<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<!DOCTYPE C_Doc_Ref SYSTEM "CNC.dtd">
<C_Doc_Ref C_Langue="sv" C_Version_doc="4.0" C_Debut_ID="SV62014C0528">
   <Properties>
      <Property name="Juridiction">C</Property>
      <Property name="NumeroOrdre">0528</Property>
      <Property name="Annee">2014</Property>
      <Property name="Formation">IV</Property>
      <Property name="Langue">SV</Property>
      <Property name="MessInFileNumber">L_Cnc_Mess_Fr.xml</Property>
      <Property name="DtFilename">TRA-DT-FR-CONCL-C-0528-2014-201510307-01_00.xml</Property>
      <Property name="TypeDoc">CNC</Property>
      <Property name="NatureAff">RP</Property>
      <Property name="CreatedFrom">Litige</Property>
      <Property name="EP_Mode">0</Property>
      <Property name="EP_ModeText">DEF</Property>
      <Property name="EP_Titre1"/>
      <Property name="EP_Titre2">ÉDITION PROVISOIRE DU 17/11/2015</Property>
      <Property name="EP_Titre3">ÉDITION PROVISOIRE DU 09/10/2015</Property>
      <Property name="EP_Mention">0</Property>
      <Property name="EP_Mention_Texte">Texte pour publication</Property>
      <Property name="EP_IsMention_Texte">0</Property>
      <Property name="Version"/>
      <Property name="EP_Version">0</Property>
      <Property name="EP_FormJug_Footer"/>
      <Property name="EP_FormJug_ID">-</Property>
      <Property name="EP_FormJug_Texte"/>
      <Property name="NEW">0</Property>
      <Property name="FileDoc">Document1</Property>
      <Property name="TypeOrd"/>
      <Property name="TOC_Position_NotVademecum">0</Property>
      <Property name="NumProc">1</Property>
      <Property name="TypeProc">P</Property>
      <Property name="NumSuite">1</Property>
      <Property name="LitFilePath">C:\Users\cbla\AppData\Local\Temp\canevas\Litige.xml</Property>
      <Property name="Created">Canevas 3.8.8 K 5/10/2015 09:58:02</Property>
      <Property name="FootNotes">False</Property>
      <Property name="EP_Titre0"/>
      <Property name="EP_DocDeTravail">0</Property>
      <Property name="SectionType1">CNC</Property>
      <Property name="SectionData1">§117;pos=48409:lng=SV</Property>
      <Property name="Filename">^CONVERSION^bjerkma@TRA-DOC-SV-CONCL-C-0528-2014-201510307-06_90</Property>
      <Property name="serveur_nom">Doc2XML_2003_TRAD_SUIVI2</Property>
      <Property name="serveur_config_path">C:\Documents and Settings\gti_prod\Application Data\Doc2XML\PR_Doc2XML_2003_TRAD_SUIVI2.xml</Property>
      <Property name="watch">O:\GTiWebTools\Automates\Suivi_II\conversion\doc2xml_trad\In\</Property>
      <Property name="QuotationMark_Open">”</Property>
      <Property name="QuotationMark_Close">”</Property>
      <Property name="serveur_nom">Doc2XML_2003_PC_TRAD SV2_PUB</Property>
      <Property name="serveur_config_path">C:\Documents and Settings\gti_prod\Application Data\Doc2XML\PR_Doc2XML_2003_SV2_PUB.xml</Property>
      <Property name="watch">P:\GTiWebTools\Automates\Suivi_II\conversion\doc2xml_pub\In\</Property>
   </Properties>
   <C_Header_Gauche>
      <blockquote id="A010000000">
         <para style="header" id="A150000000">FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT SAUGMANDSGAARD ØE – MÅL C‑528/14</para>
      </blockquote>
   </C_Header_Gauche>
   <C_Header_Droit>
      <blockquote id="A010000001">
         <para style="header" id="A150000001">X</para>
      </blockquote>
   </C_Header_Droit>
   <C_Footer_Gauche>
      <blockquote id="A010000002">
         <para style="footer" id="A150000002">I - 22<emphasis role="tab" id="A400000000"/>
         </para>
      </blockquote>
   </C_Footer_Gauche>
   <C_Footer_Droit>
      <blockquote id="A010000003">
         <para style="footer" id="A150000003">
            <emphasis role="tab" id="A400000001"/>
            <emphasis role="tab" id="A400000002"/>I - 23</para>
      </blockquote>
   </C_Footer_Droit>
   <Affaire>
      <Introduction>
         <section id="A000000000">
            <para style="36Centre" id="A150000004">FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT</para>
            <para style="36Centre" id="A150000005">HENRIK SAUGMANDSGAARD ØE</para>
            <para style="36Centre" id="A150000006">föredraget den 17 december 2015<footnote role="fNote" id="A110000000">
                  <number>1</number>
                  <para style="40FootnoteLangue" id="A150000007"> –	Originalspråk: franska.</para>
               </footnote>
            </para>
            <para style="38Centregrasgrandespacement" id="A150000008">
               <emphasis role="bold" id="A400000003">Mål C‑528/14</emphasis>
            </para>
            <para style="37Centregras" id="A150000009">
               <emphasis role="bold" id="A400000004">X</emphasis>
            </para>
            <para style="37Centregras" id="A150000010">
               <emphasis role="bold" id="A400000005">mot</emphasis>
            </para>
            <para style="37Centregras" id="A150000011">
               <emphasis role="bold" id="A400000006">Staatssecretaris van Financiën</emphasis>
            </para>
            <para style="39Centreespacement" id="A150000012">(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna))</para>
            <para style="71Indicateur" id="A150000013">
               <phrase role="QuotationMark_Open" id="A410000000">”</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000001">Gemensamma tulltaxan </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000002">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000003"> Förordning (EG) nr 1186/2009 </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000004">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000005"> Artikel 3 och följande artiklar </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000006">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000007"> Befrielse från importtullar </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000008">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000009"> Personlig egendom </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000010">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000011"> Den normala bostaden flyttas från ett tredjeland till Europeiska unionen </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000012">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000013"> Begreppet normal bostad </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000014">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000015"> Uteslutande av möjligheten att samtidigt inrätta en normal bostad i en tredje stat och i en medlemsstat i unionen </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000016">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000017"> Kriterier för att fastställa platsen för den normala bostaden</phrase>
               <phrase role="QuotationMark_Close" id="A410000018">”</phrase>
            </para>
         </section>
      </Introduction>
      <C_Conclusions role="page break">
         <C_Conc_Txt>
            <section id="B000000000">
               <title style="03Titre1" id="B200000000">
                  <number>I –</number>
                  <titlecontent id="B300000000">
                     <emphasis role="bold" id="B400000000">Inledning</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <blockquote id="B010000000">
                  <title id="B210000000">
                     <number>1.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000000">Den begäran om förhandsavgörande som har ingetts av Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) rör tolkningen av artikel 3 och följande artiklar i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse<footnote role="fNote" id="B110000000">
                        <number>2</number>
                        <para style="footnotetext" id="B150000001"> –	EUT L 324, s. 23.</para>
                     </footnote>. Artikel 3 gör det möjligt för en fysisk person som flyttar sin ”normala bostad” från ett tredje land till Europeiska unionens tullområde att få tullbefrielse för den personliga egendom som han inför vid detta tillfälle.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000001">
                  <title id="B210000001">
                     <number>2.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000002">Förevarande begäran om förhandsavgörande rör en tvist mellan X och Staatssecretaris van Financiën (Statssekreterare för finanserna i Nederländerna) angående de nederländska tullmyndigheternas vägran att bevilja befrielse från importtullar för den berördes personliga egendom som han införde i Nederländerna när han lämnade Qatar där han hade varit bosatt och arbetat i tre och ett halvt år. Enligt dessa myndigheter kan den tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3 inte tillämpas i det aktuella fallet, med motiveringen att X:s normala bostad i realiteten varit belägen i Nederländerna under hela denna period.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000002">
                  <title id="B210000002">
                     <number>3.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000003">Den hänskjutande domstolen har inledningsvis frågat domstolen huruvida det med tillämpning av förordning nr 1186/2009 är möjligt att en fysisk persons normala bostad är belägen i en medlemsstat och i ett tredjeland samtidigt. Om frågan besvaras jakande undrar den därefter om den tullbefrielse som medges enligt artikel 3 i förordningen skulle kunna uppkomma från och med den tidpunkt då den berörde inte längre har sin normala bostad i detta tredjeland. Om frågan besvaras nekande, det vill säga att det är omöjligt att ha en dubbel normal bostad i detta sammanhang, önskar den hänskjutande domstolen få veta vilka kriterier som ska tillämpas för att bestämma var en persons normala bostad är belägen i den mening som avses i denna artikel när personen, såsom i det nationella målet, har såväl personlig, som yrkesmässig anknytning till ett tredjeland och enbart personlig anknytning till en medlemsstat.</para>
               </blockquote>
            </section>
            <section id="B000000001">
               <title style="03Titre1" id="B200000001">
                  <number>II –</number>
                  <titlecontent id="B300000001">
                     <emphasis role="bold" id="B400000001">Tillämpliga bestämmelser</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <section id="B000000002">
                  <title style="04Titre2" id="B200000002">
                     <number>A –</number>
                     <titlecontent id="B300000002">
                        <emphasis role="italc" id="B400000002">Förordning nr 1186/2009</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000003">
                     <title id="B210000003">
                        <number>4.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000004">Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse<footnote role="fNote" id="B110000001">
                           <number>3</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000005"> –	EGT L 105, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 3 s. 146.</para>
                        </footnote> som var den grundläggande förordningen på området har upphävts och ersatts av förordning nr 1186/2009.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000004">
                     <title id="B210000004">
                        <number>5.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000006">I skälen 2, 3 och 4 i förordning nr 1186/2009 anges följande:</para>
                     <blockquote id="B010000005">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000007">”(2)<emphasis role="tab" id="B400000003"/>I avsaknad av en särskild bestämmelse om avvikelse utformad i enlighet med fördragets bestämmelser skall tullsatser enligt Gemensamma tulltaxan tillämpas på alla varor som importeras till gemenskapen. …</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000006">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000008">(3)<emphasis role="tab" id="B400000004"/>Under vissa klart definierade förhållanden, då det vanliga behovet av att skydda ekonomin inte föreligger på grund av de särskilda omständigheter under vilka varorna importeras, är emellertid sådan taxering inte berättigad. </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000007">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000009">(4)<emphasis role="tab" id="B400000005"/>Under sådana förhållanden bör åtgärder vidtas, som det av hävd har gjorts i de flesta system av tullföreskrifter, så att varorna befrias från de importtullar som de normalt skulle beläggas med.” </para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000008">
                     <title id="B210000005">
                        <number>6.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000010">Artiklarna 3–11 i förordning nr 1186/2009 återfinns i avdelning II, som har rubriken ”Befrielse från importtullar”, i kapitel I om ”Personlig egendom som tillhör fysiska personer som flyttar sin normala bostad från ett tredjeland till gemenskapen”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000009">
                     <title id="B210000006">
                        <number>7.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000011">Enligt artikel 3 i förordning nr 1186/2009 ska ”om inte annat följer av artiklarna 4–11 befrielse från importtullar beviljas för personlig egendom som införs av fysiska personer som flyttar sin normala bostad från ett tredjeland till gemenskapens tullområde”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000010">
                     <title id="B210000007">
