|
1.7.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 176/80 |
Endast Uneces texter i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av Uneces statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på
http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html
Föreskrifter nr 136 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon av kategori L med avseende på särskilda krav för elektrisk framdrivning [2019/1120]
Inbegripet all giltig text till och med:
Den ursprungliga versionen av föreskrifterna – dag för ikraftträdande: 20 januari 2016
INNEHÅLL
FÖRESKRIFTER
|
1. |
Tillämpningsområde |
|
2. |
Definitioner |
|
3. |
Ansökan om godkännande |
|
4. |
Godkännande |
|
5. |
Del I: Krav på fordon med avseende på deras elsäkerhet |
|
6. |
Del II: Krav på uppladdningsbara elenergilagringssystem med avseende på deras säkerhet |
|
7. |
Ändringar och utökning av typgodkännandet |
|
8. |
Produktionsöverensstämmelse |
|
9. |
Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse |
|
10. |
Slutgiltigt upphörande av produktionen |
|
11. |
Namn på och adress till typgodkännandemyndigheter och de tekniska tjänster som ansvarar för att utföra godkännandeprovningar |
BILAGOR
|
1 |
Del 1 – Meddelande om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande eller om slutgiltigt upphörande av produktionen av en typ av fordon med avseende på dess elsäkerhet i enlighet med föreskrifter nr 136 Del 2 – Meddelande om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat godkännande eller om slutgiltigt upphörande av produktionen av en typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem som komponent eller separat teknisk enhet2 i enlighet med föreskrifter nr 136 |
|
2 |
Godkännandemärkenas utformning |
|
3 |
Skydd mot direkt kontakt med spänningsförande delar |
|
4A |
Metod för mätning av isoleringsmotstånd vid fordonsbaserade provningar |
|
4B |
Metod för mätning av isoleringsmotstånd vid komponentbaserade provningar av ett uppladdningsbart elenergilagringssystem |
|
5 |
Metod för funktionsbekräftelse av ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd |
|
6 |
Del 1 – Väsentliga egenskaper hos vägfordon eller system Del 2 – Väsentliga egenskaper hos uppladdningsbara elenergilagringssystem Del 3 – Väsentliga egenskaper hos vägfordon eller system med chassi anslutet till elektriska kretsar |
|
7 |
Bestämning av vätgasutsläpp vid laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet |
|
8 |
Provningsförfaranden för uppladdningsbara elenergilagringssystem |
|
8A |
Vibrationsprovning |
|
8B |
Termochocks- och temperaturcykelprovning |
|
8C |
Mekanisk fallprovning för löstagbara uppladdningsbara elenergilagringssystem |
|
8D |
Mekanisk stöt |
|
8E |
Beständighet mot brand |
|
8F |
Externt kortslutningsskydd |
|
8G |
Överladdningsskydd |
|
8H |
Överurladdningsskydd |
|
8I |
Överhettningsskydd |
|
9A |
Provning av spänningstålighet |
|
9B |
Provning av vattentålighet |
1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Dessa föreskrifter omfattar inte säkerhetskrav efter kollision för vägfordon.
1.1 Del I: Säkerhetskrav för den elektriska framdrivningen hos fordon av kategorierna L (1) med en högsta konstruktionshastighet på mer än 6 km/h, försedda med en eller flera eldrivna framdrivningsmotorer som inte är permanent anslutna till elnätet, samt högspänningskomponenter och högspänningssystem i sådana fordon som är galvaniskt anslutna till den elektriska framdrivningens högspänningskrets.
1.2 Del II: Säkerhetskrav för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet hos fordon av kategori L med en högsta konstruktionshastighet på mer än 6 km/h, försedda med en eller flera eldrivna framdrivningsmotorer som inte är permanent anslutna till elnätet.
Del II av dessa föreskrifter gäller inte uppladdningsbara elenergilagringssystem som främst används för att leverera ström för start av motorn, belysningen eller andra kompletterande system i fordon.
2. DEFINITIONER
I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:
2.1 möjligt aktivt körläge : körläge med fordonet där tryck på gaspedalen (eller aktivering av motsvarande manöverdon) eller frigörande av bromssystemet får den elektriska drivanordningen att förflytta fordonet.
2.2 barriär : del som skyddar mot direkt kontakt med spänningsförande delar från varje åtkomstriktning.
2.3 grundläggande isolering : isolering av spänningsförande delar som skydd mot direkt kontakt under felfria förhållanden.
2.4 cell : en enda inkapslad elektrokemisk enhet som innehåller en positiv och en negativ elektrod med en spänningsdifferens mellan dess två poler.
2.5 chassi som är anslutet till den elektriska kretsen : elektriska kretsar med växel- och likspänning som är galvaniskt anslutna till det elektriska chassit.
2.6 ledande anslutning : anslutning med hjälp av anslutningsdon till en extern energikälla, när det uppladdningsbara elenergilagringssystemet laddas.
2.7 anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet : den elektriska krets som används för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet från en extern elektrisk energikälla, inbegripet fordonets intag eller en permanent monterad laddningskabel.
2.8 C-hastighet av n C : den konstanta strömmen hos den anordning som provas, vilket tar 1/n timmar för laddning eller urladdning av den anordning som provas mellan 0 % och 100 % av laddningsstatusen.
2.9 direkt kontakt : människors kontakt med spänningsförande delar.
2.10 dubbel isolering : isolering som omfattar både grundläggande isolering och kompletterande isolering.
2.11 elektriskt chassi : en uppsättning elektriskt sammankopplade, ledande delar, vars potential används som referens.
2.12 elektrisk krets : en uppsättning sammankopplade, spänningsförande delar som är konstruerad för att vara elektriskt energiförande vid normal drift.
2.13 omvandlingssystem för elektrisk energi : ett system som alstrar och tillhandahåller elektrisk energi för den elektriska framdrivningen.
2.14 elektrisk framdrivning : den elektriska krets som inbegriper framdrivningsmotor och som kan omfatta det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, omvandlingssystemet för elektrisk energi, de elektroniska omvandlarna, tillhörande kablage och anslutningsdon samt anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.
2.15 elektronisk omvandlare : anordning som kan reglera och/eller omvandla elektrisk effekt för elektrisk framdrivning.
2.16 inneslutning : del som omsluter de inre enheterna och skyddar mot direkt kontakt från varje åtkomstriktning.
2.17 exponerad ledande del : ledande del som kan beröras enligt villkoren i skyddsklass IPXXB, och som blir energiförande om isoleringen upphör att fungera. Detta innefattar delar under ett skydd som kan avlägsnas utan hjälp av verktyg.
2.18 explosion : plötsligt frigörande av energi som är tillräckligt för att orsaka tryckvågor och/eller projektiler som kan leda till strukturell och/eller fysisk skada runt den anordning som provas.
2.19 extern elektrisk energikälla : en källa till elektrisk energi med växelström eller likström utanför fordonet.
2.20 högspänning : klassificering av en elektrisk komponent eller krets om dess arbetsspänning är > 60 V och ≤ 1 500 V likspänning eller > 30 V och ≤ 1 000 V växelspänning enligt kvadratiskt medelvärde.
2.21 brand : lågor som kommer från en anordning som provas. Gnistor och ljusbågar ska inte betraktas som lågor.
2.22 brandfarlig elektrolyt : en elektrolyt som innehåller ämnen som klassificerats som brandfarlig vätska av klass 3 enligt Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods – modellregelverk (rev. 17 från juni 2011), volym I, kapitel 2.3. (2)
2.23 högspänningskrets : den elektriska krets, inbegripet anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, som arbetar med högspänning.
Om elektriska kretsar som är galvaniskt anslutna till varandra är galvaniskt anslutna till det elektriska chassit och högsta spänningen mellan någon spänningsförande del och det elektriska chassit eller någon oskyddad ledande del är ≤ 30 V växelspänning och ≤ 60 V likspänning klassificeras endast de komponenter eller delar av den elektriska kretsen som arbetar med högspänning som en högspänningskrets.
2.24 indirekt kontakt : människors kontakt med exponerade ledande delar.
2.25 spänningsförande delar : ledande delar som är avsedda att vara elektriskt energiförande vid normal användning.
2.26 bagageutrymme : det inneslutna utrymme i fordonet som är avsett för bagage.
2.27 tillverkare : den person eller organisation som är ansvarig inför godkännandemyndigheten för allt som gäller typgodkännandeförfarandet och säkerställandet av produktionsöverensstämmelsen. Personen eller organisationen behöver inte medverka direkt i alla stegen av konstruktionen av det fordon, det system eller den komponent som godkännandeförfarandet avser.
2.28 ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd : anordning som övervakar isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsarna och det elektriska chassit.
2.29 framdrivningsbatteri av öppen typ : batteri av vätsketyp som kräver påfyllning med vatten och som avger vätgas som släpps ut i atmosfären.
2.30 passagerarutrymme : det utrymme för förare och passagerare som avgränsas av minst fyra av följande: tak, golv, sidoväggar, dörrar, fönsterglas, främre mellanvägg och bakre mellanvägg, eller bakdörr, samt av barriärer och inneslutningar för skydd av förare och passagerare från direkt kontakt med spänningsförande delar.
2.31 skyddsklass : det skydd som ges av en barriär eller inneslutning vid kontakt med spänningsförande delar mot en provningssond, t.ex. ett provningsfinger (IPXXB) eller en provningstråd (IPXXD) enligt bilaga 3.
2.32 uppladdningsbart elenergilagringssystem : det uppladdningsbara system för lagring av energi som tillhandahåller elektrisk energi för den elektriska framdrivningen.
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet kan inbegripa delsystem samt nödvändiga kompletterande system för fysiskt stöd, temperaturreglering, elektronisk styrning och inneslutningar.
2.33 förstärkt isolering : isolering av spänningsförande delar mot elektriska stötar motsvarande dubbel isolering. Isolering kan bestå av flera lager som inte går att prova individuellt som kompletterande eller grundläggande isolering.
2.34 löstagbart uppladdningsbart elenergilagringssystem : ett uppladdningsbart elenergilagringssystem som är konstruerat för att kunna avlägsnas från fordonet av fordonsanvändaren för extern laddning.
2.35 brott : öppning i höljet till något funktionellt aggregat av celler som skapas eller utvidgas av en händelse och som är så stor att ett provningsfinger (IPXXB) med en diameter av 12 mm kan tränga in och komma i kontakt med spänningsförande delar (se bilaga 3).
2.36 frånkopplingsdon : anordningen för avaktivering av den elektriska kretsen vid kontroll och underhåll av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, bränslecellsstacken osv.
2.37 laddningsstatus : tillgänglig elektrisk laddning hos en anordning som provas, uttryckt som andel av dess nominella kapacitet.
2.38 fast isolator : isolerande beläggning på kablage som är avsedd att täcka och skydda spänningsförande delar mot direkt kontakt från varje åtkomstriktning, höljen för isolering av anslutningsdons spänningsförande delar samt lack eller färg med isolerande funktion.
2.39 delsystem : ett funktionellt aggregat av komponenter i ett uppladdningsbart elenergilagringssystem.
2.40 kompletterande isolering : fristående isolering som används utöver den grundläggande isoleringen för skydd mot elektriska stötar om det uppstår ett fel i den grundläggande isoleringen.
2.41 anordning som provas : antingen hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller det delsystem i ett uppladdningsbart elenergilagringssystem som ska genomgå provningarna enligt dessa föreskrifter.
