<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-604/20</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CC0604</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2022:331">EU:C:2022:331</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>21</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>21</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Richard de la Tour – Mål C‑604/20</HT></P><P><HT TYPE="SC">ROI Land Investments</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Jean Richard de la Tour</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20220428">28 april 2022</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P>Mål C‑604/20</P><P>ROI Land Investments Ltd</P><P>mot</P><P>FD</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland)</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Civilrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EU) nr 1215/2012</KEYWORD><KEYWORD>Artiklarna 17 och 21</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EG) nr 593/2008</KEYWORD><KEYWORD>Tillämplig lag</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 6</KEYWORD><KEYWORD>Individuellt anställningsavtal mellan en arbetsgivare och en arbetstagare</KEYWORD><KEYWORD>Stödbrev som utfärdats mellan denna arbetstagare och ett utomstående bolag om ansvar för fullgörandet av arbetsgivarens skyldigheter gentemot arbetstagaren</KEYWORD><KEYWORD>Talan grundad på detta stödbrev</KEYWORD><KEYWORD>Talan avseende anställningsavtal</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet arbetsgivare</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet yrkesverksamhet</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet konsument</KEYWORD><KEYWORD>Villkor för tillämpning av nationella behörighetsregler</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) avser tolkningen av artikel 6.1, artikel 17.1, artikel 21.1 b i) och artikel 21.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="351" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 351, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> samt av artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den <DATE ISO="20080617">17 juni 2008</DATE> om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="177" PAGE.FIRST="6" DATE.PUB="2008">EUT L 177, 2008, s. 6</REF.DOC.OJ>. Nedan kallad Rom I-förordningen.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Denna begäran har framställts inom ramen för en tvist mellan FD, som har hemvist och arbetar i Tyskland, och bolaget ROI Land Investments Ltd, med säte i Kanada, avseende det sistnämnda bolagets vägran att, med stöd av ett stödbrev mellan dessa båda parter som utfärdats i samband med överföringen av FD:s anställningsavtal till ett dotterbolag, R Swiss AG, betala FD:s lönefordringar gentemot detta bolag som är försatt i konkurs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Det förhållandet att dessa omständigheter är nya, jämfört med dem som legat till grund för EU-domstolens praxis avseende domstolars behörighet i gränsöverskridande tvister på området anställningsavtal, har hos den hänskjutande domstolen i huvudsak väckt tvivel, mot bakgrund av<?PAGE NO="2"?> behörighetsreglerna till skydd för arbetstagare och konsumenter, om tolkningen av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> när det gäller individuella anställningsavtal och begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/> när det gäller avtal som ingåtts av en konsument, varav ett av dessa begrepp skulle kunna utgöra grund för en tysk domstols behörighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Jag kommer således nedan att ange skälen till varför jag, i huvudsak, anser</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>att ett bolag som – till följd av att det har ett direkt intresse av en arbetstagares korrekta fullgörande av dennes anställningsavtal med ett annat bolag inom samma koncern – har ingått en överenskommelse med arbetstagaren, som utgör en integrerad del av anställningsavtalet och enligt vilken bolaget bland annat garanterar arbetstagarens lön, också är en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/>, i den mening som avses i avsnitt 5 i kapitel II i förordning nr 1215/2012,</P></ITEM><ITEM><P>att nationella behörighetsregler inte är tillämpliga när villkoren för tillämpning av artikel 21.2 i denna förordning är uppfyllda, och</P></ITEM><ITEM><P>att en arbetstagare, för det fall tvisten inte skulle omfattas av tillämpningsområdet för detta avsnitt, i en sådan situation som den i målet aktuella arbetstagaren befinner sig i inte är en konsument, i den mening som avses i Rom I‑förordningen och i förordning nr 1215/2012.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 1215/2012</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Jag kommer i detta förslag till avgörande att hänvisa till skälen 14, 15 och 18 i förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 6.1 i denna förordning föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Om svaranden inte har hemvist i en medlemsstat bestäms domstolarnas behörighet i varje medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens lag, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 18.1, 21.2, 24 och 25.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Artikel 17.1 i denna förordning, som finns i avsnitt 4 i kapitel II i denna, vilket avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>Behörighet vid konsumenttvister<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/> föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>Om talan avser avtal som har ingåtts av en person, konsumenten, för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, gäller i fråga om behörigheten bestämmelserna i detta avsnitt, om inte annat följer av artiklarna 6 …:</P><P>…</P><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>i övriga fall, om avtalet har ingåtts med en person som bedriver kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet i den medlemsstat där konsumenten har hemvist eller, på något sätt, riktar sådan verksamhet till den medlemsstaten eller flera stater, däribland den medlemsstaten, och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet.<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>I artikel 18 i samma förordning, som även finns i detta avsnitt, föreskrivs i punkt 1 följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>Konsumenten får väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där denne har hemvist eller, oberoende av var den andra parten har hemvist, vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Avsnitt 5 i kapitel II i förordning nr 1215/2012, om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>Behörighet vid tvister om anställningsavtal<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> innehåller, bland annat, artiklarna 20 och 21 i denna. Artikel 20.1 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>Om talan avser anställningsavtal gäller i fråga om behörigheten bestämmelserna i detta avsnitt om inte annat följer av artiklarna 6 …<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I artikel 21 i denna förordning föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="021.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Talan mot en arbetsgivare som har hemvist i en medlemsstat får väckas</P><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>i en annan medlemsstat</TXT><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>vid domstolen för den ort där eller varifrån arbetstagaren vanligtvis utför eller senast utförde sitt arbete, eller</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM></LIST><P>…</P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="021.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Talan mot en arbetsgivare som inte har hemvist i en medlemsstat får väckas vid en domstol i en medlemsstat i enlighet med punkt 1 b.<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Rom I‑förordningen</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Jag kommer i detta förslag till avgörande att hänvisa till skäl 7 i Rom I‑förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Rom I‑förordningen innehåller en artikel 6, avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>Konsumentavtal<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> i vars punkt 1 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>Avtal som ingås av en fysisk person för ändamål som kan anses ligga utanför hans eller hennes näringsverksamhet ('konsumenten'), med en annan person som agerar inom ramen för sin näringsverksamhet ('näringsidkaren'), ska utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 7 vara underkastade lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, under förutsättning att näringsidkaren</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>bedriver sin affärsverksamhet eller yrkesverksamhet i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>på något sätt riktar sådan verksamhet till det landet eller till flera länder, inbegripet det landet,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet.<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="4"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund till tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>ROI Land Investments är ett fastighetsbolag med säte i Kanada. FD, som har sin hemvist i Tyskland, arbetade från september 2015 för ROI Land Investments som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>deputy vice president investors relations<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> på grundval av ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>service agreement<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>På grund av osäkerhet beträffande beskaffenheten av deras avtalsförhållande, beslutade dessa parter att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>överföra<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/> sin avtalsrelation till ett nytt schweiziskt bolag som skulle bildas för försäljning i Europa.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Enligt lydelsen i beslutet om hänskjutande har, enligt uppgifter från Landesarbeitsgericht (Regional arbetsdomstol, Tyskland) som inte har motsagts av ROI Land Investments, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>tjänsteförhållandet förflyttats<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> till R Swiss, enbart av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>skatteskäl<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, utan att FD:s arbete, vilket består i att på den europeiska marknaden, inbegripet i Tyskland, söka investerare för dess fastighetsprojekt, har ändrats.</P></NOTE> De avtalade i november 2015 tjänsteavtalet skulle sägas upp med retroaktiv verkan. Det anges i en skrivelse som åtföljde detta avtal att FD undertecknade detta avtal på villkoret att ett likvärdigt företagsledningsavtal för det schweiziska bolaget som skulle bildas ingicks.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20160115">15 januari 2016</DATE> överläts, i enlighet med schweizisk rätt, aktierna i R Swiss som hade bildats dagen innan till styrelseordföranden för ROI Land Investments och den framtida styrelseordföranden för R Swiss. I april 2016 överförde han dem till R D Kanada Inc., ett av ROI Land Investments helägt dotterbolag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20160212">12 februari 2016</DATE> ingick FD ett skriftligt anställningsavtal med R Swiss avseende anställning som verkställande direktör. I avtalet fastställdes hans tillträdespremie och hans lön. Samma dag undertecknade FD och ROI Land Investments ett dokument med titeln <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>patron agreement<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>, vilket enligt den beteckning som parterna har fastställt är ett uttryck som är likvärdigt med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>stödbrev<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> (nedan kallat stödbrevet), vars innehåll är följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><ARTICLE IDENTIFIER="001"><TI.ART><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>1 §</TI.ART><ALINEA>Bolaget R<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Enligt den hänskjutande domstolens konstaterande rör det sig om ROI Land Investments.