                        <number>8.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000012">Det föreskrivs i artikel 4.1 att ”[b]efrielsen ska begränsas till personlig egendom som</para>
                     <blockquote id="B010000011">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000013">a)<emphasis role="tab" id="B400000006"/>utom i särskilda undantagsfall som motiveras av omständigheterna, har tillhört, och, i fråga om icke-förbrukningsvaror, har använts av den person det gäller i hans tidigare normala bostad under minst sex månader före den dag då han upphör att ha sin normala bostad i det tredjeland som är utreseland,</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000012">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000014">b)<emphasis role="tab" id="B400000007"/>är avsedd att användas för samma ändamål i den nya normala bostaden”.</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000013">
                     <title id="B210000008">
                        <number>9.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000015">Artikel 5.1 har följande lydelse: ”Befrielse får endast beviljas för personer vars normala bostad har varit belägen utanför gemenskapens tullområde under en sammanhängande tidsperiod av minst 12 månader”. </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000014">
                     <title id="B210000009">
                        <number>10.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000016">I artikel 6 räknas den personliga egendom upp som inte är befriad från importtullar.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000015">
                     <title id="B210000010">
                        <number>11.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000017">Det föreskrivs i artikel 7.1 att ”[b]efrielse ska, utom i särskilda fall, endast beviljas för personlig egendom som deklareras för övergång till fri omsättning inom 12 månader räknat från den dag då den person det gäller inrättar sin normala bostad inom gemenskapens tullområde”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000016">
                     <title id="B210000011">
                        <number>12.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000018">Det föreskrivs i artikel 8 att ”[t]ills 12 månader har förflutit från den dag då deklarationen för övergång till fri omsättning togs emot får personlig egendom som har införts med befrielse från importtullar inte lånas ut, pantsättas, hyras ut eller överlåtas, vare sig mot ersättning eller kostnadsfritt, utan att detta först har anmälts till de behöriga myndigheterna”, för att inte bli föremål för importtullar enligt punkt 2 i den artikeln.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000017">
                     <title id="B210000012">
                        <number>13.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000019">Artikel 9.1 har följande lydelse: ”Trots bestämmelserna i artikel 7.1 får befrielse beviljas för personlig egendom som deklareras för övergång till fri omsättning innan den person det gäller inrättar sin normala bostad inom gemenskapens tullområde, under förutsättning att han förbinder sig att verkligen inrätta sin normala bostad där inom en tid av sex månader.”</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000018">
                     <title id="B210000013">
                        <number>14.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000020">Det föreskrivs i artikel 10.1 att ”[o]m den berörda personen på grund av yrkesmässiga åtaganden lämnar det tredjeland där han hade sin normala bostad utan att samtidigt inrätta sin normala bostad inom gemenskapens tullområde, fastän han har för avsikt att slutligen göra detta, får de behöriga myndigheterna bevilja befrielse vid införsel av den personliga egendom som han för detta ändamål överför till detta område”. </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000019">
                     <title id="B210000014">
                        <number>15.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000021">Enligt artikel 11 får de behöriga myndigheterna även göra undantag från vissa av tillämpningsvillkoren för befrielse från importtullar ”när en person måste flytta sin normala bostad från ett tredjeland till gemenskapens tullområde till följd av exceptionella politiska omständigheter”.</para>
                  </blockquote>
               </section>
               <section id="B000000003">
                  <title style="04Titre2" id="B200000003">
                     <number>B –</number>
                     <titlecontent id="B300000003">
                        <emphasis role="italc" id="B400000008">Direktiv 83/182/EEG och direktiv 83/183/EEG</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000020">
                     <title id="B210000015">
                        <number>16.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000022">Rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 rör skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat<footnote role="fNote" id="B110000002">
                           <number>4</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000023"> –	EGT L 105, s. 59; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112.</para>
                        </footnote>. I artikel 7 i direktivet med rubriken ”Allmänna regler för att bestämma hemvist” anges följande i punkt 1:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000024">”I detta direktiv avses med normal hemvist den plats där en person stadigvarande vistas, dvs. åtminstone 185 dygn per kalenderår, på grund av personlig och yrkesmässig anknytning eller, då en person saknar yrkesmässig anknytning, på grund av personlig anknytning som visar på nära samband mellan personen och platsen. </para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000025">Normal hemvist för en person med yrkesmässig anknytning till en annan plats än den till vilken han har personlig anknytning och som en följd därav bor omväxlande på olika platser, belägna i två eller fler medlemsstater, skall betraktas som den plats till vilken han har personlig anknytning, om personen i fråga regelbundet återkommer dit …”</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000021">
                     <title id="B210000016">
                        <number>17.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000026">Rådets direktiv 83/183/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom<footnote role="fNote" id="B110000003">
                           <number>5</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000027"> –	EGT L 105, s. 64; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 117.</para>
                        </footnote> har upphävts genom direktiv 2009/55/EG<footnote role="fNote" id="B110000004">
                           <number>6</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000028"> –	Rådets direktiv 2009/55/EG av den 25 maj 2009 om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (EUT L 145, s. 36).</para>
                        </footnote>. Ordalydelsen i artikel 6.1 i dessa båda direktiv är identisk med ordalydelsen i artikel 7.1 i direktiv 83/182. </para>
                  </blockquote>
               </section>
            </section>
            <section id="B000000004">
               <title style="03Titre1" id="B200000004">
                  <number>III –</number>
                  <titlecontent id="B300000004">
                     <emphasis role="bold" id="B400000009">Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <blockquote id="B010000022">
                  <title id="B210000017">
                     <number>18.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000029">Efter att ha arbetat och bott i Nederländerna var X anställd i Qatar från den 1 mars 2008 till den 1 augusti 2011. I detta tredjeland hade han en bostad som hans arbetsgivare ställt till förfogande och han upprätthöll både yrkesmässiga och personliga relationer där. Under den nämnda perioden tillbringade X 281 dagar utanför Qatar under vilka han besökte sin hustru, sina myndiga barn och sin släkt som var kvar i Nederländerna, och han åkte på semester till andra länder. Hans hustru, som fortsatte att arbeta i Nederländerna, besökte honom i Qatar sex gånger, sammanlagt under 83 dagar.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000023">
                  <title id="B210000018">
                     <number>19.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000030">Inför sin återresa till Nederländerna ansökte X om att de nederländska tullmyndigheterna skulle bevilja honom tillstånd att införa sin personliga egendom i unionen från Qatar enligt det system för tullbefrielse som anges i artikel 3 i förordning nr 1186/2009. Skatteinspektören avslog denna ansökan med motiveringen att den berörde inte kan anses flytta sin normala bostad i den mening som avses i den nämnda artikeln till Nederländerna, eftersom han hade behållit sin normala bostad i denna medlemsstat under sin vistelse i Qatar och den således aldrig varit belägen i detta tredjeland.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000024">
                  <title id="B210000019">
                     <number>20.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000031">X överklagade avslagsbeslutet till Rechtbank te Haarlem (Haarlems domstol), som biföll hans ansökan. Skatteinspektören överklagade avgörandet till Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstol i Amsterdam), som genom beslut av den 4 juli 2013, upphävde det överklagade avgörandet.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000025">
                  <title id="B210000020">
                     <number>21.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000032">Den hänskjutande domstolen har uppgett att Gerechtshof i grunden för sitt beslut, med hänvisning till vissa av EU-domstolens domar,<footnote role="fNote" id="B110000005">
                        <number>7</number>
                        <para style="footnotetext" id="B150000033"> –	Det preciseras härvidlag i beslutet att begära förhandsavgörande att Gerichtshof hänvisade till dom Ryborg (C-297/89, EU:C:1991:160), dom Louloudakis (C-262/99, EU:C:2001:407), och dom Alevizos (C-392/05, EU:C:2007:251), vilka alla rör tolkningen av direktiv 83/182 och direktiv 83/183.</para>
                     </footnote> bedömde att den normala bostaden i den mening som avses i artikel 3 är den plats där den ifrågavarande personen stadigvarande har sitt intressecentrum. Eftersom Gerechtshof fann att det i förevarande fall inte var möjligt att fastställa var X stadigvarande intressecentrum var beläget, med avseende på såväl hans personliga som hans yrkesmässiga anknytning, bedömde den domstolen att företräde ska ges åt den berördes personliga anknytning, och den drog slutsatsen att dennes normala bostad var belägen i Nederländerna under hela den berörda perioden.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000026">
                  <title id="B210000021">
                     <number>22.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000034">X överklagade Gerechtshofs avgörande till Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) och anförde härvid att eftersom han hade personlig anknytning till två länder samtidigt, borde den omständigheten att han hade yrkesmässig anknytning enbart till Qatar vara det främsta kriteriet som gör det möjligt att lokalisera hans normala bostad till detta tredjeland. Därför borde han kunna komma i åtnjutande av den tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 1186/2009.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000027">
                  <title id="B210000022">
                     <number>23.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000035">Under dessa omständigheter beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna), genom beslut av den 14 november 2014, som inkom till domstolen den 21 november 2014, att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:</para>
                  <blockquote id="B010000028">
                     <para style="15Margeretrait0" id="B150000036">”1)<emphasis role="tab" id="B400000010"/>Innebär förordning nr 1186/2009 att det är möjligt för en fysisk person att samtidigt ha sin normala bostad både i en medlemsstat och i ett tredjeland, och om det förhåller sig så, omfattar den befrielse vid införsel som föreskrivs i artikel 3 personlig egendom som flyttas till Europeiska unionen i samband med att [denna fysiska person] upphör att ha sin normala bostad i detta tredjeland? </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000029">
                     <para style="15Margeretrait0" id="B150000037">2)<emphasis role="tab" id="B400000011"/>Om den berörde inte kan ha en dubbel normal bostad enligt förordning nr 1186/2009 och det efter en bedömning av samtliga omständigheter inte kan fastställas vilken som är den normala bostaden, på grundval av vilken bestämmelse eller i enlighet med vilka kriterier för tillämpningen av den förordningen ska det fastställas i vilket land den berörde har sin normala bostad i ett sådant fall som i förevarande mål, i vilket denne har både personlig och yrkesmässig anknytning till ett tredjeland och enbart personlig anknytning till en medlemsstat?”</para>
                  </blockquote>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000030">
                  <title id="B210000023">
                     <number>24.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000038">X, den nederländska regeringen och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Någon förhandling har inte hållits. </para>
               </blockquote>
