<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.55-20141201.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C‑163/15</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62015CC0163</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:834">EU:C:2015:834</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>6</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>6</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT WATHELET – MÅL C‑163/15</P><P>HASSAN</P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Melchior Wathelet</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20151217">17 december 2015</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑163/15</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">Youssef Hassan</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">mot</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">Breiding Vertriebsgesellschaft mbH</HT></P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf (regional domstol i andra instans i Düsseldorf, Tyskland))</HT></P></STI></TITLE><INDEX><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Gemenskapsvarumärke</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EG) nr 207/2009</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 23</KEYWORD><KEYWORD>Licens</KEYWORD><KEYWORD>Register över gemenskapsvarumärken</KEYWORD><KEYWORD>Rätt för licensinnehavare att väcka talan om intrång trots att licensen inte införts i registret över gemenskapsvarumärken</KEYWORD></INDEX><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>I –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 23.1 första meningen i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE> om gemenskapsvarumärken<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="078" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2009">EUT L 78, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Begäran har framställts i ett mål mellan Youssef Hassan och Breiding Vertriebsgesellschaft mbH (nedan kallat Breiding), angående en talan som väckts av Breiding mot Youssef Hassan angående intrång i rättigheterna till ett gemenskapsvarumärke.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>II –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Skäl 11 till förordning nr 207/2009 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>Ett gemenskapsvarumärke bör kunna anses som ett särskilt förmögenhetsobjekt utan samband med det företag vars varor och tjänster det betecknar. Varumärket bör därför kunna överlåtas under förutsättning att allmänheten inte vilseleds genom överlåtelsen. Det bör vidare kunna ställas som säkerhet till förmån för tredje man eller bli föremål för licenser.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></P></CONSID></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>I artikel 17 i förordningen, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Överlåtelse<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>, föreskivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="017.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Ett gemenskapsvarumärke får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="2"?><PARAG IDENTIFIER="017.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>En överlåtelse av ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av gemenskapsvarumärket utom när det, i enlighet med den lag som ska tillämpas på överlåtelsen, föreligger ett avtal om det motsatta eller om detta klart framgår av omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget.</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="017.005"><NO.PARAG>5.</NO.PARAG><ALINEA>En överlåtelse ska införas i registret och offentliggöras på begäran av en av parterna.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="017.006"><NO.PARAG>6.</NO.PARAG><ALINEA>Innan överlåtelsen har införts i registret kan förvärvaren inte göra gällande de rättigheter som uppstår genom gemenskapsvarumärkets registrering.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 19 i förordningen, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Sakrätt<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="019.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Ett gemenskapsvarumärke kan utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en begränsad sakrätt.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="019.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>På begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 bli införda i registret och offentliggöras.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 22 i samma förordning, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>Licens<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="022.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Ett gemenskapsvarumärke kan bli föremål för licens för en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller viss del av gemenskapen. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="022.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet kan licenstagaren väcka talan om intrång i gemenskapsvarumärket endast om dess innehavare lämnar sitt medgivande till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse härom.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="022.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>En licenstagare ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av gemenskapsvarumärket har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="022.005"><NO.PARAG>5.</NO.PARAG><ALINEA>På begäran av en av parterna ska uppgift om upplåtelse eller överlåtelse av en licens för ett gemenskapsvarumärke införas i registret och offentliggöras.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I artikel 23 i förordning nr 207/2009, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>Rättsverkan i förhållande till tredje man<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>, föreskriver:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="023.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>De rättshandlingar angående ett gemenskapsvarumärke som anges i artiklarna 17, 19 och 22 ska inte äga rättsverkan i förhållande till tredje man i samtliga medlemsstater förrän efter de införts i registret. Emellertid ska en sådan rättshandling äga rättsverkan i förhållande till tredje man, innan den införts i registret, om denne har förvärvat rättigheter till varumärket efter det att rättshandlingen ägde rum men han kände till rättshandlingen vid tiden för rättigheternas förvärvande.