—

med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2020 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om förstärkning av den inre marknaden: framtiden för den fria rörligheten för tjänster (5),

—

med beaktande av resolutionen av den 20 maj 2021 om EU-reglernas påverkan på den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster: arbetskraftens rörlighet inom EU som ett redskap för att matcha behov och kompetens på arbetsmarknaden (6).

—

med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen (7),

—

med beaktande av fråga E-001132/2021 av den 25 februari 2021 och det skriftliga svaret på den, avgett av kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och sociala rättigheter, på kommissionens vägnar den 28 april 2021 (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (9),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten (10),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (12),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (13),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (14),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (15),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (16),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (17),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn (18),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (19),

—

med beaktande av domstolens dom i mål C-55/18, enligt vilken medlemsstaterna måste kräva av arbetsgivarna att de inrättar ett system som gör det möjligt att beräkna den dagliga arbetstiden (20),

—

med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europeiska rådet, parlamentet och kommissionen i november 2017,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 3 juni 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet (COM(2021)0281), ”en tillförlitlig och säker europeisk elektronisk identitet”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 mars 2020 om riktlinjer om fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2020 om riktlinjer för säsongarbetare i EU under covid-19-pandemin,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 mars 2021 om handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

—

med beaktande av frågan till kommissionen om införande av ett europeiskt socialförsäkringskort för att förbättra säkerställandet på elektronisk väg av socialförsäkringsrättigheter och rättvis rörlighet (O-000071/2021 – B9-0041/2021),

—

med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

A.

Arbetskraftens rörlighet inom EU har ökat under de senaste åren. Under 2019 flyttade 17,9 miljoner personer inom EU-28 till något annat EU-land. Av dessa var 13 miljoner i arbetsför ålder och 78 % av dem var anställda. Det fanns 1,5 miljoner gränsarbetare i EU 2019 (21). År 2019 utgjorde inflyttade EU-medborgare 4,3 % av den totala arbetskraften inom EU:s 28 medlemsstater. Kommissionen uppskattade under 2017 det odeklarerade arbetet till ungefär 11,6 % av den totala arbetskraftsinsatsen i EU:s privata sektor och 16,4 % av bruttoförädlingsvärdet (22). 4,6 miljoner intyg A1 för utlandet utfärdades inom EU under 2019, vilket motsvarar uppskattningsvis 3,06 miljoner arbetstagare. Utstationerade arbetstagare måste ha ett intyg A1 när de arbetar i en annan medlemsstat. Intyg A1 innehåller information om det sociala trygghetssystem som en arbetstagare är ansluten till. Intyg A1 innehåller inte aktuell information i realtid om socialförsäkringstäckningen.

B.

Eurofounds uppgifter visar att perioderna för rörlighet inom EU håller på att bli kortare, och att 50 % av de personer som flyttar stannar i värdlandet i ett till fyra år. Återflyttandet har också ökat (23): för var fjärde person som lämnar en medlemsstat återvänder tre personer (24). Kortare och upprepade rörlighetsperioder gör det ännu mer nödvändigt för mobila arbetstagare att hålla reda på socialförsäkringsavgifterna och pensionsrättigheterna.

C.

Artikel 48 i EUF-fördraget ger parlamentet och rådet befogenhet att i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta sådana åtgärder på området social trygghet som behövs för att bereda arbetstagarna fri rörlighet. Av omsorg om detta måste de tillförsäkra rättigheter till social trygghet för anställda migrerande arbetstagare och egenföretagare bland dem, samt också för personer i beroendeställning till dem. Artikel 153.1 i EUF-fördraget ger unionen befogenhet att understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet på området social trygghet. Artikel 153.2 i EUF-fördraget fastställer att på området social trygghet är det rådets uppgift att enhälligt besluta, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, efter samråd med Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

D.

Mobila arbetstagare och medborgare bidrar till välståndet i de socio-ekonomiska strukturerna i gränsregionerna vilka utgör 40 % av EU:s territorium. Därför måste medborgarna få lika villkor och rättvisa villkor för rörlighet genom att förses med lämpliga verktyg som garanterar dem rättssäkerhet jämte skydd av deras rättigheter och socialförsäkringstäckning. Onödiga administrativa bördor för företagen måste undvikas, särskilt för små och medelstora företag.