</P></NOTE> har bildat ett dotterbolag, R Swiss AG[,] för försäljningen i Europa. Den verkställande direktören är den ledande befattningshavaren för detta bolag. I överensstämmelse med detta försäkrar bolaget R följande:</ALINEA></ARTICLE><ARTICLE IDENTIFIER="002"><TI.ART>2 §</TI.ART><ALINEA>Bolaget R har det övergripande ansvaret för att fullgörandet av de skyldigheter som följer av avtalen som R Swiss AG ingått med anledning av samarbetet mellan R Swiss AG:s verkställande direktör och R Swiss AG.<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/></ALINEA></ARTICLE></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Detta stödbrev innehåller inte någon prorogationsklausul eller någon lagvalsklausul. FD:s stadigvarande arbetsplats för R Swiss var i Stuttgart (Tyskland).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20160711">11 juli 2016</DATE> sade R Swiss upp FD. Arbeitsgericht Stuttgart (Arbetsdomstolen i Stuttgart, Tyskland), vid vilken FD väckte talan, fastställde slutgiltigt, genom dom av den <DATE ISO="20161102">2 november 2016</DATE>, att denna uppsägning var ogiltig. Den förpliktade vidare R Swiss att, såsom hade överenskommits i anställningsavtalet, till FD betala <FT TYPE="NUMBER">255000</FT> amerikanska dollar (USD) (cirka <FT TYPE="NUMBER">230000</FT> euro) i tillträdespremie och <FT TYPE="NUMBER">212500</FT> USD (cirka <FT TYPE="NUMBER">192000</FT> euro) i lön för månaderna april till augusti 2016.<?PAGE NO="5"?> R Swiss betalade inte dessa belopp till FD. I början av mars 2017 inleddes ett konkursförfarande avseende R Swiss enligt schweizisk rätt. I maj 2017 inställdes konkurrensförfarandet då bolaget saknade tillgångar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Det har inte preciserats huruvida FD uppfyller villkoren för att åtnjuta det garantisystem som infördes i Tyskland enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den <DATE ISO="20081022">22 oktober 2008</DATE>, om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="283" PAGE.FIRST="36" DATE.PUB="2008">EUT L 283, 2008, s. 36</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>FD stämde då ROI Land Investments med åberopande av stödbrevet, och yrkade betalning av hans lönefordringar på R Swiss, vid Arbeitsgericht Stuttgart (Arbetsdomstolen i Stuttgart, Tyskland) som han ansåg vara behörig – åtminstone – enligt behörighetsbestämmelserna i förordning nr 1215/2012 på området konsumentavtal.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Arbeitsgericht Stuttgarts (Arbetsdomstolen i Stuttgart, Tyskland) dom ändrades av Landesarbeitsgericht (Regional arbetsdomstol, Tyskland), på grund av att Arbeitsgericht saknade internationell behörighet. Landesarbeitsgericht grundade sin bedömning på att FD var konsument.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) hyser inom ramen för målet om ROI Land Investments överklagande tvivel beträffande huruvida de tyska domstolarna har internationell behörighet för att pröva FD:s talan enligt förordning nr 1215/2012, med stöd av särskilda behörighetsbestämmelser antingen avseende anställningsavtal eller konsumentavtal och, i det sistnämnda fallet, tvivel beträffande huruvida FD ska anses vara en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>konsument<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> i den mening som avses i Rom I‑förordningen, i syfte att fastställa huruvida den tyska materiella rätten är tillämplig på stödbrevet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, i detta hänseende, för det första angett att detta stödbrev, som ett ensidigt löfte, enligt den tyska rätten är jämförbart med ett borgensåtagande och att det, oberoende av vilken lag som är tillämplig, är fastställt att ROI Land Investments ansvar för fullgörandet av R Swiss skyldigheter inte är begränsat till detta bolags underlåtelser att fullgöra dessa.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Vidare har den hänskjutande domstolen påpekat att ROI Land Investments, till följd av stödbrevet, inte övertar R Swiss ställning som arbetsgivare och att rätten att ge FD instruktioner för hans verksamhet utövades av R Swiss verkställande direktör.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Slutligen har nämnda domstol understrukit särdraget i tvisten, nämligen att inget anställningsavtal skulle ha ingåtts mellan FD och R Swiss utan stödbrevet och att de funktioner som FD tidigare utövade inom moderbolaget ROI Land Investments inte har ändrats efter hans överföring till dotterbolaget, R Swiss, som bildats för dess försäljningsverksamhet i Europa.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Dessutom önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i förhållandet mellan bestämmelserna i förordning nr 1215/2012 och den nationella rätten med anledning av det förbehåll som formulerats i artikel 6.1 i denna förordning beträffande tillämpningen av artikel 21.2 i samma förordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>I övrigt, vad gäller tolkningen av artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012, som är tillämplig på konsumentavtal, önskar Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) få klarhet i huruvida stödbrevet kan klassificeras som avtal som ingåtts av sökanden för dennes yrkesverksamhet som anställd. Närmare bestämt undrar den hänskjutande domstolen huruvida begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> endast omfattar oberoende verksamhet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>1)</NO.P><TXT>Ska artikel 6.1 i [förordning nr 1215/2012] jämförd med artikel 21.1 b i) och 21.2 i samma förordning, tolkas på så sätt att en arbetstagare, vid domstolen för den ort där eller varifrån arbetstagaren vanligtvis utför eller senast utförde sitt arbete, kan väcka talan mot en juridisk person som inte är dennes arbetsgivare och som inte har hemvist i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 63.1 i förordning nr 1215/2012, men som på grundval av ett stödbrev direkt ansvarar gentemot arbetstagaren för anspråk som härrör från ett anställningsavtal med tredje man, om anställningsavtalet med tredje man inte hade kommit till stånd utan stödbrevet?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Ska artikel 6.1 i förordning nr 1215/2012 tolkas på så sätt att förbehållet i artikel 21.2 i förordning nr 1215/2012 innebär att det inte är möjligt att tillämpa en behörighetsregel i en medlemsstats nationella rätt, vilken gör det möjligt för arbetstagaren att, vid domstolen för den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete, väcka talan mot en juridisk person som under sådana omständigheter som beskrivs i den första frågan direkt ansvarar för anspråk som härrör från ett anställningsavtal med tredje man i egenskap av arbetsgivarens 'rättsliga efterträdare', om en sådan behörighet inte föreskrivs enligt artikel 21.2 i förordning nr 1215/2012, jämförd med artikel 21.1 b i) i samma förordning?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>För det fall att den första frågan besvaras nekande och den andra frågan besvaras jakande:</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Ska artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 tolkas på så sätt att begreppet yrkesverksamhet omfattar avlönat arbete inom ramen för ett anställningsförhållande?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>För det fall att föregående delfråga besvaras jakande behöver den hänskjutande domstolen även få klarhet i huruvida artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas på så sätt att ett stödbrev på grundval av vilket en juridisk person är direkt ansvarig för en arbetstagares anspråk som härrör från ett anställningsavtal med tredje man utgör ett avtal som arbetstagaren har ingått för ett ändamål som kan anses höra till dennes yrkesverksamhet?</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>För det fall att det framgår av svaret på de föregående frågorna att den hänskjutande domstolen har internationell behörighet att avgöra målet:</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Ska artikel 6.1 i [Rom I‑förordningen] tolkas på så sätt att begreppet näringsverksamhet omfattar avlönat arbete inom ramen för ett anställningsförhållande?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>För det fall att föregående delfråga ska besvaras jakande behöver den hänskjutande domstolen även få klarhet i huruvida artikel 6.1 i [Rom I‑förordningen] ska tolkas på så sätt att ett stödbrev på grundval av vilket en juridisk person direkt ansvarar gentemot en arbetstagare för anspråk som härrör från ett anställningsavtal med tredje man utgör ett avtal som arbetstagaren ingått för ett ändamål som kan anses höra till dennes näringsverksamhet?<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/></TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM></LIST></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>FD och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden till domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="7"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Rättslig bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) har riktat en begäran om förhandsavgörande till domstolen inom ramen för en talan som FD väckt mot ROI Land Investments, ett bolag som inte har sitt säte i en medlemsstat. De tyska domstolarnas behörighet regleras inte enligt nationell rätt om ett av de villkor som föreskrivs i artikel 6.1 i förordning nr 1215/2012 är uppfyllt. Eftersom FD har grundat sin talan på ett stödbrev som garanterar betalningen av hans löneanspråk vilket ingåtts inom ramen för ett anställningsförhållande och den domstol vid vilken talan tidigare väckts ansåg sig vara behörig, då den ansåg att FD hade egenskapen av en konsument, är de tvivel som den hänskjutande domstolen har uttryckt med fog koncentrerade på tillämpningsområdet för bestämmelserna i artikel 18.1 och artikel 21.2 i denna förordning, till vilka denna artikel 6 hänvisar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen önskar således, i förevarande mål, få klarhet i huruvida de tyska domstolarna kan ha behörighet enligt skyddsbestämmelserna i kapitel II avsnitt 5 i förordning nr 1215/2012, om anställningsavtal, eller avsnitt 4 i detta kapitel, avseende konsumenttvister. För det fall en av bestämmelserna i detta avsnitt skulle vara tillämplig undrar den hänskjutande domstolen vilken räckvidd begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>konsument<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> har inom ramen för Rom I‑förordningen, för att fastställa huruvida den tyska materiella rätten är tillämplig på stödbrevet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Dessa frågor, som avser två förordningar, en om domstols behörighet och den andra om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, föranleder mig att redogöra för flera allmänna bestämmelser, vissa av vilka domstolen har erinrat om i sin praxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Det ska inledningsvis erinras om att i den mån förordning nr 1215/2012 upphäver och ersätter förordning (EG) nr 44/2001,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="012" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2001">EGT L 12, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> ska domstolens tolkning av bestämmelserna i den sistnämnda förordningen gälla även för förordning nr 1215/2012 när bestämmelserna i dessa båda unionsrättsakter kan anses vara likvärdiga.