            </section>
            <section id="B000000005">
               <title style="03Titre1" id="B200000005">
                  <number>IV –</number>
                  <titlecontent id="B300000005">
                     <emphasis role="bold" id="B400000012">Bedömning</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <section id="B000000006">
                  <title style="04Titre2" id="B200000006">
                     <number>A –</number>
                     <titlecontent id="B300000006">
                        <emphasis role="italc" id="B400000013">Huruvida det är uteslutet att fastställa att den normala bostaden, i den mening som avses i förordning nr 1186/2009, samtidigt är belägen i såväl ett tredjeland som en medlemsstat</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <section id="B000000007">
                     <title style="05Titre3" id="B200000007">
                        <number>1.</number>
                        <titlecontent id="B300000007">
                           <emphasis role="italc" id="B400000014">Inledande ord</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000031">
                        <title id="B210000024">
                           <number>25.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000039">Genom sin första fråga som består av två delar har den hänskjutande domstolen i korthet begärt att domstolen först ska avgöra huruvida förordning nr 1186/2009<footnote role="fNote" id="B110000006">
                              <number>8</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000040"> –	Det ska understrykas att den tolkning av begreppet normal bostad som den hänskjutande domstolen har begärt inte endast angår artiklarna 3–11 i förordning nr 1186/2009 vilkas tillämpning är aktuell i det nationella målet utan även andra bestämmelser i denna förordning (se punkt 28 i detta förslag till avgörande).</para>
                           </footnote> innebär att det är möjligt för en fysisk person att under samma period ha sin normala bostad på två olika platser, och närmare bestämt samtidigt i såväl en medlemsstat som i ett tredjeland. Om svaret är jakande på den första delen av denna fråga, anmodas sedan domstolen att uttala sig om huruvida den tullbefrielse vid införsel som föreskrivs i artikel 3 i den nämnda förordningen skulle kunna tillämpas på personlig egendom som flyttas till unionen från och med den tidpunkt då egendomens ägare upphör att ha sin normala bostad i det berörda tredjelandet.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000032">
                        <title id="B210000025">
                           <number>26.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000041">Den hänskjutande domstolen undrar med avseende på det tillvägagångssätt som Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstol i Amsterdam) har antagit<footnote role="fNote" id="B110000007">
                              <number>9</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000042"> –	Det konstateras i beslutet att begära förhandsavgörande att ”Gerechtshofs avgöranden att det inte otvetydigt kunde fastställas var [X] hade haft sitt huvudsakliga intressecentrum innefattar uppfattningen att de omständigheter som leder till slutsatsen att den berörde hade (behållit) sin normala bostad i Nederländerna uppväger de omständigheter som leder till slutsatsen att den berörde hade sin normala bostad i Qatar”.</para>
                           </footnote>, hur begreppet normal bostad, i den mening som avses i denna förordning, ska tolkas under de förhållanden som råder i denna tvist, och det erinras om att X i det aktuella fallet delade sin vistelse och sin anknytning mellan Nederländerna och Qatar under den berörda perioden på flera år. Den hänskjutande domstolen anser att de mål som eftersträvas med förordning nr 1186/2009,<footnote role="fNote" id="B110000008">
                              <number>10</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000043"> –	Denna domstol har nämnt dom Treimanis (C‑487/11, EU:C:2012:556, punkterna 24–26) och dom Wencel (C‑589/10, EU:C:2013:303). Jag betonar redan på detta stadium att den sistnämnda domen här endast kan åberopas analogt, då den avser tolkningen av bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1).</para>
                           </footnote> förefaller i fall som det som nu är aktuellt i den nationella domstolen inte utgöra hinder för att normala bostäder samtidigt kan innehas i både Nederländerna och Qatar. De förefaller inte heller utgöra hinder för att den befrielse som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 1186/2009 tillämpas om den berörde lämnar sin bostad i Qatar och i samband därmed flyttar sin personliga egendom till Nederländerna.<footnote role="fNote" id="B110000009">
                              <number>11</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000044"> –	Den hänskjutande domstolen har emellertid nyanserat det sistnämnda påståendet genom att precisera att det också skulle kunna anses att det då inte är fråga om att flytta en normal bostad i den mening som avses i artikel 3 ”eftersom bostaden i tredjeland helt enkelt lämnas”.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000033">
                        <title id="B210000026">
                           <number>27.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000045">X har föreslagit att den första tolkningsfrågan ska besvaras så att det borde vara tillåtet att tillämpa artikel 3 i förordning nr 1186/2009 i ett typfall som det i det nationella målet.<footnote role="fNote" id="B110000010">
                              <number>12</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000046"> –	X har närmare bestämt hävdat i första hand att han inte förfogade över dubbel bostad under berörda perioden, eftersom han ”inte längre hade sin normala bostad i Nederländerna”, och att han ”enbart reste dit på besök”. Svaret på frågan skulle således vara rent teoretiskt. I andra hand har X påstått, för det fall det görs en annan bedömning av de faktiska omständigheterna att det skulle var möjligt att fastställa att det samtidigt rör sig om en normal bostad i en medlemsstat och i ett tredjeland och att han i förevarande fall skulle kunna komma i åtnjutande av den tullbefrielse som i denna artikel 3, eftersom den normala bostad som han behållit i Nederländerna är ”mindre viktig” än hans normala ”synnerligen viktiga” bostad som är belägen i Qatar.</para>
                           </footnote> Den nederländska regeringen och kommissionen har för sin del försvarat uppfattningen att bestämmelserna i den nämnda förordningen utesluter möjligheten att en fysisk person samtidigt har sin normala bostad såväl i en medlemsstat som i ett tredjeland. Den sistnämnda inställningen är också min egen, av nedan angivna skäl.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000008">
                     <title style="05Titre3" id="B200000008">
                        <number>2.</number>
                        <titlecontent id="B300000008">
                           <emphasis role="italc" id="B400000015">Det nödvändiga i att tolka begreppet normal bostad i den mening som avses i förordning nr 1186/2009 </emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000034">
                        <title id="B210000027">
                           <number>28.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000047">Såsom såväl den hänskjutande domstolen, som den nederländska regeringen och kommissionen har hävdat finns det ingen definition av begreppet normal bostad i förordning nr 1186/2009 i vilken begreppet inte endast förekommer i artiklarna 3–11 som är relevanta för förevarande mål utan också, särskilt i den franska versionen, i artiklarna 12, 13, 17 och 81. Detsamma gällde förordning nr 918/83 som även hade till syfte att inrätta ett gemenskapssystem för tullbefrielse och som upphävdes genom förordning nr 1186/2009 varvid de bestämmelser som denna gamla rättsakt innehöll kodifierades utan att innehållet ändrades i sak.<footnote role="fNote" id="B110000011">
                              <number>13</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000048"> –	I förslaget av den 11 december 2008 vilket utmynnade i antagandet av förordning nr 1186/2009, KOM(2008) 842 slutlig, preciserade kommissionen att ”[d]en nya förordningen ersätter de olika rättsakter som omfattas av kodifieringen [se bilaga V till förslaget]. Förslaget följer de kodifierade texterna vad beträffar innehållet i sak och begränsar sig därmed till att föra samman texterna, vilket innebär att de ändringar som krävs till följd av kodifieringen <emphasis role="italc" id="B400000016">endast är av formell karaktär</emphasis>” (kursivering i originalet).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000035">
                        <title id="B210000028">
                           <number>29.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000049">Avsaknaden av en definition i de nämnda förordningarna är desto mer anmärkningsvärd med beaktande dels av att kommissionen hade valt att införa en definition av begreppet normal bostad i sitt ursprungliga förslag som ledde till antagandet av förordning nr 918/83<footnote role="fNote" id="B110000012">
                              <number>14</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000050"> –	Förslag av den 12 mars 1979, KOM(79) 104 slutlig.</para>
                           </footnote> – detta är en egenhet som jag återkommer till senare –,<footnote role="fNote" id="B110000013">
                              <number>15</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000051"> –	Angående den definition som kommissionen föreslagit och den belysning som den kan ge vid besvarandet av den andra fråga som ställts i förevarande mål, se punkt 35, respektive punkt 71 i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote> dels av att lagstiftaren däremot beslutade att införa en gemensam definition av tullbefrielse<footnote role="fNote" id="B110000014">
                              <number>16</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000052"> –	Se de bestämmelser i dessa direktiv som citerats i punkterna 16 och 17 i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote> i direktiv 83/182 och direktiv 83/183 som antogs samma dag som förordning nr 918/83.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000036">
                        <title id="B210000029">
                           <number>30.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000053">Även om domstolen redan delvis har tillhandahållit en definition av normal bostad i den mening som avses i direktiv 83/182<footnote role="fNote" id="B110000015">
                              <number>17</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000054"> –	Se, bland annat, dom Louloudakis (C‑262/99, EU:C:2001:407, punkt 51 och följande punkter samt där angiven rättspraxis) vars kriterier för avgörande av platsen för den normala bostaden har erinrats om i dom kommissionen/Grekland (C‑156/04, EU:C:2007:316, punkterna 45 och 46).</para>
                           </footnote> och direktiv 83/183<footnote role="fNote" id="B110000016">
                              <number>18</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000055"> –	Se dom Alevizos (C‑392/05, EU:C:2007:251, punkt 54 och följande punkter).</para>
                           </footnote> har den däremot ännu inte, såvitt jag vet, ägnat sig åt att tolka detta begrepp i den mening som avses i de förordningar i vilka gemenskapssystemet för tullfrielse fastställs. Visserligen rör flera av domstolens domar tolkningen av bestämmelserna i förordning nr 918/83 och förordning nr 1186/2009 och i synnerhet gör de det möjligt att få en uppfattning om det materiella tillämpningsområdet för det trettiotal kategorier av tullbefrielse som föreskrivs i dessa instrument, men alla dessa prejudikat rör andra begrepp<footnote role="fNote" id="B110000017">
                              <number>19</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000056"> –	Se, bland annat, dom Universität Stuttgart (303/87, EU:C:1989:128), dom Schoonbroodt (C‑247/97, EU:C:1998:586), dom Feron (C‑170/03, EU:C:2005:176), dom Har Vaessen Douane Service (C‑7/08, EU:C:2009:417), dom Lietuvos geležinkeliai (C‑250/11, EU:C:2012:496), dom Treimanis (C‑487/11, EU:C:2012:556), och dom Utopia (C‑40/14, EU:C:2014:2389).</para>
                           </footnote>.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000037">
                        <title id="B210000030">
                           <number>31.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000057">Vad gäller tolkningsmetoden, erinrar jag om att det enligt domstolens fasta rättspraxis följer såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten, som av likhetsprincipen att en unionsrättslig bestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att bestämma dess betydelse och räckvidd normalt ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen, med beaktande av bestämmelsens sammanhang och det med bestämmelserna i fråga eftersträvade målet”<footnote role="fNote" id="B110000018">
                              <number>20</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000058"> –	Se, bland annat, dom Seattle Genetics (C‑471/14, EU:C:2015:659, punkt 23 och följande punkter) och dom Europeiska unionen (C‑494/14, EU:C:2015:692, punkt 21 och följande punkter).</para>
                           </footnote>.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000038">
                        <title id="B210000031">
