<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-257/20</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CC0257</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:779">EU:C:2021:779</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>31</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>31</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Rantos – Mål C‑257/20</HT></P><P><HT TYPE="SC"><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>Viva Telecom Bulgaria<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Athanasios Rantos</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20210930">30 september 2021</DATE><NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P>Mål C‑257/20</P><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>Viva Telecom Bulgaria<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/> EOOD</P><P>mot</P><P>Direktor na Direktsia <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/> – Sofia,</P><P>ytterligare deltagare i rättegången:</P><P>Varhovna administrativna prokuratura na Republika Bulgaria</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Direktbeskattning</KEYWORD><KEYWORD>Gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 63 FEUF</KEYWORD><KEYWORD>Fri rörlighet för kapital</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 49 FEUF</KEYWORD><KEYWORD>Etableringsfriheten</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2003/49/EG</KEYWORD><KEYWORD>Undantag för betalningar som räntor eller royalties</KEYWORD><KEYWORD>Betalningar av räntefritt lån</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2011/96/EU</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2008/7/EG</KEYWORD><KEYWORD>Armlängdsprincipen</KEYWORD><KEYWORD>Källskatt på ränta som inte betalats</KEYWORD><KEYWORD>Skatteundandragande, skatteflykt och missbruk</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Förevarande mål avser frågan om huruvida unionsrätten utgör hinder för en medlemsstats skattelagstiftning som, med stöd av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>armlängdsprincipen<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/> och i syfte att bekämpa skatteflykt, föreskriver en beskattning i form av källskatt på fiktiv ränta som ett dotterbolag med säte i landet, vilket beviljats ett räntefritt lån av sitt utländska moderbolag, enligt marknadsvillkoren hade en skyldighet att betala till detta moderbolag. Detta mål avser därmed en fråga som domstolen är bekant med, nämligen huruvida nationella bestämmelser om bekämpning av missbruk på området direktbeskattning är förenliga med bestämmelserna om fri rörlighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Denna begäran om förhandsavgörande har framställts inom ramen för en bulgarisk skattetvist avseende ett räntefritt lån som kan konverteras till kapitaltillskott och som har beviljats ett bolag etablerat i Bulgarien, nämligen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>Viva Telecom Bulgaria<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/> (nedan kallat klagandebolaget), av dess enda aktieägare, ett bolag etablerat i Luxemburg, InterV Investment Sàrl (nedan kallat InterV Investment).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I förevarande mål kommer domstolen att uttala sig om huruvida en nationell skattelagstiftning som har till syfte att bekämpa bedrägeri är förenlig med unionens primär- och sekundärrätt på det mycket känsliga området beskattning av koncerninterna transaktioner inom Europeiska unionen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">A.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Unionsrätten</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Republiken Bulgariens anslutning till Europeiska unionen</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Artikel 20 i Protokoll om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="157" PAGE.FIRST="29" DATE.PUB="2005">EUT L 157, 2005, s. 29</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> och artikel 23 i Akt om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="157" PAGE.FIRST="203" DATE.PUB="2005">EUT L 157, 2005, s. 203</REF.DOC.OJ>, nedan kallad anslutningsakten.</P></NOTE> avseende övergångsbestämmelser, i vilka föreskrivs att de åtgärder som förtecknas i bilagorna VI till detta protokoll och till denna akt ska tillämpas på Bulgarien och Rumänien enligt de villkor som anges i de bilagorna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Dessa bilagor, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>Förteckning enligt artikel 20 i protokollet: övergångsbestämmelser för Bulgarien<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/> respektive <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>Förteckning enligt artikel 23 i anslutningsakten: övergångsbestämmelser för Bulgarien<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/>, nämner i punkterna 3 i deras avsnitt 6, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>Beskattning<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>, direktiv 2003/49/EG,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20030603">3 juni 2003</DATE> om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="157" PAGE.FIRST="49" DATE.PUB="2003">EUT L 157, 2003, s. 49</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> i ändrad lydelse enligt direktiv 2004/76/EG,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20040429">29 april 2004</DATE> om ändring av direktiv 2003/49 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="157" PAGE.FIRST="106" DATE.PUB="2004">EUT L 157, 2004, s. 106</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> och anger följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>Bulgarien ska tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 1 i [direktiv 2003/49] till och med den <DATE ISO="20141231">31 december 2014</DATE>. Under denna övergångsperiod får skattesatsen på betalningar av räntor och royalties till ett närstående bolag i en annan medlemsstat, eller till ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och tillhör ett närstående bolag i en medlemsstat inte överstiga 10 % till och med den <DATE ISO="20101231">31 december 2010</DATE> och 5 % de följande åren till och med den <DATE ISO="20141231">31 december 2014</DATE>.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2003/49</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Skälen 2 och 4 i direktiv 2003/49 har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>(2)</NO.P><TXT>Detta krav är för närvarande inte uppfyllt när det gäller räntor och royalties. Nationella skattelagar, i tillämpliga fall i kombination med bilaterala eller multilaterala avtal, innebär inte alltid upphävande av dubbelbeskattning, och tillämpningen av dem medför ofta betungande administrativa formaliteter och likviditetsproblem för de berörda bolagen.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><?PAGE NO="3"?><CONSID><NP><NO.P>(4)</NO.P><TXT>Att avskaffa beskattningen av betalningar av räntor och royalties i den medlemsstat där de uppstår, oberoende av om beskattningen sker vid källan eller genom taxering, är det lämpligaste sättet att eliminera de nyss nämnda formaliteterna och problemen och att säkerställa lika behandling i beskattningshänseende mellan nationella och gränsöverskridande transaktioner. Det är särskilt nödvändigt att avskaffa dessa skatter på sådana betalningar mellan närstående bolag i olika medlemsstater samt mellan sådana bolags fasta driftställen.<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/></TXT></NP></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I artikel 1 i detta direktiv, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>Räckvidd och förfarande<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>De betalningar av räntor eller royalties som uppkommer i en medlemsstat ska undantas från varje form av skatt som påförs sådana betalningar i denna stat, oavsett om den tas ut vid källan eller genom taxering, under förutsättning att den som har rätt till räntan eller royaltyn är ett bolag i en annan medlemsstat, eller ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och tillhör ett bolag i en medlemsstat.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>En betalning som gjorts av ett bolag i en medlemsstat eller av ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat ska anses ha uppkommit i den medlemsstaten, nedan kallad <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>källstaten<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>.</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="001.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Ett bolag i en medlemsstat ska behandlas som den som har rätt till räntan eller royaltyn endast om det tar emot betalningarna för egen del och inte som mellanhand, till exempel som representant, förvaltare eller bemyndigad undertecknare för någon annan person.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Artikel 2 i nämnda direktiv, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>Definition av ränta och royalty<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> föreskriver i punkt a följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>I detta direktiv avses med:</P><P><HT TYPE="ITALIC">ränta</HT>: inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte, och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte; uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper och obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures; straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta.<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Artikel 4 i detta direktiv, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>Undantag för betalningar som räntor eller royalties<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="004.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Källstaten är inte skyldig att säkerställa de förmåner som detta direktiv innebär i följande fall:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Betalningar som behandlas som vinstutdelning eller som återbetalning av kapital i enlighet med källstatens lagstiftning.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>d)</NO.P><TXT>Betalningar från fordringar som inte innehåller någon bestämmelse om återbetalning av kapitalbeloppet eller om återbetalningen ska göras mer än 50 år efter tidpunkten för utfärdandet.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><?PAGE NO="4"?><PARAG IDENTIFIER="004.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Om, på grund av särskilda förbindelser mellan betalaren och den som har rätt till räntor eller royalties, eller mellan någon av dem och tredje man, beloppet av dessa räntor eller royalties överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan betalaren och den som har rätt till betalningen om sådana förbindelser inte förelegat, ska bestämmelserna i detta direktiv endast tillämpas på det eventuella senare beloppet.<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I artikel 5 i direktiv 2003/49, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>Bedrägeri och missbruk<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/> föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="005.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av nationella eller avtalsgrundade bestämmelser för att förebygga bedrägeri eller missbruk.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="005.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna får, när det gäller transaktioner som har skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk som huvudsakligt syfte eller som ett av huvudsyftena, återkalla de förmåner som detta direktiv innebär eller vägra att tillämpa direktivet.<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2008/7/EG</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Artikel 3 i direktiv 2008/7/EG,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20080212">12 februari 2008</DATE> om indirekta skatter på kapitalanskaffning (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="046" PAGE.FIRST="11" DATE.PUB="2008">EUT L 46, 2008, s. 11</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>Kapitaltillskott<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>I detta direktiv och om inte annat följer av artikel 4 ska följande transaktioner anses utgöra kapitaltillskott:</P><P>…</P><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P>h)</NO.P><TXT>En ökning av en kapitalassociations tillgångar genom att en delägare eller medlem tillhandahåller tjänster som inte innebär någon ökning av associationens kapital men som medför en ändring av rättigheter i associationen eller kan höja värdet på andelarna i associationen.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>Ett lån som tas upp av en kapitalassociation, om borgenären får rätt till en andel i associationens vinst.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>j)</NO.P><TXT>Ett lån som en kapitalassociation tar upp hos en delägare eller medlem eller dennes make/maka eller barn, eller hos tredje part om en säkerhet för det ställs av en delägare eller medlem, på villkor att sådana lån har samma funktion som en ökning av associationens kapital.<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Artikel 5 i detta direktiv, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>Transaktioner som inte får omfattas av indirekta skatter<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>, föreskriver i dess punkt 1 följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>Medlemsstaterna får inte av kapitalassociationer ta ut någon som helst form av indirekt skatt på följande:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Kapitaltillskott.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Lån eller tillhandahållande av tjänster som utgör en del av ett kapitaltillskott.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">4.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2011/96/EU</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Skälen 3–5 i direktiv 2011/96/EU<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20111130">30 november 2011</DATE> om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="345" PAGE.FIRST="8" DATE.PUB="2011">EUT L 345, 2011, s. 8</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets direktiv (EU) 2015/121 av den <DATE ISO="20150127">27 januari 2015</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="021" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2015">EUT L 21, 2015, s. 1</REF.DOC.OJ>) (nedan kallat direktiv 2011/96).</P></NOTE> har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>(3)</NO.P><TXT>Syftet med detta direktiv är att undanta olika former av vinstutdelning från dotterbolag till moderbolag från källskatt och att förhindra dubbelbeskattning av sådana inkomster på moderbolagsnivå.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(4)</NO.P><TXT>Att sammanföra bolag från olika medlemsstater kan vara nödvändigt för att inom unionen skapa betingelser liknande dem som råder på en inre marknad och därmed säkerställa att en sådan inre marknad fungerar väl. Sådana åtgärder bör inte hindras av restriktioner, olägenheter eller snedvridningar som beror på skattebestämmelserna i medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att för grupper av bolag från olika medlemsstater föreskriva skatteregler som är neutrala från konkurrenssynpunkt för att tillåta företagen att anpassa sig till den inre marknadens behov, att öka sin produktivitet och att förbättra sin internationella konkurrensförmåga.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(5)</NO.P><TXT>Sådana grupperingar kan leda till bildandet av koncerner med moderbolag och dotterbolag.<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/></TXT></NP></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>I artikel 1 i detta direktiv anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Varje medlemsstat ska tillämpa detta direktiv</P><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>på utdelning från bolag som är hemmahörande i den medlemsstaten till moderbolag i andra medlemsstater,</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna ska inte bevilja förmånerna enligt detta direktiv till ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med detta direktiv och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter.