Bryssel den 12.5.2026

COM(2026) 236 final

2026/0116(NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i
partskommittén för Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, vid dess 20:e möte, vad gäller de slutsatser som riktas till vissa parter om deras tillämpning av den konventionen och vad gäller valet av ledamöter till expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet när det gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement


MOTIVERING

1.Fråga som behandlas i förslaget

Detta förslag avser ett beslut om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det 20:e mötet i partskommittén för Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen eller konventionen) den 2 juni 2026. Ståndpunkten gäller 1) partskommitténs planerade antagande av nio utkast till slutsatser riktade till nio parter om deras tillämpning av konventionen, och 2) det planerade valet av fem ledamöter till expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Grevio).

2.Bakgrund till förslaget

2.1.Istanbulkonventionen

I Istanbulkonventionen fastställs ett heltäckande och harmoniserat regelverk för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet i och utanför Europa. Konventionen trädde i kraft den 1 augusti 2014.

EU undertecknade konventionen i juni 2017 och slutförde anslutningsförfarandet den 28 juni 2023 genom deponeringen av två godkännandeinstrument, vilket innebar att konventionen trädde i kraft i EU den 1 oktober 2023. EU anslöt sig till konventionen med avseende på frågor som faller inom dess exklusiva befogenhet, dvs. frågor som rör unionens institutioner och offentliga förvaltning 1 samt straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement 2 . Samtliga EU-medlemsstater har undertecknat konventionen och 22 av dem har ratificerat den 3 . 

2.2.Partskommittén

Partskommittén 4 är sammansatt av företrädare för de parter som anslutit sig till konventionen. Parterna måste eftersträva att till sina företrädare utse experter i högsta möjliga befattning inom arbetet för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet 5 . De uppgifter som anförtrotts partskommittén finns förtecknade i artikel 1 i dess arbetsordning6. Den 1 oktober 2023 blev EU part i konventionen och som sådan medlem av partskommittén (artikel 67.1 i konventionen).

2.3.Istanbulkonventionens övervakningsmekanism

Genom Istanbulkonventionen inrättas en övervakningsmekanism som ska säkerställa att parterna effektivt genomför dess bestämmelser 6 . Syftet är att bedöma hur konventionen tillämpas i praktiken och att ge parterna vägledning. Övervakningsmekanismen består av två skilda, men samverkande, organ: den oberoende expertgruppen (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence – Grevio) och partskommittén.

Grevio är en oberoende grupp av experter som har i uppdrag att övervaka tillämpningen av Istanbulkonventionen i varje enskilt land i enlighet med artikel 66.1 i konventionen. Övervakningsförfarandet fastställs i artikel 68 i konventionen. I enlighet med artikel 68.1 i konventionen är nya parter skyldiga att lämna in en rapport (baserad på ett frågeformulär som har utarbetats av Grevio), med detaljer om de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som har vidtagits för att ge verkan åt konventionen. Grevio utarbetar en rapport om de åtgärder som den berörda parten har vidtagit för att tillämpa konventionen och lämnar förslag om hur parten kan hantera identifierade problem 7 .

På grundval av Grevios rapport och i enlighet med artikel 68.12 i konventionen får partskommittén anta rekommendationer som riktas till parten i fråga om tillämpningen av konventionen och fastställa en frist för partens svar om genomförandet av rekommendationerna. På grundval av denna bestämmelse har partskommittén antagit rekommendationer till parterna som gör åtskillnad mellan åtgärder som bör vidtas så snart som möjligt, med ett krav på återrapportering inom en treårsperiod, och åtgärder som, även om de är viktiga, inte behöver vidtas lika omedelbart. I slutet av treårsperioden måste parten återrapportera till partskommittén om sina framsteg i genomförandet av de rekommendationer som riktats till den. På grundval av denna rapportering, och eventuell annan information som erhållits, utarbetar partskommitténs sekretariat 8 slutsatser om genomförandet av rekommendationerna i förhållande till varje part som är föremål för översyn, vilka sedan antas av partskommittén.

