<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-338/20</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CC0338</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:683">EU:C:2021:683</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>18</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>18</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek – Mål C‑338/20</HT></P><P><HT TYPE="SC">Prokuratura Rejonowa Łódź-Bałuty</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Michal Bobek</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20210902">2 september 2021</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑338/20</HT></P><P>Prokuratura Rejonowa Łódź-Bałuty</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy dla Łodzi-Śródmieścia w Łodzi (Distriktsdomstolen för Łódź-Śródmieście, Łódź, Polen))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Område med frihet, säkerhet och rättvisa</KEYWORD><KEYWORD>Samarbete mellan domstolar i straffrättsliga frågor</KEYWORD><KEYWORD>Ömsesidigt erkännande</KEYWORD><KEYWORD>Bötesstraff</KEYWORD><KEYWORD>Rambeslut 2005/214/RIF</KEYWORD><KEYWORD>Grunder för att vägra erkännande och verkställighet</KEYWORD><KEYWORD>Underlåtenhet att tillhandahålla en översättning av det beslut som ska verkställas</KEYWORD><KEYWORD>Språkliga rättigheter</KEYWORD><KEYWORD>Rätt till en rättvis rättegång</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>En förare som var stadigvarande bosatt i Polen stoppades år 2019 i Nederländerna av den lokala polisen. Med biträde av en polsktalande tolk som kontaktades per telefon informerade polisen föraren om att han hade överträtt vägtrafikbestämmelserna och att han skulle åläggas böter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>De administrativa myndigheterna i Nederländerna antog sedan beslutet om böter och delgav föraren detta beslut med posten. Fastän detta beslut var avfattat på nederländska tillhandahölls viss information rörande beslutet summariskt på franska, engelska och tyska tillsammans med en hänvisning till en webbplats med information på ytterligare språk, inbegripet polska. Då detta beslut inte överklagades vann det laga kraft.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I det nationella målet har den behöriga domstolen att avgöra en ansökan från de nederländska myndigheterna om verkställighet av bötesbeslutet. Föraren motsätter sig detta på den grunden att han inte har erhållit en översättning av detta beslut till polska.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Ska den polska domstolen enligt bestämmelserna i rådets rambeslut 2005/214/RIF av den <DATE ISO="20050224">24 februari 2005</DATE> om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="076" PAGE.FIRST="16" DATE.PUB="2005">EUT L 76, 2005, s. 16</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> erkänna och beordra verkställighet av detta beslut? Eller ska denna domstol vägra erkännande och verkställighet av detta beslut på grund av åsidosättande av förarens rätt till en rättvis rättegång? Detta är i huvudsak den fråga som har hänskjutits till EU-domstolen i förevarande mål.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Skäl 2 och 4 i rambeslut 2005/214 anger följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>(2)</NO.P><TXT>Principen om ömsesidigt erkännande bör vara tillämplig på bötesstraff som utdöms av rättsliga eller administrativa myndigheter för att underlätta verkställigheten av sådana straff i andra medlemsstater än den stat i vilken straffet utdömdes.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><CONSID><NP><NO.P>(4)</NO.P><TXT>Detta rambeslut bör även omfatta bötesstraff som ådömts för vägtrafikbrott.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></TXT></NP></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Artikel 1 i detta rambeslut med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>Definitioner<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/> anger att i detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelser som här anges:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>a)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">beslut</HT>: ett slutgiltigt beslut om bötesstraff för en fysisk eller juridisk person, om beslutet fattas</TXT><P>…</P><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>av en annan myndighet i den utfärdande staten än en domstol med avseende på en brottslig gärning enligt lagen i den utfärdande staten, förutsatt att personen i fråga har haft möjlighet att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål,</TXT></NP></ITEM></LIST></P><P>…</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>(b)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">bötesstraff</HT>: skyldighet att betala</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>ett penningbelopp som utdöms som påföljd för ett brott,</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Artikel 5.1 i rambeslut 2005/214 avgränsar räckvidden och anger följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>Följande brott skall enligt detta rambeslut medföra erkännande och verkställighet av beslut utan kontroll av dubbel straffbarhet, om de är straffbara i den utfärdande staten enligt den utfärdande statens lagstiftning:</P><P>…</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser, inbegripet överträdelser av bestämmelser om körtid och viloperioder och av bestämmelser om farligt gods.</P></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Artikel 6 i rambeslutet 2005/214 anger att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>de behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall erkänna ett beslut som har översänts i enlighet med artikel 4 utan krav på ytterligare formaliteter och skyndsamt vidta alla de åtgärder som krävs för att verkställa det, såvida inte den behöriga myndigheten beslutar att åberopa något av de skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 7<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Artikel 7.3 i detta rambeslut, som rör skäl för att inte erkänna och verkställa ett beslut, anger följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>Vid fall enligt punkt 1 samt punkt 2 c och 2 g skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplysningar.<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Artikel 20.3 i detta rambeslut föreskriver att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>varje medlemsstat får motsätta sig erkännande och verkställighet av beslut, om intyget enligt artikel 4 ger anledning att förmoda att de grundläggande rättigheterna eller de grundläggande rättsliga principerna enligt artikel 6 i fördraget kan ha kränkts. Det förfarande som anges i artikel 7.3 skall därvid tillämpas.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Polsk rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Artikel 611fg(1)(9) i Kodeks Postępowania Karnego (straffprocesslag) ger en polsk domstol rätt att vägra verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut om böter om innehållet i intyget visar att den person som avses med beslutet inte har blivit vederbörligt informerad om möjligheten att överklaga detta beslut och hans eller hennes rätt att göra det.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nederländsk rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Centraal Justitieel Incassobureau (Byrå för central uppbörd av böter, Nederländerna) (nedan kallad CJIB) är den centrala administrativa myndigheten för uppbörd och indrivning av krav på böter som utfärdats i samband med brott som begåtts på Konungariket Nederländernas territorium. Ett bötesbeslut som utfärdats av CJIB kan överklagas till officier van justitie (allmänna åklagarkontoret, Nederländerna) inom sex veckor.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Faktiska omständigheter, det nationella förfarandet och tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20190711">11 juli 2019</DATE> stoppades D.P., som är polsk medborgare och bosatt i Polen, i Nederländerna av den lokala polisen. Polisen informerade föraren med hjälp av en polsktalande tolk, som kontaktades per telefon (<HT TYPE="ITALIC">tolkentelefoon</HT>), att vägtrafikbestämmelserna hade överträtts genom att fordonet framförts med två däck som inte uppfyllde kraven på mönsterdjup. Polisen upplyste också föraren om att böter om 210 euro skulle åläggas honom, att han hade rätt att inte uttala sig, att han hade rätt till information och översättning och förklarade slutligen tillvägagångssättet för att bestrida böterna.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20190722">22 juli 2019</DATE> antogs beslutet att utfärda böterna (nedan kallat det omstridda beslutet) som CJIB delgav med föraren per post. Detta beslut avfattades på nederländska men åtföljdes av i) en översättning till franska, engelska och tyska av det huvudsakliga innehållet däri och ii) en hänvisning på dessa språk till CJIB:s webbplats som innehåller, också på polska, information om bland annat sättet för att angripa beslutet eller att få mer information från CJIB.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Det omstridda beslutet vann laga kraft i september 2019, eftersom det inte hade överklagats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200121">21 januari 2020</DATE> mottog Sąd Rejonowy dla Łodzi-Śródmieścia w Łodzi (Distriktsdomstol för Łódź-Śródmieście, Łódź, Polen) en ansökan från CJIB om verkställighet av de böter som ålagts föraren.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Den domstolen bad CJIB att ange huruvida det omstridda beslutet hade överlämnats till D.P. tillsammans med en översättning därav till polska. CJIB gav ett nekande svar. Vid den hänskjutande domstolen bekräftade D.P. att han i november/december 2019 hade mottagit ett brev från Nederländerna. Föraren hävdade emellertid att han inte kunde förstå brevets innehåll då det inte innehöll information på polska.