2004R0021 — SV — 01.07.2013 — 007.003


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 21/2004

av den 17 december 2003

om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG

(EGT L 005 9.1.2004, s. 8)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

 M1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006

  L 363

1

20.12.2006

►M2

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1560/2007 av den 17 december 2007

  L 340

25

22.12.2007

►M3

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 933/2008 av den 23 september 2008

  L 256

5

24.9.2008

►M4

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 759/2009 av den 19 augusti 2009

  L 215

3

20.8.2009

►M5

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 506/2010 av den 14 juni 2010

  L 149

3

15.6.2010

►M6

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 45/2012 av den 19 januari 2012

  L 17

1

20.1.2012

►M7

RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013

  L 158

1

10.6.2013


Rättad genom:

►C1

Rättelse, EGT L 116, 30.4.2016, s.  39 (21/2004)




▼B

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 21/2004

av den 17 december 2003

om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG



Artikel 1

1.  Varje medlemsstat skall upprätta ett system för identifiering och registrering av får och getter i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

2.  Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar andra gemenskapsregler om utrotning eller bekämpning av djursjukdomar och utan att det påverkar direktiv 91/496/EEG eller förordning (EG) nr 1782/2003.

Artikel 2

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)  djur: får och getter.

b)  anläggning: varje inrättning, byggnad eller, i fråga om frilandsjordbruk, plats där djur hålls, föds upp eller hanteras på permanent eller tillfällig basis med undantag av veterinärmottagningar eller veterinärkliniker.

c)  djurhållare: varje fysisk eller juridisk person som, även tillfälligt, är ansvarig för djur, med undantag av veterinärmottagningar eller veterinärkliniker.

d)  behörig myndighet: en medlemsstats centrala myndighet eller myndigheter som är ansvarig/ansvariga för eller ålagd(a) att utföra veterinära kontroller och att tillämpa denna förordning eller, när det gäller bidragskontroll, den myndighet som ansvarar för tillämpningen av förordning (EG) nr 1782/2003.

e)  handel inom gemenskapen: handel enligt definitionen i artikel 2.6 i direktiv 91/68/EEG ( 13 ).

Artikel 3

1.  Systemet för identifiering och registrering av djur skall omfatta

a) identifieringsmärken för identifiering av varje djur,

b) aktuella register som förs på alla anläggningar,

c) transportdokument,

d) ett centralt register eller en elektronisk databas.

2.  Kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndighet skall ha tillgång till alla uppgifter som omfattas av denna förordning. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att dessa uppgifter är tillgängliga för alla berörda parter, inklusive konsumentorganisationer som erkänns av medlemsstaten, under förutsättning att den nationella lagstiftningen om dataskydd och sekretess iakttas.

Artikel 4

1.  Alla djur vid en anläggning som är födda efter den 9 juli 2005 ►M7  eller anslutningen när det gäller Bulgarien, Rumänien och Kroatien ◄ skall identifieras i enlighet med punkt 2 inom en tidsperiod som det åligger medlemsstaten att fastställa, från och med djurets födelse och i alla händelser innan djuret lämnar den anläggning där det föddes. Tidsperioden får inte överstiga sex månader.

Medlemsstaterna får undantagsvis förlänga denna period utan att överskrida nio månader när det gäller djur som föds upp extensivt eller är frigående. Berörda medlemsstater skall informera kommissionen om undantag som beviljats. Om så krävs får tillämpningsbestämmelser fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.

2.  

a) Djuren skall identifieras genom ett första identifieringsmärke som svarar mot kraven i punkterna 1–3 i del A i bilagan och

b) genom ett andra identifieringsmärke som skall godkännas av den behöriga myndigheten och svara mot de tekniska specifikationer som anges i punkt 4 i del A i bilagan.

c) Dock får, fram till det datum som nämns i artikel 9.3, detta andra identifieringsmärke ersättas av det system som anges i punkt 5 i del A i bilagan, utom för djur som är föremål för handel inom gemenskapen.

d) De medlemsstater som genomför det system som avses i led c skall begära att kommissionen ger sitt godkännande i enlighet med förfarandet i artikel 13.2. Kommissionen skall i detta syfte granska den dokumentation som medlemsstaterna lägger fram och genomföra de revisioner som är nödvändiga för att utvärdera systemet. Efter revisionerna skall kommissionen inom 90 dagar från och med mottagandet av begäran om godkännande lägga fram en rapport för Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa åtföljd av ett utkast till lämpliga åtgärder.