2.42 typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem : system som inte skiljer sig avsevärt åt i sådana väsentliga avseenden som
|
a) |
handelsnamnet eller varumärket, |
|
b) |
cellernas kemi, kapacitet och fysiska mått, |
|
c) |
antalet celler, cellernas anslutningstyp och cellernas fysiska stöd, |
|
d) |
höljets konstruktion, material och fysiska mått, och |
|
e) |
de nödvändiga kompletterande anordningarna för fysiskt stöd, temperaturreglering och elektronisk styrning. |
2.43 fordonstyp : fordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som
|
a) |
monteringen av den elektriska framdrivningen och den galvaniskt anslutna högspänningskretsen, |
|
b) |
den elektriska framdrivningens och de galvaniskt anslutna högspänningskomponenternas slag och typ. |
2.44 spänningstålighet : den spänning som ett provexemplar kan utsättas för under de föreskrivna provningsförhållandena och som inte orsakar ett isolationssammanbrott och/eller ett överslag i ett tillfredsställande provexemplar.
2.45 arbetsspänning : högsta värde för en elkretsspänning som anges av tillverkaren, och som vid öppen krets eller under normala driftsförhållanden kan uppstå mellan vilka ledande delar som helst. Om den elektriska kretsen är delad genom elektrisk isolering definieras arbetsspänningen för varje sådan delad krets.
3. ANSÖKAN OM GODKÄNNANDE
3.1 Del I: Godkännande av en fordonstyp med avseende på dess elsäkerhet, inbegripet högspänningssystem
3.1.1 Ansökan om godkännande av en fordonstyp med avseende på särskilda krav på den elektriska framdrivningen ska lämnas in av fordonstillverkaren eller tillverkarens behöriga ombud.
3.1.2 Den ska åtföljas av nedannämnda dokument i tre exemplar:
|
3.1.2.1 |
En utförlig beskrivning av fordonstypen med avseende på den elektriska framdrivningen och den galvaniskt anslutna högspänningskretsen. |
|
3.1.2.2 |
För fordon med uppladdningsbara elenergilagringssystem, kompletterande handlingar som styrker att det uppladdningsbara elenergilagringssystemet uppfyller kraven i punkt 6 i dessa föreskrifter. |
3.1.3 Dessutom ska ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas lämnas in till den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarna och, om tillämpligt, på begäran av tillverkaren och med den tekniska tjänstens samtycke, antingen ytterligare fordon eller de delar av fordonet som den tekniska tjänsten anser är väsentliga för den eller de provningar som avses i punkt 6 i dessa föreskrifter.
3.2 Del II: Godkännande av ett uppladdningsbart elenergilagringssystem
3.2.1 Ansökan om godkännande för en typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem eller separat teknisk enhet med avseende på säkerhetskrav för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska lämnas in av tillverkaren av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller tillverkarens behöriga ombud.
3.2.2 Den ska åtföljas av nedannämnda dokument i tre exemplar:
|
3.2.2.1 |
En detaljerad beskrivning av en typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem eller separat teknisk enhet vad gäller det uppladdningsbara elenergilagringssystemets säkerhet. |
3.2.3 Dessutom ska en komponent som är representativ för den typ av uppladdningsbart elenergilagringssystemet som ska godkännas, och, på begäran av tillverkaren och med den tekniska tjänstens samtycke, de delar av fordonet som den tekniska tjänsten anser är väsentliga för provningen, lämnas in till den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarna.
3.3 Innan typgodkännande beviljas ska typgodkännandemyndigheten kontrollera att tillfredsställande åtgärder vidtagits för att säkerställa effektiv kontroll av produktionsöverensstämmelsen.
4. GODKÄNNANDE
4.1 Om den typ som lämnas in för godkännande i enlighet med dessa föreskrifter uppfyller kraven i de tillämpliga delarna i dessa föreskrifter ska godkännande av den typen beviljas.
4.2 Varje godkänd typ ska tilldelas ett godkännandenummer. De två första siffrorna i numret (för närvarande 00 för föreskrifterna i deras nuvarande form) ska hänvisa till den ändringsserie (innehållande de senaste större tekniska ändringarna av föreskrifterna) som gäller vid tidpunkten för utfärdandet av godkännandet. En och samma part i överenskommelsen får inte tilldela en annan fordonstyp samma godkännandenummer.
4.3 Ett meddelande om beviljat, ej beviljat, utökat eller återkallat godkännande eller om slutgiltigt upphörande av produktionen av en fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter ska lämnas till de parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i del 1 eller 2 i bilaga 1 till dessa föreskrifter.
4.4 På varje fordon eller uppladdningsbart elenergilagringssystem eller separat teknisk enhet som överensstämmer med en typ som godkänts enligt dessa föreskrifter ska det finnas ett internationellt godkännandemärke, placerat på ett väl synligt och lättåtkomligt ställe som anges på godkännandeintyget bestående av följande:
|
4.4.1 |
En cirkel som omger bokstaven E, följd av det särskiljande numret för det land som beviljat godkännandet (3). |
|
4.4.2 |
Numret på dessa föreskrifter följt av bokstaven R, ett bindestreck och godkännandenumret till höger om den cirkel som beskrivs i punkt 4.4.1. |
|
4.4.3 |
Om det rör sig om godkännande av ett uppladdningsbart elenergilagringssystem eller en separat teknisk enhet av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, ska bokstaven ”R” följas av symbolen ”ES”. |
4.5 Den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1 behöver inte upprepas om fordonet eller det uppladdningsbara elenergilagringssystemet överensstämmer med en typ som, i det land som beviljat godkännande i enlighet med dessa föreskrifter, godkänts i enlighet med en eller flera andra föreskrifter som bifogats överenskommelsen; i sådana fall ska vertikala kolumner placeras in till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1 och i dessa ska följande skrivas in: numret på föreskrifterna, godkännandenumret och tilläggssymbolerna för alla de föreskrifter i enlighet med vilka godkännande beviljats i det land som beviljat godkännande i enlighet med dessa föreskrifter.
4.6 Godkännandemärket ska vara lätt läsbart och outplånligt.
4.6.1 När det gäller ett fordon ska godkännandemärket placeras på eller i närheten av den typskylt som tillverkaren monterat på fordonet.
4.6.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem eller en separat teknisk enhet som godkänts som ett uppladdningsbart elenergilagringssystem ska tillverkaren fästa godkännandemärket på den viktigaste delen av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.
4.7 I bilaga 2 till dessa föreskrifter finns exempel på godkännandemärkets utformning.
5. DEL I: KRAV PÅ FORDON MED AVSEENDE PÅ DERAS ELSÄKERHET
5.1 Skydd mot elstötar
Dessa elsäkerhetskrav gäller högspänningskretsar under förhållanden då dessa inte är anslutna till någon extern energikälla med hög spänning.
5.1.1 Skydd mot direkt kontakt
Skydd mot direkt kontakt med högspänningsförande delar krävs också för fordon utrustade med någon typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem som har godkänts enligt del II i dessa föreskrifter.
Skyddet mot direkt kontakt med spänningsförande delar ska uppfylla kraven i punkterna 5.1.1.1 och 5.1.1.2.
Dessa skydd (fast isolator, barriär, inneslutning osv.) får inte kunna öppnas, tas isär eller avlägsnas utan hjälp av verktyg.
5.1.1.1 För skydd av spänningsförande delar inuti passagerar- eller bagageutrymmet ska skyddsklass IPXXD uppfyllas.
5.1.1.2 Skydd av spänningsförande delar i andra utrymmen än passagerar- eller bagageutrymmet
5.1.1.2.1 För fordon med ett passagerarutrymme ska skyddsklass IPXXB uppfyllas.
5.1.1.2.2 För fordon utan ett passagerarutrymme ska skyddsklass IPXXD uppfyllas.
5.1.1.3 Anslutningsdon
Anslutningsdon (inklusive fordonets intag) anses uppfylla detta krav om
|
a) |
de uppfyller kraven i punkterna 5.1.1.1 och 5.1.1.2 när de tagits isär utan hjälp av verktyg, eller |
|
b) |
de är belägna under golvet och försedda med en låsmekanism, |
|
c) |
de är försedda med en låsmekanism och andra komponenter måste avlägsnas med hjälp av verktyg för att anslutningsdonen ska kunna tas isär, eller |
|
d) |
de spänningsförande delarnas spänning blir mindre än eller lika med 60 V likspänning eller mindre än eller lika med 30 V växelspänning (kvadratiskt medelvärde) inom 1 s efter det att anslutningsdonet avskilts. |
5.1.1.4 Frånkopplingsdon
Om frånkopplingsdonet kan öppnas, tas isär eller avlägsnas utan hjälp av verktyg är det godtagbart om skyddsklass IPXXB uppfylls under förhållanden då det är öppnat, isärtaget eller avlägsnat utan hjälp av verktyg.
5.1.1.5 Märkning
5.1.1.5.1 När det gäller uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänningskapacitet ska symbolen i figuren finnas på eller nära det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. Symbolens bakgrund ska vara gul, och bården och pilen ska vara svarta.
Märkning av högspänningsutrustning
5.1.1.5.2 Symbolen ska också vara synlig på inneslutningar och barriärer som när de avlägsnas blottar spänningsförande delar av högspänningskretsar. Denna bestämmelse är valfri för alla anslutningsdon för högspänningskretsar. Denna bestämmelse ska inte tillämpas i följande fall:
|
a) |
Om barriärer eller inneslutningar inte fysiskt kan nås, öppnas eller avlägsnas, om inte andra fordonskomponenter avlägsnas med hjälp av verktyg. |
|
b) |
Om barriärer eller inneslutningar är belägna under fordonets golv. |
5.1.1.5.3 Kablar för högspänningskretsar som inte är belägna inuti inneslutningar ska identifieras med ett ytterhölje med brandgul kulör.
5.1.2 Skydd mot indirekt kontakt
Skydd mot indirekt kontakt krävs också för fordon med högspänningsförande delar utrustade med någon typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem som har godkänts enligt del II i dessa föreskrifter.
5.1.2.1 För skydd mot elstötar som kan uppstå på grund av indirekt kontakt, ska exponerade ledande delar, såsom barriär och inneslutning, vara fast galvaniskt anslutna till det elektriska chassit med eltråd, jordkabel, svetsförband, bultförband eller dylikt så att inga farliga potentialer uppstår.
5.1.2.2 Motståndet mellan alla exponerade ledande delar och det elektriska chassit ska vara mindre än 0,1 Ω så snart som strömmen är minst 0,2 A.
Detta krav är uppfyllt om den galvaniska anslutningen sker genom svetsning.
5.1.2.3 För motorfordon som är avsedda att anslutas till en jordad extern elektrisk energikälla genom den ledande anslutningen ska en anordning som möjliggör galvanisk anslutning av det elektriska chassit till extern jord tillhandahållas.
Anordningen ska möjliggöra anslutning till extern jord innan den yttre spänningen påförs fordonet och bevara anslutningen tills den yttre spänningen avlägsnats från fordonet.
Efterlevnad av detta krav ska visas antingen genom att man använder det anslutningsdon som angetts av fordonstillverkaren eller genom analys.
5.1.2.4 Kravet i punkt 5.1.2.3 ska inte tillämpas på fordon som uppfyller a eller b nedan:
|
a) |
Fordonets uppladdningsbara elenergilagringssystem kan enbart laddas via den externa elektriska energikällan med hjälp av en extern laddare med dubbel isolering eller förstärkt isolering mellan ingång och utgång. Prestandakraven för den ovannämnda isoleringsstrukturen ska uppfylla följande krav i punkt 5.1.2.4.1 och punkt 5.1.2.4.3, som anges i denna dokumentation. |
|
b) |
Ombordladdaren har en dubbel eller förstärkt isoleringsstruktur mellan ingången och fordonets exponerade ledande delar/elektriska chassi. Prestandakraven för den ovannämnda isoleringsstrukturen ska uppfylla följande krav i punkterna 5.1.2.4.1, 5.1.2.4.2 och 5.1.2.4.3. |
Om båda systemen är installerade måste a och b vara uppfyllda.