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Då Sąd Rejonowy dla Łodzi-Śródmieścia w Łodzi (Distriktsdomstolen för Łódź-Śródmieście, Łódź) hyste tvivel beträffande den rätta tolkningen av de relevanta bestämmelserna i rambeslut 2005/214 beslutade den, den <DATE ISO="20200707">7 juli 2020</DATE>, att vilandeförklara målet och hänskjuta följande fråga till EU-domstolen för förhandsavgörande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>Ger delgivningen av ett beslut om bötesstraff med den bötfällda personen, utan att det därvid säkerställts att beslutet översätts till ett språk som denne förstår, myndigheten i den verkställande staten rätt att vägra verkställighet av beslutet på grundval av bestämmelser som antagits för att införliva artikel 20.3 i rambeslut 2005/214/RIF på grund av att rätten till en rättvis rättegång åsidosatts?<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har getts in av Prokuratura Rejonowa Łódź-Bałuty (Regional allmän åklagare i Łódź, Polen), den nederländska regeringen och den polska regeringen samt av Europeiska kommissionen. Dessa parter har också skriftligen besvarat de frågor som ställts av EU-domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Genom sin fråga vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida bestämmelserna i rambeslut 2005/214 (och i synnerhet artikel 20.3 däri) ska tolkas på det sättet att en nationell domstol i den verkställande staten får motsätta sig erkännande och verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut som antagits av den utfärdande staten som föreskriver att en enskild person ska betala böter (nedan kallat bötesbeslutet) när denna person inte har delgetts en översättning av detta beslut till ett språk som han eller hon förstår.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>I förevarande förslag till avgörande kommer jag efter några inledande kommentarer avsedda att klarlägga de tillämpliga unionsrättsliga bestämmelserna (A), att behandla den frågeställning som aktualiseras genom tolkningsfrågan: har den enskilda personen rätt att enligt rambeslut 2005/214 erhålla en översättning av det beslut vars verkställighet begärs? (B).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Inledande kommentarer: relevanta tillämpliga bestämmelser</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Det kan vara lämpligt att inledningsvis klarlägga de bestämmelser som är tillämpliga i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Enligt de uppgifter som lämnats av den nederländska regeringen var bötesbeslutet i enlighet med nationell rätt resultatet av ett förfarande som omfattade två steg: ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>muntligt<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/> steg som ägde rum med hjälp av en tolk under polisens vägkontroll och ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>skriftligt<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/> steg som ägde rum flera veckor senare vid CJIB. Det beslut vars verkställighet begärs i förevarande mål är därför det beslut som sänts till föraren med posten, som är avfattat på nederländska men med en sammanfattning av informationen på franska, engelska och tyska tillsammans med upplysningar om hur man kommer till CJIB:s webbplats där ytterligare information kunde erhållas, inbegripet information på polska.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Ett sådant (blandat) förfarande är ganska olikt det slag av förfarande som genomförs muntligt och i dess helhet omedelbart inför polisen. För att ge ett exempel på det senare kan man föreställa sig en förare som har stoppats omedelbart efter att ha begått ett trafikbrott (exempelvis fortkörning eller körning mot rött ljus), godtar den överträdelse som polisen konstaterat och får en viss tid att betala de utfärdade böterna. I detta senare scenario äger förfarandet rum helt i förarens närvaro och bötesbeslutet, det vill säga exekutionstiteln, meddelas där och då av polisen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Detta är inte situationen i fråga i det nationella målet. I förevarande mål uppfattar jag att det endast är det slutliga skriftliga beslutet som meddelas av CJIB som enligt nationell rätt avslutar det administrativa förfarandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Vilka är mot denna bakgrund de unionsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga och relevanta i förevarande mål?</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen ber i sin fråga EU-domstolen att tolka bestämmelserna i rambeslut 2005/214. Denna lagstiftningsakt är förvisso tillämplig i detta mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ombetts att erkänna och verkställa ett beslut som har översänts enligt artikel 4 i rambeslut 2005/214. Det beslut som ska verkställas är enligt artikel 1 a ii) i rambeslut 2005/214 <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>ett slutgiltigt beslut om bötesstraff för en fysisk eller juridisk person<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> som fattades av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>en annan myndighet i den utfärdande staten än en domstol med avseende på en brottslig gärning enligt lagen i den utfärdande staten, förutsatt att personen i fråga har haft möjlighet att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>. Dessutom räknas enligt artikel 5 i rambeslut 2005/214 <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> som ett brott som när de relevanta förutsättningarna är uppfyllda kan bli föremål för erkännande och verkställighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Å andra sidan är varken direktiv (EU) 2015/413<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den <DATE ISO="20150311">11 mars 2015</DATE> om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="068" PAGE.FIRST="9" DATE.PUB="2015">EUT L 68, 2015, s. 9</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> eller direktiv 2010/64/EU<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den <DATE ISO="20101020">20 oktober 2010</DATE> om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="280" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2010">EUT L 280, 2010, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE>, som har angetts som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>möjliga källor till inspiration<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> för tolkningen av rambeslut 2005/214 av både den hänskjutande domstolen och några av parterna, materiellt tillämpligt i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Direktiv 2015/413, vars syfte är att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, är endast tillämpligt med avseende på de specifika brott som anges i artikel 2 däri. Det är utrett att denna förteckning är uttömmande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Se, i detta avseende, bland annat skäl 7 och 9 och artikel 11 i direktiv 2015/413.</P></NOTE> Överträdelse av regler om krav på mönsterdjup i däck hör inte till dem. Som följer av i synnerhet artikel 1, artikel 4.1 och skälen 2 och 8 i direktiv 2015/413 syftar detta instrument till att säkerställa effektiv <HT TYPE="ITALIC">utredning</HT> av trafiksäkerhetsrelaterade brott så att en påföljd sedan kan utdömas mot de ansvariga personerna. <HT TYPE="ITALIC">Verkställigheten</HT> av dessa påföljder omfattas inte av direktiv 2015/413.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Såvitt sedan gäller direktiv 2010/64 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden, anger artikel 1.3 däri att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>i de fall där en medlemsstats lagstiftning föreskriver att en påföljd för mindre förseelser kan beslutas av en annan myndighet än en domstol som är behörig att handlägga brottmål, och där en sådan påföljd kan överklagas till en sådan domstol, ska detta direktiv endast tillämpas på <HT TYPE="ITALIC">förfaranden vid den domstolen</HT> till följd av ett sådant överklagande.<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Min kursivering.</P></NOTE> Skäl 16 klarlägger att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>lindriga överträdelser<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> kan innefatta <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/><HT TYPE="ITALIC">trafikförseelser</HT> som begås i stor skala och som eventuellt konstateras till följd av en trafikkontroll<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>. Detta skäl förklarar också att unionslagstiftaren ansåg att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>i sådana situationer skulle det vara orimligt att kräva att den behöriga myndigheten säkerställer samtliga rättigheter i enlighet med [direktiv 2010/64]<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>I förevarande mål har den person mot vilken verkställighet av det omstridda beslutet har begärts inte utövat sin rätt att överklaga detta beslut vid den behöriga nederländska domstolen. Således har inte något domstolsförfarande inletts i vilket direktiv 2010/64 kunde ha varit tillämpligt. Även om så vore fallet skulle bestämmelserna i direktiv 2010/64 ha varit tillämpliga i samband med det förfarandet och inte i det förfarande som för närvarande pågår vid den hänskjutande domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Det är därför tydligt att situationen i fråga omfattas (endast) av bestämmelserna i rambeslut 2005/214 såvitt gäller unionslagstiftning. Om detta rambeslut är tillämpligt så är naturligtvis bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) det också. I förevarande mål förefaller rätten till en rättvis rättegång som fastställs i artikel 47 andra stycket i stadgan vara särskilt relevant.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund kommer jag nu att övergå till huvudfrågan i förevarande mål.