<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2005SVA.1201025301.case.xml"><NO.CASE>C-14/04</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62004C0014</NO.CELEX><NO.SEQ>0003.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>10256</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>10278</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>23</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT RUIZJARABO — MÅL C-14/04</LEFT><RIGHT>DELLAS M.FL.</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20050712">12 juli 2005</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: spanska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>I —</NO.P><TXT>Inledning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Vid franska Conseil d'État har direkt talan i ett antal fall riktats mot ett dekret som i fråga om anställda vid vissa sociala och socialmedicinska mottagningar, för beräkningen av den faktiska arbetstiden, inrättar ett likvärdighetssystem beträffande den tid arbetstagarna tillbringar på arbetsplatsen.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>På nationell nivå grundas systemet på Code du travail (arbetslagen), men frågan gäller dess förenlighet med rådets direktiv 93/104/EG av den <DATE ISO="19931123">23 november 1993</DATE> om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="307" DATE.PUB="1993" PAGE.FIRST="18">EGT L 307, s. 18</REF.DOC.OJ>. Direktivet har efter en rad ändringar ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den <DATE ISO="20031104">4 november 2003</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="299" DATE.PUB="2003" PAGE.FIRST="9">EGT L 299, s. 9</REF.DOC.OJ>), med samma namn och, i för förevarande mål relevanta delar, med ett liknande eller identiskt innehåll.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Ytterligare en komplikation är att Frankrike vid införlivandet av direktivet har vidtagit åtgärder som är mer förmånliga för arbetstagaren, vilka kan påverkas av det svar som meddelas.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>II —</NO.P><TXT>Tillämpliga bestämmelser</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Gemenskapsrättsliga bestämmelser</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Bakgrund</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Sedan årtionden är tendensen att minska arbetstagarnas dagliga arbetstid förhärskande<?PAGE NO="I-10257"?> i Europas länder, och den stöds av en välvillig internationell omvärld.<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Av surskild betydelse är Internationella arbetsorganisationens agerande, vars första konvention, nr 1/1919, behandlade arbetstiden inom industrin. Senare har flera andra följt efter, som exempelvis, nr 14/1921, om veckovila, nr 30/1930 om arbetstiden inom handel och kontor eller nr 47/1935 om fyrtiotimmarsveckan. Pä ett annat plan förklaras i artikel 24 i 1948 års Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna att <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>[e]nvar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbetstiden och regelbunden semester med bibehållen lön<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/> och i artikel 7 d i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter av är 1966 erkänns rätten till <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>vila, fritid, skälig begränsning av arbetstiden, periodisk betald semester samt lön pä allmänna helgdagar<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/>.</P></NOTE> Detta påverkar arbetsmarknaden och följaktligen även de grundläggande rättigheter som är förknippade med denna.</TXT></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Det var dock inte förrän på sjuttiotalet som de första åtgärderna vidtogs — av rådet — inom Europeiska ekonomiska gemenskapen: rekommendation 75/457/EEG av den <DATE ISO="19750722">22 juli 1975</DATE><NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="199" DATE.PUB="1975" PAGE.FIRST="32">EGT L 199, s. 32</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> till medlemsstaterna om införande av fyrtiotimmars arbetsvecka och fyra veckors semester och rådets resolution av den <DATE ISO="19791218">18 december 1979</DATE> om arbetstidens förläggning<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>EGT L 1980, s. 1.</P></NOTE> som syftade till att begränsa den systematiska tillämpningen av övertid och årsarbetstiden, och att införa medel för att öka flexibiliteten. Det fanns även ett förslag om en andra rekommendation på området, av den <DATE ISO="19830923">23 september 1983</DATE>,<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Förslag till rådets rekommendation om sänkning och omläggning av arbetstiden (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="290" DATE.PUB="1983" PAGE.FIRST="4">EGT C 290, s. 4</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> som inte genomfördes på grund av att de berörda frågorna var känsliga under en tid av socialpolitiska kriser.<NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se, angående denna utveckling inom gemenskapen, Arrigo, G., Il diritto del lavoro dell'Unione europea, Giuffrè editore, Milano, 2001, s. 200-205.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>Den utveckling som utmynnade i direktiv 93/104<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Genom rädets direktiv 91/533/EEG av den <DATE ISO="19911014">14 oktober 1991</DATE> om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="288" DATE.PUB="1991" PAGE.FIRST="32">EGT L 288, s. 32</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 97), betonades dock tidsfaktorns betydelse, genom att arbetsgivaren är skyldig att underrätta varje arbetstagare om <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>längden på arbetstagarens normala arbetsdag eller arbetsvecka<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/> (artikel 2.2 i).</P></NOTE> inleddes med Europeiska enhetsakten,<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="169" DATE.PUB="1987" PAGE.FIRST="1">EGT L 169, 1987, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> genom vilken artikel 118a infördes i avdelning III i Romfördraget,<NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Som generaladvokaten Léger framhöll i förslaget till avgörande inför domen i målet Förenade kungariket mot rådet av den <DATE ISO="19961112">12 november 1996</DATE>, som jag kommer att behandla mer ingående längre fram, förekom <QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>det före antagandet av Europeiska enhetsakten inte ... någon specifik bestämmelse om skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/> (punkt 28). Det fanns bara två uttryckliga hänvisningar i fördraget till anställningsförhållanden i artiklarna 117 och 118, men den första överför inte behörighet till gemenskapen vad gäller sociala frågor och den andra har, enligt dom av den <DATE ISO="19870709">9 juli 1987</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="281/85+283/85+284/85+285/85+287/85" YEAR="1987" PAGE.ECR="3203">281/85, 283/85, 284/85, 285/85 och 287/85, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Danmark och Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1987, s. 3203)</REF.DOC.ECR>, punkt 14, en begränsad räckvidd (fotnot 8 i nämnda förslag till avgörande).</P></NOTE> och gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter som antogs vid Europeiska rådets sammanträde i Strasbourg den <DATE ISO="19891209">9 december 1989</DATE>,<NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>KOM(89) 471 slutlig.</P></NOTE> då det erkändes att arbetstidens längd och förläggning spelar en viktig roll vid tillnärmningen av arbetstagarnas livsvillkor.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-10258"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Primärrätten</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Enligt artikel 118a punkt 1 i EG-fördraget<NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Tillkom genom artikel 21 i Europeiska enhetsakten.</P></NOTE> (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG) var medlemsstaterna skyldiga att, <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>främst i fråga om arbetsmiljön främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/> och de skulle ha som mål att <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>harmonisera förhållandena på detta område samtidigt som redan gjorda förbättringar bibehålls<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>För det ändamålet tillerkändes rådet behörigheten att med kvalificerad majoritet genom direktiv anta minimikrav, varvid hänsyn skulle tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser (artikel 118a.2), vilket inte hindrade någon medlemsstat från <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>att bibehålla eller införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvillkoren<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>Nu gällande artikel 136 EG syftar till att <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>förbättra levnads- och arbetsvillkor<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/> och genom artikel 137 EG åläggs gemenskapen att understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet för <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>[f]örbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/> [punkt 1 a] samt av <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>arbetsvillkor[en]<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/> [punkt 1 b].