5.1.2.4.1 Spänningstålighet
5.1.2.4.1.1 För fordon med ombordladdare ska provningen utföras enligt bilaga 9A till dessa föreskrifter.
5.1.2.4.1.2 Acceptanskriterier
Isoleringsmotståndet ska vara minst 7 MΩ, vid en påföring av 500 V likström mellan alla sammankopplade ingångar och fordonets exponerade ledande delar/elektriska chassi.
5.1.2.4.2 Skydd mot intrång av vatten
5.1.2.4.2.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 9B till dessa föreskrifter.
5.1.2.4.2.2 Acceptanskriterier
Isoleringsmotståndet ska vara minst 7 MΩ, vid en påföring av 500 V likström.
5.1.2.4.3 Hanteringsinstruktioner
Lämpliga instruktioner för laddning ska lämnas och inkluderas i instruktionsboken (4).
5.1.3 Isoleringsmotstånd
Denna punkt ska inte tillämpas på elektriska kretsar som är anslutna till chassit, där den högsta spänningen mellan den spänningsförande delen och det elektriska chassit eller varje oskyddad ledande del inte överstiger 30 V växelspänning (kvadratiskt medelvärde) eller 60 V likspänning.
5.1.3.1 Elektrisk framdrivning bestående av separata likspännings- eller växelspänningskretsar
Om växelspännings- och likspänningskretsar är galvaniskt isolerade från varandra, ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit minst uppgå till 100 Ω/V av arbetsspänningen för likspänningskretsar, och minst 500 Ω/V av arbetsspänningen för växelspänningskretsar.
Mätningen ska utföras enligt bilaga 4A (”Metod för mätning av isoleringsmotstånd vid fordonsbaserade provningar”).
5.1.3.2 Elektrisk framdrivning bestående av kombinerade likspännings- och växelspänningskretsar
Om växelspännings- och likspänningskretsar är galvaniskt anslutna, ska isoleringsmotståndet mellan en högspänningskrets och det elektriska chassit uppgå till minst 500 Ω/V av arbetsspänningen.
Om alla växelspänningskretsar med högspänning är skyddade på ett av två följande sätt ska dock isoleringsmotståndet mellan en högspänningskrets och det elektriska chassit uppgå till minst 100 Ω/V av arbetsspänningen:
|
a) |
Dubbla eller flera lager av fasta isolatorer, barriärer eller inneslutningar som oberoende av varandra uppfyller kraven i punkt 5.1.1, t.ex. kabelnät. |
|
b) |
Mekaniskt tåliga skydd som har tillräcklig hållfasthet under fordonets livslängd, såsom motorhöljen, höljen för elektroniska omvandlare eller anslutningsdon. |
Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit får visas med beräkningar eller mätningar eller en kombination därav.
Mätningen ska utföras enligt bilaga 4A (”Metod för mätning av isoleringsmotstånd vid fordonsbaserade provningar”).
5.1.3.3 Fordon med bränsleceller
Om minimikravet på isoleringsmotstånd inte kan uppfyllas över en längre tid, ska skyddet erhållas på något av följande sätt:
|
a) |
Dubbla eller flera lager av fasta isolatorer, barriärer eller inneslutningar som oberoende av varandra uppfyller kraven i punkt 5.1.1. |
|
b) |
Ett ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd med en varning till föraren om isoleringsmotståndet sjunker under det obligatoriska minimivärdet. Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen för anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och det elektriska chassit behöver inte övervakas, eftersom anslutningssystemet för laddning endast är energiförande under laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. Funktionen hos ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd ska bekräftas enligt beskrivningen i bilaga 5. |
5.1.3.4 Krav på isoleringsmotstånd för det anslutningssystem som används för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
För anslutningssystemet (som används för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och som är avsett att elektriskt anslutas till en extern, jordad energikälla med växelspänning) ska isoleringsmotståndet vara minst 1 MΩ när laddanslutningen kopplas loss. Under mätningen får det uppladdningsbara elenergilagringssystemet kopplas från.
5.2 Uppladdningsbart elenergilagringssystem
5.2.1 För ett fordon med ett uppladdningsbart elenergilagringssystem ska kraven i punkt 5.2.1.1 eller punkt 5.2.1.2 vara uppfyllda.
5.2.1.1 Ett uppladdningsbart elenergilagringssystem som har godkänts enligt del II i dessa föreskrifter ska monteras enligt anvisningarna från tillverkaren av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och i enlighet med beskrivningen i del 2 i bilaga 6 till dessa föreskrifter.
5.2.1.2 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska överensstämma med respektive krav i punkt 6 i dessa föreskrifter.
5.2.2 Ansamling av gas
Utrymmen för framdrivningsbatterier av öppen typ som kan avge vätgas ska vara utrustade med en ventilationsfläkt, en ventilationsledning eller någon annan lämplig anordning som hindrar att vätgas ansamlas.
5.2.3 Skydd mot läckage av elektrolyter
Fordonet ska säkerställa att inga läckta elektrolyter från det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och dess komponenter kan nå förare, passagerare eller någon person i fordonets närhet under normala användningsförhållanden och/eller funktionell drift.
Inget läckage av elektrolyter får uppstå när det uppladdningsbara elenergilagringssystemet är upp och ned.
5.2.4 Oavsiktlig löstagning
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska vara monterat i fordonet på ett sätt som förhindrar att systemet kan lösgöras oavsiktligt.
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet får inte kastas ut när fordonet lutas.
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets komponenter får inte kastas ut när elenergilagringssystemet vänds upp och ned.
5.3 Funktionssäkerhet
Åtminstone en övergående indikation ska ges till föraren när fordonet befinner sig i möjligt aktivt körläge.
Detta gäller dock inte under förhållanden då en förbränningsmotor direkt eller indirekt förser fordonet med framdrivning.
Föraren ska när han eller hon lämnar fordonet informeras av en signal (t.ex. optisk signal eller ljudsignal) om fordonet fortfarande befinner sig i möjligt aktivt körläge.
Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ombord kan laddas externt av användaren, får fordonet inte kunna förflytta sig med hjälp av framdrivningssystemet så länge som den externa elektriska energikällans anslutningsdon är fysiskt anslutet till fordonets intag.
När det gäller fordon med en permanent ansluten laddningskabel är det ovannämnda kravet inte tillämpligt om användningen av kabeln för att ladda fordonet förhindrar att fordonet används (t.ex. att sätet inte går att stänga eller att kabelns placering gör att föraren inte kan sätta sig eller kliva in i fordonet). Efterlevnad av detta krav ska visas genom att man använder det anslutningsdon som fordonstillverkaren anger. Körriktningskontrollenhetens tillstånd ska klargöras för föraren.
5.3.1 Ytterligare funktionssäkerhetskrav
5.3.1.1 Föraren ska utföra minst två avsiktliga och särskilda åtgärder vid start för att välja möjligt aktivt körläge.
5.3.1.2 Endast en åtgärd ska krävas för att avaktivera möjligt aktivt körläge.
5.3.1.3 Indikation på tillfälligt sänkt effekt (dvs. inte till följd av ett fel) och/eller laddningsstatus för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.
5.3.1.3.1 Fordonet ska ha en funktion/anordning som visar föraren om effekten automatiskt sänks under en viss nivå (t.ex. på grund av aktivering av utgångsstyrenheten för att skydda det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller framdrivningssystemet) eller på grund av låg laddningsstatus.
5.3.1.3.2 Tillverkaren ska fastställa under vilka förhållanden dessa indikationer ska ges.
En kortfattad beskrivning av sänkningen av effektförbrukningen och indikeringsstrategin ges i bilaga 6.
5.3.1.4 Backning
Det får inte gå att aktivera fordonets backfunktion när fordonet rör sig framåt.
5.4 Bestämning av vätgasutsläpp
5.4.1 Denna provning ska utföras på alla fordon som är utrustade med framdrivningsbatterier av öppen typ. Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet har godkänts enligt del II i dessa föreskrifter och monterats enligt punkt 5.2.1.1 får denna provning utgå för godkännande av fordonet.
5.4.2 Provningen ska utföras enligt metoden i bilaga 7 till dessa föreskrifter. Det ska föreskrivas en provtagning och analys av vätgas. Andra analysmetoder kan godkännas om det styrks att de ger likvärdiga resultat.
5.4.3 Vid ett normalt laddningsförfarande under de förhållanden som anges i bilaga 7 ska vätgasutsläppen ligga under 125 g i 5 h eller under 25 × t2 g under t2 (i timmar, h).
5.4.4 Vid laddning med en laddare som uppvisar ett fel (villkoren anges i bilaga 7) ska vätgasutsläppen ligga under 42 g. Laddaren ska dessutom begränsa detta fel till högst 30 min.
5.4.5 Alla åtgärder som är förknippade med laddning av det uppladdningsbara elenergiladdningssystemet ska styras automatiskt, inklusive laddningens upphörande.
5.4.6 Det ska inte vara möjligt att kontrollera laddningsfaserna manuellt.
5.4.7 Normala åtgärder för till- och frånkoppling till eller från nätet eller strömavbrott får inte påverka laddningsfasernas kontrollsystem.
5.4.8 Allvarliga laddningsfel ska signaleras permanent. Ett allvarligt fel är ett fel som kan leda till en bristande funktion hos laddaren vid en senare laddning.
5.4.9 Tillverkaren ska ange att fordonet uppfyller dessa krav i fordonets instruktionsbok.
5.4.10 Det godkännande som beviljas en fordonstyp i fråga om vätgasutsläpp kan utökas till olika fordonstyper som tillhör samma familj i enlighet med definitionen av familj i tillägg 2 till bilaga 7.
6. DEL II: KRAV PÅ UPPLADDNINGSBARA ELENERGILAGRINGSSYSTEM MED AVSEENDE PÅ DERAS SÄKERHET
6.1 Allmänt
De förfaranden som föreskrivs i bilaga 8 till dessa föreskrifter ska tillämpas.
6.2 Vibrationer
6.2.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8A till dessa föreskrifter.
6.2.2 Acceptanskriterier
6.2.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.2.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/Volt.
6.3 Termochocks- och temperaturcykelprovning
6.3.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8B till dessa föreskrifter.
6.3.2 Acceptanskriterier
6.3.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.3.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/Volt.
6.4 Mekaniska provningar
6.4.1 Fallprovning för löstagbara uppladdningsbara elenergilagringssystem
6.4.1.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8C till dessa föreskrifter.
6.4.1.2 Acceptanskriterier
6.4.1.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.4.1.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/Volt.
6.4.2 Mekanisk stöt
6.4.2.1 Denna provning ska användas för fordon med central- och/eller sidostöd.
Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8D till dessa föreskrifter.
6.4.2.2 Acceptanskriterier
6.4.2.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.4.2.2.2 För ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning ska isoleringsmotståndet hos den anordning som provas garantera minst 100 Ω/Volt för hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter.
6.5 Beständighet mot brand
Denna provning gäller enbart för fordon med ett passagerarutrymme.
Denna provning krävs för uppladdningsbara elenergilagringssystemet som innehåller brandfarliga elektrolyter.
Provningen ska utföras på ett provexemplar.
Provningen får, enligt tillverkarens val, utföras som antingen
|
a) |
en fordonsbaserad provning i enlighet med punkt 6.5.1 i dessa föreskrifter, eller |
|
b) |
en komponentbaserad provning i enlighet med punkt 6.5.2 i dessa föreskrifter. |
6.5.1 Fordonsbaserad provning
Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8E, med vederbörlig hänsyn till punkt 3.2.1 i bilaga 8E.
Godkännande av ett uppladdningsbart elenergilagringssystem som genomgått provning enligt denna punkt ska bara gälla den aktuella fordonstypen.
6.5.2 Komponentbaserad provning
Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8E, med vederbörlig hänsyn till punkt 3.2.2 i bilaga 8E.