3.  För djur som är avsedda att slaktas innan de uppnått tolv månader och som inte är avsedda för handel inom gemenskapen eller för export till tredje land får den behöriga myndigheten emellertid tillåta den identifieringsmetod som avses i punkt 7 i del A i bilagan som ett alternativ till de identifieringsmärken som anges i punkt 2.

4.  Alla djur som importeras från tredje land och som efter den 9 juli 2005 ►M7  eller anslutningen när det gäller Bulgarien, Rumänien och Kroatien ◄ har godkänts vid de kontroller som avses i direktiv 91/496/EEG samt stannar på gemenskapens territorium skall identifieras enligt punkt 2 på den destinationsanläggning där uppfödning bedrivs, inom en av medlemsstaten fastställd tidsfrist som inte får överstiga 14 dagar efter det att djuret har genomgått förutnämnda kontroller och i alla händelser innan det lämnar anläggningen.

Den ursprungliga identifiering som fastställts av tredje land skall föras in i anläggningens register enligt artikel 5, tillsammans med den identitetskod djuret tilldelats i destinationsmedlemsstaten.

Det är emellertid inte nödvändigt med identifiering enligt punkt 1 av ett djur som skall slaktas, om det transporteras direkt från den veterinära gränskontrollstationen till ett slakteri i medlemsstaten, där sådana kontroller som avses i första stycket genomförs och djuret slaktas inom fem arbetsdagar efter att ha genomgått dessa kontroller.

5.  Alla djur som har sitt ursprung i en annan medlemsstat skall behålla sitt ursprungliga identifieringsmärke.

6.  Inga identifieringsmärken får tas bort eller bytas ut utan den behöriga myndighetens tillstånd. Om ett identifieringsmärke blir oläsligt eller gått förlorat skall ett nytt märke med samma kod användas så snart som möjligt i enlighet med denna artikel. Förutom koden och tydligt skilt från denna får ersättningsmärkningen vara försedd med ett märke med ersättningsmärkningens löpnummer.

Behörig myndighet får emellertid under egen kontroll medge att ersättningsmärket är försett med en annan kod, så länge spårbarhetsmålet inte äventyras, särskilt när det gäller djur som identifieras enligt bestämmelserna i punkt 3.

7.  Identifieringsmärkena skall tilldelas anläggningen, delas ut och fästas på djuren enligt ett förfarande som den behöriga myndigheten skall fastställa.

8.  Medlemsstaterna skall meddela varandra och kommissionen modellen till det identifieringsmärke samt den metod för identifiering som används inom deras territorium.

9.  Fram till och med den tidpunkt som anges i artikel 9.3 skall de medlemsstater som har genomfört elektronisk identifiering på frivillig grund enligt bestämmelserna i punkterna 4 och 6 i del A i bilagan se till att det enskilda elektroniska identifieringsnumret och specifikationer för det använda märket anges i det tillämpliga intyget i direktiv 91/68/EEG som medföljer de djur som är föremål för handel inom gemenskapen.

Artikel 5

1.  Varje djurhållare med undantag för transportören skall föra ett aktuellt register med åtminstone uppgifter enligt del B i bilagan.

2.  Medlemsstaterna får begära att djurhållaren i det i punkt 1 nämnda registret lägger till kompletterande uppgifter utöver dem i del B i bilagan.

3.  Registret skall vara i ett format som är godkänt av den behöriga myndigheten, föras för hand eller vara datoriserat och ständigt finnas tillgängligt på anläggningen och, på begäran, för den behöriga myndigheten under en tidsperiod som skall fastställas av den behöriga myndigheten men som inte får understiga tre år.

4.  Med avvikelse från punkt 1 är införandet i ett register av de uppgifter som krävs i del B i bilagan frivilligt i varje medlemsstat där en operativ elektronisk centraliserad databas redan innehåller dessa uppgifter.