2.4.Val av ledamöter till Grevio

I enlighet med artikel 66 i konventionen består Grevio av 15 ledamöter. Dess ledamöter väljs av partskommittén bland kandidater som nominerats av parterna för en mandatperiod på fyra år, som kan förnyas en gång. Grevios ledamöter väljs bland parternas medborgare, med beaktande av en jämn könsfördelning och geografisk jämvikt samt tvärvetenskaplig sakkunskap.

Genom Istanbulkonventionen gavs Europarådets ministerkommitté i uppdrag att fastställa förfarandet för val av ledamöter till Grevio. Den 19 november 2014 antog ministerkommittén resolution CM/Res(2014)43 om regler för valförfarandet för ledamöterna i expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Grevio) 9 . Grevio antog sin egen arbetsordning 2015 10 .

Fem nya ledamöter förväntas bli invalda i Grevio under partskommitténs möte den 2 juni 2026. De kommer att inneha mandatet från och med den 1 september 2026 till och med den 31 augusti 2030. Valet kommer att anordnas i successiva omgångar. Varje part, även EU, kommer att ha lika många röster per omgång som det finns platser kvar att tillsätta i Grevio. I första omgången får varje part följaktligen avge fem röster. Om en ledamot väljs i den omgången får varje part avge fyra röster i den andra omgången osv. Omgångarna fortsätter tills fem Grevio-ledamöter har valts med en majoritet av de giltiga avgivna rösterna.

Den 21 april 2026 delade partskommitténs sekretariat, i dokument IC-CP(2026)2, namnen på och meritförteckningarna för de kandidater som parterna nominerat i det val som planeras till den 2 juni 2026. Enligt dokumentet har 13 parter nominerat 15 kandidater till de 5 tillgängliga platserna. Av de 13 nominerande länderna är 11 EU-medlemsstater.

3.De planerade akter som ska antas av partskommittén

3.1.De nio utkasten till slutsatser

Vid sitt 20:e möte den 2 juni 2026 planerar partskommittén att anta följande nio utkast till slutsatser (utkasten till slutsatser):

(1)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Bosnien och Hercegovina som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)4 prov.

(2)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Cypern som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)5 prov.

(3)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Estland som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)6 prov.

(4)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Georgien som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)7 prov.

(5)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Tyskland som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)8 prov.

(6)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Island som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)9 prov.

(7)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Norge som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)10 prov.

(8)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Rumänien som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)11 prov.

(9)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Schweiz som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet C-CP(2026)12 prov.

3.2.Det planerade valet av fem ledamöter till Grevio

Vid sitt 20:e möte den 2 juni 2026 planerar partskommittén att välja fem Grevio-ledamöter som kommer att inneha sitt mandat från och med den 1 september 2026 till och med den 31 augusti 2030.

3.3.De nio utkast till slutsatser från partskommittén som enligt planerna ska antas

Utkasten till slutsatser rör tillämpningen av bestämmelser i konventionen om straffrättsligt samarbete, till exempel skydd av offer och stöd till offer för våld mot kvinnor och våld i hemmet, samt genomförandet av bestämmelser om asyl och non-refoulement. Dessa frågor omfattas av unionens regelverk, särskilt direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer 11 , direktivet om brottsoffers rättigheter 12 , skyddsgrundsförordningen 13 , förordningen om asylförfaranden 14 , direktivet om mottagningsvillkor 15 och direktivet om familjeåterförening 16 . De faller inom unionens exklusiva befogenhet i den mån de relevanta bestämmelserna i konventionen kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa i den mening som avses i artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Eftersom de planerade akterna är ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i unionsrätten då de kan få betydelse för den framtida tolkningen av tillämpliga bestämmelser i konventionen, är det lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i partskommittén när det gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement.

Utkasten till slutsatser om frågor som faller inom unionens befogenhet är förenliga med unionens mål, politik och regelverk på områdena straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement och ger inte upphov till några problem med avseende på unionsrätten. Det föreslås därför att unionen inte ska invända mot antagandet av utkasten till slutsatser vid partskommitténs 20:e möte.

