EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 1.3.2022

COM(2022) 75 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens

Innehåll

1.    Inledning    

2.    Hur långt har vi kommit med genomförandet av faciliteten?    

2.1.    Det aktuella läget i genomförandeprocessen    

2.2.    Den aktuella situationen när det gäller finansiering genom faciliteten    

3.    Vad innehåller återhämtnings- och resiliensplanerna?    

3.1.    Översikt över inlämnade återhämtnings- och resiliensplaner    

3.2.    Facilitetens bidrag till den gröna omställningen (pelare 1)    

3.3.    Facilitetens bidrag till den digitala omställningen (pelare 2)    

3.4.    Facilitetens bidrag till smart och hållbar tillväxt för alla (pelare 3)    

3.5.    Facilitetens bidrag till den sociala och territoriella sammanhållningen (pelare 4)    

3.6.    Facilitetens bidrag till hälsa samt ekonomisk, social och institutionell resiliens, bland annat med målet att öka krisberedskapen och kapaciteten för krishantering (pelare 5)    

3.7.    Facilitetens bidrag till strategier för nästa generation, barn och ungdomar, såsom utbildning och kompetens (pelare 6)    

3.8.    Självbedömning av säkerhet    

4.    Ramen för genomförande av faciliteten för återhämtning och resiliens    

4.1.    Bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens till genomförandet av reformer och andra av EU:s politiska åtgärder    

4.2.    Facilitetens bidrag till projekt som omfattar flera länder    

4.3.    Genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens och deltagandet av relevanta berörda parter    

4.4.    Kontrollsystem och skydd av unionens finansiella intressen    

4.5.    Komplementaritet med annan EU-finansiering    

5.    Slutsats    

Tabeller och figurer

Tabell 1: Genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens    

Figur 1: Viktiga steg i bedömningen och förfinansieringen av återhämtnings- och resiliensplanerna    

Tabell 2: Behandling av ansökningar om utbetalning    

Figur 2: Beräknad tidsram för uppfyllandet av delmål och mål    

Figur 3: Andel av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens som bidrar till varje politisk pelare    

Figur 4: Klimatmärkning och ytterligare miljömärkning per medlemsstat    

Figur 5: Fördelning av utgifter till stöd för den gröna omställningen (pelare 1)    

Figur 6: Bidrag till de digitala målen som andel av planerna för återhämtning och resiliens    

Figur 7: Fördelning av utgifterna till stöd för den digitala omställningen (pelare 2)    

Figur 8: Fördelning av utgifter som stöd till smart och hållbar tillväxt för alla (pelare 3)    

Figur 9: Fördelningen av utgifter till stöd för den sociala och territoriella sammanhållningen per politikområde (pelare 4)    

Figur 10: Fördelningen av utgifter till stöd för hälsa och resiliens per politikområde (pelare 5)    

Figur 11: Antalet åtgärder till stöd för hälsa och resiliens per politikområde (pelare 5)    

Figur 12: Fördelningen av utgifter till stöd för strategier för nästa generation per politikområde (pelare 6)    

Figur 13: Antalet reformer per pelare    

Figur 14: Reformer/investeringar per medlemsstat    

Figur 15: Andelen landsspecifika rekommendationer som omfattas av återhämtnings- och resiliensplanerna, per politikområde (enligt definitionen i databasen CeSaR)    

Figur 16: Återhämtningsinstrumentets effekter på BNP (%) i QUEST-simuleringar, EU-länder    

Figur 17: Återhämtningsinstrumentets effekter på BNP (%) i QUEST-simuleringar    

Tabell 3: Gröna projekt som omfattar flera länder i antagna återhämtnings- och resiliensplaner    

Tabell 4: Projekt som omfattar flera länder för den digitala omställningen    

1.Inledning

Faciliteten för återhämtning och resiliens, som inrättades den 19 februari 2021 genom förordning (EU) 2021/241, är grundpelaren i Next Generation EU, EU:s stimulanspaket för att unionen ska gå stärkt ur krisen i samband med covid-19-pandemin. Målet med denna rapport är att utvärdera genomförandet av denna extraordinära agenda med reformer och investeringar ett år efter förordningens ikraftträdande. Under det gångna året har flera viktiga steg tagits, och genomförandet är i full gång.

Efter månader av intensiva förberedelser på grund av krisens exceptionella omfattning började medlemsstaterna lämna in sina nationella återhämtnings- och resiliensplaner i april 2021. Kommissionen slutförde bedömningsfasen på ett skyndsamt sätt, och rådet antog sina första genomförandebeslut i juli 2021. I dagsläget har nästan alla medlemsstater lämnat in sina återhämtnings- och resiliensplaner, och 22 av dem har först fått en positiv bedömning av kommissionen och därefter antagits av rådet. Kommissionen inledde även diskussioner med medlemsstaternas för att komma överens om vilka operativa arrangemang som ska utgöra ramen för övervakningen av planernas genomförande. Kommissionen anskaffade medel på kapitalmarknaderna och emitterade sina första gröna obligationer, vilket innebär att 66,6 miljarder euro har kunnat betalas ut hittills, varav 56,6 miljarder euro som förfinansiering för att hjälpa medlemsstaterna och unionen i en tid då pandemin fortfarande påverkar deras ekonomier.

Genomförandet av faciliteten fortskrider snabbt i enlighet med tidsramen för de reformer och investeringar som fastställts av medlemsstaterna. Den första ansökan om utbetalning som behandlades gällde 10 miljarder euro, som betalades ut till Spanien i december 2021. Fler än 30 betalningsansökningar förväntas lämnas in under 2022. Utbetalningskalendern ligger i linje med facilitetens förväntade genomförandefas. Kommissionen och medlemsstaterna har arbetat nära tillsammans för att uppnå detta resultat. Framstegen med genomförandet av planerna kan följas i realtid på resultattavlan för återhämtning och resiliens, som inrättades av kommissionen i december 2021.

Denna rapport är den första i en serie av årsrapporter om genomförandet av faciliteten 1 . Den ger en översikt över läget vad gäller facilitetens genomförande, vilka planer som har antagits samt facilitetens bidrag till klimatmålen och de digitala målen i enlighet med artikel 31 i förordningen. Eftersom faciliteten ännu befinner sig i en tidig genomförandefas innehåller rapporten en beskrivning av facilitetens förväntade bidrag till de sex pelarna enligt de åtgärder som ingår i planerna och som kommer att genomföras gradvis under facilitetens livstid. Därefter presenteras en utvärdering av facilitetens resultat med beaktande av de åtaganden om investeringar och reformer som ingår i detta unika instrument, tillsammans med en genomgång av de relevanta berörda aktörernas deltagande. I rapporten finns även en beskrivning av de mekanismer som införts för att skydda unionens ekonomiska intressen och sambandet mellan faciliteten och andra källor till EU-finansiering för att undvika dubbelfinansiering. Informationen i denna rapport bygger på innehållet i de planer som antagits och bedömts av kommissionen, på de uppgifter som rapporterats av medlemsstaterna fram till slutet av november 2021 som en del av deras skyldighet att rapportera varje halvår samt på facilitetens genomförande fram till slutet av januari 2022. Rapporten innehåller inte någon heltäckande genomgång av genomförandet av enskilda planer, och inte heller de gemensamma indikatorerna, eftersom genomförandet av faciliteten ännu är i ett tidigt skede. De exempel som återges, framför allt i rutorna i avsnitt 3, är inte uttömmande utan endast avsedda som illustration.

2.Hur långt har vi kommit med genomförandet av faciliteten?

2.1.Det aktuella läget i genomförandeprocessen 2

Antagandet av återhämtnings- och resiliensplanerna

De flesta av medlemsstaterna hade lämnat in sina återhämtnings- och resiliensplaner före sommaren 2021. För att hjälpa medlemsstaterna att utarbeta sina planer inledde kommissionen informella kontakter med dem från och med oktober 2020. I januari 2021 offentliggjorde kommissionen en vägledning 3 om den information som ska lämnas i planerna. För att kunna få ekonomiskt stöd genom faciliteten var medlemsstaterna tvungna att utarbeta återhämtnings- och resiliensplaner med en nationell agenda för reformer och investeringar som skulle genomföras före den 31 augusti 2026. Förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens 4 trädde i kraft den 19 februari 2021. Hittills har kommissionen officiellt tagit emot 26 återhämtnings- och resiliensplaner (se tabell 1 och bilaga 1).

Kommissionen bedömde varje plan skyndsamt och på ett konsekvent och öppet sätt, enligt de 11 kriterier som fastställs i artikel 19.3 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens 5 . Under bedömningsprocessen hade kommissionen nära kontakt med medlemsstaterna för att kunna utföra en heltäckande bedömning. Kommissionen hjälpte medlemsstaterna att lägga fram ambitiösa planer med tydliga och realistiska delmål och mål för att övervaka deras framsteg under genomförandet.

Kommissionen har slutfört sin positiva bedömning av 22 återhämtnings- och resiliensplaner och lagt fram förslag till rådets genomförandebeslut för var och en av dem, tillsammans med ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med en analys av innehållet i de respektive planerna. Rådets genomförandebeslut och arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar finns tillgängliga på kommissionens webbplats 6 . Kommissionens bedömning pågår fortfarande för fyra planer i samarbete med de respektive medlemsstaterna (Bulgarien, Ungern, Polen och Sverige), i enlighet med föreskrifterna i artikel 19.1 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

Generellt sett antog rådet de 22 genomförandebesluten både snabbt och smidigt. Efter intensiva diskussioner mellan kommissionen och medlemsstaterna under planernas förberedelsefas kunde kommissionen snabbt gå vidare med sina bedömningar. För de flesta av planerna antog kommissionen sin positiva bedömning inom den två månader långa bedömningsperiod efter det officiella inlämnandet som föreskrivs i artikel 19.1 i förordningen (se tabell 1). Rådet kunde sedan också godkänna den positiva bedömningen av de flesta av återhämtnings- och resiliensplanerna inom mindre än en månad (se tabell 1). När planerna hade antagits ingick kommissionen ett finansieringsavtal – och i relevanta fall ett låneavtal – med den berörda medlemsstaten. I dessa avtal fastställs parternas rättigheter och skyldigheter, däribland med avseende på skyddet av unionens ekonomiska intressen och kraven på medlemsstaternas kontrollsystem, såväl som åtagandet för det ekonomiska bidragets tillgängliga belopp.

Tabell 1: Genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens

BE

CY

DE

DK

EL

ES

FR

IT

LU

LT

LV

PT

SI

CZ

HR

AT

IE

SK

MT

RO

FI

EE

PL

HU

SE

BG

NL

26 planer inlämnade till kommissionen

22 planer godkända av kommissionen

22 genomförandebeslut antagna av rådet

21 förfinansierings-belopp utbetalade  (56,6 md euro)

* 7

5 ansökningar om utbetalning inlämnade till kommissionen

1 utbetalning genomförd av kommissionen

10 md

Förfinansiering

Kommissionen gick vidare med utbetalning av ett förfinansieringsbelopp på upp till 13 % av det ekonomiska bidraget och lånet till 21 medlemsstater som lämnat in en ansökan, efter undertecknandet av finansieringsavtalet och låneavtalet i förekommande fall. I enlighet med artikel 13.1 gäller utbetalningen av förfinansieringsbeloppet endast medlemsstater vars återhämtnings- och resiliensplaner godkändes av rådet 2021.

Sammanlagt betalade kommissionen ut 56,6 miljarder euro i förfinansiering. Förfinansieringsbeloppen betalades ut inom sex arbetsdagar efter undertecknandet av finansieringsavtalen (och/eller låneavtalen i förekommande fall), i god tid innan den tvåmånadersperiod som anges i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens löpte ut (se tabell 1). Eftersom faciliteten för återhämtning och resiliens är ett resultatbaserat instrument kommer efterföljande utbetalningar endast att medges om de relevanta delmål och mål som låg till grund för reformerna och investeringarna vid tidpunkten för ansökan har uppfyllts.

Operativa arrangemang

I enlighet med förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens inledde kommissionen diskussioner med var och en av de 22 berörda medlemsstaterna angående de operativa arrangemangen för ytterligare specificering av metoderna för övervakning och samarbete och de väsentliga aspekterna av genomförandet. Enligt de operativa arrangemangen ska ett regelbundet utbyte ske mellan kommissionen och medlemsstaterna åtminstone varje kvartal för att utvärdera framstegen med genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna. Dessutom ska ett årligt evenemang anordnas för att diskutera genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna och andra unionsprogram, vilket kan fungera som en horisontell plattform för att diskutera planernas genomförande och säkerställa ett nära samarbete med alla berörda aktörer. Genom de operativa arrangemangen klargörs även kontrollmekanismen för varje delmål och mål samt vilka övervakningssteg som ska följa genomförandet av planen vid behov. Hittills har åtta operativa arrangemang ingåtts (Spanien, Frankrike, Slovakien Grekland, Italien, Portugal, Kroatien och Lettland, se bilaga 1). Undertecknandet av operativa arrangemang är ett viktigt steg, eftersom det är en förutsättning för att medlemsstaten ska kunna lämna in sin första ansökan om utbetalning.

Figur 1: Viktiga steg i bedömningen och förfinansieringen av återhämtnings- och resiliensplanerna

Utbetalningsprocess

När en medlemsstat har uppfyllt alla relevanta delmål och mål för att låsa upp en utbetalning, i enlighet med rådets respektive genomförandebeslut, och lämnat in en vederbörligen motiverad ansökan om utbetalning, har kommissionen två månader på sig att bedöma om medlemsstaten har uppfyllt de relevanta delmålen och målen på ett tillfredsställande sätt på grundval av den information som har lämnats som bevis. För att slutföra denna bedömning lämnar kommissionen sin positiva preliminära bedömning till Ekonomiska och finansiella kommittén. Ekonomiska och finansiella kommittén bör avge ett yttrande om bedömningen inom fyra veckor, varefter kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utbetalningen antas i enlighet med det granskningsförfarande som beskrivs i kommittéförfarandeförordningen. För detta ändamål har en kommitté för faciliteten för återhämtning och resiliens inrättats, i enlighet med artikel 35 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, för att diskutera kommissionens utkast till genomförandebeslut om medlemsstaternas ansökningar om utbetalning 8 . Kommittén för faciliteten för återhämtning och resiliens är sammansatt av företrädare från samtliga medlemsstater. Som avslutning på kommittéförfarandet antar kommissionen ett genomförandebeslut med beaktande av de synpunkter som lämnats av medlemmarna.

Ansökningar om utbetalning

Hittills har kommissionen tagit emot fem ansökningar om utbetalning. Det aktuella läget framgår av nedanstående tabell.

Tabell 2: Behandling av ansökningar om utbetalning

	Betalningsansökan datum	Antal delmål och mål	Belopp efter avdrag för förfinansiering 9	Status
Spanien	11.11.2021	52 delmål och mål	10 miljarder euro	·Kommissionens preliminära positiva bedömning: 3.12.2021 ·Positivt yttrande från Ekonomiska och finansiella kommittén: 21.12.2021 ·Positivt yttrande från kommittén för faciliteten för återhämtning och resiliens: 22.12.2021 ·Kommissionens utbetalning: 27.12.2021
Frankrike	26.11.2021	38 delmål och mål	7,4 miljarder euro	·Kommissionens preliminära positiva bedömning: 26.1.2022 ·Positivt yttrande från Ekonomiska och finansiella kommittén: 11.2.2022 ·Positivt yttrande från kommittén för faciliteten för återhämtning och resiliens: 21.2.2022
Grekland	29.12.2021	15 delmål och mål	3,6 miljarder euro	· Kommissionens preliminära positiva bedömning: 28.2.2022
Italien	30.12.2021	51 delmål och mål	21 miljarder euro	·Kommissionens preliminära positiva bedömning: 28.2.2022
Portugal	25.1.2022	38 delmål och mål	1,16 miljarder euro	Kommissionens bedömning pågår

Hittills har kommissionen gjort en första utbetalning till Spanien. Spanien var den första medlemsstaten som lämnade in en ansökan om utbetalning. Detta skedde den 11 november 2021, efter att de operativa arrangemangen hade undertecknats. Spaniens första ansökan om utbetalning avsåg 52 delmål som uppnåtts på ett tillfredsställande sätt, främst avseende reformer som redan hade genomförts före det andra kvartalet 2021. Eftersom de flesta av delmålen var uppnådda, och eftersom Spanien hade gett kommissionen alla uppgifter som behövdes för bedömningen före den officiella inlämningen av ansökan om utbetalning, kunde kommissionen behandla ansökan på ett skyndsamt sätt 10 och betalade ut 10 miljarder euro av det ekonomiska bidraget (efter avdrag för förfinansiering) till Spanien den 27 december 2021.

Den första utbetalningen till Spanien, som kunde genomföras när delmålen och målen för de respektive åtgärderna hade uppfyllts, visar att framsteg redan har gjort i genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens. De delmål som låg till grund för utbetalningen visade på viktiga framsteg i genomförandet av Spaniens återhämtnings- och resiliensplan och landets övergripande reformagenda. De omfattar viktiga åtgärder som lagen om klimatförändring och energiomställning (med mål om klimatneutralitet senast 2050), reformen om minimiinkomststöd, åtgärder för att bidra till digitaliseringen av små och medelstora företag och stärka digitala färdigheter samt reformer för att förstärka kapaciteten att utföra och följa upp utgiftsöversyner. Detta exempel visar att faciliteten redan har påtagliga effekter i praktiken och att den ger stöd till genomförandet av betydande reformer.

Ramverket för medlemsstaternas rapportering om genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna

Faciliteten för återhämtning och resiliens har gått in i genomförandefasen, och medlemsstaterna har börjat rapportera om genomförandet av sina återhämtnings- och resiliensplaner. De delegerade akter som utfärdats som komplement till vissa av medlemsstaternas rapporteringskrav trädde i kraft den 2 december 2021. I den första delegerade akten, (EU) 2021/2106 11 , fastställs gemensamma rapporteringsindikatorer och närmare bestämmelser om resultattavlan för återhämtning och resiliens. Enligt akten ska medlemsstaterna rapportera i april och mitten av oktober varje år om vilka framsteg de har gjort för att uppfylla sina återhämtnings- och resiliensplaner. Denna halvårsrapportering ska omfatta kortfattad information om de delmål och mål som skulle ha uppnåtts under det kvartal som föregår rapporten, såväl som statusen för de som ska uppnås under de fyra kvartalen efter rapporteringsperioden. Medlemsstaterna förväntas lämna information om huruvida de relevanta delmålen och målen har uppfyllts, är på väg att uppfyllas enligt tidplanen eller är försenade. Medlemsstaterna måste även rapportera om de gemensamma indikatorerna två gånger om året (senast februari och augusti). Den första rapporteringen kommer att ske i februari 2022. I den andra delegerade akten, (EU) 2021/2105 12 , fastställs metoden för rapportering om sociala utgifter i medlemsländernas återhämtnings- och resiliensplaner. Denna delegerade akt är viktig för fastställandet av en gemensam metod för inlämning av information om de sociala utgifter som finansieras genom faciliteten, däribland när det gäller barn och unga och jämställdhet. Metoden bygger på den uppskattning av utgifterna som ingår i de godkända återhämtnings- och resiliensplanerna. Varje reform och investering med en primärt social dimension har anknytning till ett av de nio socialpolitiska områden 13 som fastställs i den delegerade akten under de fyra mer övergripande sociala kategorierna (sysselsättning och kompetens, utbildning och barnomsorg, hälso- och sjukvård samt långvarig vård och omsorg eller socialpolitik). Varje åtgärd av social karaktär som har ett inslag inriktat på barn och ungdomar, eller på jämställdhet, får också en särskild markering.

Kommissionen har inrättat it-systemet Fenix, där medlemsstaterna kan rapportera relevant information om genomförandet av planerna. Som en del av halvårsrapporteringen 14 rapporterade medlemsstaterna den begärda informationen i Fenix för första gången i slutet av november 2021 (eftersom detta var medlemsstaternas första halvårsrapportering utökades tidsfristen med en månad som en engångsåtgärd). Detta system gör att medlemsstaterna när som helst kan uppdatera informationen om vilka delmål och mål som uppnåtts och undvika att liknande information lämnas in flera gånger i samband med halvårsrapporteringen eller inlämningen av ansökningar om utbetalning. Rapporteringen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens fungerar nu fullt ut.

Granskningen av informationen i halvårsrapporteringen har redan gett en positiv bild av genomförandet av delmålen och målen. Denna rapportering gällde alla delmål och mål som skulle uppfyllas mellan första kvartalet 2020 och tredje kvartalet 2022. Av de tillbakablickande delmål och mål som skulle ha uppfyllts senast tredje kvartalet 2021 (det senaste rapporteringskvartalet) rapporterades 91 % (266) som slutförda, medan 9 % (25) rapporterades som ej slutförda. Av de framåtblickande delmål och mål som ska vara uppfyllda mellan fjärde kvartalet 2021 och tredje kvartalet 2022 rapporterades 4,4 % (41) som försenade, 79,7 % (741) som ”på väg att uppfyllas enligt tidsplanen” och 14,9 % (139) som redan uppfyllda. Nästa halvårsrapportering kommer att ske i april 2022. Uppgifterna i halvårsrapporterna lämnas av medlemsstaterna själva och påverkar inte kommissionens bedömning när det gäller ansökningar om utbetalning efter ett tillfredsställande uppnående av delmål och mål.