E.

I princip 12 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter står det att oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagarna rätt till lämplig social trygghet. Det gäller också egenföretagare vid jämförbara förhållanden.

F.

De utmaningar som följer av illojal konkurrens baserad på utnyttjande av arbetskraften, avtal som ingåtts på falska premisser och oseriösa förfaranden såsom social dumpning är fortfarande aktuella bland medlemsstaterna och högst problematiska för företagen, arbetstagarna och samhället i Europa. Olika former av kontraktsarbete tycks vara mest bedrägeriutsatta. Det saknas tillförlitliga uppgifter för att man ska kunna fastställa problemets omfattning, särskilt i samband med utstationering av arbetstagare (25). En av orsakerna till detta är att tillämplig unionsrätt varken övervakas eller verkställs effektivt, framför allt inte när det gäller principerna om likabehandling och lika lön för lika arbete på samma plats, vilket inte kan garanteras om inte principen om rättigheters spårbarhet och möjligheterna att överföra dem respekteras. Här behövs det förbättringar.

G.

Covid-19-pandemin har belyst och förvärrat de osäkra arbets- och levnadsvillkoren för många mobila arbetstagare och gränsarbetare i EU. Krisen har belyst behovet av robusta och stabila sociala trygghetssystem som säkerställer att ingen hamnar på efterkälken till följd av att ha utövat sin fria rörlighet. Medlemsstaternas åtgärder vid pandemiutbrottet ledde till att mobila arbetstagare blev osäkra på vilka rättsbestämmelser om social trygghet som gällde för dem och många hade svårt att ansöka om arbetslöshetsersättning på distans. Pandemin har visat hur särskilt utsatt situationen är för dem som utför odeklarerat arbete och för säsongarbetare utan socialförsäkringstäckning. Till följd av covid-19 har det antagits räddningspaket med ekonomiskt stöd på kort sikt och dessa har missbrukats och utnyttjats för bedrägliga syften genom att det blivit vanligare med odeklarerat och underdeklarerat arbete, varvid odeklarerat arbete också fått nya former av stöd (26).

H.

Digitaliseringen innebär en aldrig tidigare skådad möjlighet att främja arbetskraftens rörlighet och samtidigt göra efterlevnaden av EU:s gällande bestämmelser snabbare och lättare att kontrollera. Det insamlas inte systematiskt några data från hela EU som kan ge tillräckligt med information om mobila arbetstagare eller underlätta gränsöverskridande överföring av socialförsäkringsrättigheter genom att behöriga myndigheter och institutioner i realtid kan se efter vilken socialförsäkringstäckning arbetstagarna har och vilka förmåner de är berättigade till. Tillgång till information om gällande regler samt effektiv efterlevnad, övervakning och verkställighet är nödvändiga förutsättningar för rättvis rörlighet och kampen mot missbruk. Digital teknik, som kan underlätta tillsynen och verkställigheten av lagstiftning som skyddar mobila arbetstagares rättigheter och minskar de administrativa kostnaderna för företag och nationella institutioner, bör därför främjas och användas, i enlighet med dataskyddsbestämmelserna.

I.

Det finns olika slags nationella kort eller jämförbara arbetsrättsliga instrument som tagits fram av de nationella arbetsmarknadsparterna inom olika sektorer i medlemsstaterna, antingen i samarbete med lokala myndigheter eller av nationella myndigheter. Dessa olika initiativ har ett grundläggande gemensamt särdrag: ett identifikationsnummer eller ett personligt kort som förser arbetstagare, myndigheter och huvudleverantörer med ett effektivt instrument för att säkerställa socialförsäkringstäckning samt anständiga löner och arbetsvillkor på arbetsplatsen. Sådana initiativ väcker alla arbetstagare till medvetenhet om anställnings- och arbetsvillkoren och förbättrar verkställigheten.

J.

