(1)

Strategin i2010 för ett europeiskt informationssamhälle främjar en öppen och konkurrenskraftig digital ekonomi i Europeiska unionen, betonar informations- och kommunikationsteknikens betydelse för deltagande och livskvalitet och understryker fördelarna med att överallt i vardagen ha tillgång till information och kommunikationsmöjligheter.

(2)

Mobila kommunikationstjänster på fartyg används ombord på frakt- och passagerarfartyg som seglar på territorialhaven i Europeiska unionen och på internationellt vatten och är till karaktären ofta alleuropeiska eller mellanstatliga. System som tillhandahåller mobila kommunikationstjänster på fartyg syftar till att komplettera befintliga mobila anslutningar vid användning i de områden av EU-medlemsstaternas territorialhav (enligt definitionen i Förenta nationernas havsrättskonvention) som inte täcks av landbaserade mobila nätverk.

(3)

Ett system avsett för mobila kommunikationstjänster på fartyg består i allmänhet av en eller flera pikocellsbasstationer som ger tillträde till ett GSM-stomnät via en stomnätslänk, till exempel via satellit. Fartygsbasstationen i ett sådant system möjliggör roaming via passagerarnas eller besättningens GSM-mobilterminaler.

(4)

Mobila kommunikationstjänster på fartyg drivs för närvarande kommersiellt endast med GSM-standarden och endast i frekvensbanden 880–915 MHz och 1 710–1 785 MHz för upplänk (sändning från terminal och mottagning från basstation) och frekvensbanden 925–960 MHz och 1 805–1 880 MHz för nedlänk (sändning från basstation och mottagning från terminal). I framtiden kan de dock komma att utvidgas till andra markbundna allmänna system för mobil kommunikation som fungerar enligt andra standarder och i andra frekvensband.

(5)

En åtskillnad bör göras mellan driften av system för mobila kommunikationstjänster på fartyg och den utökade täckning som tillhandahålls via landbaserade mobilnät för elektronisk kommunikation i territorialhaven i den mån som detta grundas på operatörernas rättigheter att upprätta och driva landbaserade mobilnät.

(6)

En samordnad strategi för att reglera mobila kommunikationstjänster på fartyg skulle underlätta tillhandahållandet av sådana tjänster i Europeiska unionen, och därigenom bidra till att uppnå den inre marknadens mål. Det skulle även bidra till sömlös mobil anslutning för konsumenter och affärsanvändare och öka potentialen för innovativa kommunikationstjänster för fartyg.

(7)

Vid auktorisation för mobila kommunikationstjänster på fartyg måste medlemsstaterna uppfylla bestämmelserna i direktiv 2002/21/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (2). Enligt artiklarna 9.1 och 9.2 i direktiv 2002/21/EG ska medlemsstaterna säkerställa en effektiv förvaltning av radiofrekvenserna för elektroniska kommunikationstjänster inom sitt territorium och främja harmoniseringen av användningen av radiofrekvenser inom Europeiska unionen, i linje med behovet av en ändamålsenlig och effektiv användning.

(8)

Enligt direktiv 2002/21/EG ska de nationella regleringsmyndigheterna i medlemsstaterna bidra till utvecklandet av den inre marknaden genom att bland annat avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät, tillhörande faciliteter och tjänster samt elektroniska kommunikationstjänster på det europeiska planet. De ska också främja inrättande och utveckling av transeuropeiska nät och samverkan mellan alleuropeiska tjänster och uppkoppling mellan slutanvändare. De ska även främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät, och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bland annat främja en effektiv användning och säkerställa en ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser och nummerresurser.

(9)

Enligt direktiv 2002/20/EG bör systemet för utfärdande av auktorisationer för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster vara så lite betungande som möjligt, för att stimulera framväxten av nya elektroniska kommunikationstjänster och alleuropeiska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och för att tjänsteleverantörer och konsumenter ska kunna dra nytta av de stordriftsfördelar som en inre marknad innebär.

(10)

I enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2002/20/EG får tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda skyldigheter som anges i artikel 6.2 eller nyttjanderätten enligt artikel 5, endast underkastas allmän auktorisation.

(11)

Enligt artikel 5.1 i direktiv 2002/20/EG ska medlemsstaterna om det är möjligt, och särskilt om risken för skadlig störning är försumbar, inte kräva att individuella nyttjanderätter beviljas som förutsättning för användningen av radiofrekvenser utan ska i stället knyta villkoren för användning av radiofrekvenser till den allmänna auktorisationen.

(12)

Under förutsättning att de tekniska villkoren i kommissionens beslut 2010/166/EU (3) är uppfyllda kommer risken för skadlig störning som orsakas av mobila kommunikationstjänster på fartyg att vara försumbar, så i princip bör allmänna auktorisationer beviljas av medlemsstaterna för användning av radiospektrumet för mobila kommunikationstjänster på fartyg.

(13)

Vissa medlemsstater kräver för närvarande individuella nyttjanderätter för att spektrum ska få användas för tillhandahållande av mobila kommunikationstjänster på fartyg. Sådana auktorisationer bör omprövas, även mot bakgrund av eventuella erfarenheter av tillhandahållande av mobila kommunikationstjänster på fartyg i medlemsstaternas territorialhav.

(14)

Enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/114/EG av den 16 september 2009 om ändring av rådets direktiv 87/372/EEG om vilka frekvensband som skall reserveras för det samordnade införandet av allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobilkommunikation inom gemenskapen (4) ska medlemsstaterna undersöka huruvida de befintliga tilldelningarna av 900 MHz-bandet till konkurrerande mobiloperatörer på deras territorier kan förmodas snedvrida konkurrensen på de berörda mobilmarknaderna och hantera sådana snedvridningar i enlighet med artikel 14 i direktiv 2002/20/EG. Medlemsstaterna bör vid behov överväga att ta detta tillfälle att ändra eventuella befintliga exklusiva nyttjanderätter som beviljats operatörer av landbaserade mobilnät, så att de inte utesluter tillhandahållandet av mobila kommunikationstjänster på fartyg på dessa frekvenser.

(15)

Medlemsstaterna bör dela information med varandra och med kommissionen för att lösa eventuella problem med skadlig störning som orsakas av mobila kommunikationstjänster på fartyg. I de fall då kommunikationskommittén och radiospektrumkommittén kan underlätta lösningen av sådana problem bör de informeras av kommissionen.

(16)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (5) ska medlemsstaterna säkerställa att slutanvändare och konsumenter får tillgång till öppet redovisad och aktuell information om gällande priser, taxor och allmänna villkor för tillträde till och användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster. I direktivet uppmanas medlemsstaterna också att säkerställa att konsumenter som abonnerar på tjänster som ger anslutning och/eller tillträde till det allmänna telefonnätet har rätt till ett avtal med ett eller flera företag som tillhandahåller sådana tjänster. Bland annat ska detaljerade uppgifter om priser och taxor liksom sätten för att erhålla aktuell information om gällande taxor och underhållsavgifter anges.

(17)

Internationella avtal inom sjösäkerhet och/eller allmän säkerhet bör inte påverkas negativt av driften av mobila kommunikationstjänster på fartyg.

(18)

De rättsliga och tekniska aspekterna av det gemensamma synsättet på auktorisation för användningen av spektrum för mobila kommunikationstjänster på fartyg i EU bör regelbundet granskas i syfte att säkerställa att de fortsätter att vara tillfredsställande med avseende på det övergripande syftet att undvika skadlig störning. I annat fall får lämpliga korrigerande åtgärder övervägas.

(19)

De åtgärder som beskrivs i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från kommunikationskommittén.