</TXT></NP><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>Enligt artikel 137 EG har rådet kvar sin behörighet att anta minimikrav inom de berörda områdena, som skall genomföras gradvis [artikel 137.2 b EG], vilket inte hindrar någon medlemsstat från att bibehålla eller införa sådana <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med detta fördrag<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> (artikel 137.4 andra strecksatsen EG).</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Direktiv 93/104</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>Rådet antog den <DATE ISO="19890612">12 juni 1989</DATE> direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet,<NOTE NOTE.ID="E0013" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="183" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="1">EGT L 183,1989, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146.</P></NOTE> som enligt domen i målet BECTU<NOTE NOTE.ID="E0014" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20010626">26 juni 2001</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-173/99" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-4881">C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881)</REF.DOC.ECR>, punkt 5.</P></NOTE> fastställde de allmänna principer<?PAGE NO="I-10259"?> inom detta område som senare utvecklades genom en rad specialdirektiv, däribland direktiv 93/104,<NOTE NOTE.ID="E0015" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Bland specialdirektiven bör man nämna rådets direktiv 96/34/EG av den <DATE ISO="19960603">3 juni 1996</DATE> om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="145" DATE.PUB="1996" PAGE.FIRST="4">EGT L 145, s. 4</REF.DOC.OJ>), och rådets direktiv 97/81/EG av den <DATE ISO="19971215">15 december 1997</DATE> om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="014" DATE.PUB="1998" PAGE.FIRST="9">EGT L 14, 1998, s. 9</REF.DOC.OJ>). Till de sektoriella direktiven hör rådets direktiv 1999/63/EG av den <DATE ISO="19990621">21 juni 1999</DATE> om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners' Association (ESCA) och Federation of Transport Workers' Unions in the European Union (FST) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="167" DATE.PUB="1999" PAGE.FIRST="33">EGT L 167, s. 33</REF.DOC.OJ>); rådets direktiv 2000/79/EG av den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> om genomförande av det europeiska avtalet om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="302" DATE.PUB="2000" PAGE.FIRST="57">EGT L 302, s. 57</REF.DOC.OJ>), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den <DATE ISO="20020311">11 mars 2002</DATE> om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="080" DATE.PUB="2002" PAGE.FIRST="35">EGT L 80, s. 35</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> vars rättsliga grund och bestämmelser är av intresse här.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Rättslig grund</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>Direktivet har sin grund i artikel 118a i EG-fördraget som genom att den bygger på en kompromiss skapade stor osäkerhet i fråga om tolkningen av gränserna för gemenskapens ingripanden.<NOTE NOTE.ID="E0016" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Banks, K., <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>L'article 118 A, élément dynamique de la politique sociale communautaire<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>, Cahiers de droit européen, nr 5-6, 1993, s. 537.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Direktivet antogs med kvalificerad majoritet. Förenade kungariket röstade mot förslaget och vände sig senare till EG-domstolen med en begäran om dess ogiltigförklaring eller, i andra hand, en ogiltigförklaring av artikel 4, artikel 5 första och andra stycket, artikel 6.2 och artikel 7. Den första grund som åberopades gällde val av fel rättslig grund. Vidare hänvisades till ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, maktmissbruk och vissa väsentliga formfel. Enligt Förenade kungariket skulle direktivet ha grundats på artikel 100 i EG-fördraget (nu artikel 94 EG) eller artikel 235 (nu artikel 308 EG) i samma fördrag, vilka förutsätter enhällighet i rådet.</TXT></NP><NP><NO.P>14.</NO.P><TXT>Talan ogillades genom dom av den <DATE ISO="19961112">12 november 1996</DATE>, Förenade kungariket mot rådet,<NOTE NOTE.ID="E0017" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-84/94" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-5755">C-84/94 (REG 1996, s. I-5755)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> även om artikel 5 andra stycket<NOTE NOTE.ID="E0018" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I den bestämmelsen föreskrevs att <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>den veckovila som avses i första stycket skall i princip omfatta söndag<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/>. Som grund för ogiltigförklaringen angavs att rådet inte förklarat varför söndag, som veckovilodag, skulle ha ett närmare samband med arbetstagarnas hälsa och säkerhet än andra dagar i veckan (punkt 37).</P></NOTE> ogiltigförklarades med hänvisning till att arbetstidens förläggning skulle behandlas i ett direktiv enligt föreskrifterna i artikel 118a i fördraget, eftersom begreppen arbetsmiljö, säkerhet och hälsa i direktivet skall tolkas i vid bemärkelse och anses<?PAGE NO="I-10260"?> innefatta <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>samtliga faktorer, fysiska eller andra<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/> som är relevanta (punkt 15).<NOTE NOTE.ID="E0019" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Alonso Olea, M., <QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>¿Es de seguridad y salud del medio de trabajo la regulación de la Jornada?<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/>, Revista española de derecho del trabajo, nr 93, januari/februari, 1999, sidan 5 och följande sidor, besvarar sin fråga nekande, och har alltså en annan uppfattning än den som kommer till uttryck i nämnda dom. Kritik återfinns även i Ellis, E., <QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="201D"/>Case C-84/94, United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland v. Council, Judgement of <DATE ISO="19961112">12 November 1996</DATE>, not yet reported<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="201D"/>, Common Market Law Review, nr 34,1997, s, 1057, och Poulpiquet, V., <QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>La flexibilité de l'emploi et la Communauté européenne<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/>, Revue trimestrielle de droit européen, nr 4, oktober/december, 1999, sidan 726 och följande sidor. En författare som är positiv och anser att domstolen erkänner den sociala politikens självständighet i fördragen är Kenner, J., <QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>A distinctive legal base for social policy? The Court of Justice answers a <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="2019"/>delicate question<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="2019"/> <QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/>, European Law Review, nr 22, 1997, s. 586.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>15.</NO.P><TXT>I domen förklaras att <QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>arbetstidens förläggning ... inte med nödvändighet [är] tänkt som ett arbetsmarknadspolitiskt medel<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/> (punkt 28), utan betraktas som en faktor som kan inverka positivt på arbetstagarnas hälsa och säkerhet (punkt 29).</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Innehåll</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>16.</NO.P><TXT>Genom direktivet införs en till synes enkel och allmän reglering, som vid närmare betraktande dock visar sig vara komplicērad.<NOTE NOTE.ID="E0020" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Arrigo, G., a.a, s. 233.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>17.</NO.P><TXT>Artikel 1.1 innehåller huvudbestämmelserna om säkerhet och hälsa, som är tilllämpliga på <QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>minimitider för dygns- och veckovila, årlig semester, vidare på raster och begränsning av veckoarbetstiden<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/> [artikel 1.2 a] och <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>vissa former av nattarbete, skiftarbete och arbetsrytm<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/> [artikel 1.2 b].</TXT></NP><NP><NO.P>18.</NO.P><TXT>I artikel 2 anges att de beteckningar som används i direktivet har <QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>de betydelser som här anges:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Arbetstid: all tid i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Viloperiod: varje period som inte är arbetstid.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Natt: varje period om minst sju timmar, bestämd enligt nationell lagstiftning, som omfattar perioden mellan midnatt och 05.00.</TXT></NP></ITEM></LIST></P><P>...<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/>.</P></NP><?PAGE NO="I-10261"?><NP><NO.P>19.</NO.P><TXT>Därefter anges mönster för dessa perioders varaktighet, som utgår från ett referensintervall:</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Dygnsvilan regleras i artikel 3:</P><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se till att varje arbetstagare får mins. 11 timmars sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod.<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0021" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Som påpekas av Teyssié, B., Droit européen du travail, Éditions Litec, Paris. 