                           <number>32.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000059">I förordning nr 1186/2009 definieras emellertid inte begreppet normal bostad vilket används särskilt för att bestämma tillämpningsvillkoren för artikel 3 och följande artiklar. Det hänvisas dock inte heller uttryckligen till nationell rätt för att dessa termers innebörd ska kunna fastställas. Därför ska det nämnda begreppet vid tillämpningen av alla bestämmelser i denna förordning anses utgöra ett självständigt unionsrättsligt begrepp. Denna uppfattning får stöd av den ståndpunkt som domstolen redan intagit i fråga om de bestämmelser i förordning nr 918/83 som har ersatts av förordning nr 1186/2009 vilka inte heller inbegrep någon definition av de där använda begreppen.<footnote role="fNote" id="B110000019">
                              <number>21</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000060"> –	Se dom Feron (C‑170/03, EU:C:2005:176, punkt 26 och följande punkter) och dom Treimanis (C‑487/11, EU:C:2012:556, punkt 22 och följande punkter).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000039">
                        <title id="B210000032">
                           <number>33.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000061">Det är nödvändigt att beakta det sammanhang i vilket de här relevanta bestämmelserna ingår och de syften som eftersträvas med dem för att göra en tolkning av det nämnda självständiga begreppet. Inte desto mindre kommer jag att i första hand ta upp bedömningsfaktorer som bygger på bestämmelsernas ordalydelse då de förefaller mig särskilt betydelsefulla i förevarande mål.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000009">
                     <title style="05Titre3" id="B200000009">
                        <number>3.</number>
                        <titlecontent id="B300000009">
                           <emphasis role="italc" id="B400000017">En bokstavstolkning av de relevanta bestämmelserna</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000040">
                        <title id="B210000033">
                           <number>34.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000062">Såsom kommissionen helt riktigt har anfört, gör det sätt på vilket de relevanta bestämmelserna i förordning nr 1186/2009 är formulerade att det vid tolkningen av den tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3 inte alls går att dra slutsatsen att det skulle vara möjligt att samtidigt ha en normal bostad i såväl en medlemsstat som ett tredjeland. Uttrycket normal bostad skrivs nämligen konsekvent i singularis, inte endast i artikel 3, utan även i artiklarna 4, 5, 7, 9, 10 och 11.<footnote role="fNote" id="B110000020">
                              <number>22</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000063"> –	Artiklarna 6 och 8 anges inte i denna förteckning eftersom de gäller fastställandet av den personliga egendom som ska beviljas eller inte beviljas förmånen av tullbefrielse och begreppet normal bostad förekommer inte i dem.</para>
                           </footnote> Jag tillägger att detsamma gäller alla andra artiklar i förordning nr 1186/2009 där detta begrepp förekommer<footnote role="fNote" id="B110000021">
                              <number>23</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000064"> –	Det vill säga, särskilt vad gäller den franska versionen, artiklarna 12, 13, 17 och 81 i förordningen.</para>
                           </footnote> och var och en av de olika språkversionerna av den nämnda förordningen.<footnote role="fNote" id="B110000022">
                              <number>24</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000065"> –	Utöver den franska versionen, se den spanska (”residencia normal”), den danska (”sædvanlige opholdssted”), den tyska (”gewöhnlichen Wohnsitz”), den engelska versionen (”normal place of residence”), den italienska (”residenza normale”), den nederländska (”normale verblijfplaats”), den portugisiska (”residência habitual”), den rumänska (”reședinţa obișnuită”), den svenska (”normala bostad”) och.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000041">
                        <title id="B210000034">
                           <number>35.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000066">Härvidlag kan det också anmärkas att kommissionen i sitt ursprungliga förslag som ledde till antagandet av förordning nr 918/83<footnote role="fNote" id="B110000023">
                              <number>25</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000067"> –	Det ovannämnda förslaget KOM(79) 104 slutlig.</para>
                           </footnote> hade angett en definition av begreppet normal bostad,<footnote role="fNote" id="B110000024">
                              <number>26</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000068"> –	Se artikel 4.2 i det nämnda förslaget som citeras i punkt 71 i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote> vilken inte återgavs i den slutliga versionen av förordningen. Kommissionen hade också utformat en rad bestämmelser i vilka detta begrepp nämndes<footnote role="fNote" id="B110000025">
                              <number>27</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000069"> –	Se artiklarna 5, 6, 10, 11, 12, 14, 16, 17, 20 och 71 i det nämnda förslaget.</para>
                           </footnote> och redan då uteslutande använt singularis.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000042">
                        <title id="B210000035">
                           <number>36.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000070">Dessa grammatikaliska resonemang bekräftas av uppgifter med mer substans. Diverse formuleringar i artiklarna 3–11 i förordning nr 1186/2009 stödjer min åsikt att det inte är tänkbart att en fysisk persons normala bostad i den mening som avses i denna förordning samtidigt är belägen i en medlemsstat och i ett tredjeland för tillämpningen av dessa artiklar.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000043">
                        <title id="B210000036">
                           <number>37.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000071">Först och främst delar jag den nederländska regeringens bedömning enligt vilken ordalydelsen i artikel 3 innebär att den rätt till befrielse som föreskrivs där endast avser det fallet då en person <emphasis role="italc" id="B400000018">flyttar </emphasis>sin normala bostad från ett tredjeland till unionens tullområde och inte den situationen där en person redan har sin normala bostad i en medlemsstat och således i detta tullområde. Den av lagstiftaren använda termen <emphasis role="italc" id="B400000019">flyttar</emphasis> förutsätter med nödvändighet att, om så bara i etymologiskt avseende, att denna hemvist överförs från en plats som är belägen utanför unionen till en annan plats som är belägen i unionen. Detta krav på förflyttning framgår också av rubriken till det kapitel där artiklarna 3–11 återfinns. </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000044">
                        <title id="B210000037">
                           <number>38.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000072">En läsning av artikel 4 bekräftar den bedömningen eftersom det där talas om personlig egendom som har använts av den person det gäller i ”hans <emphasis role="italc" id="B400000020">tidigare</emphasis> normala bostad under minst sex månader före den dag då han upphör att ha sin normala bostad i det <emphasis role="italc" id="B400000021">tredjeland som är utreseland</emphasis>” och som också är avsedd att användas för samma ändamål i ”den <emphasis role="italc" id="B400000022">nya </emphasis>normala bostaden”<footnote role="fNote" id="B110000026">
                              <number>28</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000073"> –	Min kursivering.</para>
                           </footnote>. Dessa formuleringar tyder enligt min åsikt på att det i den mening som avses i förordningen inte kan finnas mer än en enda normal bostad i taget. </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000045">
                        <title id="B210000038">
                           <number>39.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000074">Likaledes låter artiklarna 7, 9, 10 och 11, i vilka begreppet används, på intet sätt förstå att det skulle vara möjligt att under samma period kumulera flera platser för normal bostad utanför och inom unionens tullområde. I dessa bestämmelser görs tvärtom en klar distinktion mellan inrättandet av den berördes normala bostad först utanför detta område och sedan inom detta område.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000046">
                        <title id="B210000039">
                           <number>40.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000075">En bokstavstolkning av de bestämmelser i förordning nr 1186/2009 som är aktuella i förevarande mål skulle föranleda mig att genast besvara den första delen av den hänskjutande domstolens första fråga nekande. Denna slutsats förstärks, vid första anblicken, med hänsyn till såväl bestämmelsernas struktur, som deras ändamål.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000010">
                     <title style="05Titre3" id="B200000010">
                        <number>4.</number>
                        <titlecontent id="B300000010">
                           <emphasis role="italc" id="B400000023">En kontextuell tolkning av de relevanta bestämmelserna </emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000047">
                        <title id="B210000040">
                           <number>41.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000076">Det följer av skälen 2 och 3 jämförda med artikel 1<footnote role="fNote" id="B110000027">
                              <number>29</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000077"> –	Det föreskrivs i artikel 1 förordning nr 1186/2009 att denna förordning ”[a]nger de fall då, på grund av särskilda förhållanden, befrielse från import- eller exporttullar och åtgärder som antagits på grundval av artikel 133 i fördraget ska beviljas när varor övergår till fri omsättning eller exporteras från gemenskapens tullområde”.</para>
                           </footnote> i förordning nr 1186/2009 att den rådande principen är gemensam taxering av förflyttningar av egendom som i likhet med i det nationella målet sker till unionens tullområde. Det är endast undantagsvis ”på grund av … särskilda omständigheter”<footnote role="fNote" id="B110000028">
                              <number>30</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000078"> –	Denna restriktiva formulering fanns också i före detta artikel 184 i tullkodexen (se rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4)) vilken utgjorde den rättsliga grunden för gemenskapslagstiftarens ingripande på området för befrielse från import- och exporttullar som klassificerades bland så kallade ”gynnade” förfaranden (avdelning VI).</para>
                           </footnote> som är ”klart definierade” som viss egendom som införs till unionen kan undgå taxering med tillämpning av den nämnda förordningen.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000048">
                        <title id="B210000041">
                           <number>42.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000079">Tullbefrielse medges följaktligen den berörde som ansöker härom med förbehåll för att ifrågavarande införsel har genomförts i överensstämmelse med de villkor som fastställts i denna förordning. De gynnsamma åtgärder som vidtas i form av tullbefrielse har de egenheterna att de dels inte har allmän räckvidd, dels är slutgiltiga till sin karaktär.<footnote role="fNote" id="B110000029">
                              <number>31</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000080"> –	Enligt vad som anges i punkt 1 i motiveringen till det ovannämnda förslaget KOM(79) 104 slutlig, är det detta som skiljer befrielse från import- och exporttullar från annan tullbefrielse, eftersom tullavgifter fortsätter att vara tillämpliga på varor som införs för andra syften än de som avses med åtgärden befrielse från import- och exporttullar och från tillfälligt upphävande av tullar som är en interimistisk åtgärd.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000049">
                        <title id="B210000042">
                           <number>43.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000081">Eftersom befrielse från importtullar är en procedur som gör det möjligt att slutgiltigt upphäva taxeringen av egendom som införts och detta för syften som fastställts på ett tydligt sätt av unionslagstiftaren, anser jag att tillämpningsvillkoren för detta undantag i princip måste tolkas strikt<footnote role="fNote" id="B110000030">
                              <number>32</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000082"> –	Se, analogt, dom Schoonbroodt (C‑247/97, EU:C:1998:586, punkt 23 och där angiven rättspraxis), i vilken domstolen preciserade att regler om tullfrihet ”skall tolkas strikt och i överensstämmelse med sin ordalydelse, vilket innebär att det inte är möjligt att utan stöd av ordalydelsen tillämpa dem på produkter som inte nämns i bestämmelserna”.</para>
                           </footnote>. Inte desto mindre kan de nämnda villkoren inte uppfattas på ett så strängt sätt att tullbefrielsen riskerar att förlora sin ändamålsenliga verkan, särskilt när åtnjutandet av den beror på omständigheter som har med de berörda personernas privatliv att göra.<footnote role="fNote" id="B110000031">
