02012R0029 — SV — 06.08.2018 — 006.001

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

Ändrad genom:

Rättad genom:

▼B

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 29/2012

av den 13 januari 2012

om saluföringsnormer för olivolja

(kodifiering)

Artikel 1

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/13/EG och förordning (EG) nr 510/2006 fastställs i denna förordning saluföringsnormer för detaljhandeln med olivolja och olja av olivrestprodukter som avses i punkterna 1 a, 1 b, 3 och 6 i bilaga XVI till förordning (EG) nr 1234/2007.

2.  I denna förordning avses med detaljhandel försäljning till slutkonsumenten av olja som avses i punkt 1, i ren form eller som en del av ett annat livsmedel.

Artikel 2

Olja som avses i artikel 1.1 ska saluföras till slutkonsumenten i förpackningar om högst fem liter. Förpackningarna får inte vara återförslutningsbara och ska vara märkta enligt artiklarna 3–6.

När det gäller olja som är avsedd för konsumtion i restauranger, på sjukhus, i personalrestauranger och liknande får medlemsstaterna, beroende på typ av inrättning, fastställa ett högsta innehåll på mer än fem liter.

Artikel 3

Beteckningar i enlighet med artikel 118 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska betraktas som det namn under vilket varan säljs i den mening som avses i artikel 3.1 led 1 i direktiv 2000/13/EG.

Märkningen av oljor som avses i artikel 1.1 ska tryckas tydligt och outplånligt och ska förutom den beteckning som avses i första stycket i denna artikel, men inte nödvändigtvis intill beteckningen, innehålla följande uppgifter om kategorin olja:

”Olivolja av hög kvalitet som utvunnits direkt ur oliver och uteslutande genom mekaniska processer.”

”Olivolja som utvunnits direkt ur oliver och uteslutande genom mekaniska processer.”

”Olja enbart innehållande raffinerad olivolja och olja direkt utvunnen ur oliver.”

Artikel 4

1.  Märkningen av sådan extra jungfruolja och jungfruolja som definieras i punkt 1 a och b i bilaga XVI till förordning (EG) nr 1234/2007 ska innehålla en ursprungsbenämning.

Märkningen av de produkter som definieras i punkterna 3 och 6 i bilaga XVI till förordning (EG) nr 1234/2007 ska inte innehålla någon ursprungsbenämning.

I denna förordning avses med ursprungsbenämning ett geografiskt namn på förpackningen eller dess märkning.

2.  De ursprungsbenämningar som avses i punkt 1 ska endast utgöras av

3.  Märkes- eller företagsnamn för vilka registreringsansökan lämnats in senast den 31 december 1998 enligt direktiv 89/104/EEG eller senast den 31 maj 2002 enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 ( 1 ) ska inte anses som en ursprungsbenämning som omfattas av denna förordning.

4.  I fråga om import från tredjeland ska ursprunget anges i enlighet med artiklarna 22–26 i förordning (EEG) nr 2913/92.

5.  En ursprungsbenämning med namnet på en medlemsstat eller unionen ska motsvara det geografiska område där de berörda oliverna skördats och där oljan pressats ur oliverna.

I de fall oliverna har skördats i en medlemsstat eller tredjeland som inte motsvarar det land där den fabrik som extraherat oljan ur oliverna ligger, ska följande anges i ursprungsbenämningen: ”Jungfruolja (extra) framställd i (unionen eller den berörda medlemsstaten) av oliver som skördats i (unionen, den berörda medlemsstaten eller det berörda tredjelandet)”.

▼M4

Artikel 4a

När det gäller de oljor som avses i artikel 1.1 ska märkningen på förpackningarna eller på en vidhängande etikett innehålla särskilda upplysningar om att oljorna i fråga bör förvaras mörkt och svalt.

Artikel 4b

De obligatoriska uppgifter som avses i artikel 3 första stycket, och i tillämpliga fall, i artikel 4.1 första stycket, ska grupperas i det huvudsakliga synfältet, i enlighet med artikel 2.2 led l i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 ( 2 ), antingen på en eller flera etiketter som vidhänger förpackningen eller direkt på förpackningen. Samtliga obligatoriska uppgifter ska anges i sin helhet i ett homogent textfält.