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="023.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Punkt 1 ska inte tillämpas på en person som förvärvar ett gemenskapsvarumärke eller en rättighet till ett gemenskapsvarumärke genom att ett företag i sin helhet överlåts eller genom en annan generell övergång.</ALINEA><?PAGE NO="3"?><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>III –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrunden till det nationella målet och begäran om förhandsavgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Sedan den <DATE ISO="20110102">2 januari 2011</DATE> är Breiding licenstagare för gemenskapsordmärket ARKTIS, som anmäldes den <DATE ISO="20020815">15 augusti 2002</DATE> och registrerades den <DATE ISO="20040211">11 februari 2004</DATE> med nummer CTM 002818680, men licensen har inte införts i registret över gemenskapsvarumärken (nedan kallat registret). Varumärket innehas av KBT &amp; Co. Ernst Kruchen agenzia commerciale sociétà och gäller bland annat för sängkläder och sängtäcken. Enligt licensavtalet är Breiding skyldigt att i eget namn göra gällande rättigheter i samband med intrång i varumärkesrättigheterna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Youssef Hassan är chef för OVL Onlinevertrieb &amp; -logistik GmbH &amp; Co. KG, som den <DATE ISO="20100501">1 maj 2010</DATE> övertog hans enskilda firma. Dessa företag saluförde den <DATE ISO="20091027">27 oktober 2009</DATE>, respektive den <DATE ISO="20121030">30 oktober 2012</DATE>, olika duntäcken under benämningarna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>Arktis 90<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>Arktis 90 HS<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>innoBETT selection Arktis<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> på hemsidan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>schoene-traeume.de<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Som en följd av händelser som inträffade under år 2009 sände det bolag som då var licenstagare för märket ARKTIS Youssef Hassan en skrivelse i vilken han formellt uppmanades att upphöra med viss verksamhet. Den <DATE ISO="20100203">3 februari 2010</DATE> undertecknade Youssef Hassan ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>avtal om upphörande<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>, enligt vilket Youssef Hassan, vid äventyr av vite som skulle fastställas av licenstagaren, åtog sig att upphöra att använda benämningen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>ARKTIS<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/> för sängkläder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Efter händelserna år 2012 väckte Breiding talan vid behörig Landgericht (regional domstol i första instans) som fastställde giltigheten av detta avtal och förpliktade Youssef Hassan att utge information, lämna ut de varor som gjorde intrång i varumärket för förstöring, samt att betala skadestånd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Youssef Hassan överklagade denna dom till Oberlandesgericht Düsseldorf (regional domstol i andra instans i Düsseldorf) som ansåg att utgången i målet berodde på huruvida Breiding, som enligt licensavtalet förfogar över licensinnehavarens medgivande i den mening som avses i artikel 22.3 i förordning 207/2009, kan väcka talan om intrång i varumärket trots att bolaget inte har införts som licenstagare i registret.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Svaret på denna fråga beror på hur artikel 23.1 första meningen i förordningen ska tolkas. Eftersom Oberlandsgericht Düsseldorf (regional domstol i andra instans i Düsseldorf) var i tvivel angående denna tolkning beslöt man att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>1)</NO.P><TXT>Utgör artikel 23.1 första meningen i [förordningen] hinder mot att en licenstagare väcker talan om varumärkesintrång när nämnda licenstagare inte har införts i registret …?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>För det fall att den första frågan ska besvaras jakande: Utgör artikel 23.1 första meningen i [förordningen] i så fall hinder mot en nationell rättspraxis enligt vilken licenstagaren i eget namn kan göra varumärkesinnehavarens rättigheter gällande mot den som gör sig skyldig till intrånget, i enlighet med de befogenheter licenstagaren har i detta avseende (Prozessstandschaft)?<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>IV –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har inkommit från Breiding, den tyska och den polska regeringen, samt från Europeiska kommissionen. I enlighet med artikel 76.2 i domstolens rättegångsregler, och mot bakgrund av vad som framkommit under det skriftliga förfarandet, ansåg sig domstolen ha tillräckligt underlag för att avgöra målet utan att hålla muntlig förhandling.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="4"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>V –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Genom den första tolkningsfrågan söker den nationella domstolen få klarhet i huruvida artikel 23.1 första meningen i förordningen – som föreskriver att rättshandlingar angående ett gemenskapsvarumärke som anges i artiklarna 17, 19 och 22 i förordningen inte ska äga rättsverkan i förhållande till tredje man i samtliga medlemsstater förrän efter det att de införts i registret – ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en licenstagare ges möjlighet att väcka talan om intrång i varumärket som omfattas av licensen om denna inte införts i registret.