                              <number>33</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000083"> –	I punkt 1.4 i Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över det förslag som ledde till antagandet av förordning nr 918/83 (EGT C 72, 1980, s. 20) noterade kommittén följande: ”Det bör därför tydligt anges att det handlar om problem som påverkar livet för privatpersoner och familjer och att ett restriktivt synsätt därför inte bör tillämpas”. Utdraget citeras även i dom Treimanis (C‑487/11, EU:C:2012:556, punkt 26).</para>
                           </footnote> Detta gäller i synnerhet tolkningen av artikel 3 och följande artiklar i förordning nr 1186/2009, vilka kräver att den normala bostaden verkligen flyttas från ett tredjeland till en medlemsstat för att egendomen ska medges tullbefrielse.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000050">
                        <title id="B210000043">
                           <number>44.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000084">Jag erinrar härvidlag om, såsom den hänskjutande domstolen angett i förevarande mål, att domstolen redan har uteslutit möjligheten att en person samtidigt förfogar över två normala bostäder i två olika medlemsstater, men uteslutande vad angår tillämpningen av förordning nr 1408/71. För att motivera sitt beslut har domstolen särskilt anfört att en motsatt lösning bestående i möjligheten att vara bosatt i flera olika medlemsstater samtidigt skulle leda till att de bestämmelser i förordningen berövades sin ändamålsenliga verkan som anger bosättningsorten som anknytningsfaktor för att fastställa vilket lands lag som är tillämplig inom ramen för detta instrument.<footnote role="fNote" id="B110000032">
                              <number>34</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000085"> –	Dom Wencel (C‑589/10, EU:C:2013:303, punkt 48 och följande punkter).</para>
                           </footnote> Likaledes skulle möjligheten att ha flera så kallade normala bostäder enligt min mening strida mot den logik som ligger till grund för den mekanism för tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3 och följande artiklar i förordning nr 1186/2009.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000011">
                     <title style="05Titre3" id="B200000011">
                        <number>5.</number>
                        <titlecontent id="B300000011">
                           <emphasis role="italc" id="B400000024">En teologisk tolkning av de relevanta bestämmelserna</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000051">
                        <title id="B210000044">
                           <number>45.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000086">Enligt skäl 3 i förordning nr 1186/2009 som väsentligen återger andra skälet i förordning nr 918/83 motiveras sådan tullbefrielse som föreskrivs i de nämnda rättsakterna av att det är godtagbart att inte taxera varor som importeras till unionen ”då det vanliga behovet av att skydda ekonomin inte föreligger på grund av de särskilda omständigheter under vilka varorna importeras”. Det framgår av förarbetena till förordning nr 918/83 att det ansågs att i de fall då de specifika förhållanden som anges i detta instrument är uppfyllda ”[importeras] de varor för vilka befrielse medges … under sådana omständigheter att de inte i realiteten kan konkurrera med liknande varor med ursprung i gemenskapen eller ha en negativ skatteeffekt på staternas skatteintäkter”<footnote role="fNote" id="B110000033">
                              <number>35</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000087"> –	Ekonomiska och sociala kommitténs ovannämnda yttrande (punkt 1.4). I punkt 4 i motiveringen till det ovannämnda förslaget KOM(79) 104 slutlig, anges det likaledes att befrielse kan medges avseende införsel av lös egendom som används av personer som nyss etablerat sig i ett land då denna införsel inte stör den nationella tillverkningen av liknande varor, eftersom den äger rum utan några som helst affärsmässiga hänsynstaganden. </para>
                           </footnote>.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000052">
                        <title id="B210000045">
                           <number>46.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000088">Möjligheten att ha dubbel normal bostad, såsom den hänskjutande domstolen har tänkt sig den, kan i sig förefalla förenlig med dessa funderingar eftersom det i en sådan situation inte måste vara nödvändigt att ha tillgång till åtgärder som syftar till att skydda unionens ekonomi. Jag anser dock att den hypotesen enligt vilken en person kan ha sin så kallade normala bostad såväl i en medlemsstat som i ett tredjeland och inför sin personliga egendom i unionen vid den tidpunkt då denna person upphör att vara bosatt i tredjelandet utgör ett typfall som inte överensstämmer med den situation som avses i artikel 3 och följande artiklar i förordning nr 1186/2009.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000053">
                        <title id="B210000046">
                           <number>47.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000089">Domstolen har nämligen framhållit, när den fått en fråga om tolkningen av bestämmelserna i förordning nr 918/83, att de ”mål som unionslagstiftaren eftersträvade vid antagandet av förordningen … består i att underlätta dels bosättningen i en medlemsstat, dels arbetet för medlemsstaternas tullmyndigheter”<footnote role="fNote" id="B110000034">
                              <number>36</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000090"> –	Dom Treimanis (C‑487/11, EU:C:2012:556, punkt 24). De nämnda målen formulerades med samma ord av generaladvokaten Poiares Maduro i hans förslag till avgörande i mål Feron (C‑170/03, EU:C:2004:312, punkt 74), varvid han hänvisade till förslag till avgörande av generaladvokat Saggio i mål Heinonen (C‑394/97, EU:C:1999:10, punkt 16).</para>
                           </footnote>. Det framgår således att lagstiftaren genom att anta den gemensamma befrielse från importtullar som införts genom denna förordning, har ingripit inte endast i de personers intresse som skulle ha varit skyldiga att erlägga tullavgifter i samband med att de bosätter sig i en medlemsstat, utan också för att underlätta för de statliga myndigheter som skulle haft uppdraget att kontrollera taxeringen av den egendom som importeras vid detta tillfälle. Alla dessa överväganden kan enligt min åsikt överföras med avseende på förordning nr 1186/2009 och det ska erinras om att förordningen endast utgör en kodifiering av bestämmelserna i förordning nr 918/83.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000054">
                        <title id="B210000047">
                           <number>48.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000091">Eftersom det i det aktuella fallet handlar om den eventuella möjligheten för en person att samtidigt ha en normal bostad i den mening som avses i förordning nr 1186/2009 i en medlemsstat och i ett tredjeland anser jag, i likhet med kommissionen, att vad som är betecknande för ”ett fullständigt återvändande till en normal bostad i medlemsstaten” inte motsvarar det ovannämnda syfte som består i att underlätta inrättandet av en ny bostad i en medlemsstat. I det fall då en person lämnar en av sina båda så kallade normala bostäder, det vill säga den som är belägen i ett tredjeland för att hädanefter uteslutande bo i den andra som <emphasis role="italc" id="B400000025">redan är inrättad i en medlemsstat</emphasis>, skulle det i egentlig mening inte vara fråga om att <emphasis role="italc" id="B400000026">den normala bostaden flyttas</emphasis> till unionens tullområde, vilket krävs enligt artikel 3 och följande artiklar i förordningen.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000055">
                        <title id="B210000048">
                           <number>49.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000092">Det framgår även av internationella konventionstexter, bland andra källor som inspirerat unionslagstiftaren<footnote role="fNote" id="B110000035">
                              <number>37</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000093"> –	Se punkterna 5 och 7 i motiveringen till det ovannämnda förslaget KOM(79) 104 slutlig, samt fjärde skälet i denna förordning, vars innehåll har återgetts i skäl 5 i förordning nr 1186/2009.</para>
                           </footnote>, att den faktor som är avgörande för att rättfärdiga befrielsen från importtullar under sådana förhållanden som anges i artikel 3 är att egendom införs av en fysisk person i samband med att han flyttar den plats där han huvudsakligen är bosatt, vilken – beroende på källan – benämns normal hemvist eller normal bostad, från denna egendoms exportland till importlandet<footnote role="fNote" id="B110000036">
                              <number>38</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000094"> –	Enligt rekommendation av den 5 december 1962 av rådet för samarbete på tullområdet (nu Världstullorganisationen, WCO) angående beviljande av befrielse från tull för lös egendom som införs i samband med att bostaden flyttas (dokument som finns tillgängligt på följande internetadress: http://www.wcoomd.org/fr/about-us/legal-instruments/recommendations/~/media/5E6130F9EAA54352A7710C2CA72ABA2B.ashx), har denna text antagits med syftet att ”underlätta för <emphasis role="italc" id="B400000027">fysiska personer som flyttar sin normala bostad från ett land till ett annat</emphasis>”. Det förespråkas här att befrielse från <emphasis role="italc" id="B400000028">tullavgifter</emphasis> och skatter vid import, utan förbud eller importrestriktioner av ekonomisk art, ska medges för lös egendom som införs av en fysisk person <emphasis role="italc" id="B400000029">i samband med att han flyttar sin bostad till importlandet</emphasis> (min kursivering).</para>
                           </footnote>.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000056">
                        <title id="B210000049">
                           <number>50.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000095">Följaktligen ska svaret på den första frågans första del enligt min åsikt vara att förordning nr 1186/2009 ska tolkas så att det är uteslutet att en fysisk person samtidigt har sin normala bostad såväl i en medlemsstat som i ett tredjeland, särskilt vid tillämpningen av den tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000012">
                     <title style="05Titre3" id="B200000012">
                        <number>6.</number>
                        <titlecontent id="B300000012">
                           <emphasis role="italc" id="B400000030">Den första tolkningsfrågans andra del</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000057">
                        <title id="B210000050">
                           <number>51.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000096">Med hänsyn till att jag förordar att den första tolkningsfrågans första del ska besvaras nekande, anser jag att det saknas anledning att besvara denna frågas andra del som rör en eventuell tillämpning av artikel 3 på den personliga egendom som flyttas till unionen när den berörde inte längre bor i den av sina så kallade normala bostäder som är belägen i ett tredjeland. Den sistnämnda frågan har nämligen ställts endast i andra hand av den hänskjutande domstolen för det fall det skulle vara möjligt att ha en dubbel normal bostad i den mening som avses i förordning nr 1186/2009.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000058">
                        <title id="B210000051">
                           <number>52.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000097">I detta avseende framhåller jag helt enkelt den omständigheten att den nämnda möjligheten förefaller mig vara oförenlig med det väsentliga kriterium som anges i denna artikel 3 enligt vilken ”fysiska personer [som ansöker om den angivna tullbefrielsen] <emphasis role="italc" id="B400000031">flyttar sin normala bostad från ett tredjeland till gemenskapens tullområde”</emphasis>
                           <footnote role="fNote" id="B110000037">
                              <number>39</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000098"> –	Min kursivering.</para>
                           </footnote>. Denna ordalydelse innebär nämligen enligt min mening med nödvändighet en ändring av platsen för en enda bostad från ett tredjeland till en medlemsstat. Detta typfall skiljer sig emellertid från vad som skulle hända om en person kunde lämna sin normala bostad i ett tredjeland för att bosätta sig för kommande år uteslutande i sin förmodade andra normala bostad som redan är belägen i en medlemsstat, såsom den hänskjutande domstolen har tänkt sig<footnote role="fNote" id="B110000038">
                              <number>40</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000099"> –	Enligt samma logik har den nederländska regeringen i andra hand hävdat att för det fall att domstolen finner att artikel 3 förordning nr 1186/2009 möjliggör det samtidiga innehavet av en normal bostad både i en medlemsstat och i ett tredjeland, skulle detta ändå inte betyda att den berörda personen har rätt till den tullbefrielse som föreskrivs i artikel. Regeringen har gjort gällande att i en sådan situation skulle dels den normala bostad som är belägen i tredjelandet ha <emphasis role="italc" id="B400000032">lämnats </emphasis>– och inte flyttats till unionens tullområde – dels, skulle den normala bostad som är belägen i medlemsstaten ha <emphasis role="italc" id="B400000033">behållits</emphasis> – och inte inrättats där.</para>
