvista och än mindre att väcka talan på en ort där en skada anses ha visat sig, när den platsen, som till sin karaktär i själva verket är fiktiv, inte utgör den nödvändiga anknytningen mellan tvisteföremålet och domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>I linje med detta vill jag erinra om att domstolen har slagit fast att den berörda personen ska väcka talan vid domstolen på den ort där skadan uppkom i situationer där det är svårt eller omöjligt att fastställa var den skadevållande händelsen inträffade.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981027">27 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Réunion européenne m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑51/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:509">EU:C:1998:509</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Jag vill, i likhet med vad jag gjort tidigare,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Förslag till avgörande i målet Verein für Konsumenteninformation, punkterna 49 och 50.</P></NOTE> tillägga att domstolen uteslöt att artikel 5.1 i Brysselkonventionen (nu artikel 7.1 i förordning nr 1215/2012) ska tillämpas på en förpliktelse som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>varken kan fastställas till en specifik ort eller knytas till någon domstol som är särskilt lämpad att pröva tvisten avseende denna förpliktelse<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20020219">19 februari 2002</DATE>, <NAME.CASE>Besix</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:99">EU:C:2002:99</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Detta mål rörde en förpliktelse att avstå från ett visst handlande utan geografisk begränsning.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Eftersom ett villkor för att förordning nr 1215/2012 ska vara tillämplig är att svaranden har hemvist i någon medlemsstat, har käranden åtminstone tillgång till några domstolar varje gång förordningen är tillämplig. Det finns således ingen risk för rättsvägran.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Domstolen är <HT TYPE="ITALIC">generös</HT> när den tolkar hemvisten som villkor för att förordningen ska vara tillämplig: se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111117">17 november 2011</DATE>, <NAME.CASE>Hypoteční banka</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑327/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:745">EU:C:2011:745</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Om svaranden saknar hemvist i unionen är förordning nr 1215/2012 inte tillämplig, men det är däremot de restbestämmelser som medlemsstaterna föreskriver.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">D.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den andra tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen vill veta om svaret på den första tolkningsfrågan påverkas av den typ av talan som VEB har väckt (det vill säga en grupptalan) och att det bara rör sig om en fastställelsetalan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang hänvisat till domen CDC Hydrogen Peroxide,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150521">21 maj 2015</DATE>, <NAME.CASE>CDC Hydrogen Peroxide</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑352/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:335">EU:C:2015:335</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen CDC).</P></NOTE> i vilket domstolen fann att överlåtelser av fordringar som den ursprungliga fordringsägaren har gjort till käranden, saknar betydelse för fastställandet av vilken domstol som är behörig, enligt artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Om den lösningen skulle tillämpas i förevarande mål, anser den hänskjutande domstolen att mekanismen med grupptalan skulle förlora sin ändamålsenliga verkan.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Grupptalan och orten där skadan uppkom</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">En talan som bara syftar till att fastställa ansvar</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Enligt den nationella lagstiftning som gällde när talan väcktes, har en enhet som VEB som företräder kollektiva intressen inte saklegitimation för att väcka en skadeståndstalan (i pengar). Det är bara de berörda enskilda personerna som får yrka en sådan ersättning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Domstolen har slagit fast att artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 är tillämplig på en talan som bara avser fastställelse av utomobligatoriskt skadeståndsansvar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040205">5 februari 2004</DATE>, <NAME.CASE>DFDS Torline</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑18/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:74">EU:C:2004:74</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen DFDS Torline).</P></NOTE> vilket innefattar en talan om fastställelse av att inget ansvar föreligger,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Domen Folien Fischer och Fofitec.</P></NOTE> och en förebyggande talan som syftar till att hindra att skador uppkommer i framtiden.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20021001">1 oktober 2002</DATE>, <NAME.CASE>Henkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑167/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:555">EU:C:2002:555</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Henkel). Den möjligheten har nu, från och med förordning nr 44/2001, förts in i själva förordningen.