</ALINEA><ALINEA>Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller en del.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Vid tillämpningen av punkt 2 ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som inte genuina i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Detta direktiv ska inte hindra tillämpningen av sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk.<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Artikel 5 i detta direktiv har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>Vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget ska vara befriad från källskatt.<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="6"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">B.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bulgarisk rätt</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Artikel 1 led 4 i zakon za korporativnoto podohodno oblagane (lagen om bolagsskatt)<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>DV nr 105, av den <DATE ISO="20061222">22 december 2006</DATE>.</P></NOTE> (nedan kallad ZKPO) har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>Denna lag reglerar skatt på intäkter, som uppbärs i Republiken Bulgarien av juridiska personer med eller utan säte i landet.<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Artikel 5 ZKPO har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="005.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Vinster ska beläggas med bolagsskatt.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="005.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Vinster som uppbärs av juridiska personer med eller utan säte i landet och som omfattas av denna lag ska beläggas med en skatt som ska tas ut vid källan.<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Artikel 12.5 ZKPO har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>Följande intäkter ska, när de uppbärs av juridiska personer med säte i landet, egenföretagare med hemvist i landet, eller juridiska personer som inte har säte i landet eller egenföretagare som inte har hemvist i landet men har ett fast driftställe eller en konkret anläggning där, eller när de betalas ut till juridiska personer som inte har sitt säte i landet av fysiska personer som har sin hemvist i landet eller av fysiska personer som inte har sin hemvist i landet men som har en konkret anläggning där, anses härröra från inhemska källor:</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>ränta, inbegripet ränta som ingår i återbetalningarna av ett leasingavtal;</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Artikel 16 ZKPO, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>Skatteflykt<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="016.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>(… i kraft från den <DATE ISO="20100101">1 januari 2010</DATE>) Om en eller flera transaktioner, inbegripet transaktioner mellan personer som inte är varandra närstående, genomförs under villkor som leder till skatteflykt, ska beskattningsunderlaget fastställas oberoende av dessa transaktioner, vissa villkor eller deras rättsliga form. Beskattningsunderlaget ska utgöras av det underlag som skulle bli resultatet om en vanlig transaktion av motsvarande slag genomfördes med marknadsmässiga priser och syftade till samma ekonomiska resultat utan att leda till skatteflykt.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="016.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Följande ska också anses utgöra skatteflykt:</P><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>utnyttjande eller beviljande av krediter med en räntesats som skiljer sig från den marknadsmässiga räntan vid den tidpunkt då transaktionen genomförs, inbegripet fall med räntefria lån eller annat tidsbegränsat kostnadsfritt finansiellt stöd samt beviljande av krediter eller återbetalning av krediter, som inte har samband med verksamheten, för egen räkning.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Artikel 20 ZKPO, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>Skattesats<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>Skattesatsen för juridiska personer är 10 procent.<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Den tredje delen i ZKPO, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>Källskatt<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>, omfattar bland annat artiklarna 195–202 a.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Artikel 195 ZKPO, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>Källskatt för utländska personer<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="195.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>(… i kraft från den <DATE ISO="20110101">1 januari 2011</DATE>) Inkomster från inhemsk källa som uppbärs av utländska juridiska personer … omfattas av källbeskattning, genom vilken skatteskulden slutligen regleras.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="195.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Källskatten enligt artikel 195 (1) ska innehållas av juridiska personer med hemvist i Bulgarien … som gör motsvarande betalningar till de utländska juridiska personerna …</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="195.006"><NO.PARAG>6.</NO.PARAG><ALINEA><P>Följande omfattas inte av källskatt:</P><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>(… i kraft från den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE>) Ränteintäkter, royalties och licensintäkter på de villkor som anges i styckena 7–12.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="195.007"><NO.PARAG>7.</NO.PARAG><ALINEA><P>(… i kraft från den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE>) Ränteintäkter, royalties och licensintäkter omfattas inte av källskatt, om följande villkor samtidigt är uppfyllda:</P></ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="195.011"><NO.PARAG>11.</NO.PARAG><ALINEA><P>(… i kraft från den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE>) Styckena 7, 8, 9 och 10 gäller inte för</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>inkomster som utgör vinstutdelning eller återbetalning av kapital.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>betalningar på grundval av fordringar som inte är knutna till bestämmelser om återbetalning av kapitalskulden eller om återbetalningen ska göras mer än 50 år efter tidpunkten för beviljandet.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>7)</NO.P><TXT>inkomster på grundval av transaktioner vars huvudsakliga syfte eller ett av de huvudsakliga syftena är skatteundandragande eller skatteflykt.<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Artikel 199 ZKPO, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>Beskattningsunderlag för fastställande av källskatt för utländska personer<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> föreskriver i punkt 1 följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>Beskattningsunderlaget för fastställande av den källskatt som ska hållas inne för inkomsterna enligt artikel 195.1 utgörs av bruttobeloppet för dessa inkomster …<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Artikel 200 ZKPO, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>Skattesats<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> angav, i dess stycke 2, i den version som var i kraft från den <DATE ISO="20110101">1 januari 2011</DATE>:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>… Skattesatsen för skatten på inkomsterna enligt artikel 195 uppgår till 10 procent, utom i de fall som avses i artikel 200a.<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Sedan den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE> har denna bestämmelse följande ändrade lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>… Skattesatsen för skatten på inkomsterna enligt artikel 195 uppgår till 10 procent.<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Artikel 200a ZKPO, i den version som var i kraft från den <DATE ISO="20110101">1 januari 2011</DATE>, i ändrad lydelse och kompletterad från den <DATE ISO="20140101">1 januari 2014</DATE>, föreskrev, fram till dess att den upphävdes med verkan från den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE>, följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="200A.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Skattesatsen för skatten på ränteinkomster … uppgår till 5 procent, om följande villkor samtidigt är uppfyllda:</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="200A.005"><NO.PARAG>5.</NO.PARAG><ALINEA><P>Styckena 1–4 är inte tillämpliga på</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>inkomster som utgör vinstutdelning eller återbetalning av kapital.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>inkomster från fordringar som inte är knutna till någon bestämmelse om återbetalning av kapitalbeloppet eller om återbetalningen ska göras mer än 50 år efter tidpunkten för utfärdandet …</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/></P></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Artikel 202a, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>Omräkning av källskatt<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>, i den version som var i kraft från den <DATE ISO="20100101">1 januari 2010</DATE>, föreskriver i punkterna 1–4 följande:<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Innehållet i denna bestämmelse har inte lämnats in av den hänskjutande domstolen, utan (delvis) av skattemyndigheten och (fullständigt) av den bulgariska regeringen i deras skriftliga yttranden.</P></NOTE></TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="202A.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0044" ID="QS0044"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>… En utländsk person som har skatterättslig hemvist i en av Europeiska unionens medlemsstater eller i en annan stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha rätt att välja en omräkning av källskatten på de intäkter som avses i artikel 12.2, 12.3, 12.5 och 12.8. När en utländsk person väljer omräkning av källskatten, ska omräkningen gälla alla intäkter som avses i artikel 12.2, 12.3, 12.5 och 12.8 och som den uppburit under räkenskapsåret.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="202A.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>När en utländsk person väljer omräkning av källskatten beträffande intäkter som den uppbär, ska den omräknade skatten motsvara den bolagsskatt som skulle ha erlagts på dessa intäkter om de hade uppburits av en juridisk person med säte i landet. Om den utländska personen har haft kostnader knutna till intäkterna i den mening som avses i första meningen på vilka en skatt på kostnaderna skulle ha utgått om de hade burits av en juridisk person med säte i landet, ska beloppet för den omräknade skatten höjas med detta belopp.</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="9"?><PARAG IDENTIFIER="202A.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>När beloppet för den källskatt som föreskrivs i artikel 195.1 överstiger beloppet för den skatt som omräknats i enlighet med punkt 2, ska skillnaden återbetalas upp till beloppet för den källskatt som föreskrivs i artikel 195.1, vilket den utländska personen inte får dra av från den skatt som denne ska erlägga i sin hemviststat.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="202A.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Den årliga skattedeklaration som lämnas in ska visa om personen har valt en omräkning av källskatten. En utländsk person ska lämna in sin skattedeklaration till Teritorialna direktsia na Natsionalna agentsia za prihodite – Sofia [regionala styrelsen vid den nationella skattemyndigheten för staden Sofia, Bulgarien], senast den 31 december året efter det år då intäkterna uppburits.<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Det nationella målet, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20131122">22 november 2013</DATE> ingick klagandebolaget, i egenskap av låntagare, ett låneavtal med dess enda aktieägare, InterV Investment, enligt vilket InterV Investment, i egenskap av långivare, beviljade klagandebolaget ett konvertibelt räntefritt lån, som skulle förfalla till betalning 60 år efter det att avtalet börjat gälla (nedan kallat det omtvistade lånet). I detta avtal föreskrevs att låntagarens skyldighet att återbetala lånet skulle upphävas om det långivande bolaget beslutade att tillföra lånebeloppet till det låntagande bolagets kapital i form av ett kapitaltillskott in natura.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20171016">16 oktober 2017</DATE> fastställde Teritorialna direktsia na Natsionalna agentsia za prihodite – Sofia, (den lokala direktionen i Sofia för den nationella uppbördsmyndigheten) (nedan kallad skattemyndigheten) med stöd av artikel 195.2 ZKPO en källskatt på vissa ränteinkomster för InterV Investment, avseende perioden mellan den <DATE ISO="20140214">14 februari 2014</DATE> och den <DATE ISO="20150331">31 mars 2015</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Efter att skattemyndigheten fastställt att det omtvistade lånet, vid dagen för skattekontrollen, inte hade omvandlats till kapital<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Denna omvandling ägde rum den <DATE ISO="20181031">31 oktober 2018</DATE>.</P></NOTE> och att låntagaren varken hade återbetalat detta lån eller betalat ränta, konstaterade den att det hade skett en transaktion som gett upphov till en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0045" ID="QS0045"/>skatteflykt<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>, i den mening som avses i artikel 16.2 led 3 ZKPO, enligt vilken beviljandet av en kredit med en räntesats som skiljer sig från den marknadsmässiga räntan vid den tidpunkt då transaktionen genomförs, inbegripet fall med räntefria lån ska anses utgöra skatteflykt. Skattemyndigheten fastställde, i sitt beslut, den marknadsmässiga räntesats som skulle tillämpas för att beräkna den ränta som låntagaren inte betalat och påförde därefter en källskatt på 10 procent.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Genom dom av den <DATE ISO="20190329">29 mars 2019</DATE> ogillade Administrativen sad Sofia (Förvaltningsdomstolen i Sofia, Bulgarien) klagandebolagets överklagande i vilket det gjorde gällande att det omtvistade beslutet var rättsstridigt. Administrativen sad Sofia (Förvaltningsdomstolen i Sofia, Bulgarien) angav att det omtvistade lånet var en finansiell tillgång för detta bolag som hade medfört en ekonomisk fördel på grund av att ingen ränta betalats, medan långivaren, å sin sida, hade gjort en ekonomisk förlust på grund av att detta bolag hade gått miste om denna ränta. Enligt den domstolen användes det lånade beloppet för att återbetala vissa av långivarens ekonomiska åtaganden enligt avtalet och det utgjorde således inte eget kapital.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Klagandebolaget överklagade domen till den hänskjutande domstolen, Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) och yrkade att den skulle upphävas.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Klagandebolaget har, till stöd för överklagandet, gjort gällande att källskatten hade fastställts för fiktiva ränteinkomster utan att hänsyn hade tagits till de ekonomiska skäl för att bevilja det räntefria lånet som hade styrkts i förfarandet. Bolaget har även gjort gällande att det inte hade medel för att betala ränta på det omtvistade lånet och att InterV Investment var ensam ägare i kapitalet vid den tidpunkt då låneavtalet ingicks. Klagandebolaget har vidare anfört att artikel 16.2 led 3 ZKPO stod i strid med domstolens praxis, eftersom denna artikel hindrade parterna i ett avtal om räntefritt lån från att styrka att det fanns giltiga ekonomiska skäl för beviljandet av lånet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Klagandebolaget har i andra hand gjort gällande att eftersom Republiken Bulgarien utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 4.1 d i direktiv 2003/49, vilken tillåter medlemsstaterna att från tillämpningsområdet för detta direktiv undanta räntan på lån som de skattemässigt behandlar som inkomst av kapitalinstrument, är direktiv 2011/96, som avser denna typ av inkomst, tillämpligt. Enligt artikel 5 i detta direktiv ska emellertid vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget vara befriad från källskatt. Klagandebolaget har vidare tillagt att det omtvistade lånet utgjorde ett kapitaltillskott, i den mening som avses i artikel 3 h–j i direktiv 2008/7, vilket i enlighet med artikel 5 i detta direktiv inte skulle omfattas av någon direktbeskattning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund har Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) beslutat att förklara målet vilande och till domstolen hänskjuta följande tolkningsfrågor:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0046" ID="QS0046"/>1)</NO.P><TXT>Utgör proportionalitetsprincipen i artiklarna 5.4 och 12 b i fördraget om Europeiska unionen och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [(nedan kallad stadgan)] hinder för en sådan nationell lagstiftning som artikel 16.2 led 3 [ZKPO]?