Preliminär utgåva

BESLUT AV DOMSTOLENS VICE ORDFÖRANDE

den 29 september 2026 (*)

” Interimistiskt förfarande – Artikel 263 FEUF – Talan om ogiltigförklaring av en unionsrättsakt – Artikel 278 FEUF – Ansökan om uppskov med verkställigheten av denna rättsakt – Beslut (EU) 2026/183 – Provisorisk tillämpning av interimsavtalet om handel mellan EU och Mercosur – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte ”

I mål C‑460/26 R,

angående en ansökan om uppskov med verkställigheten enligt artikel 278 FEUF, som ingavs den 10 maj 2026,

Republiken Polen, företrädd av B. Majczyna, i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrädd av A. Antoniadis, B. Driessen, L. Hamtcheva och J. Rurarz, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av:

Förbundsrepubliken Tyskland, genom J. Möller, N. Scheffel och R. Wolfe, båda i egenskap av ombud,

Konungariket Nederländerna, genom C. Wissels och J. Langer, båda i egenskap av ombud,

Republiken Finland, genom A. Laine och M. Pere, båda i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, genom L. Baumgart, C. Hermes, M. Kocjan och R. Vidal Puig, samtliga i egenskap av ombud,

intervenienter,

DOMSTOLENS VICE ORDFÖRANDE

efter att ha hört generaladvokaten D. Spielmann,

följande

Beslut

1        Republiken Polen har i sin ansökan om interimistiska åtgärder yrkat att domstolen ska förordna om uppskov med verkställigheten av rådets beslut (EU) 2026/183 av den 9 januari 2026 om undertecknande och provisorisk tillämpning av interimsavtalet om handel mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Sydamerikanska gemensamma marknaden, Republiken Argentina, Förbundsrepubliken Brasilien, Republiken Paraguay och Republiken Uruguay, å andra sidan (EUT L, 2026/183) (nedan kallat det omtvistade beslutet), fram till dess att domstolen meddelar ett slutligt beslut i mål C‑460/26.

2        Denna ansökan har framställts parallellt med att denna medlemsstat den 10 maj 2026, med stöd av artikel 263 FEUF, har väckt talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

 Tillämpliga bestämmelser

 Det omtvistade beslutet

3        I skälen 1–3, och 5–7 i det omtvistade beslutet anges följande:

”(1)      Den 13 september 1999 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Sydamerikanska gemensamma marknaden (Mercosur) och dess fördragsparter om ett avtal som består av delar som rör politik, samarbete och handel. Förhandlingarna slutfördes med framgång den 6 december 2024.

(2)      Förhandlingarna resulterade i två parallella rättsliga instrument. Det första instrumentet är avtalet om partnerskap mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Sydamerikanska gemensamma marknaden, Republiken Argentina, Förbundsrepubliken Brasilien, Republiken Paraguay och Republiken Uruguay, å andra sidan (partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur) som innehåller en pelare för politisk dialog och samarbete och en pelare för handel och investeringar. Det andra instrumentet är interimsavtalet om handel mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Sydamerikanska gemensamma marknaden, Republiken Argentina, Förbundsrepubliken Brasilien, Republiken Paraguay och Republiken Uruguay, å andra sidan (interimsavtalet) som omfattar handels- och investeringsliberalisering. Interimsavtalet kommer att upphöra att gälla och kommer att ersättas av partnerskapsavtalet när det senare träder i kraft.

(3)      Fram till dess att en särskild unionslagstiftningsakt om genomförande av den bilaterala skyddsklausulen i partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur och interimsavtalet vad gäller jordbruksprodukter har antagits och trätt i kraft, och för att unionen ska kunna vidta snabba och effektiva åtgärder för att skydda sina intressen enligt partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur och interimsavtalet, beroende på vad som är tillämpligt, bör kommissionen ges befogenhet att genom genomförandeförordningar anta bilaterala skyddsåtgärder (bilaterala skyddsåtgärder) som är förenliga med partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur eller interimsavtalet, beroende på vad som är tillämpligt. När det gäller känsliga jordbruksprodukter bör kommissionen anta bilaterala skyddsåtgärder även i enlighet med villkoren i detta beslut.

…

(5)      Det bör vara möjligt för en eller flera medlemsstater att begära att kommissionen antar bilaterala skyddsåtgärder på de villkor som fastställs i interimsavtalet och, för känsliga jordbruksprodukter, i detta beslut. Om kommissionen avslår en sådan begäran bör den snarast informera rådet om skälen för avslaget.

(6)      Interimsavtalet bör därför undertecknas.

(7)      Interimsavtalet bör, i avvaktan på att det träder i kraft, tillämpas provisoriskt mellan unionen, å ena sidan, och en eller flera signatärstater i Mercosur som också är parter i interimsavtalet (signatärstaterna i Mercosur), å andra sidan …”

4        I artikel 1 i detta beslut föreskrivs följande:

”Undertecknandet av interimsavtalet om handel mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Sydamerikanska gemensamma marknaden, Republiken Argentina, Förbundsrepubliken Brasilien, Republiken Paraguay och Republiken Uruguay, å andra sidan, bemyndigas härmed, med förbehåll för att det avtalet ingås.”

5        I artikel 2 i detta beslut föreskrivs följande:

”1.      Fram till dess att en särskild unionslagstiftningsakt om genomförande av den bilaterala skyddsklausulen för jordbruksprodukter i partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur och interimsavtalet har antagits och trätt i kraft, får kommissionen genom genomförandeförordningar anta bilaterala skyddsåtgärder som är förenliga med de villkor som anges i kapitel 9 i interimsavtalet och i detta beslut.

2.      Kommissionen ska noggrant övervaka marknaden för känsliga jordbruksprodukter, dvs. produkter som omfattas av unionens tullkvoter i enlighet med avsnitt B i bilaga 2-A (Tidsplan för avveckling av tullar) till interimsavtalet, särskilt när det gäller import- och exporttendenser avseende Mercosur, produktion och prisutveckling.