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161116">16 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Schmidt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑417/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:881">EU:C:2016:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), och, avseende konsumentavtal, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191003">3 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>Petruchová</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑208/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:825">EU:C:2019:825</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). I skäl 34 i förordning nr 1215/2012 erinras om denna princip avseende de förordningar som ersätter Brysselkonventionen av den <DATE ISO="19680927">27 september 1968</DATE> om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="299" PAGE.FIRST="32" DATE.PUB="1972">EGT L 299, 1972, s. 32</REF.DOC.OJ>), i ändrad lydelse enligt konventionen av den <DATE ISO="19781009">9 oktober 1978</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="304" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1978">EGT L 304, 1978, s. 1</REF.DOC.OJ>), enligt konventionen av den <DATE ISO="19821025">25 oktober 1982</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="388" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1982">EGT L 388, 1982, s. 1</REF.DOC.OJ>) och enligt konventionen av den <DATE ISO="19890526">26 maj 1989</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="285" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1989">EGT L 285, 1989, s. 1</REF.DOC.OJ>), nedan kallad 1968 års Brysselkonvention.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Detsamma gäller beträffande behörighetsreglerna avseende anställningsavtal som, även om de inte har sin källa i bestämmelserna i 1968 års Brysselkonvention i dess ursprungliga lydelse,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Se, för en detaljerad erinran om dessa bestämmelsers bakgrund i rättspraxis och lagstiftning, Gaudemet-Tallon, H., och Ancel, M.-É., <HT TYPE="ITALIC">Compétence et exécution des jugements en Europe - Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007)</HT>, sjätte upplagan, L.G.D.J., Paris, 2018 (sjätte upplagan), s. 457 och följande sidor, samt Grušić, U., <HT TYPE="ITALIC">The European Private International Law of Employment</HT>, Cambridge University Press, Cambridge, 2015, sidorna 58–62.</P></NOTE> infördes år 1989, samt överfördes<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se överensstämmelse mellan artikel 5.1 i 1968 års Brysselkonvention, artikel 19 i förordning nr 44/2001 och artikel 21 i förordning nr 1215/2012. En jämförande översikt över dessa bestämmelser finns tillgänglig på följande webbplats: http://www.lynxlex.com/sites/default/files/files/Tableau%20panoramique%20de%20Bruxelles%20%C3%A0%20Lugano.pdf.</P></NOTE> och kompletterades för att utgöra ett särskilt avsnitt i de förordningar som ersatt 1968 års Brysselkonvention. Det var emellertid förordning nr 1215/2012 som införde internationaliseringen av behörighetsreglerna såväl för konsumentavtal som för<?PAGE NO="8"?> anställningsavtal. Förevarande begäran om förhandsavgörande omfattas således av detta ramverk som har utvidgat tillämpningen av behörighetsreglerna i artikel 18.1 och artikel 21.1 b i denna förordning till en svarande med hemvist i ett tredjeland.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Således får en arbetstagare, enligt bestämmelserna i artikel 21.1 b i denna förordning, väcka talan mot sin arbetsgivare i en medlemsstat vid domstolen för den ort där eller varifrån arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete eller, på vissa villkor, vid domstolen för den ort där det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts är eller var beläget.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Vidare ska bestämmelserna i konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad den <DATE ISO="20071030">30 oktober 2007</DATE>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Denna konvention godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den <DATE ISO="20081127">27 november 2008</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="147" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2009">EUT L 147, 2009, s. 1</REF.DOC.OJ>), den så kallade Lugano II‑konventionen.</P></NOTE> vilka i huvudsak är identiska med bestämmelserna i förordning nr 1215/2012, i förordning nr 44/2001 och i 1968 års Brysselkonvention, tolkas i överensstämmelse med dessa rättsakter.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210930">30 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>Commerzbank</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑296/20</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:784">EU:C:2021:784</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Slutligen bör, som anges i skäl 7 i Rom I‑förordningen, det materiella tillämpningsområdet och bestämmelserna i denna förordning överensstämma med förordning nr 44/2001. I den mån sistnämnda förordning har upphävts och ersatts av förordning nr 1215/2012 gäller detta mål om överensstämmelse även för den förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170914">14 september 2017</DATE>, <NAME.CASE>Nogueira m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑168/16 och C‑169/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:688">EU:C:2017:688</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190508">8 maj 2019</DATE>, <NAME.CASE>Kerr</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑25/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:376">EU:C:2019:376</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>För det andra ska fastställandet av betydelsen av och räckvidden för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten ske i enlighet med deras sedvanliga betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210422">22 april 2021</DATE>, <NAME.CASE>Austrian Airlines</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑826/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:318">EU:C:2021:318</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> När det finns de skillnader mellan olika språkversioner av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Se, bland annat, dom av den <DATE ISO="20201210">10 december 2020</DATE>, Personal Exchange International (C‑774/19, nedan kallad domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Personal Exchange International</NAME.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:1015">EU:C:2020:1015</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>För det tredje utgör de behörighetsregler som är tillämpliga i förevarande mål, vilka nu föreskrivs i kapitel II, avsnitten 4 och 5 i förordning nr 1215/2012, undantag från huvudregeln om behörighet för domstolarna i den medlemsstat där svaranden har sin hemvist, som föreskrivs i artikel 4.1 i denna förordning. De ska således ges en restriktiv tolkning som inte får gå utöver de fall som uttryckligen nämns i denna förordning,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Se, närmare bestämt, vad gäller konsumentavtal, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19930119">19 januari 1993</DATE>, <NAME.CASE>Shearson Lehman Hutton</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑89/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:15">EU:C:1993:15</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), och domen Personal Exchange International (punkt 24). Beträffande anställningsavtal, se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080522">22 maj 2008</DATE>, <NAME.CASE>Glamosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑462/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:299">EU:C:2008:299</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> med förbehåll för den tvingande karaktären av flera av lagstiftaren fastställda mål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Se, för en illustration, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160121">21 januari 2016</DATE>, <NAME.CASE>SOVAG</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑521/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:41">EU:C:2016:41</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Efter att detta har fastställts, kommer jag nedan att detaljerat undersöka villkoren för tillämpning av artikel 17.1 och artikel 21.1 b i) i förordning nr 1215/2012, i den ordning som anges i de frågor som den hänskjutande domstolen har ställt med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Behörighet avseende anställningsavtal</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 21.1 b i) och 21.2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att en arbetstagare, vid domstolen för den ort där eller varifrån arbetstagaren vanligtvis utför eller senast utförde sitt arbete, kan väcka talan mot en juridisk person som inte är dennes arbetsgivare och som inte har hemvist i en medlemsstat, men som på grundval av ett stödbrev direkt ansvarar gentemot arbetstagaren för att arbetsgivarens skyldigheter gentemot denna arbetstagare uppfylls.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Artikel 21.1 b i) i förordning nr 1215/2012 är den bestämmelse till vilken det hänvisas i artikel 21.2 i denna förordning, vilken, enligt artikel 6.1 i denna förordning är tillämplig när arbetsgivaren inte har hemvist i en medlemsstat. Det rör sig således om en särskild bestämmelse i kapitel II, avsnitt 5, i samma förordning, vilken fastställer bestämmelserna om domstols behörighet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>vid tvister om anställningsavtal<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, när arbetstagaren väcker talan mot <HT TYPE="ITALIC">arbetsgivaren</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/> i den mening som avses i förordning nr 1215/2012 har ännu inte definierats av domstolen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Se även, nyligen beträffande de olika kriterier som domstolen fastställt i sin praxis på området social trygghet, anställningsförhållanden och i fråga om internationell privaträtt, generaladvokaten Pikamäes förslag till avgörande <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>AFMB m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑610/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1010">EU:C:2019:1010</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Endast särdragen av anställningsförhållandet med denna har fastställts i dess praxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Av detta följer att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>anställningsavtal<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, som avses i artikel 20 i förordning nr 1215/2012, ska ges en självständig tolkning för att säkerställa en enhetlig tillämpning av behörighetsreglerna i denna förordning i samtliga medlemsstater.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Se, i detta hänseende, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210225">25 februari 2021</DATE>, <NAME.CASE>Markt24</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑804/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:134">EU:C:2021:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Domstolen har angett att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>anställningsavtal<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> förutsätter att arbetstagaren har en underordnad ställning i förhållande till arbetsgivaren<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Om denne inte har någon sådan underordnad ställning, kan förhållandet mellan parterna kvalificeras som ett avtal om utförande av tjänster som omfattas av artikel 7.1 b andra streckpunkten i förordning nr 1215/2012. Se, för ett liknande resonemang, dom av den <DATE ISO="20150910">10 september 2015</DATE>, Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (C‑47/14, nedan kallad domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Holterman Ferho Exploitatie m.fl</NAME.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:574">EU:C:2015:574</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>. Denna bestämmelse är emellertid endast tillämplig på en svarande som har hemvist i en medlemsstat.