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Utgör betalning av ränta enligt artikel 4.1 d i direktiv [2003/49] vinstutdelning för vilken artikel 5 i direktiv [2011/96] gäller?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Är artiklarna 1.1 b, 1.3 och 5 i direktiv [2011/96] tillämpliga på betalningar på grundval av ett räntefritt lån som omfattas av artikel 4.1 d i direktiv [2003/49] och som förfaller till betalning 60 år efter avtalets ingående?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Utgör artiklarna 49, 63.1 och 63.2 [FEUF], artiklarna 1.1 b, 1.3 och 5 i direktiv [2011/96] samt artikel 4.1 d i direktiv [2003/49] hinder för en sådan nationell lagstiftning som artiklarna 195.1 och 200.2 ZKPO och artikel 200a.1 och 200a.5 led 4 ZKPO (upphävd) i aktuella lydelser, som gällde från den <DATE ISO="20110101">1 januari 2011</DATE> till den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE>, och artikel 195.1, 195.6 led 3 och 195.11 led 4 ZKPO i dess lydelse av den <DATE ISO="20150101">1 januari 2015</DATE>[?] [Tillåter dessa bestämmelser] en beskattningspraxis enligt vilken obetald ränta på ett räntefritt lån, som moderbolaget med säte i en annan medlemsstat beviljat ett i landet hemmahörande dotterbolag och som förfaller till betalning 60 år efter den <DATE ISO="20131122">22 november 2013</DATE>, omfattas av källskatt?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>5)</NO.P><TXT>Utgör artiklarna 3 h–j, 5.1 a och b, 7.1 och 8 i rådets direktiv [2008/7] hinder för en sådan nationell lagstiftning som artiklarna 16.1, 16.2 led 3 och 195.1 ZKPO om källskatt på fiktiva ränteinkomster från ett räntefritt lån som beviljats ett i landet hemmahörande bolag av ett bolag i en annan medlemsstat, vilket är ensam aktieägare i det låntagande bolaget?</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="11"?><ITEM><NP><NO.P>6)</NO.P><TXT>Innebär inte införlivandet av direktiv [2003/49] år 2011, innan den övergångsperiod löpt ut som fastställts i bilaga VI punkt 3 i avsnittet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0047" ID="QS0047"/>Beskattning<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/> till [anslutningsakten], i artiklarna 200.2, 200a.1 och 200a.5 led 4 ZKPO, med en fastställd skattesats på 10 procent i stället för den högsta skattesats på 5 procent som föreskrivs i [anslutningsakten] och i [anslutningsprotokollet], att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosätts?<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har inkommit från klagandebolaget, skattemyndigheten, den bulgariska regeringen och Europeiska kommissionen. Dessa parter yttrade sig även vid förhandlingen den <DATE ISO="20210630">30 juni 2021</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Rättslig bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">A.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledande anmärkningar</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sina sex tolkningsfrågor, i huvudsak önskat få klarhet i om en källskatt strider mot unionens primärrätt enligt artikel 5.4 och artikel 12 b FEU, artikel 47 i stadgan samt artiklarna 49 och 63 FEUF (den första och den fjärde tolkningsfrågan) och/eller mot unionens sekundärrätt enligt direktiv 2003/49 (den andra, den tredje, den fjärde och den sjätte tolkningsfrågan), direktiv 2011/96 (den andra, den tredje och den fjärde tolkningsfrågan) respektive direktiv 2008/7 (den femte tolkningsfrågan).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Innan jag påbörjar den rättsliga bedömningen av den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor, vill jag göra följande inledande anmärkningar.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Medlemsstaternas skattesuveränitet och unionsrätten</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Det ska erinras om att domstolen i fast rättspraxis har slagit fast att även om frågor om direkta skatter i och för sig faller inom medlemsstaternas behörighetsområde och det inte krävs någon harmoniserad strategi avseende denna beskattning, är medlemsstaterna inte desto mindre skyldiga att iaktta unionsrätten vid utövandet av sin behörighet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19950214">14 februari 1995</DATE>, <NAME.CASE>Schumacker</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑279/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1995:31">EU:C:1995:31</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051213">13 december 2005</DATE>, <NAME.CASE>Marks &amp; Spencer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑446/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:763">EU:C:2005:763</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I denna rättspraxis anges även att fördragens bestämmelser om friheterna begränsar medlemsstaternas rätt att föreskriva skattepliktsvillkor och beskattningsformer för inkomster som inom dess territorium uppbärs av en medborgare från en annan medlemsstat som utövar en avlönad verksamhet inom den förstnämnda statens territorium.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19950214">14 februari 1995</DATE>, <NAME.CASE>Schumacker</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑279/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1995:31">EU:C:1995:31</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Det ska även påpekas att även om medlemsstaterna har en självständighet på området för fastställande av bedrägeri, har domstolen klargjort att för att en nationell lagstiftning ska kunna anses syfta till förebyggande av bedrägeri och annan oredlighet eller missbruk måste dess specifika ändamål vara att hindra beteenden som består i att iscensätta rent konstlade upplägg utan förankring i den ekonomiska verkligheten i syfte att på ett otillbörligt sätt komma i åtnjutande av en skattefördel.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171220">20 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>Deister Holding och Juhler Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑504/16 och C‑613/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:1009">EU:C:2017:1009</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0060">60</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="12"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Internationell beskattningsform och unionsrätten</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Bestämmelser angående missbruk</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Avsikten att avskaffa dubbelbeskattning utan att skapa en möjlighet att undkomma skatt eller betala lägre skatt genom skatteflykt eller skattebedrägeri – särskilt genom risken för att de mest förmånliga skattebestämmelserna tillämpas (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0048" ID="QS0048"/>treaty shopping<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/> i skattehänseende) – är ett skattepolitiskt mål som eftersträvas internationellt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Detta framgår i synnerhet i internationella konventioner på skatteområdet där bestämmelser mot missbruk anges vilka har till syfte att, vid bedrägeri eller missbruk, medge undantag från tillämpningen av bestämmelser som ger de skattskyldiga rättigheter. Dessa klausuler har återgetts såväl i unionsrätten som i flera medlemsstaters nationella rättsordningar, såsom förevarande mål vittnar om.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen i fast praxis har slagit fast att en skattskyldig person inte kan åtnjuta en rättighet eller fördel enligt unionsrätten när den aktuella transaktionen är rent konstlad ekonomiskt sett och görs i syfte att kringgå lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0109">109</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Det ska även påpekas att direktiven 2003/49 och 2011/96, som tolkningsfrågorna avser, har till gemensamt syfte att undvika skatteflykt och tillåter inte bara medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga denna typ av bedrägeri, utan också att ta bort fördelarna enligt dessa direktiv eller vägra att tillämpa dem i händelse av bedrägeri eller missbruk.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Armlängdsprincipen</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0049" ID="QS0049"/>Armlängdsprincipen<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/> (<HT TYPE="ITALIC">arm’s length principle</HT>) – som bland annat återfinns i artikel 9 i det modellavtal som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Modellavtal 2017 om undanröjande av dubbelbeskattning och skatteundandragande på området skatter på inkomst och kapital utan att det skapas möjligheter till icke-beskattning eller minskad beskattning genom skatteflykt eller skattebedrägeri, i dess lydelse enligt OECD:s uppdatering 2017 av den <DATE ISO="20171121">21 november 2017</DATE>.</P></NOTE> som återspeglar enigheten mellan organisationens medlemmar – har till syfte att säkerställa att skattskyldiga som agerar inom en företagskoncern behandlas på samma sätt som skattskyldiga som handlar självständigt på marknaden inom ramen för det allmänna systemet för bolagsskatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Denna princip har även erkänts av domstolen, som såväl på skatteområdet som på andra områden anser att armlängdskriteriet utgör ett lämpligt kriterium för att urskilja ett konstlat upplägg av faktiska ekonomiska transaktioner och är en objektiv omständighet som kan verifieras för att avgöra om det huvudsakliga syftet med de ifrågavarande transaktionerna är att uppnå en skattefördel.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060221">21 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Halifax m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑255/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:121">EU:C:2006:121</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0086">86</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070313">13 mars 2007</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:161">EU:C:2007:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0081">81</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="13"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">B.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den första tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sin första tolkningsfråga, i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 16.2 led 3 ZKPO strider mot artikel 5.4 och artikel 12 b FEU och mot rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol som föreskrivs i artikel 47 i stadgan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Det ska för det första påpekas att proportionalitetsprincipen enligt artikel 5.4 FEU ska tillämpas på <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0050" ID="QS0050"/>unionens åtgärder till innehåll och form<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/>, medan artikel 12 b FEU avser de nationella parlamentens roll vad gäller efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen. Dessa bestämmelser anger således de principer som ska prägla genomförandet av unionens lagstiftningsförfarande och inte förfarandet i medlemsstaterna. Domstolen har i detta hänseende slagit fast att den inte ska besvara en liknande fråga som ställts av samma hänskjutande domstol i ett annat relativt nyligen inlett mål, eftersom dessa bestämmelser inte avser nationell lagstiftning och inte är tillämpliga på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180725">25 juli 2018</DATE>, <NAME.CASE>TTL</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑553/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:604">EU:C:2018:604</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Vidare, vad gäller rätten till ett effektivt rättsmedel, har domstolen i fast praxis slagit fast att de krav som följer av skyddet för de grundläggande rättigheterna endast binder medlemsstaterna när dessa ska tillämpa unionsrätten.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130919">19 september 2013</DATE>, <NAME.CASE>Betriu Montull</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑5/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:571">EU:C:2013:571</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0070">70</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>I artikel 16.2 led 3 ZKPO föreskrivs att beviljande av krediter med en räntesats som skiljer sig från den marknadsmässiga räntan vid den tidpunkt då transaktionen genomförs, inbegripet fall med räntefria lån, ska anses utgöra skatteflykt. Denna bestämmelse i den bulgariska lagstiftningen utgör varken införlivandet av ett unionsrättsligt direktiv eller en tillämpning eller genomförande av någon annan unionsrättslig bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Av dessa skäl och mot bakgrund av artikel 51 i stadgan, kan det konstateras att bestämmelserna i denna inte är tillämpliga på en sådan bestämmelse i den bulgariska skatterätten som inte utgör ett genomförande av unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Följaktligen föreslår jag att den första tolkningsfrågan ska besvaras så att artikel 5.4 och artikel 12 b FEU samt artikel 47 i stadgan ska tolkas så att de inte är tillämpliga på tolkningen av artikel 16.2 led 3 ZKPO, eftersom denna sistnämnda bestämmelse inte utgör ett genomförande av unionsrätten.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">C.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den andra tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sin andra tolkningsfråga, i huvudsak önskat få klarhet i huruvida betalning av ränta enligt artikel 4.1 d i direktiv 2003/49 kan utgöra vinstutdelning som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5 i direktiv 2011/96.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Vad gäller direktiv 2003/49, ska det erinras om att detta, då det avser en harmonisering på området direktbeskattning i syfte att tillåta ekonomiska aktörer att dra nytta av den inre marknaden, enligt dess skäl 2–4 har till syfte att upphäva dubbelbeskattning när det gäller<?PAGE NO="14"?> betalning av ränta mellan närstående bolag i olika medlemsstater och att se till att räntor och royalties beskattas en gång i en medlemsstat, genom att förbjuda en beskattning av ränta i källmedlemsstaten till nackdel för den som faktiskt har rätt till dem.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110721">21 juli 2011</DATE>, <NAME.CASE>Scheuten Solar Technology</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑397/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:499">EU:C:2011:499</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0085">85</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0086">86</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0108">108</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>För det första uppkommer frågan om huruvida fiktiv ränta, såsom den som fastställts av skattemyndigheten i förevarande mål, kan omfattas av direktiv 2003/49 och betraktas som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0051" ID="QS0051"/>betalningar av räntor<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> i den mening som avses i artikel 1.1 och artikel 2 a i detta direktiv, just i det specifika målet, då ingen särskild betalning har skett.