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Rätt att erhålla en översättning av det beslut som verkställs enligt rambeslut 2005/214</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande rör i huvudsak frågan huruvida beslutet om böter enligt rambeslut 2005/214, vars verkställighet begärs, i princip, under omständigheter där detta beslut är avfattat på ett annat språk än det officiella språket i den verkställande medlemsstaten, ska åtföljas av en översättning därav.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning ska svaret på denna fråga vara nekande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>För det första innehåller bestämmelserna i rambeslut 2005/214 inte någon uttrycklig eller underförstådd skyldighet att tillhandahålla en översättning av det ursprungliga beslutet vars verkställighet begärs (1). För det andra följer inte någon generell skyldighet att tillhandahålla en översättning enligt min uppfattning av allmänna rättsgrundsatser eller grundläggande rättigheter till vilka artikel 20.3 i rambeslut 2005/214 innehåller en hänvisning (2 och 3).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>För att vara tydlig utesluter inte det ovanstående att underlåtenhet att tillhandahålla en översättning av ett beslut om böter i vissa situationer möjligtvis kan innebära ett åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång för den bötfällde i samband med ett förfarande som ägde rum i den utfärdande staten med följden att den verkställande staten får giltigt skäl att vägra erkännande och verkställighet av detta beslut. Det betyder endast att avsaknad av en översättning inte <HT TYPE="ITALIC">automatiskt</HT> innebär ett åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång. Konstaterande av ett åsidosättande av den bötfälldes rätt till en rättvis rättegång förutsätter en specifik bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. I detta avseende kommer jag att i den sista delen av detta förslag till avgörande försöka ge viss vägledning till den hänskjutande domstolen beträffande hur denna bedömning kan utföras i förevarande mål (4).</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Ordalydelsen i och målet för rambeslut 2005/214</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Artikel 6 i rambeslut 2005/214 anger att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>de behöriga myndigheterna i den verkställande staten <HT TYPE="ITALIC">skall erkänna</HT> ett beslut som har översänts i enlighet med artikel 4 <HT TYPE="ITALIC">utan krav på ytterligare formaliteter</HT> och <HT TYPE="ITALIC">skyndsamt vidta alla de åtgärder som krävs</HT> för att verkställa det, såvida inte den behöriga myndigheten beslutar att åberopa något av de skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 7<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Denna bestämmelses ordalydelse är ganska klar: när de myndigheter som begär verkställighet uppfyller de formaliteter som anges i detta rambeslut <HT TYPE="ITALIC">ska</HT> myndigheterna i den verkställande staten i princip erkänna ett beslut och vidta samtliga åtgärder som krävs för dess verkställighet. De verkställande myndigheterna <HT TYPE="ITALIC">får inte</HT> kräva <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>ytterligare formaliteter<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> av de myndigheter som begär verkställighet och <HT TYPE="ITALIC">får inte</HT> vägra erkännande och verkställighet såvida inte något av skälen för att vägra erkännande och verkställighet är tillämpligt. Sådana skäl anges i artikel 7 i rambeslut 2005/214 och enligt domstolens praxis finns ett annat skäl för att vägra erkännande i artikel 20.3 däri.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131114">14 november 2013</DATE>, <NAME.CASE>Baláž</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑60/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:733">EU:C:2013:733</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191205">5 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Centraal Justitieel Incassobureau (Erkännande och verkställande av bötesstraff)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑671/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1054">EU:C:2019:1054</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund konstaterar jag för det första att inte någon bestämmelse i rambeslut 2005/214 innehåller, bland de formaliteter som ska uppfyllas av de myndigheter som begär verkställighet, för att tillåtas att begära erkännande och verkställighet av ett beslut om att ålägga en enskild person bötesstraff, att översättning av detta beslut tillhandahålls.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se, i synnerhet, artikel 4 däri, som är den huvudsakliga bestämmelsen om formaliteter som ska uppfyllas och de handlingar som ska överlämnas.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>För det andra ingår inte underlåtenhet att tillhandahålla en översättning av det beslut som ska verkställas bland de skäl för att vägra erkännande och verkställighet som anges i artikel 7 i rambeslut 2005/214. Detta har särskilt betydelse då andra stycket i denna bestämmelse anger fall av underlåtenhet som, i likhet med den som påstås i förevarande mål, möjligen kan påverka den berörda personens utövande av dennes rätt till försvar. Bland dem som uttryckligen ingår finner<?PAGE NO="8"?> man främst underlåtenhet att ge personen lämplig information rörande tillgängliga rättsmedel (artikel 7.2 g), att vederbörligt kalla personen till behörig domstol (artikel 7.2 i i), eller att vederbörligt delge personen beslutet (artikel 7.2 i iii)).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Dessutom förefaller det mig som att det mål som eftersträvas med rambeslut 2005/214 stöder en strikt tolkning av artiklarna 6 och 7 i detta rambeslut.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Som EU-domstolen har framhållit har rambeslut 2005/214 till syfte att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>inrätta ett <HT TYPE="ITALIC">effektivt system</HT> för gränsöverskridande erkännande och verkställighet av lagakraftvunna beslut om bötestraff för fysiska eller juridiska personer<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131114">14 november 2013</DATE>, <NAME.CASE>Baláž</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑60/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:733">EU:C:2013:733</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191205">5 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Centraal Justitieel Incassobureau (Erkännande och verkställande av bötesstraff)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑671/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1054">EU:C:2019:1054</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering. Se också, mer nyligen, förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>LU</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑136/20</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:412">EU:C:2021:412</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0085">85</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0086">86</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Domstolen har också klarlagt att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>principen om ömsesidigt erkännande, som ligger till grund för rambeslutets systematik<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> innebär att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>skälen för att vägra erkännande eller verkställighet [av ett beslut som översänts enligt artikel 4] ska <HT TYPE="ITALIC">tolkas restriktivt</HT><QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131114">14 november 2013</DATE>, <NAME.CASE>Baláž</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑60/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:733">EU:C:2013:733</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191205">5 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Centraal Justitieel Incassobureau (Erkännande och verkställande av bötesstraff)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑671/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1054">EU:C:2019:1054</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Denna bedömning är förenlig med detta instruments primära syfte: det underliggande beslutet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>absorberas<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> (metaforiskt sett) i verkställighetssyfte i den handling som kort och schematiskt sammanfattar och förklarar det: intyget som anges i artikel 4 i rambeslut 2005/214 för vilket ett standardformulär ges i bilaga därtill. I enlighet med principen om ömsesidigt förtroende ska den verkställande staten lita på intygets innehåll om inte andra skäl föreligger som talar däremot. Detta förklarar varför artikel 16 i rambeslut 2005/214 rör språkkraven beträffande intyget och inte det underliggande beslutet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Detta återspeglar unionslagstiftarens generella inställning som tillämpas i ett antal instrument som antagits på detta område. Samtliga nyttjar ett standardformulär eller intyg som biläggs det rättsliga instrumentet i fråga vilket såvitt gäller erkännande och verkställighet i praktiken <HT TYPE="ITALIC">ersätter</HT> det underliggande beslutet. Valet att grunda dessa system på ett standarddokument som innehåller de centrala momenten i det underliggande beslutet syftar just till att undvika de problem och svårigheter som uppkommer på grund av Europeiska unionens mångspråkighet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>I detta sammanhang förefaller artikel 16.2 vara meningsfull. Den lyder: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>Verkställandet av beslutet får skjutas upp under den tid som är nödvändig för att få fram en översättning på den verkställande statens bekostnad.