3.4.Det planerade valet av fem ledamöter till Grevio

Som medlem av partskommittén har EU fem röster i det kommande valet av fem ledamöter till Grevio vid partskommitténs möte den 2 juni 2026. Ledamöterna kommer att väljas av partskommittén bland de 15 kandidater som har nominerats av 13 parter.

Av de 13 nominerande parterna är 11 EU-medlemsstater. Alla nominerade kandidater uppvisar omfattande tvärvetenskaplig erfarenhet på området bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, som redogörs för i dokumentet IC-CP(2026)2. Det föreslås att EU:s ståndpunkt bör vara att avstå från att rösta i valet.

4.Rättslig grund

4.1.Förfarandemässig rättslig grund

4.1.1.Principer

I artikel 218.9 i EUF-fördraget föreskrivs att beslut ska antas ”om fastställande av vilka ståndpunkter som på unionens vägnar ska intas i ett organ som inrättas genom ett avtal, om detta organ ska anta akter med rättslig verkan, med undantag av sådana akter som kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram”. Begreppet akter med rättslig verkan omfattar akter som har rättslig verkan med stöd av de regler i internationell rätt som tillämpas på organet i fråga. Det omfattar även instrument som inte har bindande verkan enligt internationell rätt, men som är ”ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i de bestämmelser som antas av unionslagstiftaren” 17 .

4.1.2.Tillämpning i det aktuella fallet

Partskommittén är ett organ som inrättats genom Istanbulkonventionen. De planerade slutsatser som det ankommer på partskommittén att anta, liksom beslutet att avstå från att rösta vid valet av ledamöter till Grevio, utgör akter med rättslig verkan. De planerade akterna är ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i unionsrätten, eftersom de kan påverka den framtida tolkningen av de tillämpliga bestämmelserna i Istanbulkonventionen. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.

4.2.Materiell rättslig grund

4.2.1.Principer

Den materiella rättsliga grunden för ett beslut enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget är främst beroende av syftet med och innehållet i den planerade akt avseende vilken en ståndpunkt intas på unionens vägnar. Om den planerade akten har två syften eller två beståndsdelar av vilka det ena syftet eller den ena beståndsdelen kan identifieras som det eller den huvudsakliga, medan det eller den andra endast är av underordnad betydelse, måste det beslut som antas enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget ha en enda materiell rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till det huvudsakliga eller avgörande syftet eller den huvudsakliga eller avgörande beståndsdelen.

Vad gäller en planerad akt som samtidigt har flera syften eller beståndsdelar, vilka är oskiljaktigt förbundna med varandra utan att det eller den ena är av underordnad betydelse i förhållande till det eller den andra, måste den materiella rättsliga grunden för ett beslut enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget undantagsvis inbegripa de däremot svarande olika rättsliga grunderna.

4.2.2.Tillämpning i det aktuella fallet

När det gäller den materiella rättsliga grunden har EU anslutit sig till Istanbulkonventionen med avseende på frågor som faller inom dess exklusiva befogenhet, närmare bestämt frågor som rör unionens institutioner och offentliga förvaltning 18 och frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement 19 . EU:s anslutning till Istanbulkonventionen delades upp på två separata rådsbeslut för att beakta Danmarks och Irlands särskilda ställning med avseende på avdelning V i EUF-fördraget. Beslutet om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i partskommittén bör följaktligen också, när de relevanta slutsatserna rör båda frågorna, delas upp i två beslut.

De planerade akterna har mål och beståndsdelar som rör straffrättsligt samarbete (artiklarna 82.2 och 84 i EUF-fördraget) samt asyl och non-refoulement (artikel 78.2 i EUF-fördraget). Dessa områden är oskiljaktigt förbundna med varandra, utan att det ena är av underordnad betydelse i förhållande till det andra. Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet omfattar därför följande bestämmelser: artiklarna 78.2, 82.2 och 84 i EUF-fördraget.