Kommissionen ska skyndsamt bedöma marknadssituationen på grundval av sådan övervakning, genom att koppla en eventuell ökning av importen av de relevanta känsliga jordbruksprodukterna till utvecklingen av produktion och/eller konsumtion, export, priser och marknadsandelar på unionsmarknaden samt export från unionen.

Kommissionen ska var sjätte månad lägga fram en övervakningsrapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av effekterna av import av känsliga jordbruksprodukter, inbegripet på en eller flera medlemsstater.

3.      Om det föreligger tillräcklig prima facie-bevisning, särskilt sådan som erhållits genom övervakning och bedömning av marknadssituationen enligt punkt 2, för allvarlig skada eller hot om allvarlig skada för unionsindustrin till följd av känsliga jordbruksprodukter, inbegripet i de fall då sådana skador eller sådana hot om skada är geografiskt koncentrerade till en eller flera medlemsstater, ska kommissionen på begäran av en eller flera medlemsstater eller av en juridisk person eller sammanslutning som agerar för den unionsindustri som är verksam inom den berörda sektorn utan dröjsmål inleda en undersökning.

4.      I denna artikel avses med unionsindustri unionsproducenter av likadana eller direkt konkurrerande produkter.

5.      Kommissionen ska i första hand undersöka om prima facie-bevisning för allvarlig skada eller hot om allvarlig skada för unionsindustrin föreligger i fall där det förekommer en kraftig importökning eller en sänkning av priserna som är koncentrerad till en eller flera medlemsstater, eller i fall där det förekommer en kraftig importökning eller en sänkning av priset på en produkt och unionsindustrin huvudsakligen är etablerad i en eller flera medlemsstater.

Kommissionen ska, om inget tyder på motsatsen, i regel behandla en ökning på mer än 5 % på årsbasis av importvolymen på förmånliga villkor av en viss produkt från signatärstater i Mercosur som omfattas av en tullkvot som prima facie-bevisning för allvarlig skada eller hot om allvarlig skada för unionsindustrin förutsatt att det genomsnittliga importpriset för denna import från signatärstater i Mercosur samtidigt i regel är minst 5 % lägre än det relevanta genomsnittliga inhemska priset för likadana eller direkt konkurrerande produkter under samma period.

6.      Kommissionen ska, om inget tyder på motsatsen, i regel behandla en minskning på mer än 5 % på årsbasis av det genomsnittliga importpriset för en viss produkt från signatärstater i Mercosur som importeras till unionen på förmånliga villkor och som omfattas av en tullkvot som prima facie-bevisning för allvarlig skada eller hot om allvarlig skada för unionsindustrin förutsatt att det genomsnittliga importpriset för denna produkt från signatärstater i Mercosur samtidigt i regel är minst 5 % lägre än det relevanta genomsnittliga inhemska priset för likadana eller direkt konkurrerande produkter under samma period.

7.      Kommissionen ska utan dröjsmål eller tvekan och, när det gäller känsliga jordbruksprodukter, inom högst 21 dagar efter att ha mottagit en begäran enligt punkt 3, införa provisoriska bilaterala skyddsåtgärder för att förhindra skada för unionsindustrin som skulle vara svår att avhjälpa, även när denna skada är geografiskt koncentrerad till en eller flera medlemsstater.

8.      Med tanke på att detaljerad marknadsövervakning är ett stående inslag i kommissionens verksamhet inom jordbrukssektorn ska kommissionen sträva efter att avsluta undersökningar om känsliga jordbruksprodukter i fråga om bilaterala skyddsåtgärder så snart som möjligt, i syfte att fatta ett slutgiltigt beslut inom fyra månader från mottagandet av en begäran enligt punkt 3 i denna artikel. Denna period får förlängas men får inte överstiga den ettårsperiod som föreskrivs i artikel 9.13 i interimsavtalet.

9.      En skyddsåtgärd får införas om en relevant produkt med ursprung i en signatärstat i Mercosur importeras till unionen

a)      i sådana ökade mängder, antingen i absoluta tal eller i förhållande till unionsproduktionen eller unionskonsumtionen, och under sådana förhållanden att den orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för unionsindustrin, inbegripet sådana skador eller sådana hot om skada som är geografiskt koncentrerade till en eller flera medlemsstater, och

b)      den ökade importen är en följd av de skyldigheter som uppkommit enligt interimsavtalet, som inbegriper sänkning eller avveckling av tullarna på den produkten.

10.      En skyddsåtgärd kan utformas som ett tillfälligt upphävande av tidsplanen för tullsänkningen för den berörda produkten eller en minskning av tullförmånerna tillbaka till mest gynnad nation-nivå eller bastullsatsen, beroende på vilket som är lägst.

11.      Eventuella skyddsåtgärder ska gälla under en period om två år, som får förlängas med en ytterligare period om högst två år i enlighet med artikel 9.9 i interimsavtalet, förutsatt att relevanta villkor som motiverar en sådan förlängning är uppfyllda.”

6        Artikel 3 i samma beslut har följande lydelse:

”1.      I avvaktan på att interimsavtalet träder i kraft ska det tillämpas provisoriskt mellanunionen, å ena sidan och en eller flera av signatärstaterna i Mercosur, å andra sidan, i enlighet med artikel 23.3, från och med den första dagen i den andra månaden efter den dag då den signatärstaten i Mercosur eller de signatärstaterna i Mercosur, beroende på vad som är tillämpligt, har underrättat unionen om att dess eller deras respektive interna förfaranden som är nödvändiga för den provisoriska tillämpningen av interimsavtalet har slutförts och har bekräftat sitt samtycke till att provisoriskt tillämpa interimsavtalet.

2.      Den dag från och med vilken interimsavtalet ska tillämpas provisoriskt ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.”