</P></NOTE> och att det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande är att en person under en viss tid utför arbete åt en annan person under dennes ledning, i utbyte mot vilket denne har rätt till ersättning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190411">11 april 2019</DATE>, <NAME.CASE>Bosworth och Hurley</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑603/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:310">EU:C:2019:310</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210225">25 februari 2021</DATE>, <NAME.CASE>Markt24</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑804/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:134">EU:C:2021:134</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Vad gäller den underordnade ställningen, har domstolen preciserat att huruvida en sådan ställning är för handen ska avgöras i varje enskilt fall med beaktande av samtliga omständigheter som kännetecknar förhållandet mellan parterna, för att fastställa huruvida, bortsett från det formella avtalsförhållandet, den faktiska situationen medför att den part mot vilken arbetstagaren har väckt talan ska anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Se domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190411">11 april 2019</DATE>, <NAME.CASE>Bosworth och Hurley</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑603/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:310">EU:C:2019:310</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). Se även, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111215">15 december 2011</DATE>, <NAME.CASE>Voogsgeerd</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑384/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:842">EU:C:2011:842</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> (nedan kallad domen Voogsgeerd).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Dessa krav tjänar således i allmänhet till att avgränsa egen verksamhet från egenskapen av arbetstagare.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Se domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 41). Se, vidare, för en erinran om begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>arbetstagare<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> i den mening som avses i artikel 45 FEUF, generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Voogsgeerd</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑384/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:564">EU:C:2011:564</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0088">88</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 41).</P></NOTE> De har inte fastställts för att bestämma gränserna för begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Se, för en jämförelse, domen Voogsgeerd (punkt 65), i vilken domstolen, beträffande Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den <DATE ISO="19800619">19 juni 1980</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="266" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1980">EGT L 266, 1980, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk utgåva, <REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="015" PAGE.FIRST="70" DATE.PUB="1997">EGT C 15, 1997, s. 70</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad Romkonventionen), angav att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>ett annat företags verksamhetsställe, vilket företag är anknutet till det företag som formellt sett framstår som arbetsgivare, kan kvalificeras som 'verksamhetsställe', om det föreligger objektiva faktorer som kan leda till slutsatsen att den faktiska situationen är en annan än vad som framgår av avtalet. Detta gäller även om det inte har skett någon formell överföring av ledningsfunktioner till det andra företaget.<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/></P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Domstolen har även slagit fast att anställningsavtal uppvisar vissa särdrag i det avseendet att de skapar ett varaktigt band genom vilket arbetstagaren ges en viss plats i företagets eller arbetsgivarens verksamhetsorganisation, och i det avseendet att de skapar en koppling till orten för verksamhetens utövande, vilken är avgörande för tillämpningen av tvingande rättsregler och kollektivavtal.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 39 och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Det är i det nationella målet enligt den hänskjutande domstolen ostridigt att FD och ROI Land Investments inte var formellt bundna av ett anställningsavtal när talan väcktes och att det inte fanns någon underordnad ställning mellan dem. Den hänskjutande domstolen anser till och med att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>en eventuell möjlighet för ROI Land Investments att påverka ledningen för bolaget R Swiss inte [skulle] ändra detta förhållande<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Det förefaller emellertid inte vara uteslutet, på grundval av denna domstols förklaringar om FD:s faktiska situation i förhållande till ROI Land Investments, att detta moderbolag kan anses vara en arbetsgivare i den mening som avses i artikel 21.1 i förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>De särskilda omständigheterna i det nationella målet visar nämligen återigen särdraget i begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> inom en bolagskoncern<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Se, beträffande ett varaktigt band genom vilket den anställde gavs en viss plats i verksamhetsorganisationen hos bolaget, domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 45). Se även, för en illustrering, generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bosworth och Hurley</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑603/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:65">EU:C:2019:65</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0104">104</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0105">105</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> och i risken att, mot bakgrund av normala kriterier, anse att det under alla omständigheter måste finnas en unik koppling mellan en arbetstagare och en arbetsgivare, genom vilket arbetsgivaren är den för vars räkning arbetstagaren utför sina uppdrag, den som utövar ledning och den som till nämnda arbetstagare betalar ut en ersättning eller annan motprestation.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning måste man beakta hur avtalsförhållandena inom en koncern kan vara sammanfogade eller den uppdelning mellan de väsentliga delarna av det anställningsavtal som kan finnas inom en koncern och de arrangemang som en sådan organisation kan främja.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Se, i detta hänseende, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Pugliese</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑437/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:511">EU:C:2002:511</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bosworth och Hurley</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑603/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:65">EU:C:2019:65</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0109">109</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>I förevarande fall är den talan som FD väckt mot ROI Land Investments grundad på detta bolags åtagande att utföra de skyldigheter som tillkommer hans arbetsgivare, R Swiss, utan vilken FD inte samma dag hade kunnat ingå ett nytt avtal med denne.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Se punkterna 16 och 24, samt fotnot 4 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Detta åtagande gjordes utan villkor avseende denna arbetsgivares bristande fullgörande. Dessutom hade FD, inom ramen för detta anställningsförhållande, en skyldighet att konkret tillhandahålla samma arbetsprestation<?PAGE NO="11"?> som den som han tidigare utförde för ROI Land Investments räkning. Den ekonomiska kopplingen mellan den avtalsbundna arbetsgivaren och denna tredje man har även påtalats av den hänskjutande domstolen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Se punkterna 14 och 15 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning följer härav att de rättigheter som FD gjorde gällande när han väckte talan mot ROI Land Investments följer av det anställningsavtal som ingåtts mellan FD och R Swiss. Eftersom ROI Land investments parallella och villkorslösa åtagande avser en väsentlig del av anställningsförhållandet, nämligen FD:s lön, <HT TYPE="ITALIC">utgör det en integrerad del av anställningsavtalet</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>I denna mening är överensstämmelsen med Rom I-förordningen vars artikel 8 anger vilken lag som är tillämplig på anställningsavtalet säkrad. Se, analogt, beträffande tillämpningsbestämmelser för kriterier som fastställts av lagstiftaren, domen Voogsgeerd (punkterna 44–51).</P></NOTE> I denna mening är ROI Land Investments inte endast en borgensman, utan kan, genom en kombinerad tillämpning av artiklarna 20 och 21 i förordning nr 1215/2012, kvalificeras som arbetsgivare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Det återstår emellertid att pröva vad som, i det nationella målet, skulle kunna göra det möjligt att fastställa förekomsten av det andra väsentliga kännetecknet av en arbetsrelation, nämligen arbetstagarens skyldighet att utföra arbete åt arbetsgivaren i utbyte mot vilket denne har rätt till lön.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av denna strikta ömsesidighet av skyldigheter som uppstår genom anställningsförhållandet, skulle det kunna räcka att anse att de berörda tredje parterna, genom det aktuella stödbrevet som utgör en integrerad del av anställningsavtalet, befinner sig i en faktisk situation av arbetsgivare. Genom att på detta sätt garantera arbetstagarens ersättning, agerar med andra ord denna tredje man som den för vars räkning arbetet utförs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Denna lösning som avser den enda formella koppling som finns mellan parternas åtaganden inom ramen för anställningsförhållandet förefaller emellertid inte helt tillfredsställande. Enligt min uppfattning ska även det sammanhang i vilket dessa åtaganden gjorts beaktas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Följaktligen föreslår jag att domstolen ska fastställa att det stödbrev som ingåtts med tredje man till anställningsavtalet, inom ramen för ett ömsesidigt ekonomiskt beroende mellan arbetsgivaren och denne,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se punkterna 50 och 52 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> visar denna tredje mans intresse av att förplikterna uppfylls. Domstolen har redan slagit fast ett sådant kriterium i domen av den <DATE ISO="20030410">10 april 2003</DATE>, Pugliese.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P><REF.DOC.ECR><NO.CASE>C‑437/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:219">EU:C:2003:219</NO.ECLI></REF.DOC.ECR> (nedan kallad domen Pugliese).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Liksom i förevarande mål, hade i det mål som avgjordes genom den domen anställningsförhållandet utvecklas inom en bolagskoncern och flera åtaganden samexisterade. Tvisten avsåg betalning till den anställda personen av resekostnader och boendekostnader som en första arbetsgivare,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Se domen Pugliese (punkterna 6 och 10).</P></NOTE> under vars ledning arbetstagaren inte längre arbetande,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Arbetstagaren hade ingått två efter varandra följande anställningsavtal med två arbetsgivare. Den första arbetsgivaren var väl informerad om att det andra avtalet ingicks och beviljade arbetstagaren tjänstledighet från den första tjänsten (punkt 13 i den domen), på grund av att denna arbetstagare hade förflyttats till en tjänst i ett annat bolag i vilket denna arbetsgivare ägde 21 procent av andelarna (punkt 5 i nämnda dom).</P></NOTE> hade åtagit sig efter undertecknande av anställningsavtalet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Domstolen angav, i domen Pugliese, att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>tvisten gäll[de] ett enskilt anställningsavtal<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Domen Pugliese (punkt 15). I förslaget till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Pugliese</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑437/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:511">EU:C:2002:511</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>, hade generaladvokaten Jacobs i punkt 44 prövat följande fråga: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>Rör tvisten en talan som 'avser anställningsavtal'?