6.5.3 Acceptanskriterier
6.5.3.1 Under provningen får den anordning som provas inte uppvisa något tecken på explosion.
6.6 Externt kortslutningsskydd
6.6.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8F till dessa föreskrifter.
6.6.2 Acceptanskriterier
6.6.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.6.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/V.
6.7 Överladdningsskydd
6.7.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8G till dessa föreskrifter.
6.7.2 Acceptanskriterier
6.7.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.7.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/V.
6.8 Överurladdningsskydd
6.8.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8H till dessa föreskrifter.
6.8.2 Acceptanskriterier
6.8.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.8.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/V.
6.9 Överhettningsskydd
6.9.1 Provningen ska utföras i enlighet med bilaga 8I till dessa föreskrifter.
6.9.2 Acceptanskriterier
6.9.2.1 Under provningen får inget av följande förekomma:
|
a) |
Läckage av elektrolyter. |
|
b) |
Brott (gäller bara uppladdningsbara elenergilagringssystem med högspänning). |
|
c) |
Brand. |
|
d) |
Explosion. |
Tecken på läckage av elektrolyter ska kontrolleras visuellt utan att någon del av den anordning som provas demonteras.
6.9.2.2 När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem med högspänning får isoleringsmotståndet, uppmätt efter provningen i enlighet med bilaga 4B till dessa föreskrifter, inte vara mindre än 100 Ω/V.
6.10 Utsläpp
Eventuella utsläpp av gaser som uppstår till följd av energiomvandlingsprocesser vid normal användning ska beaktas.
6.10.1 Framdrivningsbatterier av öppen typ ska uppfylla kraven i punkt 5.4 i dessa föreskrifter med avseende på vätgasutsläpp.
System med en sluten kemisk process ska betraktas som utsläppsfria vid normal drift (t.ex. litiumjonbatterier).
Den slutna kemiska processen ska beskrivas och dokumenteras i del 2 i bilaga 6 av batteritillverkaren.
Annan teknik ska bedömas av tillverkaren och den tekniska tjänsten med avseende på eventuella utsläpp vid normal drift.
6.10.2 Acceptanskriterier
För vätgasutsläpp, se punkt 5.4 i dessa föreskrifter.
För utsläppsfria system med en sluten kemisk process behövs ingen kontroll.
7. ÄNDRINGAR OCH UTÖKNING AV TYPGODKÄNNANDET
7.1 Varje ändring av en typ av fordon eller uppladdningsbart elenergilagringssystem med avseende på dessa föreskrifter ska anmälas till den typgodkännandemyndighet som godkänt fordonstypen eller typen av uppladdningsbart elenergilagringssystem. Myndigheten får sedan antingen
|
7.1.1 |
anse att ändringarna sannolikt inte kommer att få några märkbara negativa effekter och att fordonet eller det uppladdningsbara elenergilagringssystemet hur som helst fortfarande uppfyller kraven, eller |
|
7.1.2 |
begära ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för att utföra provningarna. |
7.2 De parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter ska med hjälp av det förfarande som anges i punkt 4.3 underrättas om huruvida godkännande beviljats eller ej, och ska då också få information om vilka ändringar som gjorts.
7.3 Den typgodkännandemyndighet som beviljar utökningen av typgodkännandet ska tilldela varje meddelandeblankett som upprättas för en sådan utökning ett serienummer och rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 (del 1 eller del 2) till dessa föreskrifter.
8. PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE
8.1 Fordon eller uppladdningsbara elenergilagringssystem som är godkända enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att de överensstämmer med den godkända typen genom att uppfylla kraven i de tillämpliga delarna i dessa föreskrifter.
8.2 Det ska verifieras att kraven i punkt 8.1 uppfylls genom lämpliga produktionskontroller.
8.3 Innehavaren av godkännandet ska i synnerhet
|
8.3.1 |
se till att det finns förfaranden för effektiv kontroll av fordonens eller de uppladdningsbara elenergilagringssystemens kvalitet, |
|
8.3.2 |
ha tillgång till den provningsutrustning som krävs för att kontrollera överensstämmelsen för varje godkänd typ, |
|
8.3.3 |
se till att provningsdata registreras och att de bifogade handlingarna hålls tillgängliga under en tidsrymd som fastställs i samråd med typgodkännandemyndigheten, |
|
8.3.4 |
analysera resultaten från varje provningstyp för att kontrollera och försäkra sig om de enhetliga egenskaperna hos fordonen eller de uppladdningsbara elenergilagringssystemen, med beaktande av den variation som förekommer inom industriell produktion, |
|
8.3.5 |
se till att åtminstone de provningar som föreskrivs i tillämpliga delar av dessa föreskrifter genomförs för varje typ av fordon eller komponent, |
|
8.3.6 |
om någon uppsättning provexemplar eller provdelar uppvisar bristande överensstämmelse med den valda provningstypen, se till att detta föranleder ett nytt urvalsförfarande och en ny provning. Alla åtgärder som krävs för att återställa den berörda produktionens överensstämmelse ska vidtas. |
8.4 Den typgodkännandemyndighet som beviljat typgodkännandet får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas i varje produktionsenhet.
8.4.1 Vid varje inspektion ska provnings- och tillverkningsjournaler visas för inspektören.
8.4.2 Inspektören får slumpmässigt ta ut provexemplar avsedda för provning i tillverkarens laboratorium. Hur många provexemplar som minst ska tas ut får bestämmas på grundval av resultaten av tillverkarens egna kontroller.
8.4.3 När kvalitetsnivån framstår som otillfredsställande eller när det bedöms vara nödvändigt att kontrollera giltigheten av de provningar som utförts enligt punkt 8.4.2 ska inspektören välja ut provexemplar som ska sändas till den tekniska tjänst som har utfört typgodkännandeprovningarna.
8.4.4 Typgodkännandemyndigheten får utföra alla provningar som föreskrivs i dessa föreskrifter.
8.4.5 I normalfallet ska typgodkännandemyndighetens inspektioner ske en gång per år. Om underkända resultat framkommer under någon av dessa inspektioner ska typgodkännandemyndigheten se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa att produktionen så snart som möjligt överensstämmer med kraven igen.
9. PÅFÖLJDER VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE
9.1 Det godkännande som beviljats för en typ av fordon/uppladdningsbart elenergilagringssystem enligt dessa föreskrifter kan återkallas om de krav som föreskrivs i punkt 8 inte uppfylls eller om fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller dess komponenter inte klarar de kontroller som föreskrivs i punkt 8.3.5.
9.2 Om en av de parter i överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett godkännande som den tidigare beviljat, ska den genast rapportera detta till övriga parter som tillämpar dessa föreskrifter med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 (del 1 eller 2) till dessa föreskrifter.
10. SLUTGILTIGT UPPHÖRANDE AV PRODUKTIONEN
Om innehavaren av godkännandet helt upphör med att tillverka en typ av fordon/uppladdningsbart elenergilagringssystem som godkänts enligt dessa föreskrifter, ska han eller hon informera den typgodkännandemyndighet som utfärdat godkännandet om detta. Myndigheten ska då rapportera detta till de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter, med hjälp av en meddelandeblankett enligt förlagan i bilaga 1 (del 1 eller 2) till dessa föreskrifter.
11. NAMN PÅ OCH ADRESS TILL TYPGODKÄNNANDEMYNDIGHETER OCH DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR ATT UTFÖRA GODKÄNNANDEPROVNINGAR
De parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter ska meddela Förenta nationernas sekretariat namn- och adressuppgifter för de tekniska tjänster som ansvarar för typgodkännandeprovning och för de typgodkännandemyndigheter till vilka sådana intyg om beviljat, utökat, ej beviljat eller återkallat typgodkännande eller om slutgiltigt upphörande av produktionen som utfärdats i andra länder ska sändas.
(1) Enligt definitionen i den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6, punkt 2 – http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html
(2) www.unece.org/trans/danger/publi/unrec/rev17/17files_e.html
(3) De särskilda numren för parterna i 1958 års överenskommelse återfinns i bilaga 3 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3), dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.6.
(4) Exempel på innehåll i instruktionsboken: ”Om fordonet eller laddaren blir vattendränkt under laddning ska du varken röra vid fordonet eller laddaren, på grund av risken för elstötar. I så fall ska du inte använda batteriet eller fordonet, utan be din återförsäljare att vidta (lämpliga) åtgärder.”
BILAGA 2
GODKÄNNANDEMÄRKENAS UTFORMNING
MALL A
(Se punkt 4.2 i dessa föreskrifter)
Figur 1
Den typ av vägfordon som försetts med godkännandemärket i figur 1 har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 136 med godkännandenummer 002492. De två första siffrorna i godkännandenumret visar att godkännandet beviljats enligt kraven i föreskrifter nr 136 i deras ursprungliga form.
Figur 2
Den typ av uppladdningsbart elenergilagringssystem (”ES”) som försetts med godkännandemärket i figur 2 har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 136 med godkännandenummer 002492. De två första siffrorna i godkännandenumret visar att godkännandet beviljats enligt kraven i föreskrifter nr 136 i deras ursprungliga form.
MALL B
(Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter)
Det fordon som försetts med ovanstående godkännandemärke har godkänts i Nederländerna (E4) i enlighet med föreskrifter nr 136 och nr 78 (1). Godkännandenumret anger att föreskrifter nr 136 vid tidpunkten för respektive godkännande var i sin ursprungliga form och att föreskrifter nr 78 ändrats genom ändringsserie 03.
(1) Det senare numret ges endast som exempel.
BILAGA 3
SKYDD MOT DIREKT KONTAKT MED SPÄNNINGSFÖRANDE DELAR
1. ÅTKOMSTSONDER
Åtkomstsonder för kontroll av människors skydd mot åtkomst till spänningsförande delar ges i tabellen.
2. PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN
Åtkomstsonden förs med den kraft som anges i tabell 1 mot alla öppningar i inneslutningen. Om den helt eller delvis tränger igenom placeras den i varje möjligt läge, men anslagsytan får under inga omständigheter helt tränga genom öppningen.
Interna barriärer anses vara en del av inneslutningen.
En lågspänningskälla (lägst 40 V och högst 50 V) i serie med en passande lampa bör vid behov inkopplas mellan sonden och de spänningsförande delarna innanför barriären eller inneslutningen.
Signalkretsmetoden bör också tillämpas på rörliga spänningsförande delar i högspänningsutrustning.
Interna rörliga delar får drivas sakta där detta är möjligt.
3. VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE
Åtkomstsonden får inte beröra spänningsförande delar.
Om detta krav kontrolleras med en signalkrets mellan sonden och de spänningsförande delarna får lampan inte tändas.
Vid provning för IPXXB får det ledade provningsfingret tränga in till en längd av 80 mm, men anslagsytan (diameter 50 mm × 20 mm) får inte passera genom öppningen. Utgående från det raka läget ska provningsfingrets båda leder successivt böjas i en vinkel av upp till 90 grader med avseende på angränsande fingeravsnitts axel och placeras i varje möjligt läge.
Vid provning för IPXXD får åtkomstsonden tränga in till sin fulla längd, men anslagsytan får inte tränga in helt genom öppningen.
Åtkomstsonder för kontroll av människors skydd mot åtkomst till farliga delar
Ledat provningsfinger
Material: metall om inte annat anges
Linjära måttangivelser i millimeter
Toleranser för mått utan angiven tolerans:
|
a) |
För vinklar: 0/–10°. |
|
b) |
För linjära mått: upp till 25 mm: 0/– 0,05 mm, över 25 mm: ± 0,2 mm. |
Bägge lederna ska tillåta rörelser i samma plan och samma riktning genom en vinkel på 90° med toleransen 0 till +10°.