 Interimsavtalet

7        Kapitel 6 i interimsavtalet, med rubriken ”Sanitära och fytosanitära åtgärder”, innehåller bland annat artiklarna 6.1, 6.4, 6.6 och 6.14.

8        Artikel 6.1 i detta avtal, med rubriken ”Mål”, har följande lydelse:

”Målen för detta kapitel är att

a)      skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa på parternas territorier och samtidigt underlätta handeln mellan parterna med avseende på sanitära och fytosanitära åtgärder,

b)      upprätta samarbete om genomförandet av [det avtal om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder som ingår i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), ingicks den 15 april 1994 i Marrakech och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 294; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3) (nedan kallat SPS-avtalet)],

…”

9        I artikel 6.4, med rubriken ”Rättigheter och skyldigheter”, anges följande:

”Parterna bekräftar sina rättigheter och skyldigheter enligt SPS-avtalet. Ingenting i detta kapitel ska påverka respektive parts rättigheter och skyldigheter enligt SPS-avtalet.”

10      Artikel 6.6 i detta avtal, med rubriken ”Allmänna skyldigheter”, föreskriver följande i punkt 1:

”Produkter som exporteras från en part ska uppfylla den importerande partens tillämpliga sanitära och fytosanitära krav.”

11      Artikel 6.14 i interimsavtalet, med rubriken ”Nödåtgärder”, föreskriver följande i punkterna 2 och 4:

”2.      Den importerande parten får, i händelse av allvarliga risker för människors, djurs eller växters liv eller hälsa, vidta nödåtgärder mot sådana risker.

…

4.      De åtgärder som avses i punkt 2 får vidtas utan förhandsanmälan enligt artikel 6.12. Den part som vidtar nödåtgärder ska så snart som möjligt anmäla vidtagandet av dessa åtgärder till den andra parten, och under alla omständigheter senast 48 (fyrtioåtta) timmar därefter.”

12      Kapitel 9 i interimsavtalet, med rubriken ”Bilaterala skyddsåtgärder”, innehåller bland annat artiklarna 9.3, i avsnitt C, och 6.15, i avsnitt F.

13      Artikel 9.3 i avtalet, med rubriken ”Tillämpning av bilaterala skyddsåtgärder”, har följande lydelse:

”1.      Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som avses i kapitel 8 får en part i undantagsfall, när det gäller andra varor än fordon som klassificeras enligt … nummer 8703 och 8704 [i systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983, inom ramen för Världstullorganisationen (WCO), och godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1)], tillämpa bilaterala skyddsåtgärder på de villkor som fastställs i detta avsnitt, om, efter dagen för detta avtals ikraftträdande, importen från den andra parten av en produkt enligt förmånsvillkor har ökat med sådana kvantiteter, absolut eller i förhållande till den inhemska produktionen eller konsumtionen, och på sådana villkor att den orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för dess inhemska industri för likadana eller direkt konkurrerande produkter.

2.      För varor som förtecknas i punkt 1 ska bilaterala skyddsåtgärder tillämpas endast i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada eller hot om allvarlig skada.

3.      Bilaterala skyddsåtgärder ska tillämpas efter en undersökning utförd av den importerande partens behöriga undersökningsmyndigheter i enlighet med de förfaranden som fastställs i detta kapitel.”

14      Artikel 9.15 i avtalet, med rubriken ”Provisoriska skyddsåtgärder”, har följande lydelse i punkt 1:

”Under kritiska omständigheter där ett dröjsmål kan orsaka skada som skulle vara svår att avhjälpa får en part, efter vederbörlig anmälan, vidta en provisorisk skyddsåtgärd enligt ett preliminärt fastställande om att det finns tydliga bevis för att importen enligt förmånsvillkor har ökat och att denna import har orsakat eller hotar att orsaka allvarlig skada. …”

15      Artikel 23.3 i interimsavtalet, med rubriken ”Tillämpning före ikraftträdandet”, har följande lydelse i punkt 1:

”Detta avtal får tillämpas provisoriskt. En sådan provisorisk tillämpning får äga rum mellan, å ena sidan, Europeiska unionen och, å andra sidan, en eller flera signatärstater i Mercosur i enlighet med deras respektive interna förfaranden.”

 Bakgrund till tvisten

16      Det framgår av ansökan om interimistiska åtgärder att förhandlingarna om ett avtal mellan EU och Mercosur inleddes år 1999. Den 13 september 1999 antog rådet förhandlingsdirektiv och bemyndigade kommissionen att inleda förhandlingar i syfte att ingå ett ”interregionalt associeringsavtal” mellan unionen och Mercosur, vilket skulle ersätta det ramavtal som godkändes genom rådets beslut av den 22 mars 1999 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar, av det interregionala ramavtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Gemensamma marknaden i Sydamerika och dess fördragsparter, å andra sidan (EGT L 112, 1999, s. 65). Genom förhandlingsdirektiven bemyndigades kommissionen att förhandla fram ett enda associeringsavtal som skulle omfatta både en handelsdel och en del som ägnades åt politisk dialog och samarbete. På grundval av detta bemyndigande inledde kommissionen förhandlingar.

17      Enligt förevarande ansökan om interimistiska åtgärder ledde dessa förhandlingar till att det den 28 juni 2019 ingicks ett handelsavtal mellan unionen och Mercosur. Avtalet innehöll bland annat bestämmelser om handel med varor. Den politiska delen av associeringsavtalet förhandlades fram av Europeiska utrikestjänsten och slutfördes den 18 juni 2020. Förhandlingarna slutfördes den 6 december 2024.

18      Av ansökan om interimistiska åtgärder framgår även att kommissionen den 3 september 2025 tillställde rådet dels två förslag om undertecknande och ingående av partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur, dels två andra förslag avseende undertecknande och ingående av interimsavtalet. Samtidigt föreslog kommissionen att beslutet om provisorisk tillämpning av interimsavtalet om handel endast skulle ingå i utkastet till beslut om ingående av avtalet och inte i beslutet om undertecknande av avtalet.