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Det ska understrykas att direktiv 2003/49, såsom dess skäl 5 vittnar om, ska tillämpas på <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0052" ID="QS0052"/>betalningar<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/>. Det bör även påpekas att detta direktiv, i dess artikel 1, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0053" ID="QS0053"/>Räckvidd och förfarande<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> tydligt anger <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0054" ID="QS0054"/>den som har rätt till räntan<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/> som ett bolag som är beläget i en annan medlemsstat och som mottar <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0055" ID="QS0055"/>[e]n betalning som gjorts<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> av ett bolag etablerat i källstaten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Av domstolens praxis följer även att, eftersom räntor i artikel 2 a i direktiv 2003/49 definieras som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0056" ID="QS0056"/>inkomst av varje slags fordran<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>, kan endast <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0057" ID="QS0057"/>den som har rätt till räntan<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> uppbära den ränta som utgör inkomst av sådana fordringar. Således ska begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0058" ID="QS0058"/>den som har rätt till räntan<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>, i den mening som avses i detta direktiv, tolkas så att det avser ett bolag som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0059" ID="QS0059"/>faktiskt<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>, i ekonomiskt hänseende, har rätt till ränta <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0060" ID="QS0060"/>som betalas till det<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/> och som därmed fritt kan förfoga över den.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110721">21 juli 2011</DATE>, <NAME.CASE>Scheuten Solar Technology</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑397/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:499">EU:C:2011:499</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>När skattemyndigheten fastställer och beskattar fiktiv ränta på ett räntefritt lån,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Det ska påpekas att fastställande och beskattning av fiktiv ränta har till syfte att beskatta den fördel som följer av ett räntefritt lån till förmån för låntagaren.</P></NOTE> uppbär långivaren emellertid ingen ränta och kan således, enligt min uppfattning, inte anses vara <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0061" ID="QS0061"/>den som har rätt till räntan<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Det ska för det andra påpekas att dessa räntebetalningar, under alla omständigheter, även om det skulle godtas att fiktiva räntor kan anses vara <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0062" ID="QS0062"/>räntor<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/> i den mening som avses i direktiv 2003/49, eftersom de avser ett räntefritt lån som förfaller till betalning 60 år efter att det avtalats, skulle omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 4.1 d i detta direktiv, vilket från dess tillämpningsområde undantar <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0063" ID="QS0063"/>[b]etalningar från fordringar som inte innehåller någon bestämmelse om återbetalning av kapitalbeloppet eller om återbetalningen ska göras mer än 50 år efter tidpunkten för utfärdandet<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/>. Det omtvistade lånet hade emellertid en varaktighet på 60 år, vilket medför att direktiv 2003/49 inte är tillämpligt i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>För det tredje och sista, vill jag för fullständighetens skull tillägga att den omständigheten att direktiv 2003/49 har ett dubbelt syfte, nämligen dels att förebygga dubbelbeskattning,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se skälen 2–4 i direktiv 2003/49.</P></NOTE> dels att bekämpa missbruk och bedrägeri i skattehänseende, också bör beaktas.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Se artikel 5 i direktiv 2003/49.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Det är således, i syfte att undvika dubbelbeskattning av gränsöverskridande räntebetalningar, förbjudet att beskatta räntor i källstaten till nackdel för den som har rätt till dem.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110721">21 juli 2011</DATE>, <NAME.CASE>Scheuten Solar Technology</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑397/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:499">EU:C:2011:499</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Möjligheten till en dubbelbeskattning som skulle riskera att stå i strid med direktiv 2003/49 finns emellertid inte, i<?PAGE NO="15"?> förevarande fall, eftersom den fiktiva ränta som skattemyndigheten har fastställt inte skulle kunna beskattas i Luxemburg, på grund av att ingen överföring av räntebeloppen till moderbolaget har skett.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>När det gäller risken för missbruk och bedrägeri i skattehänseende hindrar inte artikel 5.1 i direktiv 2003/49 tillämpningen av de nationella bestämmelser som är nödvändiga för att förebygga bedrägeri och missbruk. Det ska för övrigt påpekas att ett godtagande av klagandebolagets tolkning skulle innebära att en snedvridning av den nationella skattelagstiftningen accepteras. Detta skulle i praktiken medföra att närstående bolag tilläts att avtala om lån (eller andra typer av koncern-interna transaktioner) i strid med den nationella lagstiftningen, för att sedan göra gällande unionsrätten för att undkomma den nationella skattelagstiftningen (och eventuellt även skatt). En sådan tolkning skulle emellertid strida mot syftena med detta direktiv, däribland bekämpning av skattebedrägeri.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0109">109</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> samt där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund anser jag att bestämmelserna i direktiv 2003/49 inte kan tillämpas i ett sådant mål som det aktuella nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Jag föreslår således att den andra tolkningsfrågan ska besvaras så att artikel 4 i direktiv 2003/49 ska tolkas så att den inte kräver att betalningar som räntor, i den mening som avses i artikel 4.1 d i detta direktiv, ska anses vara <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0064" ID="QS0064"/>vinstutdelning<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/> som omfattas av artikel 5 i direktiv 2011/96.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">D.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den tredje tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sin tredje tolkningsfråga, i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 1.1 b och 1.3 samt artikel 5 i direktiv 2011/96 är tillämpliga på betalningar på grundval av ett räntefritt lån som förfaller till betalning 60 år efter avtalets ingående och som omfattas av artikel 4.1 d i direktiv 2003/49.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Vad gäller direktiv 2011/96, ska det erinras om att detta har till syfte att undanta olika former av vinstutdelning från dotterbolag etablerade i en medlemsstat till deras moderbolag etablerade i en annan medlemsstat från källskatt och att förhindra dubbelbeskattning av sådana inkomster på moderbolagsnivå, för att underlätta grupperingar av bolag på unionsnivå.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200402">2 april 2020</DATE>, <NAME.CASE>GVC Services (Bulgaria)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑458/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:266">EU:C:2020:266</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Artikel 1.1 b i direktiv 2011/96 föreskriver, för detta ändamål, att det är tillämpligt på <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0065" ID="QS0065"/>utdelning<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/> från dotterbolag till moderbolag i ett gränsöverskridande förhållande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Det ska påpekas att begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0066" ID="QS0066"/>utdelning<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/> inte definieras som sådant i detta direktiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Domstolen har i detta hänseende slagit fast att den medlemsstat i vilken ett bolag är hemmahörande har stöd i lag för att behandla nämnda bolags räntebetalningar till moderbolaget i en annan medlemsstat som utdelad vinst.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070313">13 mars 2007</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:161">EU:C:2007:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0089">89</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Denna slutsats tillämpades emellertid i ett sammanhang där dotterbolaget faktiskt hade betalat ränta på ett lån, vilket inte är fallet i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Jag anser således att den fiktiva räntan som endast har fastställts av skattemyndigheten, i syfte att beskatta en transaktion som ansågs dold enligt den nationella lagstiftningen, inte kan betraktas som en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0067" ID="QS0067"/>utdelning<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/> i den mening som avses i direktiv 2011/96, särskilt då ingen faktiskt räntebetalning har skett mellan de båda bolagen inom samma koncern.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Det ska även påpekas att, i likhet med direktiv 2003/49, anger direktiv 2011/96 som huvudsyften bland annat såväl förebyggande av dubbelbeskattning som missbruk och bedrägeri i skattehänseende. Jag hänvisar i detta hänseende till resonemanget i punkterna 61 och 62 i detta förslag till avgörande som i tillämpliga delar gäller direktiv 2011/96.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Av ovan angivna skäl anser jag att direktiv 2011/96 inte är tillämpligt på en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Jag föreslår således att den tredje tolkningsfrågan ska besvaras så att direktiv 2011/96 ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på källskatt på en fiktiv inkomst av ränta på ett räntefritt lån som ett moderbolag beviljat sitt dotterbolag.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">E.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den fjärde tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Den fjärde tolkningsfrågan omfattar två huvuddelar, vilka ska särskiljas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Den första delen avser frågan om huruvida källskatt på presumerade räntebetalningar på ett räntefritt lån är förenlig med direktiv 2003/49 och med undantag för källskatt enligt direktiv 2011/96. Den andra delen avser samma fråga men mot bakgrund av villkoren i artiklarna 49, 63.1 och 63.2 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>I detta hänseende ska, i enlighet med den dom som domstolen (stora avdelningen) nyligen meddelande i de förenade målen N Luxembourg 1 m.fl.,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0155">155</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> inledningsvis en åtskillnad göras mellan dessa båda hypotetiska situationer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Den första hypotetiska situationen är att det system för undantag från källskatt som föreskrivs i direktiv 2003/49 inte kan tillämpas på grund av att det föreligger bedrägeri eller missbruk, i den mening som avses i artikel 5 i detta direktiv. I detta hypotetiska fall kan inte ett bolag som har sitt säte i en medlemsstat, mot bakgrund av den rättspraxis som jag har erinrat om i punkt 43 i detta förslag till avgörande, göra gällande de friheter som föreskrivs i FEUF för att ifrågasätta den nationella lagstiftning som reglerar beskattning av de räntor som betalas till ett bolag med säte i en annan medlemsstat. Mot bakgrund av att direktiv 2011/96, i dess artikel 1.2, innehåller en bestämmelse liknande artikel 5 i direktiv 2003/49 när det gäller att den inte är tillämplig i händelse av bedrägeri eller missbruk, anser jag att denna hypotes ska gälla i tillämpliga delar för direktiv 2011/96.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Den andra hypotetiska situationen avser att systemet för undantag för källskatt som föreskrivs i direktiv 2003/49 (och analogt den omständigheten att direktiv 2011/96 inte är tillämpligt) följer av det förhållandet att villkoren för tillämpning av detta undantagssystem inte är uppfyllda, dock utan att det har konstaterats att det föreligger bedrägeri eller missbruk, i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2003/49 (eller i artikel 1.2 i direktiv 2011/96). I ett sådant hypotetiskt fall bör det<?PAGE NO="17"?> kontrolleras huruvida artikel 49 och artikel 63.1 och 63.2 FEUF ska tolkas så att de utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning om beskattning av dessa räntor som den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0156">156</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Det ska inledningsvis påpekas att den hänskjutande domstolens fråga endast gäller huruvida artiklarna 195, 200 och 200a ZKPO, som föreskriver villkor för källskatt och förfarandet för omprövning och återbetalning av skatt till utländska personer, är förenliga med artikel 49 och artikel 63.1 och 63.2 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Jag anser emellertid att bedömningen av denna fråga inte bör begränsas till enbart de ovannämnda nationella bestämmelserna, utan att den samlade bulgariska skattelagstiftning som är tillämplig på utländska bolag bör beaktas.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Detta konstaterande är utan förbehåll för den nationella domstolens tolkningsmonopol avseende den nationella lagstiftningen.</P></NOTE> Jag föreslår således att bedömningen nedan ska omfatta såväl artikel 16 ZKPO (som föreskriver villkor för beskattning av utländska bolag i händelse av åsidosättande av armlängdsprincipen) som artikel 199 ZKPO (som avser beskattningsunderlaget för källskatt för utländska bolag) och artikel 202a (som föreskriver det system för omräkning och återbetalning av källskatt som de utländska bolagen kan nyttja).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Det följer nämligen av domstolens praxis att prövningen av undantag för en viss typ av skatt inte ska begränsas rent formellt, utan att den övergripande skattesituationen för utländska bolag ska beaktas och att en fullständig (materiell) prövning således krävs.