—

Genomföra kartläggning av kompetensbehov och kompetensstrategier.

—

Utarbeta och genomföra lämpliga program för kompetensutveckling.

—

Fastställa en meningsfull och verkställbar tillgång till utbildningstimmar med full ersättning för alla arbetstagare.

—

Se till att effektiva system för deltagande och för information till och samråd med arbetstagarna genomförs på företagsnivå i enlighet med tillämpliga regler.

—

Införa initiativ för en rättvis omställning i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska planeringsterminen.

—

Skapa starka incitament för företag att prioritera kompetenshöjning av nuvarande arbetskraft för att komma till rätta med bristfällig kompetens och att utveckla, offentliggöra och regelbundet uppdatera företagets omställningsplaner i syfte att föregripa förändringar och utveckla strategier för att hantera eventuella effekter; uppmuntra till ökade bidrag till lärlingsutbildning och fortbildning i linje med nationella modeller för delfinansiering av arbetstagarnas utbildning på regional nivå.

—

Kommissionen bör i nära samarbete med medlemsstaterna samordna en detaljerad kartläggning för att förstå vilka strategiska sektorer som kommer att expandera, omvandlas, minskas och fasas ut. Kartläggningen bör leda fram till en beskrivning av lämpliga stödåtgärder såsom EU-finansiering, statligt stöd, välfärdsstöd, tillfälligt socialt stöd och omskolningsinitiativ för att underlätta övergången mellan arbeten. Kartläggningen bör inbegripa analys av omställningens effekter på sysselsättning och kompetens i de olika länderna, regionerna och sektorerna, bland annat när det gäller underleverantörer och värdekedjor i efterföljande led (25). I linje med rekommendationerna i de politiska riktlinjerna för 2024–2029 bör man vid kartläggningen också undersöka potentiella negativa spridningseffekter av omställningen inom EU och även på andra delar av världen, för att mildra dessa effekter genom de sektorsspecifika och regionala omställningsplanerna.

—

Omställningsvägar och planer för övergång mellan arbeten bör tas fram i samarbete med arbetsmarknadens parter och genom kollektivförhandlingar.

—

Ömsesidighet och globala åtaganden, inbegripet internationella handelsavtal, bör beaktas när sektorsplaner övervägs.

—

Kommissionen och medlemsstaterna bör sörja för att regionerna har platsbaserade övergångsvägar, framtagna i samarbete med lokala myndigheter och arbetsmarknadens parter på lämplig nivå, samt sektorsspecifika omställningsplaner som säkerställer alternativa sysselsättningsmöjligheter och utbildning. Medlemsstaterna bör stödja lokalt ledda initiativ och säkerställa ett brett samråd med lokalbefolkningar och det civila samhället.

—

Kommissionen och medlemsstaterna bör arbeta för en gemensam förståelse och utarbeta riktlinjer för arbetstillfällen av god kvalitet, anställningstrygghet och arbetsvillkor för gröna jobb. De bör också underlätta utbyten mellan medlemsstaterna för att främja god praxis och visa hur EU:s sociala regelverk genomförs på nationell nivå. EESK välkomnar kommissionens avsikt att tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta en färdplan för arbetstillfällen av hög kvalitet i enlighet med de politiska riktlinjerna för 2024–2029 (29) och uppmanar kommissionen att beakta förslagen i detta yttrande.

—

Aktuella arbetsmarknads- och kompetensinventeringar och framtidsprognoser, på regional nivå, branschnivå och yrkesnivå, gör det möjligt att kartlägga och föregripa relevanta yrkesspecifika och övergripande kompetensbehov och i enlighet med detta anpassa kursplaner, för att möta kort- och långsiktiga behov (30).

—

Medlemsstaterna bör utveckla och främja strategier för kompetenshöjning och omskolning för att öka vuxnas deltagande i utbildning för de nya färdigheter och arbetstillfällen som följer av omställningen. De bör också uppdatera yrkesutbildningens läroplaner och program och främja närmare partnerskap mellan utbildningsaktörer och små och medelstora företag, sociala företag för arbetsmarknadsintegration och arbetsmarknadens parter i enlighet med den nationella modellen för styrning och praxis inom yrkesutbildningen. Slutligen bör de införa eller stärka stödsystem för lärlingsplatser, avlönade praktikplatser och system för jobbskuggning med ett starkt utbildningsinslag, särskilt i mikroföretag samt små och medelstora företag, inbegripet sådana som bidrar till klimat- och miljömål och i sektorer med kompetensbrist. Sådana system bör övervakas och utvärderas på nationell eller regional nivå, och bör syfta till säkrad arbetskvalitet (31).