19      Kommissionen delade således upp associeringsavtalet med Mercosur i två separata avtal, nämligen partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur, å ena sidan, och interimsavtalet, å andra sidan, varvid det sistnämnda är begränsat till handelsfrågor och i huvudsak innehåller samma skyldigheter som de som följer av handelsdelen i partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur.

20      Denna uppdelning gjorde det möjligt för rådet att, efter Europaparlamentets godkännande, ingå interimsavtalet med stöd av unionens exklusiva behörighet på området för den gemensamma handelspolitiken. Partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur presenterades däremot som ett blandat avtal och behövde Europaparlamentets godkännande och ratificering av samtliga 27 medlemsstater innan rådet kan anta beslutet om dess ingående.

21      Det framgår dessutom av ansökan om interimistiska åtgärder att rådet, den 9 januari 2026, antog det omtvistade beslutet trots invändningar från Irland, Republiken Frankrike, Ungern, Republiken Österrike och Republiken Polen, och trots att Konungariket Belgien avstod från att rösta. Därigenom godkände rådet undertecknandet av interimsavtalet och föreskrev att det skulle tillämpas provisoriskt. Detta beslut möjliggjorde tillämpning av interimsavtalet redan innan det slutgiltiga ikraftträdandet, eftersom bestämmelserna i interimsavtalet också ingår i partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur. Härmed förväntas partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur, när det väl har ingåtts av alla parter, ersätta interimsavtalet, som då upphör att gälla när det gäller handelsbestämmelserna.

22      Den 19 januari 2026 begärde rådet att Europaparlamentet skulle godkänna ingåendet av interimsavtalet och partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur.

23      Den 21 januari 2026 antog Europaparlamentet en resolution med en begäran om ett yttrande från EU-domstolen om huruvida interimsavtalet och partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur är förenliga med fördragen.

24      Enligt Republiken Polen meddelade kommissionens ordförande den 27 februari 2026 att kommissionen, efter det att Republiken Argentina och Republiken Uruguay hade ratificerat ”avtalet mellan EU och Mercosur” och med hänsyn till att Förbundsrepubliken Brasilien och Republiken Paraguay snart skulle ratificera detta avtal, ”nu [skulle] tillämpa [nämnda avtal] provisoriskt”.

25      Sedan den 1 maj 2016 tillämpas interimsavtalet provisoriskt.

 Förfarandet vid EU-domstolen och parternas yrkanden

26      Genom beslut av domstolens ordförande av den 8, den 17 och den 19 juni 2026 tilläts Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Finland, Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen att var och en intervenera till stöd för rådets yrkanden.

27      Rådet inkom, i enlighet med artikel 160.5 i domstolens rättegångsregler, med skriftliga yttranden den 12 juni 2026.

28      Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Finland och kommissionen inkom med sina interventionsinlagor den 1 respektive den 3 juli 2026. I en skrivelse av den 26 juni 2026 avstod Konungariket Nederländerna från möjligheten att inkomma med skriftliga yttranden.

29      Republiken Polen har yrkat att domstolen ska förordna om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet till dess att det slutliga avgörandet meddelas i sak.

30      Rådet har, med stöd av Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Finland och kommissionen, yrkat att domstolen ska

–        avslå ansökan om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet, och

–        förplikta Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

 Ansökan om interimistiska åtgärder

31      Domstolen erinrar inledningsvis om att det av artikel 160.3 i dess rättegångsregler följer att en ansökan om uppskov med verkställighet av en rättsakt som har utfärdats av en institution, eller en ansökan om andra interimistiska åtgärder, enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, ska innehålla uppgifter om saken, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de grunder avseende faktiska och rättsliga omständigheter på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad.

32      Enligt fast rättspraxis kan uppskov med verkställigheten och andra interimistiska åtgärder beviljas av domstolen, om det har fastställts att beviljandet vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) och att åtgärderna ställer krav på skyndsamhet på så sätt att de – för att förhindra att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna åsamkas allvarlig och irreparabel skada – måste beviljas och ha verkan redan innan målet har avgjorts i sak. Domstolen ska även i förekommande fall göra en avvägning mellan de föreliggande intressena. Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när något av dem inte är uppfyllt (beslut av domstolens vice ordförande av den 11 april 2024, Vivendi/kommissionen, C‑90/24 P(R), EU:C:2024:318, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

33      Vid prövningen av dessa villkor har domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet avgöra på vilket sätt dessa olika villkor ska prövas samt i vilken ordning denna prövning ska ske, eftersom det inte finns någon bestämmelse i unionsrätten som föreskriver ett i förväg upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut (beslut av domstolens vice ordförande av den 13 april 2021, Litauen/parlamentet och rådet, C‑541/20 R, EU:C:2021:264, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

34      I förevarande fall ska det först prövas huruvida kravet på skyndsamhet är uppfyllt.

 Argument

35      För det första anser Republiken Polen att de omständigheter under vilka det omtvistade beslutet antogs, bland annat de uppenbara åsidosättanden av fördragen som då begicks, motiverar att verkställigheten av beslutet skjuts upp till dess att det slutliga avgörandet meddelas i sak. Unionsinstitutionerna, som försöker genomföra interimsavtalet så snart som möjligt, har agerat i strid med fördragen, genom att göra sig skyldiga till maktmissbruk, genom att åsidosätta principen om lojalt samarbete och genom att prioritera selektiva ekonomiska intressen på bekostnad av respekten för fördragen och för unionens grundläggande principer. Att tillåta tillämpningen av interimsavtalet skulle därför kunna uppmuntra dem att agera på liknande sätt i framtiden.