Kommissionen inrättade resultattavlan för återhämtning och resiliens 15 , en offentlig onlineplattform som fungerar som ett verktyg för rapportering av resultat och där information om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens visas på ett överskådligt sätt. Alla kan enkelt följa framstegen med genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens och de detaljerade framstegen för varje återhämtnings- och resiliensplan på kommissionens webbplats. I resultattavlan visas effekterna av faciliteten inom de sex politiska pelarna. Den innehåller även uppgifter om gemensamma indikatorer och information som rapporterats om sociala utgifter. En första version av resultattavlan offentliggjordes den 15 december 2021 med uppgifter om de 22 återhämtnings- och resiliensplaner som godkänts av rådet vid den tidpunkten.

2.2.Den aktuella situationen när det gäller finansiering genom faciliteten 

Finansiering genom Next Generation EU

Kommissionens nya roll som aktiv emittent 16 på kapitalmarknaden är en viktig milstolpe för genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens. Beslutet om egna medel trädde i kraft den 1 juni 2021 och gav kommissionen möjlighet att börja låna medel till det tillfälliga återhämtningsinstrumentet Next Generation EU (NGEU) (den första transaktionen ägde rum i juni 2021). Kommissionen har fått befogenhet att låna upp till 806,9 miljarder euro under perioden 2021–2026 (löpande priser). Detta belopp innebär att obligationer till ett värde av omkring 150 miljarder euro kan emitteras varje år mellan mitten av 2021 och 2026, vilket gör EU till en av de största emittenterna av obligationer noterade i euro. Upp till 250 miljarder euro av det angivna beloppet kommer att emitteras i form av gröna obligationer (se nedan).

Hittills har kommissionen anskaffat 78,5 miljarder euro i långfristig finansiering genom obligationer och 33 miljarder euro i kortfristig finansiering genom 3-månaders och 6-månaders EU-skuldväxlar (varav löptiden för 12 miljarder euro redan har gått ut). Tack vare EU:s höga kreditvärdering kan kommissionen låna till fördelaktiga villkor och därmed minimera kostnaderna för återhämtningsfondens tillhörande skulder. Återhämtningsinstrumentets finansieringsvolymer har absorberats väl, och efterfrågan på de nya emissionerna har varit stor.

Kommissionen har kunnat finansiera alla planerade utbetalningar/ansökningar på ett mycket effektivt sätt. Hittills har 66,6 miljarder euro betalats ut till 21 medlemsstater genom faciliteten för återhämtning och resiliens. Förfinansieringsbeloppen betalades ut inom några dagar efter undertecknandet av de relevanta finansieringsavtalen och/eller låneavtalen, i god tid innan de perioder som föreskrivs i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens löpte ut. Den första utbetalningen till Spanien genomfördes också skyndsamt (tre arbetsdagar efter det positiva yttrandet från kommittén för faciliteten för återhämtning och resiliens).

Ramverket för gröna obligationer

Kommissionen har sammanställt ett omfattande och välutvecklat ramverk för gröna obligationer inom ramen för återhämtningsinstrumentet Next Generation EU och planerar att emittera upp till 30 % av medlen som gröna obligationer, vilket bekräftar EU:s åtagande att säkerställa en hållbar finansiering. Ramverket är uppbyggt i enlighet med marknadsnormerna och erbjuder trovärdiga gröna obligationer till investerarna. Alla åtgärder som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna måste följa principen om att inte orsaka betydande skada för andra miljömål. För att uppnå detta resultat ska medlemsstaterna regelbundet rapportera om sina utgifter i samband med investeringar som bidrar till klimatmålen enligt de finansierings- och låneavtal som undertecknats som en del av genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens. Kommissionen anskaffade 14,5 miljarder euro genom sin första emission av gröna obligationer, vilken ägde rum den 12 oktober 2021.

3.Vad innehåller återhämtnings- och resiliensplanerna? 

3.1.Översikt över inlämnade återhämtnings- och resiliensplaner 

Allmän översikt

De 22 återhämtnings- och resiliensplaner som hittills godkänts av rådet omfattar anslag på sammanlagt 291 miljarder euro i icke-återbetalningspliktig finansiering och 154 miljarder euro i lån. Sex medlemsstater har antagit planer som omfattar ett lån (Cypern, Grekland, Italien, Portugal, Rumänien, Slovenien).

Dessa 22 återhämtnings- och resiliensplaner omfattar omkring en tredjedel reformer och två tredjedelar investeringar. Sammantaget ska 5 155 delmål och mål ha uppfyllts senast 2026.

Figur 2: Beräknad tidsram för uppfyllandet av delmål och mål

Bidrag till de sex pelarna: introduktion till metoderna

Enligt artikel 3 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens bör de reformer och investeringar som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna bidra till de sex politiska pelare 17 som utgör facilitetens tillämpningsområde och samtidigt utgå från den berörda medlemsstatens specifika situation och utmaningar.

Kommissionen har utvecklat en metod för rapportering av varje plans bidrag till facilitetens sex pelare. Varje åtgärd och delåtgärd märks digitalt och fördelas till ett primärt och ett sekundärt politiskt område (enligt kommissionens förteckning över politiska områden 18 ) som är förknippade med en av de sex pelarna, vilket innebär att en reform eller investering kan ha anknytning till flera pelare. Så långt det är möjligt, och som beskrivs nedan, ska rapporteringen till pelaren vara förenlig med annan digital märkning (klimat, digital, sociala utgifter). Eftersom varje åtgärd därmed bidrar till två av de sex politiska pelarna uppgår det totala beräknade bidraget till alla pelare som visas i figur 2 till 200 % av de medel från faciliteten för återhämtning och resiliens som tilldelats till medlemsstaterna.

Figur 3: Andel av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens som bidrar till varje politisk pelare

Förklaring: De mörkare delarna av staplarna motsvarar de åtgärder som har märkts och fördelats till pelaren som primära politikområden, medan de ljusare delarna motsvarar åtgärder som har märkts som sekundära politikområden.

Kommissionen har dessutom antagit en metod för att rapportera om sociala utgifter i den delegerade förordningen (EU) 2021/2105 (se avsnitt 1). Reformer och investeringar med en social dimension har hänförts till ett av nio socialpolitiska områden, som vart och ett har kopplats till en av de fyra sociala kategorier som fastställs i bilagan till den delegerade förordningen (sysselsättning och kompetens, utbildning och barnomsorg, hälso- och sjukvård samt långvarig vård och omsorg eller socialpolitik). Detta kompletteras med en märkning av åtgärder som är inriktade på barn och ungdomar eller jämställdhet i de godkända planerna. För att upprätthålla enhetligheten i alla politikområden som får stöd genom återhämtnings- och resiliensplanerna (vid sidan av de sociala områdena) presenteras emellertid åtgärderna och utgifterna i denna rapport enligt metoden med pelare.

Enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska varje medlemsstat avsätta minst 37 % av återhämtnings- och resiliensplanens totala anslag till åtgärder som bidrar till klimatmålen och minst 20 % av de totala anslagen till digitala mål. I återhämtnings- och resiliensplanerna specificerades och motiverades i vilken utsträckning varje åtgärd bidrar helt och hållet (100 %), delvis (40 %) eller inte alls (0 %) till klimatmålen och/eller de digitala målen. Bidragen till klimatmålen och de digitala målen har beräknats med användning av bilagorna VI (klimatspårning) respektive VII (digital märkning) i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, vilket ger ett relevant ”insatsområde” tillsammans med en koefficient för beräkningen av stöd till klimatmålen eller de digitala målen (0 %, 40 % eller 100 %). Varje åtgärd i återhämtnings- och resiliensplanerna har märkts i linje med dessa insatsområden. Genom att kombinera koefficienterna med kostnadsuppskattningarna för varje åtgärd går det att beräkna i vilken utsträckning planerna bidrar till klimatmålen och de digitala målen.

3.2.Facilitetens bidrag till den gröna omställningen (pelare 1)

Klimatmål

Omkring 40 % av planernas totala anslag gäller åtgärder för att stödja klimatmålen, och i flera av återhämtnings- och resiliensplanerna överskrids det klimatmål på 37 % som fastställs i förordningen med god marginal (se figur 4). De sammanlagda klimatutgifterna i de 22 planer som antagits uppgår till 177,4 miljarder euro. Planerna omfattar dessutom 16,3 miljarder euro i ytterligare miljöutgifter 19 , vilket gör att det totala beloppet av utgifter som märkts som bidrag till antingen klimatmål eller miljömål uppgår till 193,7 miljarder euro 20 (eller 43,5 % av de totala anslagen), beräknat enligt metoden för klimatspårning.

Figur 4: Klimatmärkning och ytterligare miljömärkning per medlemsstat

Sammanlagda utgifter till den gröna omställningen i alla återhämtnings- och resiliensplaner

Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att bidra till uppnåendet av EU:s mål att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % fram till 2030 och att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Förutom att bidra till uppfyllandet av EU:s klimatambition kommer de åtgärder som får stöd genom faciliteten för återhämtning och resiliens även att säkerställa framsteg mot andra miljömål, som att minska luftföroreningarna, främja den cirkulära ekonomin, återställa och skydda den biologiska mångfalden samt främja energieffektiviteten och utbyggnaden av förnybara energikällor. Enligt metoden för rapportering inom ramen för pelarna beräknas utgifter på sammanlagt 224,1 miljarder euro tilldelas till pelaren för grön omställning (motsvarande 50 % av de totala utgifterna i de 22 planerna).

Med strategin med sex pelare som utgångspunkt kan det sammanlagda beloppet av utgifter inom den gröna pelaren delas upp i 11 politikområden enligt figur 5 nedan. De åtgärder som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna är inriktade mot en rad olika områden, från hållbar mobilitet, energieffektivitet, förnybar energi och nätverk till biologisk mångfald, cirkulär ekonomi, gröna färdigheter och arbetstillfällen samt klimatanpassning.

Figur 5: Fördelning av utgifter till stöd för den gröna omställningen (pelare 1)

I diagrammet visas fördelningen av det beräknade bidraget till den politiska pelaren enligt en förteckning över politikområden som fastställts av Europeiska kommissionen. Procentandelen avser de sammanlagda utgifter som märkts inom varje politikområde som en andel av pelaren för grön omställning.

Hållbar mobilitet

Hållbar mobilitet står för 32 % av de sammanlagda utgifterna inom pelaren för grön omställning (med en total kostnad på 71,3 miljarder euro). Stora investeringar görs för att uppgradera och utöka järnvägsinfrastrukturen, framför allt på det transeuropeiska nätet (TEN-T), och för att köpa in modernt rullande järnvägsmateriel. Investeringarna är en viktig drivkraft bakom trafikomställningen mot ett miljövänligt transportsätt med stöd för både person- och godstransporter. Ett mer begränsat antal åtgärder för miljöanpassningen av sektorerna för sjöfarts- och lufttrafik har också införts, däribland investeringar för miljöanpassning av hamnar, till exempel installation av landbaserad energiförsörjning, och miljöanpassning av flygplatser genom elektrifiering av systemen för marktjänster.

Betydande investeringar görs även för att förbättra hållbarheten på vägtransportområdet, däribland genom stöd till utbyggnaden av infrastruktur för alternativa bränslen och fordon samt utvecklingen av grön kollektivtrafik. Vissa av dessa investeringar syftar till att få konsumenterna att köpa utsläppsfria fordon genom ekonomiska incitament som minskar de höga inköpskostnaderna.

Tysklands återhämtnings- och resiliensplan kommer att hjälpa invånarna att gå över till rena eldrivna fordon genom ekonomiskt stöd för inköp av 560 000 fordon utan koldioxidutsläpp. Åtgärden kommer att minska de eldrivna fordonens inköpspris och stimulera marknaden. Den kompletteras även med andra åtgärder, däribland finansiering av installationen av 50 000 offentliga laddningsstationer och ytterligare 400 000 laddningspunkter i bostadshus.

Reformer inom transportsektorn är en viktig del av de flesta återhämtnings- och resiliensplanerna. De syftar till att förbättra det övergripande regelverket och omfattar strategier för att stödja hållbar mobilitet och kollektivtrafik i städerna såväl som åtgärder för att underlätta utbyggnaden av laddningsinfrastruktur eller upphandlingen av rena fordon. I planerna ingår även åtgärder för att införa konkurrens på området för hamntjänster och att reformera sjöfartssektorn till havs och på inre vattenvägar.

Rumäniens plan för återhämtning och resiliens omfattar viktiga förändringar av lagstiftningen för att skapa incitament för utsläppsfri vägtransport, incitament för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, skrotningssystem för att ersätta de mest förorenande fordonen, förbättringar av styrningen och effektiviteten hos statligt ägda företag inom transportsektorn, strängare regler och tillämpningsåtgärder för trafiksäkerhet samt incitament för hållbara transporter i städerna.  Den omfattar även betydande investeringar för utsläppsfri och uppgraderad rullande järnvägsmateriel, modernisering och förnyande av järnvägsinfrastrukturen, framför allt längs TEN-T-korridorerna, förbättring av kvaliteten och effektiviteten hos väginfrastrukturen på vissa avsnitt av TEN-T-stamnätet, förbättring av trafiksäkerheten samt förbättring av vissa avsnitt av tunnelbanesystemet i Bukarest och Cluj-Napoc.

Energieffektivitet

Energieffektivitet står för 29 % av de sammanlagda utgifterna inom pelaren för grön omställning (med en total kostnad på 64,4 miljarder euro). De flesta av investeringarna på detta område gäller energieffektiviteten hos bostadshus (en total kostnad på 28,4 miljarder euro), vanligen med målet att minska det primära energibehovet med 30 % eller mer. Vissa av dessa relevanta investeringar omfattar även åtgärder för att bekämpa energifattigdom, särskilt för utsatta grupper som har svårt att betala de höga initialkostnaderna i samband med investeringar i bostädernas energieffektivitet. Renoveringar av offentliga byggnader är ett genomgående tema i de flesta av planerna (med en total kostnad på 20,2 miljarder euro), och gäller till exempel skolor, idrottsanläggningar och historiska byggnader. Slutligen förekommer även investeringar för att uppföra nya, mycket energieffektiva offentliga och privata byggnader. Investeringar för att öka energieffektiviteten inom andra sektorer kommer att bidra till en minskning av koldioxidutsläppen i produktionsprocesserna hos små och medelstora företag, större verksamheter och fjärrvärmesystem, t.ex. genom att främja integreringen av renare och mer energieffektiva tekniker i tillverkningsprocesser och centraliserad värmeproduktion med en total kostnad på 6,5 miljarder euro.

Spanien kommer att ge stöd till mer än en halv miljon energibesparande insatser i bostadshus fram till 2026. Dessa energirenoveringar kommer att leda till en genomsnittlig minskning av det primära energibehovet på minst 30 %. Investeringarna kompletteras med ett sammanhängande paket av reformer, däribland skatteincitament och renoveringskontor (”one-stop-shops”) för att underlätta renoveringarna. Belgiens plan för återhämtning och resiliens kommer att stimulera renoveringar för att höja energieffektiviteten i byggnader med ett sammanlagt stöd på mer än 1 miljard euro. Vågen av renoveringar kommer att beröra fler än 200 000 privata och subventionerade bostäder och täcka mer än en miljon m² av offentliga byggnader. Belgien måste genomföra omfattande renoveringsprojekt för att uppfylla klimatmålen. Renoveringar för att höja energieffektiviteten i privata och subventionerade bostäder kommer även att bidra till en minskning av energifattigdomen.

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar flera reformer för att stimulera byggnadsrenoveringar i alla sektorer: privata och offentliga byggnader, bostadshus och industribyggnader. Syftet med reformerna är att tillhandahålla ekonomiskt stöd för att göra renoveringarna mer effektiva (t.ex. genom ”one stop shops”) och mer miljövänliga. Framför allt omfattar de villkor för att uppmuntra ersättning av föråldrade värmesystem med system för förnybar energi eller fjärrvärme.

Förnybar energi och nätverk

De uppskattade utgifterna för ren energi – förnybar energi och nätverk – utgör 12 % av de totala utgifterna inom pelaren för grön omställning (med en total kostnad på 26,7 miljarder euro) 21 . Ungefär två tredjedelar av de totala investeringarna på detta område kommer att gälla teknik för förnybar energi, och det återstående beloppet kommer att fördelas till investeringar i energinät och infrastruktur (däribland energilagring och smarta nät). Åtgärderna är inriktade på anläggning av havs- eller landbaserade vindkraftparker (och tillhörande infrastruktur som energiöar), solcellspaneler och industriområden som använder förnybar energi.

Litauens plan kommer att ge stöd till privata företag, jordbruk och gemenskaper för förnybar energi för inköp och installation av landbaserade sol- och vindkraftparker och lösningar för energilagring. Landet planerar även system för förnybar energi baserade på biomassa, biobränsle och biometan.

I 15 av återhämtnings- och resiliensplanerna ingår åtgärder som helt eller delvis är inriktade på vätgas, en teknik som förväntas spela en viktig roll för att uppnå klimatneutralitet på lång sikt. Mot denna bakgrund kommer medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner att bidra till ökade investeringar i förnybar och koldioxidsnål vätgas (däribland med användning av elektricitet från elnätet, vars koldioxidutsläpp bör minska parallellt) på minst 9,3 miljarder euro. Många av investeringarna i återhämtnings- och resiliensplanerna gäller hela värdekedjan för vätgas – från produktion till transport, lagring och slutanvändning i industri- och transportsektorer där det är svårt att minska koldioxidutsläppen.

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även reformer av den politiska ramen för stöd till förnybar energi, däribland antagande av nya eller förlängning av befintliga stödordningar eller förenkling av de administrativa förfarandena för tillståndsgivning eller fysisk planering för att underlätta utbyggnaden. De reformer som ingår i planerna syftar i allmänhet till att skapa en stabil lagstiftning och lämpliga synergieffekter mellan offentliga och privata investeringar.

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även särskilda reformer för att effektivisera verksamheten på elmarknaderna och utveckla nya kraftverk för förnybar energi för att uppnå de mål som fastställs i de nationella energi- och klimatplanerna. Reformerna i återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att påskynda utvecklingen av kraftverk för förnybar energi för att uppnå de mål som fastställs i de nationella energi- och klimatplanerna, framför allt genom att underlätta utfärdandet av tillstånd för förnybara projekt och förstärka mekanismerna för ekonomiskt stöd. Planerna omfattar även särskilda reformer för att effektivisera verksamheten på elmarknaderna, framför allt genom att underlätta utvecklingen av ett mer flexibelt energisystem. Detta är mycket viktigt för att stödja den förväntade höga andelen av förnybar energi. Reformer av lagstiftningen om elmarknaden ingår i flera återhämtnings- och resiliensplaner, däribland när det gäller utbyggnad av elnäten, energilagring och efterfrågestyrning för att öka systemets tillförlitlighet. Reformerna kommer även att förbättra konkurrensen på marknaden och bidra till en stabil lagstiftning. I slutändan kommer dessa reformer att leda till en mer tillförlitlig och självständig europeisk energimarknad som kan tillgodose det ökande energibehovet.

För att stödja och underlätta utbyggnaden av ett system för förnybar vätgas kommer Rumänien att ändra sin lagstiftning och sitt regelverk med inriktning på sektorerna för transport och energi (gas och elektricitet). Reformen bygger på antagandet av en nationell strategisk handlingsplan för vätgas. Den kommer att undanröja alla rättsliga och administrativa hinder för utvecklingen av en teknik för förnybar vätgas och bidra till uppnåendet av framtida nationella och europeiska mål för framställning, lagring, transport och användning av förnybar vätgas fram till 2030.

Biologisk mångfald, cirkulär ekonomi, hållbar vattenförvaltning samt förebyggande och begränsning av föroreningar

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar åtgärder som är relevanta för miljöpolitiken inom fyra huvudområden: biologisk mångfald och ekosystem, cirkulär ekonomi, förebyggande och återvinning av avfall, vattenresurser och marina resurser, samt förebyggande och begränsning av föroreningar Dessa fyra politikområden utgör 13 % av de totala utgifterna inom pelaren för grön omställning (med totala utgifter på 28,8 miljarder euro).

När det gäller biologisk mångfald är åtgärderna inriktade på bevarande av den biologiska mångfalden i vatten och på land, återställning av ekosystem och grön infrastruktur, ekologisk konnektivitet genom naturbaserade lösningar, hållbar skogsförvaltning och bekämpning av invasiva arter.

När det gäller cirkulär ekonomi och avfallshantering omfattar återhämtnings- och resiliensplanerna investeringar i såväl kortsiktiga insatser som forskning och utveckling. Till exempel planeras investeringar för att öka cirkulariteten inom vissa sektorer, däribland plast-, bygg- och textilindustrin, medan insatserna inom forskning och utveckling ska leda till mer långsiktiga lösningar för att minska mängden plastavfall och främja en bioekonomi. Många av investeringarna och reformerna har som mål att förbättra avfallshanteringen genom ombyggnad av anläggningar för sortering och hantering av avfall, med särskild tonvikt på behandlingen av biologiskt avfall. Flera av medlemsstaterna har för avsikt att förbättra sin nationella lagstiftning för att främja en mer cirkulär ekonomi genom att beskatta deponering eller förbränning av avfall och främja återanvändning av elektrisk utrustning och livsmedelsbehållare av plast.