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Enligt denna rättspraxis får domstolarna i den medlemsstat där den skadevållande handlingen har företagits eller där skadan har uppkommit eller förväntas uppkomma, med giltig verkan förklara sig behöriga enligt artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 om det rör sig om en talan där det (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>ännu<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>) inte har yrkats något konkret skadestånd.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>De frågor som föranledde domarna Henkel och Folien Fischer och Fofitec handlade inte direkt om användbarheten av kriteriet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>den ort där skadan uppkom<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> vid respektive talan, utan huruvida den skulle betecknas som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>utomobligatorisk<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/>. Se bland annat punkt 42 och följande punkter i domen Henkel och punkterna 39, 48, och 52 i domen Folien Fischer och Fofitec.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>I domen DFDS Torline byggde domstolen</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>sitt resonemang bland annat på förhållandet mellan det första (rörande fastställandet av att ett visst handlande var olagligt) och det andra skedet av talan (rörande skadeståndet till följd av samma handlande)</P></ITEM><ITEM><P>och fann att om dessa två skeden skulle avskiljas från varandra, när det gäller att fastställa den internationella behörigheten, skulle käranden bli tvungen att vända sig till domstolar i olika medlemsstater, vilket <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>inte [skulle] vara förenlig[t] med en god rättskipning, med rättssäkerheten eller med intresset av att antalet domstolar som är behöriga att pröva ett visst rättsförhållande begränsas<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Domen DFDS Torline, punkterna 25 och 26. I punkt 27 tillade domstolen de typiska argumenten om närhet till tvisten och underlättande av bevisupptagning och slog fast att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>[d]etta gäller oavsett om tvisten avser ersättning för en redan uppkommen skada eller en talan som syftar till att förhindra att skada uppkommer<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>. Se, för ett liknande resonemang, domen Folien Fischer och Fofitec, punkt 48. Jag anser att när talan avser ett fastställande av att ett handlande är olagligt, är motiveringen som rör underlättande av att bevisa <HT TYPE="ITALIC">skadan</HT> naturligtvis sekundär, men inte obefintlig – till skillnad från vad BP har gjort gällande i sitt yttrande. På samma sätt förhåller det sig med orsakssambandet, i den mån det omvandlas till ett abstrakt test, vilket tycks vara fallet i den nederländska modellen, som gör det möjligt att avgöra om det finns ett nödvändigt samband mellan handlandet och skadan. Förhållandet mellan orsak och verkan i egentlig mening ska fastställas senare, i varje enskild talan. Se Bosters, T., <HT TYPE="ITALIC">Collective redress and private international law in the EU</HT>, T.M.C. Asser Press, 2017, s. 41, och dom av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) av den <DATE ISO="20091127">27 november 2009</DATE>, LJN BH2162 (VEB/World Online).</P></NOTE></P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av detta ser jag inget hinder för att tillämpa artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 på en fastställelsetalan som den som VEB har väckt, före de efterföljande skadeståndsmålen där bara de enskilda berörda personerna, vars identitet och hemvist är okända när (den första) talan väcks, får väcka talan i framtiden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Detta förutsätter under alla förhållanden att det finns ett visst samband, eller funktionell inriktning, mellan den fastställelsetalan som VEB har väckt och de mål där talan därefter väcks för att få ersättning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>Jag anser att om det föreligger ett samband eller en funktionell inriktning mellan olika mål, talar det mot BP:s resonemang i punkterna 14–18 i dess skriftliga svar på domstolens frågor, där BP anser att den ort där skadan uppkommer inte fungerar som kriterium för fastställande av behörighet vid en talan som den som väckts i förevarande mål.</P></NOTE> Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida denna förutsättning är uppfylld eller inte, med avseende på artikel 3:305a BW.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Man kan inte bortse från att fastställandet av den ort där skadan uppkom blir mer komplicerat vid sådana processuella scenarier med två skeden, eftersom skadan är förknippad med personer som inte nödvändigtvis har identifierats än. Jag anser att den faktorn inte utan vidare innebär att skadan inte har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>substans som är reell, och inte abstrakt<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>För att använda sig av generaladvokaten Jääskinens formulering i hans förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Folien Fischer och Fofitec</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑133/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:226">EU:C:2012:226</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>I förevarande mål mildras denna svårighet av avgränsningen av de intressen som käranden försvarar, det vill säga de som bygger på att placeringskonton där aktiernas värdeminskning återspeglas är lokaliserade till Holland.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="15"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Grupptalan och flera orter där skadorna har inträffat</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Den ort där skadan uppkom som kriterium för fastställande av internationell behörighet utgörs av den ort där de negativa konsekvenserna av en handling visar sig konkret.