<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> Denna bestämmelse bekräftar att, enligt rambeslut 2005/214, i) det som är centralt på verkställighetsstadiet är språket i intyget och ii) en översättning av det ursprungliga beslutet är inte automatiskt erforderlig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Jag intar därför ståndpunkten att något uttryckligt eller underförstått krav att en enskild person mot vilken verkställighet begärs av ett beslut om bötesstraff ska erhålla en fullständig översättning av detta beslut till ett specifikt språk inte kan härledas från bestämmelserna i rambeslut 2005/214.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>I förevarande mål pekar den hänskjutande domstolen på artikel 20.3 i detta rambeslut, enligt vilken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>varje medlemsstat får motsätta sig erkännande och verkställighet av beslut, om intyget enligt artikel 4 ger anledning att förmoda att <HT TYPE="ITALIC">de grundläggande rättigheterna</HT> eller <HT TYPE="ITALIC">de grundläggande rättsliga principerna</HT> enligt artikel 6 i fördraget kan ha kränkts.<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Enligt den hänskjutande domstolens uppfattning kan underlåtenheten att tillhandahålla den berörda personen en översättning av det omstridda beslutet föranleda ett åsidosättande av en allmän princip rörande översättning av handlingar som är till nackdel för enskilda, å ena sidan, och innebära en kränkning av rätten till en rättvis rättegång, å andra sidan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Jag kommer nu att behandla dessa frågor.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Rätt till översättning i kraft av en grundläggande rättslig princip i unionsrätten</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen påstår att avsaknaden av en specifik bestämmelse i rambeslut 2005/214 om tillämpligt språk för det beslut som ska verkställas beror på att rambeslutet antogs för relativt länge sedan. Den hänskjutande domstolen menar att unionslagstiftarens (nuvarande) vilja i denna fråga kan härledas från bestämmelserna om språkkrav som har införts i senare rättsakter som antagits på området med frihet, säkerhet och rättvisa. Den hänskjutande domstolen pekar i synnerhet på bestämmelserna i direktiv 2010/64 och direktiv 2015/413, som innehåller vissa skyldigheter för myndigheterna i medlemsstaterna att tillhandahålla en översättning av beslut vars verkställighet begärs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen föreslår i huvudsak att en allmän princip härleds från andra unionsrättsliga instrument som skulle kräva att myndigheterna i situationer som är i fråga tar fram en översättning av varje akt, som har negativa verkningar för en enskild person, på hans eller hennes modersmål (eller möjligen på något annat språk som han eller hon förstår).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Jag är inte övertygad av detta argument.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>I målet BV hade jag tillfälle att förklara varför unionsdomstolarna inte ska ta stor hänsyn till unionslagstiftarens påstådda vilja när denna vilja inte klart uttryckts någonstans i den antagna och gällande lagstiftningen. Enligt min uppfattning är det som är av relevans vid tolkningen av unionslagstiftningen de moment som ingår i texten tillsammans med lagstiftningens avsikt som uttrycks i skälen. Avsikter och idéer som faktiskt eller påstås ha uttalats under lagstiftningsförfarandet, men som inte kan återfinnas i lagtexten i fråga, bör däremot sakna betydelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Se mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>BV</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑129/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:375">EU:C:2020:375</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0117">117</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0123">123</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Detta måste i ännu högre grad gälla när fråga är om en påstådd avsikt hos unionslagstiftaren som ska härledas från handlingar som inte utgjorde del i den relevanta lagstiftningsprocessen utan från andra unionsrättsliga lagstiftningsakter som antogs <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> antagandet av akten i fråga och som dessutom saknar samband därmed.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>I vart fall är jag inte övertygad att unionslagstiftarens påstådda avsikt att specifikt tillhandahålla en översättning av beslut som har negativa verkningar för enskilda kan härledas från andra unionsakter. En hastig blick på de relevanta bestämmelserna som återfinns i olika rättsliga instrument ger vid handen att unionslagstiftaren faktiskt har tillämpat olika synsätt i denna fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>De EU-direktiv exempelvis som antagits på området för straffrättsligt förfarande erbjuder av förståeliga skäl högre skyddsnivå för enskilda som är föremål för sådant förfarande. Dessa EU-direktiv uppvisar emellertid inte samma mönster. Direktiv 2010/64 kräver översättning av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>väsentliga handlingar<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>på de misstänktas eller tilltalades modersmål eller ett annat språk som de<?PAGE NO="10"?> talar<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Skäl 22 och artikel 3 i direktiv 2010/64.</P></NOTE> Direktiv 2012/13/EU om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den <DATE ISO="20120522">22 maj 2012</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="142" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 142, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>). Inte heller detta direktiv är tillämpligt i detta mål. Artikel 2.2 föreskriver faktiskt att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>när det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att en påföljd för mindre förseelser kan åläggas av en annan myndighet än en domstol som är behörig i brottmål, och beslutet att ålägga en sådan påföljd kan överklagas till en sådan domstol, ska detta direktiv endast tillämpas på förfaranden vid den domstolen efter ett sådant överklagande.<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/></P></NOTE> kräver att medlemsstaterna <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>ska se till att misstänkta eller tilltalade personer som anhållits eller häktats skriftligen erhåller rättighetsinformation utan dröjsmål<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>. Denna rättighetsinformation ska vara avfattad på ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>enkelt och lättillgängligt språk<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>på ett språk de förstår<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Artikel 4 i direktiv 2012/13.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Utanför tillämpningsområdet för unionsbestämmelser om straffrättsliga förfaranden kan enskilda vanligen inte härleda subjektiva rättigheter till språk från unionsrättsliga lagstiftningsinstrument på olika EU-reglerade områden. Om lagstiftningsinstrument behandlar språkfrågor över huvud taget görs detta vanligtvis i syfte att underlätta ömsesidigt samarbete mellan medlemsstaterna. Även om situationen för den till vilken akten riktar sig beaktas finns det inte någon garanti för att han eller hon kommer att förstå den aktuella handlingen, eftersom handlingen kan överlämnas till dem exempelvis på det officiella språket i den medlemsstat där denna person har hemvist<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Artikel 43.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="351" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 351, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> eller på språket i den medlemsstat där det fordon som är inblandat i ett vägtrafikbrott är registrerat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Artikel 5 i direktiv 2015/413.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Därför finns inte inom Europeiska unionen för närvarande någon unik tillämpning av språkregler för gränsöverskridande delgivning av handlingar. Beroende på det specifika föremålet för unionslagstiftningen i fråga kan kravet på den sökande medlemsstatens myndigheter att tillhandahålla handlingar och/eller information på språket för den till vilken akten riktar sig vara mer eller mindre betydande. Jag anser följaktligen att bestämmelserna i direktiv 2010/64 och direktiv 2015/413 (eller för den delen varje annat instrument) inte kan tolkas som att de visar en faktisk eller övergripande avsikt hos unionslagstiftaren som skulle vara en och densamma oberoende av det berörda rättsliga instrumentet, även med antagande av att en sådan avsikt är relevant för tolkningen (vilket inte är fallet).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Om något gäller motsatsen. Den hänskjutande domstolens föreslagna tolkning av rambeslut 2005/214 förefaller svår att förena med unionslagstiftarens avsikt med hänsyn till de klara bestämmelserna i direktiv 2015/413 och direktiv 2010/64.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Att utsträcka kravet på översättning till samtliga beslut som verkställer straff som påförs med avseende på <HT TYPE="ITALIC">vilket</HT> vägtrafikbrott <HT TYPE="ITALIC">som helst</HT> är å ena sidan likvärdigt med att tolka artikel 2 i direktiv 2015/413 utanför denna lagstiftningsakt. Som nämnts i punkt 30 ovan är förteckningen av brott som anges däri uttömmande. Att bortse från förhållandet att detta instruments syfte är ett annat än syftet med rambeslut 2005/214, och således dra paralleller mellan de båda instrumenten, påkallar viss försiktighet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Å andra sidan framgår det av skäl 16 i direktiv 2010/64 att unionslagstiftaren ansåg att i fråga om lindriga förseelser som vägtrafikrelaterade förseelser när sanktionsåtgärden vidtas av en administrativ myndighet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>skulle det vara orimligt att kräva att den behöriga myndigheten säkerställer samtliga rättigheter<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> till tolkning och översättning som föreskrivs däri.