När det gäller hållbar användning och skydd av vattenresurser är en stor del av åtgärderna inriktade på vattenförvaltning, däribland med hjälp av anordningar för mätning av vattenuttag. De bidrar därmed både till klimatmålen och de digitala målen. Andra typer av vattenförvaltning omfattar åtgärder för att säkra tillgången till rent och säkert dricksvatten samt behandlingen av spillvatten. Vissa av åtgärderna har även varit inriktade på effektivare konstbevattning. Åtgärderna för förebyggande och begränsning av miljöföroreningar gäller främst genomförandet av miljözoner eller begränsning av föroreningar i hamnar.

Klimatanpassning

Åtgärderna för klimatanpassning inom den gröna verksamheten utgör omkring 6 % av de totala utgifterna inom pelaren för grön omställning (totala beräknade utgifter uppgår till 12,5 miljarder euro). De åtgärder som ingår i planerna gäller i första hand minskning av översvämningsrisker, skogsförvaltning och förebyggande av skogsbränder.

Andra klimatrelaterade investeringar (forskning, utveckling och innovation, grön kompetens och gröna arbetstillfällen samt minskning av koldioxidutsläppen inom industrin)

Många av återhämtnings- och resiliensplanerna innehåller åtgärder för forskning, utveckling och innovation inom gröna verksamheter, vilka utgör 6 % av de totala utgifterna inom pelaren för grön omställning (med totala beräknade utgifter på 13,4 miljarder euro). Åtgärderna gäller till exempel miljövänlig energiproduktion med vätgas, avskiljning och lagring av koldioxid, cirkulär ekonomi samt åtgärder på rymd- och luftfartsområdet med fokus på låga utsläpp och nollutsläpp. 

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även reformer för grön kompetens och gröna arbetstillfällen (1,5 miljarder euro). Investeringarna ska bidra till initiativ för omskolning och kompetensutveckling samt reformer för utveckling och genomförande av en aktiv sysselsättningspolitik med inriktning på den gröna omställningens behov. Dessa omfattar sysselsättningsstöd, utbildningspolitiska insatser och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även andra investeringar som syftar till att mildra klimatförändringarna (5,4 miljarder euro), men som inte ingår i de kategorier som anges ovan, däribland införande av utsläppsavgifter för industrin, ikraftträdande av nationella handlingsplaner för klimatet, utformning av regelverk för väte- och koldioxidmarknaderna samt främjande av ekologiskt jordbruk.

Principen om att inte orsaka betydande skada

Principen om att inte orsaka betydande skada är en viktig del av förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Den säkerställer att faciliteten leder till ambitiösa planer som bidrar till den gröna omställningen och en hållbar återhämtning och samtidigt undviker inlåsning av ohållbara tillgångar och verksamheter. I förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens föreskrivs att ingen åtgärd som ingår i en plan för återhämtning och resiliens får leda till betydande skada för något av de sex miljömålen i den mening som avses i artikel 17 i taxonomiförordningen. De sex miljömålen är: begränsning av klimatförändringar, anpassning till klimatförändringar, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, förebyggande och begränsning av föroreningar samt skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.

För varje åtgärd ska medlemsstaterna utföra och presentera en detaljerad självbedömning av principen om att inte orsaka betydande skada på grundval av den tekniska vägledning 22 som har offentliggjorts av kommissionen för att säkerställa att de åtgärder som ingår i planen inte orsakar betydande skada för något av de sex miljömålen. Självbedömningen ligger till grund för kommissionens bedömning av planernas uppfyllande av principen om att inte orsaka betydande skada. För flera av åtgärderna inledde kommissionen omfattande diskussioner med medlemsstaterna för att fastställa och bedöma efterlevnaden av principen om att inte orsaka betydande skada innan planerna godkändes och för att fastställa de särskilda villkor som måste vara uppfyllda för att säkerställa att principen följs.

Rådets genomförandebeslut om godkännande av de nationella planerna för återhämtning och resiliens omfattar detaljerade delmål och mål för att kontrollera genomförandet av planerna. Utbetalningarna genom faciliteten kommer att knytas till det tillfredsställande uppfyllandet av dessa steg i genomförandet. Rådets genomförandebeslut innehåller särskilda bestämmelser om principen om att inte orsaka betydande skada i delmålen och målen för flera av åtgärderna (t.ex. åtgärder på områdena för energirenoveringar, energiproduktion, vattenförvaltning, transport, stöd till minskning av koldioxidutsläpp, övergripande program och finansiella instrument). Dessa bestämmelser innebär att medlemsstaterna måste lägga fram bevis för att de uppfyller villkoren för principen om att inte orsaka betydande skada för ett visst delmål eller mål.

3.3.Facilitetens bidrag till den digitala omställningen (pelare 2)

Digitala mål

Enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska minst 20 % av de totala anslagen i varje plan för återhämtning och resiliens stödja olika digitala mål. De reformer och investeringar som föreslagits av medlemsstaterna har överskridit målet på 20 %. De totala utgifterna till den digitala omställningen i de planer som antagits uppgår till 117 miljarder euro, omkring 26 % av de totala anslag som beräknats enligt metoden för digital märkning 23 .

Figur 6: Bidrag till de digitala målen som andel av planerna för återhämtning och resiliens

Digital omställning

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar ett antal åtgärder som ger stöd till pelaren för digital omställning, däribland utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och 5G-nät, utveckling av digitala färdigheter bland befolkningen och arbetskraften, integrering av digitala tekniker i myndigheternas förfaranden, stöd till digitaliseringen av små och medelstora företag samt forskning, utveckling och utbyggnad av avancerade tekniker. Enligt metoden för rapportering inom ramen för pelarna tilldelas utgifter på nästan 130 miljarder euro till pelaren för digital omställning (29 % av de totala utgifterna i de 22 planerna). Mer än en tredjedel av utgifterna för den digitala omställningen avser digitaliseringen av offentliga tjänster, däribland digitaliseringen av transportsektorn (36 %, 47 miljarder euro), följt av åtgärder för digitaliseringen av företag (20 %, 26 miljarder euro) och humankapital (20 %, 26 miljarder euro), se figur 7 nedan.

Figur 7: Fördelning av utgifterna till stöd för den digitala omställningen (pelare 2)

I diagrammet visas fördelningen av det beräknade bidraget till den politiska pelaren enligt en förteckning över politikområden som fastställts av Europeiska kommissionen. Procentandelen avser de sammanlagda utgifter som märkts inom varje politikområde som en andel av pelaren för digital omställning.

E-förvaltning och digitala offentliga tjänster

Åtgärder för att stödja digitaliseringen av offentliga tjänster och e-förvaltning utgör mer än en tredjedel av de digitaliseringsutgifter som finansieras genom faciliteten för de 22 återhämtnings- och resiliensplaner som antagits (47 miljarder euro, vilket motsvarar 36 % av pelaren för digital omställning). Syftet med dessa åtgärder är att modernisera och förbättra förfarandena inom den offentliga förvaltningen för att göra dem mer användarvänliga, medborgarorienterade och driftskompatibla och för att förbättra åtkomsten till och spridningen av digitala offentliga tjänster för enskilda personer och företag. Många återhämtnings- och resiliensplaner innehåller reformer för att införa eller förbättra lösningar för e-förvaltning, däribland elektronisk identifiering, för att säkerställa driftskompatibiliteten hos digitala offentliga plattformar samt för att förbättra insamlingen och hanteringen av uppgifter.

Kroatiens plan omfattar en investering för att ge invånarna möjlighet att använda nätbaserade offentliga tjänster på sina smarttelefoner genom en digital plattform för mobila e-tjänster. Planen syftar till att främja användningen av elektroniska underskrifter i människors kommunikation med den offentliga förvaltningen och omfattar en investering för inrättandet av digitala identitetskort som gör att användare kan underteckna handlingar på mobila plattformar. Kroatiens plan för återhämtning och resiliens omfattar även inrättandet av en ”one-stop-shop”, genom en harmonisering och centralisering av den offentliga förvaltningens hjälpcentraler, för att erbjuda bättre kommunikation med de offentliga förvaltningarna, snabbare åtkomst till information samt möjlighet att lämna feedback om kvaliteten i samverkan med offentligt anställda.

Flera av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar investeringar som syftar till att integrera avancerade tekniker (t.ex. statliga molntjänster) i myndigheternas processer och stärka den offentliga sektorns cybersäkerhet. De statliga molntjänsterna förväntas förenkla människors kommunikation med de offentliga myndigheterna genom att minska tiden för behandling av information, sänka kostnaden för statliga tjänster och förbättra säkerheten för känsliga uppgifter. I flera av planerna ingår även en förstärkning av landets kapacitet när det gäller cybersäkerhet, eftersom den it-relaterade brottsligheten kan blockera kritiska offentliga tjänster.

Greklands plan omfattar en del med inriktning på den digitala omställningen inom offentliga organ genom omfattande strategier för cybersäkerhet och dataförvaltning såväl som en utökad användning av avancerade tekniker som molntjänster och stordata. I Maltas plan för återhämtning och resiliens ingår en investering för att ytterligare digitalisera Maltas direktorat för handelssjöfart, däribland genom att utveckla ett antal it-verktyg och it-system (t.ex. systemet för dokumenthantering, däribland digitaliseringen av 15 000 fysiska frakthandlingar, systemet för fartygsförvaltning, ett digitalt gränssnitt för sjöfarten, ett förvaltningssystem för sjömän och ett analysverktyg för sjöfarten). Sjöfartssektorn har mycket stor betydelse för Maltas ekonomi, och investeringen i digitala tjänster och molnbaserad infrastruktur kommer att säkerställa en effektivare tillsyn och förbättra såväl den interna verksamheten som kundrelationerna och förvaltningen inom direktoratet.

Många av återhämtnings- och resiliensplanerna innehåller åtgärder för att digitalisera de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, däribland genom att utöka tjänsterna för telemedicin, konsolidera fragmenterade nationella hälso- och sjukvårdsregister och säkerställa kompatibiliteten och säkerheten hos digitala plattformar. 

Sloveniens plan omfattar åtgärder för att integrera nya digitala tjänster inom hälso- och sjukvården, främja användningen av informationsteknik för att kommunicera med patienter och intressenter, införa kvalitetsövervakning på grundval av realtidsdata, förbättra kapaciteten i patientplaneringen samt förbättra planeringen av vårdinrättningar, sjukvårdstjänster och materiella behov.

Digitaliseringen av offentliga tjänster berör flera olika politikområden och skapar synergieffekter med de fem andra pelarna som stöds genom faciliteten. Vissa av investeringarna inom pelaren för grön omställning återspeglar digitaliseringens viktiga roll för att göra EU:s transportsystem mer hållbara och motståndskraftiga, till exempel genom tekniker för intelligenta transportsystem (ITS), verktyg för hantering av mobilitet i städer, multimodala system för biljetter och passageraruppgifter samt en utökning av det europeiska ledningssystemet för järnvägstrafik.

Finlands plan för återhämtning och resiliens ger stöd till Digirail-projektet, med målet att införa det europeiska ledningssystemet för järnvägstrafik på hela det nationella järnvägsnätet senast 2040, i kombination med ett 4G- och 5G-baserat framtida system för mobil järnvägskommunikation.

Humankapital inom digitaliseringen

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar ett stort antal åtgärder för att stödja utvecklingen av digitala färdigheter, med en total beräknad kostnad på 26 miljarder euro, vilket motsvarar 20 % av pelaren för digital omställning. De flesta av planerna innehåller åtgärder för att öka nivån av digitala färdigheter hos allmänheten och arbetskraften. I vissa av planerna ingår även åtgärder för att främja avancerade digitala färdigheter och utbilda IKT-specialister genom utveckling av utbildningsmoduler för avancerad digital teknik inom högre utbildning och yrkesutbildning. Covid-19-pandemin har visat att det är viktigt att digitalisera utbildning, och flera återhämtnings- och resiliensplaner innehåller relevanta åtgärder.

Portugals plan för återhämtning och resiliens omfattar en investering i en ”digital akademi” som kommer att erbjuda skräddarsydda utbildningar för att öka antalet arbetstagare med digitala färdigheter. Allt som allt kommer 800 000 deltagare att genomgå en personlig bedömning av sina behov och därefter följa en målinriktad utbildning i digitala färdigheter. I Lettlands plan ingår en åtgärd för att öka antalet specialister med avancerade digitala färdigheter. Målet med åtgärden är att utveckla 20 utbildningsmoduler för avancerade digitala färdigheter inom avancerad teknik som kvantteknik, högpresterande datorsystem och språkteknik. Utbildningsmodulerna kommer att ingå i högre utbildningsprogram (kandidat-, master- och doktorandprogram) och program för vidareutbildning inom företag. Investeringarna kommer att ge plats för 3 000 deltagare i de utvecklade modulerna. Irlands plan för återhämtning och resiliens omfattar en åtgärd för att stödja en digital omställning av den irländska utbildningen på alla nivåer (grundskolor, universitet, livslångt lärande), integrera viktiga digitala färdigheter i alla miljöer och motverka risken för en digital klyfta.

Digitalisering av företag

Alla återhämtnings- och resiliensplaner som har antagits innehåller åtgärder som ger stöd till digitaliseringen av företag, med en total kostnad på 26 miljarder euro, vilket motsvarar 20 % av pelaren för digital omställning. Åtgärderna inom detta område omfattar flera viktiga reformer, varav de viktigaste är de som syftar till att förenkla företagens administrativa förfaranden och skapa en grund för ett digitalt företagsklimat, med insatser inom området för skapande och registrering av företag, förtroende och cybersäkerhet. Dessa åtgärder förväntas öka förtroendet för digitala tekniker och skapa positiva effekter både för spridningen av teknikerna och omfattningen av deras användning. Reformer för digitaliserad fakturering förväntas också ha positiva effekter på företagens digitalisering.

Tyskland kommer att genomföra en lag om tillgång till internet och modernisera sina register för att minska den administrativa bördan, i synnerhet för små och medelstora företag. Dessa reformer gör att ”engångsprincipen” kan införas och tillämpas på ett effektivt sätt med digitala hjälpmedel. Spanien kommer att anta regulatoriska sandlådor för att reglera användningen av artificiell intelligens, däribland genom lagstiftningsåtgärder för dataanvändning, personlig integritet och etiska frågor.

I flera av planerna ingår investeringar för att stödja integreringen av avancerad digital teknik i företagens produktionsprocesser (t.ex. automatisering, artificiell intelligens). Denna typ av stöd kan ha olika former, till exempel allmänt stöd för handledning och rådgivning (däribland genom de europeiska digitala innovationsknutpunkterna), lån, bidrag eller skattelättnader för inköp av materiella tillgångar (maskiner/teknisk utrustning) och immateriella tillgångar (programvara/utbildning) eller strukturella åtgärder (däribland regulatoriska sandlådor 24 ). Dessutom omfattar flera av planerna domänspecifika investeringar (till exempel för nya processer inom kommersiell verksamhet) eller industrispecifika investeringar (till exempel inom turismsektorn eller fordonsindustrin).

Österrikes plan omfattar ett robust paket av åtgärder som syftar till att stödja och underlätta företagens digitalisering. Planen innehåller riktade investeringar för att hjälpa små och medelstora företag att använda digitala tekniker, vilket har visat sig vara en flaskhals för produktivitetstillväxten. I Danmarks plan ingår åtgärder för att främja digitaliseringen av små och medelstora företag genom en förlängning av det befintliga programmet ”SME: Digital”, genom vilket företagen kan ansöka om bidrag för att digitalisera sin verksamhet och utöka användningen av såväl nya och avancerade tekniker som lösningar för e-handel. Italien har omorganiserat och omarbetat ett antal befintliga åtgärder i programmet ”Omställning 4.0”, vilket medger skattelättnader för företag som investerar i materiella varor (digitala och automatiserade maskiner) och immateriella varor (programvara) inom ramen för ”Industri 4.0” för att främja moderniseringen och digitaliseringen av tillverkningssektorn.

I allmänhet gynnas både stora och små bolag av investeringarna till stöd för digitaliseringen av företag. I de flesta av planerna ingår emellertid åtgärder med särskild inriktning på små och medelstora företag, eftersom deras utmaningar är större när det gäller digital teknik.

Konnektivitet

En övervägande majoritet av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar investeringar i konnektivitet med en beräknad kostnad på totalt 13 miljarder euro, vilket motsvarar 10 % av pelaren för digital omställning. Investeringarna möjliggör en rad olika åtgärder vars mål är att bidra till utbyggnaden av fasta och trådlösa nät med mycket hög kapacitet för att, i linje med EU:s mål för det digitala årtiondet, säkerställa att alla europeiska hushåll har tillgång till höghastighetsinternet senast 2025 och gigabitanslutning senast 2030. I många av planerna ingår investeringar för utbyggnaden av 5G-nät eller fasta nät med mycket hög kapacitet för att minska den digitala klyftan.

Genom programmet ”Broadband Austria 2030” kommer Österrikes plan för återhämtning och resiliens att möjliggöra investeringar i gigabitnät med nedladdnings- och uppladdningshastigheter på minst 100 Mbit/s till hälften av landets hushåll såväl som en utbyggnad av ny symmetrisk gigabitanslutning som i synnerhet kommer att gynna landsbygdsområdena. I Kroatiens plan ingår en utbyggnad av bredbandsinfrastruktur i områden med otillräckliga kommersiella intressen, med målet att nå ut till 700 000 invånare i dessa områden för att minska landets digitala klyfta.

Vissa av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även investeringar för installation av fibernät i byggnader och investeringar som kan ha en gränsöverskridande dimension, till exempel 5G-korridorer och undervattenskablar. I flera av planerna ingår dessutom tillhörande reformer i linje med bästa praxis för utbyggnaden av 5G-nät och snabba bredbandsnät, enligt vad som föreskrivs i verktygslådan för konnektivitet 25 . Dessa reformer förväntas underlätta privata investeringar i nät med mycket hög kapacitet, framför allt genom att undanröja onödiga administrativa hinder för investeringar, påskynda förfarandena för utfärdande av tillstånd för investeringar i utbyggnaden av trådlösa och fasta VHCN-nät samt genom att minska kostnaderna och underlätta processerna för utbyggnad av näten.

Cyperns plan för återhämtning och resiliens kommer att finansiera installationen av nya undervattenskablar för att ansluta Cypern till det grekiska systemet, vilket kommer att ge Cypern tillgång till vissa av regionens viktigaste internetknutpunkter och förbättra konnektiviteten över hela ön. I Italiens plan ingår en finansiering av fem åtgärder som förväntas bidra till utbyggnaden av de nationella ultrasnabba näten och 5G-näten över hela landet: Italia 1 Giga, Italia 5G samt utökade uppkopplingsmöjligheter för skolor, vårdinrättningar och mindre öar. Vad gäller tillhörande reformer är Österrikes och Greklands planer i linje med verktygslådan för konnektivitet. De omfattar till exempel reformer för att förenkla förfarandena för utbyggnad av bredband, i synnerhet genom att undanröja onödiga administrativa hinder, påskynda förfarandena för utfärdande av tillstånd och minska kostnaderna för utbyggnaden.

Digital forskning och utveckling, digital kapacitet och utbyggnad av avancerad teknik

De flesta av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar åtgärder som stöder forskning och utveckling av digitala tekniker och/eller investeringar i digital kapacitet och utbyggnad av avancerad teknik, med en total kostnad på omkring 18 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 14 % av det totala bidraget till pelaren för digital omställning. Åtgärderna gäller i första hand investeringar i forskning, utveckling och innovation inom områden som mikroelektronik, molnlagring, cybersäkerhet och artificiell intelligens samt infrastruktur som superdatorer och nätverk för kvantkommunikation. Dessa investeringar kommer i vissa fall att genomföras inom ramen för projekt som omfattar flera länder (se nedanstående avsnitt). Vissa återhämtnings- och resiliensplaner omfattar även reformer som kompletterar dessa investeringar, med målet att anpassa verktygen för forskning och innovation så att de ger bättre stöd till utvecklingen inom dessa tekniska områden eller att anpassa den rättsliga och administrativa ramen (främst när det gäller förvaltning och hantering av data) för att möjliggöra införandet av motsvarande teknik.

I Tysklands plan ingår ett storskaligt gränsöverskridande europeiskt initiativ för att investera i nästa generation av molntjänster och infrastruktur. Syftet är att främja den industriella utbyggnaden av smarta lösningar för molnteknik och edge computing som är innovativa, säkra, energieffektiva och uppfyller dataskyddslagstiftningen. Österrikes plan för återhämtning och resiliens kommer att finansiera forskningsinfrastruktur och samarbeten för att, bland annat, utöka kunskapsbasen för (den fortsatta) utvecklingen av teknologiska koncept såväl som maskinvara och programvara för databehandling, simulering och kommunikation med kvantteknik. Belgien, Spanien och Slovenien kommer att stödja digitaliseringen av kultur- och mediesektorerna. Betydande investeringar kommer att ge aktörer inom kultur och media tillgång till tekniska verktyg för digitalisering och stödja och främja de stora kulturinstitutionernas digitala omställning för att öka kulturarvets tillgänglighet.