5.  Varje djurhållare skall på begäran till den behöriga myndigheten lämna alla uppgifter om ursprung, identifiering och i tillämpliga fall bestämmelseort för de djur han har ägt, hållit, transporterat, sålt eller slaktat under de senaste tre åren.

6.  Medlemsstaterna skall till varandra och till kommissionen översända förlagan till det anläggningsregister som används inom deras territorium och eventuella avvikelser som beviljats från bestämmelserna i punkt 1.

Artikel 6

1.  Från och med den 9 juli 2005 ►M7  eller anslutningen när det gäller Bulgarien, Rumänien och Kroatien ◄ skall ett djur, så snart det förflyttas inom det nationella territoriet mellan två olika anläggningar, åtföljas av ett transportdokument grundat på en modell upprättad av den behöriga myndigheten och innehållande åtminstone de uppgifter som står i del C i bilagan, ifyllt av djurhållaren om inte den behöriga myndigheten har gjort det.

2.  Medlemsstaterna får på det i punkt 1 nämnda transportdokumentet tillägga eller låta tillägga kompletterande uppgifter utöver dem i del C i bilagan.

3.  Djurhållaren på destinationsanläggningen skall förvara transportdokumentet under en tidsperiod som skall fastställas av den behöriga myndigheten men som inte får understiga tre år. Han skall på begäran förse den behöriga myndigheten med en kopia.

4.  Med avvikelse från punkt 1 skall transportdokumentet vara frivilligt i varje medlemsstat där en centraliserad elektronisk databas är i drift, vilken innehåller minst den information som krävs enligt del C i bilagan med undantag av djurhållarens underskrift.

5.  Medlemsstaterna skall till varandra och till kommissionen översända förlagan till det transportdokument som används inom deras territorium och eventuella avvikelser enligt punkt 4.

Artikel 7

1.  Varje medlemsstat skall se till att den behöriga myndigheten har ett centralt register över alla anläggningar vilka har samband med djurhållare som utövar sin verksamhet på medlemsstatens territorium, utom transportörer.

2.  Registret skall innehålla identitetskoden för anläggningen eller, om den behöriga myndigheten tillåter detta, för djurhållare som inte är transportör, djurhållarens verksamhet och produktionstyp (kött eller mjölk) samt de djurarter som hålls. När djurhållaren permanent håller djur, skall han regelbundet räkna antalet djur enligt de tidsfrister som fastställts av den behöriga myndigheten i medlemsstaten och i varje fall minst en gång om året.

3.  En anläggning skall finnas med i registret till dess att det under tre år i rad inte har hållits några djur på anläggningen. Från och med den 9 juli 2005 ►M7  eller anslutningen när det gäller Bulgarien, Rumänien och Kroatien ◄ skall registret införlivas i den elektroniska databas som anges i artikel 8.1.

Artikel 8

1.  Medlemsstaternas behöriga myndighet skall räknat från och med den 9 juli 2005 ►M7  eller anslutningen när det gäller Bulgarien, Rumänien och Kroatien ◄ upprätta en elektronisk databas i enlighet med del D.1 i bilagan.

2.  Varje djurhållare, med undantag för transportören, skall inom 30 dagar för uppgifter om djurhållaren eller anläggningen och inom sju dagar för uppgifter om djurtransporter, till den behöriga myndigheten översända

a) den information som skall föras in i det centrala registret samt resultatet av räkningen enligt artikel 7.2 samt den information som är nödvändig för att inrätta databasen enligt punkt 1,

b) varje gång ett djur förflyttas, information om transporten enligt det transportdokument som avses i artikel 6, i de medlemsstater som utnyttjar avvikelsen enligt artikel 6.4.

3.  Medlemsstaternas behöriga myndighet får välja att upprätta en elektronisk databas med åtminstone uppgifter i enlighet med del D.2 i bilagan.

4.  Medlemsstaterna får utöka den i punkterna 1 och 3 nämnda databasen med kompletterande uppgifter utöver dem i del D.1 och D.2 i bilagan.