                           </footnote>. I och med att denna person inte fullt ut uppfyller det nämnda kriteriet kan han inte göra gällande den rätt till tullbefrielse som erbjuds av denna artikel.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
               </section>
               <section id="B000000013">
                  <title style="04Titre2" id="B200000013">
                     <number>B –</number>
                     <titlecontent id="B300000013">
                        <emphasis role="italc" id="B400000034">Kriterier som gör det möjligt att bestämma platsen för en fysisk persons normala bostad i den mening som avses i förordning nr 1186/2009</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <section id="B000000014">
                     <title style="05Titre3" id="B200000014">
                        <number>1.</number>
                        <titlecontent id="B300000014">
                           <emphasis role="italc" id="B400000035">Inledande ord</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000059">
                        <title id="B210000052">
                           <number>53.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000100">Den andra tolkningsfrågan har ställts för det fall att domstolen, enligt vad jag föreslår, skulle tolka bestämmelserna i förordning nr 1186/2009 så, att de utesluter möjligheten att en fysisk person har en dubbel normal bostad i den mening som avses i dessa bestämmelser.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000060">
                        <title id="B210000053">
                           <number>54.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000101">Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga, med avseende på det överklagade beslutet som den har att bedöma och de yrkanden som framställts av X i sitt överklagande, för att få klarhet i vilka kriterier som ska tillämpas vid tillämpningen av den förordningen för att fastställa i vilket land en person har sin normala bostad under sådana omständigheter som de rådande i det nationella målet, det vill säga när denne berörde under en given period har både personlig och yrkesmässig anknytning till ett tredjeland och enbart personlig anknytning till en medlemsstat. I korthet har domstolen genom denna fråga anmodats att definiera begreppet normal bostad, i den mening som avses i förordning nr 1186/2009, och särskilt att precisera vilka bedömningsfaktorer som ska vara avgörande vid fall av spridda anknytningspunkter. </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000061">
                        <title id="B210000054">
                           <number>55.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000102">I syfte att motivera sin fråga har den hänskjutande domstolen redogjort för hur EU-domstolen redan analyserade begreppet normal bostad inom ramen för tolkningen av ovannämnda direktiv 83/182 och direktiv 183/83 som gäller skattebefrielse och inte tullbefrielse. Den har frågat sig huruvida och i vilken mån de faktorer som ska beaktas vid definierandet av begreppet normal hemvist enligt dessa båda direktiv, särskilt vad gäller avvägningen mellan den personliga och den yrkesmässiga anknytningen samt EU-domstolens domar på området<footnote role="fNote" id="B110000039">
                              <number>41</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000103"> –	Denna domstol har hänvisat till dom Ryborg (C‑297/89, EU:C:1991:160), dom Louloudakis (C‑262/99, EU:C:2001:407), och dom Alevizos (C‑392/05, EU:C:2007:251).</para>
                           </footnote> är relevanta för fastställandet av platsen för den normala bostaden i den mening som avses i förordning nr 1186/2009. Till stöd för sina tvivel har den hänskjutande domstolen anfört att de nämnda direktivens syfte inte är detsamma som syftet med denna förordning och den har noterat att det nationella målet skiljer sig från de mål som tidigare anhängiggjorts vid domstolen, såtillvida att den berörde i förevarande mål har yrkesmässig anknytning enbart till det berörda tredjelandet och inte till den berörda medlemsstaten.<footnote role="fNote" id="B110000040">
                              <number>42</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000104"> –	Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende citerat dom Louloudakis (C‑262/99, EU:C:2001:407, punkterna 52 och 53), men den har dock påpekat att det inte finns någon bestämmelse i förordning nr 1186/2009 som motsvarar artikel 7.1 i direktiv 83/182 enligt vilken företräde måste ges under vissa omständigheter åt den plats vartill sökanden har personlig anknytning, och den anser att sådana omständigheter inte föreligger i målet. </para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000062">
                        <title id="B210000055">
                           <number>56.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000105">X är av den åsikten att svaret på den andra tolkningsfrågan faktiskt borde räknas till den serie domar från domstolen i vilka begreppet normal hemvist i den mening som avses i direktiv 83/182 och direktiv 83/183 tolkas, med motiveringen att förordning nr 1186/2009 ingår i denna kontext och i princip har samma syfte som dessa direktiv, såtillvida att artikel 3 också avser rörlighet för personlig egendom som är avsedd för enskilda. Den nederländska regeringen anser likaledes att företräde borde ges, i analogi med de nämnda domarna, åt den personliga anknytningen och att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra i vilken bostad denna anknytning väger över på grundval av faktiska omständigheter över vilka den har upprättat en icke uttömmande förteckning som inspirerats av denna rättspraxis.<footnote role="fNote" id="B110000041">
                              <number>43</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000106"> –	Den nederländska regeringen har med hänvisning till punkt 55 i dom Louloudakis (C‑262/99, EU:C:2001:407), dragit slutsatsen att den nationella domstolen borde beakta ”bland annat var vederbörande själv och hans familjemedlemmar faktiskt befinner sig, var bostaden är belägen, var hans barn faktiskt går i skola, var han utövar sin förvärvsverksamhet, var han har sina ekonomiska intressen samt vilka offentliga och sociala organ han har en anknytning till, i den mån dessa omständigheter tyder på att vederbörande vill ge stabilitet åt den plats till vilken han har en anknytning, genom den kontinuitet som följer av levnadsvanor samt normala sociala och yrkesmässiga relationer”. Den Nederländska regeringen har lagt till beaktandet av ”sådana uppgifter som det land där pensionsrättigheter har intjänats, det land där arbetsgivaren är etablerad och det land där sjukförsäkrings avtal har ingåtts”.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000063">
                        <title id="B210000056">
                           <number>57.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000107">Kommissionen anser däremot att definitionen av begreppet normal hemvist såsom den uttrycks i direktiv 83/182 och direktiv 83/183 och tolkas av domstolen inte kan överföras till förevarande mål. Den har föreslagit att den nämnda definitionen i den mening som avses i denna förordning motsvarar ”i princip den plats där den berörde faktiskt är bosatt under större delen av året”. Det är endast i andra hand och uteslutande i de fall där det inte klart visar sig att denna sistnämnda plats är ett tredjeland, som det ska beaktas att den berörde har sin främsta personliga anknytning till en medlemsstat.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000064">
                        <title id="B210000057">
                           <number>58.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000108">Jag anser att vid tillämpningen av förordning nr 1186/2009 ska begreppet normal bostad uppfattas självständigt, inte endast i förhållande till medlemsstaternas nationella rätt<footnote role="fNote" id="B110000042">
                              <number>44</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000109"> –	Se punkt 31 och följande punkter i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote>, utan även i förhållande till de definitioner av detta begrepp eller av de närliggande begrepp som andra unionsrättsakter innehåller, såsom de preciserats i domstolens rättspraxis.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000015">
                     <title style="05Titre3" id="B200000015">
                        <number>2.</number>
                        <titlecontent id="B300000015">
                           <emphasis role="italc" id="B400000036">En tolkning av begreppet normal bostad eventuellt mot bakgrund av andra unionsrättsliga rättsakter</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000065">
                        <title id="B210000058">
                           <number>59.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000110">I motsats till förordning nr 1186/2009, anges uttryckligen i såväl direktiv 83/182 som direktiv 83/183, vilka båda två antagits på området för skattebefrielse, begreppet normal hemvist i artikel 7.1, respektive artikel 6.1 i direktiven<footnote role="fNote" id="B110000043">
                              <number>45</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000111"> –	Det erinras om dessa bestämmelsers ordalydelse i punkterna 16 och 17 i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote>. Jag understryker att lagstiftaren har gett dessa anvisningar endast ”för tillämpningen” av dessa direktiv och inte för generell tillämpning i unionsrätten.<footnote role="fNote" id="B110000044">
                              <number>46</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000112"> –	Med hänsyn till såväl de nämnda artiklarnas rubrik (”Allmänna regler för att bestämma hemvist”) som förarbetena till direktiven (se, särskilt, angående direktiv 83/183, artikel 8 i kommissionens förslag, KOM(1975) 528 slutlig (EGT C 267, s. 11)), tycks det mig att definitionerna av det nämnda begreppet har införts främst för att komplettera den uppräkning som numera följer i punkt 2 i de nämnda artiklarna av vilken bevisning som kan godtas för att de berörda ska visa var platsen för deras hemvist är belägen.</para>
                           </footnote> Kommissionen har helt riktigt anfört att om lagstiftaren hade velat använda en identisk definition för tillämpningen av förordning nr 1186/2009, skulle lagstiftaren ha gjort det och detta hade varit så mycket enklare eftersom förordning nr 918/83, som kodifierades genom förordning nr 1186/2009, antogs samma dag som de båda direktiven.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000066">
                        <title id="B210000059">
                           <number>60.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000113">Utöver direktiv 83/182 och direktiv 83/183 som den hänskjutande domstolen har åberopat, ska det uppmärksammas att begreppet normal hemvist också har blivit föremål för en definition som formulerats med samma ord i de direktiv som antagits senare på området för utfärdande och administrering av körkort.<footnote role="fNote" id="B110000045">
                              <number>47</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000114"> –	I rådets första direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 om införande av ett gemenskapskörkort (EGT L 375, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 71), nämndes redan begreppet normal bosättningsort upprepade gånger men det definierades inte. Artikel 9 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (JO L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22), rådde bot på denna brist. Den definitionen återgavs i artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, s. 18), varigenom det föregående direktivet upphävdes.</para>
                           </footnote> Domstolen har preciserat att uppfyllandet av kravet på permanent bosättningsort är en grundläggande förutsättning för det system som införts genom direktiven för att bekämpa det missbruk som domstolen har benämnt ”körkortsturism” och för att underlätta kontroller.<footnote role="fNote" id="B110000046">
                              <number>48</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000115"> –	Se, bland annat, dom Grasser (C‑184/10, EU:C:2011:324, punkt 27), dom Hofmann (C‑419/10, EU:C:2012:240, punkterna 70 och 76), samt Nīmanis (C‑664/13, EU:C:2015:41, punkt 36 och följande punkter).</para>
                           </footnote> Det visar sig således att när lagstiftaren har velat använda samma definition av det nämnda begreppet som återfinns i direktiv 83/182 och direktiv 83/183, inklusive på ett helt annat område än beskattning, har lagstiftaren gjort det uttryckligen.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000067">
                        <title id="B210000060">
                           <number>61.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000116">I vart fall är det endast på tillämpningsområdet för direktiv 83/182 och direktiv 83/183 som domstolen har gjort en rad förtydliganden av de definitioner som förekommer där. Den har bland annat slagit fast att i den mening som avses i direktiven bör ”[d]et normala hemvistet … anses vara den plats där vederbörande har sitt huvudsakliga intressecentrum”, att ”[v]araktighetskriteriet hänvisar till kravet att den berörde stadigvarande skall vistas på den aktuella platsen minst 185 dagar per kalenderår” och att det normala hemvistet ska fastställas inte endast med hänsyn till ”samtliga relevanta faktiska omständigheter” utan även mot bakgrund av det ifrågavarande direktivets ändamål.<footnote role="fNote" id="B110000047">