2001, s. 184, utelämnas fastställelsen av helger, som är nära knutna till religiösa och historiska sedvänjor i var och en av medlemsstaterna.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></ITEM><ITEM><P>Veckan behandlas på två platser:</P><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se till att varje arbetstagare under varje period om sju dagar får mins. 24 timmars sammanhängande ledighet jämte den 11 timmars dygnsvila som avses i artikel 3.</P><P>Den viloperiod som avses i första stycket skall i princip omfatta söndag.</P><P>Om sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska förhållanden berättigar det får en ledighet om mins. 24 timmar tilllämpas.<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/> (artikel 5).</P></QUOT.S></P><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>Medlemsstaterna skall, med beaktande av behovet av att skydda arbetstagares säkerhet och hälsa, vidta de åtgärder som behövs för att se till att</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>veckoarbetstiden begränsas genom lagar och andra författningar eller genom kollektivavtal eller avtal mellan arbetsmarknadens parter,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>den genomsnittliga arbetstiden under varje sjudagarsperiod inklusive övertid inte överstiger 48 timmar (artikel 6).<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></ITEM><?PAGE NO="I-10262"?><ITEM><P>Artikel 7 innehåller föreskrifter om årlig semester:</P><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se till att varje arbetstagare får en årlig betald semester om minst fyra veckor i enlighet med vad som föreskrivs genom nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och beviljandet av en sådan semester.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Den årliga lägsta semesterperioden får inte utbytas mot kontant ersättning, utom då anställningen avslutas.<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/></TXT></NP></QUOT.S></P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>20.</NO.P><TXT>Därefter behandlas nattarbete i artiklarna 8-12 och arbetsrytmen i artikel 13.</TXT></NP><NP><NO.P>21.</NO.P><TXT>Artiklarna 15,16 och 17 har föranlett att direktivet kallats<NOTE NOTE.ID="E0022" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I Supiot, A., <QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>Alla ricerca della concordanza dei tempi (le disavventure europee del <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="2019"/>tempo di lavoro<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="2019"/>)<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/>, Lavoro e Diritto, årgång 11, nr 1, vintern 1997, s. 16, päpekas att direktivets första del (artiklarna I-16) innehåller regler, som genom den andra delen (artiklarna 17 och 18) fråntas sin obligatoriska karaktär.</P></NOTE> <QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>flexibelt<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0023" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Riberio, M. de F., <QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="201D"/>'O tempo de trabalho no direito comunitário<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="201D"/>, i Oliveira Pais, S. och Ribeiro, M. de F., Dois temas de direito comunitário do trabalho (Incumprimento das directivas comunitårias/O tempo de trabalho no direito comunitário), Publicações Universidade Católica, Porto, 2000, s. 120 och s. 121.</P></NOTE> eller <QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="201D"/>alltför tänjbart<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="201D"/>:<NOTE NOTE.ID="E0024" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rocella, M., Aimo, M., och Izzi, D., Diritto Comunitario del Lavoro,</P></NOTE></TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>I artikel 15 fastslås att <QUOT.START ID="QS0033" REF.END="QE0033" CODE="201D"/>[d]etta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller införa lagar eller andra författningar som bättre skyddar arbetstagarnas hälsa och säkerhet eller underlättar eller tillåter tillämpningen av kollektivavtal eller avtal mellan arbetsmarknadens parter som bättre skyddar arbetstagarnas hälsa och säkerhet<QUOT.END ID="QE0033" REF.START="QS0033" CODE="201D"/>.</P></ITEM><ITEM><P>I artikel 16 anges beräkningsperioderna och medlemsstaterna ges rätt att föreskriva:</P><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0034" REF.END="QE0034" CODE="201D"/>1)</NO.P><TXT>För tillämpningen av artikel 5 (veckovila): En beräkningsperiod som inte överstiger 14 dagar.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>För tillämpningen av artikel 6 (begränsning av veckoarbetstiden): En beräkningsperiod som inte överstiger fyra månader.</TXT><P>De perioder av årlig betald semester som beviljas i enlighet med artikel 7 liksom även sjukfrånvaro skall inte inkluderas eller skall vara neutrala vid beräkningen av genomsnittet.</P></NP></ITEM><?PAGE NO="I-10263"?><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>För tillämpningen av artikel 8 (nattarbetets längd): En beräkningsperiod som bestäms efter samråd med arbetsmarknadens parter eller genom kollektivavtal eller avtal mellan arbetsmarknadens parter på nationell eller regional nivå.</TXT><P>Om den veckovila på mins. 24 timmar som avses i artikel 5 faller inom nyssnämnda period skall den inte inkluderas vid beräkningen av genomsnittet.<QUOT.END ID="QE0034" REF.START="QS0034" CODE="201D"/></P></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></ITEM><ITEM><P>Enligt artikel 17 har de nationella myndigheterna inom vissa gränser rätt att göra undantag från gemenskapsreglerna. Enligt artikel 17.2 får de närmare bestämt <QUOT.START ID="QS0035" REF.END="QE0035" CODE="201D"/>fastställa [... avvikelser] genom lagstiftning eller andra författningsbestämmelser eller genom kollektivavtal eller avtal mellan arbetsmarknadens parter<QUOT.END ID="QE0035" REF.START="QS0035" CODE="201D"/> från bestämmelserna i artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16:</P><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0036" REF.END="QE0036" CODE="201D"/>b)</NO.P><TXT>i fråga om säkerhets- och övervakningsarbeten när permanent närvaro krävs för att skydda egendom eller personer, särskilt i fråga- om säkerhetsvakter, vaktmästare eller vaktbolag,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>i fråga om arbeten som kräver en kontinuitet i servicen eller produktionen, särskilt</TXT><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>service i form av reception, behandling eller vård på sjukhus och liknande inrättningar, institutioner eller fängelser,</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM></LIST><P>...<QUOT.END ID="QE0036" REF.START="QS0036" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>22.</NO.P><TXT>Det är slutligen av intresse att medlemsstaterna enligt artikel 18 ges möjlighet att inte tillämpa 48-timmarsgränsen per vecka, förutsatt att vissa villkor ställs för undantaget, däribland att arbetsgivaren är skyldig att inhämta arbetstagarens medgivande [artikel 18.1 b i första strecksatsen].</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Den franska lagstiftningen</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Code du travail</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>23.</NO.P><TXT>En del av Code du travail (arbetslagen) ägnas åt arbetstidens längd och en distinktion<?PAGE NO="I-10264"?> görs mellan arbetstid och vilotid.<NOTE NOTE.ID="E0025" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Angående de senaste franska reglerna inom området, se Favennec-Héry, F., <QUOT.START ID="QS0037" REF.END="QE0037" CODE="201D"/>L'évolution de la réglementation du temps de travail en France<QUOT.END ID="QE0037" REF.START="QS0037" CODE="201D"/>, Yota Kravaritou (red.), The Regulation of Working Tune in the European Union (Gender Approach)/La réglementation du temps de travail dans l'Union européenne (Perspective selon le genre), Presses Interuniversitaires Européennes, Bryssel, 1999, s. 221-228. Angående tidigare bestämmelser som, sammantagna, erbjöd ett mycket sammansatt panorama, se Barthélémy, J., La durée et l'aménagement du temps de travail, Paris. 1989, sidan 11 och följande sidor.</P></NOTE> Bestämmelserna ändrades genom lag 98-461 av den <DATE ISO="19980613">13 juni 1998</DATE><NOTE NOTE.ID="E0026" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>JORF av den <DATE ISO="19980614">14 juni 1998</DATE>, s. 9029.</P></NOTE> och lag 2000-37 av den <DATE ISO="20000119">19 januari 2000</DATE>.<NOTE NOTE.ID="E0027" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>JORF av den <DATE ISO="20000120">20 januari 2000</DATE>, s. 975. Lagen fullgör uppgiften att införliva direktiv 93/104, eftersom Frankrike, såsom konstaterades i dom av den <DATE ISO="20000608">8 juni 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-46/99" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-4379">C-46/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-4379)</REF.DOC.ECR>, inte hade gjort detta när den fastställda fristen löpte ut.</P></NOTE></TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Arbetstiden</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>24.</NO.P><TXT>I artikel L. 212-1 fastställs arbetstagarnas lagstadgade faktiska arbetstid, på de arbetsplatser och för de yrkesgrupper som nämns i artikel L. 200-1, samt i fråga om småföretag eller kooperativ och filialer till dessa, till 35 timmar per vecka (första stycket) och högst 10 timmar per dag, om inte undantag föreskrivs genom dekret (andra stycket).