(1)

EU:s reformerade ramverk för ekonomisk styrning trädde i kraft den 30 april 2024. De centrala delarna av EU:s reformerade ramverk för ekonomisk styrning utgörs av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och om multilateral budgetövervakning (1), tillsammans med den ändrade förordningen (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2), och det ändrade rådsdirektivet 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk (3). Syftet med ramverket är att främja sunda och hållbara offentliga finanser och en hållbar och inkluderande tillväxt och resiliens genom reformer och investeringar samt förhindra alltför stora offentliga underskott. Ramverket främjar också nationellt ägarskap och har en större medelfristig inriktning, i kombination med ett mer effektivt och enhetligt säkerställande av regelefterlevnad.

(2)

I centrum för det nya ramverket för ekonomisk styrning står de nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer som medlemsstaterna lämnar in till rådet och kommissionen. Planerna ska uppfylla två mål: dels i) bland annat säkerställa att den offentliga skulden senast vid anpassningsperiodens slut följer en sannolikt nedåtgående bana eller ligger kvar på en sund nivå och att det offentliga underskottet minskas till, och ligger kvar på, en nivå under referensvärdet på 3 % av BNP på medellång sikt och dels ii) säkerställa ett genomförande av reformer och investeringar som svar på de främsta utmaningarna fastställda inom ramen för den europeiska planeringsterminen och hantera EU:s gemensamma prioriteringar. Varje plan ska därför innehålla ett medelfristigt åtagande om en nettoutgiftsbana (4) som i praktiken fastställer en budgetrestriktion under planens löptid, dvs. fyra eller fem år (beroende på valperiodens normala längd i medlemsstaten). Planen ska dessutom redogöra för hur den berörda medlemsstaten kommer att säkerställa det faktiska genomförandet av reformer och investeringar för att hantera de främsta utmaningar som fastställts inom ramen för den europeiska planeringsterminen, särskilt i de landsspecifika rekommendationerna (inbegripet, i tillämpliga fall, utmaningar i samband med förfarandet vid makroekonomiska obalanser) och hur medlemsstaten kommer att svara mot unionens gemensamma prioriteringar. Perioden för finanspolitisk anpassning löper över fyra år och kan förlängas med upp till tre år om medlemsstaten åtar sig att genomföra ett antal relevanta reformer och investeringar som uppfyller kriterierna i förordning (EU) 2024/1263.

(3)

När planen har lämnats in ska kommissionen bedöma om den uppfyller kraven i förordning (EU) 2024/1263.

(4)

Rådet ska därefter, på kommissionens rekommendation, anta en rekommendation för att ange den berörda medlemsstatens nettoutgiftsbana och, i tillämpliga fall, godkänna de reform- och investeringsåtaganden som ligger till grund för en förlängning av perioden för finanspolitisk anpassning.

(5)

Den 15 oktober 2024 lämnade Italien in sin nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan till rådet och kommissionen. Det skedde sedan en förlängning av den tidsfrist som anges i artikel 36.1 a i förordning (EU) 2024/1263 överenskommits med kommissionen med anledning av de skäl som Italien uppgett.

(6)

Som en ram för den dialog som ledde fram till inlämnandet av nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer översände kommissionen den 21 juni 2024 i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2024/1263 en referensbana (5) till Italien. Kommissionen offentliggjorde referensbanan den 15 oktober 2024 (6). Referensbanan är riskbaserad och säkerställer att den offentliga skulden senast vid slutet av perioden för finanspolitisk anpassning och utan ytterligare budgetåtgärder efter anpassningsperioden, följer en sannolikt nedåtgående bana eller ligger kvar på en sund nivå på medellång sikt, samt att det offentliga underskottet minskas till under 3 % av BNP under anpassningsperioden och ligger kvar på en nivå under det referensvärdet på medellång sikt. Medellång sikt definieras här som en tioårsperiod efter anpassningsperiodens slut. Referensbanan överensstämmer i enlighet med artiklarna 6 d, 7 och 8 i förordning (EU) 2024/1263 även med riktmärket för underskott, skyddsmekanismen för skuldhållbarhet och skyddsmekanismen för underskottsresiliens. Referensbanan för Italien anger att nettoutgifterna på grundval av kommissionens antaganden som låg till grund för den förhandsvägledning som översändes i juni 2024 och med en anpassningsperiod på sju år inte bör öka mer än vad som anges i tabell 1. Detta motsvarar en genomsnittlig nettoutgiftsökning på 1,5 % under anpassningsperioden (2025–2031) och 1,5 % under den period som omfattas av planen (2025–2029).

Tabell 1: Referensbana som kommissionen överlämnade till Italien den 21 juni 2024

(7)

Italien och kommissionen förde i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2024/1263 en teknisk dialog från juli till september 2024. Dialogen handlade främst om den nettoutgiftsbana som Italien förutser och dess underliggande antaganden (särskilt makroekonomiska antaganden och elasticiteter), de planerade reform- och investeringsåtaganden som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden, däribland reformer och investeringar såsom reformer på områdena civilrättsliga frågor, offentlig förvaltning, barnomsorg, företagsklimat, skatteförvaltning, förvaltning av offentliga utgifter och statsägda företag, samt om de reformer och investeringar som planeras för att hantera de främsta utmaningar som fastställts inom ramen för den europeiska planeringsterminen och svara mot unionens gemensamma prioriteringar om en rättvis grön och digital omställning, social och ekonomisk resiliens, energitrygghet och uppbyggnad av försvarsförmågor.