<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>. Han ansåg i punkt 45 och följande punkter att kopplingen mellan arbetstagaren och svaranden inte skull särskiljas från ett anställningsavtal, i den mening som avses i artikel 5.1 i [1968 års Brysselkonvention], trots avbrottet i skyldigheten att arbeta för denne och den omständigheten att tvisten avsåg genomförandet av ett annat avtal än det ursprungliga anställningsavtalet. Han ansåg bland annat att de aktuella arrangemangen utgjorde <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>en helhet som hade, och aldrig förlorade, karaktären av ett anställningsavtal<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>, och påpekade att de verkningar av detta avtal som kvarstod, såsom betalning av försäkringsavgifter och tillgodoräknad arbetstid, är typiska förpliktelser för en arbetsgivare i förhållande till en anställd (punkt 45 och följande punkter).</P></NOTE> Den fastställde, efter att ha preciserat att det skulle undersökas i vilken mån de två avtalen var knutna till varandra,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Se domen Pugliese (punkt 21).</P></NOTE> att en anställd som är knuten till två olika arbetsgivare kan den första arbetsgivaren stämmas vid en domstol i den ort där arbetstagaren arbetar för den andra arbetsgivaren endast om den första arbetsgivaren själv, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/><HT TYPE="ITALIC">när det andra avtalet ingås, har ett intresse av att det arbete som arbetstagaren kommer att utföra för den andra arbetsgivaren</HT> på en ort som denne bestämmer faktiskt utförs<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Punkt 23 i denna dom. Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Domstolen slog fast detta kriterium för att uppfylla målet att säkerställa ett lämpligt skydd för arbetstagaren, som låg till grund för valet av ett särskilt nära samband mellan talan och den domstol vid vilken denna har väckts.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Se domen Pugliese (punkterna 17 och 18). Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180621">21 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>Petronas Lubricants Italy</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑1/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:478">EU:C:2018:478</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> samt där angiven rättspraxis.</P></NOTE> Domstolen beslutade vidare att ett sådant kriterium är tillräckligt med hänsyn till kraven på rättssäkerhet, förutsebarhet och en god rättsskipning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Se domen Pugliese (punkt 16).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Detta kriterium avseende det intresse som den part som gjort ett åtagande gentemot den anställde har av att denne utför sitt arbete kan enligt min uppfattning tillämpas brett,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bosworth och Hurley</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑603/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:65">EU:C:2019:65</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0109">109</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> utan att begränsas till de situationer där flera <HT TYPE="ITALIC">anställningsavtal</HT> har ingåtts. Jag anser att dess tillämpning kan utvidgas till den situationen där, som i förevarande fall, stödbrevet utgör en integrerad del av anställningsavtalet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> En sådan tolkning förefaller tillfredsställande mot bakgrund av de principer som hade angetts i domen Pugliese och som har bekräftats i förordning nr 1215/2012.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Se skälen 15, 16, 18 och 21 i denna förordning. Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181004">4 oktober 2018</DATE>, <NAME.CASE>Feniks</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:805">EU:C:2018:805</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Eftersom varje bolag i en koncern har ett generellt och indirekt intresse av att varje anställd inom koncernen utför sitt arbete på ett tillfredsställande sätt, föreslår jag emellertid att en gräns ska fastställas för detta kriterium avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>intresset av att den anställdes arbete utförs<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> som används för att definiera begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/>. Enligt min uppfattning ska detta intresse hos tredje man vara <HT TYPE="ITALIC">direkt</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Det ska, i förevarande mål, påpekas att ROI Lan Investments, enligt lydelsen i beslutet om hänskjutande, hade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>ett direkt intresse av att käranden i första instans uppfyllde sina skyldigheter gentemot bolaget R Swiss<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Domstolen skulle således, liksom i domen Pugliese, kunna fastställa vissa allmänna kriterier för bedömning av detta intresse.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Domstolen angav i den domen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>det inte ska kontrolleras strikt, utifrån formella och bestämda kriterier, huruvida detta intresse [av att den anställdes arbete utförs] föreligger. I stället ska en helhetsbedömning göras, där samtliga omständigheter i det aktuella fallet ska beaktas.<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Domen Pugliese (punkt 24).</P></NOTE> Domstolen angav en icke-uttömmande förteckning över olika bedömningskriterier<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Domen Pugliese (punkt 24).</P></NOTE> vilka enligt min uppfattning kan överföras på en tredje mans intressen i förhållande till den avtalsbundna arbetsgivaren. Dessa väsentliga kriterier är följande:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Det finns en organisk eller ekonomisk koppling mellan de båda bolag som ingått avtal med arbetstagaren.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Se, i förevarande mål, punkterna 14 och 15 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Det nya avtalets ingående planerades när det avtal som tidigare ingåtts med tredje man upphävdes eller upphörde.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Se, i detta hänseende, punkt 14 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Ett tidigare avtal har upphävts med hänsyn till att det nya avtalet ingåtts.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Se, beträffande detta, punkt 14 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Det finns en överenskommelse mellan den avtalsbundna arbetsgivaren och berörda tredje man som ger förutsättningar för att de två avtalen som ingåtts med arbetstagaren ska kunna gälla samtidigt.</P></ITEM><ITEM><P>Den första arbetsgivaren behåller sin ledningsrätt i förhållande till arbetstagaren.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Vilken, enligt den hänskjutande domstolens uppgifter, inte är fallet i förevarande mål. Se punkt 47 i detta förslag till avgörande, att jämföra med punkt 49 i denna.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Det utomstående bolaget får bestämma varaktigheten av arbetstagarens verksamhet hos den avtalsbundna arbetsgivaren.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Vidare förefaller följande omständigheter, vilka föranleds av vad jag konstaterat att den hänskjutande domstolen funnit, också relevanta:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Tredje man är enligt avtal ansvarig för fullgörandet av den avtalsbundna arbetsgivarens skyldigheter, särskilt på arbetstagarens begäran, utan någon begränsning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Se, i förevarande mål, punkterna 16 och 24 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Karaktären av arbetstagarens uppgifter, som denne hade utfört enligt ett tidigare avtal under en tredje parts ledning, förblir oförändrade efter ingåendet av ett nytt avtal.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Se, i målet, punkt 24 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Nämnda arbetstagare behåller, trots upphävandet av det tidigare avtalet, sin skyldighet att utöva sin verksamhet för nämnda tredje man.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Se de skäl som erinras om i fotnot 4 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Jag vill, beträffande samtliga dessa kriterier, tillägga att det enligt min uppfattning inte finns något skäl till att begränsa dessa till juridiska personer. Fysiska personer kan också vara avtalsbundna arbetsgivare eller berörda arbetsgivare inom en koncern eller ett nätverk av egenföretagare.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Följaktligen ankommer det på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av dessa eller andra mer relevanta kriterier, bedöma huruvida omständigheterna i det nationella målet gör det möjligt att fastställa att det finns ett <HT TYPE="ITALIC">direkt intresse för en tredje man av arbetstagarens goda utförande av sitt arbete</HT> inom ramen för ett anställningsavtal som har ingåtts med en annan person inom samma koncern av vilket det framgår att denna tredje man kan klassificeras som arbetsgivare i den mening som avses i artikel 21.1 i förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Jag föreslår således att domstolen ska besvara den hänskjutande domstolens första tolkningsfråga så, att en fysisk eller juridisk person som har eller inte har hemvist i en medlemsstat, och med vilken arbetstagaren inte har ingått något anställningsavtal, men en överenskommelse som utgör en integrerad del av detta avtal, i kraft av vilken den fysiska eller juridiska personen ansvarar för fullgörandet av arbetsgivarens skyldigheter gentemot arbetstagaren kan anses vara en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>, i den mening som avses i artikel 21.1 och 21.2 i förordning nr 1215/2012, om denne har ett direkt intresse av anställningsavtalets goda utförande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Vissa behörighetsregler är exklusivt tillämpliga när svaranden inte har hemvist i en medlemsstat</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sin andra tolkningsfråga, för det fall domstolen skulle anse att tvisten inte omfattas av tillämpningsområdet för kapitel II, avsnitt 5, i förordning nr 1215/2012, önskat få klarhet i huruvida artikel 6.1 i denna förordning ska tolkas så, att förbehållet i artikel 21.2 i denna förordning utesluter tillämpningen av nationella behörighetsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Det ska, i detta hänseende, påpekas att den hänskjutande domstolen inte har uttryckt tvivel beträffande tillämpningen av de behörighetsregler som anges i avsnitt 4 i kapitel II i samma förordning, vilka är föremål för den tredje och den fjärde tolkningsfrågan, trots att problematiken är densamma.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>För det fall domstolen skulle besvara den första tolkningsfrågan nekande, med motiveringen att en från anställningsavtalet utomstående person, såsom i det nationella målet, inte kan anses vara en arbetsgivare, skulle tvisten således inte omfattas av tillämpningsområdet för kapitel II, avsnitt 5, i förordning nr 1215/2012. Följaktligen skulle de nationella behörighetsreglerna vara tillämpliga av det skäl som anges nedan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>För det första är dessa behörighetsregler, enligt lydelsen i artikel 6.1 i denna förordning, tolkad mot bakgrund av dess skäl 14, principiellt tillämpliga på en svarande som inte har hemvist i en medlemsstat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>För det andra är det inte möjligt att unionens behörighetsregler utanför deras tillämpningsområde kan en blockerande effekt på de nationella bestämmelserna. Dessutom skulle varje annan bedömning medföra att de nationella behörighetsreglerna skulle bli otillämpliga i alla situationer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Således kan den hänskjutande domstolens andra tolkningsfråga besvaras så, att för det fall artikel 21.2 i förordning nr 1215/2012 inte är tillämplig, ska artikel 6.1 i denna förordning tolkas så, att de nationella behörighetsreglerna är tillämpliga.