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Exempelvis dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090716">16 juli 2009</DATE>, <NAME.CASE>Zuid-Chemie</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑189/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:475">EU:C:2009:475</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och domen CDC, punkt 52.</P></NOTE> Det är således framför allt nödvändigt att klarlägga vilken skada det rör sig om och för att göra det måste det rättsliga intresse som eventuellt kan beröras fastställas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>De materiella intressen som kan lida skada kan vara av olika slag. Enkelt uttryckt bör det göras skillnad mellan diffusa intressen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0064"><P>Härmed avses allmänna intressen som i princip berör alla medborgare och som erkänns i en författning (lag eller grundlag).</P></NOTE> kollektiva intressen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0065"><P>Detta avser intressen som är knutna till en speciell samhällsgrupp (till exempel konsumenter), som förenas på grundval av objektiva egenskaper eller vissa rättsliga band och som kan företrädas av en privaträttslig juridisk person eller ett offentligt organ.</P></NOTE> och individuella intressen. I det sistnämnda fallet är det känt på förhand vem som har dessa intressen eller så kan det fastställas när talan har väckts (eller till och med när domen har meddelats).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Det ankommer inte på EU-domstolen utan på den hänskjutande domstolen att bestämma hur det intresse som käranden försvarar i den modell för grupptalan som har utformats av artikel 3:305a BW, som VEB förefaller ha åberopat, ska kvalificeras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Om den hänskjutande domstolen finner att de intressen som berörs i den grupptalan som VEB har väckt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0066"><P>Beslutet att begära förhandsavgörande innehåller inga argument rörande åsidosättande av andra rättsliga intressen än respektive aktieägares ekonomiska intressen, exempelvis marknadsaktörernas frihet att fatta beslut – vilka ska ha gjort investeringar på grund av (påstått) falsk information – eller förtroendet för själva marknaden.</P></NOTE> kan knytas till bestämda personer eller personer som lätt kan bestämmas (vilket tycks vara fallet), ska svaret på den andra tolkningsfrågan bygga på domstolens hittillsvarande rättspraxis rörande detta.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>I domen CDC, i vilken sammanläggningen av enskilda företags fordringar skedde efter att de hade överlåtits, slog domstolen fast att denna överlåtelse inte påverkar fastställandet av den internationella behörigheten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0067"><P>Punkt 2 i domslutet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Genom detta agerande bekräftade domstolen det som den tidigare hade slagit fast i domen ÖFAB, mot bakgrund av att: a) det fortfarande finns en särskilt nära anknytning mellan den ort där skadan inträffade och den behöriga domstolen, även om den ursprungliga fordringsägaren har överlåtit fordringen, och b) ett annorlunda svar skulle strida mot ett av målen med förordningen, nämligen att behörighetsbestämmelserna måste uppfylla kravet på förutsebarhet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0068"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130718">18 juli 2013</DATE>, <NAME.CASE>ÖFAB</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑147/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:490">EU:C:2013:490</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> samt punkt 3 i domslutet).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>För det fallet att VEB i sin grupptalan skulle försvara de enskilda intressena för de investerare som har anförtrott VEB skyddet av dem i domstol, måste enligt denna rättspraxis slutsatsen dras att det kollektiva försvaret av dessa intressen inte påverkar villkoren för att nederländsk domstol ska vara behörig, enligt artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>En sådan tilldelning av behörighet förutsätter således att de allmänna villkor som följer av domstolens praxis är uppfyllda: a) att den ort eller de orter där skadan konkret visar sig för var och en av de berörda personerna ligger i Nederländerna, och b) att de särskilda förhållanden som visar att det finns ett nära samband mellan domstolen och tvisteföremålet föreligger.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen utgår i det här fallet från att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>ovannämnda investerares hemvistorter inte har fastställts,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0069"><P>I själva verket är anknytningsmomentet inte investerarens hemvist, utan platsen för investeringskontot, enligt beslutet att begära förhandsavgörande.</P></NOTE> och inte heller de särskilda omständigheterna kring de enskilda köptransaktionerna eller de enskilda besluten att inte sälja delar av det befintliga aktieinnehavet<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/>. Med hänsyn till den typ av talan som har väckts, förefaller det emellertid inte som att denna avsaknad av uppgifter hindrar att nederländsk domstol tillerkänns behörighet, om de ovannämnda allmänna villkoren är uppfyllda.