▼B

Artikel 5

Bland de frivilliga uppgifter som får anges i märkningen på olja som avses i artikel 1.1 ska följande krav uppfyllas i fråga om de uppgifter som anges nedan:

▼M4

▼B

Produkter som säljs under varumärken för vilken registrering söktes senast den 1 mars 2008 och som innehåller minst ett av de begrepp som avses i punkt 3.3 i bilaga XII till förordning (EEG) nr 2568/91 behöver inte uppfylla kraven i artikel 5 första stycket c i denna förordning före den ►C1  1 november 2011 ◄ .

▼M5

Artikel 5a

Medlemsstaterna får besluta att det skördeår som avses i artikel 5 första stycket e ska anges på etiketten för de olivoljor som avses i den punkten och som kommer från den inhemska produktionen som använder sig av oliver som skördats på landets territorium och som enbart är avsedd för den inhemska marknaden.

Det beslutet får inte förhindra att olivoljor som märkts före det datum då det beslutet träder i kraft saluförs tills lagren är tömda.

Medlemsstaterna ska anmäla beslutet i enlighet med artikel 45 i förordning (EU) nr 1169/2011.

▼B

Artikel 6

1.  Om det i märkningen, utöver varudeklarationen, anges att olja som avses i artikel 1.1 ingår i en blandning av olivolja och andra vegetabiliska oljor och detta med ord, bilder eller i grafisk återgivning framhålls, ska handelsbeteckningen för blandningen i fråga vara följande: ”Blandning av vegetabiliska oljor (eller namnen på de berörda vegetabiliska oljorna) och olivolja”, direkt följt av den procentuella andelen olivolja i blandningen.

Uppgift om förekomst av olivolja uttryckt i bilder eller grafik får endast förekomma i märkningen av sådana blandningar som avses i första stycket om blandningen innehåller mer än 50 % olivolja.

Medlemsstaterna får inom sitt territorium förbjuda produktionen av blandningar av olivolja och andra vegetabiliska oljor enligt första stycket för inhemsk konsumtion. De får dock inte inom sitt territorium förbjuda saluföringen av sådana blandningar som kommer från andra länder och inte inom sitt territorium förbjuda produktionen av sådana blandningar för saluföring i andra medlemsstater eller för export.

▼M4

2.  Med undantag av fasta livsmedelprodukter som är konserverade i ren olivolja, särskilt de produkter som avses i rådets förordning (EEG) nr 1536/92 ( 3 ) och (EEG) nr 2136/89 ( 4 ), och om det i märkningen, utöver varudeklarationen, anges att sådan olja som avses i artikel 1.1 i den här förordningen ingår i ett annat livsmedel än de som avses i punkt 1 i den här artikeln, och detta med ord, bilder eller i grafisk återgivning framhålls, ska handelsbeteckningen för livsmedlet i fråga direkt följas av en uppgift om hur stor procentandel olivolja enligt artikel 1.1 som ingår i förhållande till livsmedlets totala nettovikt.

▼B

Den procentandel olivolja som tillsätts i förhållande till den totala nettovikten för livsmedlet får ersättas med den procentandel olivolja som ingår i förhållande till den totala vikten för fetterna, med preciseringen ”procentandel fetter”.

3.  De beteckningar som avses i artikel 3 första stycket får ersättas med ”olivolja” i märkningen av de produkter som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Om olja av olivrestprodukter ingår ska dock ”olivolja” ersättas med ”olja av olivrestprodukter”.

4.  Den information som avses i artikel 3 andra stycket krävs inte i märkningen av de produkter som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Artikel 7

På begäran av den medlemsstat där den adress till producent, förpackare eller försäljare som anges i märkningen är belägen, ska den berörda parten kunna styrka sådana benämningar som avses i artiklarna 4, 5 och 6 med stöd av en eller flera av följande punkter:

▼M4 —————

▼B

Artikel 8

1.  Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna in namn på och adress till det organ eller de organ som ansvarar för övervakningen av tillämpningen av denna förordning, och kommissionen ska därefter informera övriga medlemsstater och berörda parter som så begär.