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Jag påpekar inledningsvis att samtliga parter som inkommit med skriftliga yttranden har besvarat denna fråga nekande. Jag delar den uppfattningen. Enligt fast rättspraxis ska nämligen en unionsbestämmelse tolkas inte enbart med beaktande av dess lydelse, utan även av sammanhanget och de ändamål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Se, bland annat, dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Yaesu Europe</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑433/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:750">EU:C:2009:750</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Brain Products</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑219/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:742">EU:C:2012:742</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Koushkaki</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑84/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:862">EU:C:2013:862</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Minister for Justice and Equality</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑237/15 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:474">EU:C:2015:474</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I förevarande fall leder såväl det sammanhang som artikel 23.1 i förordningen ingår i som dess ändamål mig till slutsatsen att denna bestämmelse måste tolkas så att den inte utgör hinder mot att en licenstagare kan väcka talan om intrång i varumärket som omfattas av licensen trots att licensen inte införts i registret.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Eftersom den första tolkningsfrågan enligt min mening ska besvaras nekande, kommer jag inte pröva den andra tolkningsfrågan.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Kontextuell tolkning av artikel 23.1 i förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Enligt artikel 23.1 första meningen i förordningen ska <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>de <HT TYPE="ITALIC">rättshandlingar</HT> som avses i artiklarna 17, 19 och 22 inte äga rättsverkan i förhållande till tredje man i samtliga medlemsstater förrän efter de införts i registret.<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Således förefaller det avgörande att definiera vilka rättshandlingar som avses i dessa bestämmelser för att fastställa huruvida talan om intrång i varumärkets rättigheter ska anses höra därtill.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>De rättshandlingar som avses i artikel 23.1 första meningen i förordningen är överlåtelse av varumärket (artikel 17), panträtt eller annan sakrätt som varumärket belastats med (artikel 19) och <HT TYPE="ITALIC">utfärdande</HT> av licens (artikel 22).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Den gemensamma nämnaren hos dessa skilda rättshandlingar, som enligt artikel 23.1 första meningen i förordningen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>angå[r] ett gemenskapsvarumärke<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>, ligger i det faktum att deras syfte eller effekt är att skapa eller överlåta en rättighet till märket.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Detta gemensamma attribut överensstämmer även med rubriken till det avsnitt som artikel 23.1 första meningen i förordningen inordnas under, det vill säga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>Gemenskapsvarumärken som <HT TYPE="ITALIC">förmögenhetsobjekt</HT><QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Min kursivering.</P></NOTE> under avsnitt 4 i avdelning II i förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Därmed delar jag den tyska regeringens analys enligt vilken begreppet rättshandling, i den mening som avses i artikel 23.1 första meningen i förordningen, endast avser <HT TYPE="ITALIC">skapande</HT> av en rätt till gemenskapsvarumärket i dess egenskap av förmögenhetsobjekt. Följaktligen omfattar inte detta begrepp en rätt för licenstagare att väcka talan på grundval av artikel 22.3 i sagda förordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Denna tolkning styrks även av den åtskillnad som görs mellan införande i registret av en överlåtelse å ena sidan, eller införande av en sakrätt eller licens å den andra.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Om samtliga artiklar som omnämns i artikel 23.1 första meningen i förordningen föreskrev att överlåtelse, de sakrätter som avses i artikel 19.1, utfärdande eller överlåtelse av en licens <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>… ska införas i registret och offentliggöras på begäran av en av parterna<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Se artikel 17.5 i förordningen (överlåtelse), artikel 19.2 (säkerhet och annan begränsad sakrätt) samt artikel 22.5 (licens).</P></NOTE> skulle artikel 17.6 i förordningen utgöra det enda villkoret för att göra gällande de rättigheter som följer av att införa en överlåtelse i registret.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Om unionslagstiftaren hade haft för avsikt att villkora utövandet av de rättigheter som medföljer en sakrätt eller en licens av att dessa först måste införas i registret, skulle unionslagstiftaren också ha varit tvungen att uttryckligen ange detta i de bestämmelser som reglerar motsvarande rättigheter. Att hävda att ett sådant förtydligande vore onödigt med hänsyn till artikel 23.1 första meningen i förordningen skulle medföra att artikel 17.6 blev överflödig och utan syfte. I valet mellan en tolkning som är meningsfull och en tolkning som är intetsägande bör man således välja den förstnämnda.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Slutligen, vad särskilt angår en licenstagares rätt att väcka talan om intrång i ett gemenskapsvarumärkes rättigheter, föreskriver artikel 22.3 i förordningen uttryckligen att en sådan talan är tillåten under det enda villkoret att licenstagaren har licensinnehavarens medgivande<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Inte heller detta villkor är absolut. Artikel 22.3 andra meningen i förordningen anger nämligen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>[i]nnehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse härom<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>.