5.  Från och med den 1 januari 2008 ►M7  eller, när det gäller Kroatien, anslutningen ◄ är den i punkt 3 nämnda databasen obligatorisk.

Artikel 9

1.  Riktlinjer och förfaranden för tillämpningen av systemet för elektronisk identifiering skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.

2.  De beslut som avses i punkt 1 skall antas för att förbättra tillämpningen av systemet för allmän elektronisk identifiering.

▼M2

3.  Från och med den 31 december 2009 ►M7  eller, när det gäller Kroatien, anslutningen ◄ ska den elektroniska identifieringen i enlighet med riktlinjerna i punkt 1 och i enlighet med de relevanta bestämmelserna i del A i bilagan vara obligatorisk för alla djur.

▼B

De medlemsstater där det totala antalet får och getter är högst 600 000 får emellertid göra denna elektroniska identifiering frivillig för djur som inte är föremål för handel inom gemenskapen.

De medlemsstater där det totala antalet getter är högst 160 000 får också göra den elektroniska identifieringen frivillig för getter som inte är föremål för handel inom gemenskapen.

▼M2

4.  Medlemsstaterna får före den 31 december 2009 införa obligatorisk elektronisk identifiering för djur som är födda på deras territorium.

▼B

Artikel 10

1.  Ändringar i bilagorna och åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.

Dessa åtgärder omfattar särskilt

a) antalet kontroller som minst skall genomföras,

b) tillämpningen av administrativa påföljder,

c) nödvändiga övergångsbestämmelser för systemets igångsättningsperiod.

2.  Följande uppgifter får uppdateras i enlighet med förfarandet i artikel 13.2:

a) Tidsfristerna för att lämna de uppgifter som anges i artikel 8.2.

b) De gränsvärden för beståndens storlek som anges i artikel 9.3 andra och tredje styckena.

Artikel 11

1.  Medlemsstaterna skall meddela varandra och kommissionen vilken behörig myndighet som skall ansvara för att denna förordning efterlevs.

2.  Medlemsstaterna skall se till att alla personer som ansvarar för identifiering och registrering av djur har fått instruktioner och vägledning om de relevanta bestämmelserna i bilagan, samt att lämpliga utbildningar och kurser finns tillgängliga.

Artikel 12

1.  Medlemsstaterna skall vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna i denna förordning efterlevs. De föreskrivna kontrollerna skall inte påverka de kontroller som kommissionen utför i enlighet med artikel 9 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

2.  Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om vilka påföljder som skall tillämpas för överträdelser av denna förordning och skall vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. De påföljder som föreskrivs skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.  Experter från kommissionen skall tillsammans med de behöriga myndigheterna

a) kontrollera att medlemsstaterna uppfyller kraven i denna förordning,

b) vid behov utföra kontroller på platsen för att säkerställa att de kontroller som föreskrivs i punkt 1 genomförs i enlighet med denna förordning.

4.  En medlemsstat på vars territorium det görs en kontroll på platsen skall bistå kommissionens experter med all hjälp de kan behöva för att fullgöra sina uppgifter.

Resultaten av kontrollerna skall diskuteras med den berörda medlemsstatens behöriga myndighet innan slutrapporten sammanställs och skickas ut.

5.  Om kommissionen anser att kontrollresultaten så kräver, skall den se över situationen inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, vilken anges i artikel 13.1. Den får fatta nödvändiga beslut i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.

6.  Kommissionen skall övervaka utvecklingen på detta område. Mot bakgrund av denna utveckling och i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 får kommissionen ändra eller upphäva de beslut som avses i punkt 5.

7.  Tillämpningsföreskrifter till denna artikel skall, vid behov, antas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.

Artikel 13

1.  Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, vilken inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 ( 14 ), nedan kallad ”kommittén”.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 14

Förordning (EG) nr 1782/2003 ändras på följande sätt:

1. Artikel 18.2 skall ersättas med följande:

”2.  Om artiklarna 67, 68, 69, 70 och 71 tillämpas skall det integrerade systemet innefatta ett system för identifiering och registrering av djur, upprättat i enlighet med, å ena sidan, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter ( 15 ) samt, å andra sidan, rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter ( 16 ).