</TXT></NP><NP><NO.P>25.</NO.P><TXT>Enligt artikel L. 212-2 kan Frankrikes ministerråd genom dekretanta tillämpningsföreskrifter för artikel L. 212-1, som särskilt reglerar bland annat arbetstidens förläggning, raster, undantag och kontrollåtgärder (första stycket).</TXT></NP><NP><NO.P>26.</NO.P><TXT>I artikel L. 212-4, första stycket, definieras begreppet faktisk arbetstid som den tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande och måste följa dennes instruktioner utan att fritt kunna ägna sig åt personliga sysselsättningar. Enligt andra stycket räknas matraster och andra raster in i den faktiska arbetstiden, under förutsättning att ovannämnda villkor är uppfyllda. I annat fall kan lön för dessa utgå enligt kollektiv- eller anställningsavtal. I det tredje stycket behandlas den tid som behövs för klädbyte medan det enligt fjärde stycket är tillåtet att <QUOT.START ID="QS0038" REF.END="QE0038" CODE="201D"/>en arbetstid som är likvärdig med den lagstadgade arbetstiden får införas för vissa bestämda yrken och anställningar, där det förekommer arbetsfria perioder<QUOT.END ID="QE0038" REF.START="QS0038" CODE="201D"/>, för vilka lön utbetalas i enlighet med praxis eller kollektivavtal.</TXT></NP><NP><NO.P>27.</NO.P><TXT>I artikel L. 212-4 bis behandlas bakjour <HT TYPE="ITALIC">(astreinte),</HT> som innebär att arbetstagaren, utan att stå till arbetsgivarens ständiga och omedelbara förfogande, är skyldig att befinna<?PAGE NO="I-10265"?> sig i hemmet eller i dess närhet för att vid behov utföra arbete för företaget, varvid endast detta arbete räknas som faktisk arbetstid.</TXT></NP><NP><NO.P>28.</NO.P><TXT>Beträffande beräkningen av arbetstiden får veckoarbetstiden enligt artikel L. 212-7 andra stycket under en tolvmånadersperiod inte överskrida 44 timmar eller under en och samma vecka 48 timmar.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Viloperioder</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>29.</NO.P><TXT>Enligt artikel L. 220-1 skall dygnsvilan uppgå till minst 11 timmar i följd (första stycket) även om specialbestämmelser gäller för vissa verksamheter (andra stycket).</TXT></NP><NP><NO.P>30.</NO.P><TXT>Veckovilan skall enligt artikel L. 221-4 inte underskrida 24 timmar i följd, till vilka dygnsvilan räknas (första stycket).</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Dekret 2001-1384</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>31.</NO.P><TXT>Detta dekret antogs med stöd av artikel L. 212-4 i Code du travail den <DATE ISO="20011231">31 december 2001</DATE> för att införa en arbetstid som motsvarar den lagstadgade arbetstiden vid sociala och socialmedicinska mottagningar som drivs ideellt av privatpersoner.<NOTE NOTE.ID="E0028" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>JORF av den <DATE ISO="20020103">3 januari 2002</DATE>, s. 149.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>32.</NO.P><TXT>Dekretet innehåller fyra bestämmelser:</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Genom artikel 1 avgränsas bestämmelsernas tillämpningsområde till: 1) härbärgen som drivs av sådana personer som nämns i punkterna 1°, 2°, 4°, 5° och 8° i artikel L. 312-1 i Code de l'action sociale et des familles, och 2) heltidsanställning för pedagoger, sjukvårdare, sjuksköterskor eller personer med samma kvalifikationer som ersätter dem i jourrum på dessa inrättningar, och ansvarar för övervakningen nattetid.</P></ITEM><?PAGE NO="I-10266"?><ITEM><P>Enligt artikel 2 anses varje niotimmarsperiod av övervakning nattetid i jourrum som tre timmars faktisk arbetstid, vid beräkningen av arbetstiden vid dessa inrättningar och arbeten, med en halvtimmes tillägg för varje ytterligare sextiominutersperiod.</P></ITEM><ITEM><P>Enligt artikel 3 sträcker sig perioden av närvaro i jourrummen från den tidpunkt då de personer som finns på inrättningarna lägger sig till dess att de stiger upp, enligt tjänstgöringsschemat, dock högst 12 timmar.</P></ITEM><ITEM><P>Genom artikel 4, slutligen, tillerkänns arbetsmarknads- och solidaritetsministern, justitieministern och inrikesministern behörigheten att verkställa dessa bestämmelser.</P></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>III —</NO.P><TXT>Bakgrund, målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>33.</NO.P><TXT>Abdelkader Dellas, Confederation generale du travail, la Fédération nationale des syndicats des services de santé et des services sociaux CFDT och Fédération nationale de l'action sociale Force Ouvrière har väckt talan mot dekret 2001-1384 vid Conseil d'Etat (tvistemålsavdelningen). De har gjort gällande att artikel L. 212-4 i Code du travail har tillämpats felaktigt, att ett uppenbart bedömningsfel har begåtts, att det rättsliga syftet att minska arbetstiden samt principen om likhet med offentliga inrättningar har åsidosatts, att artikel 6.1 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har åsidosatts samt att inrättandet av ett likvärdighetssystem strider mot syftena med direktiv 93/104.</TXT></NP><NP><NO.P>34.</NO.P><TXT>Union des fédérations et syndicats nationaux d'employeurs sans but lucratif du secteur sanitaire, social et médico-social (UNIFED) har getts tillstånd att intervenera till stöd för myndigheten i ogiltighetsförfarandet.</TXT></NP><NP><NO.P>35.</NO.P><TXT>Nämnda domstol har vilandeförklarat förfarandet och ställt följande tolkningsfrågor till domstolen innan målet avgörs:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Mot bakgrund av syftet med rådets direktiv 93/104/EG av den <DATE ISO="19931123">23 november 1993</DATE>, vilket enligt artikel 1 i detta direktiv är att fastställa minimiföreskrifter för hälsa och säkerhet när det gäller arbetstidens förläggning, skall den definition av arbetstid som ges i direktivet endast anses vara tillämplig på de gemenskapsrättsliga gränsvärden som fastställs i direktivet eller är denna definition generellt tillämplig, så att<?PAGE NO="I-10267"?> den även skall tillämpas på de gränsvärden som används i de nationella rättsordningarna, särskilt för att säkerställa att direktivet införlivas, trots att dessa gränsvärden kan ha fastställts på en nivå som ger ett högre skydd än direktivets gränsvärden, såsom skett i Frankrike i syfte att skydda arbetstagarna?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Kan det anses vara förenligt med syftet med rådets direktiv 93/104/EG av den <DATE ISO="19931123">23 november 1993</DATE> att införa ett helt proportionellt likvärdighetssystem, som innebär att samtliga närvarotimmar beaktas, samtidigt som dessa timmar bedöms mot bakgrund av att arbetsinsatsen är mindre intensiv under de arbetsfria perioderna?</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>IV —</NO.P><TXT>örfarandet vid domstolen</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>36.</NO.P><TXT>Abelkader Delias, Fédération nationale des syndicats des services de santé et des services sociaux CFDT, UNIFED, den tyska, den belgiska, den nederländska och den franska regeringen samt kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden inom den frist som anges i artikel 20 i EG-stadgan för domstolen.</TXT></NP><NP><NO.P>37.</NO.P><TXT>Till förhandlingen som hölls den <DATE ISO="20050512">12 maj 2005</DATE> infann sig representanterna för Fédération nationale des syndicats des services de santé et des services sociaux CFDT, för den franska och den nederländska regeringen och för kommissionen för att yttra sig muntligen.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>V —</NO.P><TXT>Bedömning av tolkningsfrågorna</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>Conseil d'État har begärt att domstolen skall granska två aspekter av direktiv 93/104, nämligen huruvida begreppen i detta syftar på de gränser som fastställs i direktivet eller de gränser som anges i de nationella bestämmelser genom vilka det genomförs och om det tillåter inrättandet av ett likvärdighetssystem inom vars ram hänsyn tas till arbetets intensitet.</TXT></NP><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>Det är lämpligt att göra några reflektioner angående tidens inverkan på arbetet och beräkningen av denna innan den rättspraxis som är direkt tillämplig granskas. Från den utgångspunkten är det lättare att bedöma tolkningsfrågorna, och börja med den andra, eftersom det endast är relevant att pröva dess gränser om man kommer till slutsatsen att det proportionella systemet är godtagbart. I annat fall saknar den efterfrågade utredningen varde.<NOTE NOTE.ID="E0029" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Som päpekas i Johansson, A., och Meyer, F., <QUOT.START ID="QS0039" REF.END="QE0039" CODE="201D"/>La légalité des heures d'équivalence en question (A propos de 1 arrêt du Conseil d'État du <DATE ISO="20031203">3 decembre 2003</DATE>)<QUOT.END ID="QE0039" REF.START="QS0039" CODE="201D"/>, Droit ouvrier, april 2004, s. 157, är den första frågan perifer.</P></NOTE></TXT></NP><?PAGE NO="I-10268"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Arbetstiden</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Gränsen för den dagliga arbetstiden</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>40.</NO.P><TXT><QUOT.START ID="QS0040" REF.END="QE0040" CODE="201D"/>Det finns en grundläggande likhet. Oberoende av sociala omständigheter har dagen 24 timmar för alla. Det är tekniskt omöjligt att framställa tid.<QUOT.END ID="QE0040" REF.START="QS0040" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0030" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Anisi, D., Creadores de escasez, Alianza förlag, Madrid, 1995.