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160602">2 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Pensioenfonds Metaal en Techniek</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑252/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:402">EU:C:2016:402</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Beträffande direktiven 2003/49 och 2011/96</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Svaret på denna fråga beträffande direktiven 2003/49 och 2011/96 har jag gett ovan inom ramen för de svar som jag föreslår på den andra och den tredje tolkningsfrågan, i vilka jag angav att dessa direktiv inte var tillämpliga på de faktiska omständigheterna i målet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Se punkterna 53–73 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Beträffande artiklarna 49 och 63 FEUF</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>För att besvara den hänskjutande domstolens fjärde fråga ska det för det första undersökas huruvida artiklarna 49 och 63 FEUF utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det system som tillämpas automatiskt på utländska bolag, till skillnad från bolag med säte inom landet, inte gör det möjligt för dem att göra avdrag för kostnaderna avseende det aktuella lånet. Om så är fallet, ska det undersökas huruvida en sådan skillnad i behandling dels kan elimineras genom en mekanism för omprövning och återbetalning av skatten, dels berättigas genom tvingande hänsyn till allmänintresset. Det krävs dock, om detta är fallet, att tillämpningen av denna restriktion kan säkerställa genomförandet av det syfte som eftersträvas och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="18"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">De relevanta bestämmelserna i FEUF</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Eftersom den hänskjutande domstolen har ställt frågor till domstolen om huruvida den aktuella bulgariska lagstiftningen är förenlig med fördragets bestämmelser om etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital (artiklarna 49 och 63 FEUF), bör man först fråga sig vilken av dessa bestämmelser i fördraget som ska ligga till grund för bedömningen av denna lagstiftning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Det bör påpekas att frågorna om skattemässig behandling av räntor och intäkter av det kapital som överförts mellan bolag i två medlemsstater kan omfattas såväl av den fria rörligheten för kapital som av etableringsfriheten,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131003">3 oktober 2013</DATE>, <NAME.CASE>Itelcar</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑282/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:629">EU:C:2013:629</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> bland annat, beträffande den sistnämnda, när ett lån avtalats mellan närstående bolag, i vilka ett bolag i en medlemsstat innehar en andel i ett bolag etablerat i en annan medlemsstat, vilken andel ger nämnda bolag ett bestämmande inflytande över detta bolags beslut och möjlighet att avgöra bolagets verksamhet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090917">17 september 2009</DATE>, <NAME.CASE>Glaxo Wellcome</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑182/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:559">EU:C:2009:559</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis ska emellertid frågan huruvida en nationell lagstiftning omfattas av någon av de fria rörligheterna avgöras med beaktande av ändamålet med den aktuella lagstiftningen.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100121">21 januari 2010</DATE>, <NAME.CASE>SGI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑311/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:26">EU:C:2010:26</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Det framgår emellertid av beslutet om hänskjutande att artikel 16.2 led 3 ZKPO är tillämplig på alla situationer av beviljande av räntefria lån, inte bara mellan närstående bolag och oberoende av vilken andel som det bolag som beviljar lånet har i låntagarens kapital. Vid en första anblick borde denna omständighet leda oss att pröva den fjärde tolkningsfrågan i förhållande till den fria rörligheten för kapital.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Jag anser emellertid att de faktiska omständigheterna i förevarande mål medför att en prövning av den aktuella bulgariska lagstiftningen ska göras mot bakgrund av etableringsfriheten. Utöver den omständigheten att InterV Investment var ensam aktieägare i klagandebolaget vid den tidpunkt då det omtvistade lånet avtalades, visar lånets karaktärsdrag, bland annat dess varaktighet och villkoren för dess återbetalning, att det endast hade kunnat ingås av närstående bolag. Det råder således inga tvivel om att det föreligger ett beroendeförhållande mellan dessa bolag som, med hänsyn till InterV Investments andel i klagandebolagets kapital, ger InterV Investment ett bestämmande inflytande över klagandebolagets beslut och möjlighet att avgöra dess verksamhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Detta synsätt överensstämmer för övrigt med domstolens praxis i ett antal mål i vilka de ifrågasatta nationella lagstiftningarna har gemensamma drag med den bulgariska lagstiftningen. Det ska i detta hänseende påpekas att domstolen, i målet SGI, i vilket domstolen, mot bakgrund av etableringsfriheten, prövade den belgiska lagstiftning som tillät skattemyndigheten att, vad gäller inkomskatt, i vinsten för ett bolag med säte i landet inkludera fiktiv ränta på ett räntefritt lån som beviljats ett utländskt dotterbolag med motiveringen att den i målet aktuella situationen avsåg närstående bolag, även om lagstiftningen var tillämplig även utöver närstående bolag.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100121">21 januari 2010</DATE>, <NAME.CASE>SGI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑311/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:26">EU:C:2010:26</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Även om jag anser att det är lämpligare att pröva den fjärde tolkningsfrågan mot bakgrund av etableringsfriheten, kan den aktuella nationella lagstiftningen också prövas utifrån den fria rörligheten för kapital.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="19"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Även om jag har valt att göra en bedömning av huruvida de aktuella nationella bestämmelserna är förenliga med etableringsfriheten, är de slutsatser som anges nedan desamma som dem som följer av en bedömning av frågan mot bakgrund av den fria rörligheten för kapital. I likhet med etableringsfriheten, förbjuder nämligen den fria rörligheten för kapital åtgärder som kan avhålla personer utan hemvist i landet från att investera i en medlemsstat eller som kan avhålla personer med hemvist i nämnda medlemsstat från att investera i andra stater.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200430">30 april 2020</DATE>, <NAME.CASE>Société Générale</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑565/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:318">EU:C:2020:318</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Om det antas att den aktuella nationella lagstiftningen verkar inskränkande på den fria rörligheten för kapital är en sådan verkan en oundviklig följd av det hinder för etableringsfriheten som lagstiftningen medför, varför den inte motiverar att nämnda lagstiftning prövas mot artikel 63 FEUF.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Se beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070510">10 maj 2007</DATE>, <NAME.CASE>Lasertec</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑492/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:273">EU:C:2007:273</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Medför artiklarna 195 och 199 ZKPO en diskriminering mellan bolag som har hemvist i landet och utländska bolag?</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis är syftet med artikel 49 FEUF att säkerställa en nationell behandling i värdmedlemsstaten av bolag med säte i en annan medlemsstat genom ett förbud mot all diskriminering som grundar sig på var ett bolag har sitt säte<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200303">3 mars 2020</DATE>, <NAME.CASE>Vodafone Magyarország</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑75/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:139">EU:C:2020:139</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> och allmänt alla omotiverade inskränkningar av denna frihet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210120">20 januari 2021</DATE>, <NAME.CASE>Lexel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑484/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:34">EU:C:2021:34</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Det framgår emellertid vid en läsning av artikel 16.2 led 3 ZKPO att denna bestämmelse är tillämplig på alla räntefria lån, oavsett huruvida de enbart avser bolag som har sitt säte i landet eller även utländska bolag. Det har vidare inte bestritts att samma skattesats på 10 procent är tillämplig, oavsett om långivaren är ett bolag med säte i landet eller ett utländskt bolag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Det framgår emellertid vid en läsning av artiklarna 195 och 199 ZKPO att en annan skattebehandling gäller för utländska bolag som genomför denna typ av transaktioner. Medan fiktiva räntor på ett lån som beviljats av ett utländskt bolag källbeskattas, vilket innebär en omedelbar och slutgiltig beskattning utan att det är möjligt att dra av de kostnader som är knutna till beviljandet av detta lån, beror beskattningen av fiktiva räntor på ett lån som beviljats av ett bolag med säte i landet, inom ramen för bolagsskatt, på huruvida detta bolag gått med vinst eller förlust, efter att de eventuella kostnader som är knutna till beviljandet av lånet har beaktats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Jag vill, i detta skede av min bedömning, påpeka att domstolens praxis innehåller många domar som behandlar denna fråga, såväl mot bakgrund av den fria rörligheten för kapital som av etableringsfriheten. Domstolen har närmare bestämt, i ett antal mål i vilka de faktiska omständigheterna liknar de faktiska omständigheterna i det nationella målet, slagit fast att sådana nationella bestämmelser enligt vilka utländska bolag beskattas, genom källskatt som tas ut av ett bolag med säte i landet, på ränta som det sistnämnda bolaget betalat, utan att det är möjligt göra avdrag för kostnader, såsom räntekostnader, som är direkt knutna till den aktuella<?PAGE NO="20"?> låneverksamheten, medan en sådan möjlighet till avdrag föreligger för bolag med säte i landet, utgör en inskränkning av etableringsfriheten.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030612">12 juni 2003</DATE>, <NAME.CASE>Gerritse</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑234/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:340">EU:C:2003:340</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061003">3 oktober 2006</DATE>, <NAME.CASE>FKP Scorpio Konzertproduktionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑290/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:630">EU:C:2006:630</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070215">15 februari 2007</DATE>, <NAME.CASE>Centro Equestre da Lezíria Grande</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑345/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:96">EU:C:2007:96</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Samma slutsats har dragits vad gäller den fria rörligheten för kapital.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150917">17 september 2015</DATE>, <NAME.CASE>Miljoen m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:608">EU:C:2015:608</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund anser jag att en sådan skillnad beträffande villkoren för beräkning av skatt kan utgöra en inskränkning som omfattas av artikel 49 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>Förevarande mål skiljer sig emellertid från dessa mål, i den meningen att den bulgariska rätten, i artikel 202a ZKPO, förefaller föreskriva ett förfarande som gör det möjligt för utländska bolag att i skattehänseende behandlas på samma sätt som bolag med säte i landet. Innan en prövning görs av huruvida de diskriminerande bestämmelser som införts genom artiklarna 195 och 199 ZKPO är motiverade, bör det således prövas huruvida artikel 202a ZKPO gör det möjligt att eliminera den skillnad i behandling som fastställts ovan mellan bolag med säte i landet och utländska bolag.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">c)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Gör artikel 202a ZKPO det möjligt att eliminera de diskriminerande aspekterna i det skattesystem som är tillämpligt på utländska bolag enligt artiklarna 195 och 199 ZKPO?</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Tillämpningsområde för artikel 202a ZKPO</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Av de skriftliga yttranden som inkommit från skattemyndigheten och den bulgariska regeringen framgår att artikel 202a ZKPO föreskriver en mekanism som gör det möjligt för utländska bolag att välja det skattesystem som föreskrivs för bolag med säte i landet. Detta förfarande tillåter dem således dels att göra avdrag för kostnader, såsom räntekostnader direkt knutna till den aktuella låneverksamheten, dels att erhålla en återbetalning av eller undantag för källskatten för det fall de har gjort en förlust.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>Skattemyndigheten och den bulgariska regeringen har gjort gällande att om klagandebolaget, i förevarande fall, hade valt detta system, skulle det inte ha påförts bolagsskatt i Bulgarien, eftersom klagandebolaget (i enlighet med vad det har gjort gällande) hade gjort en förlust under den berörda perioden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>Klaganden har, å sin sida, framfört tvivel beträffande huruvida det förfarande som föreskrivs i artikel 202a ZKPO är lämpligt för att minska den diskriminering som fortgår även om ett utländskt bolag hade valt denna bestämmelse, mot bakgrund av att återbetalningsförfarandet inte är omedelbart.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av de precisioner som klagandebolaget, skattemyndigheten och den bulgariska regeringen lämnade vid förhandlingen, kan det förfarande för omprövning och återbetalning som föreskrivs i artikel 202a ZKPO sammanfattas enligt följande:</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>Det förfarande som föreskrivs i artikel 202a ZKPO kan inte tillämpas automatiskt. För att utnyttja det måste ett utländskt bolag uttryckligen välja detta förfarande genom att ange detta i sin skattedeklaration. Även om ett bolag beslutar att göra detta val, ska källskatten tas ut enligt det<?PAGE NO="21"?> system som föreskrivs i artiklarna 195 och 199 ZKPO, det vill säga skatten ska tas ut direkt vid källan på dessa bruttointäkter. Det är först i ett andra skede som det utländska bolaget kan erhålla en återbetalning av skatten om dess förlust har styrkts, efter en omprövning av skattemyndigheten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>Vad gäller varaktigheten av det förfarande för omprövning och återbetalning som föreskrivs i artikel 202a ZKPO, framkom vid förhandlingen en skillnad i uppfattning mellan, å ena sidan, klagandebolaget som har gjort gällande att detta förfarande kan vara mycket långt och, å andra sidan, skattemyndigheten och den bulgariska regeringen som har bestritt att tidsåtgången för detta förfarande är överdrivet omfattande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>Vad gäller beskrivningen av det system för återbetalning av skatt som föreskrivs i artikel 202a ZKPO vill jag påpeka följande:</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>För det första framgår vid en jämförande tolkning av artikel 202a led 1–4 ZKPO att detta system faktiskt gör det möjligt för utländska bolag att lämna in en ansökan om omprövning av den skatt som redan tagits ut vid källan i enlighet med det system som är tillämpligt på bolag med säte i landet. Denna bestämmelse förefaller ha till syfte att likställa – eller åtminstone tillnärma – skattebehandlingen av utländska bolag med behandlingen av bolag med säte i Bulgarien.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>Det ska påpekas att domstolen, i detta hänseende, redan har slagit fast att avdragsrätten även, efter källskatt, kan ta formen av en återbetalning av en del av den källskatt som innehållits.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160713">13 juli 2016</DATE>, <NAME.CASE>Brisal och KBC Finance Ireland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑18/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:549">EU:C:2016:549</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0108"><NO.P>108.</NO.P><TXT>Det kan emellertid konstateras att trots denna möjlighet för utländska bolag, kvarstår risken att bolag med säte i landet kan åtnjuta en skattefördel. Av detta tycks nämligen följa att en likviditetsfördel skulle kunna tillkomma bolag med säte i landet, eftersom de, i motsats till utländska bolag, vid en förlust inte behöver betala någon skatt på fiktiva räntor.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0109"><NO.P>109.</NO.P><TXT>För ett utländskt bolag motsvarar denna <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0068" ID="QS0068"/>likviditetsnackdel<QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/> närmare bestämt tidsförskjutningen mellan det datum då källskatten tas ut och det datum då skattemyndigheten återbetalar den överskjutande skatten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0110"><NO.P>110.