</P></NOTE> och följer vad som föreskrivs i licensavtalet. Om det krävdes att licensen först infördes i registret för att licenstagaren ska kunna väcka talan om intrång i varumärket – i avsaknad av en generell reglering härom genom en särskild paragraf för samtliga rättigheter som följer av licensen – måste ett sådant krav framgå av den bestämmelse som reglerar frågan, det vill säga artikel 22.3 i förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Det framgår således av en kontextuell analys av artikel 23.1 första meningen i förordningen att denna bestämmelse ska tolkas så att en licenstagare kan väcka talan om intrång i varumärkesrättigheterna utan att licensen först måste införas i registret.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Denna tolkning stöds även av det uppställda syftet med att sammankoppla rättsverkan i förhållande till tredje man med att införa licensen i registret.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Teleologisk tolkning av artikel 23.1 i förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Artikel 23.1 i förordningen består av två meningar. Den ena kan således inte förstås oberoende av den andra.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Medan det i första meningen i artikel 23.1 i förordningen föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>de rättshandlingar angående ett gemenskapsvarumärke som anges i artiklarna 17, 19 och 22 [inte ska] äga rättsverkan i förhållande till tredje man i samtliga medlemsstater förrän efter de införts i registret<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>, klargörs i andra meningen i samma bestämmelse att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>emellertid ska en sådan rättshandling äga rättsverkan i förhållande till tredje man, innan den införts i registret, om denne har förvärvat rättigheter till varumärket efter det att rättshandlingen ägde rum men han kände till rättshandlingen vid tiden för rättigheternas förvärvande<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Av detta klargörande följer att ändamålet med artikel 23.1 i förordningen är att skydda den som är <HT TYPE="ITALIC">i god tro</HT> om vilka rättigheter som finns till gemenskapsvarumärket. De rättshandlingar som avses i artikel 23.1 i förordningen kan nämligen göras gällande mot tredje män <HT TYPE="ITALIC">som förvärvat rättigheter till samma märke</HT> och som hade vetskap om de förstnämnda rättigheterna oberoende av om dessa införts i registret.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Det huvudsakliga syftet med denna rättsverkan gentemot tredje man som uppstår när rättigheterna införs i registret är nämligen att skydda de som är i god tro om rättigheter till märket. Med andra ord reglerar inte artikel 23.1 i förordningen effekterna av de rättshandlingar som avses i artiklarna 17, 19 och 22 i förordningen i förhållande till personer som inte har någon rättighet till varumärket men som gör intrång i dessa rättigheter inom ramen för sina respektive verksamheter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Den som gör intrång har per definition ingen rättighet till märket. För att uttrycka sig enligt de ordalag som används i artikel 23.1 i förordningen, är inte dessa tredje män i god tro om någon som helst rättighet till gemenskapsvarumärket. Därmed är artikel 23.1 i förordningen inte tillämplig på sådana fall.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>En motsatt tolkning skulle leda till den paradoxala situationen att den som är i ond tro och gör intrång kunde åberopa artikel 23.1 i förordningen till sin fördel för att hindra en talan om intrång i rättigheterna till varumärket, medan en licenstagare däremot skulle vara förhindrad från att göra detsamma. Denna paradox illustreras i synnerhet av de omständigheter som gett upphov till målet vid den nationella domstolen. Det framgår nämligen att Youssef Hassan i förklaringen om upphörande av den <DATE ISO="20100203">3 februari 2010</DATE> uttryckligen åtagit sig att upphöra att använda det omtvistade varumärket och att han således hade full vetskap om den licens som fanns till märket.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>I detta avseende ansluter jag mig även till det argument som framförts av den polska regeringen, nämligen att den förordade tolkningen av bestämmelsen garanterar rättssäkerheten. En dylik tolkning innebär nämligen att den som är i god tro kan förvärva rättigheter till ett gemenskapsvarumärke utan att behöver uppfylla de skyldigheter som följer av en tidigare beviljad licens. Däremot kommer en tidigare rättshandling att ha effekt i förhållande till den som senare förvärvar rättigheter till varumärket om denna hade kännedom om den tidigare rättshandlingen, och i vilket fall om den införts i registret, eftersom den som sedan förvärvar rättigheter till märket då med lätthet kan få kännedom om rättshandlingen i fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Det följer av ovanstående överväganden att det skulle strida mot syftet med att införa rättigheter i registret att göra ett sådant införande till ett formkrav som, om det inte är uppfyllt, medför att den som gör intrång i varumärkesrättigheter med framgång kan göra en invändning om rättegångshinder mot en talan av licenstagaren om detta intrång.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Följaktligen finns det inte anledning att pröva den andra tolkningsfrågan från Oberlandsgericht Düsseldorf (regional domstol i andra instans i Düsseldorf) eftersom den endast är av relevans om den första tolkningsfrågan besvaras jakande. Jag noterar även att endast Breiding har ansett det nödvändigt att utveckla sin argumentation i förhållande till den andra frågan.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>VI –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Med beaktande av det sammanhang artikel 23.1 i förordningen ingår i, föreslår jag att domstolen besvarar den första tolkningsfrågan från Oberlandsgericht Düsseldorf (regional domstol i andra instans i Düsseldorf) enligt följande:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Artikel 23.1 första meningen i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE> om gemenskapsvarumärken utgör inte hinder mot att en licenstagare väcker talan om varumärkesintrång i fall då licensen inte har införts i registret över gemenskapsvarumärken.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Eftersom den andra tolkningsfrågan var avhängig av ett jakande svar på den första frågan saknas det anledning att pröva den.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>