</P></NOTE> Denna tanke förklarar tidens särskilda betydelse för anställningsavtalet och de prestationer som följer av detta, eftersom den bestämmer varaktigheten för båda och samtidigt i viktiga avseenden är bestämmande för arbetstagarens rättsliga ställning, såväl individuellt som kollektivt.<NOTE NOTE.ID="E0031" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Supiot, A., <QUOT.START ID="QS0041" REF.END="QE0041" CODE="201D"/>À la recherche de la concordance des temps (à propos de la Directive européenne <QUOT.START ID="QS0042" REF.END="QE0042" CODE="2019"/>Temps de travail<QUOT.END ID="QE0042" REF.START="QS0042" CODE="2019"/> n° 93/104 du <DATE ISO="19931123">23 novembre 1993</DATE>)<QUOT.END ID="QE0041" REF.START="QS0041" CODE="201D"/>, i The Regulation, a.a., s. 108-111. Författaren betonar att tiden ger en möjlighet att begränsa arbetsgivarens makt över arbetstagaren och bedöma avkastningen av dennes insatser. På ett övergripande plan tjänar den till att reglera arbetstrytmen.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>41.</NO.P><TXT>Arbetet äger, som all annan verksamhet, rum i tiden. Arbetets varaktighet, per dag eller vecka, avgränsas med utgångspunkt i ekonomiska kriterier och har den omfattning som krävs för att arbetstagaren skall tjäna en lön med vilken han kan tillgodose sina <QUOT.START ID="QS0043" REF.END="QE0043" CODE="201D"/>naturliga behov<QUOT.END ID="QE0043" REF.START="QS0043" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0032" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Marx, K., Kapitalet,</P></NOTE> Men företagaren anställer honom för att skapa en vinst genom att erbjuda varor och tjänster på marknaden.</TXT></NP><NP><NO.P>42.</NO.P><TXT>Med hänsyn till båda dessa aspekter ges arbetsdagen den längd som krävs för att värdet av det utförda arbetet, i samverkan med övriga produktionsfaktorer, skall garantera den ena partens försörjning och erbjuda den andra parten finansiering och vinst.</TXT></NP><NP><NO.P>43.</NO.P><TXT>Men om det på det ekonomiska planet ter sig nödvändigt att fastställa en lägsta gräns under vilken arbetsgivarens vinst minskar till ingenting, är det ur ett socialt och rättsligt perspektiv nödvändigt att sätta en övre gräns för att skydda arbetstagarnas hälsa.</TXT></NP><NP><NO.P>44.</NO.P><TXT>För detta ändamål samverkar olika faktorer: ekonomiska, till vilka sysselsättningsgrad och lönenivåerna hör; tekniska, som en högre eller lägre grad av automatisering inom industrin; och institutionella,<?PAGE NO="I-10269"?> som följer av kollektivavtal eller lagstiftning.<NOTE NOTE.ID="E0033" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Montoya Melgar, A., Derecho del Trabajo,</P></NOTE> I det senare sammanhanget ägde ett av de första uttrycken för' statens ingripande i förhållandena på arbetsmarknaden rum i form av införandet av en övre gräns för den dagliga arbetstiden genom ett gemensamt system, särskilda system och en grupp undantag som historiskt har utvecklats från över <FT TYPE="NUMBER">4000</FT> arbetstimmar per person och år under 1800-talets första årtionden till ett genomsnitt på <FT TYPE="NUMBER">1600</FT>-<FT TYPE="NUMBER">1900</FT> timmar per år idag.<NOTE NOTE.ID="E0034" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Riechmann, J., och Recio, A., Quien parte y reparte... (el debate sobre la reducción del tiempo de trabajo), Icaria, Barcelona, 1997, s. 10.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>45.</NO.P><TXT>Fastställandet av denna gräns syftar vidare till att skilja den ordinarie arbetstiden från övertiden, vilket har viktiga konsekvenser eftersom särskilda regler gäller för extraordinär arbetstid.<NOTE NOTE.ID="E0035" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Merino Scnovilla, H., El trabajo...a tiempo parcial. Lex Nova, Valladolid, 1994, s. 166 och s. 167.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Beräkningen av arbetstiden</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>46.</NO.P><TXT>Sedan vikten av att avgränsa den tid under vilken arbetstagaren fullgör sina skyldigheter har visats, skall de tidpunkter som utgör gränserna preciseras.</TXT></NP><NP><NO.P>47.</NO.P><TXT>Traditionellt mättes arbetstiden i mer eller mindre långa och kontinuerliga etapper under vilka <QUOT.START ID="QS0044" REF.END="QE0044" CODE="201D"/>faktiskt<QUOT.END ID="QE0044" REF.START="QS0044" CODE="201D"/> arbete utfördes. Faktiskt arbete likställdes med produktivitet och lönen var även relaterad till produktiviteten.</TXT></NP><NP><NO.P>48.</NO.P><TXT>Senare inräknades matraster och den tid det tog att byta kläder, liksom ren närvaro på arbetsplatsen eller tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande, även om särdragen hos dessa moment inte definierades korrekt.<NOTE NOTE.ID="E0036" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>García Ninet, J. I., <QUOT.START ID="QS0045" REF.END="QE0045" CODE="201D"/>La jornada de trabajo<QUOT.END ID="QE0045" REF.START="QS0045" CODE="201D"/>, i Borrajo Dacruz, E. (red.), El Estatuto de los trabajadores, Comentarios a las leyes laborales, volym VII, Edersa, Madrid, 1982, sidan 90 och följande sidor.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>49.</NO.P><TXT>Att endast medräkna de perioder då den anställdes arbete genererar vinst för arbetsgivaren medför en rad svårigheter på grund av de många former en arbetsinsats kan ha, de olika metoderna att organisera verksamheten och den kontinuerliga tekniska utvecklingen, som skapar förutsättningarna för fullgörandet av arbetsuppgifterna, och förändrar det sätt på vilket detta sker.</TXT></NP><NP><NO.P>50.</NO.P><TXT>Detsamma gäller om bedömningen utgår från graden av underordning under arbetsgivaren eller närvaron på arbetsplatsen.</TXT></NP><?PAGE NO="I-10270"?><NP><NO.P>51.</NO.P><TXT>Därför anses en bredare bedömningsgrund vara mer lämplig, som innebär att man undviker detaljerade utredningar av orsakssamband och definitioner av varje enskilt arbetsmoment eller uppgift, vilket försvårar konstaterandet av oproportionerliga och orättvisa lösningar.<NOTE NOTE.ID="E0037" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Merino Senovilla, H., a.a., s. 168-170.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Tillämplig rättspraxis</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>52.</NO.P><TXT>Domstolen har tidigare prövat vissa aspekter av direktiv 93/104: förutom att den har uttalat sig om direktivets rättsliga grund i domen i det ovannämnda målet Förenade kungariket mot rådet, har den preciserat direktivets syfte och tolkat begreppen arbetstid och viloperiod i artikel 2.<NOTE NOTE.ID="E0038" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Även andra bestämmelser har behandlats i rättspraxis, De senaste åren, exempelvis, dom av den <DATE ISO="20011004">4 oktober 2001</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-133/00" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-7031">C-133/00, Bowden m.fl. (REG 2001, s. I-7031)</REF.DOC.ECR>, avseende artikel 1.3 om anställda inom vägtransportsektorn; i domen i det ovannämnda målet BECTU behandlades artikel 7.1, som innehåller föreskrifter om årlig semester, och det konstaterades att detta är en rättighet utan undantag, varför en nationell bestämmelse enligt vilken rätt till semester inte uppkommer förrän efter en minimiperiod av oavbruten anställning hos en och samma arbetsgivare underkändes (punkt 43 och följande punkter), även i dom av den <DATE ISO="20011025">25 oktober 2001</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-49/98+C-50/98+C-52/98—C-54/98+C-68/98—C-71/91" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-7831">C-49/98, C-50/98, C-52/98—C54/98 och C-68/98—C-71/98, Finalarte m.fl. (REG 2001, s. I-7831)</REF.DOC.ECR>, behandlas denna ledighets varaktighet och i dom av den <DATE ISO="20040318">18 mars 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-342/01" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-2605">C-342/01, Merino Gómez (REG 2004, s. I-2605)</REF.DOC.ECR>, tolkade domstolen bestämmelsen <QUOT.START ID="QS0046" REF.END="QE0046" CODE="201D"/>så, att när semesterperioderna för samtlig personal sammanfaller med en arbetstagares mammaledighet är de krav som ställs i direktivet avseende betald årlig semester inte uppfyllda<QUOT.END ID="QE0046" REF.START="QS0046" CODE="201D"/> (punkt 33).</P></NOTE> Av särskild betydelse är domarna i det ovannämnda målet BECTU och i målen Simap,<NOTE NOTE.ID="E0039" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20001003">3 oktober 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-303/98" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-7963">C-303/98, Simap (REG 2000, s. I-7963)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Jaeger<NOTE NOTE.ID="E0040" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20030909">9 september 2003</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-151/02" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-8389">C-151/02, Jaeger (REG 2003, s. I-8389)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> och, i viss mån, Wippel.<NOTE NOTE.ID="E0041" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20041012">12 oktober 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-313/02" YEAR="2004">C-313/02, Wippel (REG 2004, inte publicerat i rättsfallssamlingen ännu)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Syftet med direktiv 93/104</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>53.</NO.P><TXT>På ett övergripande plan syftar direktiv 93/104 till att förbättra arbetstagarnas levnads- och anställningsförhållanden genom en harmonisering av de nationella bestämmelserna, särskilt om arbetstidens längd. Detta framgår av första, fjärde, sjunde och åttonde skälen i direktivet och av artikel 118a i EG-fördraget, som utgör dess rättsliga grund.