</NO.P><TXT>Jag anser att omfattningen av den likviditetsfördel som följer av denna skillnad i behandling och som kan utgöra en diskriminering är strikt beroende av de nationella förfarandebestämmelserna, samt av skattemyndighetens praxis vid genomförandet av det förfarande som föreskrivs i artikel 202a ZKPO. Om varaktigheten av ett förfarande för omräkning och för en eventuell återbetalning överstiger en rimlig tid, såsom klagandebolaget gjorde gällande vid förhandlingen, kan således den likviditetsfördel som ett bolag med säte i landet har jämfört med ett utländskt bolag vara betydande och därmed utgöra en diskriminering eller en inskränkning i den fria rörligheten för kapital. Om denna tid tvärtom är rimlig, kan en sådan åtgärd lindra eller avhjälpa diskrimineringen mellan bolag med säte i landet och utländska bolag. Det ska påpekas att den omständigheten att den bulgariska lagstiftningen föreskriver dröjsmålsränta eventuellt skulle kunna göra det möjligt att lindra denna likviditetsdiskriminering i den mån nämnda tidsåtgång inte är alltför omfattande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="22"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0111"><NO.P>111.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende påpekas att bedömningen av huruvida det föreligger en eventuell ogynnsam behandling av ränta som betalats till utländska bolag ska göras för varje räkenskapsår för sig.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160602">2 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Pensioenfonds Metaal en Techniek</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑252/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:402">EU:C:2016:402</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181122">22 november 2018</DATE>, <NAME.CASE>Sofina m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑575/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:943">EU:C:2018:943</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0112"><NO.P>112.</NO.P><TXT>Det ska även preciseras att utöver frågan om tidsförskjutningen avseende återbetalningen ska prövningen av genomförandet av artikel 202a ZKPO beakta alla omständigheter som kan leda till en skillnad i behandlingen mellan bolag med säte i landet och utländska bolag. Även om denna artikel har till syfte att fastställa en likabehandling mellan dessa båda typer av bolag, vilket i princip borde utesluta olikheter i behandlingen (förutom den likviditetsfördel som konstaterats ovan), bör det garanteras att genomförandet av denna inte medför andra former av diskriminering. Denna aspekt hänger således nära samman med de betalningsvillkor som föreskrivs i den bulgariska rätten på området bolagsskatt, inbegripet betalningsintervaller och möjligheten att skjuta upp betalningen av skatten eller erhålla andra fördelar som kan öka den likviditetsfördel som konstaterats. Exempelvis skulle, för det fall den bulgariska rätten tillät ett bolag med säte i landet som uppvisar ett underskott att anpassa eller skjuta fram sin beskattning till ett senare räkenskapsår då det går med vinst, detta riskera att öka dess likviditetsfördel i förhållande till ett utländskt bolag.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181122">22 november 2018</DATE>, <NAME.CASE>Sofina m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑575/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:943">EU:C:2018:943</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0113"><NO.P>113.</NO.P><TXT>Slutligen anser jag att den utsträckning i vilken denna bestämmelse kan lindra denna diskriminering, i praktiken också beror dels på vilken möjlighet det utländska bolaget har att styrka de avdragsgilla kostnader som det gör gällande, dels möjligheten för skattemyndigheten i lånegivarbolagets hemviststat, i förevarande mål Bulgarien, att genomföra en faktisk kontroll. Det ska i detta hänseende påpekas att varken den hänskjutande domstolen eller de övriga parterna i det nationella målet har gjort gällande att det föreligger något bilateralt avtal mellan Storhertigdömet Luxemburg och Republiken Bulgarien som omfattar denna typ av situation.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0114"><NO.P>114.</NO.P><TXT>Ett förfarande som gör det möjligt att säkerställa att det inte föreligger någon diskriminering av utländska bolag, samtidigt som det garanterar en möjlighet för skattemyndigheten att kontrollera huruvida de kostnader som uppkommit berättigar en återbetalning, kan emellertid endast grunda sig på ett samarbete och ett informationsutbyte mellan de berörda medlemsstaternas (eller tredjeländernas) skattemyndigheter. Det ska för övrigt påpekas att utöver de bilaterala avtal som ingåtts mellan medlemsstaterna, föreskrivs även ett sådant samarbete i direktiv 2011/16/EU<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20110215">15 februari 2011</DATE> om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="064" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2011">EUT L 64, 2011, s. 1</REF.DOC.OJ>,).</P></NOTE> som bland annat har till syfte att undvika såväl dubbelbeskattning som icke-beskattning till följd av bedrägeri eller missbruk.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Som framgår av internationell skattepraxis, kan en sådan mekanism hindra att avdragsgilla kostnader beaktas två gånger, eftersom den första medlemsstaten som tillämpar mekanismen kan kontrollera de kostnader för intäkternas förvärvande som har beaktats vid beräkningen av den skatt som betalats i den andra. Det är således vanligt att skattemyndigheten i en medlemsstat, inom ramen för en sådan mekanism, kan informera den delvis skattskyldiga personens hemvisstat om den begäran om återbetalning som personen har framställt.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0115"><NO.P>115.</NO.P><TXT>Det ankommer således i princip på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av ovan angivna preciseringar samt förfarandebestämmelser och nationell praxis på skatteområdet, pröva huruvida skillnaden i behandling mellan bolag med säte i landet och utländska bolag som utnyttjar artikel 202a ZKPO kan medföra en likviditetsfördel.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="23"?><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Objektiv jämförbarhet mellan skattesituationen för bolag med säte i landet respektive utländska bolag</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0116"><NO.P>116.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis kan en diskriminering endast bestå av en tillämpning av olika regler i jämförbara situationer eller av samma regel i olika situationer.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19950214">14 februari 1995</DATE>, <NAME.CASE>Schumacker</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑279/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1995:31">EU:C:1995:31</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0117"><NO.P>117.</NO.P><TXT>Vad för det första gäller artikel 16 ZKPO, föreligger det föga tvivel om att denna bestämmelse ska tillämpas på samma sätt på bolag med säte i landet som på utländska bolag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0118"><NO.P>118.</NO.P><TXT>Som beskrivs ovan görs det, även om både bolag med säte i landet och utländska bolag omfattas av källskatt, emellertid en åtskillnad i villkoren för beräkning av skatten mellan dessa respektive typer av bolag. Således fastställs i den bulgariska skattelagstiftningen en skillnad i behandlingen mellan utländska bolag som källbeskattas på deras bruttointäkter, enligt artiklarna 195 och 199 ZKPO (som i övrigt utgör det automatiskt tillämpliga systemet) och de bolag med säte i landet som källbeskattas på deras nettointäkter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0119"><NO.P>119.</NO.P><TXT>Domstolen angav visserligen, i domen Truck Center, att en skillnad i behandlingen bestående av tillämpning av olika beskattningstekniker beroende på om dessa bolag har säte i landet eller i en annan medlemsstat, berör situationer som inte är objektivt sett lika.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20081222">22 december 2008</DATE>, <NAME.CASE>Truck Center</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑282/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:762">EU:C:2008:762</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det ska emellertid påpekas att till skillnad från vad som var fallet i ovannämnda mål, där den aktuella förskottsskatten på utdelningar och räntor endast togs ut på ränta som betalats till ett bolag som saknade hemvist i landet, innebär den tillämpliga lagstiftningen i det nationella målet att utdelningsskatten tas ut på samma sätt från såväl skattskyldiga personer med hemvist i landet som skattskyldiga personer utan hemvist i landet, närmare bestämt genom en källskatt.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150917">17 september 2015</DATE>, <NAME.CASE>Miljoen m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:608">EU:C:2015:608</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0072">72</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0120"><NO.P>120.</NO.P><TXT>Om en medlemsstat föreskriver att inte bara bolag med säte i landet utan även utländska bolag ska betala skatt på de räntor som de erhåller från ett bolag med säte i landet, närmar sig således situationen för dessa respektive kategorier av skattskyldiga varandra och dessa ska således behandlas på ett likvärdigt sätt.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20071108">8 november 2007</DATE>, <NAME.CASE>Amurta</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑379/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:655">EU:C:2007:655</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), samt beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120712">12 juli 2012</DATE>, <NAME.CASE>Tate &amp; Lyle Investments</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑384/11</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:463">EU:C:2012:463</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0121"><NO.P>121.</NO.P><TXT>Det kan emellertid konstateras att det vid en läsning av artiklarna 195 och 199 ZKPO framgår att den likviditetsfördel som beviljats de bolag som har säte i landet inte omfattar utländska bolag. Den möjlighet som föreskrivs i artikel 202a ZKPO skulle, med förbehåll för slutsatserna i punkterna 109–115 i detta förslag till avgörande, emellertid kunna uppfylla detta mål.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den fakultativa karaktären av artikel 202a ZKPO</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0122"><NO.P>122.</NO.P><TXT>Det följer av fast rättspraxis att en nationell lagstiftning som innebär restriktioner för principerna om fri rörlighet alltjämt kan vara oförenlig med unionsrätten, även om tillämpningen av lagstiftningen är frivillig. Förekomsten av en valmöjlighet som eventuellt skulle kunna innebära att en situation blir förenlig med unionsrätten råder inte i sig bot på den rättsstridighet som vidlåder ett sådant system, som det som är fråga i det nationella målet, vilket alltjämt innefattar en beskattningsmekanism som inte är förenlig med unionsrätten.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160608">8 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Hünnebeck</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑479/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:412">EU:C:2016:412</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="24"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0123"><NO.P>123.</NO.P><TXT>Därmed uppkommer frågan om huruvida det system som föreskrivs i artikel 202a ZKPO ska betraktas som fakultativt, varvid detta system inte kan eliminera de diskriminerande verkningarna av det system som föreskrivs i artiklarna 195 och 199 ZKPO.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0124"><NO.P>124.</NO.P><TXT>Det ska preciseras att kommissionen vid förhandlingen gjorde gällande att det system som föreskrivs i artikel 202a ZKPO inte skulle betraktas som fakultativt mot bakgrund av domstolens praxis och särskilt domarna Gielen<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100318">18 mars 2010</DATE> (<NO.CASE>C‑440/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:148">EU:C:2010:148</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> och Autoridade Tributária e Aduaneira (Skatt på kapitalvinster på fast egendom),<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210318">18 mars 2021</DATE> (<NO.CASE>C‑388/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:212">EU:C:2021:212</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> utan snarare som en mekanism för återbetalning av skatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0125"><NO.P>125.</NO.P><TXT>Det ska påpekas att dessa båda mål skiljer sig från förevarande mål bland annat i två hänseenden. För det första hade i de målen, till skillnad från den aktuella bulgariska lagstiftningen, de skattskyldigas val en direkt verkan på den skatt som hade påförts dem. Enligt den aktuella bulgariska lagstiftningen har det emellertid ingen betydelse om ett utländskt bolag väljer ett av de båda tillgängliga systemen. Bolaget kommer att beskattas vid källan på sina bruttointäkter. Det är endast i ett andra skede som dess skattesituation kommer att omprövas om en återbetalning kan ske, under förutsättning att bolaget har valt det skattesystem som föreskrivs i artikel 202a ZKPO. Det ska även påpekas att de ovannämnda målen, till skillnad från förevarande mål, inte härrörde från ett sammanhang med ett eventuellt missbruk eller bedrägeri i skattehänseende.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0126"><NO.P>126.</NO.P><TXT>Jag anser emellertid inte att den fakultativa karaktären av artikel 202a ZKPO kan ifrågasättas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0127"><NO.P>127.</NO.P><TXT>Således visar själva den omständigheten att den skattskyldige förfogar över en möjlighet att välja mellan två olika system, oavsett den skattebehandling som dessa system innebär för vederbörande, att artikeln är fakultativ. Detta gäller i än högre grad då den mekanism som strider mot unionsrätten, såsom förefaller vara fallet i förevarande mål, är den som automatiskt tillämpas när den skattskyldige inte har gjort ett val.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0128"><NO.P>128.</NO.P><TXT>Jag anser även att den omständigheten att den mekanism som införts i artikel 202a ZKPO mer liknar en mekanism för återbetalning av skatt inom ramen för källskatt inte innebär att dess fakultativa karaktär för den skattskyldiga personen ifrågasätts.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">d)</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Motiveringar</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0129"><NO.P>129.</NO.P><TXT>Den sista frågan som uppkommer är huruvida skillnaden i behandling, som utländska bolag drabbas av, kan motiveras. För att besvara denna fråga bör en prövning först göras av a) huruvida den bulgariska lagstiftningen eftersträvar ett legitimt syfte som är förenligt med fördraget och motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset, b) huruvida den kan säkerställa att det aktuella syftet uppnås och c) huruvida den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0130"><NO.P>130.</NO.P><TXT>Skattemyndigheten och den bulgariska regeringen har, i detta hänseende, gjort gällande att den aktuella lagstiftningen på ett väl avvägt sätt eftersträvar legitima politiska syften, vilka bland annat framgår av bevarandet av den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna (1) och förebyggandet av missbruk och bedrägeri i skattehänseende (2).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="25"?><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Motiveringen avseende bevarande av den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0131"><NO.P>131.</NO.P><TXT>Domstolen har slagit fast att en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna kan godtas som motivering för en inskränkning av de grundläggande rättigheterna, när syftet med det ifrågavarande systemet bland annat är att förebygga beteenden som kunde äventyra en medlemsstats rätt att beskatta verksamhet som bedrevs i landet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120705">5 juli 2012</DATE>, <NAME.CASE>SIAT</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑318/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:415">EU:C:2012:415</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0132"><NO.P>132.