4.3.Slutsats

Den rättsliga grunden för det föreslagna beslutet bör vara artiklarna 78.2, 82.2 och 84 jämförda med artikel 218.9 i EUF-fördraget.

2026/0116 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i
partskommittén för Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, vid dess 20:e möte, vad gäller de slutsatser som riktas till vissa parter om deras tillämpning av den konventionen och vad gäller valet av ledamöter till expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet när det gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och
non-refoulement

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 78.2, 82.2 och 84 jämförda med artikel 218.9,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (konventionen) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2023/1075 20 , vad gäller unionens institutioner och offentliga förvaltning, och genom rådets beslut (EU) 2023/1076 21 , vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement, i den mån sådana frågor omfattas av unionens exklusiva befogenhet, och trädde i kraft i unionen den 1 oktober 2023.

(2)Enligt artikel 66.1 i konventionen ska expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Grevio) övervaka konventionsparternas (parterna) tillämpning av konventionen. I enlighet med artikel 68.11 i konventionen ska Grevio anta rapporter och slutsatser gällande de åtgärder som den berörda parten har vidtagit för att tillämpa bestämmelserna i konventionen.

(3)Partskommittén antar i enlighet med artikel 68.12 i konventionen rekommendationer som riktas till den berörda parten på grundval av Grevios rapport och slutsatser. Sådana rekommendationer gör åtskillnad mellan åtgärder som ska vidtas så snart som möjligt, med ett krav på återrapportering till partskommittén inom en treårsperiod, och åtgärder som, även om de är viktiga, inte är lika akuta. I slutet av den treårsperioden ska parten återrapportera till partskommittén om vidtagna åtgärder inom tio särskilda områden som omfattas av konventionen. På grundval av den rapporten och eventuell annan information ska partskommittén anta slutsatser om genomförandet av de rekommendationerna, som utarbetats av partskommitténs sekretariat.

(4)Partskommittén förväntas vid sitt 20:e möte den 2 juni 2026 anta följande utkast till slutsatser om nio parters tillämpning av konventionen (utkasten till slutsatser):

(1)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Bosnien och Hercegovina som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)4 prov.

(2)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Cypern som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)5 prov.

(3)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Estland som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)6 prov.

(4)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Georgien som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)7 prov.

(5)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Tyskland som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)8 prov.

(6)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Island som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)9 prov.

(7)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Norge som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)10 prov.

(8)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Rumänien som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)11 prov.

(9)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Schweiz som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet C-CP(2026)12 prov.

(5)Utkasten till slutsatser gäller tillämpningen av bestämmelser i konventionen som rör straffrättsligt samarbete, såsom frågor som rör skydd av och stöd till offer för våld mot kvinnor och våld i hemmet. Utkasten till slutsatser gäller också tillämpningen av bestämmelser i konventionen om asyl och non-refoulement. Dessa frågor omfattas av unionsrätten, i synnerhet rådets direktiv 2003/86/EG 22 , Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU 23 , (EU) 2024/1346 24 och (EU) 2024/1385 25 , och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2024/1347 26 och (EU) 2024/1348 27 .

(6)De planerade akterna kommer att ha rättslig verkan, eftersom de är ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i unionsrätten då de kan få betydelse för den framtida tolkningen av relevanta bestämmelser i konventionen. Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar inom partskommittén i frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement bör därför fastställas.

(7)Det bör noteras att slutsatser som avser vissa artiklar i konventionen endast delvis omfattas av unionens befogenhet. Avseende dessa artiklar bör detta beslut inte påverka medlemsstaternas befogenhet. När det gäller rekommendationerna om artiklarna 49 och 50 i konventionen bör detta beslut i synnerhet inte påverka medlemsstaternas befogenhet avseende den interna organisationen och förvaltningen av deras rättssystem, och när det gäller rekommendationerna om artikel 31 i konventionen bör detta beslut inte påverka medlemsstaternas befogenhet på området familjerätt.

