Förslag till RÅDETS REKOMMENDATION om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredje länder som flyttar i syfte att bedriva forskning i Europeiska gemenskapen

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

För att komplettera de allmänna bestämmelserna om tredjelandsmedborgares inresa, vistelse och rörlighet i Europeiska gemenskapen i forskningssyfte, har det visat sig nödvändigt att föreskriva särskilda åtgärder för att underlätta inresa, vistelse och rörlighet i medlemsstaterna för denna kategori av personer när det gäller kortare vistelser.

Förslaget till rekommendation omfattar enbart frågor om utfärdandet av enhetliga viseringar för vistelser som inte överstiger tre månader totalt, och medlemsstaterna uppmanas att successivt införa åtgärder som underlättar inresa, vistelse och rörlighet för forskare från tredje länder vilka omfattas av krav på visering enligt rådet förordning 539/2001 av den 15 mars 2001 [1].

[1] Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav, EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 453/2003 (EUT L 69, 13.3.2003, s. 10).

Konkreta åtgärder har identifierats och lagts fram för rådets godkännande, i syfte att medlemsstaterna skall tillämpa dem. Målet är att genomförandet av de nämnda åtgärderna skall utvärderas inom ett år från det att rådet antog denna rekommendation.

Förslaget till rekommendation avser formerna för utfärdandet av enhetliga viseringar och innebär en utveckling av Schengenregelverket. Den rättsliga grunden på detta område är artikel 62.2 b ii), vilket innebär tillämpning av den "variabla geometri" som fastställdes genom protokollen om Förenade kungarikets, Irlands och Danmarks ställning. Enligt protokollet om Danmarks ställning som fogats till EG-fördraget deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning. När som i detta fall förslagen innebär en utveckling av Schengenregelverket skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i protokollet, "inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om ett förslag eller initiativ om uppbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, besluta huruvida det skall genomföra detta beslut i sin nationella lagstiftning". Rekommendationen kommer inte heller att vara tillämplig för Förenade kungariket och Irland, såvida inte dessa länder bemyndigas att delta enligt bestämmelserna i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.

I enlighet med det avtal som den 17 maj 1999 ingicks mellan rådet, Norge och Island, i syfte att associera dessa båda länder till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, genomför och tillämpar Norge och Island de åtgärder som Europeiska unionen vidtar för att ändra eller komplettera Schengenregelverket.

I artikel 3 i anslutningsakten föreskrivs att bestämmelserna i Schengenregelverket och i de rättsakter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, enligt förteckningen i den bilaga som artikeln hänvisar till, skall vara bindande för och tillämpas i de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen. De bestämmelser och rättsakter som inte anges i bilagan skall visserligen vara bindande för de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen, men skall inte tillämpas i en ny medlemsstat förrän efter beslut av rådet i enlighet med denna artikel. Med undantag för förordningarna (EG) 539/2001 och (EG) 1683/95, uppräknas inte Schengenregelverkets bestämmelser om visering (artiklarna 9-18 i Schengenkonventionen och genomförandebesluten till dessa, särskilt de gemensamma konsulära anvisningarna) i denna bilaga, vilket innebär att de trots att de är bindande från dagen för anslutningen, inte är tillämpliga i de nya medlemsstaterna förrän efter det att rådet har fattat ovan nämnda beslut.

Med hänsyn till betydelsen av dessa åtgärder och behovet av att införa dem utan dröjsmål, mot bakgrund av de mål som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon och själva åtgärdernas natur, kan endast en gemenskapsåtgärd skapa de förutsättningar som krävs för att nå det fastställda målet.

KOMMENTARER TILL DE ENSKILDA ÅTGÄRDERNA

Om Europeiska unionen skall kunna locka till sig forskare från tredje länder är det nödvändigt att underlätta deras inresa och vistelse, så att det blir möjligt för denna kategori av personer att förflytta sig inom det gemensamma området i syfte att delta i konkreta åtgärder inom ramen för Europeiska gemenskapens forskningsprogram.

Förfarandena och villkoren för utfärdande av visering för kortare vistelse fastställs i de gemensamma konsulära anvisningarna. I dessa anvisningar anges vissa möjligheter att underlätta olika aspekter av förfarandet för utfärdande av visering. Dessa lättnader kan endast användas gentemot personer som antas ha ärligt uppsåt.

Rekommendationen grundar sig helt på tanken att forskare som väljs ut för att delta i forskningsprojekt i Europeiska gemenskapen och som är tredjelandsmedborgare som omfattas av krav på visering enligt förordning 539/2001, kan antas vara sådana personer med ärligt uppsåt för vilka utfärdandet av visering bör underlättas.

Medlemsstaterna bör sätta upp som mål att anta nödvändiga bestämmelser om vilka materiella och administrativa resurser som kommer att krävas för att på ett generellt plan kunna garantera förkortning av tidsfristerna för utfärdande av viseringar till forskare.

Den internationella rörligheten bland forskare som tvingas förflytta sig ofta för kortare vistelser måste underlättas, särskilt eftersom det rör sig om en sådan kompletterande åtgärd som gemenskapen kan vidta för att uppmuntra kunskapsutbyte, i stället för kunskapsflykt till skada för vissa tredje länder. Det är skälet till att medlemsstaterna rekommenderas att till forskare, som kan visa att deras arbete kräver att de flyttar ofta, utfärda viseringar som tillåter dem att göra flera resor fram och tillbaka mellan Europeiska unionen och sina ursprungsländer, och att anpassa viseringarnas giltighetstid till längden på forskningsarbetena. De berörda forskarna skulle därmed inte längre behöva ansöka om flera viseringar under arbetets gång.