</NO.P><TXT>Det ska erinras om att denna målsättning är ett uttryck för medlemsstaternas skattemässiga suveränitet. Detta inkluderar en stats rätt att skydda sina skatteintäkter, särskilt med avseende på vinster som genereras på statens territorium (territorialitetsprincipen), och att organisera sitt skattesystem självständigt (självständighetsprincipen).<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott, <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Allianzgi-Fonds Aevn</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑545/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:372">EU:C:2021:372</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0133"><NO.P>133.</NO.P><TXT>I avsaknad av harmonisering omfattas uppbörd av direkta skatter, på unionsrättens nuvarande stadium, av medlemsstaternas beskattningsrätt. Det ankommer även på medlemsstaterna att fastställa kriterierna för fördelningen sinsemellan av beskattningsrätten genom att ingå avtal i syfte att undvika dubbelbeskattning eller genom ensidiga åtgärder.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050705">5 juli 2005</DATE>, <NAME.CASE>D.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑376/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:424">EU:C:2005:424</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, samt där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0134"><NO.P>134.</NO.P><TXT>Som generaladvokaten Kokott påpekade i målet N Luxembourg 1 m.fl.,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott, <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>N Luxembourg 1</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:143">EU:C:2018:143</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> är det för transaktioner som äger rum i utlandet inte alltid möjligt att säkerställa att mottagaren verkligen tar upp sina inkomster för beskattning på rätt sätt. I regel är det nämligen sällan som räntemottagarens etableringsstat får någon information om dennes inkomster från utlandet, om det inte finns fungerande system för informationsutbyte mellan de berörda skattemyndigheterna. En källbeskattning i räntegäldenärens etableringsstat utgör således en särskild beskattningsteknik som i huvudsak syftar till att säkerställa en (minimi-)beskattning av räntemottagaren.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0135"><NO.P>135.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis kan emellertid en nationell skattelagstiftning, såsom artiklarna 195 och 199 ZKPO, som vid beskattning av utländska bolag beaktar bruttointäkterna utan avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, medan bolag med säte i landet beskattas på deras nettointäkter efter avdrag av dessa kostnader, inte motiveras med målsättningen att bevara en välavvägd fördelning mellan beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Se den rättspraxis som angetts i punkt 96 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Detsamma gäller om en diskriminering i form av en likviditetsfördel för bolag med säte i landet skulle följa av tillämpning av artikel 202a ZKPO, även om den är fakultativ.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181122">22 november 2018</DATE>, <NAME.CASE>Sofina m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑575/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:943">EU:C:2018:943</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0136"><NO.P>136.</NO.P><TXT>Jag anser således, i enlighet med domstolens praxis,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160602">2 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Pensioenfonds Metaal en Techniek</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑252/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:402">EU:C:2016:402</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE> att en bedömning ska göras av den bulgariska skattelagstiftning som är tillämplig på utländska bolag som helhet, även med beaktande av artikel 16 ZKPO, vilket mot bakgrund av de mål som eftersträvas med denna bestämmelse innebär att en prövning ska göras av den motivering som grundar sig på bekämpning av bedrägeri och missbruk.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="26"?><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Motiveringen grundad på bekämpning av bedrägeri och missbruk</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0137"><NO.P>137.</NO.P><TXT>Domstolen har redan slagit fast att hinder för utövandet av en fri rörlighet som garanteras genom fördraget kan motiveras av ändamålet att bekämpa skatteundandragande eller skatteflykt.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170308">8 mars 2017</DATE>, <NAME.CASE>Euro Park Service</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑14/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:177">EU:C:2017:177</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0138"><NO.P>138.</NO.P><TXT>För att undersöka om missbruk föreligger ska de behöriga nationella myndigheterna vidta en övergripande prövning av omständigheterna i varje enskilt fall. En sådan prövning ska kunna vara föremål för domstolskontroll.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19970717">17 juli 1997</DATE>, <NAME.CASE>Leur-Bloem</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑28/95</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1997:369">EU:C:1997:369</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det ankommer visserligen på den nationella domstolen att göra en sådan övergripande prövning,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0064"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171122">22 november 2017</DATE>, <NAME.CASE>Cussens m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑251/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:881">EU:C:2017:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0059">59</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> men EU-domstolen kan bidra med preciseringar för att vägleda den hänskjutande domstolen vid dess tolkning för att fastställa huruvida de transaktioner som genomförts utgör normala kommersiella transaktioner eller endast har skett i syfte att på ett bedrägligt sätt åtnjuta de fördelar som unionsrätten föreskriver.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0065"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151217">17 december 2015</DATE>, <NAME.CASE>WebMindLicenses</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:832">EU:C:2015:832</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0139"><NO.P>139.</NO.P><TXT>Det ska erinras om att domstolen har angett att endast den omständigheten att ett i landet hemmahörande bolag beviljas ett lån av ett i en annan medlemsstat hemmahörande närstående bolag inte kan grunda en allmän presumtion om missbruk och motivera en bestämmelse som medför att utövandet av en grundläggande frihet som garanteras i FEUF förhindras.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0066"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070313">13 mars 2007</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:161">EU:C:2007:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0073">73</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Det ska emellertid erinras om att en skattskyldig inte kan åtnjuta en rättighet eller fördel enligt unionsrätten när den aktuella transaktionen är rent konstlad ekonomiskt sett och görs i syfte att kringgå lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0067"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190226">26 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>N Luxembourg 1 m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:134">EU:C:2019:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0109">109</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0140"><NO.P>140.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende påpekas att artikel 16 ZKPO har till syfte att bekämpa skatteflykt genom att införliva <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0069" ID="QS0069"/>armlängdsprincipen<QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/> med den bulgariska rätten, då denna princip är erkänd både i domstolens praxis och som ett lämpligt sätt att undvika konstlade manipulationer genom gränsöverskridande transaktioner.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0068"><P>Se punkt 46 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0141"><NO.P>141.</NO.P><TXT>Jag anser således att den skattebehandling som föreskrivs i den aktuella lagstiftningen, bland annat artikel 16 ZKPO, mot bakgrund av en helhetsbedömning av det skattemässiga sammanhanget i förevarande mål är motiverad av en risk för icke-beskattning som följer dels av att skattskyldighet inte föreligger beträffande ränteintäkterna i den medlemsstat som skulle åtnjuta den (nämligen Storhertigdömet Luxemburg) mot bakgrund av det omtvistade lånets karaktärsdrag (särskilt avsaknaden av en faktisk mottagare av ränta eftersom lånet avtalades som räntefritt), dels av att det omtvistade lånet, fram till tidpunkten för eftertaxeringen och således den period som avses i förevarande mål, inte hade konverterats till kapital av klagandebolaget (och således inte kunde beskattas i Bulgarien som kapitaltillskott).<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0069"><P>Det ska i detta hänseende erinras om att lånet konverterades efter skattemyndighetens eftertaxering.</P></NOTE> Jag anser således att artikel 16 ZKPO som bestämmelse mot missbruk gör det möjligt att säkerställa en effektiv indrivning av skatten.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="27"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0142"><NO.P>142.</NO.P><TXT>Om den hänskjutande domstolen skulle komma fram till slutsatsen att det rör sig om ett missbruk genom att tillämpa nationella rättsprinciper i enlighet med unionsrätten, skulle en källskatt, såsom den som är aktuell i förevarande mål, vara möjlig. Frågan skulle emellertid då inte vara aktuell i förevarande mål, eftersom denna beskattning är konsekvensen av missbruk och unionsrätten enligt fast rättspraxis inte får missbrukas eller åberopas i bedrägligt syfte.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0070"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060221">21 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Halifax m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑255/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:121">EU:C:2006:121</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0068">68</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171122">22 november 2017</DATE>, <NAME.CASE>Cussens m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑251/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:881">EU:C:2017:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0143"><NO.P>143.</NO.P><TXT>Som beskrivs i punkterna 41–44 i detta förslag till avgörande, är detta synsätt förenligt med såväl internationell beskattningspraxis som med unionsrätten och domstolens praxis på området missbruk och bedrägeri.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0144"><NO.P>144.</NO.P><TXT>Det ska slutligen påpekas att resonemanget ovan inte bara gäller om det legitima syftet avseende förebyggande av bedrägeri och missbruk beaktas isolerat utan även om detta prövas tillsammans med syftet att bevara en välavvägd fördelning av beskattningsrätterna mellan medlemsstaterna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0145"><NO.P>145.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende understrykas att domstolen har slagit fast att målsättningarna att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och att förhindra skatteflykt hänger ihop. Domstolen har angett att ageranden som består i att skapa fiktiva upplägg, som inte är affärsmässiga, i syfte att undvika den skatt som normalt skulle ha erlagts på vinst som genererats i verksamhet som bedrivs inom det nationella territoriet kan äventyra medlemsstaternas rätt att utöva sin skattemässiga behörighet när det gäller denna verksamhet och rubba den väl avvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0071"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070718">18 juli 2007</DATE>, <NAME.CASE>Oy AA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑231/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:439">EU:C:2007:439</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0146"><NO.P>146.</NO.P><TXT>Det ska emellertid påpekas att ett samlat beaktande av dessa motiveringar har godtagits av domstolen i mycket specifika situationer, nämligen när skatteflykt utgör en särskild aspekt av allmänt intresse knuten till behovet av att bevara en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Mot denna bakgrund har domstolen, bland annat mot bakgrund av behovet av att bevara en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, funnit att även om en nationell lagstiftning inte har till specifikt ändamål att från den skatteförmån som föreskrivs i lagstiftningen undanta fiktiva upplägg som inte är affärsmässiga och vilka skapats i syfte att undvika den skatt som normalt skulle ha erlagts på den vinst som skapas i verksamhet som bedrivs i landet, kan en sådan lagstiftning icke desto mindre anses vara rättfärdigad.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0072"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070718">18 juli 2007</DATE>, <NAME.CASE>Oy AA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑231/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:439">EU:C:2007:439</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0059">59</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0063">63</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100121">21 januari 2010</DATE>, <NAME.CASE>SGI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑311/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:26">EU:C:2010:26</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0067">67</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0147"><NO.P>147.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa båda syften, avseende främst förebyggande av skatteflykt, men även, i anslutning till detta, behovet av att bevara en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna (tillsammans med det förstnämnda syftet), anser jag att en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet eftersträvar legitima syften som är förenliga med FEUF och är att hänföra till tvingande hänsyn av allmänt intresse och att den kan säkerställa att dessa syften uppnås.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="28"?><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Proportionalitetskontrollen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0148"><NO.P>148.</NO.P><TXT>Slutligen uppkommer frågan om huruvida det beskattningsförfarande som föreskrivs i den bulgariska rätten inom ramen för ett fastställande av ett missbruk eller ett skattebedrägeri är förenligt med proportionalitetsprincipen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0149"><NO.P>149.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende erinras om att för att kontrollera huruvida en transaktion syftar till bedrägeri och annan oredlighet eller missbruk kan de behöriga nationella myndigheterna, enligt domstolens praxis, inte nöja sig med att tillämpa på förhand fastställda allmänna kriterier, utan de måste göra en individuell prövning av den aktuella transaktionen i dess helhet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0073"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171220">20 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>Deister Holding och Juhler Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑504/16 och C‑613/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:1009">EU:C:2017:1009</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0150"><NO.P>150.