2. Artikel 25.2 andra stycket skall ersättas med följande:

”Dessa system, särskilt det system för identifiering och registrering av djur som upprättats i enlighet med direktiv 92/102/EEG, förordning (EG) nr 1760/2000 och förordning (EG) nr 21/2004 skall, enligt artikel 26 i den här förordningen, vara förenliga med det integrerade systemet.”

3. Artikel 115.2 skall ersättas med följande:

”2.  När förordning (EG) nr 21/2004 blir tillämplig skall ett djur identifieras och registreras i enlighet med dessa regler för att berättiga till bidrag.”

4. I del A i bilaga III skall följande punkt 8a läggas till:



”8a

Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).

Artiklarna 3, 4 och 5”

Artikel 15

Direktiv 92/102/EEG ändras på följande sätt:

1. Artikel 2 a skall ersättas med följande:

”a)  djur: varje djur av de arter som anges i direktiv 64/432/EEG ( 17 ) med undantag av nötkreatur.

2. Artikel 3.2 skall ersättas med följande:

”Medlemsstaterna kan med det förfarande som fastställs i artikel 18 i direktiv 90/425/EEG ges tillstånd att från den förteckning som avses i punkt 1 a undanta fysiska personer som håller ett enda svin avsett för egen användning eller konsumtion, eller av hänsyn till särskilda omständigheter, under förutsättning att djuret före eventuell flyttning genomgår de kontroller som fastställs i det här direktivet.”

3. Artikel 4 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 a skall ändras på följande sätt:

— I första stycket skall orden ”nötkreatur eller” utgå.

— I andra stycket skall orden ”om samtliga djur som fötts, avlidit och flyttats” ersättas med ”om djur som flyttats”.

— Fjärde stycket skall utgå.

b) Punkt 1 b skall utgå.

c) Punkt 3 b första stycket skall ersättas med följande:

”Då djur skall flyttas till eller från en marknad eller uppsamlingsplats, skall djurhållaren lämna en handling med uppgifter om djuren till den ansvarige, som på marknaden eller uppsamlingsplatsen utgör tillfällig djurhållare.”

4. Artikel 5 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 skall utgå.

b) Punkt 3 skall ändras på följande sätt:

— I första stycket skall orden ”Andra djur än nötkreatur” ersättas med ”Djuren”.

— Andra stycket skall ersättas med följande:

—  ”I avvaktan på det beslut som avses i artikel 10 i detta direktiv och med undantag från artikel 3.1 c andra stycket i direktiv 90/425/EEG får medlemsstaterna tillämpa sina nationella system vid all flyttning av djur inom deras territorium. Dessa system skall göra det möjligt att identifiera den anläggning djuren kommer från och den där de föddes. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen vilka system de avser att införa i detta syfte från och med den 1 juli 1993 för svin. En medlemsstat kan, i enlighet med förfarandet i artikel 18 i direktiv 90/425/EEG, anmodas att göra nödvändiga ändringar i sitt system, om det inte uppfyller ovanstående krav.”

— Fjärde stycket skall utgå.

c) Punkt 4 skall utgå.

5. I artikel 11.1 skall första och tredje strecksatsen utgå.

Artikel 16

►C1  mArtikel 3.2 c i direktiv 64/432/EEG ska ersättas med följande:

”c) De måste identifieras ◄ i enlighet med bestämmelserna i direktiv 92/102/EEG för svin och i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1760/2000 för nötkreatur.”

Artikel 17

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 14, 15 och 16 skall tillämpas från och med den 9 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

▼M3




BILAGA

A.   IDENTIFIERINGSMÄRKEN

1. Den behöriga myndigheten ska godkänna de i artikel 4.1 föreskrivna identifieringsmärkena, som ska vara utformade så att de

a) utgör åtminstone ett synligt märke och ett som kan avläsas elektroniskt,

b) sitter kvar på djuret utan att orsaka skador, och

c) lätt kan avlägsnas ur näringskedjan.