BILAGA 4A
METOD FÖR MÄTNING AV ISOLERINGSMOTSTÅND VID FORDONSBASERADE PROVNINGAR
1. ALLMÄNT
Isoleringsmotståndet för var och en av fordonets högspänningskretsar ska mätas eller bestämmas genom beräkning med hjälp av mätvärden från varje del eller komponent i en högspänningskrets (nedan kallad uppdelad mätning).
2. MÄTMETOD
Isoleringsmotståndet ska mätas genom att en lämplig mätmetod väljs bland dem som anges i punkterna 2.1 och 2.2 i denna bilaga, beroende på de spänningsförande delarnas elektriska laddning, isoleringsmotstånd osv.
Omfattningen på den elektriska krets som ska mätas ska anges i förväg med hjälp av bl.a. elektriska kretsdiagram.
Dessutom får man göra de ändringar som krävs för att isoleringsmotståndet ska kunna mätas, t.ex. avlägsna höljen för att nå spänningsförande delar, rita upp mätlinjer eller ändra programvara.
Om de uppmätta värdena inte är stabila på grund av exempelvis driften av ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd får nödvändiga ändringar för mätningen göras, t.ex. att den aktuella anordningen stängs av eller avlägsnas. Om anordningen avlägsnas ska det med hjälp av ritningar eller liknande också visas att detta inte påverkar isoleringsmotståndet mellan de spänningsförande delarna och det elektriska chassit.
Särskild omsorg ska iakttas vad gäller kortslutningar, elstötar osv., eftersom denna kontroll kan kräva direkta ingrepp i högspänningskretsen.
2.1 Mätmetod med spänning från extern källa
2.1.1 Mätinstrument
Det instrument för mätning av isoleringsmotstånd som används ska kunna påföra en likspänning som är högre än högspänningskretsens arbetsspänning.
2.1.2 Mätmetod
Ett instrument för mätning av isoleringsmotstånd ska anslutas mellan de spänningsförande delarna och det elektriska chassit. Därefter ska isoleringsmotståndet mätas genom att man påför en likspänning som är minst hälften av högspänningskretsens arbetsspänning.
Om systemet har flera spänningsintervall (t.ex. på grund av en boostkonverter) i galvaniskt anslutna kretsar, och några av komponenterna inte kan tåla hela kretsens arbetsspänning, får isoleringsmotståndet mellan de komponenterna och det elektriska chassit mätas separat genom att minst hälften av deras egen arbetsspänning påförs med de komponenterna frånkopplade.
2.2 Metod för mätning med hjälp av fordonets eget uppladdningsbara elenergilagringssystem som likspänningskälla
2.2.1 Villkor för provfordon
Högspänningskretsen ska tillföras energi med hjälp av fordonets eget uppladdningsbara elenergilagringssystem eller energiomvandlingssystem, och elenergilagringssystemets eller energiomvandlingssystemets spänning under hela provningen ska vara minst den nominella driftspänning som fordonstillverkaren angett.
2.2.2 Mätinstrument
Den voltmeter som används i denna provning ska mäta likspänningsvärden och ha ett inre motstånd om minst 10 MΩ.
2.2.3 Mätmetod
2.2.3.1 Steg 1
Spänningen mäts enligt figur 1 och högspänningskretsens spänning (Vb) antecknas. Vb ska vara lika med eller högre än det uppladdningsbara elenergilagringssystemets eller energiomvandlingssystemets nominella driftspänning, enligt fordonstillverkarens uppgifter.
Figur 1
Mätning av Vb, V1, V2
2.2.3.2 Steg 2
Mät och anteckna spänningen (V1) mellan högspänningskretsens negativa sida och det elektriska chassit (se figur 1).
2.2.3.3 Steg 3
Mät och anteckna spänningen (V2) mellan högspänningskretsens positiva sida och det elektriska chassit (se figur 1).
2.2.3.4 Steg 4
Om V1 är större än eller lika med V2: Koppla in en känd standardresistor (Ro) mellan högspänningskretsens negativa sida och det elektriska chassit. Mät spänningen (V1′ ) mellan högspänningskretsens negativa sida och det elektriska chassit (se figur 2) med Ro inkopplad.
Beräkna den elektriska isoleringen (Ri) med följande formel:
Ri = Ro × (Vb/V1′ – Vb/V1) eller Ri = Ro × Vb × (1/V1′ – 1/V1)
Figur 2
Mätning av V1′
Om V2 är större än V1: Koppla in en känd standardresistor (Ro) mellan högspänningskretsens positiva sida och det elektriska chassit. Mät spänningen (V2′ ) mellan högspänningskretsens positiva sida och det elektriska chassit (se figur 3) med Ro inkopplad. Beräkna den elektriska isoleringen (Ri) med angiven formel. Dividera detta värde för den elektriska isoleringen (i Ω) med högspänningskretsens nominella driftspänning (i volt).
Beräkna den elektriska isoleringen (Ri) med följande formel:
Ri = Ro × (Vb/V2′ – Vb/V2) eller Ri = Ro × Vb × (1/V2′ – 1/V2)
Figur 3
Mätning av V2′
2.2.3.5 Steg 5
Värdet på den elektriska isoleringen Ri (i Ω) dividerat med högspänningskretsens arbetsspänning (i volt) ger isoleringsmotståndet (i Ω/V).
Anmärkning: Den kända standardresistorn Ro (i Ω) bör ha samma värde som det minsta erforderliga isoleringsmotståndet (i Ω/V) multiplicerat med fordonets arbetsspänning plus/minus 20 % (i volt). Ro måste inte ha exakt detta värde, eftersom ekvationerna är giltiga för varje värde på Ro; ett värde på Ro inom detta intervall torde dock ge en god upplösning för spänningsmätningarna.
BILAGA 4B
METOD FÖR MÄTNING AV ISOLERINGSMOTSTÅND VID KOMPONENTBASERADE PROVNINGAR AV ETT UPPLADDNINGSBART ELENERGILAGRINGSSYSTEM
1. MÄTMETOD
Isoleringsmotståndet ska mätas genom att en lämplig mätmetod väljs bland dem som anges i punkterna 1.1 och 1.2 i denna bilaga, beroende på de spänningsförande delarnas elektriska laddning, isoleringsmotstånd osv.
Om driftspänningen (Vb, figur 1) hos den anordning som provas inte kan mätas (t.ex. på grund av avstängning av den elektriska kretsen orsakad av svetskontaktorer eller säkringar) får provningen utföras med en modifierad provningsanordning så att den inre spänningen (uppströms svetskontaktorerna) kan mätas.
Dessa ändringar får inte påverka provningsresultaten.
Omfattningen på den elektriska krets som ska mätas ska anges i förväg med hjälp av bl.a. elektriska kretsdiagram. Om högspänningskretsarna är galvaniskt isolerade från varandra ska isoleringsmotståndet mätas för varje enskild elektrisk krets.
Dessutom får man göra de ändringar som krävs för att isoleringsmotståndet ska kunna mätas, t.ex. avlägsna höljen för att nå spänningsförande delar, rita upp mätlinjer eller ändra programvara osv.
Om de uppmätta värdena inte är stabila på grund av exempelvis driften av ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd får nödvändiga ändringar för mätningen göras, t.ex. att den aktuella anordningen stängs av eller avlägsnas. Om anordningen avlägsnas ska det också med hjälp av ritningar eller liknande visas att detta inte påverkar isoleringsmotståndet mellan de spänningsförande delarna och den jordanslutning som tillverkaren angett som anslutningspunkt till det elektriska chassit när det är installerat på fordonet.
Särskild omsorg ska iakttas vad gäller kortslutningar, elstötar osv., eftersom denna kontroll kan kräva direkta ingrepp i högspänningskretsen.
1.1 Mätmetod med spänning från externa källor
1.1.1 Mätinstrument
Det instrument för mätning av isoleringsmotstånd som används ska kunna påföra en likspänning som är högre än den nominella spänningen hos den anordning som provas.
1.1.2 Mätmetod
Ett instrument för mätning av isoleringsmotstånd ska anslutas mellan de spänningsförande delarna och jordanslutningen. Därefter ska isoleringsmotståndet mätas.
Om systemet har flera spänningsintervall (t.ex. på grund av en boostkonverter) i en galvaniskt ansluten krets, och några av komponenterna inte kan tåla hela kretsens arbetsspänning, får isoleringsmotståndet mellan de komponenterna och jordanslutningen mätas separat genom att minst hälften av deras egen arbetsspänning påförs med de komponenterna frånkopplade.
1.2 Mätmetod med den anordning som provas som likspänningskälla
1.2.1 Provningsförhållanden
Spänningen hos den anordning som provas ska under hela provningen vara minst den nominella driftspänningen hos den anordning som provas.
1.2.2 Mätinstrument
Den voltmeter som används i denna provning ska mäta likspänningsvärden och ha ett inre motstånd om minst 10 MΩ.
1.2.3 Mätmetod
1.2.3.1 Steg 1
Spänningen mäts enligt figur 1 och driftspänningen (Vb, figur 1) hos den anordning som provas antecknas. Vb ska vara lika med eller högre än den nominella driftspänningen hos den anordning som provas.
Figur 1
1.2.3.2 Steg 2
Mät och anteckna spänningen (V1) mellan den negativa polen hos den anordning som provas och jordanslutningen (se figur 1).
1.2.3.3 Steg 3
Mät och anteckna spänningen (V2) mellan den positiva polen hos den anordning som provas och jordanslutningen (se figur 1).
1.2.3.4 Steg 4
Om V1 är större än eller lika med V2: Koppla in en känd standardresistor (Ro) mellan den negativa polen hos den anordning som provas och jordanslutningen. Mät spänningen (V′ ) mellan den negativa polen hos den anordning som provas och jordanslutningen (se figur 2) med Ro inkopplad.
Beräkna den elektriska isoleringen (Ri) med följande formel:
Ri = Ro × (Vb/V1′ – Vb/V1) eller Ri = Ro × Vb × (1/V1′ – 1/V1)
Figur 2
Om V2 är större än V1: Koppla in en känd standardresistor (Ro) mellan den positiva polen hos den anordning som provas och jordanslutningen. Mät spänningen (V2′ ) mellan den positiva polen hos den anordning som provas och jordanslutningen (se figur 3) med Ro inkopplad.
Beräkna den elektriska isoleringen (Ri) med följande formel:
Ri = Ro × (Vb/V2′ – Vb/V2) eller Ri = Ro × Vb × (1/V2′ – 1/V2)
Figur 3
1.2.3.5 Steg 5
Värdet på den elektriska isoleringen Ri (i Ω) dividerat med den nominella spänningen (i volt) hos den anordning som provas ger isoleringsmotståndet (i Ω/V).
Anmärkning: Den kända standardresistorn Ro (i Ω) bör ha samma värde som det minsta erforderliga isoleringsmotståndet (i Ω/V) multiplicerat med den nominella spänningen plus/minus 20 % (i volt) hos den anordning som provas. Ro måste inte ha exakt detta värde, eftersom ekvationerna är giltiga för varje värde på Ro; ett värde på Ro inom detta intervall torde dock ge en god upplösning för spänningsmätningarna.
BILAGA 5
METOD FÖR FUNKTIONSBEKRÄFTELSE AV OMBORDSYSTEM FÖR ÖVERVAKNING AV ISOLERINGSMOTSTÅND
Funktionen hos ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd ska bekräftas enligt följande metod:
Koppla in en resistor som inte får isoleringsmotståndet mellan den övervakade anslutningen och det elektriska chassit att sjunka under det minsta obligatoriska värdet på isoleringsmotståndet. Varningen ska vara aktiverad.
