Rådets direktiv av den
Rådets direktiv av den
Denna konsekvens är föremål för kommissionens första anmärkning.
Denna sanktionsavgift är föremål för kommissionens andra anmärkning.
Denna sanktionsavgift är föremål för kommissionens tredje anmärkning.
…
2. Systemet med överträdelser och sanktionsavgifter.
Med överträdelse av skattelagstiftningen avses att inte i tid inge den informationsdeklaration som föreskrivs i denna tilläggsbestämmelse eller att i deklarationen ange ofullständig, oriktig eller felaktig information.
Med överträdelse av skattelagstiftningen avses även att inge nämnda deklarationer på annat sätt än elektroniskt eller genom databehandling eller telematik, när det föreskrivs att dessa medel ska användas.
De ovannämnda överträdelserna är mycket allvarliga och beivras enligt följande bestämmelser:
Böterna uppgår till 100 euro för varje uppgift eller serie av uppgifter som avser samma konto, dock minst Böterna uppgår till 100 euro för varje uppgift eller serie av uppgifter som hänför sig till varje tillgång, individuellt beaktad i förhållande till sin kategori, dock minst Bötesbeloppet ska uppgå till 100 euro för varje uppgift eller serie av uppgifter som avser samma fasta egendom eller samma rättighet i en fast egendom, dock minst De överträdelser och sanktionsavgifter som regleras i förevarande tilläggsbestämmelse kumuleras inte med dem som föreskrivs i artiklarna 198 och 199 i denna lag.
3. I de lagar som reglerar respektive skatt får särskilda konsekvenser föreskrivas för det fall den informationsskyldighet som föreskrivs i denna tilläggsbestämmelse inte iakttas.
Sanktionsavgiften ska grunda sig på värdet av det totala belopp som följer av tillämpningen av de artiklar som avses i föregående punkt. …
fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 21, 45, 49, 56 och 63 FEUF och artiklarna 28, 31, 36 och 40 i EES-avtalet genom att fastställa att om inte informationsskyldigheten om egendom och rättigheter i utlandet fullgörs eller om formulär 720 inges för sent medför det att dessa tillgångar ska kvalificeras som omotiverade kapitalvinster utan möjlighet att åberopa preskription, automatiskt påföra ett proportionellt bötesbelopp på 150 procent för det fall informationsskyldigheten om egendom och rättigheter i utlandet inte fullgörs eller om formulär 720 inges för sent, påföra, för det fall informationsskyldigheten om egendom och rättigheter i utlandet inte fullgörs eller om formulär 720 inges för sent, fasta böter som är strängare än de sanktionsavgifter som föreskrivs i de allmänna bestämmelserna för liknande överträdelser, och förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.
ogilla talan, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Se den artonde tilläggsbestämmelsen punkt 1 i skattelagen.
Enligt uppgifter från kommissionen ska den skattskyldiga personen, när det gäller
Enligt kommissionen är skyldigheten att lämna upplysningar inte tillämplig på fysiska och juridiska personer som innehar egendom och rättigheter i utlandet när dessa är registrerade i bokföringen på ett sätt som är individanpassat och identifierat.
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den
Detsamma gäller de mål som har erkänts i domstolens praxis utanför FEUF, såsom att förhindra skatteundandragande och skatteflykt, missbruk och behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll. Se, exempelvis, dom av den
Se dom av den
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 36–40. Enligt kommissionen kan frågan om omfattningen av de uppgifter som skattemyndigheten har tillgång till beroende på var de aktuella tillgångarna finns däremot prövas i samband med motiveringen av den omtvistade lagstiftningen och dess proportionalitet.
Se dom av den
Dom av den
Se, för ett liknande resonemang, domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 36–40, och dom av den
Se, exempelvis, dom av den
Se artikel 39.1 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer och artikel 121.1–121.5 i lagen om bolagsskatt.
Förevarande preskriptionstid och dess tillämpningsföreskrifter föreskrivs i artikel 66 a och i artikel 67.1 a skattelagen.
Se artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer och artikel 121.6 i lagen om bolagsskatt.
Kommissionen har angett att så länge som kvalificeringen av kapitalvinsterna är en följd av att den skattskyldiga personen inte har uppfyllt en materiell skattskyldighet att erlägga skatt, fungerar kvalificeringen så att skattemyndigheten driver in en skatteskuld för att korrigera situationen för den skattskyldiga personen som till en början inte efterlevde de gällande skattebestämmelserna.
Vad gäller fristen på fyra år se punkt 37 ovan.
När tillgångarna har förvärvats utomlands under ett räkenskapsår då skattemyndighetens rätt att fastställa skatteskulden eller att kräva att den ska betalas var preskriberad, är det enligt kommissionen fullt möjligt att den skattskyldiga personen inte har bevarat de handlingar som styrker skattedeklarationen av de inkomster som användes för att förvärva tillgångarna.
Se dom av den
Bilaga I, avsnitt VIII, punkt D.2 i direktivet.