(8)

Enligt uppgifter i Italiens plan genomförde landet i september 2024, i enlighet med artiklarna 11.3 och 36.1 c i förordning (EU) 2024/1263, en samrådsprocess med arbetsmarknadens parter, lokala och regionala myndigheter och andra relevanta intressenter.

(9)

Italiens oberoende finanspolitiska råd (det parlamentariska budgetkontoret) har avgett ett yttrande om den makroekonomiska prognos och de makroekonomiska antaganden som ligger till grund för den fleråriga nettoutgiftsbanan. Det ställde sig bakom det makroekonomiska scenariot under planens tidshorisont (2024–2029) och drog slutsatsen att prognoserna för de viktigaste makroekonomiska variablerna ligger inom acceptabla intervall, även om vissa ligger nära den övre gränsen, och de övergripande utsikterna hänger på ett fullständigt genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen i rätt tid samt på ett stabilt internationellt sammanhang.

(10)

Planen godkändes av parlamentet den 9 oktober efter utfrågningar med flera berörda parter, vilket är brukligt vid parlamentets godkännande av budgetplaneringsdokument.

(11)

Den 26 juli 2024 fastställde rådet att det förelåg ett alltför stort underskott i Italien eftersom underskottskriteriet inte var uppfyllt (7). Föreliggande rekommendation sammanfaller med den rekommendation som rådet har utfärdat i enlighet med artikel 126.7 i EUF-fördraget i syfte att få situationen med ett alltför stort underskott i Italien att upphöra (8). Genom att dessa rekommendationer antas samtidigt, vilket är en anpassning till och motiveras av övergången till det nya ramverket för ekonomisk styrning, säkerställs överensstämmelse mellan de anpassningsbanor som rekommenderas.

(12)

Den 15 oktober 2024 lämnade Italien in sitt utkast till budgetplan för 2025. Kommissionen antog ett yttrande om utkastet till budgetplan den 26 november 2024 (9).

(13)

Den 19 juni 2024 konstaterade kommissionen att Italien har makroekonomiska obalanser. Italien står i synnerhet inför sårbarheter i samband med en hög offentlig skuldsättning och svag produktivitetstillväxt mot bakgrund av en instabil arbetsmarknad och vissa kvarvarande svagheter i finanssektorn, som har gränsöverskridande betydelse (10).

(14)

Den 21 oktober 2024 riktade rådet ett antal landsspecifika rekommendationer till Italien inom ramen för den europeiska planeringsterminen (11).

(15)

Kommissionen gjorde på grundval av artikel 16 i förordning (EU) 2024/1263 följande bedömning av planen:

(16)

Den ekonomiska verksamheten i Italien ökade med 0,7 % 2023 och drevs av konsumtion och investeringar, och underblåstes av statliga incitament. Nettoexporten bidrog också till tillväxten medan den negativa lagercykeln hämmade den. Enligt kommissionens höstprognos 2024 förväntas ekonomin växa med 0,7 % 2024 eftersom investeringarna fortfarande ökar medan den privata konsumtionen stagnerar. Nettoexporten väntas stödja tillväxten, tack vare minskad import, samtidigt som lagren håller den tillbaka. Under år 2025 förväntas BNP i fasta priser öka med 1,0 % tack vare hushållens konsumtion, vilket stöds av reallöneökningar, samtidigt som de totala investeringarna endast väntas öka marginellt pga. minskad tillverkning för husrenoveringar. Under 2026 förväntas BNP i fasta priser öka med 1,2 % då investeringarna ökar tack vare utgifter med anknytning till återhämtnings- och resiliensplanen och enklare finansieringsvillkor. Under prognosperioden (2024–2026) förväntas den potentiella BNP-tillväxten i Italien minska något, från 1,3 % 2024 till 0,9 %2026. Arbetslösheten uppgick till 7,7 % 2023 och beräknas av kommissionen uppgå till 6,8 % 2024, 6,3 % 2025 och 6,2 % 2026. Inflationen (BNP-deflatorn) beräknas sjunka från 5,8 % 2023 till 1,6 % 2024 och uppgå till 1,9 % 2025 och 1,8 % 2026.

(17)

När det gäller den offentligfinansiella utvecklingen uppgick Italiens offentliga underskott 2023 till 7,2 % av BNP. Enligt kommissionens höstprognos 2024 kommer det att uppgå till 3,8 % av BNP 2024 och minska ytterligare till 3,4 % av BNP 2025 och, vid oförändrad politik, till 2,9 % 2026. I kommissionens höstprognos 2024 beaktas det budgetförslag för 2025 som Italiens regering överlämnade till parlamentet i oktober. Den offentliga skulden uppgick i slutet av 2023 till 134,8 % av BNP. Enligt kommissionens höstprognos 2024 förväntas skuldkvoten öka till 136,6 % av BNP i slutet av 2024. Trots primära överskott beräknas den öka ytterligare till 138,2 % av BNP i slutet av 2025 och till 139,3 % i slutet av 2026. Kommissionens prognos för de offentliga finanserna beaktar bara politiska åtaganden i de medelfristiga planerna om de underbyggs av specificerade konkreta politiska åtgärder som är trovärdigt aviserade och tillräckligt detaljerade.