3.4.Facilitetens bidrag till smart och hållbar tillväxt för alla (pelare 3) 

Åtgärder som bidrar till smart och hållbar tillväxt för alla ingår i fler än tusen insatser i de 22 återhämtnings- och resiliensplanerna, med en total kostnad på omkring 223 miljarder euro. Dessa åtgärder gäller mycket varierande områden, från stöd till små och medelstora företag och forskning, utveckling och innovation till reformer för att förbättra företagens affärsklimat eller konkurrenskraft. De omfattar även stora investeringar för smart och hållbar tillväxt, som Spaniens stöd till digitalisering och innovation (3 miljarder euro), Italiens program Transizione 4.0 (10,8 miljarder euro) och Portugals kapitalisering av sin nationella investeringsbank Banco Nacional de Fomento (1,5 miljarder euro). Åtgärderna täcker även ett brett spektrum av reformer, främst på den inre marknadens kärnområden, däribland reglerad yrkesverksamhet (Portugal, Kroatien), förutsättningarna för konstnärer och kulturarbetare (Tjeckien, Grekland, Spanien och Rumänien), immateriella rättigheter (Italien, Grekland), marknadsövervakning (Italien), insolvens (Italien, Spanien, Portugal, Grekland, Slovakien) samt offentlig upphandling (Italien, Grekland, Slovakien, Slovenien, Rumänien och Lettland).

Figur 8: Fördelning av utgifter som stöd till smart och hållbar tillväxt för alla (pelare 3)

I diagrammet visas fördelningen av det beräknade bidraget till den politiska pelaren enligt en förteckning över politikområden som fastställts av Europeiska kommissionen. Procentandelen avser de sammanlagda utgifter som märkts för inom varje politikområde som en andel av pelaren för smart och hållbar tillväxt för alla.

Forskning, utveckling och innovation

Alla återhämtnings- och resiliensplaner omfattar åtgärder för forskning, utveckling och innovation, med en total kostnad på 44 miljarder euro 26 . Investeringarna i forskning och innovation motsvarar vanligen mellan 4 och 13 % av en medlemsstats bidrag genom faciliteten för återhämtning och resiliens, med ett fåtal avvikande värden under eller över detta intervall och med ett medelvärde på omkring 10 %.

Flera av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar både investeringar och reformer som kan ha en omvälvande inverkan på utvecklingen av medlemsstaternas system för forskning och innovation under de kommande åren. I flera av de östra och södra medlemsstaterna, som får stora bidrag genom faciliteten för återhämtning och resiliens och har en liten verksamhet inom forskning och utveckling, motsvarar investeringarna i återhämtnings- och resiliensplanerna mer än ett år av offentliga investeringar i forskning och innovation (före covid). I vissa av dessa länder är investeringarna dessutom kopplade till viktiga politiska reformer för forskning och innovation. Målet med de reformer som föreslås är ofta att minska fragmenteringen av de vetenskapliga forskningssystemen genom konsolidering av vetenskapliga forskningsinstitut eller att göra forskarkarriärer i offentliga institutioner mer attraktiva genom att ändra reglerna för rekrytering, ersättning och karriärplanering.

Syftet med reformerna är även att minska den administrativa bördan när det gäller finansiering av verksamhet inom forskning och innovation och att stödja överföringen av kunskap och teknik (från offentliga forskningsorganisationer till privata företag) genom att inrätta lämpliga enheter (kontor, byråer) och undanröja eventuella hinder för samarbetet mellan den akademiska världen och näringslivet. Sist men inte minst syftar reformerna till att förbättra samordningen mellan de olika förvaltningsnivåerna inom forskning och innovation och inom utbildningspolitiken för att tillgodose behovet av färdigheter och förbättra anställbarheten, särskilt för unga.

Ett stort antal återhämtnings- och resiliensplaner omfattar tematiska investeringar i forskning och innovation, vilket kommer att möjliggöra en mobilisering av kapacitet mot bakgrund av den accelererande gröna och digitala omställningen i linje med agendorna på EU-nivå (av den beräknade kostnaden för åtgärderna med inriktning på forskning, utveckling och innovation har omkring 37 % respektive 22 % märkts som bidrag till de gröna och digitala målen). Dessa tematiska investeringar kommer till största delen att utgöras av ekonomiskt stöd till verksamheten och infrastrukturen inom forskning och innovation. Vissa av medlemsstaterna har även gjort investeringar som stöd till partnerskapen inom Horisont Europa och finansieringen av utmärkta projekt som belönats med en ”spetskompetensstämpel” inom ramen för Horisont Europa.

Stöd till företag (inbegripet små och medelstora företag, tillgång till finansiering och finansiella instrument)

I de flesta av återhämtnings- och resiliensplanerna (19 av 22) ingår åtgärder som ger direkt stöd till små och medelstora företag, med en kostnad på 44 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 22 % av de totala beräknade utgifterna för pelare 3 27 . Små och medelstora företag kommer emellertid även att kunna dra nytta av en större uppsättning av åtgärder med en bredare politisk inriktning. Projekt som ger stöd till forskning och innovation på området för grön och digital omställning, finansiella instrument som är tillgängliga för alla företag, reformer av företagsklimatet med inverkan på små och medelstora företag såväl som större enheter, eller breda åtgärder som digitalisering av tjänster inom den offentliga förvaltningen, kommer att ha positiva effekter för verksamheten och kostnaderna för många små och medelstora företag, men inte uteslutande vara tillgängliga för dem. Om hänsyn tas till dessa kompletterande åtgärder omfattar samtliga återhämtnings- och resiliensplaner åtgärder som är relevanta för små och medelstora företag, med totala utgifter på omkring 109 miljoner euro eller nära 24 % av de totala uppskattade utgifterna 28 .

Sammantaget omfattar de åtgärder för små och medelstora företag som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna en rad olika områden, från förbättring av företagsklimatet och tillgång till offentlig upphandling till digitalisering av företagen och förbättring av deras miljömässiga hållbarhet. Flera av åtgärderna syftar även till att förbättra de små och medelstora företagens tillväxt och motståndskraft genom bättre tillgång till finansiering, omskolning och kompetensutveckling av anställda eller utökad kapacitet när det gäller forskning och utveckling. Vid sidan av de åtgärder som uttryckligen – och i vissa fall uteslutande – är riktade till små och medelstora företag förväntas andra av planernas åtgärder ge företagen indirekta fördelar. Detta gäller till exempel stora investeringar som stöds genom planen för återhämtning och resiliens i sektorer med en stor andel små och medelstora företag, däribland byggverksamhet och turism, eller projektinfordringar inom forskning och utveckling där innovativa små och medelstora företag kan delta.

Kroatien kommer att inrätta ett antal finansiella instrument för att tillhandahålla mer fördelaktiga finansieringsvillkor, med målet att fördela 1 300 låne- eller räntesubventioner till små och medelstora företag. Kroatien kommer även att investera i företagens styrningskapacitet genom att erbjuda affärsrådgivning. Lettland kommer att ge stöd till små och medelstora företag genom åtgärder för digitala färdigheter, omskolning och kompetensutveckling såväl som en innovativ digital infrastruktur enligt Industri 4.0. Frankrikes plan för återhämtning och resiliens kommer att stödja de små och medelstora företagens energirenovering genom skattelättnader och ett särskilt stödprogram för hantverkare, småföretagare och egenföretagare. Finlands plan är särskilt inriktad på små och medelstora företag genom sitt fokus på att öka tillväxten hos finländska mikro- och småföretag och stimulera deras kapacitet till internationalisering genom att erbjuda affärsutvecklingsbidrag. I Spaniens plan är stödet till små och medelstora företag särskilt inriktat på digitalisering genom ett brett program (3 miljarder euro) med grundläggande och mer avancerade digitaliseringspaket (en digital verktygslåda) till en stor andel av företagen. Greklands plan omfattar också flera investeringar för att öka tillgången till finansiering för grekiska företag, däribland små och medelstora företag, genom ett ambitiöst utlåningsprogram. Dessa investeringar kommer att samordnas med de fem strategiska pelare som fastställts för utlåningsprogrammet, nämligen grön omställning, digitalisering, utvidgning, stordriftsfördelar genom sammanslagningar och företagsförvärv samt innovation (inom forskning och utveckling).

När medlemsstaterna verkställer sina återhämtnings- och resiliensplaner har de även goda möjligheter att uppmuntra små och medelstora företag att delta i storskaliga projekt och samarbeta med andra företag eller utbildningsinstitut.

I det strategiska projekt för eldrivna och uppkopplade fordon som ingår i Spaniens återhämtnings- och resiliensplan, PERTE, planeras flera stora, integrerade projekt som omfattar hela värdekedjan för eldrivna och uppkopplade fordon, som kallas ”traktorprojekt”. Minst 40 % av deltagarna i projekten måste vara små och medelstora företag och att minst 30 % av allt stöd ska gynna små och medelstora företag. Åtgärden förväntas bidra till att upprätthålla och utveckla de små och medelstora företagens deltagande i värdekedjan för fordonsindustrin och skapa nya affärsmöjligheter för uppstartsföretag och små och medelstora företag.

Företagsklimat

De flesta av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar åtgärder för att förbättra företagsklimatet. Reformerna och investeringarna inom detta område uppgår till 17,2 miljarder euro, eller 8,5 % av de beräknade utgifterna. Syftet med åtgärderna är framför allt att göra det lättare att driva företag genom att minska byråkratin för företag och entreprenörer, förbättra företagens villkor och minska begränsningarna inom starkt reglerade yrken. Åtgärderna har även som mål att locka utländska investeringar och talanger eller att utveckla viktiga sektorer som kultur och turism. Genom vissa av planerna införs paket med reformer för att öka konkurrenskraften vid offentliga koncessioner och offentlig upphandling. 

Greklands plan för återhämtning och resiliens omfattar en reform som syftar till att minska företagens administrativa börda och regelbörda. Reformen omfattar ett antal insatser för att förenkla olika förfaranden, som att anskaffa kredit, upprätta en elektrisk anslutning, registrera egendom och erhålla bygglov. Spanien planerar att anta en ny lag för uppstartsföretag som kommer att skapa gynnsamma förutsättningar för utveckling av och tillväxt hos innovativa företag. Österrike kommer också att införa ett paket som ska tillgodose behoven för uppstartsföretag, innovativa små och medelstora företag samt sociala entreprenörer.

Majoriteten av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar åtgärder inom området för företagsinfrastruktur, industrialisering och återindustrialisering, med ett totalt värde på 26 miljarder euro. Dessa åtgärder gäller framför allt en förbättring av anslutningarna via väg eller järnväg till hamnar eller industriområden och utvecklingen av knutpunkter för multimodal transport, återställande av industrimark, däribland vattenförvaltning och avfallshantering, åtgärder för att stödja en cirkulär ekonomi i industriområden, däribland genom återvinningscentraler, knutpunkter för logistik som stöd till den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin, uppkoppling via bredband och 5G i industriområden och affärsdistrikt, samt skapande av dataområden för industriella tillämpningar eller särskilda industrisektorer.

3.5.Facilitetens bidrag till den sociala och territoriella sammanhållningen (pelare 4) 

Åtgärderna för att stödja den sociala och territoriella sammanhållningen uppgår till 193 miljarder euro i beräknade utgifter. Åtgärderna för att förbättra den territoriella sammanhållningen omfattar framför allt stora investeringar i infrastruktur, vilka motsvarar mer än hälften av de utgifter som bidrar till pelare 4 (72 %). Utgifterna för social sammanhållning inom ramen för pelare 4 är jämnt fördelade mellan socialpolitiska åtgärder (socialt skydd och subventionerat boende) och åtgärder som bidrar till sysselsättning och färdigheter (sysselsättningsstöd till vuxna, modernisering av arbetsmarknadens institutioner och vuxenutbildning).

Figur 9: Fördelningen av utgifter till stöd för den sociala och territoriella sammanhållningen per politikområde (pelare 4)

I diagrammet visas fördelningen av det beräknade bidraget till den politiska pelaren enligt en förteckning över politikområden som fastställts av Europeiska kommissionen. Procentandelen avser de sammanlagda utgifter som märkts inom varje politikområde som en andel av pelaren för social och territoriell sammanhållning.

Territoriell infrastruktur och territoriella tjänster, utveckling av landsbygdsområden och avlägsna områden (inklusive öar)

Ett stort antal reformer och investeringar syftar till att förbättra den territoriella infrastrukturen och de tjänster som tillhandahålls på lokal nivå för att minska klyftan mellan stad och landsbygd. Dessa omfattar åtgärder för att stödja jordbrukssektorn, förbättra infrastruktur som kan stimulera den lokala ekonomin och den nationella konkurrenskraften (t.ex. järnvägar och hamnar) och tillhandahålla tjänster som har en direkt inverkan på vardagslivets kvalitet. Många av åtgärderna för territoriell infrastruktur och territoriella tjänster gäller förbättring och innovation inom mobilitet och transport, däribland förbättringar av systemen för flygledningstjänst, investeringar i anläggning, uppgradering och elektrifiering av järnvägar, modernisering av infrastrukturen i hamnar samt stöd till projekt för hållbar mobilitet i städer, t.ex. kollektivtrafik och cykelvägar av hög kvalitet.

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även ett antal åtgärder för att förbättra användningen av naturresurser och bevara miljön på lokal nivå. Detta gäller till exempel utveckling av avlopps- och avfallshanteringen på öarna, investeringar för att utöka systemen för vattenhantering i tätbebyggelse och konstbevattningssystemen i landsbygdsområden, åtgärder för att öka hållbarheten inom jordbruk, djurhållning och fiskeriverksamhet samt stöd till skapandet av konsortier i funktionella landsbygdsområden. När det gäller territoriella tjänster planeras åtgärder för att öka kommunernas förmåga att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet, genom decentraliseringsreformer och investeringar, och för att förbättra den offentliga förvaltningens resultat på lokal nivå.

Belgiens, Danmarks och Italiens planer omfattar investeringar för att uppmuntra anläggningen av cykelvägar i det allmänna vägnätet. Detta kommer att ge invånare och turister tillgång till ett mer sammanhängande nät av cykelvägar och därmed skapa bättre möjligheter att välja cykel i stället för andra transportsätt. Åtgärderna kommer även att ge stöd till ett program med inriktning på kommunala cykelprojekt. Cypern kommer att genomföra åtgärder mot översvämningar och för insamling av vatten i Livadia, Kladeri och centrala Nicosia. Denna investering omfattar en uppgradering av översvämningskanaler i Livadia, anläggning av ett 4 600 meter långt system för insamling av regnvatten i Kladeri och anläggning av ett avloppssystem i Nicosia, däribland genom en ombyggnad av gator och trottoarer samt en utökning av dagvattennätet. I Lettlands plan för återhämtning och resiliens ingår en administrativ territoriell reform för att förbättra tjänsternas kvalitet genom att minska antalet administrativa enheter och öka tjänsternas effektivitet och tillgänglighet. Åtgärden omfattar antagandet av en ny kommunallag som möjliggör en granskning av de lokala myndigheternas funktioner och uppgifter. Den nya lagen ska säkerställa en bättre styrning på lokal nivå, en tydligare åtskillnad och uppdelning mellan befogenheterna hos beslutsfattande och verkställande organ samt ett utökat deltagande av invånarna i de lokala samhällenas beslutsprocess.

Socialt skydd, inkludering, subventionerat boende och social infrastruktur

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar en bred uppsättning av reformer och investeringar som kommer att förstärka medlemsstaternas system för socialt skydd. Dessa åtgärder är inriktade på de sociala skyddssystemens effektivitet, kvalitet och resiliens utifrån de specifika behov som anges i de landsspecifika rekommendationerna för 2019/2020. De flesta av investeringarna för socialt skydd genom faciliteten för återhämtning och resiliens gäller uppgradering, utökning eller förbättring av det nätverk av sociala tjänster och faciliteter som tillhandahålls av offentliga och privata sociala institutioner. De omfattar även särskilda åtgärder för att inkludera personer med funktionsnedsättning, säkerställa tillräckliga och hållbara sociala förmåner samt förbättra livsvillkoren för äldre personer i behov av vård. Flera medlemsstater planerar även viktiga investeringar för att öka tillgången till subventionerat boende och social infrastruktur för utsatta grupper. I vissa av medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner ingår reformer av systemen för minimiinkomst och pension för att se till att de är tillräckliga och hållbara. Åtgärderna för socialt skydd och subventionerat boende utgör omkring 27 miljarder euro av de beräknade utgifterna.

Portugal: ”Stödprogrammet för tillgång till bostäder” är en investering som ska säkerställa tillgången till lämpliga bostäder för familjer med stora behov och de mest utsatta grupperna. Målet är att ge stöd till subventionerat boende för minst 26 000 hushåll fram till 2026. Investeringarna omfattar uppförande av nya byggnader, renovering av befintliga bostäder samt, vid behov, förvärv och uthyrning av ytterligare byggnader för att erbjuda subventionerat boende. Litauen: Reformer planeras för att utöka systemet för arbetslöshetsförsäkring, införa ytterligare förmåner för ensamstående äldre personer och personer med funktionsnedsättning samt förbättra systemet för pensionsberäkning för att bekämpa fattigdom bland äldre. Kroatien: Planen för återhämtning och resiliens omfattar en reform och en investering för att ge socialkontoren möjlighet att tillhandahålla personlig vägledning för utsatta personer. Den nya tjänsten kommer att vara inriktad på att hjälpa personer med funktionsnedsättning, våldsoffer, hemlösa, migranter, romer, ungdomar, personer som avtjänar ett fängelsestraff samt personer i andra socialt utsatta grupper. Spanien: En reform planeras för att skydda familjer och erkänna deras mångfald genom ett rättsligt erkännande av olika typer av familjestrukturer. Syftet är att fastställa vilka förmåner och tjänster de har rätt till beroende på deras sammansättning och inkomstnivåer.

Sysselsättningsstöd, modernisering av arbetsmarknadens institutioner samt vuxenutbildning och utbildning för andra målgrupper än ungdomar

I nästan alla av medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner ingår en uppsättning av reformer och investeringar för att ge stöd till jobbskapande, kompetensutveckling och modernisering av arbetsmarknaden. Dessa åtgärder är ett svar på de landsspecifika rekommendationer för sysselsättningsstöd och utveckling av arbetsmarknaden som har riktats till de flesta av medlemsstaterna under de senaste två åren. Under 2020 uppmanades en majoritet av medlemsstaterna att begränsa krisens konsekvenser för sysselsättningen och utöka de anställningsfrämjande åtgärderna, samtidigt som flera mer specifika strukturella utmaningar identifierades.

Sysselsättning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder är en viktig aspekt av nästan alla återhämtnings- och resiliensplaner i enlighet med kommissionens rekommendation om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder till följd av covid-19-krisen (Ease-åtgärder). Planerna omfattar investeringar och reformer för att öka arbetsmarknadsdeltagandet för kvinnor, ungdomar och personer i utsatta grupper, stödja skapandet av arbetstillfällen och övergången till nya sektorer och yrken samt stimulera sysselsättningen genom att förbättra arbetsmarknadernas utveckling, funktion och resiliens. Sammantaget utgör åtgärderna för sysselsättningsstöd och modernisering av arbetsmarknadens institutioner en kostnad på omkring 11,3 miljarder euro, vilket motsvarar 6 % av anslagen inom pelare 4.

Vuxenutbildning kommer att vara avgörande för att öka den sociala och ekonomiska resiliensen. De nationella planerna omfattar reformer för att förbättra möjligheterna till livslångt lärande, bedömning och erkännande av färdigheter samt omskolning och kompetensutveckling för att öka karriärmöjligheterna. Investeringar görs även för att uppmuntra utbildning i den privata sektorn (omkring 16,4 miljarder euro).

Italien: Investeringar planeras för att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden, framför allt genom att investera i barnomsorg och stödja kvinnligt företagande. Den sistnämnda investeringen kommer att ge stöd till kvinnliga entreprenörer, främja skapandet och utvidgningen av innovativa affärsprojekt samt ge möjlighet till handledning, utbildning och kommunikation. Frankrike: Utbildningssystemet FNE kommer att hjälpa företagen att investera i utbildning för deltidsanställda, vilket kommer att gynna såväl arbetstagarnas anställbarhet som företagens konkurrenskraft. Grekland: Övergripande program för kompetensutveckling när det gäller digitala och gröna färdigheter och ekonomisk kunskap för över en halv miljon stödmottagare kommer att öka anställbarheten hos den grekiska arbetskraften under den gröna och digitala omställningen. Investeringen kommer att föregås av en reform av systemet för livslångt lärande för att säkerställa att utbildningarna har hög kvalitet och är relevanta för arbetsmarknaden. Slovenien: Planen för återhämtning och resiliens omfattar en åtgärd som ger stöd till unga arbetstagares inträde på arbetsmarknaden genom att ge arbetsgivare ekonomiska incitament att erbjuda personer under 25 år tillsvidareanställning, med villkoret att den anställda får handledning och yrkesspecifik utbildning med inriktning på digitala färdigheter. Irland: Aktiveringsstöd för att ge långtidsarbetslösa nya yrkeserfarenheter av hög kvalitet kommer att erbjudas till minst 10 000 personer som har varit arbetslösa i sex månader eller mer. Tillfälliga subventionerade praktikplatser kombineras med handledning, tillgång till utbildning och stöd från offentliga och privata arbetsförmedlingar för att förbättra anställbarheten på längre sikt. Spanien: Reformer planeras genom en ändring av de befintliga reglerna för användning av avtal om tidsbegränsad anställning för att främja användningen av fasta anställningskontrakt. Reformen kommer att förenkla och minska antalet typer av tillgängliga anställningskontrakt (tillsvidareanställning, tillfällig anställning och utbildning/praktikplatser) och begränsa villkoren för användning av tillfälliga kontrakt. Syftet är att inrätta en lämplig ram för lärlingars inträde på arbetsmarknaden, utöka användningen av tillsvidarekontrakt för säsongsbetonade verksamheter, förstärka kontrollerna för att förhindra oregelbundna arbetstider och bekämpa bedrägerier i samband med arbetet, däribland genom att uppdatera sanktionssystemet. Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även åtgärder för att förstärka och modernisera arbetsförmedlingarna och erbjuda mer effektivt och målinriktat stöd till arbetssökande, däribland genom digitalisering, processoptimering, personalutbildning och rekrytering av tillfällig personal för att hantera effekterna av krisen.