Enligt kommissionen förhåller det sig så med bankkonton och värdepapper när innehavarna av dessa är börsnoterade bolag och deras närstående företag eller finansinstitut. Systemet för automatiskt utbyte av upplysningar omfattar inte heller information om personer som har fullmakt (som inte är kontoinnehavare) vad gäller vissa av de finansiella konton som avses i formulär 720. Det omfattar inte heller uppgifter om värdepapper som inte innehas via konton i finansinstitut.
Dom av den
Se domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 62–75, och dom av den
Jag vill påpeka att kommissionen inte har preciserat i talan vilka bestämmelser i spansk rätt som den första anmärkningen avser. Inom ramen för talans rättsliga ram har kommissionen emellertid hänvisat till såväl artikel 39 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer som artikel 121 i lagen om bolagsskatt. Jag uppfattar således kommissionens första anmärkning så, att den avser båda bestämmelserna. Den spanska regeringen har i sitt svaromål, när den har hänvisat till kommissionens första anmärkning, endast nämnt artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer. Eftersom den spanska regeringen har föreslagit att domstolen ska ogilla talan i dess helhet, förstår jag den spanska regeringens argument avseende artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer så, att de även omfattar artikel 121.6 i lagen om bolagsskatt.
Inom ramen för förfarandet för kontroll vid tillämpningen av artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer anges det, för det första, i artikel 105.1 i skattelagen, med rubriken
Avgörande meddelat av Tribunal Económico-Administrativo Central (Centralskattenämnden, Spanien) den
Enligt den spanska regeringen föreskrivs regeln om
Se, beträffande tidsfristen på fyra år, punkt 37 och fotnot 23 ovan.
Se domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkt 86.
Se dom av den
Enligt den spanska regeringen omfattar inte direktivet bland annat upplysningar om värdepapper (aktier, andelar), rättigheter och inkomster som deponerats, förvaltas eller erhållits i en annan medlemsstat och som är föremål för informationsdeklarationen, eller upplysningar om rättigheter till annan fast egendom än den som den berörda personen äger (andelsrättigheter, nyttjanderätt och ren äganderätt), vilka också är föremål för deklarationen.
Se punkt 61 i domen.
Se begreppet
Se, bland annat, dom av den
Efter det att denna talan om fördragsbrott hade väckts vid domstolen inkom en begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Överdomstolen i den autonoma regionen Katalonien, Spanien) till domstolen (mål C‑330/20). I denna begäran om förhandsavgörande ställer den hänskjutande domstolen i huvudsak samma fråga som är aktuell i förevarande mål, nämligen om preskriptionsregeln i artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer är proportionerlig och huruvida systemet för utbyte av upplysningar har någon inverkan i detta avseende.
Kommissionen har nämligen endast påstått att det rör sig om
Exempelvis finns det inget som hindrar att eftertaxeringen sker flera decennier efter det att de aktuella tillgångarna fördes in bland de skattskyldiga personernas tillgångar, om tidpunkten för händelsen är då skattemyndigheten fick kännedom om tillgångarna.
Domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 51 och 52, och dom av den
Förevarande omständighet, som kommissionen har framhållit, bekräftades av den spanska regeringen.
Begreppet
Enligt fast rättspraxis ska förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet. Se dom av den
Det rör sig om domen i målet X och Passenheim-van Schoot och domen av den
Rådets direktiv av den
Domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 62, 63 och 74 och domen av den
Se domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 64 och 65.
Se, för ett liknande resonemang, domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 64 och 65.
Se domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkterna 72 och 73.
Se domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkt 74 och 75, och dom av den
Se, bland annat, dom av den
Se, för ett liknande resonemang, även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet
Medlemsstaten har som sista utväg möjlighet att väcka talan om fördragsbrott i enlighet med artikel 259 FEUF. Se, för ett liknande resonemang, dom av den
För specifik information, se punkt 51 ovan.
Se, för ett liknande resonemang, skälen 1, 2 och 10 i direktiv 2011/16.
Se skäl 10 i direktiv 2011/16. För den spanska regeringens två argument, se punkt 69 ovan.
Se punkt 71 ovan.
Jag noterar att den spanska regeringens argument om redan befintliga konton framfördes i dupliken i form av en hänvisning till den spanska regeringens svar på kommissionens motiverade yttrande. Även om kommissionen inte har haft möjlighet att bemöta dupliken, eftersom den avslutar det skriftliga förfarandet vid domstolen, har den ändå fått kännedom om den spanska regeringens argument och har således haft tillfälle att bemöta det.
Konkret kommer den omtvistade preskriptionstiden att vara oproportionerlig när de spanska skattemyndigheterna
Domstolen fann konkret att denna frist var proportionerlig, eftersom en medlemsstats val att begränsa denna frist i tiden och fastställa denna frist enligt den frist som gäller för inledande av ett förfarande om brottsligt skatteundandragande inte verkade oproportionerligt (domen i målet X och Passenheim-van Schoot, punkt 69).
Se punkterna 83, 84 och 89 ovan.