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Jag föreslår emellertid att domstolen ska uppmärksamma den <HT TYPE="ITALIC">e contrario</HT>-tolkning som skulle kunna göras av ett sådan allmänt formulerat svar. Denna uppmärksamhet förefaller berättigad av den hänvisning som den hänskjutande domstolen har gjort till tysk doktrin som har lett till en fråga om förhållandet mellan bestämmelserna i artikel 6.1 i förordning nr 1215/2012 och dem i de avsnitt som avser tvister avseende konsumentavtal och anställningsavtal.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Se, för ett liknande resonemang, Gaudemet-Tallon, H. och Ancel, M.-É., <HT TYPE="ITALIC">Compétence et exécution des jugements en Europe – Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007)</HT>, L.G.D.J., Paris, 2018 (sjätte upplagan), s. 464 och fotnot 167.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Det föreskrivs nämligen i artikel 6.1 i denna förordning att om svaranden inte har hemvist i en medlemsstat bestäms domstolarnas behörighet i varje medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens lag, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>om inte annat följer<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Det rör sig om samma formulering som används i artikel 4 i förordning nr 1215/2012.</P></NOTE> av bestämmelserna i artiklarna 18.1 och 21.2, i denna förordning. Dessa artiklar finns emellertid i var och en av de berörda avsnitten, efter artikel 17.1 respektive artikel 20.1 i samma förordning, enligt vilka <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>gäller i fråga om behörigheten bestämmelserna i detta avsnitt, <HT TYPE="ITALIC">om inte annat följer</HT> av artik[el] 6 …<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/> i förordning nr 1215/2012.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Min kursivering. Se även samma skillnad i lydelsen i de tyska, engelska och polska språkversionerna.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>I 1968 års Brysselförordning användes, liksom i förordning nr 44/2001, samma formulering: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>om inte annat föreskrivs/följer av<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> i artikel 4 för dessa båda instrument och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0047" REF.END="QE0047"/>utöver föreskrifterna/om inte annat följer av<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/> i artikel 13 i denna konvention respektive artiklarna 15 och 18 i denna förordning. De <HT TYPE="ITALIC">exklusiva</HT> behörighetsbestämmelserna och, i nämnda förordning, dem som avser avtal om domstols behörighet borde medföra att tillämpningen av den nationella lagstiftningen utesluts.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Det ska emellertid påpekas att i förordning nr 44/2001, liksom i förordning nr 1215/2012, förekommer samma formuleringar i dessa artiklar i deras spanska (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0048" REF.END="QE0048"/>sin perjuicio<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/>), danska (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0049" REF.END="QE0049"/>jf. Dog<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/>), italienska (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0050" REF.END="QE0050"/>salva/fatto salvo<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/>), nederländska (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0051" REF.END="QE0051"/>onverminderd<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/>), portugisiska (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0052" REF.END="QE0052"/>sem prejuízo<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/>) och svenska (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0053" REF.END="QE0053"/>om inte annat <QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/>) språkversioner.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Frågan är således huruvida, i förordning nr 1215/2012, tillägget av behörighetsregler <HT TYPE="ITALIC">som skyddar en svagare part</HT> ska ha samma räckvidd. Flera synsätt är möjliga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Man skulle av lydelsen i artikel 5 i denna förordning, enligt vilken <HT TYPE="ITALIC">talan</HT> mot svarande som har hemvist i en medlemsstat <HT TYPE="ITALIC">får väckas</HT> vid domstol i en annan medlemsstat <HT TYPE="ITALIC">endast med stöd av</HT> bestämmelserna i avsnitten 2–7 i kapitel II i denna förordning, som skiljer sig från artikel 6.1 i samma förordning, vilken är tillämplig på svarande i tredjeländer, kunna dra slutsatsen att nationella behörighetsregler får fortsätta att tillämpas <HT TYPE="ITALIC">utöver</HT> dem som föreskrivs i förordning nr 1215/2012.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Se, för ett liknande resonemang, Garcimartin Álferez, F. J., och Sánchez Fernández, S., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0054" REF.END="QE0054"/>El nuevo Reglamento Bruselas I: qué ha cambiado en el ámbito de la competencia judicial<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/>, <HT TYPE="ITALIC">Revista española de derecho europeo</HT>, Marcial Pons Ediciones Jurídicas y Sociales, Madrid, nr 48, 2013, sidorna 3–6, och Pohl, M., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0055" REF.END="QE0055"/>Die Neufassung der EuGVVO - im Spannungsfeld zwischen Vertrauen und Kontrolle<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/>, <HT TYPE="ITALIC">Praxis des Internationalen Privat- und Verfahrensrechts</HT> (IPRax), Verlag Ernst und Werner Gieseking GmbH, Köln, volym 2, 2013, sidorna 109–111).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Det skulle även kunna argumenteras att artikel 21.2 i denna förordning föreskriver att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0056" REF.END="QE0056"/>[t]alan mot en arbetsgivare som inte har hemvist i en medlemsstat <HT TYPE="ITALIC">får</HT> väckas vid en domstol i en medlemsstat i enlighet med punkt 1 b.<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Min kursivering.</P></NOTE> Arbetstagaren skulle således ha möjlighet att välja mellan en behörighet som grundar sig på denna förordning och en behörighet som följer av nationell rätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Se Nord, N., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0057" REF.END="QE0057"/>Refonte du règlement 'Bruxelles I' et protection du travailleur<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/>, <HT TYPE="ITALIC">La Semaine Juridique Social</HT>, LexisNexis, Paris, nr 52, 2014, s. 3, punkt 19.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Det skulle emellertid även, mot bakgrund av den andra meningen i skäl 14 i förordning nr 1215/2012, som avser vilka behörighetsregler som ska ges företräde mot bakgrund av de mål som eftersträvas med förordningen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0058" REF.END="QE0058"/>… För att skydda konsumenternas och arbetstagarnas intressen, garantera behörigheten för medlemsstaternas domstolar i de fall där de har exklusiv behörighet och respektera parternas rätt att själva avtala om behörig domstol, bör emellertid vissa av denna förordnings behörighetsbestämmelser tillämpas oavsett var svaranden har hemvist.<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/></P></QUOT.S></NOTE> kunna göras gällande att de bestämmelser som föreskrivs i kapitel II, avsnitten 4 och 5, i denna förordning urskillningslöst utesluter tillämpning av nationell lagstiftning, även om denna skulle vara mer fördelaktig för käranden.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Se, i detta hänseende, Nord, N., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0059" REF.END="QE0059"/>Refonte du règlement 'Bruxelles I' et protection du travailleur<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>, <HT TYPE="ITALIC">La Semaine Juridique Social</HT>, LexisNexis, Paris, nr 52, 2014, sidorna 3 och 4, punkt 20. Vad gäller bestämmelserna om anställningsavtal, se Cuniberti, G., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0060" REF.END="QE0060"/>La réforme du Règlement Bruxelles I<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/>, <HT TYPE="ITALIC">Droit et procédure - EJT</HT>, Dalloz, Paris, nr 2, 2013, punkt 37.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Jag är böjd att instämma med denna bedömning som grundar sig på konsekvensen i förordning nr 1215/2012, dess samstämmighet med tidigare bestämmelser och målen med dessa, vilket således gör det möjligt att skingra de tvivel som följer av skillnaderna i de olika språkversionerna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Det ska för det första erinras om att enligt artikel 6 i förordning nr 1215/2012, som ingår bland de allmänna bestämmelser som reglerar situationer där svaranden inte har sin hemvist i en medlemsstat, har icke-tillämpligheten av nationell rätt, vilken tidigare var föreskriven för exklusiva behörighetsbestämmelser,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Se, för ett liknande resonemang, <HT TYPE="ITALIC">Report by Mr P. Jenard on the Protocols of <DATE ISO="19710603">3 June 1971</DATE> on the interpretation by the Court of Justice of the Convention of <DATE ISO="19680229">29 February 1968</DATE> on the mutual recognition of companies and legal persons and of the Convention of <DATE ISO="19680927">27 September 1968</DATE> on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters</HT> (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="059" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1979">EGT C 59, 1979, s. 1</REF.DOC.OJ>), särskilt punkt 21.</P></NOTE> specifikt utvidgats till förmån för konsumenter och arbetstagare, samtidigt som principen om tillämpning av nationella behörighetsregler har bibehållits.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0064"><P>Se, beträffande historiken bakom denna bestämmelse, bland annat Gaudemet-Tallon, H., och Ancel, M.-É., <HT TYPE="ITALIC">Compétence et exécution des jugements en Europe - Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007)</HT>, L.G.D.J., Paris, 2018 (sjätte upplagan), s. 137.</P></NOTE> Det rör sig således, enligt min uppfattning, om undantag från denna princip.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>För det andra ska det erinras om att i de avsnitt i förordning nr 1215/2012 som avser konsumenter och arbetstagare, vilka betecknas som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0061" REF.END="QE0061"/>den svagare parten<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0065"><P>Skäl 18 i denna förordning.</P></NOTE> har förbehållet<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0066"><P>Detta begrepp härrör från Jenard-rapporten (anfört arbete, s. 33).</P></NOTE> för tillämpningen av vissa allmänna bestämmelser behållits, däribland artikel 6 i denna förordning. Jag drar av en jämförelse mellan dessa bestämmelser slutsatsen att artikel 6 i denna förordning avser den allmänna situationen för varje svarande som har sin hemvist i ett tredjeland och att hänvisningen i den bestämmelsen till artikel 21.2 i samma förordning fastställer vilka bestämmelser som är tillämpliga på den specifika situation där en arbetstagare väcker talan mot en arbetsgivare. Lagstiftaren har således gjort valet att de nationella bestämmelserna är tillämpliga när svaranden är en arbetstagare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Följaktligen får inga avvikelser göras från den princip som domstolen har slagit fast enligt vilken behörighetsreglerna i kapitel II, avsnitt 5 i förordning nr 1215/2012 ska ges företräde framför nationella behörighetsregler när nämnda behörighetsregler i förordning nr 1215/2012 är tillämpliga, även om de nationella behörighetsreglerna är mer förmånliga för arbetstagaren, då de inte bara utgör specialbestämmelser utan också en uttömmande reglering.