BILAGA 6
DEL 1
Väsentliga egenskaper hos vägfordon eller system
1. ALLMÄNT
1.1 Fabrikat (tillverkarens handelsnamn):…
1.2 Typ:…
1.3 Fordonskategori:…
1.4 Eventuella handelsnamn:…
1.5 Tillverkarens namn och adress:…
1.6 Namn på och adress till tillverkarens eventuella ombud:…
1.7 Ritning och/eller fotografi av fordonet:…
1.8 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets godkännandenummer:…
1.9 Passagerarutrymme: Ja/Nej (1):…
1.10 Central- och/eller sidostöd: Ja/Nej (1): …
2. ELEKTRISK MOTOR (DRIVMOTOR)
2.1 Typ (lindning, magnetisering):…
2.2 Högsta nettoeffekt och/eller största effekt under 30 minuter (kW):…
3. UPPLADDNINGSBART ELENERGILAGRINGSSYSTEM
3.1 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets handelsnamn och varumärke:…
3.2 Uppgift om alla typer av celler:…
3.2.1 Cellernas kemiska sammansättning:…
3.2.2 Fysiska mått:…
3.2.3 Cellens kapacitet (Ah):…
3.3 Beskrivning, ritningar eller fotografier av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet med uppgift om följande:
3.3.1 Struktur:…
3.3.2 Konfiguration (antal celler, anslutningstyp osv.):…
3.3.3 Mått:…
3.3.4 Hölje (konstruktion, material och fysiska mått):…
3.4 Elektriska specifikationer:…
3.4.1 Märkspänning (V):…
3.4.2 Arbetsspänning (V):…
3.4.3 Nominell kapacitet (Ah):…
3.4.4 Maximal ström (A):…
3.5 Gaskombinationshastighet (i %):…
3.6 Beskrivning, ritningar eller fotografier av monteringen av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet i fordonet:…
3.6.1 Fysiskt stöd:…
3.7 Typ av temperaturreglering…
3.8 Elektronisk kontroll:…
4. EVENTUELL BRÄNSLECELL
4.1 Bränslecellens handelsnamn och varumärke:…
4.2 Typer av bränslecell:…
4.3 Märkspänning (V):…
4.4 Antal celler:…
4.5 Typ av kylsystem (i förekommande fall):…
4.6 Största effekt (kW):…
5. SÄKRING OCH/ELLER STRÖMBRYTARE
5.1 Typ:…
5.2 Diagram som visar funktionsområdet:…
6. KRAFTKABELNÄT
6.1 Typ:…
7. SKYDD MOT ELSTÖT
7.1 Beskrivning av skyddskonceptet:…
8. KOMPLETTERANDE UPPGIFTER
8.1 Kortfattad beskrivning av installeringen av strömkretsens komponenter eller ritningar/bilder som visar var strömkretsens komponenter installerats:…
8.2 Kopplingsschema över alla elektriska funktioner som ingår i strömkretsen:…
8.3 Arbetsspänning (V):…
8.4 Systembeskrivning för körlägen med låg prestanda…
8.4.1 Systemets laddningsnivå eller laddningsnivåer där effektsänkning aktiveras, beskrivningar, förklaringar…
8.4.2 Beskrivningar av systemets lägen med sänkt effekt och liknande lägen, förklaringar…
DEL 2
Väsentliga egenskaper hos uppladdningsbara elenergilagringssystem
1. UPPLADDNINGSBART ELENERGILAGRINGSSYSTEM
1.1 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets handelsnamn och varumärke:…
1.2 Uppgift om alla typer av celler:…
1.2.1 Cellernas kemiska sammansättning:…
1.2.2 Fysiska mått:…
1.2.3 Cellens kapacitet (Ah):…
1.3 Beskrivning, ritningar eller fotografier av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet med uppgift om följande:
1.3.1 Struktur:…
1.3.2 Konfiguration (antal celler, anslutningstyp osv.):…
1.3.3 Mått:…
1.3.4 Hölje (konstruktion, material och fysiska mått):…
1.3.5 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets vikt (kg):…
1.4 Elektriska specifikationer
1.4.1 Märkspänning (V):…
1.4.2 Arbetsspänning (V):…
1.4.3 Nominell kapacitet (Ah):…
1.4.4 Maximal ström (A):…
1.5 Gaskombinationshastighet (i %):…
1.6 Beskrivning, ritningar eller fotografier av monteringen av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet i fordonet:…
1.6.1 Fysiskt stöd:…
1.7 Typ av temperaturreglering:…
1.8 Elektronisk kontroll:…
1.9 Fordonskategorier i vilka det uppladdningsbara elenergisystemet kan monteras:…
DEL 3
Väsentliga egenskaper hos vägfordon eller system med chassi anslutet till elektriska kretsar
1. ALLMÄNT
1.1 Fabrikat (tillverkarens handelsnamn):…
1.2 Typ:…
1.3 Fordonskategori:…
1.4 Eventuella handelsnamn:…
1.5 Tillverkarens namn och adress:…
1.6 Namn på och adress till tillverkarens eventuella ombud:…
1.7 Ritning och/eller fotografi av fordonet:…
1.8 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets godkännandenummer:…
1.9 Passagerarutrymme: Ja/Nej (1) …
1.10 Central- och/eller sidostöd: Ja/Nej (1) …
2. UPPLADDNINGSBART ELENERGILAGRINGSSYSTEM
2.1 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets handelsnamn och varumärke:…
2.2 Cellernas kemiska sammansättning:…
2.3 Elektriska specifikationer:…
2.3.1 Märkspänning (V):…
2.3.2 Nominell kapacitet (Ah):…
2.3.3 Maximal ström (A):…
2.4 Gaskombinationshastighet (i %):…
2.5 Beskrivning, ritningar eller fotografier av monteringen av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet i fordonet:…
3. KOMPLETTERANDE UPPGIFTER
3.1 Arbetsspänning (V) för växelströmskrets:…
3.2 Arbetsspänning (V) för likströmskrets:…
(1) Stryk det som inte är tillämpligt.
BILAGA 7
BESTÄMNING AV VÄTGASUTSLÄPP VID LADDNING AV DET UPPLADDNINGSBARA ELENERGILAGRINGSSYSTEMET
1. INLEDNING
I denna bilaga beskrivs förfarandet för bestämning av vätgasutsläpp vid laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet för alla vägfordon i enlighet med punkt 5.4 i dessa föreskrifter.
2. BESKRIVNING AV PROVNINGEN
Vätgasutsläppsprovningen (figur 7.1 i denna bilaga) utförs för att bestämma vätgasutsläpp vid laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet med laddaren. Provningen består av följande steg:
|
a) |
Förberedelse av fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. |
|
b) |
Urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. |
|
c) |
Bestämning av vätgasutsläpp under en normal laddning. |
|
d) |
Bestämning av vätgasutsläpp under en laddning med laddaravbrott. |
3. PROVNINGAR
3.1 Fordonsbaserad provning
3.1.1 Fordonet ska vara i gott mekaniskt skick och ha körts minst 300 km under sju dygn före provningen. Fordonet ska under denna period vara försett med det uppladdningsbara elenergilagringssystem som ska provas med avseende på vätgasutsläpp.
3.1.2 Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet används vid en temperatur över den omgivande temperaturen, ska föraren följa tillverkarens förfarande för att hålla det uppladdningsbara elenergilagringssystemets temperatur inom det normala funktionsområdet.
Tillverkarens ombud ska kunna intyga att det uppladdningsbara elenergilagringssystemets system för temperaturkonditionering varken är skadat eller uppvisar någon kapacitetsdefekt.
3.2 Komponentbaserad provning
3.2.1 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska vara i gott mekaniskt skick och ha genomgått minst fem standardcykler (enligt tillägg 1 till bilaga 8).
3.2.2 Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet används vid en temperatur över den omgivande temperaturen, ska föraren följa tillverkarens förfarande för att hålla det uppladdningsbara elenergilagringssystemets temperatur inom dess normala funktionsområde.
Tillverkarens ombud ska kunna intyga att det uppladdningsbara elenergilagringssystemets system för temperaturkonditionering varken är skadat eller uppvisar någon kapacitetsdefekt.
Figur 7.1
Bestämning av vätgasutsläpp vid laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Högst 2 minuter efter anslutning till kraftnätet
Provning av vätgasutsläpp med laddaravbrott Omgivande temperature: 293 K ± 2 K
12–36 tim
12–36 tim
STOPP
Urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Förberedelse av fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet (vid behov)
Provning av vätgasutsläpp under en normal laddning
Högst 2 minuter efter anslutning till kraftnätet
Högst 15 minuter
Högst 7 dagar
Högst 7 dagar
Högst 15 minuter
Konditionering
Konditionering
START
4. PROVNINGSUTRUSTNING FÖR PROVNING AV VÄTGASUTSLÄPP
4.1 Kammare för mätning av vätgasutsläpp
Kammaren för mätning av vätgasutsläpp ska vara en gastät mätkammare som kan omsluta fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet under provningen. Fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska vara tillgängligt från alla sidor och kammaren ska då den är tillsluten vara gastät i enlighet med tillägg 1 till denna bilaga. Kammarens inneryta ska vara ogenomtränglig för och inte reagera med väte. Temperaturkonditioneringssystemet ska kunna reglera innerlufttemperaturen i kammaren så att den under hela provningen följer den föreskrivna temperaturen med en genomsnittlig tolerans av ± 2 K under pågående provning.
För att ta hänsyn till volymförändringar som beror på vätgasutsläpp i kammaren kan antingen en provningsutrustning med varierbar volym eller någon annan provningsutrustning användas. Kammare med varierbar volym utvidgas och sammandras till följd av vätgasutsläppen i kammaren. Två möjliga sätt att ta hänsyn till förändringarna i den inre volymen är rörliga paneler eller ett system med bälgar där ogenomträngliga säckar inne i kammaren utvidgas och sammandras till följd av inre tryckförändringar genom utbyte av luft från kammarens utsida. Varje system för volymvariation ska bibehålla kammarens täthet enligt tillägg 1 till denna bilaga.
Varje metod för volymanpassning ska begränsa skillnaden mellan kammarens inre tryck och barometertrycket till ett högsta värde av ± 5 hPa.
Kammaren ska kunna låsas till en fast volym. En kammare med varierbar volym ska kunna varieras till en förändring i förhållande till dess ”nominella volym” (se punkt 2.1.1 i tillägg 1 till bilaga 7) med beaktande av vätgasutsläppen under provningen.
4.2 Analyssystem
4.2.1 Vätgasanalysator
4.2.1.1 Luften i kammaren övervakas med en vätgasanalysator (elektrokemisk detektortyp) eller en kromatograf med värmeledningsdetektion. Provgas ska ledas från mittpunkten på en sidovägg eller i taket i kammaren, och varje förbiflöde ska återföras till kammaren, helst till en punkt omedelbart nedströms från blandarfläkten.
4.2.1.2 Vätgasanalysatorn ska ha en svarstid av mindre än 10 s i förhållande till 90 % av den slutliga avläsningen. Stabiliteten ska vara bättre än 2 % av fullt skalutslag vid noll och 80 ± 20 % av fullt skalutslag under 15 minuter inom alla mätområden.
4.2.1.3 Repeterbarheten hos analysatorn, uttryckt som en standardavvikelse, ska vara bättre än 1 % av fullt skalutslag vid noll och 80 ± 20 % av fullt skalutslag inom alla använda områden.
4.2.1.4 Analysatorns driftområden ska väljas så att bästa upplösning erhålls vid mätnings-, kalibrerings- och läckagekontrollförfarandena.
4.2.2 Vätgasanalysatorns dataregistreringssystem
Vätgasanalysatorn ska vara försedd med en anordning för att registrera den elektriska utsignalen med en frekvens av minst en gång per minut. Registreringssystemet ska ha driftsegenskaper som minst motsvarar den signal som registreras och ska ge en permanent registrering av resultaten. Registreringen ska tydligt ange början och slutet på en normal laddningsprovning och laddningsavbrott.