(18)

Italiens nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan omfattar perioden 2025–2029 och beskriver en finanspolitisk anpassning över sju års tid.

(19)

Planen innehåller all information som krävs enligt artikel 13 i förordning (EU) 2024/1263.

(20)

I planen åtar sig landet att följa den nettoutgiftsbana som anges i tabell 2, vilket motsvarar en genomsnittlig nettoutgiftsökning på 1,6 % under åren 2025–2029. Italien åtar sig dessutom att genomföra ett antal reformer och investeringar i syfte att få anpassningsperioden förlängd till sju år (2025–2031), under vilka den genomsnittliga nettoutgiftsökningen planeras uppgå till 1,5 %. Den genomsnittliga ökning av nettoutgifterna under anpassningsperioden (2025–2031) som anges i planen motsvarar den referensbana som kommissionen översände den 21 juni 2024. I planen antas den potentiella BNP-tillväxten gradvis minska från 1,4 % 2024 till 0,3 % 2031. I planen förväntas dessutom tillväxttakten för BNP-deflatorn i stort sett ligga stabilt på omkring 2 % under anpassningsperioden.

(21)

Om nettoutgiftsbanan i planen och de underliggande antagandena materialiseras kommer enligt planen den offentliga skulden att öka till 137,8 % av BNP i slutet av 2026 (från 135,8 % av BNP 2024) och därefter minska till 132,5 % av BNP vid anpassningsperiodens slut (2031), enligt tabellen nedan. Enligt planen förväntas skuldkvoten minska stadigt på medellång sikt (dvs. fram till 2041) efter anpassningen och uppgå till 113,7 % av BNP 2041. Enligt planen skulle den offentliga skuldkvoten alltså föras in på en nedåtgående bana senast vid anpassningsperiodens slut (2031). Detta är sannolikt eftersom skulden, på grundval av antagandena i planen, beräknas minska under tioårsperioden efter anpassningsperiodens slut enligt alla deterministiska stresstester i kommissionens skuldhållbarhetsanalys och de stokastiska prognoserna visar en tillräckligt hög sannolikhet för att skulden skulle minska.

Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen uppfyller den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför det krav på skulden som anges i artiklarna 6 a och 16.2 i förordning (EU) 2024/1263.

Tabell 2: Nettoutgiftsbana och huvudsakliga antaganden i Italiens plan

Tabell 3: Utveckling för offentlig skuld och offentligt saldo i Italiens plan

(22)

Baserat på planens nettoutgiftsbana och antaganden skulle det offentliga underskottet minska till 2,8 % av BNP 2026 och till 1,5 % av BNP 2031. Enligt planen skulle det offentliga saldot i slutet av anpassningsperioden (2031) alltså inte överstiga referensvärdet på 3 % av BNP. Under tio år efter anpassningsperioden (dvs. fram till 2041) skulle det offentliga underskottet dessutom inte överstiga 3 % av BNP. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen uppfyller den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför det krav på underskottet som anges i artiklarna 6 b och 16.2 i förordning (EU) 2024/1263.

(23)

Jämfört med den linjära bana som är en regel enligt artikel 6 c i förordning (EU) 2024/1263 visar den tidsprofil för den finanspolitiska anpassningen, mätt genom förändringen i det strukturella primärsaldot, som beskrivs i planen att merparten av anpassningen är koncentrerad till början av perioden. I synnerhet förväntas det strukturella primärsaldot förstärkas med 0,6 % både 2025 och 2026, följt av en förstärkning med 0,5 % av BNP varje år fram till 2031. Till följd av detta är den finanspolitiska anpassningen under planens fyra första år mer än proportionell mot den totala anpassningsinsatsen. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen är den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför förenlig med skyddsklausulen i artikel 6 c i förordning (EU) 2024/1263 om att den finanspolitiska anpassningen inte bör koncentreras till slutet av perioden.

Tabell 4: Det strukturella primärsaldots utveckling i Italiens plan

(24)

Den nettoutgiftsbana som anges i planen är i linje med kraven enligt förfarandet vid alltför stora underskott (särskilt med den minsta årliga strukturella anpassning som fastställs i artikel 3.4 tredje stycket i rådets förordning (EG) nr 1467/97).

(25)

Den förebyggande delens krav enligt artikel 8 i förordning (EU) 2024/1263 avseende skyddsmekanismen för underskottsresiliens, som syftar till att uppnå en gemensam marginal i förhållande till referensvärdet för underskott på 3 % av BNP, är tillämpligt på Italien från 2027, eftersom underskottet planeras ligga under 3 % av BNP från och med 2026. Från och med 2027 bör därför den årliga anpassningen av det strukturella primärsaldot inte understiga 0,25 % av BNP om det strukturella underskottet fortfarande låg över 1,5 % av BNP under föregående år, för att uppnå en gemensam resiliensmarginal i strukturella termer på 1,5 % av BNP. Den årliga finanspolitiska anpassning som blir resultatet av de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen överstiger 0,25 % vart och ett av åren 2027, 2028, 2029, 2030 och 2031. Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen är den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därför förenlig med skyddsmekanismen för underskottsresiliens.