36      För det andra har Republiken Polen gjort gällande att ett uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet även kan motiveras av att beslutet tillåter en provisorisk tillämpning av interimsavtalet, vilket utvidgar möjligheten att släppa ut jordbruksprodukter från Mercosur på unionsmarknaden. Detta avtal innehåller emellertid inte några så kallade spegelklausuler vilka ålägger jordbrukare i Mercosur en skyldighet att iaktta samma produktionsnormer, bland annat i fråga om miljö, hälsa och djurskydd, som de som gäller för producenter i unionen.

37      Republiken Polen framhåller bland annat den mycket intensiva användningen av växtskyddsmedel i jordbruket i Mercosur och det faktum att ett stort antal av dessa produkter innehåller verksamma ämnen som dragits tillbaka från unionsmarknaden på grund av den fara som de utgör för människors och djurs liv och hälsa samt för miljön. Importerade jordbruksprodukter som innehåller resthalter av verksamma ämnen som inte är godkända i unionen skulle således kunna dyka upp på unionsmarknaden så snart interimsavtalet har börjat tillämpas.

38      Enligt Republiken Polen råder det således inget tvivel om att jordbruksprodukter från Mercosur kan utgöra en verklig risk för människors och djurs liv eller hälsa, och att produktionen av dem skulle leda till en oacceptabel belastning på miljön inom unionen. Om dessa verksamma ämnen inte skulle utgöra ett verkligt och allvarligt hot hade kommissionen aldrig dragit tillbaka dem från unionsmarknaden.

39      Republiken Polen har dessutom gjort gällande att den befarade skadan skulle bli allvarlig och irreparabel. När jordbruksprodukter som innehåller skadliga verksamma ämnen väl har släppts ut på unionsmarknaden får de nämligen negativa effekter på människors och djurs hälsa och på miljön, som därefter är oåterkalleliga.

40      För det tredje har Republiken Polen gjort gällande att den provisoriska tillämpningen av interimsavtalet kommer att medföra en allvarlig och oåterkallelig skada vilket leder till minskade inkomster för jordbrukarna och störningar i marknadsfunktionen för olika jordbruksprodukter, eftersom den tillåter att billigare produkter som odlas eller tillverkas med kemikalier och som är förbjudna i unionen kommer ut på denna marknad.

41      Republiken Polen har gjort gällande att jordbruksproducenterna i Mercosur kan använda växtskyddsmedel som är billigare och effektivare men som samtidigt är skadliga för människor, djur och miljön. De erhåller således högre avkastning till lägre kostnad, vilket gör det möjligt för dem att erbjuda sina produkter till ett lägre pris. Dessa produkter skulle utgöra en illojal konkurrens i förhållande till produkterna från jordbrukarna i unionen, vilket minskar de sistnämndas inkomster och äventyrar stabiliteten på den inre marknaden och försörjningstryggheten.

42      Enligt Republiken Polen skulle de omständigheterna, att jordbrukarna i unionen får minskade inkomster, att det uppstår störningar i marknadsfunktionen för olika jordbruksprodukter, att hälsosammare och högkvalitativa jordbruksprodukter – som visserligen är dyrare, eftersom de framställs i enlighet med de strikta regler och krav som föreskrivs i unionsrätten – trängs undan till förmån för billigare produkter som innehåller rester av kemikalier som är förbjudna inom unionen, kunna orsaka allvarlig och irreparabel skada.

43      Det hade till exempel varit omöjligt att avhjälpa den skada som skulle uppstå till följd av konkurser i jordbruksföretag på grund av den massiva tillströmningen av billigare produkter från Mercosur. Återställandet av jordbruksmarknadernas funktion, som hade störts av inflödet av dessa produkter, skulle ta många år och äventyra livsmedelstryggheten i unionen.

44      Rådet har bestritt dessa argument. Enligt rådet har Republiken Polen inte styrkt att tillämpningen av det omtvistade beslutet, fram till avkunnandet av den slutliga domen i mål C‑461/26, kan medföra en allvarlig och irreparabel skada som är förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet och att kravet på skyndsamhet således är uppfyllt.

45      Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Finland och kommissionen anser också att kravet på skyndsamhet inte är uppfyllt.

 Domstolens bedömning

46      Enligt domstolens fasta praxis är ändamålet med ett interimistiskt förfarande att säkerställa att det kommande slutliga avgörandet får full verkan, i syfte att undvika luckor i det rättsskydd som domstolen ska tillhandahålla. För att uppnå detta syfte ska frågan huruvida omständigheterna ställer krav på skyndsamhet bedömas med utgångspunkt i huruvida det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om interimistiskt skydd lider allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på denna part att styrka att denne inte kan avvakta utgången av målet rörande huvudsaken utan att lida sådan skada. För att styrka en sådan allvarlig och irreparabel skada krävs det inte att det styrks att skadan kommer att inträffa med full säkerhet. Det räcker att skadan kan förutses med en tillräcklig grad av sannolikhet (beslut av domstolens vice ordförande av den 23 juli 2025, kommissionen/Ortis, C‑54/25 P-R, EU:C:2025:590, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

47      Enligt denna rättspraxis ankommer det alltid på den part som ansöker om en interimistisk åtgärd att förklara och visa att det är sannolikt att en allvarlig och irreparabel skada skulle uppkomma. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder måste härvidlag ha tillgång till konkreta och precisa uppgifter, vilka stöds av detaljerade handlingar som gör det möjligt att undersöka exakt vilka konsekvenser som sannolikt skulle bli följden av att de begärda åtgärderna inte vidtas (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 13 april 2021, Litauen/parlamentet och rådet, C‑541/20 R, ej publicerat, EU:C:2021:264, punkterna 19 och 20 samt där angiven rättspraxis).

48      Det ankommer således i förevarande fall på Republiken Polen att visa att tillämpningen av det omtvistade beslutet under perioden mellan undertecknandet av förevarande beslut och avkunnandet av den slutliga domen i mål C‑460/26, på ett sätt som är förutsägbart och med en tillräcklig grad av sannolikhet, kan medföra en allvarlig och irreparabel skada.