2.  Den medlemsstat där det tillverkande, förpackande eller säljande företaget har sitt säte ska, på begäran om kontroll, före utgången av den månad som följer på den månad då begäran gjordes ta stickprover, samt kontrollera huruvida uppgifterna i den aktuella märkningen är riktiga. En begäran kan komma från

3.  En begäran enligt punkt 2 ska åtföljas av all information som är av värde för den begärda kontrollen, särskilt följande uppgifter:

4.  Den berörda medlemsstaten ska före utgången av den tredje månaden efter den månad då begäran gjordes i enlighet med punkt 2 informera den som begärt kontrollen om det referensnummer under vilket begäran klassificerats och om vilka åtgärder som har vidtagits.

▼M4

Artikel 8a

Var och en av medlemsstaterna ska kontrollera uppgifterna i märkningen, särskilt överensstämmelsen mellan handelsbeteckningen och förpackningens innehåll, på grundval av en riskanalys enligt artikel 2a i förordning (EEG) nr 2568/91. Vid varje konstaterad oegentlighet och om det tillverkande, förpackande eller säljande företaget som anges i märkningen är etablerat i en annan medlemsstat ska medlemsstatens kontrollorgan begära en kontroll i enlighet med artikel 8.2.

▼B

Artikel 9

▼M4

1.  Utan att det påverkar de påföljder som föreskrivs i förordning (EG) nr 1234/2007 och i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2568/91 ska medlemsstaterna tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder på nationell nivå vid överträdelser av denna förordning.

▼M3

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2002 underrätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits och ska därefter före utgången av den månad som följer på den månad då beslut om ändringar fattas underrätta kommissionen om de ändringar som görs.

Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien ska senast den 31 december 2004 underrätta kommissionen om de åtgärder som avses i första stycket och ska därefter, före utgången av den månad som följer på den månad då beslut om ändringar fattas, underrätta kommissionen om de ändringar som görs.

Bulgarien och Rumänien ska senast den 31 december 2010 underrätta kommissionen om de åtgärder som avses i första stycket och ska därefter, före utgången av den månad som följer på den månad då beslut om ändringar fattas, underrätta kommissionen om de ändringar som görs.

Kroatien ska senast den 31 december 2013 underrätta kommissionen om de åtgärder som avses i första stycket och ska därefter, före utgången av den månad som följer på den månad då beslut om ändringar fattas, underrätta kommissionen om de ändringar som görs.

▼B

2.  För kontroll av sådana uppgifter som avses i artiklarna 4, 5 och 6 får de berörda medlemsstaterna införa ett system för godkännande av företag vars förpackningsanläggningar finns i den berörda medlemsstaten.

Godkännandet och ett registreringsnummer ska beviljas alla företag som ansöker därom och som uppfyller följande villkor:

I märkningen ska det godkända förpackningsföretagets registreringsnummer anges, om sådant nummer förekommer.

▼M4

Artikel 10

De berörda medlemsstaterna ska senast den 31 maj varje år lämna en rapport till kommissionen om föregående år med uppgifter om följande:

Rapporten ska presentera denna information fördelat enligt vilket kalenderår som kontrollerna har utförts och enligt typ av överträdelse. Vid behov ska det anges vilka särskilda svårigheter som uppstått och ges förslag på hur kontrollerna kan förbättras.

▼M4

Artikel 10a

De anmälningar som avses i denna förordning ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 ( 5 ).

▼B

Artikel 11

Förordning (EG) nr 1019/2002 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 12

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

▼M1

2.  Produkter som i enlighet med förordning (EG) nr 1019/2002 framställts och märkts i unionen eller som importerats till unionen och övergått till fri omsättning före den 1 januari 2013 får saluföras till dess att lagren töms.

▼B

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

BILAGA I

BILAGA II

( 1 ) EGT L 11, 14.1.1994, s. 1.

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

( 3 ) Rådets förordning (EEG) nr 1536/92 av den 9 juni 1992 om gemensamma marknadsnormer för konserverad tonfisk och bonit (EGT L 163, 17.6.1992, s. 1).

( 4 ) Rådets förordning (EEG) nr 2136/89 av den 21 juni 1989 om gemensamma handelsnormer för konserverade sardiner och handelsbeteckningar för konserverade sardiner och konserverade produkter av sardintyp (EGT L 212, 22.7.1989, s. 79).

( 5 ) Kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (EUT L 228, 1.9.2009, s. 3).