</NO.P><TXT>Domstolen har i detta sammanhang slagit fast att en nationell lagstiftning som, för bestämningen av om en transaktion utgör ett fiktivt upplägg uteslutande för skatteändamål, baseras på en prövning av objektiva och verifierbara omständigheter anses hålla sig inom gränserna för vad som krävs för att förhindra missbruk. Detta förutsätter dock för det första att den skattskyldige i alla de fall där ett sådant fiktivt upplägg inte kan uteslutas bereds möjlighet att utan onödig administrativ omgång lägga fram uppgifter som rör eventuella affärsmässiga skäl som föranlett detta upplägg.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0074"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070313">13 mars 2007</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:161">EU:C:2007:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0082">82</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080423">23 april 2008</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the CFC and Dividend Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑201/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:239">EU:C:2008:239</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0084">84</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0151"><NO.P>151.</NO.P><TXT>För att en sådan lagstiftning ska vara förenlig med proportionalitetsprincipen krävs för det andra att om verifieringen av sådana omständigheter utmynnar i slutsatsen att den aktuella transaktionen utgör ett fiktivt upplägg som inte betingas av några verkliga affärsmässiga skäl, måste omklassificeringen av räntebetalningarna till utdelade medel begränsas till den del av dessa räntor som överstiger vad som skulle ha avtalats om det inte förelegat några särskilda förbindelser mellan parterna eller mellan dem och en tredje part.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0075"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070313">13 mars 2007</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:161">EU:C:2007:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0083">83</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0152"><NO.P>152.</NO.P><TXT>Det ska således påpekas att den omständigheten att ett i landet hemmahörande bolag beviljas ett lån från ett i landet ej hemmahörande bolag på villkor som inte motsvarar marknadsmässiga villkor utgör, för den medlemsstat där det låntagande bolaget är hemmahörande, en objektiv omständighet som kan verifieras av utomstående parter för att avgöra om den aktuella transaktionen helt eller delvis utgör ett fiktivt upplägg vars huvudsakliga syfte är att kringgå denna medlemsstats skattelagstiftning.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0076"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070313">13 mars 2007</DATE>, <NAME.CASE>Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:161">EU:C:2007:161</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0081">81</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0153"><NO.P>153.</NO.P><TXT>Det ska vidare påpekas att artikel 16 ZKPO även förefaller uppfylla det andra kriteriet som anges i domstolens praxis, såtillvida att den korrigerande skatteåtgärd som föreskrivs i denna bestämmelse har till syfte att säkerställa att lån mellan närstående bolag avtalas på <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0070" ID="QS0070"/>armlängdsvillkor<QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> som ändrar den tillämpliga skattesatsen och säkerställer att den är förenlig med den som gäller på marknaden i syfte att beräkna den ränta som inte betalats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0154"><NO.P>154.</NO.P><TXT>Vad slutligen gäller den bulgariska myndighetens beskattningspraxis, ska det påpekas att klagandens inställning att denna skatt tas ut <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0071" ID="QS0071"/>enligt en presumtion om skatteflykt som inte kan motbevisas<QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/> utan att parterna i transaktionen kan göra gällande de ekonomiska skäl som<?PAGE NO="29"?> berättigar ingåendet av avtalet, inte förefaller bekräftas av artikel 16 ZKPO, vilken som ett villkor för varje eftertaxering föreskriver en samlad bedömning av de bevis som den skattskyldige framställt och de bevis som skattemyndigheten har framställt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0155"><NO.P>155.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund och med förbehåll för de kontroller som den hänskjutande domstolen ska genomföra av ovannämnda punkter, anser jag att det förfarande för eftertaxering som föreskrivs i artikel 16 ZKPO uppfyller de villkor avseende proportionalitet som domstolen har slagit fast i sin praxis och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0156"><NO.P>156.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreslår jag att den fjärde tolkningsfrågan ska besvaras så att artikel 49 och artikel 63.1 och 63.2 FEUF ska tolkas så, att de i princip inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som med tillämpning av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0072" ID="QS0072"/>armlängdsprincipen<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/> och i syfte att bekämpa skatteflykt, föreskriver en beskattning genom källskatt på fiktiva räntor som ett dotterbolag med säte i landet och som beviljats ett räntefritt lån av sitt utländska moderbolag, under marknadsmässiga förhållanden, skulle ha haft en skyldighet att betala till detta, under förutsättning att den eftertaxering som föreskrivs i den nationella lagstiftningen grundar sig på en individuell prövning av den berörda transaktionen och ger den skattskyldige en möjlighet att lägga fram bevis för de affärsmässiga skäl som medfört att den aktuella transaktionen genomförts.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">F.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den femte tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0157"><NO.P>157.</NO.P><TXT>Den femte tolkningsfrågan har till syfte att fastställa huruvida artikel 3 h–j, artikel 5.1 a och b, artikel 7.1 och artikel 8 i direktiv 2008/7 utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som artikel 16.1 och 16.2 led 3 samt artikel 195.1 ZKPO, om källskatt på en fiktiv ränteintäkt, som fastställts inom ramen för det omtvistade lånet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0158"><NO.P>158.</NO.P><TXT>När det gäller direktiv 2008/7 ska det för det första erinras om att detta medförde en uttömmande harmonisering av de fall i vilka medlemsstaterna kan ta ut indirekt skatt på kapitalanskaffning<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0077"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171019">19 oktober 2017</DATE>, <NAME.CASE>Air Berlin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑573/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:772">EU:C:2017:772</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> så att de faktorer som kan snedvrida konkurrensen eller hindra kapitalets fria rörlighet i möjligaste mån undanröjs och därigenom säkerställa en väl fungerande inre marknad.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0078"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150422">22 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Drukarnia Multipress</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑357/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:253">EU:C:2015:253</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0159"><NO.P>159.</NO.P><TXT>I detta perspektiv föreskriver artikel 5.1 a i detta direktiv att medlemsstaterna inte av kapitalassociationer får ta ut någon som helst form av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0073" ID="QS0073"/>indirekt skatt<QUOT.END REF.START="QS0073" CODE="201D" ID="QE0073"/> på <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0074" ID="QS0074"/>kapitaltillskott<QUOT.END REF.START="QS0074" CODE="201D" ID="QE0074"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0160"><NO.P>160.</NO.P><TXT>För att besvara tolkningsfrågan ska det inledningsvis fastställas huruvida ett räntefritt lån, såsom det som i förevarande mål beviljats av en ensam aktieägare i mottagarföretaget, utgör ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0075" ID="QS0075"/>kapitaltillskott<QUOT.END REF.START="QS0075" CODE="201D" ID="QE0075"/> i den mening som avses i artikel 3 h i direktiv 2008/7.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0161"><NO.P>161.</NO.P><TXT>Svaret på denna fråga kan ges såväl genom innehållet i den ovannämnda bestämmelsen som genom domstolens praxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0162"><NO.P>162.</NO.P><TXT>I artikel 3 h i direktiv 2008/7 definieras ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0076" ID="QS0076"/>kapitaltillskott<QUOT.END REF.START="QS0076" CODE="201D" ID="QE0076"/> som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0077" ID="QS0077"/>[e]n ökning av en kapitalassociations tillgångar genom att en delägare eller medlem tillhandahåller tjänster som inte innebär någon ökning av associationens kapital men som … kan höja värdet på andelarna i associationen<QUOT.END REF.START="QS0077" CODE="201D" ID="QE0077"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="30"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0163"><NO.P>163.</NO.P><TXT>Det framgår även av domstolens praxis att ökningen av tillgångarna i princip omfattar alla former av ökningar av förmögenheten i en kapitalassociation.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0079"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060112">12 januari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Senior Engineering Investments</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑494/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:17">EU:C:2006:17</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Domstolen har således angett att ett räntefritt lån måste anses kunna medföra att värdet på bolagsandelarna ökar.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0080"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20020917">17 september 2002</DATE>, <NAME.CASE>Norddeutsche Gesellschaft zur Beratung und Durchführung von Entsorgungsaufgaben bei Kernkraftwerken</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑392/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:500">EU:C:2002:500</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0164"><NO.P>164.</NO.P><TXT>Jag anser slutligen att karaktärsdragen i det omtvistade lånet och särskilt dess konvertibilitet och dess långa varaktighet utgör ytterligare omständigheter som visar att detta lån kan betraktas som ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0078" ID="QS0078"/>kapitaltillskott<QUOT.END REF.START="QS0078" CODE="201D" ID="QE0078"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0165"><NO.P>165.</NO.P><TXT>När det gäller den andra delen av frågan, som bland annat gäller huruvida den skatt som uppbärs med stöd av artiklarna 16 och 195 ZKPO ska omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2008/7 och särskilt dess artikel 5.1 a, ska det påpekas att det i denna bestämmelse föreskrivs att medlemsstaterna inte av kapitalassociationer får ta ut någon som helst form av indirekt skatt på kapitaltillskott.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0166"><NO.P>166.</NO.P><TXT>Direktiv 2008/7 föreskriver emellertid ingen skyldighet för medlemsstaterna att undanta kapitaltillskott från varje form av indirekt skatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0167"><NO.P>167.</NO.P><TXT>Som domstolen redan har slagit fast omfattar direktivet inte direkta skatter, vilka – såsom bolagsskatter – omfattas av medlemsstaternas egen behörighet, med iakttagande av unionsrätten.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0081"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20010118">18 januari 2001</DATE>, <NAME.CASE>P. P. Handelsgesellschaft</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑113/99</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2001:32">EU:C:2001:32</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0168"><NO.P>168.</NO.P><TXT>Det föreligger inga tvivel om att den källskatt som är aktuell i det nationella målet är en direkt inkomstskatt och att det rör sig om ett uttryck för bolagsskatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0169"><NO.P>169.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreslår jag att den femte tolkningsfrågan ska besvaras så att direktiv 2008/7 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en sådan källskatt som den som är aktuell i förevarande mål.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">G.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den sjätte tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0170"><NO.P>170.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har genom den sjätte och sista tolkningsfrågan angett att artikel 200.2 samt 200a.1 och 200a.5 led 4 ZKPO fastställer källskattesatsen till 10 procent, medan den högsta tillämpliga skattesatsen inom ramen för den övergångsperiod som beviljats var 5 procent. Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida en sådan skillnad innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0171"><NO.P>171.</NO.P><TXT>Det följer av den bedömning av den andra tolkningsfrågan som anges i punkterna 54–63 i detta förslag till avgörande att det i det nationella målet aktuella räntefria lånet bland annat omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 4.1 d i direktiv 2003/49 och att detta direktiv inte är tillämpligt på omständigheterna i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0172"><NO.P>172.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund anser jag att den sjätte tolkningsfrågan inte är relevant inom ramen för det pågående målet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="31"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0173"><NO.P>173.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund anser jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna från Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Artikel 5.4 och artikel 12 b FEU samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de inte är tillämpliga på tolkningen av artikel 16.2 led 3 i zakon za korporativnoto podohodno oblagane (lagen om bolagsskatt), eftersom den sistnämnda bestämmelsen inte innebär en tillämpning av unionsrätten.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Artikel 4 i rådets direktiv 2003/49/EG av den <DATE ISO="20030603">3 juni 2003</DATE> om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater ska tolkas så, att den inte kräver att betalningar av räntor, såsom dem som avses i artikel 4.1 d i detta direktiv, ska betecknas som vinstutdelning som omfattas av artikel 5 i rådets direktiv 2011/96/EU av den <DATE ISO="20111130">30 november 2011</DATE> om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Direktiv 2011/96 ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på källskatt på en fiktiv inkomst av ränta på ett räntefritt lån som ett moderbolag beviljat sitt dotterbolag.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Artikel 49 och artikel 63.1 och 63.2 FEUF ska tolkas så, att de i princip inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, med tillämpning av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0079" ID="QS0079"/>armlängdsprincipen<QUOT.END REF.START="QS0079" CODE="201D" ID="QE0079"/> och i syfte att bekämpa skatteflykt, föreskriver en beskattning genom källskatt på fiktiva räntor som ett dotterbolag med säte i landet vilket beviljats ett räntefritt lån av sitt utländska moderbolag, under marknadsmässiga förhållanden, skulle ha haft en skyldighet att betala till detta, under förutsättning att den eftertaxering som föreskrivs i den nationella lagstiftningen grundar sig på en individuell prövning av den berörda transaktionen och ger den skattskyldige en möjlighet att lägga fram bevis för de affärsmässiga skäl som medfört att den aktuella transaktionen genomförts.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>5)</NO.P><TXT>Rådets direktiv 2008/7/EG av den <DATE ISO="20080212">12 februari 2008</DATE> om indirekta skatter på kapitalanskaffning ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en sådan källskatt som den som är aktuell i förevarande mål.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>