<NOTE NOTE.ID="E0042" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domarna i målen BECTU, punkt 37, Jaeger, punkt 45, och Wippel, punkt 46,</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>54.</NO.P><TXT>Syftet är att garantera ett bättre skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa så att de per dag, vecka och år erbjuds tillräckliga minimiperioder av vila och raster, med angivande av en högsta gräns per vecka.<NOTE NOTE.ID="E0043" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domarna i målen Simap, punkt 49, BECTU, punkt 38, Jaeger, punkt 46, och Wippel, punkt 47.</P></NOTE> Bestämmelserna skapar en social rättighet som tillerkänns alla arbetstagare som en obligatorisk lägsta skyddsnivå på detta område,<NOTE NOTE.ID="E0044" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domarna i målen BECTU, punkt 47, och Wippel, punkt 47.</P></NOTE> och den gäller personer som arbetar heltid och deltid utan åtskillnad.<NOTE NOTE.ID="E0045" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domen i målet Wippel, punkt 48.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-10271"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Begreppen arbetstid och viloperiod</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>55.</NO.P><TXT>Det arbete som utförs av läkare som ingår i primärvårdsteam antingen inom ramen för system med fysisk närvaro på sjukvårdsinrättningen, eller enligt det system som kräver att läkarna är tillgängliga under beredskap, gav domstolen tillfälle att utveckla vissa kriterier angående räckvidden av definitionerna i direktiv 93/104.</TXT></NP><NP><NO.P>56.</NO.P><TXT>I domen i målet Simap konstaterades dels att begreppen i de två första punkterna i artikel 2 står i motsättning till varandra (punkt 47), dels att skillnad skall göras mellan situationen för läkare som inom ramen för ett system med fysisk närvaro fullgör jourtjänstgöring på klinikerna för att tillhandahålla sina tjänster, då den tid de uppehåller sig där <QUOT.START ID="QS0047" REF.END="QE0047" CODE="201D"/>i sin helhet<QUOT.END ID="QE0047" REF.START="QS0047" CODE="201D"/> skall anses som arbetstid (punkterna 48, 49 och 52), och för dem som visserligen står till arbetsgivarens förfogande, eftersom de måste kunna nås, men som inte är skyldiga att befinna sig på vårdinrättningen, och för vilka endast den tid <QUOT.START ID="QS0048" REF.END="QE0048" CODE="201D"/>då primärvård faktiskt tillhandahålls<QUOT.END ID="QE0048" REF.START="QS0048" CODE="201D"/> betraktas som arbetstid (punkt 50).</TXT></NP><NP><NO.P>57.</NO.P><TXT>En första generalisering av dessa kriterier gjordes i beslut av den <DATE ISO="20010703">3 juli 2001</DATE> i målet CIG<NOTE NOTE.ID="E0046" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-241/99" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-5139">C-241/99 (REG 2001, s. I-5139)</REF.DOC.ECR>, punkterna 33 och 34.</P></NOTE> där det konstaterades att den jourtid under vilken lakar- och sjuksköterskepersonal utför tjänster vid jourmottagningar, i primärvårdsgrupper och inom annan akutvård annat än på sjukhus <QUOT.START ID="QS0049" REF.END="QE0049" CODE="201D"/>i sin helhet skall anses som arbetstid och, i förekommande fall, som övertid i den mening som avses i direktiv 93/104<QUOT.END ID="QE0049" REF.START="QS0049" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>58.</NO.P><TXT>I domen i målet Jaeger upprepades denna förklaring i fråga om jourtjänstgöring som fullgjordes av läkare vid ett sjukhus, där de hade tillstånd att sova när deras tjänster inte ianspråktogs. Efter att ha återgett flera punkter från domen i målet Simap och pekat på parallellerna mellan de verksamheter som prövades i de båda fallen, konstaterade domstolen att de berörda begreppen <QUOT.START ID="QS0050" REF.END="QE0050" CODE="201D"/>inte [skall] tolkas med hänsyn till föreskrifterna i de olika regleringarna i medlemsstaterna. Begreppen är i stället gemenskapsrättsliga och de skall definieras objektivt, med hänvisning till direktivets system och ändamål<QUOT.END ID="QE0050" REF.START="QS0050" CODE="201D"/>. Det är endast genom <QUOT.START ID="QS0051" REF.END="QE0051" CODE="201D"/>en sådan självständig tolkning<QUOT.END ID="QE0051" REF.START="QS0051" CODE="201D"/> som det kan säkerställas att direktivet blir fullt verksamt och tillämpas enhetligt (punkt 58), utan att undantag medges (punkterna 81 och 91). Detta innebär att det faktum <QUOT.START ID="QS0052" REF.END="QE0052" CODE="201D"/>[a]tt det vid definitionen av begreppet arbetstid hänvisas till <QUOT.START ID="QS0053" REF.END="QE0053" CODE="2019"/>nationell lagstiftning eller praxis<QUOT.END ID="QE0053" REF.START="QS0053" CODE="2019"/> [inte] innebär ... att medlemsstaterna ensidigt kan bestämma vilken räckvidd begreppet skall ha<QUOT.END ID="QE0052" REF.START="QS0052" CODE="201D"/>, och de kan inte <QUOT.START ID="QS0054" REF.END="QE0054" CODE="201D"/>föreskriva något som helst villkor<?PAGE NO="I-10272"?> med avseende på arbetstagarnas rätt att få arbetstid och därmed också viloperioder beaktade<QUOT.END ID="QE0054" REF.START="QS0054" CODE="201D"/> (punkterna 59 och 82).</TXT></NP><NP><NO.P>59.</NO.P><TXT>Den tillade att eftersom <QUOT.START ID="QS0055" REF.END="QE0055" CODE="201D"/>det avgörande kriteriet<QUOT.END ID="QE0055" REF.START="QS0055" CODE="201D"/> för att kunna anse att de karakteristiska dragen i begreppet arbetstid föreligger är att läkarna är skyldiga att vara fysiskt närvarande på den plats som arbetsgivaren anvisar och stå till dennes förfogande för att omedelbart kunna utföra sina arbetsuppgifter vid behov (punkt 63), skall en period när en arbetstagare finns tillgänglig på den av arbetsgivaren anvisade platsen inte kan anses som en viloperiod (punkt 65). Vidare konstateras att <QUOT.START ID="QS0056" REF.END="QE0056" CODE="201D"/>motsvarande kompensationsledighet<QUOT.END ID="QE0056" REF.START="QS0056" CODE="201D"/> i den mening som avses i artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 93/104 karakteriseras av att arbetstagaren under dessa perioder inte har någon <QUOT.START ID="QS0057" REF.END="QE0057" CODE="201D"/>skyldighet gentemot arbetsgivaren som kan hindra honom från att fritt och oavbrutet ägna sig åt sina egna intressen<QUOT.END ID="QE0057" REF.START="QS0057" CODE="201D"/> (punkt 94).</TXT></NP><NP><NO.P>60.</NO.P><TXT>Även domen i målet Pfeiffer m.fl.<NOTE NOTE.ID="E0047" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20041005">5 oktober 2004</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-397/01—C-403/01" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-8835">C-397/01—C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> följer samma linje. I den domen, som behandlade tjänstgöring i form av beredskap som fullgörs av en räddningsassistent inom ramen för en räddningsverksamhet som inbegriper kortare eller längre perioder av overksamhet mellan utryckningstillfällena, konstaterades att dessa perioder skall <QUOT.START ID="QS0058" REF.END="QE0058" CODE="201D"/>beaktas i sin helhet vid fastställandet av den maximala dygns- och veckoarbetstiden<QUOT.END ID="QE0058" REF.START="QS0058" CODE="201D"/> (punkterna 93-95).</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Slutsats</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>61.</NO.P><TXT>Enligt domstolen syftar direktiv 93/104 till att förbättra arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Till stöd för detta tillämpas en tudelning av tidsbegreppet i arbete och vila, där den första aspekten förutsätter att vissa kumulativa kriterier är uppfyllda, nämligen att arbetstagaren är närvarande på arbetsplatsen, står till arbetsgivarens förfogande och utför arbete,<NOTE NOTE.ID="E0048" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I Frankrike ràder delade meningar angående huruvida Cour de cassation gör samma tolkning (Barthélémy, }., La notion de durée du travail et la civilisation de l'information, JCP éd. G 1998 — I — 114, s. 375-379) eller en mer extensiv sådan, enligt vilken de tre kraven inte är kumulativa (Bélier, B., <QUOT.START ID="QS0059" REF.END="QE0059" CODE="201D"/>Temps de travail effectif et permanence du lien de subordination<QUOT.END ID="QE0059" REF.START="QS0059" CODE="201D"/>, Droit social,Droit du travail communautaire et protection nationale renforcée (L'exemple du droit du travail français), volym II, Presses Universitaires d'Aix-Marseille, Marseille, 2000, s. 583).</P></NOTE> medan den andra aspekten definieras som motsatsen till den första.</TXT></NP><NP><NO.P>62.</NO.P><TXT>Beträffande arbetstiden betonas att det är fråga om en reglering grundad främst, men inte uteslutande,<NOTE NOTE.ID="E0049" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Arrigo, G., a.a., s. 216.</P></NOTE> på dessa storheter, till skydd mot riskerna med otillräcklig vila,<?PAGE NO="I-10273"?> alltför långa arbetstider eller en oregelbunden organisation av arbetet.</TXT></NP><NP><NO.P>63.</NO.P><TXT>Viloperioden karaktäriseras i sin tur av frånvaron av underordning under arbetsgivaren.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>C —</NO.P><TXT>Likvärdighetssystemet mot bakgrund av rättspraxis</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>64.