2. Identifieringsmärket ska innehålla en kod som innehåller följande information i här angiven ordning:

a) Antingen den tvåställiga alfakoden eller den treställiga sifferkoden ( 18 ) enligt ISO 3166 för den medlemsstat där den anläggning där djuret först identifierades är belägen (”landskod”).

b) En individuell djurkod med högst 12 siffror.

Utöver koderna i a–b får den behöriga myndigheten, förutsatt att dessa koders läslighet inte påverkas, tillåta en streckkod och kompletterande uppgifter från djurhållaren.

3. Det första identifieringsmärket enligt artikel 4.2 a ska svara mot kriterierna i antingen a eller b:

a) En elektronisk identifierare i form av en bolustransponder eller ett elektroniskt öronmärke, som svarar mot specifikationerna i punkt 6.

b) Ett öronmärke gjort av ett oföränderligt material; det ska inte kunna manipuleras, det ska vara lätt att avläsa under hela djurets livstid, det ska inte kunna återanvändas och de i punkt 2 föreskrivna koderna ska vara outplånliga.

4. Det andra identifieringsmärket, som föreskrivs i artikel 4.2 b, ska svara mot följande kriterier:

a) För djur som identifieras i enlighet med punkt 3 a,

i) antingen ett öronmärke som svarar mot kriterierna i punkt 3 b, eller

ii) ett märke på foten som svarar mot kriterierna för öronmärken i punkt 3 b, eller

iii) en tatuering, med undantag för djur som är föremål för handel inom gemenskapen.

b) För djur som identifieras i enlighet med punkt 3 b,

i) antingen en elektronisk identifierare som svarar mot kriterierna i punkt 3 a, eller,

ii) för djur som inte är föremål för handel inom gemenskapen, en elektronisk identifierare i form av ett elektroniskt märke på foten eller av en injicerbar transponder som svarar mot de tekniska specifikationerna i punkt 6, eller

iii) om elektronisk identifiering inte är obligatorisk enligt artikel 9.3,

— ett öronmärke som svarar mot kriterierna i punkt 3 b,

— ett märke på foten som svarar mot kriterierna för öronmärken i punkt 3 b, eller

— en tatuering.

5. Enligt det system som avses i artikel 4.2 c ska djuren identifieras per anläggning och individuellt, det ska finnas ett ersättningsförfarande när identifieringsmärket har blivit oläsligt eller har gått förlorat, som ska tillämpas i syfte att bekämpa epizootiska sjukdomar, under den behöriga myndighetens tillsyn och utan att spårbarheten mellan anläggningar äventyras, och det ska i samma syfte gå att spåra djurens förflyttningar inom det nationella territoriet.

6. De elektroniska identifierarna ska svara mot följande tekniska specifikationer:

a) De ska vara skrivskyddade passiva givare som fungerar med HDX- eller FDX-B-teknik och uppfyller ISO-standard 11784 och ISO-standard 11785.

b) De ska gå att avläsa med läsare som uppfyller ISO-standard 11785, vilka klarar att läsa HDX- och FDX-B-givare.

c) Läsavståndet ska vara

i) minst 12 cm för öronmärken och märken på foten vid avläsning med handhållen läsare,

ii) minst 20 cm för bolustranspondrar och injicerbara transpondrar vid avläsning med handhållen läsare,

iii) minst 50 cm för alla typer av identifierare vid avläsning med fast läsare.

7. Den identifieringsmetod som avses i artikel 4.3 ska vara följande:

a) Djuren ska identifieras genom att det på ena örat fästs ett öronmärke som godkänts av den behöriga myndigheten.

b) Öronmärket ska vara gjort av ett oföränderligt material, ska inte kunna manipuleras, ska vara lätt att avläsa, ska inte kunna återanvändas och får endast vara försett med outplånliga koder.

c) Öronmärket ska innehålla åtminstone följande information:

i) Den tvåställiga landskoden (18) .

ii) Identitetskoden för den anläggning där djuret föddes eller en individuell djurkod ur vilken födelseanläggningen framgår.

De medlemsstater som använder detta alternativ ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta inom ramen för den kommitté som avses i artikel 13.1.

