Senast reviderad i Stockholm den
Kommissionen har påpekat att denna överenskommelse, i Republiken Frankrikes och Republiken Italiens fall, undertecknades och ingicks medan unionens befogenhet ännu inte betraktades som exklusiv och de övriga staterna ännu inte var medlemmar av unionen. Tre andra medlemsstater (Republiken Grekland, Konungariket Spanien, och Rumänien) undertecknade överenskommelsen år 1958 respektive år 1959, då de ännu inte var medlemmar av unionen, men har inte ratificerat den.
Förutsatt att minst en av den mellanstatliga organisationens medlemsstater är part i Pariskonventionen och förutsatt att den mellanstatliga organisationen förklarar att den vederbörligen har bemyndigats, i enlighet med sina interna förfaranden, att bli part i denna akt och att det i enlighet med den mellanstatliga organisationens inrättningsfördrag gäller lagstiftning enligt vilken regionalt skydd av geografiska beteckningar kan beviljas. Europeiska unionen uppfyller dessa villkor.
Den text som är relevant i förevarande mål är de gemensamma föreskrifterna till Lissabonöverenskommelsen och Genèveakten, antagna den
Denna mekanism återfinns även i de övriga versionerna av dessa föreskrifter.
Beslut 8512/15 ersattes senare av rådets beslut (EU) 2018/416 av den
COM(2018) 350 final.
Rådets beslut av den
…
ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet, ogiltigförklara artikel 4 i det angripna beslutet i den mån det däri hänvisas till medlemsstaterna, eller i andra hand ogiltigförklara artikel 4 i sin helhet om hänvisningarna till medlemsstaterna inte kan avskiljas från resten av artikeln, bibehålla verkningarna av de delar av det angripna beslutet som har ogiltigförklarats, i synnerhet i de fall då det bemyndigande som anges i artikel 3 har tillämpats, och som genomförts före det datum då de medlemsstater som för närvarande är parter till Lissabonöverenskommelse fattade sitt beslut, fram till dess att ett beslut av rådet träder i kraft, vilket ska ske inom en rimlig period, dock senast inom sex månader från det att ett avgörande meddelas, och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
avvisa talan i dess helhet, i andra hand, ogilla talan i dess helhet, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
I artikel 22.4 b ii i Genèveakten föreskrivs att en mellanstatlig organisation får rösta i sina medlemsstaters ställe med ett röstantal som är lika med antalet medlemsstater som är parter i denna akt.
I sina inlagor låter parterna uttrycket
Såsom rådet påpekade i inledningen till sitt svaromål ska en ny registrering av en geografisk beteckning enligt Genèveakten som görs av unionen (och inte av en av de sju berörda medlemsstaterna), i dess egenskap av ny avtalsslutande part i den särskilda unionen, inte anses utgöra en registrering som är ägnad att säkerställa kontinuiteten i den ursprungliga registreringen enligt Lissabonöverenskommelsen, utan som en ny registrering i förhållande till avtalsslutande tredje part. Ur ett rättsligt perspektiv innebär detta att det företräde för den geografiska beteckning som beviljats med stöd av Lissabonöverenskommelsen inte längre skulle gälla inom ramen för Genèveakten. Resultatet blir att innehavarna av motsvarande immateriella rättigheter riskerar att lida en omotiverad förlust av en väsentlig del av sina förvärvade rättigheter.
Dom av den
Dom av den
Dom av den
Upprättad i Wien den
För enkelhetens skull kommer jag, vid hänvisningar till syftet med bemyndigandet i artikel 3 i det angripna beslutet, i resten av förevarande förslag till avgörande låta uttrycket
Av kommissionens yttrande över interventionsinlagorna framgår att den inte utesluter möjligheten att anta ett sådant beslut.
Dom av den
Se Lenaerts, K., Maselis, I., och Gutman, K.,
Dom av den
Dom av den
Se Van Raepenbusch, S.,
Se Van Raepenbusch, S., a.a., s. 276.
Se Van Raepenbusch, S., a.a., s. 276 och 277.
I en sådan situation får unionens samtycke till att vara bunden av ett fördrag inte några rättsverkningar i förhållande till de avtalsslutande parterna. Ett sådant samtycke kan endast ges av de medlemsstater som agerar i eget namn men i unionens intresse. I ett sådant fall skulle rådets beslut, i stället för att uttrycka unionens samtycke, kunna bemyndiga medlemsstaterna att uttrycka sitt samtycke.
Min kursivering.
Denna princip kvalificeras som
Se punkt 71 i förevarande förslag till avgörande.
Se även, i detta sammanhang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet
Se, bland annat, rådets beslut 2003/93/EG av den
Se, bland annat, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 662/2009 av den
Se punkt 78 i förevarande förslag till avgörande.
Dom av den
Dom av den
Dom av den
Se dom av den
Se Obwexer, W,
Generaladvokaten Pitruzella konstaterade i sitt förslag till avgörande i målet
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Kommissionen har anfört att ett sådant bemyndigande inte gavs efter ingåendet av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp, som antogs av WIPO den
Av samma skäl saknar det betydelse att vissa av de intervenerande medlemsstaterna anser att det är nödvändigt att ge medlemsstaterna möjlighet att säkerställa skyddet för geografiska beteckningar som inte är harmoniserade inom unionen. Det framgår nämligen inte av motiveringen till det angripna beslutet att denna omständighet utgjorde ett av skälen till att det omtvistade bemyndigandet gavs. Det åberopade argumentet ifrågasätter dessutom domstolens konstaterande i domen av den
Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet
Dom av den
Dom av den
Ett sådant förslag är nödvändigt för det fall domstolen skulle bifalla talan såvitt avser den första grunden.
ogiltigförklara artikel 3 i rådets beslut (EU) 2019/1754 av den ogiltigförklara artikel 4 i beslut 2019/1754 i den mån det däri hänvisas till medlemsstaterna, låta verkningarna av de ogiltigförklarade delarna av beslut 2019/1754 bestå i den mån dessa rör Republiken Frankrikes respektive Ungerns ratificering av Genèveakten i enlighet med detta beslut, samt eventuella ratificeringar av eller anslutningar till denna akt som gjorts före dagen för domstolens dom av Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Republiken Italien, Republiken Portugal och Republiken Slovakien, fram till dess att ett beslut av Europeiska unionens råd träder i kraft, vilket ska ske inom en rimlig period, dock senast inom sex månader från det att dom meddelas, förplikta rådet att bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader, och förplikta Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Grekland, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Ungern, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike och Republiken Portugal att bära sina rättegångskostnader.