</NO.P><TXT>Det franska proportionella systemet<NOTE NOTE.ID="E0050" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Vissa författare hänför dess ursprung till Jagen om fyrtiotimmarsvecka av den <DATE ISO="19360621">21 juni 1936</DATE>, som exempelvis, Morand, M., <QUOT.START ID="QS0060" REF.END="QE0060" CODE="201D"/>Temps de présence, temps d'équivalence et droit communautaire<QUOT.END ID="QE0060" REF.START="QS0060" CODE="201D"/>, <HT TYPE="ITALIC">Semaine sociale Lamy,</HT> nr 1138, <DATE ISO="20031006">6.10.2003</DATE>, s. 6; andra, däribland Johansson, A., och Meyer, F., a.a., s. 154, hänför den till en åtgärd av Vichyregeringen är 1942, och menar att likvärdighetssystemet omöjligen kan berättigas enligt nationell rätt, enligt definitionen av den faktiska arbetstiden i Code du travail (s. 155 och s. 156).</P></NOTE> medger att vissa vänteperioder i vissa vårdinrättningar i begränsad omfattning räknas som <QUOT.START ID="QS0061" REF.END="QE0061" CODE="201D"/>faktisk arbetstid<QUOT.END ID="QE0061" REF.START="QS0061" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0051" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Morel, F., Temps de travail — Durée, réduction et aménagement, förlag Revue fiduciaire, Paris. 2003, sidan 58 och följande sidor.</P></NOTE> Detta motiveras av att verksamheten till sin natur innehåller perioder av overksamhet<NOTE NOTE.ID="E0052" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Samma åsikt uttrycks av Gatumel, D., Le droit du travail en France (principes et approche pratique du droit du travail). Édition Francis Lefebvre, 4 uppl., Paris. 1993, s. 215.</P></NOTE> eller, som Conseil d'État uttrycker saken, på grund av den inneboende karaktären eller lägre intensiteten i arbetet, som är kännetecknande för vissa sektorer.<NOTE NOTE.ID="E0053" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Morand, M., a.a, s. 6, anser att det franska likvärdighetssystemet påminner om systemet enligt tysk rätt, där jourtid jämställs med arbetstid i förhållande till den genomsnittliga arbetstiden, som prövades i domen i målet Jaeger (s. 8).</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>65.</NO.P><TXT>Man tar således inte avstånd från det dubbla begreppet arbetstid/viloperiod, eftersom de perioder som tillbringas i jourrummen inte betraktas som vila i rättslig bemärkelse, utan räknas till arbetsdagen, men viktas lägre.</TXT></NP><NP><NO.P>66.</NO.P><TXT>Detta sätt att mäta upp den tid som tillbringas på arbetsplatsen inryms inte i den tolkning som har gjorts av direktiv 93/104 i rättspraxis, eftersom de timmar som tillbringas under utövning av yrkesverksamhet i sin helhet skall räknas som arbetstid utan något som helst avdrag.<NOTE NOTE.ID="E0054" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Denna uppfattning delas bland annat av Morel, F., a.a., s. 342, Morand, M-, a.a., s. 144, och Johansson, A., och Meyer, F., a.a., s. 157 och s. 158.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>D —</NO.P><TXT>Föreslagen lösning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>67.</NO.P><TXT>Förbudet mot att värdera de timmar som tillbringas på arbetsplatsen på olika sätt, med<?PAGE NO="I-10274"?> utgångspunkt från arbetstagarens insatser, är en följd av att domstolen i fråga om begreppet arbetstid kräver att de tre kumulativa kriterierna i artikel 2.1 i direktiv 93/104 skall vara uppfyllda, vilket mynnar ut i motsatsställningen mellan två poler som förhindrar att nya begrepp införs och att hänsyn tas till den senaste utvecklingen i fråga om anställningsförhållandena. Detta skapar andra problem, vilket förklaras i de skriftliga yttrandena från de medlemsstater som har deltagit i förfarandet, eftersom det leder till att man bortser från perioder av overksamhet i arbetet, att man bortser från resultatet av arbetet och bortser från andra kategorier, vilket hindrar att man introducerar en tredje, mellanliggande, eller<QUOT.START ID="QS0062" REF.END="QE0062" CODE="201D"/>grå<QUOT.END ID="QE0062" REF.START="QS0062" CODE="201D"/>, tid.<NOTE NOTE.ID="E0055" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Waquet, P., <QUOT.START ID="QS0063" REF.END="QE0063" CODE="201D"/>Le temps de repos<QUOT.END ID="QE0063" REF.START="QS0063" CODE="201D"/>, Droit social, Droit social, Droit social,</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>68.</NO.P><TXT>Denna tolkning avviker från den som föreslogs av generaladvokaterna i målen SIMAP och Jaeger, där det förespråkades att de moment som anges i nämnda bestämmelse skulle beaktas självständigt.</TXT></NP><NP><NO.P>69.</NO.P><TXT>Generaladvokaten Saggio framhöll i det första av de nämnda målen<NOTE NOTE.ID="E0056" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Enligt Baron, F., <QUOT.START ID="QS0064" REF.END="QE0064" CODE="201D"/>La notion de temps de travail en droit communautaire<QUOT.END ID="QE0064" REF.START="QS0064" CODE="201D"/>, Droit social,Droit social,</P></NOTE> att även om formuleringen i artikel 2 tycks peka på att endast de perioder under vilka samtliga villkor är uppfyllda bör beaktas vid beräkningen av arbetstiden, leder de allmänna formuleringarna i bestämmelsen dock till den motsatta slutsatsen, eftersom en sammantagen tillämpning är svår att förena med direktivets syften (punkt 34), och pekade på de praktiska följder som en kumulativ tilllämpning skulle medföra (punkt 35).</TXT></NP><NP><NO.P>70.</NO.P><TXT>I mitt förslag till avgörande inför domen i målet Jaeger intog jag samma ståndpunkt (punkt 28), med förtydligandet att det inte är tillräckligt att ett kriterium är uppfyllt för att för att vissa perioder skall räknas som arbetstid (punkt 29). Jag ansåg att de perioder under vilka den anställde befinner sig på arbetsplatsen och står till arbetsgivarens förfogande utgör arbetstid även om den förstnämnde inte fullgör sina uppgifter, eftersom det ankommer på arbetsgivaren att vid varje tidpunkt tilldela personalen arbetsuppgifter. Detsamma gäller den tid när de anställda befinner sig på arbetet och fullgör sina uppgifter, utan att stå till<?PAGE NO="I-10275"?> arbetsgivarens förfogande därför att de i hög grad självständigt skall uppnå ett visst resultat, och perioder när de står till arbetsgivarens förfogande och fullgör sina uppgifter, men inte på arbetsplatsen (punkt 30).<NOTE NOTE.ID="E0057" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Fördelen med delta, resonemang ar enligt Morel, F., a.a., s. 143, att det är flexibelt och logiskt.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>71.</NO.P><TXT>Domstolens rättspraxis har också bekymrat gemenskapslagstiftaren, som beslutat att reformera de gällande bestämmelserna.<NOTE NOTE.ID="E0058" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén samt arbetsmarknadens parter inom gemenskapen om översynen av direktiv 93/104 (KOM (2003) 843 slutlig), särskilt punkt 3.2, <QUOT.START ID="QS0065" REF.END="QE0065" CODE="201D"/>Följder av domstolens rättspraxis<QUOT.END ID="QE0065" REF.START="QS0065" CODE="201D"/> (s. 22 och s. 23). Europeiska ekonomiska och sociala kommittén tillskriver i yttrandet över det meddelandet (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="302" DATE.PUB="2004" PAGE.FIRST="74">EUT C 302, 2004, s. 74</REF.DOC.OJ>), <QUOT.START ID="QS0066" REF.END="QE0066" CODE="201D"/>den förvåning domarna orsakat både inom EUs institutioner och i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0066" REF.START="QS0066" CODE="201D"/>, då <QUOT.START ID="QS0067" REF.END="QE0067" CODE="201D"/>räckvidden av definitionen av arbetstid [i direktiv 93/104] ... inte synes vare sig ha analyserats eller diskuterats på ett tillfredsställande sätt<QUOT.END ID="QE0067" REF.START="QS0067" CODE="201D"/> (punkt 3.2.4).</P></NOTE> I det avseendet syftar Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om ändring av direktiv 2003/88<NOTE NOTE.ID="E0059" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>KOM(2004) 607 slutlig. I skälen anges att <QUOT.START ID="QS0068" REF.END="QE0068" CODE="201D"/>domstolens tolkning av vissa bestämmelser i direktivet i en rad förfaranden om förhandsavgöranden enligt artikel 234 i fördraget har haft stor betydelse för begreppet <QUOT.START ID="QS0069" REF.END="QE0069" CODE="2019"/>arbetstid<QUOT.END ID="QE0069" REF.START="QS0069" CODE="2019"/> och följaktligen för vissa av direktivets grundläggande bestämmelser. Därför anser kommissionen att det är lämpligt och nödvändigt att analysera effekterna av denna rättspraxis, särskilt av domarna i målen SIMAP och Jaeger, med avseende på att perioder av jourtjänstgöring med fysisk närvaro på en vårdinrättning betecknas som arbetstid<QUOT.END ID="QE0068" REF.START="QS0068" CODE="201D"/> (punkt 3). Detta hindar dock inte, som kommissionens företrädare medgav vid förhandlingen, att de föreslagna ändringarna föranleds av en politisk vilja alt sträcka ut handen till medlemsstaterna och ge dem ett större handlingsutrymme. När delta förslag till avgörande föredras har förslaget ändrats till följd av Europaparlamentets första behandling. Jag hänvisar därför till den text som godkändes av den institutionen den <DATE ISO="20050511">11 maj 2005</DATE> [Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (KOM(2004) 607 - C6-0122/2004 -2004/0209(COD))], som finns på www.europar leu.int.</P></NOTE> till att införa två nya begrepp: <QUOT.START ID="QS0070" REF.END="QE0070" CODE="201D"/>jourtid<QUOT.END ID="QE0070" REF.START="QS0070" CODE="201D"/>, under vilken arbetstagaren befinner sig på arbetsplatsen eller annan anvisad plats i beredskap att återuppta sitt vanliga arbete eller vissa arbetsuppgifter med anknytning till tjänsten (artikel 2.1 a), och <QUOT.START ID="QS0071" REF.END="QE0071" CODE="201D"/>inaktiv tid under jourtiden<QUOT.END ID="QE0071" REF.START="QS0071" CODE="201D"/>, som även den kännetecknas av att arbetstagaren är disponibel, även om inget arbete med anknytning till tjänsten utförs (artikel 2.1 b). Som arbetstid betraktas <QUOT.START ID="QS0072" REF.END="QE0072" CODE="201D"/>jourtiden i sin helhet<QUOT.END ID="QE0072" REF.START="QS0072" CODE="201D"/>, men <QUOT.START ID="QS0073" REF.END="QE0073" CODE="201D"/>enligt kollektivavtal eller lagar och andra författningar<QUOT.END ID="QE0073" REF.START="QS0073" CODE="201D"/>, kan de inaktiva perioderna <QUOT.START ID="QS0074" REF.END="QE0074" CODE="201D"/>räknas på särskilt sätt för att den högsta veckoarbetstid som anges i artikel 6 skall respekteras<QUOT.END ID="QE0074" REF.START="QS0074" CODE="201D"/> (artikel 2 a).