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Domstolens dom i målet Sleutjes, vartill några parter hänvisat, saknar betydelse i förevarande mål. I denna dom tillämpade domstolen endast bestämmelserna i direktiv 2010/64 på ett mål som <HT TYPE="ITALIC">till skillnad från förevarande mål</HT> omfattades av tillämpningsområdet för detta direktiv på grund av att straffet påfördes av ett <HT TYPE="ITALIC">domstolsorgan</HT>. Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171012">12 oktober 2017</DATE> (<NO.CASE>C‑278/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:757">EU:C:2017:757</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0010">10</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detta uttalande antyder också att ett klart val gjordes på detta område av unionslagstiftaren.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Argumentet att bestämmelserna i rambeslut 2005/214 ska tolkas mot bakgrund av lagstiftningsinstrument på senare tid är ännu mer förbryllande om man beaktar att unionslagstiftaren ändrade detta rambeslut år 2009<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se rådets rambeslut 2009/299/RIF av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE> om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="081" PAGE.FIRST="24" DATE.PUB="2009">EUT L 81, 2009, s. 24</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> utan att införa någon specifik bestämmelse på denna punkt. Unionslagstiftaren har haft rikliga tillfällen under decenniet efter dessa ändringar att åter ändra texten i detta rambeslut om den så hade önskat. Den har emellertid uppenbarligen valt att inte göra det.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Jag kan avslutningsvis inte finna någon allmän princip, oberoende av unionslagstiftarens påstådda avsikt, som kräver att de nationella myndigheterna i en situation som är i fråga tillhandahåller en översättning av varje akt som har negativa verkningar för en enskild person på hans eller hennes modersmål (eller möjligen på ett språk som han eller hon förstår).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>På ett närliggande område finner jag en ytterligare, låt vara indirekt, bekräftelse på frånvaron av en allmän princip i denna fråga i de olika unionsbestämmelserna rörande eventuella följder av en underlåtenhet att på ett visst språk delge en akt som tillkännages eller vars erkännande begärs eller information som avser denna akt. I många instrument har unionslagstiftaren inte infört någon specifik regel i detta avseende.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Se, till exempel, avsaknad av en bestämmelse rörande följderna av ett åsidosättande av myndigheterna i medlemsstaterna av deras skyldigheter enligt artikel 5 i direktiv 2015/413, enligt artikel 3 i direktiv 2010/64 eller enligt artiklarna 4 och 5 i direktiv 2012/13.</P></NOTE> När den gjort det utmärks dessa regler av en ansenlig grad av mångfald.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Jämför bestämmelserna i rambeslut 2005/214 med exempelvis artiklarna 9 och 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1784 av den <DATE ISO="20201125">25 november 2020</DATE> om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) (omarbetning) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="405" PAGE.FIRST="40" DATE.PUB="2020">EUT L 405, 2020, s. 40</REF.DOC.OJ>) och med artikel 22 i rådets direktiv 2010/24/EU av den <DATE ISO="20100316">16 mars 2010</DATE> om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="084" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2010">EUT L 84, 2010, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Det förefaller således vara ganska långsökt att tro att domstolen endast på grundval av rätten till en rättvis rättegång som garanteras i artikel 47 i stadgan kunde härleda en <HT TYPE="ITALIC">generell skyldighet</HT> som kräver att alla administrativa myndigheter i medlemsstaterna i gränsöverskridande situationer tillhandahåller en fullständig översättning av varje akt som har negativa verkningar för en enskild person på hans eller hennes modersmål (eller annat språk som han eller hon förstår).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Även direktiv 2010/64, vilket, som nämnts i punkterna 29 och 32 ovan, inte är tillämpligt i förevarande mål, kräver en fullständig översättning endast av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>väsentliga handlingar<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Se artikel 3.1 och 3.2 däri.</P></NOTE> Detta är fallet oaktat det förhållandet att direktiv 2010/64 uttryckligt har avsetts gå längre än de <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>miniminormer<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> som fastställs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen) och stadgan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se skäl 7 däri.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Den börda som läggs på den nationella administrationen genom en sådan skyldighet skulle vara betydande och ofta utan tvivel oproportionerlig. Det är således på intet sätt en tillfällighet enligt min uppfattning att någon sådan långtgående skyldighet inte kan konstateras i primär eller sekundär unionsrätt. Fördragens upphovsmän och unionslagstiftaren har konsekvent iakttagit en ganska försiktig och pragmatisk hållning med avseende på språkrättigheter. Helt skilt från de praktiska problem som angetts ovan är både medlemsstaterna och unionsinstitutionerna medvetna om att antagandet av språkregler kan medföra val som ibland är politiskt och/eller socialt känsliga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Man kan också finna samma försiktighet och pragmatism beträffande språkrättigheter i unionsdomstolarnas praxis. Exempelvis har unionsdomstolarna när de ombetts att erkänna och upprätthålla språkrättigheter som grundas på unionsrätten strävat efter att säkerställa att de enskilda som berörs skyddas, medan de behöriga myndigheterna tillerkänns visst manöverutrymme.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>För mer detaljer och med specifika hänvisningar till rättspraxis, se mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>An tAire Talmhaíochta Bia agus Mara, Éire agus an tArd-Aighne</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑64/20</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:14">EU:C:2021:14</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0082">82</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Av större vikt är att det inte finns något spår i domstolens praxis av en långtgående skyldighet för nationella förvaltningar att tillhandahålla en översättning av varje handling som delgetts eller verkställts utomlands.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående kommer jag till slutsatsen att som unionsrätten för närvarande är utformad finns det inte någon allmän princip som kräver att samtliga administrativa myndigheter i medlemsstaterna ska tillhandahålla en fullständig översättning av varje akt som har negativa verkningar för en enskild person till hans eller hennes modersmål (eller till något annat språk som han eller hon förstår).</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Kränkning av rätten till en rättvis rättegång i det ursprungliga förfarandet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Den fråga som nu kräver en bedömning är huruvida underlåtenheten att tillhandahålla en översatt version av det omstridda beslutet till polska (eller till något annat språk som den vartill beslutet riktas förstår) <HT TYPE="ITALIC">oundvikligen</HT>, i det ursprungliga administrativa förfarandet, får till följd att en sådan kränkning skett av den i artikel 47 i stadgan stadfästa <HT TYPE="ITALIC">rätten till en rättvis rättegång</HT> som påverkar det efterföljande erkännandet och verkställigheten av detta beslut.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>I detta avseende kan det också nämnas att skäl 5 i rambeslut 2005/214 anger bland annat att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i Fördraget och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel VI i denna<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> (fotnoten utelämnad). Dessutom föreskriver artikel 3 i rambeslut 2005/214 att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>detta rambeslut skall inte ändra skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga principerna enligt artikel 6 i Fördraget<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Jag anser inte det.