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0067"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080522">22 maj 2008</DATE>, <NAME.CASE>Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑462/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:299">EU:C:2008:299</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210225">25 februari 2021</DATE>, <NAME.CASE>Markt24</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑804/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:134">EU:C:2021:134</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="17"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund anser jag att syftet med de förordningar som är tillämpliga på området civilrättsligt samarbete att göra reglerna om behörighetskonflikter mer enhetliga är uppfyllt. Detsamma gäller kravet på behörighetsreglernas förutsebarhet och på begränsningen av antalet behöriga domstolar på ett sätt som skyddar de berörda svagare parterna, när dessa behörighetsregler är tillämpliga på dem.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0068"><P>Se, för ett liknande resonemang, Nord, N., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0062" REF.END="QE0062"/>Refonte du règlement <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0063" REF.END="QE0063"/>Bruxelles I<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/> et protection du travailleur<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/>, <HT TYPE="ITALIC">La Semaine Juridique Social</HT>, LexisNexis, Paris, nr 52 2014, sidorna 3 och 4, punkt 20, samt Cuniberti, G., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0064" REF.END="QE0064"/>La réforme du Règlement Bruxelles I<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>, <HT TYPE="ITALIC">Droit et procédure - EJT</HT>, Dalloz, Paris, nr 2, 2013, punkt 37. Se även Temming, F., och Glatz, P., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0065" REF.END="QE0065"/>Vorlagen an den EuGH, Arbeitsrecht, Haftung aus Arbeitsvertrag/Rechtsnachfolger<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/>, <HT TYPE="ITALIC">Zeitschrift für europäisches Sozial- und Arbeitsrecht</HT> (ZESAR), Erich Schmidt Verlag, Berlin, nr 5/6, 2021, s. 230 och följande sidor, särskilt s. 232.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa överväganden, föreslår jag att domstolen ska besvara den andra tolkningsfrågan så, att artikel 6.1 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att en tillämpning av nationella behörighetsregler är utesluten när rekvisiten för att tillämpa artikel 21.2 i denna förordning är uppfyllda.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Behörighet avseende konsumentavtal</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sin tredje och sin fjärde tolkningsfråga, önskat få klarhet i om det är möjligt för en arbetstagare som befinner sig i en sådan situation som den som är aktuell i förevarande mål att åberopa bestämmelserna om konsumentskydd som grund för den domstolens behörighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Den tredje tolkningsfrågan avser artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012. Den fjärde frågan avser bestämmelserna i artikel 6.1 i Rom I‑förordningen. De har som gemensamt föremål avtal som ingåtts av en fysisk person <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0066" REF.END="QE0066"/>för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Det rör sig, enligt den hänskjutande domstolen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0069"><P>Se punkt 26 i detta förslag till avgörande samt fotnot 74.</P></NOTE> om att fastställa huruvida en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0067" REF.END="QE0067"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/> i den mening som avses i dessa bestämmelser, inte bara omfattar verksamhet som egenföretagare utan också verksamhet som anställd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Eftersom det materiella tillämpningsområdet och bestämmelserna i Rom I‑förordningen bör överensstämma med bland annat förordningarna om domstols behörighet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0070"><P>Se punkt 35 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> kommer jag att pröva den tredje och den fjärde tolkningsfrågan tillsammans, först deras första del och därefter deras andra del. När det gäller förordning nr 1215/2012, har den hänskjutande domstolen ställt den tredje tolkningsfrågan med förbehåll för ett nekande svar på den första tolkningsfrågan. Eftersom jag föreslår att domstolen ska besvara denna första tolkningsfråga jakande, gör jag följande bedömning endast i andra hand.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="18"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0068" REF.END="QE0068"/>affärrsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/> i den mening som avses i förordning nr 1215/2012 och Rom I‑förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har genom den första delen i sin tredje och sin fjärde tolkningsfråga, i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 och artikel 6.1 i Rom I‑förordning ska tolkas så, att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0069" REF.END="QE0069"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/> omfattar avlönat arbete inom ramen för ett anställningsförhållande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Det ska erinras om att det rör sig om ett av rekvisiten för tillämpning av konsumentskyddsreglerna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0071"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200326">26 mars 2020</DATE>, <NAME.CASE>Primera Air Scandinavia</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑215/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:235">EU:C:2020:235</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), och domen Personal Exchange International (punkt 27).</P></NOTE> Tolkningen av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0070" REF.END="QE0070"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> är svår mot bakgrund av att de olika språkversionerna av artikel 17 i förordning nr 1215/2012<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0072"><P>Artikel 15 i tidigare förordning nr 44/2001 hade en identisk lydelse. Se, i detta hänseende, i målet som ledde fram till domen Personal Exchange International, den hänskjutande domstolens tvivel, mot bakgrund av den slovenska språkversionen (punkt 21 i den domen).</P></NOTE> varken är samstämmiga inom ramen för denna förordning eller med språkversionerna av artikel 6 i Rom I‑förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>I den franska språkversionen och i andra språkversioner definieras konsumenten i artikel 17.1 första meningen i förordning nr 1215/2012 som en person som har ingått ett avtal <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0071" REF.END="QE0071"/>pour un usage pouvant être considéré comme étranger à son <HT TYPE="ITALIC">activité professionnelle</HT><QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/> (för ändamål som kan anses ligga utanför hans eller hennes affärsverksamhet eller yrkesverksamhet), medan den andra avtalsparten, i samma punkt under c, definieras som en person <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0072" REF.END="QE0072"/>qui exerce des activités commerciales ou professionnelles<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/> (som utövar <HT TYPE="ITALIC">affärsverksamhet eller yrkesverksamhet</HT>).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0073"><P>Min kursivering. Samma dikotomi finns i de spanska och italienska språkversionerna.</P></NOTE> I den tyska<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0074"><P>Uttrycket <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0073" REF.END="QE0073"/>berufliche oder gewerbliche Tätigkeit<QUOT.END REF.START="QS0073" CODE="201D" ID="QE0073"/> förekommer i båda dessa stycken. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter, följer svårigheten att tolka detta begrepp av kompletteringen av ordet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0074" REF.END="QE0074"/>gewerblich<QUOT.END REF.START="QS0074" CODE="201D" ID="QE0074"/> med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0075" REF.END="QE0075"/>beruflich<QUOT.END REF.START="QS0075" CODE="201D" ID="QE0075"/>, vilket har en mycket bred betydelse. Av detta skulle slutsatsen kunna dras att endast är verksamhet som egenföretagare eller fria yrkesutövare som avses.</P></NOTE> och andra språkversioner<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0075"><P>Se, exempelvis, i den polska språkversionen (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0076" REF.END="QE0076"/>zawodową lub gospodarczą<QUOT.END REF.START="QS0076" CODE="201D" ID="QE0076"/>), eller den portugisiska språkversionen (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0077" REF.END="QE0077"/>atividade comercial ou profissional<QUOT.END REF.START="QS0077" CODE="201D" ID="QE0077"/>). I den danska språkversionen används ett enda uttryck (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0078" REF.END="QE0078"/>erhvervsmæssige virksomhed<QUOT.END REF.START="QS0078" CODE="201D" ID="QE0078"/>), men också två gånger på ett enhetligt sätt.</P></NOTE> har däremot samma begrepp använts för konsumentens respektive dess avtalspartners verksamhet. I andra språkversioner förekommer olika begrepp, utan gemensamma ord för att definiera konsumenten respektive svarandens verksamhet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0076"><P>Se, exempelvis, den engelska språkversionen (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0079" REF.END="QE0079"/>trade or profession<QUOT.END REF.START="QS0079" CODE="201D" ID="QE0079"/>/<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0080" REF.END="QE0080"/>commercial or professional activities<QUOT.END REF.START="QS0080" CODE="201D" ID="QE0080"/>), den nederländska språkversionen (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0081" REF.END="QE0081"/>bedrijfs of beroepsmatig<QUOT.END REF.START="QS0081" CODE="201D" ID="QE0081"/>/<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0082" REF.END="QE0082"/>commerciële of beroepsactiviteiten<QUOT.END REF.START="QS0082" CODE="201D" ID="QE0082"/>) och den svenska språkversionen (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0083" REF.END="QE0083"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0083" CODE="201D" ID="QE0083"/>/<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0084" REF.END="QE0084"/>kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0084" CODE="201D" ID="QE0084"/>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>De begrepp som används i artikel 6.1 i Rom I‑förordningen för att definiera en konsument och en näringsidkare motsvarar vidare inte alltid dem som används i artikel 17 i förordning nr 1215/2012. Således definieras exempelvis i den franska språkversionen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0085" REF.END="QE0085"/>professionnel<QUOT.END REF.START="QS0085" CODE="201D" ID="QE0085"/> (yrkesverksam) med hänvisning till en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0086" REF.END="QE0086"/>activité professionnelle<QUOT.END REF.START="QS0086" CODE="201D" ID="QE0086"/> (affärsverksamhet eller yrkesverksamhet), såsom i artikel 17.1 c i denna förordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter anser jag inte att tolkningen av de aktuella bestämmelserna kan grundas på definitionen av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0087" REF.END="QE0087"/>konsument<QUOT.END REF.START="QS0087" CODE="201D" ID="QE0087"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0077"><P>Det kan i de språkversioner som jag har undersökt konstateras att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0088" REF.END="QE0088"/>konsument<QUOT.END REF.START="QS0088" CODE="201D" ID="QE0088"/> avser en person som endast nyttjar en vara eller en tjänst. Således befinner sig konsumenten i motsatt situation i förhållande till en arbetstagare som producerar varor eller tillhandahåller tjänster för sin arbetsgivares räkning. Se, för ett liknande resonemang, domen Personal Exchange International (punkt 38).</P></NOTE> Domstolen erinrade nyligen, beträffande förordning nr 1215/2012, om att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0089" REF.END="QE0089"/>… endast sådana avtal som har ingåtts <HT TYPE="ITALIC">utanför och oberoende<?PAGE NO="19"?> av all slags affärs- eller yrkesverksamhet och oberoende av sådana ändamål, enbart för att tillgodose en enskild persons privata konsumtion</HT>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0078"><P>Min kursivering.