49      För det första har denna medlemsstat, såsom framgår av ansökan om interimistiska åtgärder, åberopat ett åsidosättande av fördragen, maktmissbruk och ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete som stöd för påståendet att det omtvistade beslutet är rättsstridigt och att den omständigheten, att interimsavtalet tillåts, om än provisoriskt, skulle kunna uppmuntra unionsinstitutionerna att ”agera på liknande sätt” i framtiden.

50      Eftersom Republiken Polen tycks grunda kravet på skyndsamhet på den omständigheten att det omtvistade beslutet är rättsstridigt, ska det påpekas att en sådan omständighet, om den antas vara styrkt, inte i sig är tillräcklig för att påvisa att det föreligger en risk för en allvarlig och irreparabel skada.

51      Det följer nämligen av fast rättspraxis att även om en unionsrättsakt åsidosätter en överordnad rättsregel och detta kan påverka rättsaktens giltighet, är rättsaktens eventuella rättsstridighet i princip inte tillräcklig för att i sig visa att en eventuell skada är allvarlig och irreparabel (beslut av domstolens vice ordförande av den 27 februari 2018, Republiken Tjeckien/Parlamentet och rådet, C‑482/17 R, EU:C:2018:119, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

52      Det räcker inte heller att på ett abstrakt sätt göra gällande ett åsidosättande av bestämmelserna i fördragen eller av unionens grundläggande principer, i förevarande fall principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, för att visa att den skada som skulle kunna följa därav nödvändigtvis är irreparabel (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 13 april 2021, Litauen/parlamentet och rådet, C‑541/20 R, EU:C:2021:264, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

53      Republiken Polen har enbart valt att på ett allmänt och abstrakt sätt åberopa den omständigheten att en provisorisk tillämpning av interimsavtalet innebär att unionsinstitutionerna prioriterar selektiva ekonomiska intressen framför respekten av fördragen och unionens grundläggande principer, utan att lämna några konkreta uppgifter mot bakgrund av vilka det skulle vara möjligt att fastställa huruvida en allvarlig och irreparabel skada sannolikt kommer att uppkomma eller är överhängande.

54      Under alla omständigheter kan frågan huruvida antagandet av det omtvistade beslutet faktiskt var rättsstridigt till följd av ett åsidosättande av fördragen, av ett maktmissbruk eller av ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete, endast avgöras av domstolen inom ramen för ett förfarande avseende talan som avser just ogiltigförklaring av detta beslut.

55      Vad särskilt gäller Republiken Polens påstående att unionsinstitutionerna ”uppmuntras” att i framtiden göra sig skyldiga till överträdelser av fördragen, eftersom de skulle kunna tillämpa rättsstridiga rättsakter provisoriskt fram till dess att dessa ogiltigförklaras genom en dom, räcker det att konstatera att detta påstående består i att åberopa en rent hypotetisk skada och att denna skada därför, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 47 ovan, inte kan motivera bifall på ansökan om uppskov med verkställigheten.

56      För det andra har Republiken Polen, till stöd för argumentet att ansökan om uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet kräver skyndsamhet, hänvisat till de skador som skulle följa av beslutets inverkan på den ekonomiska och sociala situationen för unionens jordbrukare, på den inre marknadens funktion, på människors och djurs hälsa samt på miljön i unionen.

57      I detta avseende bör det erinras om att Republiken Polen, enligt fast rättspraxis, med giltig verkan kan åberopa dessa olika skador som motiv för interimistiska åtgärder, eftersom medlemsstaterna är ansvariga för intressen som anses vara allmänna på det nationella planet och de kan försvara dem i ett interimistiskt förfarande (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 3 juni 2022, Bulgarien/parlamentet och rådet, C‑545/20 R, EU:C:2022:445, punkt 35 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 18 september 2023, Polen/parlamentet och rådet, C‑445/23 R, EU:C:2023:703, punkt 30).

58      Det ska följaktligen fastställas huruvida den bevisning som Republiken Polen har lagt fram gör det möjligt att fastställa dels att uppkomsten av en eller flera av dessa skador är förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet, dels att fastställa att samma skada är allvarlig och irreparabel.

59      Det ska i detta hänseende erinras om att förfarandet för interimistiska åtgärder inte är utformat för att fastställa komplicerade och mycket kontroversiella omständigheter. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder förfogar inte över nödvändiga medel för att utföra de nödvändiga kontrollerna, och i många fall är det svårt att genomföra dem i tid (beslut av den 20 november 2017, kommissionen/Polen, C‑441/17 R, EU:C:2017:877, punkt 54).

60      I förevarande fall framgår det av ansökan om interimistiska åtgärder att Republiken Polen anser att en provisorisk tillämpning av interimsavtalet, som godkänts genom det omtvistade beslutet, skulle göra det möjligt att på unionsmarknaden släppa ut jordbruksprodukter från Mercosur som innehåller skadliga ämnen som kan ha oåterkalleliga negativa effekter på människors och djurs liv eller hälsa och på miljön. Republiken Polen påpekar bland annat att interimsavtalet inte innehåller några så kallade spegelklausuler vilka ålägger jordbrukare i Mercosur en skyldighet att iaktta samma produktionsnormer, bland annat i fråga om miljö, hälsa och djurskydd, som de som gäller för producenter i unionen.

61      Enbart möjligheten att interimsavtalet tillåter import till unionen av produkter från Mercosur vilka skulle kunna innehålla resthalter av verksamma ämnen som inte är godkända för användning i unionen på grund av eventuella risker för människors och djurs hälsa och för miljön, räcker emellertid inte för att fastställa att det föreligger en allvarlig och irreparabel skada.

62      Dessutom, och framför allt, är det viktigt att notera att avsaknaden av spegelklausuler i interimsavtalet inte innebär att sanitära och fytosanitära åtgärder, livsmedelssäkerhetsbestämmelser och unionens hälso- och miljönormer inte är tillämpliga på produkter som importeras från Mercosur enligt interimsavtalet.