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Det förefaller mig som att både Europadomstolen och EU-domstolen i sin praxis stöder uppfattningen att en kränkning av en enskild persons rätt till en rättvis rättegång i ett fall som det som är i fråga beror på de särskilda omständigheterna i målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Det framgår av artikel 6.3 FEU och artikel 52.3 i stadgan att artikel 47 i stadgan ska tolkas och tillämpas i förenlighet med artikel 6 i Europakonventionen (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>rätten till en rättvis rättegång<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Det anges dessutom i förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="303" PAGE.FIRST="17" DATE.PUB="2007">EUT C 303, 2007, s. 17</REF.DOC.OJ>) att artikel 48.2 i stadgan motsvarar artikel 6.3 i Europakonventionen och har samma innebörd och räckvidd som denna. Se också dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180605">5 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>Kolev m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑612/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:392">EU:C:2018:392</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0105">105</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Parterna i förevarande mål bekräftar att i den senare bestämmelsen är punkt 3, som rör var och en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>som blivit anklagad för brott<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>, tillämplig i detta mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Jag håller med. Som domstolen nyligen konstaterat<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210622">22 juni 2021</DATE>, <NAME.CASE>Latvijas Republikas Saeima (Prickning)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑439/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:504">EU:C:2021:504</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0086">86</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0093">93</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> utgör <HT TYPE="ITALIC">trafiköverträdelser</HT>, inbegripet mindre överträdelser, i allmänhet enligt Europadomstolens praxis <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>brott<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> vid tillämpningen av artikel 6 i Europakonventionen, oberoende av deras beteckning enligt nationell rätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Se, bland annat, Europadomstolen, <DATE ISO="19840221">21 februari 1984</DATE>, Öztürk/Tyskland (CE:ECHR:1984:0221JUD000854479, § 46–54) och beslut av den <DATE ISO="20041019">19 oktober 2004</DATE>, Falk/Nederländerna (CE:ECHR:2004:1019DEC006627301, s. 7). Min kursivering. För ett liknande resonemang på senare tid, se dom från Europadomstolen, <DATE ISO="20201008">8 oktober 2020</DATE>, Bajčić/Kroatien (CE:ECHR:2020:1008JUD006733413, § 27 och 28).</P></NOTE> Europadomstolen har också klarlagt att de rättigheter som fastställs i artikel 6.3 i Europakonventionen måste säkerställas på alla stadier i förfarandet, inbegripet <HT TYPE="ITALIC">stadiet före rättegång</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Se, till exempel, Europadomstolen, <DATE ISO="20151020">20 oktober 2015</DATE>, Dvorski/Kroatien (CE:ECHR:2015:1020JUD002570311, § 76 och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Bland de <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>minimirättigheter<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> som enligt artikel 6.3 i Europakonventionen ska garanteras var och en som anklagas för brott finner man rätten <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/> (punkt a). Den information som ska ges till personen i fråga på ett språk som han eller hon förstår omfattar som Europadomstolen har förklarat inte enbart <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>skälen till att han anklagas, det vill säga den faktiska gärningen som läggs honom till last och som ligger till grund för anklagelsen, utan även en detaljerad rättslig kvalificering av gärningen<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se Europadomstolen, <DATE ISO="19990325">25 mars 1999</DATE>, Pélissier och Sassi/Frankrike (CE:ECHR:1999:0325JUD002544494, § 51).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Denna information ska vara tillräckligt detaljerad<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Ibidem.</P></NOTE> för att personen i fråga ska kunna utöva sin rätt till försvar effektivt och praktiskt, främst genom att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0044" ID="QS0044"/>ges möjlighet att redogöra för sin uppfattning av händelserna inför domstolen<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Se Europadomstolen, <DATE ISO="20090224">24 februari 2009</DATE>, Protopapa/Turkiet (CE:ECHR:2009:0224JUD001608490, §80) och Europadomstolen, <DATE ISO="19891219">19 december 1989</DATE>, Kamasinski/Österrike (CE:ECHR:1989:1219JUD000978382, § 74).</P></NOTE> Europadomstolen har emellertid framhållit att informationens lämplighet inte kan bestämmas teoretiskt utan <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0045" ID="QS0045"/>varierar beroende på de särskilda omständigheterna i varje fall<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Se, bland annat, Europadomstolen, <DATE ISO="20000725">25 juli 2000</DATE>, Mattoccia/Italien (CE:ECHR:2005:0224DEC001891303, § 60).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Vad mer specifikt beträffar det <HT TYPE="ITALIC">språk</HT> på vilket informationen ska lämnas har Europadomstolen fastslagit att det inte nödvändigtvis behöver vara den berörda personens modersmål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, <DATE ISO="20180828">28 augusti 2018</DATE>, Vizgirda/Slovenien (CE:ECHR:2018:0828JUD005986808, § 90).</P></NOTE> Det kan i synnerhet vara språket i den medlemsstat där förfarandet äger rum förutsatt att personen i fråga har <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0046" ID="QS0046"/>tillräckliga kunskaper<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> i detta språk.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, <DATE ISO="19891219">19 december 1989</DATE>, Brozicek/Italien (CE:ECHR:1989:1219JUD001096484, § 41).</P></NOTE> Om detta inte är fallet ska informationen enligt själva ordalydelsen i artikel 6.3 i Europakonventionen ges på <HT TYPE="ITALIC">något</HT><?PAGE NO="14"?> annat språk som personen förstår.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, <DATE ISO="20061018">18 oktober 2006</DATE>, Hermi/Italien (CE:ECHR:2006:1018JUD001811402, § 68).</P></NOTE> De kunskaper som är tillräckliga för delgivningen ska bedömas bland annat i förhållande till karaktären av det brott för vilket personen i fråga anklagas och hur komplicerade de handlingar är som riktas till honom av de relevanta myndigheterna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Ibidem, § 71.</P></NOTE> Myndigheterna i medlemsstaterna har ett stort utrymme för egen bedömning att använda det sätt som de anser vara mest lämpligt för att avgöra detta.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, <DATE ISO="20180828">28 augusti 2018</DATE>, Vizgirda/Slovenien (CE:ECHR:2018:0828JUD005986808, § 84).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Beträffande det <HT TYPE="ITALIC">sätt</HT> på vilket den anklagade ska informeras om karaktären och skälen för anklagelsen mot honom eller henne, har Europadomstolen funnit att artikel 6.3 i Europakonventionen inte fastställer någon viss form.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Se Europadomstolen, <DATE ISO="20040217">17 februari 2004</DATE>, Tabaï/Frankrike (CE:ECHR:2004:0217DEC007380501, p. 4).</P></NOTE> Den relevanta informationen behöver inte nödvändigtvis <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0047" ID="QS0047"/>lämnas skriftligt eller översatt i skriftlig form<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Se Europadomstolen, <DATE ISO="20061018">18 oktober 2006</DATE>, Hermi/Italien (CE:ECHR:2006:1018JUD0018, § 68).</P></NOTE> Följaktligen kan <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0048" ID="QS0048"/>muntligt språkligt bistånd uppfylla kraven i konventionen<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Ibidem, §§ 69 och 70.</P></NOTE> Såvitt gäller <HT TYPE="ITALIC">översättning</HT> av handlingar går artikel 6.3 i Europakonventionen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0049" ID="QS0049"/>inte så långt som till att kräva en skriftlig översättning av all skriftlig bevisning eller alla officiella handlingar i förfarandet<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Ibidem, § 70.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>I korthet framgår det av Europadomstolens praxis som angetts ovan att i) avgörandet av om en kränkning av rätten till en rättvis rättegång föreligger förutsätter en bedömning från fall till fall; ii) den information som ska delges ska vara tillräckligt detaljerad för att den anklagade ska kunna utöva sin rätt till försvar praktiskt och effektivt; iii) denna information kan lämnas på något språk som personen förstår och i förekommande fall också muntligt samt iv) det krävs inte att en skriftlig översättning av samtliga handlingar tillhandahålls.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Dessa principer, som inte gäller automatiskt och kännetecknas av en viss flexibilitet, förefaller vara än mer giltiga i ett fall som det som är i fråga här. Europadomstolen har själv konsekvent bekräftat att det finns <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0050" ID="QS0050"/>anklagelser för brott<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/> av olika tyngd och att i situationer som inte omfattas av straffrättens hårda kärna måste de garantier som hör till den straffrättsliga delen av artikel 6.3 i Europakonventionen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0051" ID="QS0051"/>inte nödvändigtvis tillämpas fullt ut<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Se, i synnerhet, Europadomstolen, <DATE ISO="20061123">23 november 2006</DATE>, Jussila/Finland (CE:ECHR:2006:1123JUD007305301, § 43).