(26)

Eftersom den offentliga skulden enligt planen kommer att överstiga 90 % av BNP under anpassningsperioden måste skuldkvoten i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2024/1263 i genomsnitt minska med minst en procentenhet per år tills den är lägre än 90 % och därefter i genomsnitt med 0,5 procentenheter. Denna genomsnittliga minskning är beräknad över perioden 2027–2031, dvs. med början det år då förfarandet vid alltför stora underskott skulle upphävas enligt planen, och uppgår till 1,2 procentenheter (se tabell 3). Baserat på de politiska åtaganden och makroekonomiska antaganden som görs i planen överensstämmer den nettoutgiftsbana som läggs fram i planen därmed med skyddsmekanismen för skuldhållbarhet.

(27)

Planen är baserad på ett antal antaganden som avviker från de antaganden som kommissionen översände till Italien den 21 juni 2024. I synnerhet används i planen olika antaganden för nio variabler, nämligen utgångspunkten (det strukturella primärsaldot 2024), den potentiella BNP-tillväxten, den reala BNP-tillväxten, den nominella implicita räntesatsen, den finanspolitiska multiplikatorn, stock-/flödesjusteringarna, engångsåtgärder, antaganden om inkomster (dvs. antagna elasticiteter) och profilen för produktionsgapet. Dessutom tidigareläggs den finanspolitiska anpassningen. En bedömning av dessa skillnader i antaganden anges nedan. De skillnader i antaganden som har den mest betydande effekten på den genomsnittliga nettoutgiftsökningen anges nedan tillsammans med en bedömning av varje enskild skillnad.

De resterande skillnaderna har inte någon betydande inverkan på den genomsnittliga nettoutgiftsökningen jämfört med kommissionens antaganden. Sammantaget leder alla skillnader i antaganden till en genomsnittlig nettoutgiftsökning i planen som är lika med referensbanan. Kommissionen kommer att beakta denna bedömning av antagandena i planen i sina framtida bedömningar av om nettoutgiftsbanan följs.

(28)

Enligt den vägledande finanspolitiska strategin i planen kommer åtagandena om nettoutgifter att infrias genom både utgiftsbegränsningar och diskretionära åtgärder på inkomstsidan. I planen nämns i synnerhet en försiktigare och effektivare förvaltning av offentliga utgifter tillsammans med högre intäkter från kampen mot skattebedrägerier. Specificeringen av de politiska åtgärder som ska antas måste bekräftas eller justeras och kvantifieras i de årliga budgetarna. Samtidigt finns det risker i fråga om genomförandet av den vägledande finanspolitiska strategin, vilka härrör från en eventuell faktiskt real tillväxt i BNP som är lägre än vad som anges i Italiens plan samt begränsade uppgifter i planen om den avsedda finanspolitiska strategin (som bedöms ovan). I utkastet till budgetplan för 2025 specificeras dessutom de politiska åtgärder genom vilka nettoutgiftsåtagandet för 2025 kommer att infrias (12).

(29)

I planen åtar sig Italien att genomföra 24 reformer och investeringar för att förbättra den potentiella tillväxten och den finanspolitiska hållbarheten vilka ska ligga till grund för en förlängning av perioden för finanspolitisk anpassning från fyra till sju år. De reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden består av flera åtaganden från återhämtnings- och resiliensplanen samt vissa nya reformer och investeringar. Detta omfattar följande åtgärder:

(30)

I enlighet med artikel 14.3 i förordning (EU) 2024/1263 är varje reform- och investeringsåtagande som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden tillräckligt detaljerat, koncentrerat till början av perioden samt tidsbundet och verifierbart.

(31)

De åtaganden i återhämtnings- och resiliensplanen som ligger till grund för förlängningen innehåller betydande reformer och investeringar som syftar till att förbättra den finanspolitiska hållbarheten och stärka ekonomins tillväxtpotential. Italien åtar sig dessutom att fortsätta reformarbetet under den period som omfattas av den medelfristiga finans- och strukturpolitiska planen och att bibehålla nivån på nationellt finansierade investeringar under den period som omfattas av återhämtnings- och resiliensplanen (se tabell 5 nedan). Dessa åtaganden kommer att övervakas under hela genomförandet av planen. Åtagandena i återhämtnings- och resiliensplanen kan därför beaktas för att förlänga anpassningsperioden i enlighet med artikel 36.1 d i förordning (EU) 2024/1263.