Jag noterar att när skattemyndigheten förfogar över information om skatteobjektet ska den, med hänsyn till principen
Det rör sig om rättigheter och livförsäkringsavtal som avses i artikel 8.1 c i direktivet och om fast egendom som avses i artikel 8.1 e i direktivet.
Enligt artikel 8.1 i direktiv 2011/16 ska således den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom ett automatiskt utbyte av upplysningar till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna
När det gäller fast egendom ska medlemsstaterna normalt sett ha register med alla relevanta upplysningar.
Se, analogt, dom av den
Se, för sådan information, fotnot 30 och 40 ovan.
Se, för ett liknande resonemang, exempelvis dom av den
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Rätten till preskription är nämligen till sin natur sådan att den endast gör det möjligt att motverka de konsekvenser som tillämpningen av presumtionen borde få, vilket är annorlunda, eftersom konstaterandet av bedrägeri fortfarande gäller. Den omständigheten att de berörda bestämmelserna inte automatiskt gör det möjligt att undgå presumtionen för skatteundandragande enbart av det skälet att det rör sig om tillgångar som förvärvats under en preskriberad period motsvarar inte i sig en presumtion för undandragande som inte går att motbevisa.
Kommissionen har således på denna punkt hänvisat såväl till ordalydelsen i artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer som till konkreta exempel på tillämpning av lagstiftningen. Se punkt 43 ovan.
Se dom av den
Jag noterar att den spanska regeringen har i sina argument endast hänvisat till artikel 39.2 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer. Eftersom det rör sig om allmänna principer, förstår jag emellertid det så, att de även avser artikel 121.6 i lagen om bolagsskatt.
Det rör sig om artikel 27 i skattelagen.
Som förklarats i punkterna 47–57 ovan anser kommissionen, inom ramen för den första anmärkningen, att medlemsstaterna förfogar över tillräckliga medel för att erhålla upplysningar om egendom och rättigheter i utlandet för att kunna genomföra lämpliga skattekontroller enligt direktiv 2011/16.
Den spanska regeringen har påpekat att proportionalitetsprincipen i förvaltningsrätten i fråga om sanktionsåtgärder regleras generellt i artikel 29 i Ley 40/2015 de Régimen Jurídico del Sector Público (lag 40/2015 om rättslig reglering av den offentliga sektorn). I artikel 29.4 föreskrivs att
Se punkterna 59–61 ovan.
Avgörande meddelat av Tribunal Económico-Administrativo Central (Centralskattenämnden), första avdelningen, den
Jag noterar att det finns ett tvivel om antalet ärenden i vilka sanktionsavgiften på 150 procent har tillämpats. Den spanska regeringen har nämligen i sitt yttrande en gång hänvisat till 108 ärenden och en gång till 129 ärenden.
Det rör sig om artikel 191.4 i skattelagen.
Den spanska regeringen har hänvisat till artikel 305 i Ley Orgánica 10/1995 del Código Penal (strafflagen) av den
I denna bestämmelse anges att
Även om medlemsstaterna, så länge lagstiftningen i fråga om sanktioner inte är harmoniserad inom unionen, är behöriga att välja de påföljder härför som de finner lämpliga, är de dock skyldiga att vid utövandet av denna behörighet följa bland annat proportionalitetsprincipen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se punkterna 144 och 145 nedan.
Det har däremot inte bestridits att den information som myndigheten förfogar över inte beaktas.
Såsom har förklarats i fotnot 50 ovan ska förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet. Det ska preciseras att det, såsom jag förstår, inte rör sig om en möjlighet som omfattas av myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning.
Se den rättspraxis som nämnts i punkterna 71 och 109 ovan.
Eftersom det i spansk rätt inte föreskrivs någon informationsdeklaration om egendom och rättigheter i Spanien, är det enligt kommissionen inte möjligt att bedöma huruvida åtgärden är oproportionerlig enbart genom att fastställa vilken sanktionsavgift som skulle ha påförts om inga parallella bestämmelser om specifika sanktionsavgifter hade införts med tillämpning av lagstiftningen avseende deklaration av formulär 720.
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se min slutsats angående den första anmärkningen. Till skillnad från de proportionella böterna på 150 procent utgör de fasta böterna en direkt sanktionsavgift för att den information som krävs enligt formulär 720 inte har ingetts. Den omständigheten att dessa uppgifter inte beaktas är således enligt min mening oproportionerlig i detta avseende.
Dom av den
fastställa att om inte informationsskyldigheten om nya bankkonton i utlandet fullgörs eller om formulär 720 inges för sent medför det att dessa tillgångar ska kvalificeras som omotiverade kapitalvinster oavsett när de berörda tillgångarna förvärvades, påföra ett proportionellt bötesbelopp på 150 procent för det fall informationsskyldigheten om nya bankkonton i utlandet inte fullgörs eller om formulär 720 inges för sent, oavsett när tillgångarna förvärvades, och påföra, för det fall informationsskyldigheten om egendom och rättigheter i utlandet inte fullgörs eller om formulär 720 inges för sent, fasta böter som är strängare än de sanktionsavgifter som föreskrivs i de allmänna bestämmelserna om sanktionsavgifter för liknande överträdelser.