                              <number>49</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000117"> –	Angående direktiv 83/182, se dom Ryborg (C‑297/89, EU:C:1991:160, punkt 17 och följande punkter) och dom Louloudakis (C‑262/99, EU:C:2001:407, punkt 51 och följande punkter), samt angående direktiv 83/183, se dom Alevizos (C‑392/05, EU:C:2007:251, punkt 54 och följande punkter).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000068">
                        <title id="B210000061">
                           <number>62.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000118">Det framgår emellertid av ingressen till direktiv 83/182 och direktiv 83/183 att dessa huvudsakligen syftar till att främja de enskildas fria rörlighet inom unionen genom att undanröja de hinder som vållats av de beskattningsregler som är tillämpliga på införsel till en medlemsstat av personlig egendom som befinner sig i en annan medlemsstat.<footnote role="fNote" id="B110000048">
                              <number>50</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000119"> –	Se dom Ryborg (C‑297/89, EU:C:1991:160, punkt 13), dom Louloudakis (C‑262/99, EU:C:2001:407, punkt 58), samt dom Alevizos (C‑392/05, EU:C:2007:251, punkt 53).</para>
                           </footnote> Detta syfte överensstämmer inte med de syften som eftersträvas med förordning nr 1186/2009,<footnote role="fNote" id="B110000049">
                              <number>51</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000120"> –	Se punkt 45 och följande punkter i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote> eftersom denna förordning avser rörlighet för egendom inte mellan medlemsstater, utan mellan en medlemsstat och ett tredjeland. Detta är den enda konstellation i vilken ekonomiska skyddsåtgärder för unionen normalt tillämpas som motiverar tullavgifter,<footnote role="fNote" id="B110000050">
                              <number>52</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000121"> –	Se skälen 2 och 3 i förordning nr 1186/2009.</para>
                           </footnote> såsom den hänskjutande domstolen med rätta har framhållit.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000069">
                        <title id="B210000062">
                           <number>63.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000122">Ett annat skäl till att begreppet normal bostad i den mening som avses i de nämnda direktiven inte verkar kunna överföras till tolkningen av förordning nr 1186/2009, ens som subsidiär inspirationskälla, är att de rättsområden på vilka dessa båda kategorier av rättsakter är tillämpliga skiljer sig åt, även om de har likheter. Det är sant att skattebefrielsen och tullbefrielsen har det gemensamt att de syftar till att befria den därav omfattade egendomen från all beskattning. Dessutom har en strävan att förstärka likheterna mellan bestämmelserna på skatteområdet och tullområdet kommit till uttryck i förarbetena.<footnote role="fNote" id="B110000051">
                              <number>53</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000123"> –	Se det ovannämnda yttrandet av Ekonomiska och sociala kommittén (punkt 1.8); motivering till kommissionens förslag (KOM(2007) 614 slutlig, s. 2 och 3) vilket utmynnade i antagandet av rådet förordning (EG) nr 274/2008 av den 17 mars 2008 (EUT L 85, s. 1), som ändrade förordning nr 918/83 och kodifierades genom förordning nr 1186/2009; Georgopoulos, Th., ”La franchise douanière, Le droit douanier communautaire entre cohérence et flexibilité”, R.A.E., 2005, nr 4, s. 608.</para>
                           </footnote> Dessa båda kategorier av befrielse kan dock inte helt likställas, främst därför att frågan om befrielse ska beviljas på tullområdet definitionsmässigt endast uppkommer vad angår egendom som härrör från ett tredjeland men också därför att det sätt på vilket de är konstruerade och deras verkningar inte är desamma.<footnote role="fNote" id="B110000052">
                              <number>54</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000124"> –	Se Berr, C. J., och Trémeau, H., <emphasis role="italc" id="B400000037">Le droit douanier communautaire et national</emphasis>, Economica, Paris, 2006, punkt 157, och Soulard, Ch., ”Union douanière, Taxation des marchandises”, <emphasis role="italc" id="B400000038">Jurisclasseur Europe</emphasis>, häfte 504, 2007, punkt 124.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000070">
                        <title id="B210000063">
                           <number>64.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000125">Jag understryker slutligen att om kriterierna för inrättande av en normal bostad som har sitt ursprung i såväl direktiv 83/182 som direktiv 83/183 och tillhörande rättspraxis överfördes till tillämpningen av förordning nr 1186/2009, skulle detta riskera att äventyra den ändamålsenliga verkan av artikel 3 och följande artiklar i förordningen, eftersom det skulle få den praktiska konsekvensen att det blir avsevärt svårare att få tillgång till den tullbefrielse som föreskrivs i dessa bestämmelser, särskilt i unionsmedborgarnas intresse, än vad lagstiftaren hade önskat.<footnote role="fNote" id="B110000053">
                              <number>55</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000126"> –	Det har med rätta anförts att ”[e]fterson den fria rörligheten för Europas medborgare … har upphöjts till grundläggande princip i unionsrätten, vore det stötande om dessa konfronterades med ett alltför stelbent tullsystem när de återvänder eller för första gången installerar sig i Europeiska unionen. Även om förordning nr 918/83 inte förbehåller europeiska medborgare någon specifik befrielse, blir det främst de som kommer i åtnjutande av befrielsen [i samband med händelser som rör privatlivet]” (se, Georgopoulos, Th., anfört arbete, s. 607). Se även punkt 77 i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000071">
                        <title id="B210000064">
                           <number>65.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000127">Det följer enligt min åsikt av dessa överväganden, för det första att den specialregel enligt vilken företräde ska ges åt den plats till vilken den berörde har sin personliga anknytning när det är omöjligt att avgöra var hans stadigvarande intressecentrum är beläget, endast kan fastställas i en situation där, såsom anges i de relevanta bestämmelserna i direktiv 83/182 och direktiv 83/183, den berörde bor ”omväxlande på olika platser, belägna i två eller fler medlemsstater”<footnote role="fNote" id="B110000054">
                              <number>56</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000128"> –	Det anges i artikel 7.1 andra stycket i direktiv 83/182, och i artikel 6.1 andra stycket i direktiv 83/183 att ”[n]ormal hemvist för en person med yrkesmässig anknytning till en annan plats än den till vilken han har personlig anknytning och som en följd därav bor omväxlande på olika platser, belägna i två eller fler medlemsstater, skall betraktas som den plats till vilken han har personlig anknytning”.</para>
                           </footnote>. Jag anser nämligen, i likhet med kommissionen, att det val som lagstiftaren gjorde är nödvändigt när det ska fastställas vilken av diverse berörda medlemsstater som kan ta ut tullavgift på den ifrågavarande egendomen, det vill säga för att sprida beskattningsrätten inom i unionen, men inte när den berörde har delat sin hemvist mellan en medlemsstat och ett tredjeland.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000072">
                        <title id="B210000065">
                           <number>66.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000129">För det andra anser jag att den referensperiod som anges i direktiv 83/182 och direktiv 83/183, enligt vilka den normala hemvisten i princip är den plats där den berörde vistas ”åtminstone 185 dygn per kalenderår”, det vill säga mer än hälften av varje aktuellt år, förefaller olämplig på området för tullbefrielse. Jag kommer att förtydliga innehållet i mitt förslag nedan<footnote role="fNote" id="B110000055">
                              <number>57</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000130"> –	Se punkt 74 och följande punkter i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote>, men jag meddelar redan på detta stadium att även om det kriterium som bygger på proportionalitet vad angår den tid som en person vistas i ett land, är däremot periodiciteten under året inte fullständigt adekvat, med avseende på frågan om eventuell befrielse från tullavgifter.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000073">
                        <title id="B210000066">
                           <number>67.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000131">Jag anser således att de omständigheter som hör samman med begreppet normal hemvist som förekommer i de båda ovannämnda direktiven såsom de tolkats av domstolen inte kan överföras till förevarande mål, varken som sådana eller ens analogt, med hänsyn till de olikheter i ordalydelse, syften och område som avgränsar förordning nr 1186/2009 från de nämnda direktiven.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000074">
                        <title id="B210000067">
                           <number>68.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000132">För fullständighetens skull noterar jag att begrepp som ligger nära begreppet normal bostad vilka förekommer på olika unionsrättsliga områden också har blivit föremål för domstolens tolkningar. Jag ska i korthet ta upp särskilt de domar angående termerna bostad och normal i den mening som avses i förordning nr 1408/71<footnote role="fNote" id="B110000056">
                              <number>58</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000133"> –	Angående begreppet bosättning såsom det definieras i artikel 1 h i förordning nr 1408/71, se dom Swaddling (C‑90/97, EU:C:1999:96, punkterna 29 och 30), och angående begreppet verksamhet som ”normalt” utförs i en medlemsstat, vilket förekommer bland annat i artikel 14 och följande artiklar i den nämnda förordningen, se dom Banks m.fl. (C‑178/97, EU:C:2000:169, punkt 25 och följande punkter).</para>
                           </footnote> samt begreppet hemvist som återfinns i den så kallade Bryssel IIa-förordningen<footnote role="fNote" id="B110000057">
                              <number>59</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000134"> –	Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, s. 1), enligt vilken såväl makarnas hemvist, som barnets hemvist i många situationer utgör grund för domstolsbehörighet.</para>
                           </footnote> utan att definieras där<footnote role="fNote" id="B110000058">
                              <number>60</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000135"> –	Angående barnets hemvist i den mening som avses i Bryssel IIa-förordningen, se, bland annat, dom A (C‑523/07, EU:C:2009:225, punkt 37 och följande punkter) och dom Mercredi (C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829, punkt 44 och följande punkter).</para>
                           </footnote>.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000075">
                        <title id="B210000068">
                           <number>69.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000136">Det framgår av denna rättspraxis att graden av vistelsens stabilitet som gör det möjligt att beteckna banden till ett land som nära, i allmänhet krävs när sådana faktorer som lokalisering används. Domstolen har lagt fram en förteckning över bedömningskriterier enbart för tillämpningen av de berörda förordningarna. I och med att dessa faktorer har föreskrivits av unionslagstiftaren för att en gränsöverskridande situation ska kunna bindas till den ena eller den andra av medlemsstaterna, i enlighet med tillämplig lag och behörig domstol, ingår de ifrågavarande domarna i likhet med de domar som rör direktiv 83/182 och direktiv 83/183 i ett särskilt sammanhang som skiljer sig från sammanhanget i förevarande mål, såtillvida att detta mål gäller frågan huruvida egendom som har sitt ursprung i ett tredjeland ska bli föremål för taxering eller ej enligt unionsrätten.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000076">
                        <title id="B210000069">
                           <number>70.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000137">Följaktligen anser jag att begreppet normal bostad ska ges en definition som specifikt är anpassad till bestämmelserna i förordning nr 1186/2009 vars tolkning har begärts.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000016">
                     <title style="05Titre3" id="B200000016">
                        <number>3.</number>
                        <titlecontent id="B300000016">
                           <emphasis role="italc" id="B400000039">En definition av begreppet normal bostad enligt förordning nr 1186/2009</emphasis>
                        </titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000077">
                        <title id="B210000070">
                           <number>71.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000138">Först och främst erinrar jag om att kommissionen i sitt ursprungliga förslag som skulle bli förordning nr 918/83<footnote role="fNote" id="B110000059">