(32)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen förväntas på ett hållbart sätt förbättra tillväxt- och resilienspotentialen i Italiens ekonomi i enlighet med artikel 14.2 a i förordning (EU) 2024/1263. I Italiens plan rapporteras de väntade effekterna av vissa reformer som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden (i synnerhet offentlig sysselsättning, företagsklimat och civilrättsliga frågor) på BNP-tillväxten. Den makroekonomiska modell som används för simuleringen är QUEST-III R&D, som utvecklats av kommissionen. Enligt planen kommer dessa reformer, som är giltiga för förlängningen av anpassningsperioden, att börja ge de första effekterna på ekonomin år 2028 och uppskattas (i ett försiktigt scenario) öka BNP-nivån 2031 med totalt 0,5 %. Mer ingående förväntas reformerna på området för offentlig sysselsättning öka BNP-nivån 2031 med 0,2 %, reformerna på området civilrättsliga frågor förväntas öka BNP-nivån 2031 med 0,2 % och reformerna på området företagsklimat förväntas öka BNP-nivån 2031 med 0,1 %. I planen uppskattas även att effekterna av de reformer och investeringar i återhämtnings- och resiliensplanen som ännu inte genomförts kommer att öka BNP-nivån 2031 med 3,2 % (varav 1,7 % förklaras av reformer och 1,5 % av investeringar). Totalt sett beräknas BNP-nivån öka med 3,8 % till 2031 jämfört med utgångspunkten om man beaktar de reformer och investeringar i återhämtnings- och resiliensplanen som ännu inte genomförts och delar av de reformer som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden. I planen rapporteras även en känslighetsanalys. I det negativa scenariot skulle effekterna av reformer som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden på BNP-nivån minska till 0,3 % (från 0,5 % i det försiktiga scenariot). Sammantaget anses de uppskattningar som rapporteras i planen vara rimliga.

(33)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen förväntas främja finanspolitisk hållbarhet i enlighet med kravet i artikel 14.2 b i förordning (EU) 2024/1263. Planen illustrerar hur skuldkvoten i förhållande till BNP utvecklas i flera scenarier på grundval av den skuldhållbarhetsanalys som ligger till grund för planen (2025–2041): Det politiska scenario som ligger till grund för planen och i de alternativa scenarier där inverkan av en högre potential och real tillväxt i BNP isoleras (”plan + reformer”) och där inverkan på offentliga intäkter också fångas upp (”plan + reformer + förändrade intäkter”). I det första alternativa scenariot, effekterna av reformer som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden, förbättras utsikterna till BNP-tillväxt. Detta leder till en mer markant minskning av skuldkvoten jämfört med det politiska scenario som ligger till grund för planen, och kan observeras från och med 2030. Skuldkvoten skulle minska ännu mer och nå en nivå på 109,6 % 2041. Genom att även ta hänsyn till förbättringen i det primära saldot efter den intäktsökning som genererats av den högre tillväxten (dvs. genom att beakta förbättringen i det primära saldot genom att tillämpa intäkternas semielasticitet på det förändrade konjunkturläget) skulle skuldkvoten minska ytterligare till 102,5 % av BNP. Sammantaget anses de uppskattningar som rapporteras i planen vara rimliga. Ytterligare hänsyn kan tas till effekten av de reformer som ligger till grund för förlängningen. Det kan noteras att samtidigt som inga specifika mål för framtida utgiftsöversyner har fastställts i detta skede kan utgiftsöversynerna förväntas minska tillväxttakten och nivån för offentliga utgifter, till följd av ökad effektivitet, samt bidra till en mer tillväxtfrämjande sammansättning av budgeten genom att tillåta en omprioritering av utgifter mot mer tillväxtfrämjande poster med positiv inverkan på den finanspolitiska hållbarheten. Åtgärder på området skatteförvaltning förväntas ge ökade incitament för tillväxt genom en minskning av skattekilen på arbete och genom att säkerställa att skattesystemet är rättvist, effektivt och progressivt och har en positiv inverkan på den finanspolitiska hållbarheten. När det gäller åtgärder på området skatteuppbörd gäller att även om ett specifikt mål satts upp för enbart en åtgärd vad gäller efterlevnad av skatteregler (på omkring 0,1 % av BNP) förväntas de andra åtgärderna att ytterligare förbättra efterlevnaden av skatteregler. Vad gäller åtgärder inom barnomsorg är de avsedda att öka tillgången på arbetskraft och stödja offentliga inkomster och den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. Slutligen, även om inga specifika detaljer ännu finns tillgängliga, förväntas åtgärden med anknytning till statsägda företag också ha en positiv inverkan i linje med dess målsättning.

(34)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen svarar mot EU:s gemensamma prioriteringar i enlighet med kravet i artikel 14.2 c i förordning (EU) 2024/1263. I synnerhet förväntas alla reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen bidra till social och ekonomisk resiliens genom att i) ytterligare förkorta de rättsliga förfarandena, minska ärendebalansen inom rättssystemet och slutföra främjandet av den digitala omställningen, ii) stärka åtagandena på området bekämpning av skattebedrägeri genom att stärka de åtgärder som redan ingår i återhämtnings- och resiliensplanen, iii) förbättra de underliggande villkoren inom ramen för vilka företag och investerare verkar genom att främja ökad konkurrens och effektivitet inom den offentliga förvaltningen, samt minska den administrativa bördan och minimera hinder som undergräver kreditmöjligheterna, främjar ökad dynamik inom företagen och främjar uppskalning av dem samt ökar deras investeringsmöjligheter, iv) stärka humankapitalet inom offentlig förvaltning i syfte att öka produktiviteten samt kvaliteten och kvantiteten på de offentliga tjänster som tillhandahålls, v) säkerställa effektivare offentliga utgifter med fokus på prioriterade områden, bl.a. FoU och barnomsorg. Dessutom förväntas reformer och investeringar på området offentlig förvaltning bidra till ett förbättrat företagsklimat överlag genom ökad effektivitet i förvaltningen av offentlig sysselsättning, särskilt genom att stärka den interna karriärbanan, den horisontella mobiliteten och utvärderingssystemet.