I Europaparlamentets resolution av den 14 januari 2014 om effektiva yrkesinspektioner uppmanades kommissionen att undersöka fördelarna med att införa ett förfalskningssäkert europeiskt socialförsäkringskort, eller annat elektroniskt dokument på europeisk nivå, som kan lagra alla uppgifter som behövs för kontroll av ett arbetsförhållande, såsom uppgifter om personens socialförsäkringsstatus och arbetstider, och som skulle omfattas av strikta bestämmelser för uppgiftsskydd. I Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om den europeiska pelaren för sociala rättigheter framhålls potentialen med tillgängliga e-förvaltningslösningar, möjligen tillsammans med ett europeiskt socialförsäkringskort med starka dataskyddsgarantier som skulle kunna förbättra EU:s samordning av den sociala tryggheten och den enskildes medvetenhet. I Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet 2020 uppmanades kommissionen att, efter en ordentlig faktabaserad konsekvensbedömning, lägga fram ett förslag till ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer. I Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 uppmanades kommissionen än en gång att lägga fram ett förslag till ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer, med potential att införa en kontrollmekanism, såsom ett personligt arbetstagarkort, och inskärptes att arbetstagare och deras företrädare och inspektioner måste ha aktuell tillgång till information om sina arbetsgivare, sina löner samt arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter. I Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om arbetskraftens rörlighet inom EU betonas att upprättandet av ett digitalt system för datautbyte mellan medlemsstaterna skulle kunna underlätta en rättvis och jämlik fri rörlighet för arbetstagare samt tillämpning av relevanta unionsregler.

K.

Kommissionen tillkännagav i sitt arbetsprogram för 2018 av den 24 oktober 2017 avsikten att införa ett europeiskt socialförsäkringsnummer i syfte att bidra till det övergripande målet att säkerställa rättvisa arbetsvillkor för mobila arbetstagare, upprätthålla sociala normer för alla mobila medborgare och säkerställa att de verkställs korrekt. Mellan den 27 november 2017 och den 7 januari 2018 samrådde kommissionen med berörda parter och medborgare om införandet av ett europeiskt socialförsäkringsnummer. I sin inledande konsekvensbedömning från 2017 av ett europeiskt socialförsäkringsnummer såg kommissionen även en möjlighet att på längre sikt utvidga användningen av det europeiska socialförsäkringsnumret också till andra politikområden än samordningen av de sociala trygghetssystemen. Kommissionen bekräftade i sin årliga översyn av bördorna 2019, vilken offentliggjordes den 13 augusti 2020, att den arbetar med ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringsnummer. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade i sitt tal om tillståndet i unionen den 16 september 2020 att kommissionen inom kort skulle föreslå ett tillförlitligt och säkert system för europeisk e-identitet. I handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter meddelade kommissionen att den skulle inleda en pilotstudie under 2021 för att undersöka möjligheten att senast 2023 lansera ett europeiskt socialförsäkringskort som bygger vidare på initiativet om en europeisk e-identifiering.

L.

Europeiska fackliga samorganisationen anser att det europeiska socialförsäkringsnumret är av värde för kampen mot bedrägerier och missbruk när det gäller sociala trygghetssystem. Den 12 januari 2018 offentliggjorde Business Europe ett uttalande där det betonas att det europeiska socialförsäkringsnumret kan förbättra samordningen av de sociala trygghetssystemen i EU, samtidigt som där tas upp frågor som rör de olika nationella sociala trygghetssystemen, möjliga dataskyddsfrågor och ytterligare administrativa bördor. Arbetsmarknadens parter inom byggbranschen har yrkat på effektiva redskap för verkställandet av gällande lagstiftning, bland annat en europeisk strategi för personliga arbetstagarkort (27).

M.

Europeiska arbetsmyndigheten inrättades i juni 2019. Ett europeiskt socialförsäkringsnummer ingår inte i förordningen om Europeiska arbetsmyndigheten. Europeiska arbetsmyndighetens syfte är att säkerställa en rättvis arbetstagarrörlighet genom att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att effektivt tillämpa och verkställa unionsrätten om arbetstagarnas rörlighet och bistå med samordningen av de sociala trygghetssystemen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.