</P></NOTE> Detta är enligt min uppfattning särskilt fallet när det gäller en mindre trafikförseelse som den som är i fråga i det nationella målet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Kravet på flexibilitet och att en bedömning från fall till fall av omständigheterna i varje fall ska göras vid den <HT TYPE="ITALIC">materiella</HT> bedömningen är en nödvändig konsekvens av en överdriven utvidgning av begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0052" ID="QS0052"/>brott<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> i Europadomstolens praxis vid prövningen av frågan om upptagande till sakprövning enligt artikel 6 i Europakonventionen, som började med det välkända målet Engel (Europadomstolen, <DATE ISO="19760608">8 juni 1976</DATE>, Engel m.fl./Nederländerna (CE:ECHR:1976:0608JUD000510071, §§ 80–82)). Om även mindre lagöverträdelser som förskyller ganska lindriga straff såsom trafikförseelsen i förevarande mål betecknas som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0053" ID="QS0053"/>brottsliga<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> följer därav helt naturligt att vid prövningen av en påstådd kränkning av en grundläggande rättighet för den anklagade blir det nödvändigt att göra åtskillnad mellan överträdelser av olika slag och svårighetsgrad som måste återinföras senare för att införa något slag av rimlig balans i systemet. Det är att anföra det uppenbara att medlemsstaterna har rätt att tillhandahålla mer garantier (som väl kan bli kostsamt och medföra en stor administrativ börda för förvaltningen) för personer som anklagas för brott som mord eller terrorism än för personer som fått en parkeringsbot eller fälls för att köra med däck med för lågt mönsterdjup.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Beträffande unionens rättspraxis ska det framhållas att EU-domstolen ännu inte haft tillfälle att skapa en praxis rörande rätten till en rättvis rättegång som är så omfattande och detaljerad som den som utvecklats av Europadomstolen. I dess avgöranden som meddelats till i dag har<?PAGE NO="15"?> EU-domstolen emellertid ofta och uttryckligt åberopat Europadomstolens domar avseende artikel 6.3 i Europakonventionen och har <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0054" ID="QS0054"/>införlivat<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/> de principer som härleds därifrån med unionens rättsordning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190613">13 juni 2019</DATE>, <NAME.CASE>Moro</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑646/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:489">EU:C:2019:489</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151015">15 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>Covaci</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑216/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:686">EU:C:2015:686</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Med avseende på rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel, vilket i ett fall som det som är i fråga med nödvändighet är sammankopplat med rätten till en rättvis rättegång, har EU-domstolen på samma sätt konsekvent förklarat att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0055" ID="QS0055"/>ett påstående om kränkning av rätten till försvar och av rätten till ett effektivt domstolsskydd måste prövas mot bakgrund av <HT TYPE="ITALIC">de specifika omständigheterna i varje enskilt</HT> <HT TYPE="ITALIC">fall</HT>, i synnerhet vilken typ av rättsakt det gäller, det sammanhang i vilket den antogs och de rättsregler som reglerar det aktuella området<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Se, bland många, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170726">26 juli 2017</DATE>, <NAME.CASE>Sacko</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑348/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:591">EU:C:2017:591</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>och där angiven rättspraxis). Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Det är av betydelse att EU-domstolen har tillämpat ett liknande synsätt i sin praxis rörande den anklagades rätt att erhålla föreskriven information enligt rambeslut 2005/214. I målet CJIB förklarade domstolen att myndigheterna i medlemsstaterna åtnjuter viss flexibilitet beträffande <HT TYPE="ITALIC">sättet på vilket</HT> denna information ska delges. Det som verkligen är av betydelse är att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0056" ID="QS0056"/>delgivningen sker på ett effektivt sätt och att utövandet av rätten till försvar garanteras<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191205">5 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Centraal Justitieel Incassobureau (Erkännande och verkställande av bötesstraff)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑671/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1054">EU:C:2019:1054</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> vilket ankommer på den nationella domstolen att kontrollera i det specifika fallet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Ibidem, punkterna 42 och 50.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det föregående måste jag dra slutsatsen att avgörandet av eventuell kränkning av rätten till en rättvis rättegång under sådana omständigheter som föreligger i det nationella målet kräver att den hänskjutande domstolen prövar samtliga relevanta omständigheter i målet för att fastställa huruvida personen i fråga kunde erhålla tillräcklig information på ett språk som han förstår om den anklagelse för vilken han anklagades så att han kunde utöva sin rätt till försvar på ett lämpligt sätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Min tolkning av de relevanta bestämmelserna i rambeslut 2005/214 förefaller också bekräftas av ordalydelsen i artikel 20.3 däri, som tillåter vägran av verkställighet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0057" ID="QS0057"/>om <HT TYPE="ITALIC">intyget enligt artikel 4</HT> ger anledning att förmoda att de grundläggande rättigheterna eller de grundläggande rättsliga principerna … kan ha kränkts<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Min kursivering. Standardutformningen av intyget återges enligt artikel 4.2 i rambeslut 2005/214 i bilagan.</P></NOTE> Denna bestämmelse antyder att en vägran inte kan grundas på abstrakta eller generella skäl utan kräver att den verkställande domstolen bedömer de specifika omständigheterna i varje fall, såsom dessa framgår av akten i målet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Beträffande betydelsen av intyget, se punkt 45 ovan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>En sådan tolkning förefaller också vara mer förenlig med EU-domstolens praxis rörande principerna om ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende. Domstolen har konsekvent förklarat att dessa principer förutsätter att medlemsstaterna <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0058" ID="QS0058"/>särskilt när det gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa … förutom under exceptionella omständigheter, har en skyldighet att utgå från att alla de andra medlemsstaterna iakttar unionsrätten och särskilt de grundläggande rättigheter som erkänns i unionsrätten<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180725">25 juli 2018</DATE>, <NAME.CASE>Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑216/18 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:586">EU:C:2018:586</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> När medlemsstaterna tillämpar unionsrätten kan de således, enligt unionsrätten, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0059" ID="QS0059"/>vara skyldiga att presumera att de andra medlemsstaterna iakttar de grundläggande rättigheterna<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Ibidem, punkt 37 och där angiven rättspraxis.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund kommer jag till slutsatsen att det förhållandet att ett beslut som är i fråga i det nationella målet inte delgavs den som beslutet riktades till tillsammans med en översättning till ett språk som han kunde förstå inte <HT TYPE="ITALIC">oundvikligen</HT> innebär ett åsidosättande i det ursprungliga administrativa förfarandet av en allmän unionsrättslig princip eller en kränkning av rätten till en rättvis rättegång.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Det svar som ska ges till den hänskjutande domstolen är följaktligen enligt min uppfattning att artikel 20.3 i rambeslut 2005/214 inte kan tolkas på det sättet att den tillåter att en nationell domstol vägrar erkännande och verkställighet av det omstridda beslutet endast på grund av att det omstridda beslutet inte var översatt till polska.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Artikel 20.3 i detta rambeslut tillåter emellertid att en nationell domstol motsätter sig erkännande och verkställighet av beslutet om den på grundval av en bedömning i det specifika fallet av samtliga relevanta omständigheter kommer till slutsatsen att myndigheterna i den medlemsstat som begär verkställighet inte tillhandahöll den anklagade tillräcklig information beträffande innebörden och grunden för brottet på ett språk som han eller hon kunde förstå.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Det är uppenbarligen den hänskjutande domstolens uppgift att genomföra en sådan bedömning i förevarande mål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Se, analogt, beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160428">28 april 2016</DATE>, <NAME.CASE>Alta Realitat</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑384/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:316">EU:C:2016:316</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> För att bistå den hänskjutande domstolen ska jag ändå försöka ge någon vägledning avseende det specifika målet, mot bakgrund av den information som lämnats till EU-domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">4.