(35)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen avser att ha en effekt på de relevanta (13) landsspecifika rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen, inbegripet de som utfärdats inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, i enlighet med kravet i artikel 14.2 d i förordning (EU) 2024/1263. I synnerhet avser åtgärderna på området skatteförvaltning att ha en effekt på den finans- och strukturpolitiska landsspecifika rekommendationen där Italien mellan 2019 och 2024 ombes att göra skattesystemet mer tillväxtfrämjande, särskilt genom att förbättra sammansättningen av statsinkomsterna och den finanspolitiska hållbarheten (se även ovan). På samma sätt förväntas åtgärderna på området utgiftsförvaltning och effektivisering av statsägda företag bidra till en mer tillväxtfrämjande sammansättning av budgeten med en positiv inverkan på den finanspolitiska hållbarheten (se även ovan). Den landsspecifika rekommendationen för perioden 2019–2024 om rättssystemet är avsedd att följas genom åtgärder rörande insolvens samt genom ett antal investeringar som syftar till att öka rättssystemets effektivitet. Åtgärderna som avser offentliganställda och förväntas stärka karriärbanan, den horisontella mobiliteten och det permanenta utvärderingssystemet har som målsättning att ha en effekt på med de landsspecifika rekommendationerna från 2019 och 2020 om offentlig förvaltning. Antagandet av en konkurrenslag på årsbasis förväntas minimera hindren för konkurrens och förbättra företagsklimatet, och på så vis adressera de landsspecifika rekommendationerna från 2019 och 2024 om konkurrens och företagsklimat. Åtgärder inom barnomsorg är tänkta att stödja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och bidra till att vända negativa demografiska trender i linje med de landsspecifika rekommendationerna från 2019 och 2024 om sysselsättning och socialpolitik. Samtliga ovannämnda landsspecifika rekommendationer är relevanta inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

(36)

Planen säkerställer att den planerade nivån på nationellt finansierade offentliga investeringar i genomsnitt under den period som omfattas av återhämtnings- och resiliensplanen bibehålls i enlighet med kravet i artikel 14.4 i förordning (EU) 2024/1263.

Tabell 5: Nationellt finansierade offentliga investeringar (NFOI) i planen (% av BNP)

(37)

De reform- och investeringsåtaganden som ligger till grund för en förlängning kan slutligen anses vara förenliga med åtagandena i återhämtnings- och resiliensplanen och det partnerskapsavtal som överenskommits inom ramen för den fleråriga budgetramen i enlighet med artikel 14.4 i förordning (EU) 2024/1263.

(38)

De reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden bedöms sammantaget uppfylla kriterierna i artikel 14 i förordning (EU) 2024/1263. Anpassningsperioden kan därför förlängas från fyra till sju år på det sätt som läggs fram i planen.

(39)

Utöver de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden beskrivs i planen avsikter att genomföra andra reformer och investeringar för att hantera de främsta utmaningar som fastställts inom ramen för den europeiska planeringsterminen, särskilt i de landsspecifika rekommendationerna, och i samband med förfarandet vid makroekonomiska obalanser, samt för att svara mot EU:s gemensamma prioriteringar. Planen innehåller 119 reformer och investeringar, varav 65 får ekonomiskt stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens.

(40)

När det gäller den gemensamma prioriteringen om en rättvis grön och digital omställning, inbegripet de klimatmål som fastställs i förordning (EU) 2021/1119, innehåller planen reformer och investeringar. Bland annat åtgärderna för hållbar finansiering, inbegripet de som avser att täppa till luckor i försäkringsskyddet, gröna obligationer samt ett antal åtgärder inom ramen för uppdrag 2 och 7 i återhämtnings- och resiliensplanen förväntas bidra till den gröna omställningen. Dessa åtgärder förväntas ha en effekt på de landsspecifika rekommendationerna om energiinfrastruktur, energieffektivitet och hållbar mobilitet som riktats till Italien 2022 och 2023. Den digitala omställningen bygger vidare på de mål som satts upp inom ramen för policyprogrammet för det digitala decenniet och förväntas exempelvis gynnas av den nationella strategin för digitala färdigheter eller fortsättandet av åtgärder inom ramen för återhämtnings- och resiliensplanen, inbegripet de som avser digital infrastruktur, viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, åtgärder för att stärka tekniköverföringen (genom kompetenscentrum och digitala innovationsknutpunkter) samt digitaliseringen av centrala offentliga förvaltningar. Dessa åtgärder kommer även att bidra till att adressera de landsspecifika rekommendationerna om offentlig förvaltning, rättssystemet och digital konnektivitet som riktats till Italien mellan 2019 och 2024 och som är relevanta inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