63      Såsom rådet, med stöd av kommissionen, har påpekat i sitt skriftliga yttrande omfattas importerade jordbruksprodukter nämligen av liknande växtskydds- och livsmedelssäkerhetsbestämmelser som de som är tillämpliga på produkter som tillverkas i unionen. I detta avseende har unionen antagit lagstiftning som är tillämplig på hela den inre marknaden för att säkerställa höga livsmedels- och hälsostandarder för jordbruksprodukter, särskilt när det gäller förekomsten av skadliga ämnen eller rester från användning av gödsel- eller växtskyddsmedel. Dessa standarder gäller på samma sätt, både för jordbruksprodukter som produceras i unionen och för importerade produkter.

64      Av rådets skriftliga yttrande framgår är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 2019, s. 43), som förbjuder användning av antimikrobiella medel på djur för att främja deras tillväxt eller öka avkastningen, tillämplig på aktörer i unionen och aktörer i tredjeländer som exporterar till unionen. Vad beträffar bekämpningsmedelsrester i jordbruksprodukter eller livsmedel ska samma gränsvärden gälla både för produkter som tillverkas i unionen och för importerade produkter, och samma bedömningsförfarande ska tillämpas för ansökningar om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester för produkter som tillverkas i unionen och för importerade produkter.

65      I enlighet med artikel 6.4 i interimsavtalet, som ingår i kapitel 6 i avtalet, är det ingenting i det kapitlet som påverkar de rättigheter och skyldigheter som följer av efterlevnaden av de sanitära och fytosanitära bestämmelserna enligt SPS-avtalet. Det ska i detta hänseende särskilt påpekas att det i artikel 6.6 punkt 1 interimsavtalet uttryckligen föreskrivs att ”[p]rodukter som exporteras från en part ska uppfylla den importerande partens tillämpliga sanitära och fytosanitära krav”. De internationella avtal som unionen har ingått, bland annat SPS-avtalet, garanterar således unionen rätten att införa normer för importerade livsmedel och gör det möjligt för unionen att vidta lämpliga sanitära och fytosanitära åtgärder och miljöåtgärder.

66      Av detta följer att unionen får vidta åtgärder för att förhindra införsel till unionens territorium av jordbruksprodukter som inte uppfyller gällande sanitära, fytosanitära och miljömässiga normer.

67      Det ska även tilläggas att den importerande parten, i enlighet med artikel 6.4 punkt 1 i interimsavtalet och i händelse av allvarliga risker för människors och djurs liv eller hälsa, får vidta nödåtgärder mot sådana risker.

68      Under alla omständigheter kan det också konstateras att unionslagstiftningen, även före antagandet av det omtvistade beslutet, inte förbjöd import av produkter, inbegripet jordbruksprodukter, från Mercosur, förutsatt att dessa produkter uppfyllde de unionsbestämmelser som var tillämpliga på importerade produkter. I interimsavtalet föreskrivs endast en begränsad ökning av tullkvoterna och en sänkning av tullarna samt en minskning av icke-tariffära handelshinder, särskilt för små och medelstora företag. Följaktligen skulle interimsavtalet på sin höjd kunna leda till en kvantitativ ökning av viss import. Republiken Polen har emellertid inte förklarat på vilket sätt en eventuell ökning av den import som redan har godkänts skulle kunna medföra en risk för allvarlig och oåterkallelig skada.

69      Republiken Polen har följaktligen inte lyckats visa att det föreligger en risk, som med en tillräcklig grad av sannolikhet kan förutses, för en allvarlig och irreparabel skada till följd av det omtvistade beslutets effekter på människors och djurs liv eller hälsa och på unionens miljö, till följd av import av produkter från Mercosur som kan innehålla resthalter av verksamma ämnen som inte är godkända för användning i unionen.

70      För det tredje har Republiken Polen gjort gällande att den provisoriska tillämpningen av interimsavtalet kommer att medföra en allvarlig och oåterkallelig skada som leder till minskade inkomster för jordbrukarna och till en störning av marknadsfunktionen för olika jordbruksprodukter, eftersom den tillåter att billigare produkter som odlas eller tillverkas med kemikalier som är förbjudna i unionen kommer ut på denna marknad, vilket skulle leda till att ekonomiska aktörer som bedriver jordbruksverksamhet går i konkurs.

71      I detta avseende bör det påpekas att en skada av ekonomisk art i allmänhet inte kan anses vara irreparabel såvida inte särskilda omständigheter föreligger, eftersom en ekonomisk ersättning i regel kan medföra att den skadelidande åter försätts i den situation som rådde innan skadan uppkom. En sådan skada skulle bland annat kunna avhjälpas genom en skadeståndstalan enligt artiklarna 268 och 340 FEUF (beslut av domstolens vice ordförande av den 13 april 2021, Litauen/parlamentet och rådet, C‑541/20 R, EU:C:2021:264, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

72      Enbart den omständigheten att jordbrukare i unionen kan utsättas för konkurrens från produkter som importeras från Mercosur, även om den hade styrkts, räcker inte för att, i avsaknad av mer precisa uppgifter om jordbrukarnas ekonomiska situation och en analys av de tullkvoter som fastställts genom interimsavtalet, visa att dessa jordbrukare inte skulle kunna möta denna konkurrens och att de således vore tvungna att upphöra med sin verksamhet (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens vice ordförande av den 3 juni 2022, Bulgarien/parlamentet och rådet, C‑545/20 R, EU:C:2022:445, punkt 51 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 18 september 2023, Polen/parlamentet och rådet, C‑445/23 R, EU:C:2023:703, punkt 39).

73      Republiken Polens allmänna och abstrakta påståenden, enligt vilka en provisorisk tillämpning av interimsavtalet skulle leda till ”illojal konkurrens” för jordbruksprodukter som framställts i unionen, minska inkomsterna för unionens jordbrukare och äventyra stabiliteten på den inre marknaden och försörjningstryggheten, har inte heller underbyggts med några bevis för att det föreligger en risk som kan förutses med en tillräcklig grad av sannolikhet, för en överhängande allvarlig och irreparabel skada.