Djur som identifieras enligt denna punkt, avsedda att hållas efter det att de uppnått tolv månaders ålder eller som är avsedda för handel inom gemenskapen eller för export till ett tredjeland, ska identifieras i enlighet med punkterna 1–4 för att garantera att alla djur kan spåras till födelseanläggningen.

▼M5

8. Genom avvikelse från identifieringskravet i artikel 4.1 får den behöriga myndigheten besluta att bestämmelserna i avsnitt A inte ska gälla för får och getter som hålls i och flyttas mellan djurparker som godkänts i enlighet med artikel 13.2 i rådets direktiv 92/65/EEG ( 19 ), förutsatt att djuren kan identifieras och spåras individuellt.

▼M3

B.   ANLÄGGNINGENS REGISTER

1. Från och med den 9 juli 2005 ►M7  eller, när det gäller Kroatien, anslutningen ◄ ska registret vid en anläggning innehålla åtminstone följande uppgifter:

a) Anläggningens identitetskod.

b) Anläggningens adress och geografiska koordinater eller likvärdig uppgift om anläggningens geografiska läge.

c) Typ av produktion.

d) Resultatet av den i artikel 7 avsedda djursammanräkningen och datum då den utfördes.

e) Djurhållarens namn och adress.

f) När det gäller djur som lämnar anläggningen:

i) Transportörens namn,

ii) registreringsnummer för den del av transportmedlet som innehåller djuren,

iii) destinationsanläggningens identitetskod alternativt namn och adress eller, när det gäller djur som transporteras till ett slakteri, slakteriets identitetskod eller namn samt avsändningsdatum,

eller en dubblett eller bestyrkt kopia av det transportdokument som avses i artikel 6.

g) När det gäller djur som kommer till anläggningen, identitetskoden för den anläggning från vilken de kommer samt ankomstdatum.

h) Uppgifter om eventuellt utbyte av identitetsmärkena.

2. Från den 31 december 2009 ska anläggningens register innehålla åtminstone följande aktuella uppgifter för varje djur som fötts efter det datumet:

a) Djurets identitetskod.

b) På födelseanläggningen, födelseår och -datum samt datum för identifieringen.

c) Månad och år när djuret dött på anläggningen.

d) Ras och genotyp om dessa är kända.

För djur som identifieras enligt del A punkt 7 ska de uppgifter som föreskrivs i a–d i den här punkten anges för varje parti djur med samma identifiering, och uppgifter om antalet djur ska ingå.

3. Anläggningens register ska innehålla namnet på den utsedda eller godkända företrädare för den behöriga myndigheten som har kontrollerat registret samt hans eller hennes underskrift och datum för kontrollen.

C.   TRANSPORTDOKUMENT

1. Transportdokumentet ska fyllas i av djurhållaren på grundval av en förlaga som upprättas av den behöriga myndigheten. Det ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a) Anläggningens identitetskod.

b) Djurhållarens namn och adress.

c) Totala antalet flyttade djur.

d) Destinationsanläggningens eller den följande djurhållarens identitetskod, eller, då djuren förflyttas till ett slakteri, slakteriets identitetskod eller namn och geografiska läge, eller vid växling av betesområde, bestämmelseorten.

e) Uppgifter om transportmedlet och transportören, däribland transportörens tillståndsnummer.

f) Avsändningsdatum.

g) Djurhållarens underskrift.

▼M4

2. Från och med den 1 januari 2011 ►M7  eller, när det gäller Kroatien, anslutningen ◄ ska djurhållaren på avsändningsanläggningen i transportdokumentet ange den individuella identifieringskoden för varje djur som före transporten identifierats i enlighet med punkterna 1–6 i del A.

Med avvikelse från första stycket får den behöriga myndigheten för transporter som inte gäller handel inom gemenskapen tillåta att den enskilda identifieringskoden för varje djur registreras på destinationsanläggningen för avsändningsanläggningens djurhållares räkning på följande villkor:

a) Djuren transporteras inte i samma transportmedel som djur från andra anläggningar, utom i de fall då djurpartierna är fysiskt åtskilda från varandra.

b) Den behöriga myndigheten har godkänt att destinationsanläggningen får registrera de enskilda djurkoderna för avsändningsanläggningens djurhållares räkning.

c) Det finns förfaranden med vars hjälp man kan se till att följande sker inom 48 timmar från avsändningen:

i) Varje djurs individuella identifieringskod registreras i enlighet med punkt 2 a i del B i avsändningsanläggningens register.

ii) Uppgifterna om transporten lämnas till den behöriga myndigheten för uppdatering av den elektroniska databasen i enlighet med punkt 2 i del D.