3.6.Facilitetens bidrag till hälsa samt ekonomisk, social och institutionell resiliens, bland annat med målet att öka krisberedskapen och kapaciteten för krishantering (pelare 5)

De 22 återhämtnings- och resiliensplaner som har antagits omfattar åtgärder för stöd till pelare 5 med ett totalt belopp på 78 miljarder euro. Även om finansieringen är inriktad på att förstärka hälso- och sjukvården och reformera den offentliga förvaltningen är antalet åtgärder mer jämnt fördelat mellan de olika politikområdena. Pelare 5 kan delas in i 14 politikområden, vilka framgår av figur 10 nedan. Hälso- och sjukvård och offentlig förvaltning framstår tydligt som de områden som får mest stöd, med hälso- och sjukvård på första plats när det gäller utgifter och offentlig förvaltning när det gäller antalet åtgärder. Vissa områden som finanspolitik, bekämpning av bedrägerier och rättsstatsprincipen tilldelas endast mycket små belopp av de totala utgifterna, men de omfattas i stället av riktade politiska reformer.

Figur 10: Fördelningen av utgifter till stöd för hälsa och resiliens per politikområde (pelare 5)

I diagrammet visas fördelningen av det beräknade bidraget till den politiska pelaren enligt en förteckning över politikområden som fastställts av Europeiska kommissionen. Procentandelen avser de sammanlagda utgifter som märkts inom varje politikområde som en andel av pelaren för hälsa samt ekonomisk, social och institutionell resiliens.

Figur 11: Antalet åtgärder till stöd för hälsa och resiliens per politikområde (pelare 5)

Hälso- och sjukvård samt långvarig vård och omsorg

Alla återhämtnings- och resiliensplaner omfattar åtgärder med anknytning till hälso- och sjukvård, vilket visar att medlemsstaterna har tydliga avsikter att förbättra hälso- och sjukvårdssystemen i hela unionen. De sammanlagda utgifterna med koppling till dessa åtgärder uppgår till omkring 37 miljarder euro, vilket motsvarar 49,15 % av de totala anslagen avseende pelare 5. Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar en mängd olika investeringar i hälso- och sjukvård. Först och främst avsätts omkring 25 miljarder euro till utbyggnad av nya eller uppgradering av befintliga infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, bland annat när det gäller medicinsk utrustning.

Sloveniens plan innehåller stora investeringar i sjukhusinfrastruktur för att förbättra den effektiva behandlingen av smittsamma sjukdomar. I Belgiens plan ingår viktiga investeringar i initiativ för nuklearmedicin med målet att uppföra en prototypanläggning för hållbar produktion av medicinska radioisotoper och utveckla ett forskningsprogram för nästa generation av radioisotoper inom cancerbehandlingen.

Dessutom anslås omkring 15 miljarder euro i specifika investeringar för att förbättra primärvården och den förebyggande vården, framför allt i landsbygdsområden och missgynnade områden. 

Grekland planerar att genomföra ett omfattande system för primärt, sekundärt och tertiärt förebyggande för att förbättra tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet för alla invånare.

I samverkan med den andra pelaren omfattar många av återhämtnings- och resiliensplanerna åtgärder för att digitalisera de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, däribland genom att utöka tjänsterna för telemedicin, konsolidera fragmenterade nationella hälso- och sjukvårdsregister och säkerställa kompatibiliteten och säkerheten hos digitala plattformar. De totala utgifterna för investeringar som bidrar till den digitala omställningen inom hälso- och sjukvården uppgår till 12 miljarder euro.

Rumäniens plan för återhämtning och resiliens kommer att ge stöd till utvecklingen av ett integrerat system för e-hälsa med över 25 000 vårdgivare och system för telemedicin. Finlands plan kommer att ge nationella och regionala aktörer stöd för att utveckla digitala tjänster för privatpersoner (t.ex. förebyggande tjänster, symptombedömning, tjänster för egenvård, digitala tjänster för psykisk hälsa etc.), professionella system (t.ex. modeller för digitala tjänster baserade på analys av patientuppgifter) samt förvaltningslösningar (t.ex. avancerade lösningar för kunskapshantering och analys).

Som komplement till investeringarna planerar medlemsstaterna även att anta och genomföra en ambitiös reformagenda. Målen med de viktigaste reformerna är att i) omorganisera hälso- och sjukvårdssystemen för att utöka deras kapacitet, ii) förbättra hälso- och sjukvårdssystemens styrning för att öka tjänsterna hållbarhet och iii) inrätta mekanismer för att locka och behålla hälso- och sjukvårdspersonal i specifika regioner. Detta gäller särskilt allmänläkare och sjuksköterskor, eftersom vissa länder rapporterar om allvarliga brister i tillgången på arbetskraft. Spaniens plan omfattar till exempel en reform för att minska bristen på sjuksköterskor och läkare, minska användningen av tillfälliga kontrakt, förbättra arbetsvillkoren samt utöka möjligheterna till utbildning och yrkesmässig utveckling i vissa geografiska områden.

I 15 av återhämtnings- och resiliensplanerna ingår åtgärder med inriktning på långvarig vård och omsorg. Sammanlagt ingår 43 åtgärder i planerna, med totala utgifter på omkring 4,2 miljarder euro. Syftet med de investeringar i vårdhem, äldreboenden och tillhörande infrastrukturer och tjänster för långvarig vård och omsorg som ingår i de 15 planerna är att stödja nationella strategier för avinstitutionalisering genom att främja en modell med
öppen hälso- och sjukvård och vård i hemmet. Ett exempel på detta är Frankrikes plan, som omfattar en stor investering för att omorganisera, omvandla och utrusta den franska medicinska och sociala sektorn, i synnerhet inrättningar för äldre personer med vårdbehov, under perioden 2021–2025.

Den offentliga förvaltningens effektivitet

Mer än en tredjedel av åtgärderna och omkring två tredjedelar av utgifterna med koppling till den offentliga förvaltningens effektivitet och kontinuiteten i verksamheter och allmännyttiga tjänster gäller den digitala omställningen. När det gäller åtgärder för att främja den offentliga förvaltningens digitala omställning har Tysklands och Maltas planer de största utgifterna i förhållande till de totala anslagen. I Tyskland har 10 % av anslagen i återhämtnings- och resiliensplanen avsatts till en reform med målet att göra de offentliga tjänsterna tillgängliga digitalt senast 2022. På liknande sätt omfattar Maltas plan en investering på nästan 6 % av de totala anslagen för att förbättra kundupplevelsen i samband med nätbaserade tjänster.

Samtliga återhämtnings- och resiliensplaner innehåller åtgärder för att förbättra den offentliga förvaltningens effektivitet, minska regelbörden och den administrativa bördan samt förbättra den offentliga upphandlingen. I 10 av planerna ingår åtgärder för att förbättra de offentliganställdas utbildning, utveckling och arbetsvillkor genom att underlätta flexibla arbetsformer, införa ett bättre lönesystem inom den offentliga förvaltningen eller modernisera rekryteringsprocessen. Dessutom omfattar fem av planerna reformer av den offentliga förvaltningen för att lätta eller begränsa regelbördan och den administrativa bördan för företag genom att införa förenklade förfaranden och krav för affärsverksamhet, förenkla de rättsliga kraven för yrkesmässiga tjänster eller genomföra ”testet för små och medelstora företag”. Slutligen har 10 återhämtnings- och resiliensplaner som mål att förbättra den offentliga upphandlingen genom att utveckla elektronisk upphandling eller anpassa tilldelningsförfarandet.

Rumäniens plan för återhämtning och resiliens omfattar åtgärder för att förbättra den offentliga förvaltningens kvalitet och effektivitet, framför allt genom att förstärka rättssystemet effektivitet och bekämpa korruption. I Lettlands plan ingår reformer och investeringar för att modernisera den offentliga förvaltningen, centralisera funktionerna för administrativt stöd och investera i utbildning av personalen. Kroatiens plan omfattar en reform för kontinuerlig utbildning inom offentlig upphandling. Denna reform kommer att bidra till att förebygga korruption och förbättra kapaciteten och effektiviteten hos Kroatiens offentliga förvaltning.

Rättssystemens effektivitet

Åtgärder för att förbättra rättssystemens effektivitet återfinns i 13 av återhämtnings- och resiliensplanerna. Mer än hälften av dessa åtgärder gäller investeringar med ett sammanlagt värde på 3,75 miljarder euro. Noterbart är att 75 % av de totala utgifterna på detta område har tilldelats till den italienska planen för återhämtning och resiliens, där sammanlagt 2,268 miljarder euro avsätts för investeringar i humankapital för att förstärka rättssystemet och undanröja skillnaderna mellan olika domarämbeten.

En tredjedel av dessa åtgärder och nästan hälften av åtgärdernas totala utgifter gäller den digitala omställningen. Investeringarna i Cyperns, Greklands, Rumäniens, Slovakiens och Kroatiens återhämtnings- och resiliensplaner är inriktade på att förbättra den rättsliga infrastrukturen. Tre av planerna (Cyperns, Kroatiens och Italiens) omfattar även reformer för att minska eftersläpningen av pågående mål vid domstolarna. Vissa av planerna (Cyperns, Lettlands, Kroatiens och Rumäniens) innehåller åtgärder för att förbättra kvaliteten i rättssystemen genom att utbilda personalen.

I Rumäniens plan för återhämtning och resiliens ingår en investering för att stödja förberedandet och överföringen av det rumänska rättssystemet till ett centraliserat elektroniskt ärendehanteringssystem. I planen finns även en uttrycklig reform för att förstärka fredsdomarnas oberoende och ge dem tillgång till karriärutveckling på grundval av sina meriter. I Maltas plan ingår ett stort antal reformer för att bekämpa svagheter när det gäller domstolsväsendets oberoende, avsaknaden av en åklagarmyndighet som är avskild från utredningsavdelningen samt utmaningarna i samband med upptäckt och lagföring av korruption. För att nämna några exempel omfattar planen åtgärder för att reformera metoden för utnämning och avsked inom domstolsväsendet, inrätta en särskild åklagarmyndighet och reformera den permanenta kommissionen mot korruption. Slovakiens plan innehåller en reform med ett paket av lagstiftningsändringar som syftar till att ytterligare öka rättssystemets effektivitet, integritet och oberoende och att bekämpa korruption och penningtvätt på ett mer effektivt sätt. I planen ingår framför allt fyra investeringar för att utöka, uppgradera, uppföra eller upphandla nya lämpliga lokaler för de viktigaste domstolarna inom den nya struktur för domstolsväsendet som införs genom planen för återhämtning och resiliens. Målet är även att modernisera domstolarnas it-utrustning. Kroatiens plan omfattar en reform för att inrätta en rättslig, organisatorisk och teknisk ram som ska bidra till att minska eftersläpningen, korta ner domstolsförfarandena och skapa en öppen och effektiv administration inom rättssystemet. Målet med denna reform är att öka invånarnas förtroende för rättssystemet. I Italiens plan ingår olika åtgärder för att minska eftersläpningen av ärenden i allmänna tvistemålsdomstolar, regionala förvaltningsdomstolar, appellationsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Syftet med dessa åtgärder är att göra rättssystemet mer effektivt genom att minska handläggningstiden och föra Italien närmare EU:s genomsnitt när det gäller förfarandenas varaktighet. Cyperns plan omfattar en investering för att utbilda domare i olika juridiska ämnen och färdigheter och ge domarna möjlighet till vidareutbildning och livslångt lärande. I Lettlands plan ingår en investering för att inrätta ett gemensamt utbildningscenter för vidareutbildning av domare, domstolspersonal, åklagare, åklagarbiträden och särskilda utredare.

Förebyggande av bedrägerier och övervakning av penningtvätt

I 17 av återhämtnings- och resiliensplanerna ingår åtgärder med anknytning till kampen mot bedrägerier och penningtvätt, och de flesta av åtgärderna utgörs av reformer.

Estlands plan omfattar en investering för att möjliggöra en strategisk analys av penningtvätt och finansiering av terrorism i Estland. Syftet med åtgärden är att förstärka finansunderrättelseenhetens kapacitet att identifiera system och kanaler för penningtvätt i ett tidigt skede. I Slovakiens plan ingår en investering med syftet att tillhandahålla verktyg och kapacitet i kampen mot korruption och penningtvätt. Kroatiens plan innehåller också många åtgärder mot penningtvätt, däribland en reform för att utöka samarbetet mellan myndigheten för bekämpning av penningtvätt och tillsynsmyndigheten. Finland har för avsikt att genomföra en reform för att underlätta insamling och utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna för att förebygga och upptäcka penningtvätt, bland annat genom automatisk databehandling och analys. Systemet för kontroll av bank- och betalkonton kommer att ändras för att öka effektiviteten när det gäller att förebygga, upptäcka och lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism. Greklands plan omfattar en reform för att inrätta en digital plattform för insamling av statistiska uppgifter som innehas av rättsliga, tillsynsutövande och brottsbekämpande myndigheter och för att förbättra det särskilda registret för lagring av uppgifter om verkligt ägande. En annan reform som ingår i Irlands plan gäller offentliggörandet av en sektorsspecifik bedömning av risken för penningtvätt när det gäller tjänsteleverantörer till truster eller bolag och en ökning av antalet kontroller av sådana leverantörer. Dessutom kommer en arbetsgrupp att se över de rättsliga tillsynsverktygen enligt 2010 års lag om straffrätt (penningtvätt och finansiering av terrorism), däribland genom en rekommendation om att utöka verktygslådan till att omfatta ett system för administrativa finansiella sanktioner. I Luxemburgs plan ingår en reform med två huvudsakliga mål. För det första kommer det regelverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som är tillämpligt för yrkesverksamma som erbjuder tjänster till truster eller bolag och investeringstjänster att utökas genom en förstärkning av de nationella bestämmelserna. För det andra införs åtgärder för att identifiera, bedöma och utvärdera penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessutom kommer Luxemburgs företagsregister, som förvaltar registret över verkligt huvudmannaskap och handels- och företagsregistret, att genomgå en omfattande omorganisation för att utöka dess sanktions-, kontroll- och verkställighetsbefogenheter och underlätta användningen av dess uppgifter i samband med bedömningen av riskerna vid bekämpning av penningtvätt.

Ett fåtal av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även åtgärder för förebyggande av bedrägerier, till exempel it-brottslighet eller skatteflykt.

Kroatiens plan omfattar en investering för att utöka polisens förmåga att bekämpa it-brottslighet. I Spaniens plan offentliggörs en reform för antagandet av en lag om bedrägeribekämpning som syftar till att förstärka de regler mot skatteflykt som direkt berör den inre marknadens funktion.

Skatteåtgärder

Mer än hälften av återhämtnings- och resiliensplanerna (14 av 22) omfattar miljöskattereformer för att hantera omställningen till en grön ekonomi. De flesta av dessa åtgärder gäller särskilda skattereformer som ska införas under planens livstid. Vissa omfattar även förebyggande insatser (analyser, bedömningar, utvärderingar, granskningar eller undersökningar av möjligheten att införa nya skatter). Skatterna omfattar en rad olika berörda sektorer enligt följande 29 : 24 av åtgärderna gäller energiskatter (däribland sex för förebyggande insatser), 15 av åtgärderna är transportskatter (varav tre gäller förebyggande insatser), nio åtgärder gäller utsläppsskatter 30 (däribland två för förebyggande insatser) och fyra av åtgärderna gäller skatter på naturtillgångar (varav två för förebyggande insatser). Vid sidan av miljöskatteåtgärderna omfattar flera av återhämtnings- och resiliensplanerna (9) åtgärder för skattepolitiska reformer, åtgärder för att bekämpa aggressiv skatteplanering och åtgärder för att modernisera skatteförvaltningen.

I Portugals plan för återhämtning och resiliens ingår även en åtgärd för bedömning av skatteincitament som gör att icke-förnybara naturresurser kan ersättas med biobaserade alternativ. Detta omfattar en bedömning av möjliga skattereformer för att stödja övergången till en hållbar och cirkulär ekonomi (dvs. en skatt på naturresurser). Avsikten är att uppmuntra tillverkarna att välja processer som bygger på biologiska resurser i stället för icke-förnybara alternativ. Frankrikes plan omfattar även åtgärder för att hjälpa små och mycket små företag med ekologisk omställning och energirenovering, vilket inbegriper skattelättnader på upp till 30 % av kostnaderna för de stödberättigande insatserna (isolering av tak, väggar, vindsplan; solvärmda varmvattenberedare eller värmepumpar). När det gäller skattepolitiska reformer innehåller Spaniens plan en reform av skattesystemet för att tillgodose behovet av utgifter och investeringar. Förutom att skapa omfördelningseffekter är målet att anpassa skattesystemet till utmaningarna i samband med digitaliseringen och den gröna omställningen. Ytterligare insatser planeras för att förebygga skattebedrägerier, öka skattekontrollernas effektivitet och uppmuntra skattebetalarna att frivilligt uppfylla skattereglerna. I Litauens plan ingår även åtgärder för att bredda skattebasen till källor som är mindre skadliga för tillväxten, såväl som rättsliga och tekniska åtgärder för att öka skattemoralen och förbättra utformningen av skatte- och bidragssystemet för att minska inkomstskillnaderna och fattigdomen. Det övergripande målet med åtgärderna i Cyperns plan är att göra skattesystemet mer ändamålsenligt, effektivt och rättvist genom att bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering av multinationella företag. Bland annat kommer en reform att genomföras för att införa en källskatt på utgående betalningar av ränta, vinstutdelningar och royaltyer, först till de jurisdiktioner som ingår i bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och därefter, i ett andra steg, till jurisdiktioner med låga skatter. Cypern kommer även att införa ytterligare ett test av skatterättslig hemvist för företag på grundval av införlivandet av varje enhet och digitalisera skatteförvaltningen för att göra skattesystemet mer ändamålsenligt, effektivt och rättvist och förbättra efterlevnaden av skattereglerna. I Irlands plan ingår en reform med inriktning på förebyggande åtgärder för att begränsa möjligheterna till aggressiv skatteplanering och i synnerhet dubbel icke-beskattning genom utgående betalningar. Syftet med reformen är att ändra lagstiftningen om avdrag för immateriella tillgångar, slutföra en reform av skatterättsligt hemvist för företag och införa skärpta regler för utländska kontrollerade bolag. När det gäller utgående betalningar omfattar reformen även offentliggörandet av en ekonomisk analys av effekterna av nyligen genomförda reformer som påverkar betalningsflödena, ett offentligt samråd om möjligheten att införa åtgärder för utgående betalningar samt ikraftträdandet av lagstiftning för att förhindra dubbel icke-beskattning av utgående betalningar till jurisdiktioner på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och skattefria jurisdiktioner. Maltas plan omfattar flera reformer. Målet med den första reformen är att undanröja möjligheten att undanta utdelningar som härrör från organ eller personer med hemvist i jurisdiktioner i uppförandekodsgruppens förteckning över icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner från beskattning i Malta. Syftet med den andra reformen är att ge regeringen vägledning om utformningen av politiken för att minska risken för aggressiv skatteplanering på området för ingående och utgående betalningar av utdelningar, räntor och royaltyer. Den tredje reformen gäller en minskning av risken för aggressiv skatteplanering genom systemet för medborgarskap genom investering. Greklands plan omfattar skattepolitiska reformer för kodifiering av skattelagstiftningen och incitament för att öka användningen av elektroniska transaktioner. Andra reformer har som mål att omorganisera förvaltningen av offentliga intäkter, genom digitaliseringsprocesser, och att införa lagstiftningsinitiativ för att bekämpa smuggling och främja påskyndandet av återbetalningar av mervärdesskatt.

Offentliga finanser

Flera av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även reformer för att förbättra effektiviteten i de offentliga finanserna. Dessa reformer gäller de utmaningar som vissa av medlemsstaterna har när det gäller hållbarhet, till exempel genom att använda utgiftsöversyner på ett bättre sätt, fastställa fleråriga utgiftsregler eller utvidga de oberoende finanspolitiska organens befogenheter. Vissa medlemsstater har även infört reformer med anknytning till grön budgetering för att ta hänsyn till klimat- och miljöfrågor i budgetprocessen.

3.7.Facilitetens bidrag till strategier för nästa generation, barn och ungdomar, såsom utbildning och kompetens (pelare 6) 

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar olika åtgärder för att förbättra motståndskraften i medlemsstaternas utbildningssystem och öka sysselsättningen bland unga. Vissa av planerna innehåller även riktade åtgärder för att kompensera förlusten av lärande till följd av pandemin. Investeringarna och reformerna gäller alla utbildningsnivåer (dvs. förskola, grundskola, gymnasieutbildning och högre utbildning) med landsspecifika variationer när det gäller nationella prioriteringar och utmaningar.

Sammanlagt uppgår åtgärderna inom pelare 6 till 49 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 11 % av den totala budgeten för de 22 återhämtnings- och resiliensplanerna. Investeringarna och reformerna avser förskoleverksamhet och barnomsorg (omkring 7 miljarder euro), allmän grundskole- och gymnasieutbildning, grundläggande yrkesutbildning och högre utbildning (38,26 miljarder).