(8)När det gäller Bosnien och Hercegovina omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att harmonisera policyer och åtgärder som vidtas för att tillämpa konventionen genom att säkerställa att de omfattar alla former av våld mot kvinnor och alla delar av det statliga territoriet och att de övervakas och utvärderas på ett oberoende sätt (artikel 7 i konventionen), rationalisera antalet samordningsorgan och säkerställa tillräckliga ekonomiska resurser (artikel 10 i konventionen), arbeta för att samla in systematiska, jämförbara och uppdelade uppgifter från alla relevanta resurser (artikel 11 i konventionen), säkerställa att akuta förbudsåtgärder utfärdas snabbt i situationer av överhängande fara och kan omfatta offrets barn och att det inte finns några luckor mellan förbudsåtgärder (artiklarna 52 och 53 i konventionen), samt göra det möjligt för invandrarkvinnor som utsatts för våld som omfattas av konventionen att ansöka om ett självständigt uppehållstillstånd (artikel 59 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(9)När det gäller Cypern omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att säkerställa att bestämmelserna i konventionen tillämpas utan diskriminering (artikel 4 i konventionen), sträva efter att samla in systematiska, jämförbara och uppdelade uppgifter från alla relevanta resurser (artikel 11 i konventionen), göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att, i situationer av överhängande fara, besluta om att den som utövar våld i hemmet måste lämna den gemensamma bostaden och säkerställa att sådana beslut övervakas och genomdrivs, och att sanktioner för överträdelser tillämpas effektivt i praktiken (artiklarna 52 och 53 i konventionen), samt utarbeta och genomföra riktlinjer för genusmedvetna mottagningsförfaranden och för förebyggande av könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor i asylboenden (artikel 60 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(10)När det gäller Estland omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att säkerställa att relevanta policyer och åtgärder tar upp alla former av våld mot kvinnor som omfattas av konventionen och genomförs på grundval av en genusmedveten förståelse av våld och att deras konsekvenser utvärderas (artikel 7 i konventionen), säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till säkerheten för kvinnor som utsatts för våld i hemmet och deras barn i vårdnads- och besöksförfaranden (artikel 31 i konventionen), och säkerställa att den rättsliga ramen och praxis avseende akuta förbudsåtgärder stämmer överens med konventionen (artikel 52 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(11)När det gäller Georgien omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att säkerställa att alla relevanta policyer och åtgärder genomsyras av en genusmedveten förståelse av våld och att deras konsekvenser utvärderas systematiskt (artikel 7 i konventionen), säkerställa att kvinnorättsorganisationer får tillräcklig och hållbar finansiering och att de regelbundet rådfrågas (artikel 9 i konventionen), säkerställa att det finns institutionaliserade strukturer för samordning och samarbete mellan relevanta aktörer för att säkerställa samordnade insatser från flera olika organ mot alla former av våld som omfattas av konventionen (artikel 18 i konventionen), utöka antalet skyddade boenden och deras kapacitet och säkerställa att det finns skyddade boenden för enbart personer av samma kön (artikel 23 i konventionen) samt säkerställa att straffrättsligt ansvar för våldtäkt kan fastställas utan onödiga förfaranden eller metoder som kan leda till att offren traumatiseras på nytt (artiklarna 49 och 50 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(12)När det gäller Tyskland omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att anta nationsövergripande definitioner i enlighet