—

Ge små och medelstora företag lämpliga incitament att investera i kompetenshöjning och omskolning, och främja en kultur av livslångt lärande för entreprenörer och arbetstagare, bland annat genom mikromeriter.

—

Främja nätverkssamarbete mellan små och medelstora företag för kunskapsutbyte.

—

Främja social dialog på grundval av god praxis för att ge personer som är anställda eller mellan arbeten ekonomiskt stöd för kortare eller längre utbildningskurser så att de kan utveckla sina färdigheter. Detta skulle kunna övervägas ingå i den nya pakt för en europeisk arbetsmarknadsdialog som planeras till början av 2025 (32) ,  (33).

—

En rättvis omställning bör integreras i nationella kompetensstrategier och integrera förslag från kommissionens europeiska kompetensagenda och uppdaterade nya industristrategi. Kompetenspartnerskap i kompetenspakten kommer också att vara en viktig effektmultiplikator (34).

—

Kompetensstrategier bör inriktas på befintliga ojämlikheter mellan könen och sörja för att politiken för en rättvis omställning aktivt förbättrar jämställdheten (35) ,  (36). Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt effekterna av förändringar i eller förlust av arbetstillfällen för samhällsgrupper som riskerar att utestängas från arbetsmarknaden, såsom personer med funktionsnedsättning, äldre, migranter eller långtidsarbetslösa.

—

EESK uppmanar kommissionen att ta ovanstående punkter i beaktande inför nästa översyn av handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

—

Kommissionen bör inkludera initiativ för en rättvis omställning i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska planeringsterminen. EU och dess medlemsstater bör garantera fri rörlighet med avseende på social trygghet när arbetstagare flyttar till en annan medlemsstat i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

—

Medlemsstaterna bör uppmuntras att se över och vid behov anpassa sina välfärdssystem och system för socialt skydd så att de kan möta dagens sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningar för att se till att kostnaderna för och fördelarna med den gröna omställningen fördelas rättvist, samt garantera högkvalitativa, ekonomiskt överkomliga och tillgängliga tjänster av allmänt intresse. Sådana system skulle bland annat kunna omfatta aktiv arbetsmarknadspolitik, arbetslöshetsförmåner, tillräckligt stöd till dem som riskerar att drabbas av fattigdom eller lever i fattigdom, minimilöner, miljökuponger och direkt inkomststöd, beroende på det nationella sammanhanget (38). De nationella myndigheterna bör samarbeta med ideella aktörer, företag inom den sociala ekonomin och andra aktörer som tillhandahåller sociala tjänster för att identifiera utsatta hushåll och enskilda personer och stödja dem med hjälp av tillfälliga åtgärder.

—

Systemen för socialt skydd kan anpassas för att tillhandahålla inkomsttrygghet under bland annat övergångar mellan arbeten, hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster genom lämplig social infrastruktur, särskilt i de mest drabbade områdena och för de mest utsätta samhällsgrupperna, för att förebygga social utestängning och hantera hälsorisker och klimatrelaterade risker (39).

—

Medlemsstaterna bör använda sig av riktade och välutformade anställnings- och övergångsincitament för att komplettera övergångar mellan sektorer på arbetsmarknaden och arbetskraftens rörlighet mellan regioner och länder (40).

—

Eftersom de arbetstillfällen som försvinner eller skapas inte kommer att vara jämnt fördelade över hela EU, och eftersom de enskilda regionerna har varierande styrkor inom olika teknik- och kompetensområden, bör industripolitiken och sammanhållningspolitiken sammanjämkas för att stärka EU:s ställning som global ekonomisk aktör för en rättvis omställning i hela EU (41).

—

EU bör anta en industristrategi i linje med målen för en rättvis omställning som säkerställer lika villkor. För att göra detta skulle man kunna kartlägga strategiska industrier och värdekedjor och varje regions ekonomiska potential samt samordna deras bidrag till EU-övergripande värdekedjor (42) ,  (43). Modellen för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse skulle kunna fungera som en förebild (44).