Figur 12: Fördelningen av utgifter till stöd för strategier för nästa generation per politikområde (pelare 6)

I diagrammet visas fördelningen av det beräknade bidraget till den politiska pelaren enligt en förteckning över politikområden som fastställts av Europeiska kommissionen. Procentandelen avser de sammanlagda utgifter som märkts inom varje politikområde som en andel av pelaren för nästa generation.

Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar olika åtgärder med målet att öka deltagandet i förskoleverksamhet och barnomsorg, i synnerhet bland missgynnade grupper, för att minska ojämlikheterna. I omkring hälften av planerna ingår åtgärder för att förbättra tillgången till förskoleverksamhet och barnomsorg genom att utöka kapaciteten, inkluderingen och kvaliteten.

Många av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar även åtgärder för att förbättra kvaliteten och inkluderingen inom den allmänna skolutbildningen. Genom vissa åtgärder erbjuds individanpassat stöd till missgynnade skolor och elever, däribland genom mentorskap, för att minska luckorna i lärandet och eventuella avhopp från skolan på grund av den tillfälliga nedstängningen. Andra investeringar syftar till att öka antalet utbildningstimmar och möjliggöra heldagsverksamhet i skolorna. Åtgärderna gäller bland annat genomförande av en läroplansreform, reformering av rekryteringsmekanismerna för lärare, bekämpning av tidiga avhopp från skolan, förbättring av specialundervisningen och stödet till lågpresterande elever, förbättring av den externa utvärderingen av skolor samt åtgärder för att minska segregeringen.

Hälften av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar en bred uppsättning av åtgärder för att stödja omvandlingen av den högre utbildningen, däribland genom att modernisera utbildningsprogrammen, utöka antalet utbildningsplatser, införa nya utbildningar, granska skolornas finansieringsmodell, utveckla mekanismer för kvalitetssäkring och kvalitetsstyrning, införa spårningssystem för utexaminerade samt internationalisera den högre utbildningen. I flera av planerna ingår även stöd för tillgång till högre utbildning.

En majoritet av återhämtnings- och resiliensplanerna inbegriper investeringar i utbildningsinfrastruktur för att modernisera befintliga byggnader, förbättra energieffektiviteten eller uppföra nya lokaler för alla utbildningsnivåer. Investeringarna kommer att medföra förbättringar av utbildningens kvalitet, jämlikhet och effektivitet och samtidigt ge stöd till den gröna omställningen. Investeringar i infrastrukturen för förskoleverksamhet, barnomsorg och grundskolor planeras i nästan alla medlemsstater, och för högre utbildning i nio av medlemsstaterna. Vissa återhämtnings- och resiliensplaner omfattar även renovering eller anläggning av universitetsområden för studenter.

I 18 av de 22 återhämtnings- och resiliensplanerna ingår reformer eller investeringar i digital utbildning med omkring 30 % av de totala utgifterna för pelare 6 (13,8 miljarder euro). De flesta av planerna omfattar investeringar i digital infrastruktur och uppkoppling i skolor, ofta med fokus på mindre gynnade skolor och skolor på landsbygden. Investeringarna gäller bland annat insatser för att omvandla klassrummen till flexibla och uppkopplade lärandemiljöer och att utrusta elever och lärare med digitala enheter för att minska den digitala klyftan. Elevernas digitala färdigheter kommer att förbättras genom antagandet av läroplaner och utvecklingen av digitala resurser. Omkring hälften av medlemsstaterna har infört datautbildning för lärare i sina planer. Den digitala omställningen inom högre utbildning kommer att stödjas genom utveckling av digital infrastruktur, digitala undervisningsresurser, anpassade utbildningar, digital utbildning för universitetsanställda, nätbaserade utbildningar samt en förstärkning av blandad undervisning. Dessa åtgärder kommer att öka elevernas digitala färdigheter, förbättra den högre utbildningens kvalitet samt öka tillgången till digitala färdigheter på arbetsmarknaden.

Åtgärder för att öka sysselsättningen bland unga omfattar bidrag till lärlingsplatser, investeringar för att anpassa den offentliga arbetsförmedlingen till unga arbetssökande, förbättringar av ungdomscoaching och den individanpassade vägledningen mot sysselsättning och självständighet samt program för att ge den privata sektorn incitament att anställa unga personer. Den totala kostnaden för dessa åtgärder är omkring 6 miljarder euro.

Kroatien kommer att genomföra en omfattande reform av sin förskoleverksamhet och barnomsorg med målet att förbättra tillgången genom att erbjuda garanterad plats från fyra års ålder. Reformen kompletteras med investeringar i infrastruktur för att skapa 22 500 nya platser inom förskoleverksamheten och barnomsorgen. I Slovakiens plan ingår en läroplansreform inom grundskolan och gymnasiet som syftar till att skapa nytt utbildningsinnehåll för att förbättra elevernas och lärarnas färdigheter och inrätta ett fördelaktigt digitalt ekosystem. I slutet av 2023 förväntas minst 60 % av lärarna i grundskolan och gymnasiet ha deltagit i utbildning. Kompletterande investeringar kommer att öka andelen skolor med välutrustade och uppkopplade klassrum från 30 % till minst 90 %. Lettland planerar att genomföra en strukturreform för att förändra den högre utbildningens styrning, finansiering och personalsystem. Reformen kommer att säkerställa att medel fördelas efter resultat, och en ny enhetlig karriärmodell för universitetspersonal kommer att utvecklas i linje med bästa praxis för att göra det lättare att locka och behålla personal. Samtidigt kommer återhämtnings- och resiliensplanen att ge stöd till konsolideringen av nätverket av universitet och vetenskapliga institut.  I Frankrikes plan ingår ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivare som anställer lärlingar, med upp till 8 000 euro för arbetstagare över 18 år och 5 000 euro för minderåriga under det första året. Även om stödet är tillgängligt för alla företag måste företag med 250 anställda eller fler uppfylla ett av följande villkor: att 5 % av kontrakten ger stöd till inträdande på arbetsmarknaden 2021 (lärlingsutbildning och anställningskontrakt, VIE, CIFRE) eller att minst 3 % av arbetskraften deltar i program för varvad utbildning (lärlingsutbildning och anställningskontrakt) under 2021 så länge ökningen har varit minst 10 % sedan 2020. För varje lärlingskontrakt som lämnas in av den kompetensansvariga ska stödet betalas ut varje månad före ersättningen från den utbetalande myndigheten och från början av kontraktet. I Cyperns plan ingår en strategi för att förbättra den ekonomiska kunskapen, med målet att förstärka allmänhetens kunskapsnivå när det gäller att fatta ekonomiska beslut.

3.8.Självbedömning av säkerhet

Enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska medlemsstaternas planer, i tillämpliga fall, inbegripa en självbedömning av säkerheten för investeringar i digital kapacitet och uppkoppling. En sådan självbedömning av säkerheten har införts av 14 medlemsstater (av de 22 vars återhämtnings- och resiliensplaner har lämnats in och godkänts): Kroatien, Cypern, Tjeckien, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien och Spanien. Dessa självbedömningar gällde investeringar i infrastruktur för telekommunikation, i synnerhet för mobil kommunikation, med utgångspunkt i ”EU:s verktygslåda för cybersäkerhet i 5G-nät” 31 , där ett antal strategiska och tekniska stödåtgärder fastställs för att säkerställa en säker utbyggnad av 5G-näten. Andra typer av investeringar, främst för digital infrastruktur och digitala tjänster som ligger till grund för moderniseringen av den offentliga förvaltningen och de offentliga tjänsterna (t.ex. statliga molntjänster), omfattades också av självbedömningen av säkerhet i flera av länderna.

I flera av återhämtnings- och resiliensplanerna ingår uppföljningsåtgärder under genomförandefasen för att säkerställa att säkerhetsaspekterna beaktas på lämpligt sätt. Några av planerna omfattar dessutom särskilda åtgärder i säkerhetsfrågor med anknytning till infrastrukturen för konnektivitet eller den digitala omställningen av den offentliga förvaltningen.

4.Ramen för genomförande av faciliteten för återhämtning och resiliens

4.1.Bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens till genomförandet av reformer och andra av EU:s politiska åtgärder

Ett åtagande att genomföra betydande reformer i varje återhämtnings- och resiliensplan

De återhämtnings- och resiliensplaner som har antagits innehåller en bred uppsättning reformer och investeringar för en effektiv hantering av alla eller en betydande del av de utmaningar som fastställs i de relevanta landsspecifika rekommendationer som lämnades till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2019 och 2020, däribland de utmaningar som ligger till grund för de finanspolitiska rekommendationerna. För att få en positiv bedömning måste varje återhämtnings- och resiliensplan uppnå betyget A, vilket innebär att de bidrar till hanteringen av de viktigaste ekonomiska utmaningarna genom reformer och investeringar. 

Medlemsstaternas åtagande att genomföra reformer är en unik aspekt av faciliteten för återhämtning och resiliens, och reformer utgör nästan en tredjedel av åtgärderna i planerna. I linje med tillämpningsområdet för faciliteten för återhämtning och resiliens omfattar återhämtnings- och resiliensplanerna reformer och investeringar för att hantera befintliga brister och utmaningar inom de sex politikområdena, nämligen grön omställning, digital omställning, ekonomisk sammanhållning, produktivitet och konkurrenskraft, social och territoriell sammanhållning, hälsa och ekonomisk, social och institutionell resiliens, samt strategier för nästa generation. Det största antalet reformer gäller pelare 5 om hälsa och resiliens, följt av pelare 3 om smart och hållbar tillväxt för alla.

Figur 13: Antalet reformer per pelare

Figur 14: Reformer/investeringar per medlemsstat

De reformer som föreslås i återhämtnings- och resiliensplanerna bidrar till en effektiv hantering av alla eller en stor del av de utmaningar som fastställs i de relevanta landsspecifika rekommendationer som lämnades till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2019 och 2020, i enlighet med kravet i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens (vilket framgår av figur 15). De landsspecifika rekommendationer som inte behandlas systematiskt i planerna gäller offentliga finanser, beskattning, konkurrens i tjänstesektorn och bostadsmarknaden.

Figur 15: Andelen landsspecifika rekommendationer som omfattas av återhämtnings- och resiliensplanerna, per politikområde (enligt definitionen i databasen CeSaR)

Makroekonomiska utsikter och effekterna av faciliteten för återhämtning och resiliens

Faciliteten för återhämtning och resiliens ger stöd till investeringar och reformer som förväntas generera betydande och varaktiga positiva effekter för EU:s BNP. Kommissionen utförde stiliserade simuleringar enligt QUEST-modellen för att bedöma de möjliga makroekonomiska effekterna av investeringarna genom faciliteten för återhämtning och resiliens och Europeiska unionens återhämtningsinstrument (Pfeiffer et al. 2021) 32 . Om återhämtningsinstrumentet genomförs med tydlig inriktning på projekt med hög kvalitet och hög additionalitet, kan det leda till en ökning av BNP i fasta priser i EU-27 med upp till 1,3–1,5 % mellan 2021 och 2026 33 . 

Genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna leder till positiva spridningseffekter. Enligt simuleringen kommer alla medlemsstater att gynnas av betydande gränsöverskridande spridningseffekter till följd av en växande efterfrågan i hela EU:s integrerade ekonomi. Gemensamma insatser ger högre tillväxteffekter än summan av de enskilda effekterna av medlemsstaternas planer. Denna spridningskanal står för omkring en tredjedel av den genomsnittliga effekten på BNP och är betydligt större för exportintensiva ekonomier som tar emot små bidrag (se figur 16). I analysen tas dessutom inte hänsyn till reformer, vilket kan öka tillväxteffekterna avsevärt på medellång och lång sikt.

Figur 16: Återhämtningsinstrumentets effekter på BNP (%) i QUEST-simuleringar, EU-länder

Anmärkningar: I diagrammet visas de största möjliga effekterna på BNP i fasta priser 2026 uttryckt som avvikelse i procent från ett referensscenario utan politiska förändringar och för en linjär utgiftsprofil för återhämtningsinstrumentet (2021–2026) med antagandet att produktiviteten är hög. De mörka staplarna visar simuleringens resultat för en fristående investeringsstimulans i varje medlemsstat (återhämtningsinstrumentet). Spridningseffekten (de ljusa staplarna) definieras som skillnaden mellan de samordnade samtidiga stimulanserna genom återhämtningsinstrumentet i alla medlemsstater och de fristående simuleringarna av de nationella planerna. Källa: Pfeiffer m.fl. (2021).

Återhämtnings- och resiliensplanerna hjälper EU i strävan att uppnå ekonomisk konvergens. Tilldelningen av anslag genom faciliteten för återhämtning och resiliens jämfört med BNP är störst för de medlemsstater som har störst behov, vilket bidrar till konvergensen inom EU. Fördelningsnyckeln för faciliteten för återhämtning och resiliens 34 återspeglar det faktum att de länder som drabbats hårdast av pandemin ofta har en svagare ekonomisk struktur och snävare budgetbegränsningar. Diagrammet i figur 17, där medlemsstaterna har delats in i tre kluster efter BNP och offentlig skuldsättning, visar att återhämtningsinstrumentet sannolikt kommer att ge ett starkt stöd till konvergensen inom EU:s ekonomi. Med fördelningsnyckeln som grund uppskattas att medlemsstater med BNP per capita under genomsnittet kommer att gynnas av den starkaste BNP-tillväxten. I slutet av perioden för genomförande av faciliteten för återhämtning och resiliens uppgick ökningen av utgående belopp till omkring 1,75 % för gruppen med låg skuld och 2,5 % för gruppen med hög skuld under 2026 enligt modellsimuleringarna. Höginkomstländer med BNP per capita över genomsnittet kommer sannolikt att uppleva mindre men ändå betydande effekter på sin BNP under samma period. Även om faciliteten för återhämtning och resiliens ger ett rejält lyft för återhämtningen i hela EU säkerställer fördelningen av det ekonomiska stödet att medlen hamnar hos de som behöver dem mest.

Figur 17: Återhämtningsinstrumentets effekter på BNP (%) i QUEST-simuleringar 35

Även om tillväxttakten förväntas vara ojämn mellan olika länder och sektorer har EU alla möjligheter att återgå till vägen mot ekonomisk konvergens. Generellt sett förväntas tillväxten öka tack vare ett bättre läge på arbetsmarknaden, ett stort hushållssparande, gynnsamma lånevillkor och ett fullständigt genomförande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

Sociala utsikter och effekter av faciliteten för återhämtning och resiliens

Faciliteten ger stöd till ett antal åtgärder för att stå emot de omedelbara effekterna av covid-19-krisen, såväl som åtgärder som på medellång sikt bidrar till att påskynda genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Återhämtnings- och resiliensplanerna har en mycket tydlig inriktning på sysselsättningen och den sociala dimensionen, i linje med de nationella utmaningar som fastställs i de landsspecifika rekommendationerna. De totala sociala utgifter som föreskrivs i de nationella planerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens uppgår till omkring 30 % av den totala planerade tilldelningen inom EU 36 (se avsnitt 3). Även om det är för tidigt att se hur de positiva effekterna av faciliteten återspeglas i sysselsättningsindikatorerna och de sociala indikatorerna kommer genomförandet av de betydande reformer och investeringar som planeras inom den sociala dimensionen genom faciliteten för återhämtning och resiliens, i synnerhet de ambitiösa reformerna och investeringarna för sysselsättning, färdigheter och social trygghet, att, tillsammans med sammanhållningsfonderna, främja en rättvis, inkluderande och hållbar återhämtning. De kommer även att bidra till uppnåendet av EU:s överordnade mål för 2030 avseende sysselsättning, vuxenutbildning och fattigdomsbekämpning som välkomnades vid toppmötet i Porto.

Facilitetens bidrag till unionens resiliens

De återhämtnings- och resiliensplaner som har antagits kommer att ha positiva effekter på resiliensen 37 i EU:s ekonomi genom att förstärka medlemsstaternas kapacitet att snabbt återhämta sig och ta itu med sina sårbarheter. I den uppdaterade (2021) resultattavlan för resiliens 38 , som utvecklades av Europeiska kommissionen som uppföljning av 2020 års strategiska framsynsrapport 39 , presenteras indikatorer som återspeglar medlemsstaternas resiliens och sårbarheter i fyra dimensioner: social och ekonomisk, grön, digital och geopolitisk resiliens. Dessa områden sammanfaller med de relevanta politiska pelarna inom faciliteten för återhämtning och resiliens: grön och digital omställning, smart och hållbar tillväxt för alla, social och territoriell sammanhållning, strategier för nästa generation samt i synnerhet hälsa och ekonomisk, social och institutionell resiliens.

Facilitetens bidrag till EU-politiken

De åtgärder som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att bidra till unionens ambitiösa politiska agenda för en hållbar, rättvis och inkluderande återhämtning och göra EU:s ekonomi mer motståndskraftig mot framtida kriser, samtidigt som EU:s ekonomier och samhällen kommer att omvandlas i linje med ambitionen för den gröna och den digitala omställningen. De fyra kompletterande dimensioner av EU:s agenda för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa som infördes i början av den nuvarande kommissionens mandattid (dvs. miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och makroekonomisk stabilitet) har en framträdande plats återhämtnings- och resiliensplanernas mål och har fungerat som vägledning för medlemsstaternas reformer och investeringar.

När det gäller den gröna dimensionen kommer de åtgärder som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna att bidra direkt till målet att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % fram till 2030. Detta mål fastslås i den europeiska klimatlagen och stöds av 55 %-paketet 40 som antogs i juli 2021 för att ändra EU:s politik för klimatet, energiområdet, transporter, markanvändning och beskattning till stöd för målet.

När det gäller den digitala dimensionen kommer de åtgärder som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna även att bidra direkt till EU:s mål för en digital omställning av Europas samhällen och ekonomier. Planerna omfattar stöd till målen inom hela den digitala politiken: stöd till utvecklingen av allmänhetens och arbetskraftens digitala färdigheter, digital konnektivitet i områden med dålig täckning, utveckling och utbyggnad av avancerade tekniker samt den digitala omställningen inom den privata och den offentliga sektorn. Genom sina planer deltar många av medlemsstaterna dessutom i projekt om omfattar flera länder, vilket kommer att stödja utvecklingen av EU:s viktigaste digitala kapaciteter, däribland inom mikroelektronik, molnlagring och edge computing. Allt sammantaget förväntas faciliteten för återhämtning och resiliens utgöra ett viktigt bidrag till uppnåendet av målen för det digitala årtiondet 41 . När det gäller den sociala dimensionen och den rättvisa omställningen kommer återhämtnings- och resiliensplanerna även att bidra direkt till det fortsatta genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, såväl som till EU:s nya överordnade mål för sysselsättning, färdigheter och fattigdomsbekämpning som lades fram vid det sociala toppmötet i Porto i maj 2021. De kommer även att bidra till återhämtningen på arbetsmarknaden i linje med rekommendationen om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder efter covid-19-krisen.

I dag och under kommande år kommer faciliteten för återhämtning och resiliens att utgöra kärnan i den europeiska planeringsterminens övervakningsram för samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Den kommer även att ha denna roll under återhämtningsfasen och den gröna och den digitala omställningen. I den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022 42 , , påpekas att den europeiska planeringsterminen kommer att utvecklas under 2022 i linje med genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, med hänsyn till behovet av anpassning. Kommissionen kommer att göra allt för att säkerställa synergieffekter och enhetliga rapporteringskrav mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och den europeiska planeringsterminen. En konstruktiv dialog med medlemsstaterna kommer att föras i samband med omarbetningen av den europeiska planeringsterminen, vid sidan av dialogen om genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna.

4.2.Facilitetens bidrag till projekt som omfattar flera länder

Faciliteten för återhämtning och resiliens ger stöd till medlemsstaternas deltagande i gränsöverskridande projekt, där planeringen av reformer och investeringar för de kommande fem åren äger rum samtidigt och på ett samordnat sätt. Även om varje återhämtnings- och resiliensplan återspeglar den specifika situationen i varje enskild medlemsstat finns det vissa gemensamma utmaningar som kräver samordnade reformer och investeringar. Samarbeten mellan flera länder kan möjliggöra stöd till stora projekt som en enskild medlemsstat inte kan utveckla på egen hand, däribland genom att samla resurser, förstärka projektens genomslag eller skapa stordriftsfördelar och synergieffekter.

När planerna utarbetades spelade kommissionen en aktiv roll för att uppmuntra medlemsstaterna att delta i viktiga projekt som omfattar flera länder, vilket skulle förbättra samordningen för kritiska investeringar i strategiska sektorer – och skapa konkreta fördelar för den inre marknaden. Till exempel anordnade kommissionen ett seminarium om digitala projekt som omfattar flera länder i januari 2021 för att underlätta ett utbyte mellan medlemsstaterna i samband med sådana projekt. Som ett resultat av detta omfattar flera av återhämtnings- och resiliensplanerna åtgärder som ingår i projekt som omfattar flera länder, vilka redovisas nedan.

Grön omställning

Mer än hälften av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar åtgärder som bidrar till projekt som omfattar flera länder eller gränsöverskridande initiativ i samband med den gröna omställningen. Detta gäller 12 av de 22 planer som antagits. Sammantaget är fler än 37 åtgärder (eller delåtgärder) relevanta för gröna flerlandsprojekt eller gränsöverskridande projekt, med ett totalt belopp som överstiger 271 miljarder euro.  

·De projekt som omfattar flera länder som ingår i flest planer är de elva planerade viktiga projekten av gemensamt europeiskt intresse med inriktning på vätgas (8 planer). De gröna projekten som omfattar flera länder omfattar även en elektrisk förbindelseledning (0,1 miljarder euro) och en järnvägslänk mellan Verona och Brenner (0,9 miljarder euro).  