<NOTE NOTE.ID="E0060" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se likaså Barthélémy, J., <QUOT.START ID="QS0075" REF.END="QE0075" CODE="201D"/>Temps de travail ...<QUOT.END ID="QE0075" REF.START="QS0075" CODE="201D"/>, a.a., s. 77 och s. 78.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>72.</NO.P><TXT>Möjligheten att enligt lag eller kollektivavtal medge en särskild bedömning av <QUOT.START ID="QS0076" REF.END="QE0076" CODE="201D"/>inaktiva<QUOT.END ID="QE0076" REF.START="QS0076" CODE="201D"/> timmar skulle ge stöd för likvärdighetssystemet.</TXT></NP><NP><NO.P>73.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa samlade argument står jag fast vid det resonemang som presenterades i de tidigare förslagen till avgörande och föreslår domstolen att begreppen skall mjukas upp så att det för att en period skall betraktas som arbetstid inte skall krävas att samtliga rekvisit som anges i artikel 2.1 i direktiv 93/104 är uppfyllda, även om det inte heller är tillräckligt att endast ett av dem är det.</TXT></NP><?PAGE NO="I-10276"?><NP><NO.P>74.</NO.P><TXT>Om detta förslag godtas skulle beräkningen av dagsarbetstiden påverkas så att det proportionella systemet skulle vara förenligt med gemenskapsrätten, utan att det skulle vara nödvändigt att invänta den annonserade lagstiftningsändringen.</TXT></NP><NP><NO.P>75.</NO.P><TXT>Ovan redovisade argument hindrar dock inte att likvärdighetssystemet medför vissa olägenheter. Det blir nämligen — då systemet bygger på en rättslig fiktion som syftar till att minska värdet av den rena närvaron på arbetsplatsen i väntan på att utföra arbete, som presumeras vara mindre produktiv — nödvändigt att skapa modeller för att bestämma den procentuella sänkningen av arbetstidens längd.</TXT></NP><NP><NO.P>76.</NO.P><TXT>En alltför långtgående uppmjukning av begreppen skulle vidare leda till en betänklig uppluckring av gränsen mellan dem, vilket skulle främja avtal om utvidgad dagsarbetstid. Även om man formellt respekterade de uppställda gränserna — det faktiska arbetet, hur vitt detta begrepp än skulle tolkas,<NOTE NOTE.ID="E0061" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Favennec-Héry, F., <QUOT.START ID="QS0077" REF.END="QE0077" CODE="201D"/>Les 35 heures: injonction ou incitation<QUOT.END ID="QE0077" REF.START="QS0077" CODE="201D"/>, Droit social,</P></NOTE> skulle inte överskrida gränserna — skulle man i själva verket överskrida dem och underminera skyddet för de berörda arbetstagarna. I detta avseende medgav representanten för den franska regeringen själv vid förhandling att den högsta veckoarbetstid som föreskrivs i direktivet ibland överskrids.</TXT></NP><NP><NO.P>77.</NO.P><TXT>Vidare kan den berörde inte fritt tillgodogöra sig den tid han vistas i jourrummet. Fullgörelsen av anställningsavtalet kommer, beroende på omständigheterna, att kräva en, två eller flera arbetsinsatser och det är inte möjligt att förutse antalet. Det förekommer till och med fall då hela natten förflyter lugnt utan någon som helst tjänstgöring. Det är svårt att reducera de många alternativen och de inverkande faktorerna till en rättvis viktningsformel.</TXT></NP><NP><NO.P>78.</NO.P><TXT>Beräkningen av arbetstiden går i detta perspektiv utanför gränserna för en rent matematisk operation. Formeln innehåller en garantiram för den svagare parten och ger en bild av ett rättsligt system som speglar utvecklingen med ständigt förbättrade anställningsförhållanden; Genom att fastställa referenspunkter överger man det protektionistiska synsättet och behandlar arbetsinsatserna från en civilrättslig utgångspunkt som grundas på materiell jämlikhet.<NOTE NOTE.ID="E0062" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se, i fråga om deltidsarbete, Merino Senovilla, H., aa., s. 173 och s. 174.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>79.</NO.P><TXT>Den begränsade räckvidden av direktiv 93/104 motiverar slutligen inte en diskussion av andra frågor, som det relativa värdet av<?PAGE NO="I-10277"?> det proportionella systemet för att fastställa lönenivån,<NOTE NOTE.ID="E0063" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Angående förenligheten mellan dessa aspekter, se Morand, M., a.a., s. 9, och Morel, F., a.a., s. 144, som utvidgar den till andra områden som övertid och kompensationsledighet. Enligt samma författare föreligger inte någon skyldighet enligt artikel 212-4 i Code du travail att betala ersättning för samtliga likvärdighetstimmar och beakta dem med avseende på minimilönen.</P></NOTE> som tas upp i vissa av de skriftliga yttranden som har ingetts i förevarande förfarande. Behörigheten att reglera mekanismerna för beräkningen av lönen för de mindre arbetsintensiva perioderna behandlas inte här.<NOTE NOTE.ID="E0064" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Den nederländske representanten ansåg vid förhandlingen att frågan saknar betydelse för diskussionen.</P></NOTE> Som domstolen dessutom har förklarat i domarna i de ovannämnda målen utgör ekonomiska konsekvenser inget hinder för tillämpningen av gemenskapsreglerna. Av direktivets femte skäl framgår med önskvärd tydlighet att <QUOT.START ID="QS0078" REF.END="QE0078" CODE="201D"/>arbetstagarnas säkerhet, hygien och hälsa på arbetsplatsen ... inte bör vara underkastat rent ekonomiska hänsyn<QUOT.END ID="QE0078" REF.START="QS0078" CODE="201D"/>.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>E —</NO.P><TXT>Tillämpningen av gemenskapsbegreppen</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>80.</NO.P><TXT>I direktiv 93/104 anges den högsta dagsarbetstiden till 48 timmar per vecka (artikel 6). Övriga bestämmelser gäller vila: dygnsvila (artikel 3), raster (artikel 4), veckovila (artikel 5) och årlig semester (artikel 7), vilket motiveras av omsorgen om att skydda arbetstagaren från sina egna handlingar och motverka den naturliga tendensen att arbeta mer för att öka inkomsterna.<NOTE NOTE.ID="E0065" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Waquet, P., <QUOT.START ID="QS0079" REF.END="QE0079" CODE="201D"/>En marge de la loi Aubry: travail effectif et vie personnelle du salarié<QUOT.END ID="QE0079" REF.START="QS0079" CODE="201D"/>. Droit social,</P></NOTE> I fråga om nattarbete skärps kraven så att kravet är att arbetstiden <QUOT.START ID="QS0080" REF.END="QE0080" CODE="201D"/>inte överstiger ett genomsnitt av åtta timmar under varje 24-timmarsperiod<QUOT.END ID="QE0080" REF.START="QS0080" CODE="201D"/>, vilket kombineras med andra krav (artiklarna 8-11).</TXT></NP><NP><NO.P>81.</NO.P><TXT>De nationella bestämmelserna kan, i samband med genomförandet, erbjuda en högre skyddsnivå, vilket skall kontrolleras genom en övergripande bedömning och inte en analytisk bedömning regel för regel, eftersom systemet annars skulle förvanskas och dess beståndsdelar ändras.</TXT></NP><NP><NO.P>82.</NO.P><TXT>Av detta synsätt följer att begreppet veckoarbetstid är väl förankrat i gemenskapsrätten och att det är av strukturell karaktär. Medlemsstaterna kan inte tillåtas försvaga det på grunder som skadar dessa idéer.</TXT></NP><NP><NO.P>83.</NO.P><TXT>Det finns visserligen ett antal undantag från gemenskapsreslerna,<NOTE NOTE.ID="E0066" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Allmänt (genom lagstiftning eller administrativa föreskrifter), kollektivt (genom kollektivavtal) eller individuellt (enligt anställningsavtal), artikel 17.</P></NOTE> men inte något<?PAGE NO="I-10278"?> som berör artikel 2, vilket innebär att medlemsstaterna saknar utrymme för att skönsmässigt modifiera de begrepp som anges i artikeln. Inte heller rätten att erbjuda en högre skyddsnivå kan ursäkta en förvanskning av bestämmelsernas grundelement.</TXT></NP><NP><NO.P>84.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis är definitionerna av arbetstid och vilotid av grundläggande karaktär. De skall tillämpas generellt och är bestämmande för direktivets övriga bestämmelser. Det är således inte möjligt för den nationelle lagstiftaren, som har rätt att i vissa avseenden reglera dagsarbetstiden, men som är skyldig att respektera grundsatserna i gemenskapssystemet, att fritt förfoga över dessa.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>VI —</NO.P><TXT>Förslag till avgörande</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>85.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall besvara de tolkningsfrågor som har ställts av Conseil d'État (Frankrike) på följande sätt:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0081" REF.END="QE0081" CODE="201D"/>1)</NO.P><TXT>Rådets direktiv 93/104/EG av den <DATE ISO="19931123">23 november 1993</DATE> om arbetstidens förläggning i vissa avseenden utgör inte hinder för ett likvärdighetssystem enligt vilket, med avseende på säkerheten och hälsan i arbetet, samtliga timmar som arbetstagaren tillbringar på arbetsplatsen beaktas, men med en viktning motsvarande den lägre intensiteten i det arbete som utförs under inaktiva perioder.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Begreppen i artikel 2 i nämnda direktiv skall under alla omständigheter respekteras i de nationella regler genom vilka direktivet genomförs<QUOT.END ID="QE0081" REF.START="QS0081" CODE="201D"/>.</TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>