—

Sammanhållningspolitiken måste förbli en viktig drivkraft för en rättvis omställning i regioner som är starkt beroende av en fossilbränslebaserad infrastruktur. En särskild fond på EU-nivå, såsom den europeiska konkurrenskraftsfond (45) som föreslås, kan tillhandahålla bidrag och lån för att utveckla strategiska industriprojekt i regioner som inte har finanspolitisk kapacitet för denna investering. Offentligt finansiellt stöd såsom bidrag, lån och offentlig upphandling bör också kopplas till sociala och miljömässiga villkor för att säkerställa att offentlig finansiering är avhängig av framsteg (46).

—

Det måste finnas särskilt stöd till medlemsstater som underutnyttjar EU:s strategiska finansieringsinstrument för innovation och FoU och för expanderande branscher, särskilt i länder med begränsat finanspolitiskt utrymme.

—

På nationell nivå måste samordnade nationella planer mellan olika sektorer och arbetsmarknader syfta till att värna arbetstillfällen av hög kvalitet för omställningen, samtidigt som man tillhandahåller lämpliga mekanismer för att de nationella arbetsmarknadsparterna ska kunna bidra till processen.

—

En helhetsinriktad, samordnad och integrerad politisk strategi står i centrum för den politiska ramen för en rättvis omställning. Social dialog och medborgardialoger som är samhällsrepresentativa samt lokala och regionala myndigheters deltagande är hörnstenen för att förverkliga ramen (47).

—

Bygga upp analys- och övervakningsverktyg som hjälp för att utforma övergripande åtgärdspaket och bevaka effektiviteten i program för övergång mellan arbeten (omskolning och kompetenshöjning, övergångsbidrag osv.) (48).

—

Politikens långsiktiga miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser måste systematiskt beaktas på alla nivåer av beslutsfattandet, särskilt i förhandsutvärderingar. Beslutsfattarna bör regelbundet presentera resultaten av utvärderingar, prognoser och övervakning för allmänheten och organisera dialoger med arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra berörda parter om resultaten och eventuella justeringar (49).

—

Beslutsfattare på alla nivåer bör sörja för att arbetstagarna på alla nivåer och deras företrädare samt företag i alla sektorer och av alla storlekar fullt ut och på ett meningsfullt sätt involveras när det gäller att förutse förändringar och hantera omstruktureringsprocesser, inbegripet sådana som är kopplade till den gröna omställningen, i alla skeden av beslutsfattande och genomförande (50).

—

Deltagande i beslutsfattandet bör stärka och rusta enskilda personer, det civila samhället, arbetsmarknadens parter och berörda parter, så att de kan bidra till att utforma och genomföra passande lösningar på lämpliga nivåer. Särskild tonvikt bör läggas vid att inhämta synpunkter från företrädare för utsatta/underrepresenterade grupper (51).

—

Inom ramen för politiska strategier måste det politiska beslutsfattandet samordnas på alla nivåer och inom alla relevanta politikområden, inbegripet forskning och innovation. På ett vertikalt plan innebär detta att uppmuntra regionala och lokala myndigheter att spela en aktiv roll i planeringen, utvecklingen, genomförandet och övervakningen av politiken för en rättvis omställning. På ett horisontellt plan måste beslutsfattare inom olika politikområden samarbeta för att upptäcka luckor, överlappningar, målkonflikter och synergier mellan olika politiska alternativ. Identifiering av sådana inslag stöds genom att man utvecklar och integrerar användningen av tillförlitliga och transparenta konsekvensbedömningar (på förhand) för sysselsättning, sociala frågor och fördelningseffekter (52).

—

Samtidigt som vi noterar att förordningen om energistyrning och EU:s klimatlag (53) nyligen har antagits och uppdaterats, anser kommittén att man i samband med en översyn i framtiden, såsom anges i uppdragsbeskrivningen till den nominerade kommissionsledamoten med ansvar för energi och bostäder, skulle kunna undersöka möjligheten att införliva målen för en rättvis omställning i strukturer för flernivåstyre. På så sätt skulle de nationella energi- och klimatplanerna kunna anpassas till den sociala och medborgerliga dialogen om prioriteringar för en rättvis omställning och i större utsträckning beaktas inom andra politikområden, såsom den gemensamma jordbrukspolitiken (54).