Enligt Schengenregelverkets bestämmelser om visering, skall personer som ansöker om visering visa upp ett antal styrkande handlingar till stöd för sin ansökan. Med en presumtion för att forskare är personer med ärligt uppsåt skulle medlemsstaterna kunna överväga att sänka kraven när det gäller de handlingar som skall visas upp, med hänsyn till den lokala situationen. En samordnad strategi, som utformas och tillämpas i samråd med forskningsorganen, skulle kunna underlätta handläggningen av viseringar som lämnas in av forskare.

Medlemsstaterna får, i enlighet med det gemensamma regelverket, sänka eller avskaffa eventuella avgifter för handläggning av ansökningar som lämnas in av enskilda forskare.

För att främja utbytet av god praxis skall medlemsstaterna samråda på lokal nivå och dela information om de administrativa lösningar som används för att underlätta handläggningen av viseringsansökningar som lämnas in av forskare.

På grundval av uppgifter som tillhandahålls av medlemsstaterna skall kommissionen inom ett år från den dag då rekommendationen antogs lägga fram en första utvärdering av de åtgärder som vidtagits.

2004/0063 (CNS)

Förslag till RÅDETS REKOMMENDATION om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredje länder som flyttar i syfte att bedriva forskning Europeiska gemenskapen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 b ii) i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [2],

[2] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [3],

[3] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [4], och

[4] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) I syfte att stärka och strukturera den europeiska forskningspolitiken framhöll kommissionen i januari 2000 [5] nödvändigheten av att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet som grund för gemenskapens framtida insatser på detta område.

[5] KOM(2000) 6, 18.1.2000

(2) Vid sitt möte i Lissabon godkände Europeiska rådet det europeiska området för forskningsverksamhet och fastställde som mål för gemenskapen att till 2010 bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

(3) Globaliseringen av ekonomin kräver större rörlighet för forskare, en insikt som kommit till uttryck i gemenskapens sjätte ramprogram för forskning [6], som ger forskare från tredje länder större möjligheter att delta i forskningsprogram.

[6]

(4) Europeiska gemenskapen beräknas behöva 700 000 nya forskare för att uppnå det av Europeiska rådet i Barcelona fastställda målet att 3 % av BNP skall investeras i forskning. För att uppnå detta mål krävs en rad samverkande åtgärder, exempelvis att öka de ungas intresse för vetenskapliga karriärer, öka möjligheterna till fortbildning och rörlighet inom forskningen, förbättra karriärmöjligheterna för forskare inom gemenskapen och öppna gemenskapen mer för tredjelandsmedborgare som kan komma i fråga för inresa och vistelse i forskningssyfte.

(5) För att vara konkurrenskraftiga och utöva dragningskraft i en global konkurrenssituation bör medlemsstaterna, när det är fråga om kortare vistelser, underlätta forskares inresa, vistelse och rörlighet i gemenskapen.

(6) Medlemsstaterna bör åta sig att anse forskare från tredje länder som omfattas av krav på visering enligt förordning 539/2001 som personer med ärligt uppsåt och bevilja dessa sådana lättnader som föreskrivs i Schengenregelverket i samband med förfaranden för utfärdande av viseringar för kortare vistelse.

(7) Utbytet av uppgifter och god praxis bör uppmuntras i syfte att förbättra förfarandena för utfärdande av visering för kortare vistelse till forskare.

(8) Denna rekommendation respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(9) Enligt artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation och berörs således inte av denna. Eftersom denna rekommendation emellertid syftar till att utveckla Schengenregelverket genom tillämpning av bestämmelserna i tredje delen, avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, är artikel 5 i nämnda protokoll tillämplig.

(10) Denna rekommendation innebär en utveckling av Schengenregelverket i vilken Förenade kungariket inte deltar i enlighet med artiklarna 4 och 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av rekommendationen och berörs således inte av denna.

(11) Denna rekommendation innebär en utveckling av Schengenregelverket i vilken Irland inte deltar i enlighet med artiklarna 4 och 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Irland deltar därför inte i antagandet av rekommendationen och berörs således inte av denna.

(12) I förhållande till Republiken Island och Konungariket Norge innebär denna förordning en utveckling av Schengenregelverket inom det område som anges i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

(13) Denna rekommendation är en rättsakt som grundar sig på Schengenregelverket eller på annat sätt har samband med detta, i enlighet med artikel 3.2 i anslutningsakten.

HÄRMED REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA

1. att underlätta utfärdandet av viseringar genom att åta sig att snabbt pröva viseringsansökningar som lämnas in av forskare från tredje länder som omfattas av krav på visering enligt förordning 539/2001,

2. att främja den internationella rörligheten för forskare från tredje länder som ofta måste resa till Europeiska unionen, genom att utfärda viseringar som gäller för flera in och utresor; vid fastställandet av viseringarnas giltighetstid, skall medlemsstaterna ta hänsyn till längden på de forskningsprogram som forskarna skall delta i,

3. att åta sig att skapa förutsättningar för harmonisering av kraven på vilka styrkande handlingar forskarna skall lämna in tillsammans med sin viseringsansökan,

4. att främja att viseringar till forskare utfärdas utan handläggningsavgifter, i enlighet med bestämmelserna i Schengenregelverket,

5. att inom ramen för det konsulära samarbetet på lokal nivå ta hänsyn till målet att underlätta utfärdandet av viseringar till forskare från tredje länder, i syfte att främja utbytet av god praxis, och

6. att åta sig att inom ett år från det att rekommendationen antogs översända uppgifter till kommissionen om god praxis som har införts och därigenom skapa förutsättningar för kommissionen att bedöma vilka framsteg som gjorts.

Utfärdad i Bryssel den [...]

På rådets vägnar

Ordförande

[...]