(41)

När det gäller den gemensamma prioriteringen om social och ekonomisk resiliens, inbegripet den europeiska pelaren för sociala rättigheter, innehåller planen ett antal åtgärder och investeringar, exempelvis förstärkningen av Assegno Unico Universale, en ytterligare ökning i tillhandahållandet av förskolor och barnomsorg, samt en förstärkt föräldraledighet. Utbildningssystemet kommer även att gynnas av åtgärder som Agenda Sud, som ska öka de grundläggande färdigheterna i syd, och fortsättningen på åtgärder inom yrkesinriktad utbildning genom reformen av yrkesinstitut och tekniska institut och de nationella och regionala kompetensplanerna. Åtgärderna för vuxenutbildning, särskilt de som gäller den dubbla omställningen, och för arbetsmarknaden, exempelvis GOL-programmet och åtgärder för att överbrygga den territoriella klyftan på arbetsmarknaden, förväntas också bidra till att stärka den sociala och ekonomiska resiliensen. Det senare förväntas även gynnas av reformer som syftar till att stärka kapitalmarknaderna så att de kan stödja tillgång till finansiering för företag, och i synnerhet små och medelstora företag. Dessa åtgärder förväntas även adressera landsspecifika rekommendationer som utfärdats mellan 2019 och 2024 om arbetsmarknadens funktionssätt, aktiva arbetsmarknadsåtgärder, färdigheter och utbildning som är relevanta inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, samt de landsspecifika rekommendationer som behandlats under samma period och som rör lika möjligheter, social delaktighet, regional utveckling och tillgång till finansiering. Planen innehåller även bl.a. åtgärder för att stärka hälso- och sjukvårdsinrättningar (kommunala sjukhus) och förbättra tillgången till tekniska apparater för hälso- och sjukvård på sjukhus som avser att ta itu med 2020 års landsspecifika rekommendation om hälso- och sjukvård.

(42)

När det gäller den gemensamma prioriteringen angående energitrygghet innehåller planen flera åtgärder och investeringar, inbegripet bl.a. den ”tyrrenska förbindelsen” eller reducerade kostnader för anslutning till gasnätet för biometan, samt ökad användning av förnybar el vilket minskat det strategiska beroendet av importerade fossila bränslen eller ett antal åtgärder för att öka energieffektiviteten i privata och offentliga byggnader. De åtgärder och investeringar som ingår i planen förväntas överlag bidra till att ta itu med den landsspecifika rekommendationen om energitrygghet.

(43)

När det gäller den gemensamma prioriteringen om försvarsförmågor erinras i planen om åtgärder som redan ingår i återhämtnings- och resiliensplanen med anknytning till investeringar i cybersäkerhet vid och digitalisering av Försvarsdepartementet.

(44)

Planen innehåller information om förenlighet och, i tillämpliga fall, komplementaritet med de sammanhållningspolitiska fonderna och med Italiens återhämtnings- och resiliensplan. I planen anges nämligen kortfattat att reformer och investeringar som ingår i planen och hanterar de huvudsakliga utmaningar som fastställts i samband med den europeiska planeringsterminen, och svarar mot unionens gemensamma prioriteringar, är samstämmiga med de åtgärder som antagits i återhämtnings- och resiliensplanen och i sammanhållningsprogrammen.

(45)

Planen ger en översikt över Italiens behov av offentliga investeringar när det gäller EU:s gemensamma prioriteringar. När det gäller en rättvis digital omställning hänvisar planen till det digitala decenniets syften och mål och nämner behovet av ytterligare investeringar för att täcka behovet av digitala färdigheter, inbegripet investeringar som främjar ökade kunskaper och omskolning av arbetstagare för att anpassa tillgång och efterfrågan på arbetskraft till de nya utmaningarna och mildra eventuella negativa återverkningar av den digitala omställningen, samt ytterligare investeringar i digital infrastruktur, närmare bestämt för utveckling av kantnoder i syfte att nå målet för 2030 och för att stödja företags och offentliga förvaltningars digitala omställning. När det gäller en rättvis grön omställning rapporterar planen om behovet av att stärka utfasningen av fossila bränslen inom transportsektorn, trafikomställningen och utvecklingen av infrastrukturer som kommer att göra person- och godstransporterna mer hållbara, även genom att ge järnvägstransporten en större roll. Detta kompletteras av ytterligare investeringar som förbättrar förvaltningen av och effektiviteten hos vattenförsörjningssystemet och stärker landets beredskap inför naturkatastrofer och klimatförändringar, samt investeringar som stärker den biologiska mångfalden och ekosystemen. Flera av dessa åtgärder är en del av den integrerade nationella energi- och klimatplanen. När det gäller social och ekonomisk resiliens, inbegripet den europeiska pelaren för sociala rättigheter, rapporterar planen behovet av ytterligare investeringar på följande områden: i) arbetsmarknaden (stärkt arbetsmarknadspolitik, upprätthållande av de investeringar som påbörjades för att främja deltagandet på arbetsmarknaden och den utbildningsverksamhet som krävs för att anpassa arbetstagarnas kompetens till den som behövs på arbetsmarknaderna, inbegripet genom att fortsätta med sådana åtgärder i återhämtnings- och resiliensplanen som det ”dubbla systemet”, praktikplatser och den universella offentliga förvaltningen), ii) utbildning (upprätthållande av de investeringar som började med återhämtnings- och resiliensplanen och de initiativ som syftar till att minska kompetensklyftor, territoriella skillnader och könsskillnader, inbegripet genom att tillhandahålla en budget för planen för ny kompetens),

(46)

Kommissionen anser sammantaget att Italiens plan uppfyller kraven i förordning (EU) 2024/1263.