med konventionen (artikel 3 i konventionen), säkerställa samordning och samarbete mellan alla relevanta aktörer vid genomförandet av policyer och åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av våld mot kvinnor och våld i hemmet, liksom att tillhandahålla samordnade insatser från flera olika organ utan diskriminering (artikel 7 i konventionen), och säkerställa att alla relevanta sektorer samlar in uppdelade uppgifter (artikel 11 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(13)När det gäller Island omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att säkerställa att det nationella samordningsorganet ges ett tydligt mandat att fullgöra sina uppgifter och förses med särskilda resurser (artikel 10 i konventionen), samt att stärka åklagar- och utredningskapaciteten när det gäller alla former av våld mot kvinnor och säkerställa en systematisk och genusmedveten riskbedömning (artiklarna 49, 50 och 51 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(14)När det gäller Norge omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att säkerställa att nationella policydokument är väl samordnade och föreskriver att alla former av våld mot kvinnor och våld i hemmet bemöts utifrån ett helhetsperspektiv (artikel 7 i konventionen), säkerställa att de uppgifter som har samlats in av relevanta berörda parter är uppdelade (artikel 11 i konventionen), samt vidta åtgärder för att säkerställa att behöriga myndigheter, i situationer av överhängande fara, kan besluta om att den som utövar våld i hemmet måste lämna offrets bostad och för att minska handläggningstiden för beslut (artikel 52 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(15)När det gäller Rumänien omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att förbättra tillämpningen av konventionen på alla former av våld som omfattas av konventionen, säkerställa att bestämmelserna i konventionen genomförs utan diskriminering, vidta åtgärder för att anpassa relevant lagstiftning till definitionen av våld i hemmet och införa ett genusperspektiv i Rumäniens lag om våld i hemmet (artiklarna 3 och 4 i konventionen), säkerställa samordning och samarbete mellan alla relevanta aktörer vid genomförandet av policyer och åtgärder för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet (artikel 7 i konventionen), säkerställa tillräckliga ekonomiska resurser för att genomföra relevanta strategier och åtgärder samt stabil och hållbar finansiering för icke-statliga kvinnorättsorganisationer som stöder offer (artikel 8 i konventionen), och säkerställa insamling av uppdelade uppgifter (artikel 11 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(16)När det gäller Schweiz omfattar utkastet till slutsatser om landets tillämpning av konventionen behovet av att säkerställa en gemensam förståelse av våld mot kvinnor i enlighet med konventionen och vidta åtgärder för att ta itu med och bekämpa våld mot offer som utsätts för intersektionell diskriminering (artiklarna 3 och 4 i konventionen), säkerställa lämplig finansiering för relevanta policyer och åtgärder och hållbar finansiering för organisationer som tillhandahåller specialiserade stödtjänster till kvinnor som utsatts för våld (artikel 8 i konventionen), fortsätta arbetet med att förbättra insamlingen av uppdelade uppgifter inom den straffrättsliga sektorn (artikel 11 i konventionen), säkerställa att offer och deras barn har tillgång till specialiserade skyddade boenden i hela landet (artiklarna 22 och 23), samt säkerställa offrens och deras barns säkerhet när de utövar sin besöksrätt (artikel 31 i konventionen). Eftersom dessa utkast till slutsatser frågor är förenliga med unionens politik och mål när det gäller straffrättsligt samarbete och inte ger upphov till några problem med avseende på unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att inte invända mot antagandet av dem.