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Förevarande mål</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>På grundval av uppgifterna i målet är det enligt min uppfattning inte uppenbart att det faktiskt har skett en kränkning av förarens rätt till en rättvis rättegång. Samtidigt kan man emellertid inte helt bortse från denna möjlighet. En sådan slutsats av den hänskjutande domstolen skulle således kräva en viss försiktighet och en ingående bedömning av situationen i fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>I sitt yttrande har den nederländska regeringen förklarat att den lokala polisen enligt etablerat förfarande informerade föraren på polska genom en tolk som kontaktades per telefon, beträffande i) den påstådda överträdelsen av vägtrafiklagen som han hade begått; ii) det påförda bötesbeloppet; iii) förarens rätt att tiga; iv) möjligheten att bestrida de böter som påförts honom och v) rätten till rättsligt biträde samt till rätt till översättning och tolkning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Som nämnts ovan i punkt 24 antogs emellertid inte det beslut vars verkställighet är i fråga i detta mål av polisen omgående på platsen i närvaro av föraren (biträdd av tolken). Detta beslut aviserades endast vid detta tillfälle och antogs senare av CJIB. Beslutet, som var avfattat på nederländska, skickades sedan till föraren med posten, som innehöll ytterligare förklaringar på franska, engelska och tyska samt en hänvisning på dessa språk till CJIB:s webbplats där information på polska fanns tillgänglig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Kunde föraren således med fog bortse från beslutet och den därtill knutna informationen som gavs i brevet som han mottog från de nederländska myndigheterna och med giltig verkan hävda sin okunskap avseende det beslut som verkställs?</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="17"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>I detta avseende håller jag med den polska regeringen att en person som befinner sig i en situation som föraren inte kan förväntas aktivt söka den information som myndigheterna underlät att delge honom eller henne på ett språk som han eller hon kunde förstå.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200514">14 maj 2020</DATE>, <NAME.CASE>Staatsanwaltschaft Offenburg</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑615/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:376">EU:C:2020:376</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och mitt förslag till avgörande i det målet (<REF.DOC.ECR><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:9">EU:C:2020:9</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0061">61</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Jag tror emellertid inte att bedömningen i förevarande mål verkligen kan stanna därvid. Det är i första hand de berörda personernas ansvar att med utövande av all vederbörlig omsorg tillvarata sina intressen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Se, till exempel, Europadomstolen, beslut av den <DATE ISO="20011004">4 oktober 2001</DATE>, Teuschler/Tyskland (CE:ECHR:2001:1004DEC004763699). Detta är ett uttryck för en välkänd och allmänt erkänd princip, ofta uttryckt med sentensen på latin <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0060" ID="QS0060"/>rätten står den bi som vakar, inte den som sover<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/> <HT TYPE="ITALIC">(vigilantibus (non dormientibus) iura(succurrunt))</HT>.</P></NOTE> Som Europadomstolen dessutom konsekvent har förklarat, i princip, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0061" ID="QS0061"/>hindrar varken ordalydelsen eller andemeningen i artikel 6 i Europakonventionen en person från att, uttryckligen eller underförstått, frivilligt avstå från garantier för en rättvis rättegång<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Se Europadomstolen, <DATE ISO="20090224">24 februari 2009</DATE>, Protopapa/Turkiet (CE:ECHR:2009:0224JUD001608490, §§ 82–86 och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen ska således noggrant utvärdera situationen i detta mål, eftersom inte alla situationer är lika. I synnerhet ser jag en skillnad mellan två typer av situationer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Å ena sidan finns förfaranden där den berörda personen helt varit frånvarande. I sådana situationer kan en person <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0062" ID="QS0062"/>som en blixt från klar himmel<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/> motta ett brev från en annan medlemsstat på ett språk han eller hon inte förstår rörande en påstådd överträdelse av den medlemsstatens lagar varom han eller hon inte tidigare underrättats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>Å andra sidan finns det situationer i vilka en person erhåller ett brev från en annan medlemsstat efter att redan ha deltagit i någon form av förfarande i den medlemsstaten. Trots att det är avfattat på ett språk som han eller hon inte förstår förefaller detta brev röra en påstådd överträdelse varom föraren redan hade erhållit kännedom och som i huvudsak upprepar den information som han eller hon hade erhållit <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0063" ID="QS0063"/>där och då<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>Det förefaller mig som att kränkningen av rätten till en rättvis rättegång är mycket mer trolig i det första scenariot än i det andra. Det kan uppenbarligen inte uteslutas att det även i det andra scenariot kan föreligga en kränkning av den berörda personens rättigheter. Detta kan vara fallet exempelvis när det slutliga beslutet som delges avviker från tidigare tillhandahållen information i något betydande avseende med följden att den anklagade inte kan utöva sin rätt till försvar på lämpligt sätt. När det emellertid inte föreligger någon betydelsefull skillnad mellan det slutliga beslutet och de centrala momenten som redan delgetts den berörda personen muntligen anser jag att det är svårare att godta dennes argument på grund varav han eller hon inte kunde förstå eller sluta sig till vad brevet som erhållits från de utländska myndigheterna innebar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>Det är dock, som förklarats, i sista hand den hänskjutande domstolens uppgift att avgöra denna fråga. I huvudsak bör den nationella domstolen fastställa huruvida, trots förhållandet att CJIB:s beslut var avfattat på ett språk som föraren inte förstod, denne hade tidigare från polisen mottagit tillräcklig information avseende i synnerhet det brott för vilket han anklagades, följderna därav och de rättsliga medel som var tillgängliga för honom för att angripa polisens slutsatser. I denna bedömning av rätten till en rättvis rättegång ska hela förfarandet i den medlemsstat som begär verkställighet beaktas jämte all information som getts till föraren i alla delar av förfarandet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="18"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>Om den domstolen skulle hysa tvivel rörande tillämplig lagstiftning i Nederländerna och de relevanta omständigheterna kan den begära bistånd av den utfärdande statens myndigheter. Som också framgår av artikel 7.3 och artikel 20.3 i rambeslut 2005/214, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0064" ID="QS0064"/>skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplysningar<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>Det följer av själva ordalydelsen i artikel 7.3 i detta rambeslut att samrådet är <HT TYPE="ITALIC">obligatoriskt</HT> och ska genomföras <HT TYPE="ITALIC">före</HT> meddelandet av beslut som helt eller delvis vägrar verkställighet av bötesbeslutet. Denna bestämmelse är trots allt ett uttryck för principen om ömsesidigt erkännande och principen om lojalt samarbete, vilka ligger till grund för rambeslut 2005/214.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>Mot bakgrund härav föreslår jag att EU-domstolen svarar på det sättet att bestämmelserna i rambeslut 2005/214 utgör hinder för en nationell domstol att motsätta sig erkännande och verkställighet av ett lagakraftvunnet bötesbeslut gentemot en enskild person, vilket antagits av en administrativ myndighet i den utfärdande staten, endast av den anledningen att denna person inte hade delgetts en översättning av detta beslut till ett språk som han eller hon förstår.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>Den nationella domstolen får enligt artikel 20.3 i rambeslut 2005/214 motsätta sig erkännande och verkställighet av ett beslut om den på grundval av en bedömning i det specifika fallet av samtliga relevanta omständigheter kommer till slutsatsen att myndigheterna i den medlemsstat som begär verkställighet inte tillhandahöll den anklagade tillräcklig information beträffande innebörden och grunden för brottet på ett språk som han eller hon kunde förstå.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>Jag föreslår att EU-domstolen besvarar tolkningsfrågan från Sąd Rejonowy dla Łodzi-Śródmieścia w Łodzi (Distriktsdomstolen för Łódź-Śródmieście, Łódź, Polen) på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Bestämmelserna i rådets rambeslut 2005/214/RIF av den <DATE ISO="20050224">24 februari 2005</DATE> om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff utgör hinder för en nationell domstol att motsätta sig erkännande och verkställighet av ett lagakraftvunnet bötesbeslut gentemot en enskild person, vilket antagits av en administrativ myndighet i den utfärdande staten, endast av den anledningen att denna person inte hade delgetts en översättning av detta beslut till ett språk som han eller hon förstår.</P></ITEM><ITEM><P>Den nationella domstolen får enligt artikel 20.3 i rambeslut 2005/214 motsätta sig erkännande och verkställighet av ett beslut om den på grundval av en bedömning i det specifika fallet av samtliga relevanta omständigheter kommer till slutsatsen att myndigheterna i den medlemsstat som begär verkställighet inte tillhandahöll den anklagade tillräcklig information beträffande innebörden och grunden för brottet på ett språk som han eller hon kunde förstå.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>