                              <number>61</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000139"> –	Det ovannämnda förslaget KOM(79) 104 slutlig.</para>
                           </footnote> hade önskat definiera begreppet normal bostad vid tillämpningen av detta förslag till förordning i en artikel 4 vars innehåll är analogt med innehållet i artikel 3 i förordning nr 1186/2009. Definitionen av detta begrepp vilken inte behölls i den slutliga versionen av förordning nr 918/83 var formulerad på följande sätt: ”den plats där en person normalt är bosatt, det vill säga där personen stadigvarande vistas under en viss period på grund av personlig eller yrkesmässig anknytning som visar att det finns nära band mellan personen och den plats där han bor.”</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000078">
                        <title id="B210000071">
                           <number>72.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000140">Inom ramen för förevarande mål anser kommissionen att den andra tolkningsfrågan ska besvaras så, att ”[v]id tillämpningen av artikel 3 i förordning nr 1186/2009 utgör den normala bostaden i princip den plats där berörde faktiskt är bosatt under större delen av året”. Kommissionen har subsidiärt föreslagit en alternativ metod i de fall där den berördes viktigaste personliga anknytning binder honom till en medlemsstat.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000079">
                        <title id="B210000072">
                           <number>73.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000141">Jag anser för min del att svaret på denna fråga måste innehålla en definition av begreppet normal bostad i den mening som avses i förordning nr 1186/2009 som äger giltighet inte endast med avseende på artikel 3 utan på alla bestämmelser i förordningen i vilka det nämnda begreppet används som kriterium.<footnote role="fNote" id="B110000060">
                              <number>62</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000142"> –	Se punkt 28 i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000080">
                        <title id="B210000073">
                           <number>74.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000143">I övrigt är min bedömning att en tillräckligt lång vistelsetid måste krävas för att det ska kunna anses att en fysisk person har inrättat sin normala bostad i ett tredjeland<footnote role="fNote" id="B110000061">
                              <number>63</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000144"> –	I den ovannämnda rekommendationen av Rådet för samarbetet på tullområdet krävdes likaledes för medgivande av tullbefrielse för lös egendom som importeras i samband med byte av hemvist: ”i det fall då en person återvänder till importlandet <emphasis role="italc" id="B400000040">bör utlandsvistelsens varaktighet förefalla tillräcklig</emphasis>” (min kursivering).</para>
                           </footnote> och att ett kriterium avseende proportion (eller ratio) måste uppställas såsom kommissionen har föreslagit. Jag anser att det är nödvändigt att den berörde åtminstone mestadels har bott i detta land, när han inte uteslutande har bott där under den relevanta perioden. Detta matematiska och objektiva tidskriterium har den fördelen att det inte kräver att olika faktiska omständigheter vägs mot varandra, vilka ibland beror på subjektiva överväganden som det dels kan vara svårt eller till och med i praktiken irrelevant att detaljerat göra en förteckning över, såsom den nederländska regeringen har föreslagit, dels kan vara komplicerat för den nationella domstolen att väga mot varandra i varje enskilt fall.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000081">
                        <title id="B210000074">
                           <number>75.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000145">Däremot tror jag inte att man ska ta ett år som enda referensperiod, i och med att kalenderåret är en utgångspunkt som enligt min mening förvisso är av intresse när det rör sig om skatter, med hänsyn till den sedvanliga utgångspunkt som är räkenskaps- eller beskattningsåret, men är mindre direkt anpassad för området för tullavgifter och särskilt inte för fastställandet av om en person kan komma i åtnjutande av tullbefrielse. Enligt min åsikt skulle det vara ologiskt att låta det land där en persons normala bostad är belägen, i den mening som avses i förordning nr 1186/2009, variera från år till år eller till och med låta det bero på ett årsgenomsnitt. Det som jag anser vara avgörande härvidlag är den sammanlagda period under vilken personen har vistats i ett tredjeland innan han börjar införa sin personliga egendom i unionens tullområde. Det konkreta resultatet skulle emellertid kunna bli ett helt annat, beroende på om det resonemang som gör det möjligt att fastställa platsen för hans normala bostad grundas på en årlig bedömning eller beaktar hela den relevanta perioden.<footnote role="fNote" id="B110000062">
                              <number>64</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000146"> –	Om exempelvis en person under en period av fem år har vistats mer i ett tredjeland under de fyra första och mer i en medlemsstat under det sista året, skulle detta kunna leda till att, om bedömningen gjordes årligen, hans normala bostad ansågs vara belägen inom unionen på grund av det sista året, så att tullbefrielsen skulle förvägras den berörde trots att han levt utanför unionen under större delen av denna period.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000082">
                        <title id="B210000075">
                           <number>76.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000147">Dessutom anser jag varken att det är lämpligt eller ens nödvändigt att ge en huvudsaklig definition och föreslå en annan lösning i andra hand, i den situation där det är svårt att fastställa i vilket land den berörde har bott under större delen av den berörda perioden. </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000083">
                        <title id="B210000076">
                           <number>77.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000148">Möjligheten att utan något som helst stöd i förordning nr 1186/2009 införa ett alternativt kriterium avseende den omständigheten att den berörde har sin främsta personliga anknytning till en medlemsstat skulle emellertid medföra nackdelen att kunna leda till ett resultat som är motsatt det resultat som det av mig förespråkade tidskriteriet leder till. Detta skulle vara fallet i det aktuella målet.<footnote role="fNote" id="B110000063">
                              <number>65</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000149"> –	I X:s fall är det utrett att den omtvistade perioden sträcker sig från den 1 mars 2008 till den 1 augusti 2011 och att han endast har tillbringat 281 dagar, eller mycket mindre än ett år, utanför Qatar av dessa tre och ett halvt år. Det är således i det tredjelandet som han mestadels har vistats och som hans normala bostad enligt min mening är belägen. Om däremot den plats till vilken den berörde har starkast personliga anknytning valdes, skulle detta få till följd att Nederländerna angavs som platsen för hans normala bostad.</para>
                           </footnote> Dessutom skulle det kriteriet beröva den tullbefrielse som föreskrivs i artikel 3 och följande artiklar i förordningen en stor del av dess ändamålsenliga verkan eftersom de unionsmedborgare som stadigvarande visats i ett tredjeland för sitt arbete och har lämnat sina närmaste som är etablerade i den medlemsstat varifrån de härstammar inte särskilt ofta skulle kunna komma i åtnjutande av denna förmånliga bestämmelse.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000084">
                        <title id="B210000077">
                           <number>78.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000150">För övrigt förefaller det omotiverat att föreskriva ett andrahandskriterium med hänsyn till de vanliga reglerna om sambandet mellan varje princip och dess undantag och bevisbördereglerna. Det är nämligen tydligt att det ankommer på den person som gör anspråk på att åtnjuta det undantag från taxering som består i tullbefrielse<footnote role="fNote" id="B110000064">
                              <number>66</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000151"> –	Se punkt 41 och följande punkter i detta förslag till avgörande.</para>
                           </footnote> att lägga fram bevis för alla de faktiska omständigheter som personen har åberopat.<footnote role="fNote" id="B110000065">
                              <number>67</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000152"> –	I artikel 126 i förordning nr 1186/2009 anges uttryckligen att ”[o]m denna förordning föreskriver att beviljandet av befrielse förutsätter att vissa villkor uppfylls ska den person det gäller för de behöriga myndigheterna framlägga tillfredsställande bevis för att dessa villkor har uppfyllts”. </para>
                           </footnote> Vidare ankommer det på den nationella domstolen att genomföra de kriterier som domstolen kommer att fastställa med avseende på de faktiska omständigheter i målet som den har att avgöra och att eventuellt avslå ansökan om tullbefrielse för det fall tvivel kvarstår angående den omständigheten att denna persons normala bostad faktiskt är belägen i ett tredjeland. Att låta den berörde ha bevisbördan för att han har rätt till befrielse gör det möjligt att begränsa möjligheterna till missbruk av denna tullförmån.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000085">
                        <title id="B210000078">
                           <number>79.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000153">Jag uppmärksammar härvidlag, såsom kommissionen har framhållit, att den eventuella risk för missbruk av tullbefrielsen i artikel 3 i förordning nr 1186/2009 som skulle kunna bli följden av en alltför extensiv uppfattning av begreppet normal bostad, i princip begränsas av den rad kumulativa villkor som anges i artiklarna 4‑11 i den nämnda förordningen. Eftersom dessa utgör en tillräcklig inramning av möjligheten att åtnjuta tullbefrielse, finns det enligt min uppfattning inte någon anledning att lägga till sådana krav som den nederländska regeringen har föreslagit.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000086">
                        <title id="B210000079">
                           <number>80.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000154">Slutligen vill jag framhålla att eftersom lagstiftaren avsiktligt valde en enkel lösning genom att inte exakt definiera begreppet normal bostad i den mening som avses i förordning nr 918/83 och sedan i förordning nr 1186/2009, förefaller det väsentligt att, i samband med den tolkning som begärts i förevarande mål, inte välja en definition av detta begrepp som är överdrivet komplicerad.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000087">
                        <title id="B210000080">
                           <number>81.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000155">Följaktligen förespråkar jag att den andra frågan besvaras så, att när en fysisk persons normala bostad ska bestämmas i den mening som avses i förordning nr 1186/2009, ankommer det på den nationella domstol som har att avgöra målet att beakta alla faktiska omständigheter som gör det möjligt att fastställa på vilken plats denna person faktiskt har varit bosatt under större delen av den relevanta perioden, det vill säga den period under vilken den berörde delvis vistades i ett eller flera tredjeländer.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
               </section>
            </section>
         </C_Conc_Txt>
         <C_Conc_Conc>
            <section id="C000000000">
               <title style="03Titre1" id="C200000000">
                  <number>V –</number>
                  <titlecontent id="C300000000">
                     <emphasis role="bold" id="C400000000">Förslag till avgörande</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <blockquote id="C010000000">
                  <title id="C210000000">
                     <number>82.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="C150000000">Av ovan anförda skäl föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna från Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) enligt följande: </para>
                  <blockquote id="C010000001">
                     <title id="C210000001">
                        <number>1)</number>
                     </title>
                     <para style="22Alineanumerote1" id="C150000001">Bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse ska tolka så att det är uteslutet att en fysisk person samtidigt har sin normala bostad såväl i en medlemsstat som i ett tredje land, särskilt vid tillämpningen av den befrielse från importtullar som föreskrivs i artikel 3 i den nämnda förordningen.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000002">
                     <title id="C210000002">
                        <number>2)</number>
                     </title>
                     <para style="22Alineanumerote1" id="C150000002">I samband härmed ska en fysisk persons normala bostad bestämmas med beaktande av alla faktiska omständigheter som gör det möjligt att fastställa den plats där denna person faktiskt har varit bosatt under större delen av den relevanta perioden.</para>
                  </blockquote>
               </blockquote>
            </section>
         </C_Conc_Conc>
      </C_Conclusions>
   </Affaire>
</C_Doc_Ref>