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Grupptalans ändamålsenliga verkan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Enligt Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) skulle mekanismen med grupptalan förlora sin ändamålsenliga verkan, om en enhet som VEB skulle behöva väcka talan på var och en av de platser där en individuell skada uppkommer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Jag betvivlar inte att den nationella domstolens argument är riktigt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0070"><P>Även om den hänskjutande domstolen inte anger det, anser jag att den ändamålsenliga verkan dessutom eventuellt kan gå förlorad i två olika avseenden: enheten som försvarar kollektiva intressen kan tvingas väcka talan i olika forum, beroende på var skadorna finns, om dessa uppkommer i flera medlemsstater, och inom dessa medlemsstater är det möjligt att den även måste väcka talan i flera domkretsar, eftersom artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 fastställer den lokala behörigheten samtidigt som den internationella.</P></NOTE> men jag ser inget annat alternativ i det system för fördelning av internationell domstolsbehörighet som gäller i Europeiska unionen, vilket numera representeras av förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Jag utesluter emellertid inte att om det konstateras att samtliga relevanta skador har uppkommit i en enda medlemsstat, kan skäl som hänger samman med en viss lokal domstols specialisering göra det möjligt att undvika den geografiska fragmentering som en strikt tillämpning av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 leder till.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0071"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141218">18 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Sanders och Huber</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑400/13 och C‑408/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2461">EU:C:2014:2461</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Vidare instämmer jag med det som generaladvokaten Bobek angav i sitt förslag till avgörande i målet Schrems, med avseende på att förordning nr 44/2001 inte innehåller några <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>särskilda bestämmelser om överlåtelse av anspråk … eller förfaranden för väckande av kollektiv talan<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>: det ankommer inte på domstolarna, inte heller på EU-domstolen, att införa nya processrättsliga mekanismer och på så sätt förekomma lagstiftaren inom ett så känsligt område,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0072"><P>Mål <REF.DOC.ECR><NO.CASE>C‑498/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:863">EU:C:2017:863</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0119">119</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0123">123</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> och det ankommer heller inte på dem att skapa en behörighetsregel på ad hoc‑basis.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0073"><P>Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den <DATE ISO="20201125">25 november 2020</DATE> om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="409" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2020">EUT L 409, 2020, s. 1</REF.DOC.OJ>) behålls systemet för internationell behörighet i förordning nr 1215/2012 oförändrat, vilket redan föreslogs i förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG, av den <DATE ISO="20180411">11 april 2018</DATE> (COM(2018) 184 final): se skäl 21 och artikel 2.3.I direktivet föreskrivs, förutom ett automatiskt erkännande av rätten för kvalificerade enheter i en medlemsstat att väcka talan i andra medlemsstater, att samarbete mellan dem ska främjas för att göra det lättare att väcka talan mot överträdelser med gränsöverskridande inslag: se skälen 32 och 71 samt artikel 6.2, 6.3 och artikel 20.4. Där föreskrivs även en skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva mekanismer för att grupptalan om skadestånd ska kunna väckas i en medlemsstat för konsumenter som har hemvist i en annan medlemsstat: se skäl 31 och artikel 6.2.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan angivna föreslår jag att den första och den andra tolkningsfrågan som ställts av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) besvaras enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>1)</NO.P><TXT>Inledningen och punkt 2 i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ska tolkas så att</TXT><?PAGE NO="17"?><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>det inte är ett tillräckligt anknytningskriterium för att en domstol i en medlemsstat ska anses ha internationell behörighet, att värdeminskningen på aktier i ett företag som är börsnoterat i andra medlemsstater har återspeglats på placeringskonton i den förstnämnda medlemsstaten, eller på placeringskonton hos en bank eller ett investmentbolag med etableringsort i den medlemsstaten, när den skadan är en följd av beslut som investerarna har fattat med stöd av världsomfattande men oriktig, ofullständig och vilseledande information från det börsnoterade företaget,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>det inte är relevanta särskilda omständigheter för att en domstol ska anses ha internationell behörighet enligt artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, att det finns en uppgörelse mellan svarandeföretaget och vissa av aktieägarna i en tredjestat, vilket inte har erbjudits kärandena i det nationella målet, och inte heller att vissa av dem har ställning som konsumenter. Det är inte heller den omständigheten att svarandeföretaget har spridit den relevanta informationen runt om i världen.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Att en förening som företräder de kollektiva intressena hos de aktieägare som har lidit skada har väckt grupptalan enligt de nationella processrättsliga bestämmelserna, påverkar inte tolkningen av artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012.<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>