</P></NOTE> omfattas av de särskilda bestämmelserna i denna förordning till skydd av konsumenter, såsom den svagare parten<QUOT.END REF.START="QS0089" CODE="201D" ID="QE0089"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0079"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191003">3 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>Petruchová</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑208/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:825">EU:C:2019:825</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). Se även, för en erinran, delvis i allmänna termer, av samma kriterier, beträffande artiklarna 15–17 i förordning nr 44/2001, domen Personal Exchange International (punkterna 29–31 och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Det är således uppenbart att domstolen inte i fast rättspraxis har gjort någon åtskillnad beroende på huruvida affärsverksamheten eller yrkesverksamheten utövas som egenföretagare eller inte, grundad på historiken i utvecklingen av de konsumentskyddsbestämmelser som ursprungligen fanns i 1968 års Brysselkonvention.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0080"><P>Se <HT TYPE="ITALIC">Report by Professor Dr Peter Schlosser on the Convention of <DATE ISO="19781009">9 October 1978</DATE> on the Association of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland to the Convention on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters and to the Protocol on its interpretation by the Court of Justice</HT> (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="059" PAGE.FIRST="71" DATE.PUB="1979">EGT C 59, 1979, s. 71</REF.DOC.OJ>, särskilt s. 118, punkt 153) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130314">14 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>Česká spořitelna</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:165">EU:C:2013:165</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>FD har gjort gällande att den tyska domstolen är behörig eftersom stödbrevet, som utgör grunden för hans talan, ingicks för en användning som skulle kunna anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet. Han har, som argument för att avlönat arbete ska ingå i begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0090" REF.END="QE0090"/>konsument<QUOT.END REF.START="QS0090" CODE="201D" ID="QE0090"/>, gjort gällande att anställda använder sin lön för att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0091" REF.END="QE0091"/>täcka sina individuella behov<QUOT.END REF.START="QS0091" CODE="201D" ID="QE0091"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Om ett sådant resonemang skulle tillämpas, skulle emellertid även andra yrkesverksamma, icke-anställda, såsom hantverkare, industriidkare, jordbrukare och enskilda näringsidkare, som använder vinsten från sin verksamhet i det dagliga livet i samma utsträckning som anställda använder sin lön behöva inkluderas. Vidare kan, även om konsumenten nyttjar, eller konsumerar, varor och tjänster, och använder sin lön i detta syfte, kan denna inte betraktas som en konsumtionsvara, i den mening som avses i kapitel II, avsnitt 4, i förordning nr 1215/2012.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>I övrigt skulle man kunna ta fasta på ett systematiskt argument. Unionslagstiftaren har nämligen, föreskrivit olika behöriga domstolar för konsumenter och för arbetstagare. En extensiv tolkning av tillämpningsområdet för behörighetsreglerna till förmån för konsumenterna i en sådan situation<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0081"><P>Se, för en jämförelse, domen Personal Exchange International, avseende ett avtal om pokerspel som ingåtts på internet av en person som erhåller betydande inkomster från detta spel.</P></NOTE> skulle leda till ett kringgående av lagstiftarens val att fastställa specifika regler beträffande arbetstagare som inte gör det möjligt för dem att, såsom konsumenterna, väcka talan vid domstolen på den ort där de har sin hemvist, för att privilegiera närheten mellan den domstol där talan väcks och deras arbetsplats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>Jag vill slutligen, i likhet med kommissionen, tillägga att en sådan tolkning inte kan motiveras av att det saknas en bestämmelse som är tillämplig på en situation som inte anges i förordning nr 1215/2012.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0082"><P>Den hänskjutande domstolen har, i detta hänseende, understrukit att syftet med skyddet av den svagare parten, som anges i skälen 14 och 18 i förordning nr 1215/2012, inte skulle vara uppfyllt om det godtogs att en anställd i en bolagskoncern på grund av sitt anställningsförhållande utesluts från fördelen av behörighetsregler som är tillämpliga på konsumenter eller, tvärtom, av avsaknaden av ett sådant anställningsförhållande för att motivera att de bestämmelser som även har angetts i denna förordning i arbetstagarnas intresse inte är tillämpliga.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="20"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>Följaktligen föreslår jag att domstolen ska besvara den första delen av den hänskjutande domstolens tredje och fjärde tolkningsfrågor så, att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0092" REF.END="QE0092"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0092" CODE="201D" ID="QE0092"/>, i den mening som avses i artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 och artikel 6.1 i Rom I‑förordningen, omfattar avlönat arbete inom ramen för ett anställningsförhållande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Kvalificeringen av ett stödbrev som garanterar arbetstagaren att arbetsgivarens skyldigheter uppfylls</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, i den andra delen i de tredje och fjärde tolkningsfrågorna, i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 och artikel 6.1 i Rom I‑förordningen ska tolkas så, att ett stödbrev på grundval av vilket en tredje man är direkt ansvarig för en arbetstagares anspråk avseende fullgörandet av skyldigheter som följer av ett anställningsavtal som arbetstagaren ingått med sin arbetsgivare ska anses omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0093" REF.END="QE0093"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0093" CODE="201D" ID="QE0093"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>Denna fråga har ställts endast för det fall begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0094" REF.END="QE0094"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0094" CODE="201D" ID="QE0094"/> inte ska anses omfatta avlönat arbete, vilket skulle kunna berättiga att den hänskjutande domstolen har internationell behörighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>Då EU-domstolen tidigare har uteslutit en sådan lösning, föreslår jag att den, i andra hand, ska besvara den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor så, att ett avtal, om än ensidigt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0083"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090514">14 maj 2009</DATE>, <NAME.CASE>Ilsinger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑180/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:303">EU:C:2009:303</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> som har ingåtts med en arbetstagare, som har till syfte att fullgöra dennes arbetsgivares skyldigheter, och inte att tillgodose privata behov, är direkt kopplat till anställningsavtalet. Följaktligen har det inte ingåtts <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0095" REF.END="QE0095"/>utanför och oberoende av all slags affärs- eller yrkesverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0095" CODE="201D" ID="QE0095"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0084"><P>Se punkt 96 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>I förevarande mål ska det, eftersom de omständigheter under vilka stödbrevet har ingåtts och dess innehåll bör medföra att det ska anses utgöra en integrerad del av anställningsavtalet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0085"><P>Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> bör slutsatsen dras att det är beroende av FD:s affärs verksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet. Domstolens beslut avseende uteslutandet av anställningsavtal från tillämpningsområdet för direktiv 93/13/EEG<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0086"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="19930405">5 april 1993</DATE> om oskäliga villkor i konsumentavtal (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="095" PAGE.FIRST="29" DATE.PUB="1993">EGT L 95, 1993, s. 29</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> skulle således kunna överföras.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0087"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190321">21 mars 2019</DATE>, <NAME.CASE>Pouvin och Dijoux</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑590/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:232">EU:C:2019:232</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>Följaktligen föreslår jag att EU-domstolen, i andra hand, ska besvara den andra delen av den hänskjutande domstolens tredje och fjärde tolkningsfrågor så, att ett stödbrev som utgör en integrerad del av ett anställningsavtal på grundval av vilket en person är ansvarig för att fullgöra arbetsgivarens skyldigheter gentemot arbetstagarens omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0096" REF.END="QE0096"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0096" CODE="201D" ID="QE0096"/>, i den mening som avses i artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 och i artikel 6.1 i Rom I‑förordningen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="21"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0108"><NO.P>108.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) har ställt på följande sätt:</TXT><P>I första hand:</P><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Artikel 21.1 och 21.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE>, om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en fysisk eller juridisk person som har eller inte har hemvist i en medlemsstat, och med vilken arbetstagaren inte har ingått något anställningsavtal, men en överenskommelse som utgör en integrerad del av detta avtal, i kraft av vilken den fysiska eller juridiska personen ansvarar för fullgörandet av arbetsgivarens skyldigheter gentemot arbetstagaren kan anses vara en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0097" REF.END="QE0097"/>arbetsgivare<QUOT.END REF.START="QS0097" CODE="201D" ID="QE0097"/>, om denne har ett direkt intresse av anställningsavtalets goda utförande. Den hänskjutande domstolen ska göra en helhetsbedömning för att avgöra huruvida ett sådant intresse föreligger, med beaktande av samtliga omständigheter i det aktuella fallet.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Artikel 6.1 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att en tillämpning av nationella behörighetsregler är utesluten när rekvisiten för att tillämpa artikel 21.2 i denna förordning är uppfyllda.</TXT><P>I andra hand, för det fall EU-domstolen anser att tvisten inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 21.2 i förordning nr 1215/2012:</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 och artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den <DATE ISO="20080617">17 juni 2008</DATE> om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ska tolkas så, att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0098" REF.END="QE0098"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0098" CODE="201D" ID="QE0098"/> omfattar avlönat arbete inom ramen för ett anställningsförhållande.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Artikel 17.1 i förordning nr 1215/2012 och artikel 6.1 i förordning nr 593/2008 ska tolkas så, att ett stödbrev, som utgör en integrerad del i ett anställningsavtal på grundval av vilket en person ansvarar för fullgörandet av arbetsgivarens skyldigheter gentemot arbetstagaren ska omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0099" REF.END="QE0099"/>affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/näringsverksamhet<QUOT.END REF.START="QS0099" CODE="201D" ID="QE0099"/>.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>