—

EU:s observationsorgan för en rättvis omställning bör övervaka EU:s process för en rättvis omställning, inbegripet nationell politik och nationella strategier som bygger på EU-riktlinjer, t.ex. i den europeiska planeringsterminen och nationella energi- och klimatplaner (55), och arbetsmarknadens parter och det civila samhället bör delta i utarbetandet av en uppsättning indikatorer för övervakning. Observationsorganet bör även bidra till aktuella arbetsmarknads- och kompetensinventeringar och framtidsprognoser samt kartlägga och förutse yrkesspecifika och övergripande kompetensbehov (56). Detta bör ske genom regelbundna utbyten med beslutsfattare på nationell och regional nivå.

—

För att möjliggöra horisontell samordning föreslår EESK att man använder laboratorier för EU-politik under ledning av kommissionens gemensamma forskningscentrum för att på ett tidigt stadium sammanföra en rad olika generaldirektorat i beslutsprocessen i syfte att ta itu med politiska problem ur ett avdelningsövergripande perspektiv (57).

—

För att allmänheten ska ges möjlighet att delta på ett mer meningsfullt sätt och på ett bredare plan i den politiska processen rekommenderar EESK att det inrättas en resultattavla som visar vilka förslag från medborgarna som har anammats och skälen i de fall där förslagen inte beaktats.

—

För att tillgodose behoven i samband med den rättvisa omställning som beskrivs i de andra avsnitten bör medlemsstaterna stärka de berörda offentliga tjänsternas operativa kapacitet att tillhandahålla lämplig vägledning och stöd för genomförandet av en politik för en rättvis omställning (58).

—

Befintlig lagstiftning om rätt till information och samråd måste genomföras i praktiken på nationell nivå.

—

För att främja entreprenörskap, särskilt i regioner som står inför utmaningar i samband med omställningen och i sektorer som främjar klimat- och miljömål, med särskild tonvikt på kvinnors företagande, bör stödet utgöra en kombination av ekonomiska åtgärder, som bidrag, lån eller aktiekapital, och andra åtgärder, som utbildnings- och rådgivningstjänster, anpassade till varje fas av företagets livscykel. Stödet bör vara inkluderande och tillgängligt för underrepresenterade och mindre gynnade grupper (59). Lämpliga villkor för investeringar och företagsetablering är avgörande för ett ändamålsenligt stöd till entreprenörskap.

—

Medlemsstaterna bör underlätta tillgången till finansiering och marknader för mikroföretag samt små och medelstora företag, särskilt dem som bidrar till klimat- och miljömålen, med särskild tonvikt på företag inom den sociala ekonomin, för att stimulera skapande av arbetstillfällen av god kvalitet för alla. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de regioner som påverkas mest av omställningen och de sektorer som stöder omställningsmålen (60).

—

Kapacitetsuppbyggnad av arbetsgivarorganisationer som företräder små och medelstora företag för att 1) spela rollen som rådgivare för hur affärsmodellerna kan göras grönare och mer hållbara; 2) spela rollen som arbetsmarknadspart gentemot beslutsfattare och i den sociala dialogen.

—

Diversifierade affärsmodeller, inbegripet cirkulära och kooperativa system såsom ”steward-ownership”, skulle kunna uppmuntras för att öka demokratin i arbetslivet.

—

Främja den privata sektorns integrering av strategier för en rättvis omställning i sina insatser för minskade koldioxidutsläpp med hjälp av ett snabbt och effektivt deltagande av fackföreningar. Genom att genomföra dessa strategier kan företagen förutse den gröna omställningens effekter på sin verksamhet och arbetskraft och undersöka nya möjligheter.

—

En europeisk investeringsplan för en grön omställning i storlek med de uppskattade investeringsbehoven i kommissionens strategier är nödvändig. De enorma investeringsbehoven måste också i högre grad inriktas på offentliga investeringar för att påskynda omställningen. I detta avseende noterar EESK med intresse den föreslagna europeiska konkurrenskraftsfond som kommissionen aviserat.

—

Investeringarna måste riktas till de områden, individer och utsatta samhällsgrupper som kommer att påverkas mest av omställningen. Dessa investeringar måste vara produktiva och hållbara.