·De gränsöverskridande projekten kommer att främja driftskompatibiliteten i EU:s järnvägsnät med en betydande gränsöverskridande dimension. De gäller i första hand utbyggnaden av det europeiska ledningssystemet för järnvägstrafik (ERTMS) (3 planer, 5 projekt, 3,1 miljarder euro). ERTMS syftar till att förbättra järnvägsnätets interoperabilitet, digitalisering och säkerhet, och är avgörande för övergången från landsväg till järnväg på gränsöverskridande fraktrutter. Hela EU (ERTMS) har stora investeringsbehov när det gäller järnvägssignalering, eftersom endast 11 % av TEN-T-korridorerna är tillräckligt utrustade. Dessutom kommer faciliteten för återhämtning och resiliens att finansiera utbyggnaden av flera TEN-T-korridorer (t.ex. Rail Baltica, linjer vid Medelhavet (Spanien–Frankrike), mellan Skandinavien och Medelhavet (italienska delen) och mellan Nordsjön och Medelhavet (Belgien–Luxemburg)) med ett belopp som överstiger 22,9 miljarder euro (preliminärt 6 planer, 23 projekt). 

Tabell 3: Gröna projekt som omfattar flera länder i antagna återhämtnings- och resiliensplaner

AT

BE

BG

CY

CZ

DE

DK

EE

EL

ES

FI

FR

HR

HU

IE

IT

LT

LU

LV

MT

NL

PL

PT

RO

SE

SI

SK

Totalt

Viktiga projekt för vätgas

●

●

●

●

●

●

●

●

8

Elektrisk förbindelseledning

●

1

Järnvägslänk

●

1

ERTMS

●

●

●

3

TEN-T-korridorer

●

●

●

●

●

●

6

 

Digital omställning

De flesta av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar åtgärder som bidrar till projekt som omfattar flera länder eller gränsöverskridande initiativ i samband med den digitala omställningen. Detta gäller 20 av de 22 planer som antagits, med undantag av Danmarks och Maltas planer. Sammantaget är fler än 60 åtgärder (eller delåtgärder) relevanta för projekt som omfattar flera länder i samband med den digitala omställningen, med ett totalt belopp på omkring 5 miljarder euro.  

De projekt som omfattar flera länder som är vanligast förekommande i återhämtnings- och resiliensplanerna är de två planerade viktiga projekten av gemensamt europeiskt intresse om mikroelektronik (12 planer) och molnteknik (6 planer). Flera återhämtnings- och resiliensplaner omfattar även investeringar i projekt som omfattar flera länder med anknytning till de europeiska digitala innovationsknutpunkterna (8 planer), 5G-korridorer (7 planer) och kvantkommunikation (4 planer). I tabell 4 visas fördelningen av projekt som omfattar flera länder för digital omställning i de återhämtnings- och resiliensplaner som har antagits.

Tabell 4: Projekt som omfattar flera länder för den digitala omställningen

AT

BE

BG

CY

CZ

DE

DK

EE

EL

ES

FI

FR

HR

HU

IE

IT

LT

LU

LV

MT

NL

PL

PT

RO

SE

SI

SK

Totalt

Mikroelektronik

●

●

●

●

●

●

●

●

●

●

●

●

12

Europeiska digitala innovationsknutpunkter

●

●

●

●

●

●

●

●

8

5G-korridorer

●

●

●

●

●

●

●

7

Molntjänster

●

●

●

●

●

●

6

Europeisk infrastruktur för kvantkommunikation

●

●

●

●

4

Europeiska högpresterande datorsystem

●

●

●

3

Sammankopplade offentliga förvaltningar

●

●

●

3

Europas genomprojekt

●

●

●

3

Undervattenskablar

●

●

2

Blockkedja (EBSI)

●

●

2

Säkerhetscentraler

●

●

2

Utbildning och kompetens

0

Annat

●

●

●

●

●

●

●

●

●

9

4.3.Genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens och deltagandet av relevanta berörda parter

Samråd med arbetsmarknadens parter och lokala och regionala myndigheter

Medlemsstaterna har valt olika tillvägagångssätt när det gäller samråd med berörda parter vid utarbetandet av sina respektive återhämtnings- och resiliensplaner. Enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska medlemsstaterna tillhandahålla en sammanfattning av de samråd som anordnats med berörda parter under utarbetandet av återhämtnings- och resiliensplanerna, däribland arbetsmarknadens parter och lokala och regionala myndigheter. Medlemsstaterna fick själva bestämma hur samrådsprocessen skulle organiseras i enlighet med nationella traditioner och rättsliga ramar, och olika tillvägagångssätt har valts. Vissa av medlemsstaterna genomförde samråd om hela den övergripande planen, medan andra valde ut enskilda sektorer eller regioner. Under pandemin har arbetsmarknadens parter stött utformningen och genomförandet av nöd- och återhämtningsåtgärder och av planerna för återhämtning och resiliens i alla medlemsstater. Arbetsmarknadsparternas deltagande i samråden varierade emellertid starkt bland medlemsstaterna, och blandad feedback har lämnats till kommissionen om samrådsprocessen på nationell nivå, från regelbundna och djupgående samråd till mer begränsade samrådsprocesser. Lokala och regionala myndigheter uppgav i flera fall att de ansåg att de borde ha varit mer delaktiga i utarbetandet av planerna.

Kommissionen påpekar regelbundet för medlemsstaterna att det är viktigt att berörda parter deltar både i utarbetandet och genomförandet av planerna. När det gäller genomförandet av planerna uppmuntrar kommissionen regelbundet medlemsstaterna att samarbeta aktivt med arbetsmarknadens parter, civilsamhällesorganisationer och andra berörda parter genom särskilda regelbundna möten. Dessa utbyten kan även vara ett tillfälle att behandla den bredare samordningen av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken, socialpolitiken och hållbarhetspolitiken. De skulle därmed kunna bidra till en gemensam kartläggning av utmaningar, en förbättring av politiska lösningar och ett framgångsrikt genomförande av faciliteten för återhämtning och resiliens. Vid sidan av de strukturer och förfaranden som medlemsstaterna har infört på nationell nivå för att göra lokala och regionala myndigheter delaktiga kommer kommissionen och medlemsstaterna att anordna ett årligt evenemang där de som är ansvariga för genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna ska delta. Detta årliga evenemang kommer att omfatta alla berörda parter, inbegripet lokala och regionala myndigheter. Det kommer även att fungera som en horisontell plattform för utbyte av synpunkter på genomförandet av planerna och säkerställa ett nära samarbete mellan alla berörda aktörer. 

Interinstitutionell dialog och demokratisk ansvarsskyldighet

Kommissionen har ett nära samarbete med Europaparlamentet och rådet om faciliteten för återhämtning och resiliens och har visat ett starkt engagemang för att säkerställa ett öppet informationsflöde. I samband med bedömningen av planerna lämnade kommissionen både muntlig och skriftlig information till Europaparlamentet. I enlighet med förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens tillkännagav kommissionen alla återhämtnings- och resiliensplaner som lämnats in officiellt av medlemsstaterna utan onödigt dröjsmål. För att underlätta läsningen tillhandahöll kommissionen även engelska maskinöversättningar av alla planer som lämnats in. Kommissionen offentliggjorde varje förslag till rådets genomförandebeslut samma dag som de antogs och lämnade dem omedelbart till Europaparlamentet och rådet tillsammans med ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med en beskrivning av kommissionens analys av den relevanta återhämtnings- och resiliensplanen. Dessutom lämnade kommissionen en översikt över viktig information till Europaparlamentet och rådet tillsammans med annan information om genomförandet av faciliteten, inbegripet kommunikationsstrategierna. Alla relevanta dokument och uppgifter lämnades samtidigt och på lika villkor till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 25 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

Inför genomförandet av planerna utarbetade kommissionen en process för att lämna preliminära slutsatser om huruvida de relevanta delmålen och målen har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt. Denna process visade sig vara ett bra sätt att lämna synpunkter redan i samband med den första ansökan om utbetalning som lämnades in av Spanien i slutet av 2021. Kommissionen kommer att fortsätta sitt nära samarbete med Europaparlamentet och säkerställa ett öppet informationsflöde med hög nivå av tillgänglighet och engagemang i hela genomförandefasen under de kommande åren.

Kommissionen har haft regelbundna utbyten med Europaparlamentet för att diskutera övergripande ämnen angående faciliteten för återhämtning och resiliens. I enlighet med förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens genomfördes fyra ”dialoger om återhämtning och resiliens” under 2021 för att utbyta synpunkter om faciliteten. Kommissionen fick även en inbjudan att delta i regelbundna möten med den permanenta arbetsgruppen för de gemensamma utskotten ECON-BUDG och deltog i 15 möten under 2021. Dessa forum gav möjlighet till muntliga utbyten av sammanställd information om återhämtnings- och resiliensplanerna på grundval av presentationer som delgavs Europaparlamentet och rådet på lika villkor och som offentliggjordes på kommissionens webbplats 43 . Detta utbyte kommer att fortsätta i linje med kommissionens åtagande att uppfylla facilitetens demokratiska ansvarsskyldighet.

Genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna diskuteras även i den utökade interinstitutionella dialogen på europeisk nivå, både med Europaparlamentet och rådet. Ett löpande utbyte om den sociala och ekonomiska utvecklingen i EU säkerställs genom den halvårsvisa makroekonomiska dialogen på politisk och teknisk nivå mellan rådet, kommissionen och företrädare för arbetsmarknadens parter på EU-nivå. Detta format har redan använts för att diskutera genomförandet av faciliteten, och det kommer att finnas ytterligare tillfällen att diskutera ämnet i framtiden.

Information om faciliteten för återhämtning och resiliens

Enligt reglerna för faciliteten för återhämtning och resiliens ska mottagare av ekonomiskt stöd framhålla unionsfinansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet 44 , i synnerhet när de marknadsför åtgärderna och deras resultat, genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

Medlemsstaterna har inrättat nationella webbplatser och offentliggjort sina återhämtnings- och resiliensplaner. Planerna är även tillgängliga på kommissionens webbplats om faciliteten för återhämtning och resiliens 45 . Som anges i avsnitt 1 införde kommissionen även en resultattavla med olika avsnitt som ger en översikt över länder, pelare, tidsramar, delmål och mål, utbetalningar, gemensamma indikatorer och tematiska analyser 46 .

I medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner ingår även en beskrivning av deras kommunikationsstrategier för att uppfylla de minimikrav på synlighet och kommunikation som är tillämpliga för EU-finansiering. Dessa krav definieras i förordning (EU) 2021/241 (artikel 34). Arbetet med dessa strategier fortskrider i takt med medlemsstaternas genomförande av sina nationella planer. Kommissionen ger fortlöpande råd till medlemsstaterna inom detta område.

För att ytterligare öka synligheten för faciliteten för återhämtning och resiliens och stärka samarbetet med medlemsstaterna har kommissionen utökat nätverket INFORM EU så att det även omfattar facilitetens kommunikatörer 47 . I detta nätverk sammanförs kommunikatörer för alla EU-fonder från både medlemsstaterna och kommissionen. Deltagandet av faciliteten för återhämtning och resiliens ger synergieffekter med såväl sammanhållningsfonderna som andra EU-fonder när det gäller kommunikationen inom EU. Inom detta nätverk har kommissionen anordnat regelbundna möten med medlemsstaternas kommunikationssamordnare för faciliteten för återhämtning och resiliens. Under dessa möten ger kommissionen råd till medlemsstaterna om kraven på synlighet och kommunikation inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, däribland att utveckla kommunikationsstrategin, inrätta en nationell webbplats för faciliteten eller säkerställa synligheten hos EU:s stöd till de slutliga stödmottagarna. Nätverket är även ett forum för utbyte av bästa praxis och ömsesidigt lärande bland medlemsstaterna.

De tjänstemän för den europeiska planeringsterminen som är utstationerade i kommissionens representationer har en viktig roll när det gäller att främja kommunikationssamarbetet i varje medlemsstat. Tjänstemännen har etablerat kontakt med sina motparter i de nationella förvaltningar som arbetar med kommunikation för att säkerställa att gemensamma kommunikationsåtgärder vidtas. Detta samarbete ökar synligheten hos faciliteten för återhämtning och resiliens, däribland genom gemensamma evenemang med företrädare på hög nivå för medlemsstaterna och kommissionen för att understryka den europeiska dimensionen av de projekt som får stöd genom faciliteten. Samarbeten håller även på att inledas med Europaparlamentets förbindelsekontor för att säkerställa att kommissionen informerar dem om relevanta verksamheter och gör dem delaktiga i tillämpliga fall.

Tekniskt stöd till medlemsstaterna

Vissa av medlemsstaterna har begärt tekniskt stöd i samband med genomförandet av sina planer, däribland genom kommissionens instrument för tekniskt stöd till kapacitetsutveckling. Under 2021 bidrog fler än 140 projekt till genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna. Projekten omfattar stöd till återhämtnings- och resiliensplanernas övergripande genomförandemekanismer (t.ex. övervakning, rapportering, projektledning, samordning, mekanismer för revision och kontroll, tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada eller kommunikation), men även stöd till genomförandet av tematiska reformer och investeringar (t.ex. verkställandet av en nationell strategi för artificiell intelligens i Spanien, åtgärder till stöd för utgiftsöversyner i Belgien eller utvecklingen av en nationell strategi och handlingsplan för vätgas i Rumänien).

Under 2021 införde Cypern, Grekland, Kroatien och Rumänien ytterligare tekniskt stöd för genomförandet av reformer eller investeringar i sina återhämtnings- och resiliensplaner enligt artikel 7.2 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Kroatien överförde även nationella medel till kommissionen, enligt artikel 7 i förordningen om tekniska stödinstrument, för att finansiera ytterligare tekniskt stöd till tre reformprojekt i landets plan. Detta gör att ytterligare åtta projekt för tekniska stödinstrument som bidrar till genomförandet av planen för återhämtning och resiliens kan inledas på områdena hälso- och sjukvård, utbildning, offentlig upphandling, energi, bättre lagstiftning, minskning av den administrativa börden och främjande av investeringar.

4.4.Kontrollsystem och skydd av unionens finansiella intressen

Eftersom faciliteten är ett resultatbaserat program baseras betalningarna från kommissionen till medlemsstaterna på uppfyllandet av de delmål och mål som anges i återhämtnings- och resiliensplanerna. Medlemsstaterna är mottagare av medel genom faciliteten för återhämtning och resiliens som, när de har betalats ut, går in i den nationella budgeten. För varje återhämtnings- och resiliensplan fastställs en uppsättning av delmål och mål samt det relevanta beloppet för varje delbetalning i rådets genomförandebeslut. När en ansökan om utbetalning lämnas in av en medlemsstat gör kommissionen en bedömning av huruvida varje delmål och mål har uppfyllts av medlemsstaten på ett tillfredsställande sätt. Om något av delmålen eller målen inte har uppfyllts kan utbetalningen delvis ställas in. Under 2021 inrättade kommissionen en övervaknings- och kontrollram för faciliteten för återhämtning och resiliens, däribland särskilda revisionsenheter och rättsliga enheter samt specifika kontroll- och revisionsstrategier som utformats för faciliteten. Kommissionen införde dessutom noggranna interna förfaranden för bedömning av återhämtnings- och resiliensplanerna och efterföljande ansökningar om utbetalning för att säkerställa effektiva och ändamålsenliga förhands- och efterhandskontroller.

Varje medlemsstat måste införa ett effektivt och ändamålsenligt kontrollsystem. Denna skyldighet föreskrivs i artikel 22.1 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Varje medlemsstat måste beskriva sitt nationella kontrollsystem i sin nationella plan för återhämtning och resiliens. Därefter bedöms systemet av kommissionen som antingen ”tillräckligt” (A) eller ”otillräckligt” (C) 48 . Om de arrangemang som föreslås av medlemsstaten inte bedöms vara tillräckliga kan planen inte godkännas. Även om medlemsstaterna själva är ansvariga för skyddet av unionens ekonomiska intressen har kommissionen även befogenhet att återkräva medlen och/eller tillämpa finansiella korrigeringar i händelse av bedrägeri, korruption eller intressekonflikt som inte har åtgärdats av medlemsstaterna eller vid allvarliga överträdelser av de skyldigheter som fastställs i finansierings- och låneavtalen.

Efter bedömningen av planerna drog kommissionen slutsatsen att samtliga 22 återhämtnings- och resiliensplaner som antogs under 2021 hade ett tillräckligt kontrollsystem. Kommissionen konstaterade emellertid att det fanns vissa brister i 16 av planerna och ombad berörda medlemsstater att vidta ytterligare korrigeringsåtgärder innan de lämnade in sin första ansökan om utbetalning. De berörda medlemsstaterna samtyckte till att lägga till de nödvändiga åtgärderna i sina respektive återhämtnings- och resiliensplaner 49 . De motsvarande delmålen och målen anges i bilagan till rådets genomförandebeslut och måste vara uppfyllda innan den första ansökan om utbetalning behandlas (vilket utesluter förhandsfinansiering). Därmed säkerställs kontrollsystemens tillräcklighet ytterligare innan en regelbunden utbetalning görs till en medlemsstat.

Kommissionen granskar den ”förvaltningsförklaring” 50 och den ”revisionssammanfattning” 51 som lämnas av medlemsstaterna med varje ansökan om utbetalning och genomför efterhandsrevisioner av delmål och mål. För att kontrollera om delmålen och målen har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt bedöms de bevis som lämnats av medlemsstaten (i linje med rådets genomförandebeslut och de operativa arrangemangen) av särskilda landsgrupper med företrädare för flera generaldirektorat. Dessutom granskar en särskild revisionsenhet de förvaltningsförklaringar och revisionssammanfattningar som lämnas av medlemsstaterna med varje ansökan om utbetalning. Riskbaserade efterhandsrevisioner kommer att genomföras för att säkerställa att den information som lämnats av medlemsstaten är korrekt. Kommissionen har befogenhet att återkräva medel om den i efterhand konstaterar att ett delmål eller ett mål inte hade uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.

Hittills har kommissionen granskat eller inlett förfaranden för att granska de förvaltningsförklaringar och revisionssammanfattningar som ingår i de fem ansökningar om utbetalning som lämnats in av Spanien, Frankrike, Grekland, Italien och Portugal. På grund av den korta tidsperioden mellan godkännandet av planerna och inlämningen av dessa ansökningar har omfattningen av det revisionsarbete som utförts av de nationella myndigheterna i allmänhet varit begränsad. Kommissionen begärde ytterligare information från de nationella myndigheterna, framför allt för att bedöma om de uppgifter som avses i artikel 22 i förordningen samlas in och lagras på ett effektivt sätt i det nationella systemet, och identifierade ett antal punkter som måste följas upp på nationell nivå under 2022, vilket återspeglas i kommissionens preliminära bedömningar av de relevanta ansökningarna.

Även om medlemsstaterna själva är ansvariga för skyddet av de ekonomiska intressena under hela genomförandet av planen kommer kommissionen att utföra systemrevisioner av medlemsstaternas övervaknings- och kontrollsystem. Framför allt kommer kommissionen att granska de åtgärder som medlemsstaterna genomför för att förebygga, upptäcka och bekämpa bedrägerier, korruption, intressekonflikter och dubbel finansiering. Detta kommer även att omfatta system för insamling och lagring av uppgifter om stödmottagare, entreprenörer, underentreprenörer och verkliga förmånstagare. Kommissionen kan även genomföra slumpmässiga och riktade revisioner för att utreda möjliga fall av bedrägeri, korruption eller intressekonflikt. Kommissionen har befogenhet att återkräva medel eller inleda finansiella korrigeringar om bedrägeri, korruption eller intressekonflikter har konstaterats och inte åtgärdats av medlemsstaterna, eller om medlemsstaterna har gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser av skyldigheterna i finansierings- och låneavtalen.

4.5.Komplementaritet med annan EU-finansiering

I samband med utarbetandet av planerna ska medlemsstaterna följa de principer som ingår i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens och kommissionens vägledning 52 för att säkerställa att det inte förekommer någon dubbel finansiering av samma kostnader genom faciliteten och andra EU-fonder. Framför allt ska återhämtnings- och resiliensplanerna omfatta detaljerad information om de processer och strukturer som inrättats på nationell och regional nivå för att säkerställa komplementaritet och samordning i förvaltningen av de olika källorna till EU-finansiering. De bör säkerställa att stöd genom faciliteten för återhämtning och resiliens är ett komplement till det stöd som tillhandahålls genom andra av unionens fonder och program och att stödet inte täcker samma kostnader. Planerna bör även innehålla en beskrivning av de projekt som ska samfinansieras med andra unionsprogram och vad som ska täckas av varje finansieringskälla.

Under genomförandefasen ska medlemsstaterna övervaka situationen och lämna garantier för att dubbel finansiering inte förekommer. När medlemsstaterna lämnar in sina ansökningar om utbetalning ska de lämna en förvaltningsförklaring som omfattar ett åtagande att undvika dubbel finansiering med hänvisning till de övervaknings- och kontrollsystem som har införts. Som en del av halvårsrapporten ska medlemsstaterna även redovisa eventuella uppdateringar av användningen av andra EU-program för de reformer och investeringar som ingår i de godkända planerna, inklusive en specificering av de kostnader som täcks av programmen i händelse av samfinansiering. Kommissionen har befogenhet att utföra lämpliga kontroller och systemrevisioner på grundval av den information som lämnas av medlemsstaterna.