4.3 Temperaturregistrering
4.3.1 Temperaturen i kammaren registreras vid två punkter med temperaturavkännare som är så anslutna att de visar ett medelvärde. Mätpunkterna skjuter in ca 0,1 m i kammaren från varje sidoväggs lodräta mittlinje och på en höjd av 0,9 ± 0,2 m.
4.3.2 Temperaturer i närheten av cellerna registreras med avkännarna.
4.3.3 Temperaturerna ska under hela vätgasutsläppsmätningarna registreras med en frekvens av minst en gång per minut.
4.3.4 Temperaturregistreringssystemets noggrannhet ska ligga inom ± 1,0 K och temperaturen ska kunna avläsas med en noggrannhet av ± 0,1 K.
4.3.5 Registrerings- eller databehandlingssystemet ska kunna ge en tidsupplösning inom ± 15 s.
4.4 Tryckregistrering
4.4.1 Differensen Dp mellan lufttrycket inom provningsområdet och det inre trycket i kammaren ska under hela vätgasutsläppsmätningarna registreras med en frekvens av minst en gång per minut.
4.4.2 Tryckregistreringssystemets noggrannhet ska ligga inom ± 2 hPa och trycket ska ha en upplösning av ± 0,2 hPa.
4.4.3 Registrerings- eller databehandlingssystemet ska kunna ge en tidsupplösning inom ± 15 s.
4.5 Spännings- och strömstyrkeregistrering
4.5.1 Laddarens spänning och strömstyrka (batteri) ska under hela vätgasutsläppsmätningarna registreras med en frekvens av minst en gång per minut.
4.5.2 Spänningsregistreringssystemets noggrannhet ska ligga inom ± 1 V och spänningen ska ha en upplösning av ± 0,1 V.
4.5.3 Strömregistreringssystemets noggrannhet ska ligga inom ± 0,5 A och strömmen ska ha en upplösning av ± 0,05 A.
4.5.4 Registrerings- eller databehandlingssystemet ska kunna ge en tidsupplösning inom ± 15 s.
4.6 Fläktar
Kammaren ska vara försedd med en eller flera fläktar eller ventilatorer med en flödeskapacitet av 0,1–0,5 m3/s för att fullständigt blanda luften i kammaren. Det ska vara möjligt att nå en jämn temperatur och vätgaskoncentration i kammaren under mätningarna. Fordonet i kammaren ska inte utsättas för en direkt luftström från fläktarna eller ventilatorerna.
4.7 Gaser
4.7.1 Följande rena gaser ska finnas tillgängliga för kalibrering och drift:
|
a) |
Renad syntetisk luft (renhet < 1 ppm C1-ekvivalent, < 1 ppm CO, < 400 ppm CO2, < 0,1 ppm NO), med en syrehalt mellan 18 och 21 volymprocent. |
|
b) |
Vätgas (H2), 99,5 % lägsta renhet. |
4.7.2 Kalibrerings- och spänngaser ska innehålla blandningar av vätgas (H2) och renad syntetisk luft. De faktiska koncentrationerna av en kalibreringsgas ska ligga inom ± 2 % av de nominella värdena. Noggrannheten hos de utspädda gaser som erhålls när en gasuppdelare används ska ligga inom ± 2 % av det nominella värdet. De koncentrationer som anges i tillägg 1 kan också erhållas med hjälp av en gasuppdelare som använder syntetisk luft som utspädningsgas.
5. PROVNINGSFÖRFARANDE
Provningen består av följande fem steg:
|
a) |
Förberedelse av fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. |
|
b) |
Urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. |
|
c) |
Bestämning av vätgasutsläpp under en normal laddning. |
|
d) |
Urladdning av drivbatteri. |
|
e) |
Bestämning av vätgasutsläpp under en laddning med laddaravbrott. |
Om fordonet/det uppladdningsbara elenergilagringssystemet behöver förflyttas mellan två steg ska det skjutas till nästa provningsområde.
5.1 Fordonsbaserad provning
5.1.1 Förberedelse av fordonet
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets åldrande ska kontrolleras för att bekräfta att fordonet har körts minst 300 km under sju dygn före provningen. Under denna period ska fordonet vara försett med det drivbatteri som ska provas med avseende på vätgasutsläpp. Om detta inte kan visas kommer följande förfarande att tillämpas.
5.1.1.1 Urladdning och inledande laddningar av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Förfarandet inleds med urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet medan fordonet körs på provningsbanan med en konstant hastighet av 70 % ± 5 % av fordonets högsta hastighet under 30 min.
Urladdningen avbryts
|
a) |
då fordonet inte kan köras med 65 % av den högsta hastigheten under 30 min, eller |
|
b) |
då fordonets normala instrumentering indikerar att föraren ska stanna fordonet, eller |
|
c) |
då ett avstånd av 100 km har tillryggalagts. |
5.1.1.2 Inledande laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Laddningen utförs
|
a) |
med laddaren, |
|
b) |
i en omgivande temperatur mellan 293 K och 303 K. |
Förfarandet utesluter alla slags externa laddare.
Kriterierna för avslutad laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet motsvaras av ett automatiskt stopp från laddaren.
Detta förfarande omfattar alla slags specialladdningar som kan initieras automatiskt eller manuellt, t.ex. utjämnings- eller underhållsladdningar.
5.1.1.3 Förfarandet enligt punkterna 5.1.1.1 och 5.1.1.2 ska upprepas två gånger.
5.1.2 Urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet urladdas medan det körs på provningsbanan med en konstant hastighet av 70 % ± 5 % av fordonets högsta hastighet under 30 minuter.
Urladdningen avbryts
|
a) |
då fordonets normala instrumentering indikerar att föraren ska stanna fordonet, eller |
|
b) |
då fordonets högsta hastighet är lägre än 20 km/h. |
5.1.3 Konditionering
Inom 15 minuter efter fullbordandet av den batteriurladdning som anges i punkt 5.2 parkeras fordonet i konditioneringsområdet. Fordonet hålls parkerat under minst 12 och högst 36 h mellan avslutningen av drivbatteriets urladdning och inledningen av provningen av vätgasutsläpp under en normal laddning. Under denna period ska fordonet konditioneras vid 293 K ± 2 K.
5.1.4 Provning av vätgasutsläpp under en normal laddning
5.1.4.1 Innan konditioneringen avslutas ska mätkammaren vädras under flera minuter tills en stabil vätgasbakgrund nås. Kammarens blandarfläkt (blandarfläktar) ska också kopplas in i samband med detta.
5.1.4.2 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.1.4.3 Vid slutet av konditioneringen ska provfordonet, med motorn avstängd och fönster och bagageutrymme öppna, flyttas in i mätkammaren.
5.1.4.4 Fordonet ska anslutas till kraftnätet. Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet laddas enligt det normala laddningsförfarande som anges i punkt 5.1.4.7.
5.1.4.5 Kammarens dörrar ska stängas och förseglas gastätt senast 2 minuter efter det avbrutna laddningsstegets elektriska förregling.
5.1.4.6 Provningsperioden för vätgasutsläpp vid normal laddning inleds när kammaren är förseglad. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att de ursprungliga värdena CH2i, Ti och Pi för provningen av den normala laddningen erhålls.
Dessa värden används vid beräkningen av vätgasutsläpp (punkt 6 i denna bilaga). Kammarens omgivande temperatur T får under den normala laddningsperioden vara lägst 291 K och högst 295 K.
5.1.4.7 Förfarande för normal laddning
Den normala laddningen utförs med laddaren och består av följande steg:
|
a) |
Laddning vid konstant effekt under t1. |
|
b) |
Överladdning vid konstant ström under t2. Överladdningsstyrkan anges av tillverkaren och motsvarar den som används under utjämningsladdning. |
Kriterierna för avslutad laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet motsvarar ett automatiskt stopp från laddaren efter en laddningstid av t1 + t2. Denna laddningstid kommer att begränsas till t1 + 5 h, även om föraren får en klar indikering från standardinstrumenteringen att batteriet ännu inte är fullt laddat.
5.1.4.8 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.1.4.9 Utsläppsprovningsperioden avslutas vid t1 + t2 eller t1 + 5 h efter början av den inledande provningen enligt punkt 5.1.4.6 i denna bilaga. De olika tider som förflutit registreras. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att slutvärdena CH2f, Tf och Pf för provningen av den normala laddningen erhålls för beräkningen i punkt 6 i denna bilaga.
5.1.5 Provning av vätgasutsläpp med laddaravbrott
5.1.5.1 Högst sju dagar efter det att den tidigare provningen avslutats ska förfarandet med urladdning av fordonets uppladdningsbara elenergilagringssystem inledas enligt punkt 5.1.2 i denna bilaga.
5.1.5.2 Stegen i förfarandet i punkt 5.1.3 i denna bilaga ska upprepas.
5.1.5.3 Innan konditioneringen avslutas ska mätkammaren vädras under flera minuter tills en stabil vätgasbakgrund nås. Kammarens blandarfläkt (blandarfläktar) ska också kopplas in i samband med detta.
5.1.5.4 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.1.5.5 Vid slutet av konditioneringen ska provfordonet, med motorn avstängd och fönster och bagageutrymme öppna, flyttas in i mätkammaren.
5.1.5.6 Fordonet ska anslutas till kraftnätet. Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet laddas enligt förfarandet för avbruten laddning i punkt 5.1.5.9.
5.1.5.7 Kammarens dörrar ska stängas och förseglas gastätt senast 2 minuter efter det avbrutna laddningsstegets elektriska förregling.
5.1.5.8 Provningsperioden för vätgasutsläpp vid avbruten laddning inleds när kammaren är förseglad. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att de ursprungliga värdena CH2i, Ti och Pi för provningen av den avbrutna laddningen erhålls.
Dessa värden används vid beräkningen av vätgasutsläpp (punkt 6 i denna bilaga). Kammarens omgivande temperatur T får under perioden för avbruten laddning vara lägst 291 K och högst 295 K.
5.1.5.9 Förfarande för avbruten laddning
Den avbrutna laddningen utförs med en lämplig laddare och består av följande steg:
|
a) |
Laddning vid konstant effekt under t′ 1. |
|
b) |
Laddning vid maximal strömstyrka under 30 minuter enligt tillverkarens rekommendationer. Under detta steg ska laddaren tillföra den maximala strömstyrkan enligt tillverkarens rekommendationer. |
5.1.5.10 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.1.5.11 Provningsperioden avslutas vid t′ 1 + 30 minuter efter början av den inledande provtagningen enligt punkt 5.1.5.8. Den tid som förflutit registreras. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att slutvärdena CH2f, Tf och Pf för provningen av den avbruten laddning erhålls för beräkningen i punkt 6 i denna bilaga.
5.2 Komponentbaserad provning
5.2.1 Förberedelse av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets åldrande ska kontrolleras med syftet att bekräfta att systemet har genomgått minst fem standardcykler (enligt tillägg 1 i bilaga 8).
5.2.2 Urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet urladdas till 70 % ± 5 % av systemets nominella effekt.
Urladdningen avbryts när den lägsta laddningsstatus som tillverkaren angett har uppnåtts.
5.2.3 Konditionering
Senast 15 minuter efter avslutad urladdning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet enligt punkt 5.2.2, och innan provningen av vätgasutsläpp inleds ska det uppladdningsbara elenergilagringssystemet konditioneras vid 293 K ± 2 K under minst 12 och högst 36 h.
5.2.4 Provning av vätgasutsläpp under en normal laddning
5.2.4.1 Innan konditioneringen av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet avslutas ska mätkammaren vädras under flera minuter tills en stabil vätgasbakgrund nås. Kammarens blandarfläkt (blandarfläktar) ska också kopplas in i samband med detta.