(17)Fem ledamöter förväntas bli invalda i Grevio under partskommitténs möte den 2 juni 2026. De kommer att inneha mandatet från och med den 1 september 2026 till och med den 31 augusti 2030. Enligt artikel 66 i konventionen består Grevio av 15 ledamöter. Dess ledamöter måste väljas av partskommittén bland kandidater som nominerats av parterna för en mandatperiod på fyra år, som kan förnyas en gång. Grevios ledamöter väljs bland parternas medborgare, med beaktande av en jämn könsfördelning och geografisk jämvikt samt tvärvetenskaplig sakkunskap.

(18)Som ledamot av partskommittén har unionen rätt till fem röster i det planerade valet av fem ledamöter. De fem ledamöterna kommer att väljas av partskommittén bland de 15 kandidater som har nominerats av 13 parter. Av de 13 nominerande länderna är 11 EU-medlemsstater. Eftersom alla nominerade kandidater uppvisar omfattande tvärvetenskaplig erfarenhet på området bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som redogörs för i dokumentet IC-CP(2026)2, bör EU:s ståndpunkt vara att avstå från att rösta i valet.

(19)Irland är inte bundet av rådets beslut (EU) 2023/1076 och deltar därför inte i antagandet av detta beslut.

(20)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den partskommitté som inrättats enligt artikel 67 i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, vid dess 20:e möte, ska vara följande:

1) Att inte invända mot antagandet av följande akter:

(1)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Bosnien och Hercegovina som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)4 prov.

(2)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Cypern som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)5 prov.

(3)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Estland som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)6 prov.

(4)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Georgien som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)7 prov.

(5)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Tyskland som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)8 prov.

(6)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Island som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)9 prov.

(7)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Norge som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)10 prov.

(8)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Rumänien som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet IC-CP(2026)11 prov.

(9)Slutsatser om genomförandet av rekommendationer avseende Schweiz som antagits av partskommittén, som ingår i dokumentet C-CP(2026)12 prov.

2) Att avstå från att rösta i valet av fem ledamöter till expertgruppen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den

   På rådets vägnar

   Ordförande

(1)    Rådets beslut (EU) 2023/1075 av den 1 juni 2023 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller unionens institutioner och offentliga förvaltning, EUT L 143 I, 2.6.2023, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2023/1075/oj .
(2)    Rådets beslut (EU) 2023/1076 av den 1 juni 2023 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement, EUT L 143 I, 2.6.2023, s. 4, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2023/1076/oj )
(3)    Ratificeringsläget den 27 april 2026: AT (2013), BE (2016), CY (2017), DE (2017), DK (2014), IE (2019), EL (2018), ES (2014), EE (2017), FI (2015), FR (2014), HR (2018), IT (2013), LU (2018), MT (2014), NL (2015), PL (2015), PT (2013), RO (2016), SI (2015), SV (2014), LV (2023).
(4)     Partskommittén – Istanbulkonventionen – Bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (coe.int) .
(5)    Artikel 2.1 b i partskommitténs arbetsordning. Dokument IC-CP(2015)2, antaget den 4 maj 2015.
(6)    Artikel 1.2 i Istanbulkonventionen.
(7)    Artikel 68.10 i Istanbulkonventionen.
(8)    Det tillämpliga förfarandet för övervakning av tillämpningen och rapporteringen fastställs i Framework for supervising the implementation of the recommendations addressed to state parties (inte översatt till svenska), antaget av partskommittén den 13 april 2021, IC-CP/Inf(2021)2. 10 Ingår i dokumentet IC-CP(2024)10 rev.
(9)     CM/Res(2014)43.
(10)     Arbetsordning (ändrad).
(11)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024 om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (EUT L, 2024/1385, ELI:   http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1385/oj ).
(12)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2012/29/oj ) .
(13)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (EUT L, 2024/1347, ELI:  http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1347/oj ).
(14)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (EUT L, 2024/1348, ELI:   http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1348/oj ) .
(15)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L, 2024/1346, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1346/oj).
(16)    Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2003/86/oj ) .
(17)    Domstolens dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet, C-399/12, ECLI:EU:C:2014:2258, punkterna 61–64.
(18)    Rådets beslut (EU) 2023/1075 av den 1 juni 2023 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller unionens institutioner och offentliga förvaltning (EUT L 143 I, 2.6.2023, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2023/1075/oj).
(19)    Rådets beslut (EU) 2023/1076 av den 1 juni 2023 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement (EUT L 143 I, 2.6.2023, s. 4, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2023/1076/oj).
(20)    Rådets beslut (EU) 2023/1076 av den 1 juni 2023 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement (EUT L 143 I, 2.6.2023, s. 4, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2023/1076/oj).
(21)    Rådets beslut (EU) 2023/1076 av den 1 juni 2023 om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement (EUT L 143 I, 2.6.2023, s. 4), beslut   –   2023/1076 – SV – EUR - Lex .  
(22)    Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2003/86/oj).    
(23)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57, http://data.europa.eu/eli/dir/2012/29/oj).
(24)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L, 2024/1346, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1346/oj).
(25)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024 om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (EUT L, 2024/1385, 24.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1385/oj).
(26)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (EUT L, 2024/1347, ELI:  http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1347/oj ).    
(27)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (EUT L, 2024/1348, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1348/oj)