I samband med utarbetandet av återhämtnings- och resiliensplanerna gav kommissionen stöd till medlemsstaterna för att identifiera lämpliga instrument på unionsnivå som kan skapa synergieffekter med de åtgärder som finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens. Ett talande exempel är det stöd som tillhandahålls genom instrument för tekniskt stöd och dess föregångare, stödprogrammet för strukturreformer. De kommer framför allt att ge medlemsstaternas stöd under utarbetandet och genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna. Sektorsspecifikt stöd kommer också att finnas tillgängligt för medlemsstaterna genom
enheten för politiskt stöd inom Horisont Europa vid genomförandet av politiska reformer på forsknings- och innovationsområdet. Ett exempel på detta är projektet Rail Baltica, där finansiering genom faciliteten för återhämtning och resiliens kombinerades med andra typer av stöd, däribland Fonden för ett sammanlänkat Europa 2.0. De övergripande projekten för järnvägsinfrastruktur förblir desamma, och olika fonder ger stöd till olika typer av utgifter. Under hela genomförandet av faciliteten kommer kommissionen att fortsätta att uppmuntra medlemsstaterna att vara uppmärksamma på nya möjligheter till synergieffekter med andra av unionens program.

Eftersom stödet genom faciliteten för återhämtning och resiliens bara gäller fram till 2026 bistår kommissionen medlemsstaterna med att identifiera andra finansieringsåtgärder som täcker olika tidsramar eller skeden av projekten. Detta kommer att säkerställa att finansiering finns tillgänglig även efter facilitetens begränsade livscykel. Dessutom har kommissionen hjälpt till med att hitta fonder och program inom unionen som är inriktade på samma mål men som täcker en annan typ av åtgärd. På yrkesutbildningsområdet skulle till exempel åtgärderna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kunna ge stöd till skapandet av digital infrastruktur, medan finansieringen genom sammanhållningsfonderna för 2021–2027 skulle vara inriktad på kompletterande investeringar, till exempel stöd till yrkesutbildningsprogram för missgynnade grupper.

Kommissionen säkerställer att faciliteten för återhämtning och resiliens kompletterar sammanhållningsfonderna under programperioden 2021-2027. Förberedelseperioden för faciliteten för återhämtning och resiliens är nästan avslutad, men programplaneringen inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 pågår fortfarande. Kommissionen är särskilt uppmärksam på kopplingen mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och de fonder som ingår i avtalen om partnerskap med medlemsstaterna. På grund av de överlappande tidsramarna för förhandlingarna var det möjligt att skapa synergieffekter mellan dessa olika unionsinstrument. Framför allt har de flesta av medlemsstaterna en tydlig bild av de åtgärder som ingår i återhämtnings- och resiliensplanerna och kan därmed ta hänsyn till dem i programplaneringen av sammanhållningsfonderna. Detta kommer att säkerställa att åtgärderna kompletterar varandra.

5.Slutsats

Faciliteten för återhämtning och resiliens inrättades mot bakgrund av covid-19-krisen i februari 2021 för att ge medlemsstaterna ekonomiskt stöd så att de kunde påskynda genomförandet av hållbara reformer och investeringar och främja unionens ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Fram till 2026 kommer faciliteten att ha tillhandahållit 672,5 miljarder euro i lån och icke återbetalningspliktigt stöd till medlemsstaterna som stöd till deras reformer och investeringar för att mildra konsekvenserna av covid-19-pandemin och göra de europeiska ekonomierna och samhällena mer hållbara, motståndskraftiga och bättre förberedda för utmaningarna och möjligheterna i samband med den gröna och den digitala omställningen.

Ett år efter inrättandet av faciliteten har stora framsteg redan gjorts, och genomförandet är på god väg. Rådet har antagit 22 återhämtnings- och resiliensplaner med ett sammanlagt finansieringsbelopp på 445 miljarder euro (291 miljarder euro i icke-återbetalningspliktig finansiering och 154 miljarder euro i lån). Kommissionen betalade ut 56,6 miljarder euro som förfinansiering och 10 miljarder euro i en första utbetalning under 2021. Genomförandet av faciliteten är nu i full gång, och omkring 30 ansökningar om utbetalning förväntas under 2022. Framgångarna med emissionerna av obligationer och skuldväxlar genom återhämtningsinstrumentet Next Generation EU är en viktig milstolpe för unionen och ger EU ett kraftfullt verktyg för att finansiera återhämtningen och komma ur krisen som en mer motståndskraftig, rättvis och miljövänlig union.

Faciliteten för återhämtning och resiliens är ett innovativt verktyg. Den är ett unikt, efterfrågestyrt, resultatbaserat instrument som ger direkt ekonomiskt stöd till medlemsstaterna beroende på vilka resultat de har uppnått. Medel betalas ut till medlemsstaterna för att de ska kunna hantera de utmaningar de står inför genom reformer och investeringar fram till 2026. Utbetalningen av medel genom faciliteten för återhämtning och resiliens förutsätter att de delmål och mål som överenskommits med medlemsstaterna i förväg och som godkänts av rådet för genomförandet av de åtgärder som föreslås av medlemsstaterna i deras nationella återhämtnings- och resiliensplaner har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Den första utbetalningen till Spanien i slutet av 2021 har redan visat vilken genomslagskraft faciliteten har för att stödja genomförandet av viktiga reformer. Som framgår av denna rapport är de reformer och investeringar som får stöd genom faciliteten mycket viktiga för medlemsstaternas hantering av sina specifika utmaningar, samtidigt som de bidrar till politikområden med stor betydelse för unionens framtid (”de sex pelarna”). De kommer att bidra till unionens ambitiösa politiska agenda att uppnå en hållbar, rättvis och inkluderande återhämtning och göra EU:s ekonomi mer motståndskraftig mot framtida kriser. Samtidigt kommer de att bidra till omvandlingen av EU:s ekonomier och samhällen i linje med ambitionen för den gröna och digitala omställningen och den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Instrumentets mervärde är redan påtagligt. Genomförandet av faciliteten leder även till positiva spridningseffekter över hela unionen som ger stöd till den ekonomiska konvergensen. Sist men inte minst ger faciliteten stöd till genomförandet av projekt som omfattar flera länder som är av avgörande betydelse för unionen, vilket är ett tecken på EU-medlens additionalitet. De framsteg som görs i genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna och utbetalningarna genom faciliteten kan följas i realtid på en offentlig onlineplattform, resultattavlan för återhämtning och resiliens, där framstegen visas för varje delmål och mål.

Kommissionen tänker se till att genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens blir en gemensam framgång för alla européer. För detta ändamål kommer kommissionen att fortsätta att göra sitt yttersta för att alla relevanta intressenter ska vara delaktiga i ett framgångsrikt genomförande av planerna och upprätthålla sitt nära samarbete med Europaparlamentet och rådet under hela genomförandet av faciliteten.

BILAGA

Översikt över den aktuella situationen

	Officiell inlämning	Kommissionens positiva bedömning	Rådets antagande	Utbetalning av den första förfinansieringen	Undertecknande av operativa arrangemang	Inlämning av ansökan om utbetalning	Utbetalning
Österrike	30 april	21 juni	13 juli	28 september (450 miljoner euro)
Belgien	30 april	23 juni	13 juli	3 augusti (770 miljoner euro)
Bulgarien	15 oktober
Cypern	17 maj	8 juli	28 juli	9 september (157 miljoner euro)
Tjeckien	1 juni	19 juli	8 september	28 september (915 miljoner euro)
Danmark	30 april	17 juni	13 juli	2 september (201 miljoner euro)
Tyskland	28 april	22 juni	13 juli	26 augusti (2,25 miljarder euro)
Estland	18 juni	5 oktober	29 oktober	17 december (126 miljoner euro)
Grekland	27 april	17 juni	13 juli	9 augusti (4 miljarder euro)	21 december	29 december
Spanien	30 april	16 juni	13 juli	17 augusti (9 miljarder euro)	10 november	11 november	27 december (10 miljarder euro)
Finland	27 maj	4 oktober	29 oktober	21 januari 2022 (271 miljoner euro)
Frankrike	28 april	23 juni	13 juli	19 augusti (5,1 miljarder euro)	25 november	26 november
Kroatien	14 maj	8 juli	28 juli	28 september (818 miljoner euro)	9 februari
Ungern	11 maj
Irland	28 maj	16 juli	8 september	Har inte ansökt om förfinansiering
Italien	30 april	22 juni	13 juli	13 augusti (24,9 miljarder euro)	22 december	30 december
Lettland	30 april	22 juni	13 juli	10 september (237 miljoner euro)	16 februari
Litauen	14 maj	2 juli	28 juli	17 augusti (289 miljoner euro)
Luxemburg	30 april	18 juni	13 juli	3 augusti (12,1 miljoner euro)
Malta	13 juli	16 september	5 oktober	17 december (41,1 miljoner euro)
Nederländerna
Polen	3 maj
Portugal	22 april	16 juni	13 juli	3 augusti (2,2 miljarder euro)	18 januari	25 januari
Rumänien	31 maj	28 september	29 oktober	2 december (1,8 miljarder euro)
Slovakien	29 april	21 juni	13 juli	13 oktober (823 miljoner euro)	16 december
Slovenien	30 april	1 juli	28 juli	17 september (231 miljoner euro)
Sverige	28 maj

(1)

I enlighet med artikel 31 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

(2)

I denna rapport presenteras alla uppgifter och siffror med ett brytdatum den 28 februari 2022.

(3)

SWD(2021) 12 final

(4)

Rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021.

(5)

  https://ec.europa.eu/economy_finance/recovery-and-resilience-scoreboard/index.html .

(6)

  Faciliteten för återhämtning och resiliens | Europeiska kommissionen (europa.eu) .

(7)

Ingen förfinansiering begärdes.

(8)

I enlighet med artikel 35 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens har denna kommitté inrättats i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

(9)

I beloppet efter avdrag för förfinansiering beaktas de förfinansieringsbelopp som har betalats ut, med en proportionell minskning.

(10)

Kommissionen antog en positiv preliminär bedömning den 3 december 2021. Efter ett positivt yttrande från Ekonomiska och finansiella kommittén den 21 december och från kommittén för faciliteten för återhämtning och resiliens den 22 december kunde kommissionen genomföra utbetalningen den 27 december 2021.

(11)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2106 av den 28 september 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens genom fastställande av gemensamma indikatorer och närmare beståndsdelar i resultattavlan för återhämtning och resiliens, EUT L 429, 1.12.2021, s. 83.

(12)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2105 av den 28 september 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens genom fastställande av en metod för rapportering av sociala utgifter, EUT L 429, 1.12.2021, s. 79.

(13)

i) Vuxenutbildning, ii) Sysselsättningsstöd och skapande av arbetstillfällen, iii) Modernisering av arbetsmarknadsinstitutioner, iv) Förskoleverksamhet och barnomsorg, v) Allmän utbildning, yrkesutbildning och högre utbildning, vi) Hälso- och sjukvård, vii) Långvarig vård och omsorg, viii) Subventionerade bostäder och annan social infrastruktur, ix) Socialt skydd.

(14)

Enligt artikel 27 i förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens ska den berörda medlemsstaten rapportera två gånger per år inom ramen för den europeiska planeringsterminen om vilka framsteg som gjorts när det gäller uppfyllandet av planen för återhämtning och resiliens.

(15)

  Resultattavlan för återhämtning och resiliens (europa.eu) .

(16)

Som stöd till unionens utgiftsprogram.

(17)

 De sex pelarna är i) grön omställning, ii) digital omställning, iii) smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet ekonomisk sammanhållning, sysselsättning, produktivitet, konkurrenskraft, forskning, utveckling och innovation, och en välfungerande inre marknad med starka små och medelstora företag, iv) social och territoriell sammanhållning, v) hälsa samt ekonomisk, social och institutionell resiliens, inbegripet med målet att bland annat öka krisberedskapen och kapaciteten för krishantering, och vi) strategier för nästa generation, barn och ungdomar, såsom utbildning och kompetens.

(18)

Mer information om resultattavlan för återhämtning och resiliens finns på följande adress: https://ec.europa.eu/economy_finance/recovery-and-resilience-scoreboard/index.html .

(19)

Detta inkluderar investeringar som har en miljökoefficient på 40 eller 100 % enligt bilaga VI i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, och som inte redan ingår i bidraget till klimatet.

(20)

Detta belopp är lägre än de totala utgifter som tilldelas till pelaren för grön omställning eftersom den sistnämnda omfattar alla kostnader i samband med investeringen och inte bara de märkta utgifterna (till exempel skulle 100 % av kostnaderna för en investering med klimatkoefficient på 40 % normalt fördelas till pelaren för grön omställning).

(21)

 Mer information om detta politikområde finns i informationsbladet om ren energi i resultattavlan för återhämtning och resiliens .

(22)

C(2021) 1054 final.

(23)

 I återhämtnings- och resiliensplanerna ska medlemsstaterna specificera och motivera i vilken utsträckning varje åtgärd bidrar helt och hållet (100 %), delvis (40 %) eller inte alls (0 %) till de digitala målen, med användning av bilaga VII till förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Genom att kombinera koefficienterna med kostnadsuppskattningarna för varje åtgärd går det att beräkna i vilken utsträckning planerna bidrar till de digitala målen.

(24)

En regulatorisk sandlåda är ett regelverk som inrättats av en tillsynsmyndighet inom den finansiella sektorn för att ge privata företag möjlighet att utföra småskaliga provningar av sina innovationer i realtid i en kontrollerad miljö under myndighetens tillsyn.

(25)

Se   kommissionens rekommendation av den 18 september 2020  om en gemensam verktygslåda för unionen för att minska kostnaderna för utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet och säkerställa snabb och investeringsvänlig tillgång till 5G-radiospektrum, för att främja konnektivitet till stöd för den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen i unionen (C(2020) 6270 final).

(26)

Detta omfattar allmänna åtgärder för forskning, utveckling och innovation såväl som åtgärder som är särskilt inriktade på forskning, utveckling och innovation i samband med den gröna och digitala omställningen.

(27)

Denna uppskattning bygger på metoden med digital märkning av pelarna i resultattavlan för återhämtning och resiliens och motsvarar de åtgärder som tilldelats till politikområdet ”Stöd till små och medelstora företag” som primära eller sekundära politikområden.

(28)

Dessa siffror bygger på metoden med digital märkning av pelarna och de åtgärder som tilldelats till politikområdet ”Stöd till små och medelstora företag” som primära eller sekundära politikområden och har utökats ytterligare med beaktande av de kompletterande åtgärder inom andra politiska pelare eller politikområden som också är relevanta för små och medelstora företag. Åtgärder som endast ger stöd till små och medelstora företag har identifierats på grundval av deras beskrivning i de relevanta bilagorna till rådets genomförandebeslut.

(29)

Detta följer Eurostats klassificering av miljöskatter i Eurostat (2013) Environmental taxes, a statistical guide, för definitionen av miljöskatter (finns på https://ec.europa.eu/eurostat/documents/3859598/5936129/KS-GQ-13-005-EN.PDF ).

(30)

Beskattning som bygger på koldioxidutsläpp betraktas som energiskatt. Beskattning som bygger på utsläpp av kväve- eller svaveloxider betraktas som utsläppsskatt.

(31)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Säker 5G-utbyggnad i EU – Genomförande av EU:s verktygslåda, COM(2020)50 av den 29 januari 2020

(32)

Se Pfeiffer P., Varga J. och in ’t Veld J. (2021), Quantifying Spillovers of NGEU investment, European Economy Discussion Papers, nr 144 och Afman et al. (2021), An overview of the economics of the Recovery and Resilience Facility, Quarterly Report on the Euro Area (QREA), vol. 20, nr 3, s. 7–16. I båda studierna betonas även resultatens känslighet för de viktigaste antagandena.

(33)

Beroende på utgiftsprofilen under sex respektive fyra år. Med additionalitet avses medel som inte ersätter återkommande nationella utgifter eller andra EU-medel (se förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens (slutligt kompromissförslag) skäl 10a, artikel 4a och artikel 8.

(34)

Det ekonomiska bidraget genom faciliteten för återhämtning och resiliens per medlemsstat beräknas med beaktande av, för varje medlemsstat, i) befolkningen, ii) BNP per capita, iii) arbetslösheten och iv) minskningen av BNP i fasta priser 2020 och 2021. Det kommer att uppdateras under sommaren 2022 på grundval av de senaste uppgifterna från Eurostat.

(35)

I diagrammet visas de största möjliga effekterna på BNP i fasta priser uttryckt som avvikelse i procent från ett referensscenario utan politiska förändringar för en linjär utgiftsprofil för återhämtningsinstrumentet (2021–2026) med antagande av hög produktivitet. Grupperna omfattar följande medlemsstater: BNP per capita över genomsnittet: AT, BE, DE, DK, FR, FI, IE, LU, NL, SE, BNP per capita under EU-genomsnittet (hög skuld): CY, EL, ES, IT, PT, och BNP per capita under EU-genomsnittet (låg skuld): alla medlemsstater i EU-27 som inte ingår i någon av de föregående grupperna. Källa: Sammanställning baserad på Pfeiffer et al. (2021)

(36)

De sociala utgifterna beräknas på grundval av de nio områdena inom socialpolitiken indelade i fyra sociala kategorier (sysselsättning och kompetens, utbildning och barnomsorg, hälso- och sjukvård samt långvarig vård och omsorg eller socialpolitik) i enlighet med den delegerade förordningen (EU) 2021/2105.

(37)

I förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens definieras resiliens i artikel 2.5 som ”förmågan att hantera ekonomiska, sociala och miljömässiga kriser eller ihållande strukturella förändringar på ett rättvist, hållbart och inkluderande sätt”.

(38)

  Resultattavlan för resiliens, rapport och bilaga | Europeiska kommissionen (europa.eu) .

(39)

I 2020 års strategiska framsynsrapport ( https://ec.europa.eu/info/strategy/strategic-planning/strategic-foresight/2020-strategic-foresight-report_en ) definieras resiliens som förmågan att inte bara att stå emot och hantera utmaningar, utan att även att genomgå omställningar på ett hållbart, rättvist och demokratiskt sätt.

(40)

COM(2021) 550 final.

(41)

Europas digitala decennium: digitala mål för 2030 | Europeiska kommissionen (europa.eu).

(42)

COM(2021) 740 final.

(43)

  https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/recovery-coronavirus/recovery-and-resilience-facility/information-provided-european-parliament-or-council-recovery-and-resilience-plans_en . 

(44)

Detta inbegriper att i tillämpliga fall visa upp unionens emblem och en lämplig finansieringsförklaring med lydelsen ”Finansieras av Europeiska unionen – Next Generation EU”.

(45)

  Faciliteten för återhämtning och resiliens | Europeiska kommissionen (europa.eu) .

(46)

  Resultattavlan för återhämtning och resiliens (europa.eu) .

(47)

Nätverket INFORM EU är ett EU-övergripande nätverk av kommunikationstjänstemän som är ansvariga för att redogöra för EU:s och medlemsstaternas investeringar under delad förvaltning. Detta omfattar följande EU-fonder: Regionalpolitik: Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Fonden för en rättvis omställning (FRO) och Sammanhållningsfonden, Socialpolitik: Europeiska socialfonden (ESF +), Inrikesfrågor: Asyl-, migrations- och integrationsfonden, instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik och Fonden för inre säkerhet (ISF), Sjöfartsfrågor: Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF). Nätverket omfattar även faciliteten för återhämtning och resiliens.

(48)

Kommissionen bedömer framför allt om kontrollsystemet bygger på stabila processer och strukturer, om aktörerna och deras roller och ansvarsområden definieras på ett tydligt sätt samt om en lämplig fördelning av funktionerna har säkerställts. Dessa organ måste ha rättsliga befogenheter och administrativ kapacitet för att kunna utöva sina föreskrivna roller och uppgifter under genomförandet av planen. Kommissionen granskar även de arrangemang som beskrivs i planen för insamling och tillgång till uppgifter om slutliga mottagare för att förebygga, upptäcka och bekämpa korruption, bedrägerier och intressekonflikter i samband med användning av medlen. Dessutom bedömer kommissionen om återhämtnings- och resiliensplanen har tillräckliga arrangemang för att undvika dubbel finansiering.

(49)

De brister som konstaterades i medlemsstaternas kontrollsystem gällde avsaknaden av ett databassystem för insamling och lagring av uppgifter enligt kravet i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, avsaknaden av rättsliga mandat för de olika organ som är ansvariga för att genomföra och granska finansieringen, den otillräckliga administrativa kapaciteten hos de genomförande- och revisionsorgan som är ansvariga för genomförandet av planen för återhämtning och resiliens samt bristen på tydliga revisionsstrategier eller åtgärder för bedrägeribekämpning. Alla dessa brister måste åtgärdas innan en medlemsstat kan ta emot sin första regelbundna utbetalning, dvs. den första utbetalningen genom faciliteten för återhämtning och resiliens bortsett från förhandsfinansieringen.

(50)

 I den förvaltningsförklaring som lämnas med ansökan om utbetalning måste medlemsstaterna hänvisa till det faktum att de kontrollsystem som införts garanterar att medlen kommer att hanteras i enlighet med alla tillämpliga regler – i synnerhet regler för att undvika intressekonflikter och förebygga bedrägerier, korruption och dubbel finansiering i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.

(51)

Sammanfattning av de revisioner som utförts på nationell nivå under genomförandeperioden.

(52)

SWD(2021) 12 final.