74      Det ska i detta hänseende understrykas att det i artikel 2.1 i det omtvistade beslutet, jämförd med skäl 3 i samma beslut, föreskrivs att kommissionen, fram till dess att en särskild unionslagstiftningsakt om genomförande av den bilaterala skyddsklausulen för jordbruksprodukter i partnerskapsavtalet mellan EU och Mercosur och interimsavtalet har antagits och trätt i kraft, får anta, genom genomförandeförordningar, bilaterala skyddsåtgärder som är förenliga med de villkor som anges i kapitel 9 i interimsavtalet och i detta beslut. I detta syfte åläggs kommissionen i nämnda beslut att säkerställa en detaljerad marknadsövervakning vad gäller jordbruksprodukter, vilket är ett stående inslag i kommissionens verksamhet inom jordbrukssektorn.

75      I synnerhet föreskrivs i artikel 2.3 i det omtvistade beslutet, jämförd med skäl 5 i samma beslut, att kommissionen, på begäran av en eller flera medlemsstater eller av en juridisk person eller sammanslutning som agerar för den unionsindustri som är verksam inom den berörda sektorn, utan dröjsmål ska inleda en undersökning om det föreligger tillräcklig prima facie-bevisning, särskilt sådan som erhållits genom detaljerad övervakning av marknaden enligt föregående punkt, för allvarlig skada eller hot om allvarlig skada för unionsindustrin till följd av känsliga jordbruksprodukter, inbegripet i de fall då sådana skador eller sådana hot om skada är geografiskt koncentrerade till en eller flera medlemsstater.

76      På samma sätt följer det av artikel 2.7 i detta beslut att kommissionen, utan dröjsmål eller tvekan och, när det gäller känsliga jordbruksprodukter, inom högst 21 dagar efter att ha mottagit en begäran enligt punkt 3 i detta beslut, ska införa provisoriska bilaterala skyddsåtgärder för att förhindra skada för unionsindustrin som skulle vara svår att avhjälpa, även när denna skada är geografiskt koncentrerad till en eller flera medlemsstater.

77      Slutligen bör det klargöras att det i enlighet med artikel 2.9 i detta beslut får införas skyddsåtgärder om produkter med ursprung i Mercosur importeras till unionen i sådana ökade mängder, antingen i absoluta tal eller i förhållande till unionsproduktionen eller unionskonsumtionen, och under sådana förhållanden att de orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för unionsindustrin, inbegripet sådana skador eller sådana hot om skada som är geografiskt koncentrerade till en eller flera medlemsstater. Dessa åtgärder kan vidtas om den ökade importen är en följd av de skyldigheter som uppkommit enligt interimsavtalet, som inbegriper sänkning eller avveckling av tullarna på den produkten. Enligt artikel 2.10 i samma beslut kan dessa åtgärder utformas som ett tillfälligt upphävande av tidsplanen för tullsänkningen för de berörda produkterna eller en minskning av tullförmånerna tillbaka till mest gynnad nation-nivå eller bastullsatsen, beroende på vilket som är lägst.

78      Av det ovan anförda följer att det omtvistade beslutet ger kommissionen befogenheter som gör det möjligt att förhindra uppkomsten av en allvarlig och irreparabel skada till följd av riskerna för livsmedelssäkerheten och för försämringen av den ekonomiska och sociala situationen för unionens jordbrukare.

79      Republiken Polen har i övrigt inte lagt fram den bevisning som krävs för att det med tillräcklig grad av sannolikhet ska kunna fastställas att det omtvistade beslutet som sådant, innan den slutliga domen i mål C‑460/26 meddelas, skulle leda till en betydande störning av den lojala konkurrensen på den inre marknaden för jordbruksprodukter, vilken skulle kunna ge upphov till att jordbrukare i unionen går i konkurs. Republiken Polen har än mindre lagt fram tillräcklig bevisning för att det ska vara möjligt att bedöma omfattningen av denna skada som skulle kunna förutses innan denna dom meddelades.

80      Republiken Polen har nämligen endast på ett abstrakt sätt påstått att det finns ett samband mellan interimsavtalet och försämringen av den ekonomiska och sociala situationen för unionens jordbrukare. Det är inte möjligt att mot bakgrund av de uppgifter som denna medlemsstat har lämnat avgöra huruvida de förändringar som åberopats på marknaden för jordbruksprodukter beror på den provisoriska tillämpningen av interimsavtalet eller på andra marknadselement, såsom fluktuationer i energipriserna, höga gödselmedelskostnader, konkurrens från andra tredjeländer än Mercosur eller kundernas preferenser.

81      Mot bakgrund av den rättspraxis som nämns i punkt 47 i förevarande beslut kan uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet följaktligen inte beviljas, eftersom Republiken Polen inte på ett tillräckligt sätt har visat att en provisorisk tillämpning av interimsavtalet fram till dess att dom meddelas i mål C‑460/26 på ett sätt som är förutsägbart och med en tillräcklig grad av sannolikhet, kan medföra en allvarlig och irreparabel skada.

82      Av detta följer att Republiken Polen inte har visat att det föreligger en situation som ställer krav på skyndsamhet som motiverar ett uppskov med verkställigheten av det omtvistade beslutet.

83      Med hänsyn till att villkoren för att bevilja interimistiska åtgärder är kumulativa ska ansökan om interimistiska åtgärder avslås utan att det är nödvändigt att ta ställning till huruvida villkoren avseende fumus boni juris och avseende intresseavvägningen är uppfyllda.

84      Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna ska beslut om rättegångskostnader meddelas i den slutliga domen eller i det beslut genom vilket förfarandet avslutas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolens vice ordförande följande:

1)      Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)      Frågan om rättegångskostnader anstår.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: polska.