▼M3

3. De uppgifter som föreskrivs i punkt 2 är dock inte obligatoriska för djur födda senast den 31 december 2009

a) vid förflyttning av dessa djur till ett slakteri antingen direkt eller inom ramen för ett övervakningsförfarande som utesluter senare förflyttningar till en annan anläggning,

▼M6

b) till och med den 31 december 2014 för alla andra transporter.

▼M3

D.   ELEKTRONISK DATABAS

1. Den elektroniska databasen ska innehålla minst följande uppgifter om varje anläggning:

a) Anläggningens identitetskod.

b) Anläggningens adress och geografiska koordinater eller likvärdig uppgift om anläggningens geografiska läge.

c) Djurhållarens namn, adress och verksamhet.

d) Djurart.

e) Typ av produktion.

▼M4

f) Resultatet av den djursammanräkning som avses i artikel 7.2 och datum då den utfördes, utom i medlemsstater där de centrala elektroniska databaserna innehåller de enskilda identifieringskoderna för varje djur på anläggningen.

▼M3

g) Ett fält reserverat för den behöriga myndigheten där denna kan lägga in djurhälsouppgifter om exempelvis transportrestriktioner, status eller andra uppgifter som är relevanta för EU-program eller nationella program.

2. I enlighet med bestämmelserna i artikel 8 ska databasen innehålla en notering av varje enskild förflyttning av djur.

Denna notering ska innehålla minst följande uppgifter:

a) Antal djur som förflyttas.

b) Avsändningsanläggningens identitetskod.

c) Avsändningsdatum.

d) Destinationsanläggningens identitetskod.

e) Ankomstdatum.



( 1 ) Yttrandet avgivet den 17 november 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

( 2 ) EUT C 208, 3.9.2003, s. 32.

( 3 ) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/33/EG (EGT L 315, 19.11.2002, s. 14).

( 4 ) EGT L 268, 24.9.1991, s. 56. Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/43/EG (EGT L 16, 22.1.1996, s. 3).

( 5 ) EGT L 355, 5.12.1992, s. 32. Direktivet senast ändrad genom 1994 års anslutningsakt.

( 6 ) EGT L 204, 11.8.2000, s. 1.

( 7 ) EGT 121, 29.7.1964, s. 1977/64. Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1226/2002 (EGT L 179, 9.7.2002, s. 13).

( 8 ) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

( 9 ) EGT L 351, 2.12.1989, s. 34.

( 10 ) EGT L 312, 23.12.1995, s. 23.

( 11 ) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

( 12 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

( 13 ) EGT L 46, 19.2.1991, s. 19.

( 14 ) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

( 15 ) EGT L 204, 11.8.2000, s. 1.

( 16 ) EUT L 5, 9.1.2004, s. 8.”

( 17 ) EGT 121, 29.7.1964, s. 1977/64.”

(

18

) 



Österrike

AT

040

Belgien

BE

056

Bulgarien

BG

100

▼M7

Kroatien

HR

191

▼M3

Cypern

CY

196

Tjeckien

CZ

203

Danmark

DK

208

Estland

EE

233

Finland

FI

246

Frankrike

FR

250

Tyskland

DE

276

Grekland

EL

300

Ungern

HU

348

Irland

IE

372

Italien

IT

380

Lettland

LV

428

Litauen

LT

440

Luxemburg

LU

442

Malta

MT

470

Nederländerna

NL

528

Polen

PL

616

Portugal

PT

620

Rumänien

RO

642

Slovakien

SK

703

Slovenien

SI

705

Spanien

ES

724

Sverige

SE

752

Förenade kungariket

UK

826

( 19 ) EGT L 268, 14.9.1992, s. 54.