(47)

Rådet välkomnar Italiens medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan och anser att ett fullständigt genomförande av denna skulle bidra till att säkerställa sunda offentliga finanser och stödja en hållbar offentlig skuldsättning samt en hållbar och inkluderande tillväxt.

(48)

Rådet noterar kommissionens bedömning av planen. Rådet uppmanar dock kommissionen att lägga fram sin bedömning av framtida planer i ett annat dokument än kommissionens rekommendationer till rådets rekommendationer.

(49)

Rådet noterar kommissionens bedömning av nettoutgiftsbanan och de huvudsakliga makroekonomiska antagandena i planen, inbegripet i förhållande till kommissionens förhandsvägledning, samt konsekvenserna av planens nettoutgiftsbana för det offentliga underskottet och den offentliga skulden. Rådet noterar kommissionens bedömning att de makroekonomiska och offentligfinansiella antagandena i vissa fall skiljer sig från kommissionens antaganden, bland annat för att ta hänsyn till uppdaterade makroekonomiska och finanspolitiska uppgifter, men att de på det hela taget är vederbörligen motiverade och väl underbyggda med ekonomiska argument. Rådet noterar den breda finanspolitiska strategin i planen och riskerna för utsikterna, vilka skulle kunna påverka förverkligandet av det makroekonomiska scenariot och de underliggande antagandena och genomförandet av planens nettoutgiftsbana. Rådet välkomnar särskilt att planens nettoutgiftsbana är anpassad till kommissionens referensbana samtidigt som man planerar en smärre tidigareläggning av den finanspolitiska anpassningen. Rådet välkomnar också att Italien hade en samrådsprocess med arbetsmarknadens parter, lokala och regionala myndigheter och andra relevanta intressenter under utarbetandet av planen. Rådet välkomnar att planen har godkänts av parlamentet. Rådet välkomnar också att den italienska oberoende finanspolitiska institutionen har godkänt det makroekonomiska scenariot. Rådet noterar också att geopolitiska risker kan sätta press på försvarsutgifterna.

(50)

Rådet förväntar sig att Italien är redo att vid behov anpassa sin finanspolitiska strategi för att säkerställa genomförandet av landets nettoutgiftsbana. Rådet är fast beslutet att noga övervaka den ekonomiska och finanspolitiska utvecklingen, inbegripet den som ligger till grund för planens scenario.

(51)

Rådet anser att det är motiverat att i god tid inför nästa budgetövervakningsomgång föra ytterligare diskussioner för att nå en samsyn om de årliga övervakningskonsekvenserna av de kumulativa ökningstakterna för nettoutgifterna.

(52)

Rådet stöder de reform- och investeringsåtaganden som Italien lagt fram i sin medelfristiga plan som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden och välkomnar insatserna för att kvantifiera effekterna på tillväxten och den finanspolitiska hållbarheten. Rådet håller med kommissionen om att de reform- och investeringsåtaganden som lagts fram av Italien motiverar en förlängning av anpassningsperioden från fyra till sju år. Rådet noterar kommissionens bedömning som pekar på att kriterierna i artikel 14 sammantaget är uppfyllda, även med beaktande av övergångsbestämmelsen i artikel 36.1d i förordning (EU) 2024/1263, genom de reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen. Rådet noterar kommissionens bedömning att reform- och investeringsåtagandena förväntas förbättra ekonomins tillväxtpotential och motståndskraft på ett hållbart sätt och stödja finanspolitisk hållbarhet. Rådet rekommenderar Italien att fullt ut genomföra reform- och investeringsåtagandena för att upprätthålla förlängningen av anpassningsperioden.

(53)

Rådet noterar kommissionens beskrivning av reform- och investeringsbehoven och reform- och investeringsavsikterna, utöver de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden, som svar på de främsta utmaningarna fastställda inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och betonar vikten av att säkerställa att sådana reformer och investeringar genomförs. Rådet kommer på grundval av rapporter från kommissionen att bedöma sådana reformer och investeringar och övervaka genomförandet av dem inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

(54)

Rådet ser fram emot de årliga lägesrapporterna från Italien som särskilt ska innehålla information om framstegen i genomförandet av den av rådet fastställda nettoutgiftsbanan och genomförandet av mer allmänna reformer och investeringar i samband med den europeiska planeringsterminen samt genomförandet av de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden.

(55)

I enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2024/1263 bör rådet rekommendera Italien den nettoutgiftsbana som anges i planen, och de reformer och investeringar som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden till sju år bör godkännas.

1.

2.