—

Villkor kan övervägas för att säkerställa att medlen fördelas i enlighet med detta. Det skulle kunna gälla förhandsanvändning av principen om att inte orsaka betydande skada och principen om att inte orsaka skada för sammanhållningen samt inrättande och användning av en princip om att inte orsaka social skada, följt av att man i efterhand visar att villkoren uppfyllts för att få ta del av återstående medel. En diskussion skulle kunna föras mellan berörda parter om behovet av att skapa en princip om att inte orsaka social skada.

—

Medel på EU-nivå bör samordnas via en strategisk ram som kopplar samman deras mål och förenklar medlemsstaternas förståelse av alternativen. I linje med de politiska riktlinjerna för att öka finansieringen av en rättvis omställning skulle dessutom Fonden för en rättvis omställning och den sociala klimatfonden kunna utökas. Medlemsstaterna bör främja användningen av socialt ansvarsfulla metoder för offentlig upphandling, bland annat genom sociala tilldelningskriterier som skapar möjligheter för de personer som påverkas mest av den gröna omställningen, samtidigt som gröna tilldelningskriterier också främjas (61).

—

Medlemsstaterna kommer också att behöva budgetutrymme för att investera i och genomföra omställningen. Angående den nyligen reformerade ramen för ekonomisk styrning understryker kommittén att ytterligare initiativ kan komma att behövas för att säkerställa att tillräckligt med privat och offentligt kapital mobiliseras för den gröna omställningen och den sociala sammanhållningen (62).

—

Medlemsstaterna bör bedöma och vid behov anpassa skattesystemen mot bakgrund av de utmaningar som följer av omställningen, särskilt genom att flytta skattebördan från arbete och minska skattekilen för låg- och medelinkomsttagare i riktning mot andra källor som bidrar till klimat- och miljömålen (63).

—

En kartläggning av kompetensbehov och kompetensstrategier vid sidan av rigorösa socioekonomiska konsekvensbedömningar på nationell nivå, branschnivå, regional och lokal nivå med tillräckligt utrustade kompetensexperter, med regionala övervaknings- och stödfaciliteter för att stödja företag, särskilt små och medelstora företag, och arbetstagare i arbetet med att uppnå dessa mål. Denna kartläggning bör genomföras av arbetsmarknadens parter och det politiska styret på respektive nivå.

—

Utarbetande och genomförande av lämpliga program för kompetensutveckling på var och en av de ovannämnda nivåerna som gör det möjligt för arbetstagare, ungdomar, arbetslösa och andra utsatta grupper (äldre, personer med funktionsnedsättning, migranter osv.) att se över sina färdigheter och uppdatera sina karriärvägar, stärka sin anställbarhet och rörlighet samt göra övergångar på arbetsmarknaden som är genomförbara och önskvärda.

—

Fastställa en meningsfull och verkställbar tillgång till utbildningstimmar med full ersättning för alla arbetstagare med hjälp av åtgärder såsom löneersättningsförmåner, och oavsett anställningsform, på arbetstid, med särskilda tillgänglighetsåtgärder för kvinnor och utsatta grupper.

—

Se till att effektiva system för deltagande och ändamålsenlig information till och samråd med arbetstagarna genomförs på företagsnivå i enlighet med tillämpliga regler och att fler omfattas av kollektivförhandlingar, särskilt i framväxande sektorer och i enlighet med kraven i direktivet om minimilöner.

—

Införa initiativ för en rättvis omställning i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska planeringsterminen. EU och dess medlemsstater bör garantera fri rörlighet med avseende på social trygghet när arbetstagare flyttar till en annan medlemsstat i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

—

Införande av kraftfulla incitament för att företag ska prioritera kompetenshöjning av nuvarande arbetskraft för att fylla kompetensluckor; utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera omställningsplaner för företag för att föregripa förändringar och utveckla strategier för att hantera eventuella effekter; uppmuntra till ökade bidrag till lärlingsutbildning och fortbildning i linje med nationella modeller för delfinansiering av arbetstagares utbildning på regional nivå.

—

Planering, förberedelse och hantering av omstruktureringar måste samordnas med berörda offentliga myndigheter och berörda parter, med beaktande av deras respektive kapacitet och kompetens, och vid en lämplig tidpunkt. Detta bör säkerställa utvecklingen av vägar för övergång mellan arbete, med tonvikt på att skydda arbetstagarnas rätt att stanna kvar i sin hemregion och respektera deras val att stanna kvar i den bransch i vilken de arbetar.