5.2.4.2 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.2.4.3 Vid slutet av konditioneringsperioden ska det uppladdningsbara elenergilagringssystemet flyttas in i mätkammaren.
5.2.4.4 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska laddas enligt det normala. laddningsförfarande som föreskrivs i punkt 5.2.4.7.
5.2.4.5 Kammarens dörrar ska stängas och förseglas gastätt senast 2 minuter efter det avbrutna laddningsstegets elektriska förregling.
5.2.4.6 Provningsperioden för vätgasutsläpp vid normal laddning ska inledas när kammaren är förseglad. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att de ursprungliga värdena CH2i, Ti och Pi för provningen av den normala laddningen erhålls.
Dessa värden används vid beräkningen av vätgasutsläpp (punkt 6 i denna bilaga). Kammarens omgivande temperatur T får under den normala laddningsperioden vara lägst 291 K och högst 295 K.
5.2.4.7 Förfarande för normal laddning
Den normala laddningen utförs med en lämplig laddare och består av följande steg:
|
a) |
Laddning vid konstant effekt under t1. |
|
b) |
Överladdning vid konstant ström under t2. Överladdningsstyrkan anges av tillverkaren och motsvarar den som används under utjämningsladdning. |
Kriterierna för avslutad laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet motsvarar ett automatiskt stopp från laddaren efter en laddningstid av t1 + t2. Denna laddningstid ska begränsas till t1 + 5 h, även om en klar indikering från standardinstrumenteringen ges om att det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ännu inte är fullt laddat.
5.2.4.8 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.2.4.9 Utsläppsprovningsperioden avslutas vid t1 + t2 eller t1 + 5 h efter början av den inledande provningen enligt punkt 5.2.4.6. De olika tider som förflutit registreras. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att slutvärdena CH2f, Tf och Pf för provningen av den normala laddningen erhålls för beräkningen i punkt 6 i denna bilaga.
5.2.5 Provning av vätgasutsläpp med laddaravbrott
5.2.5.1 Inom högst sju dagar efter det att provningen enligt punkt 5.2.4 har avslutats ska provningsförfarandet inledas med urladdning av fordonets uppladdningsbara elenergilagringssystem i enlighet med punkt 5.2.2.
5.2.5.2 Stegen i förfarandet i punkt 5.2.3 ska upprepas.
5.2.5.3 Innan konditioneringen avslutas ska mätkammaren vädras under flera minuter tills en stabil vätgasbakgrund nås. Kammarens blandarfläkt (blandarfläktar) ska också kopplas in i samband med detta.
5.2.5.4 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.2.5.5 Vid slutet av konditioneringen ska det uppladdningsbara elenergilagringssystemet flyttas in i mätkammaren.
5.2.5.6 Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska laddas enligt förfarandet för avbruten laddning i punkt 5.2.5.9.
5.2.5.7 Kammarens dörrar ska stängas och förseglas gastätt senast 2 minuter efter det avbrutna laddningsstegets elektriska förregling.
5.2.5.8 Provningsperioden för vätgasutsläpp vid avbruten laddning inleds när kammaren är förseglad. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att de ursprungliga värdena CH2i, Ti och Pi för provningen av den avbrutna laddningen erhålls.
Dessa värden används vid beräkningen av vätgasutsläpp (punkt 6 i denna bilaga). Kammarens omgivande temperatur T får under perioden för avbruten laddning vara lägst 291 K och högst 295 K.
5.2.5.9 Förfarande för avbruten laddning
Den avbrutna laddningen utförs med en lämplig laddare och består av följande steg:
|
a) |
Laddning vid konstant effekt under t′ 1. |
|
b) |
Laddning vid maximal strömstyrka under 30 minuter enligt tillverkarens rekommendationer. Under detta steg ska laddaren tillföra den maximala strömstyrkan enligt tillverkarens rekommendationer. |
5.2.5.10 Vätgasanalysatorn ska nollställas och mätområdet bestämmas omedelbart före provningen.
5.2.5.11 Provningsperioden avslutas vid t′ 1 + 30 minuter efter början av den inledande provtagningen enligt punkt 5.2.5.8. Den tid som förflutit registreras. Vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck mäts så att slutvärdena CH2f, Tf och Pf för provningen av den avbrutna laddningen erhålls för beräkningen i punkt 6.
6. BERÄKNING
De vätgasutsläppsprovningar som beskrivs i punkt 5 möjliggör beräkning av vätgasutsläpp vid normal och avbruten laddning. Vätgasutsläppen från vart och ett av dessa steg beräknas med användning av ursprungliga och slutliga vätgaskoncentrationer, temperaturer och lufttryck i kammaren jämte kammarens nettovolym.
Använd formeln
där
|
MH2 |
= |
vätgasmassa (g), |
|
CH2 |
= |
uppmätt vätgaskoncentration i kammaren (volym-ppm), |
|
V |
= |
kammarens nettovolym i kubikmeter (m3), korrigerad för fordonets volym med fönstren och bagageutrymmet öppnade. Om fordonets volym inte är bestämd subtraheras volymen 1,42 m3, |
|
Vout |
= |
kompensationsvolym (m3), vid provningstemperatur och provningstryck, |
|
T |
= |
kammarens omgivande temperatur (K), |
|
P |
= |
absolut kammartryck (kPa), |
|
k |
= |
2,42 |
|
där |
|
6.1 Provningsresultat
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets massutsläpp av vätgas är
|
|
MN = vätgasmassutsläpp vid provning av normal laddning (g), |
|
|
MD = vätgasmassutsläpp vid provning av avbruten laddning (g). |
TILLÄGG 1
KALIBRERING AV UTRUSTNING FÖR PROVNING AV VÄTGASUTSLÄPP
1. KALIBRERINGSFREKVENS OCH KALIBRERINGSMETODER
All utrustning ska kalibreras innan den tas i bruk och därefter så ofta som krävs och under alla omständigheter under månaden före typgodkännadeprovningen. De kalibreringsmetoder som ska användas beskrivs i detta tillägg.
2. KALIBRERING AV KAMMAREN
2.1 Inledande bestämning av kammarens inre volym
2.1.1 Innan den tas i bruk för första gången ska kammarens inre volym bestämmas enligt följande:
|
|
Kammarens inre mått mäts noggrant med beaktande av alla ojämnheter, t.ex. stödstag. |
|
|
Kammarens inre volym bestäms genom dessa mätningar. |
Kammaren ska låsas till en fast volym när den hålls vid en omgivningstemperatur av 293 K. Denna nominella volym ska vara repeterbar inom ± 0,5 % av det angivna värdet.
2.1.2 Den inre nettovolymen bestäms genom att 1,42 m3 subtraheras från kammarens inre volym. Alternativt kan provfordonets volym med bagageutrymme och fönster öppna eller det uppladdningsbara elenergilagringssystemet användas i stället för 1,42 m3.
2.1.3 Kammaren ska kontrolleras enligt punkt 2.3 i detta tillägg. Om vätgasmassan inte inom ± 2 % överensstämmer med den införda massan krävs en korrigeringsåtgärd.
2.2 Bestämning av kammarens bakgrundsutsläpp
Genom denna åtgärd fastställs att kammaren inte innehåller något material som avger betydande mängder vätgas. Kontrollen ska utföras då kammaren tas i bruk, efter varje åtgärd i kammaren som kan påverka bakgrundsutsläppen och minst en gång om året.
2.2.1 Kammare med varierbar volym kan användas antingen i låst eller olåst skick enligt beskrivningen i punkt 2.1.1. Den omgivande temperaturen ska under hela den period om 4 h som nämns nedan hållas vid 293 ± 2 K.
2.2.2 Kammaren får förseglas och blandarfläkten köras under högst 12 h innan bakgrundsprovtagningsperioden om 4 h inleds.
2.2.3 Analysatorn (om sådan krävs) ska kalibreras, därefter nollställas och mätområdet bestämmas.
2.2.4 Kammaren ska vädras tills en stabil vätgasavläsning erhålls och blandarfläkten kopplas in om den inte redan är inkopplad.
2.2.5 Kammaren förseglas därefter och bakgrundsvätgasens koncentration, temperatur och lufttryck mäts. Dessa är de ursprungliga värdena CH2i, Ti och Pi som används vid beräkningen av bakgrunden i kammaren.
2.2.6 Kammaren får stå orörd med blandarfläkten inkopplad under en period om 4 h.
2.2.7 Vid slutet av denna period används samma analysator för att mäta vätgaskoncentrationen i kammaren. Temperatur och lufttryck mäts också. Dessa utgör de slutliga värdena CH2f, Tf och Pf.
2.2.8 Förändringen i vätgasmassan i kammaren under provningsperioden ska beräknas i enlighet med punkt 2.4 i denna bilaga och får inte överstiga 0,5 g.
2.3 Kalibrering och vätgasretentionsprovning av kammaren
Genom kalibreringen och vätgasretentionsprovningen av kammaren kontrolleras den beräknade volymen (punkt 2.1), samtidigt som eventuell läckagehastighet mäts. Kammarens läckagehastighet ska fastställas då kammaren tas i bruk, efter varje åtgärd i kammaren som kan påverka kammarens ursprungliga skick och därefter minst en gång i månaden. Om sex på varandra följande månatliga retentionskontroller framgångsrikt fullbordas utan korrigerande åtgärder kan kammarens läckagehastighet därefter fastställas kvartalsvis så länge inga korrigerande åtgärder krävs.
2.3.1 Kammaren ska vädras tills en stabil vätgaskoncentration erhålls. Blandarfläkten slås sedan på om den inte redan är på. Vätgasanalysatorn nollställs, kalibreras vid behov och mätområdet bestäms.
2.3.2 Kammaren ska låsas vid det nominella volymläget.
2.3.3 Systemet för kontroll av den omgivande temperaturen sätts därefter igång (om så inte redan skett) och inställs för en inledande temperatur av 293 K.
2.3.4 När kammarens temperatur stabiliseras vid 293 ± 2 K förseglas kammaren, och bakgrundskoncentration, temperatur och lufttryck mäts. Dessa är de ursprungliga värdena CH2i, Ti och Pi som används vid kammarens kalibrering.
2.3.5 Kammaren ska frigöras från den nominella volymen.
2.3.6 En mängd av ca 100 g vätgas införs i kammaren. Denna vätgasmassa ska mätas med en noggrannhet av ± 2 % av det uppmätta värdet.
2.3.7 Kammarens innehåll får blanda sig under 5 minuter och därefter mäts vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck. Dessa är de slutliga värdena CH2f, Tf och Pf för kalibreringen av kammaren såväl som utgångsvärdena CH2i, Ti och Pi för retentionskontrollen.
2.3.8 Med utgångspunkt i avläsningarna i punkterna 2.3.4 och 2.3.7 och formeln i punkt 2.4 beräknas vätgasmassan i kammaren. Denna ska ligga inom ± 2 % av den vätgasmassa som mäts i punkt 2.3.6.
2.3.9 Kammarens innehåll ska tillåtas bli blandat under minst 10 h. Vid periodens slut mäts och registreras slutlig vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck. Dessa utgör de slutliga värdena CH2f, Tf och Pf för vätgasretentionskontrollen.
2.3.10 Med hjälp av formeln i punkt 2.4 beräknas därefter vätgasmassan med utgångspunkt i de avläsningsvärden som erhållits i punkterna 2.3.7 och 2.3.9. Denna massa får inte avvika med mer än 5 % från den vätgasmassa som anges i punkt 2.3.8.
2.4 Beräkning
Beräkningen av vätgasmassans nettoförändring i kammaren används för att bestämma kammarens kolvätebakgrund och läckagehastighet. Inledande och slutliga avläsningar av vätgaskoncentration, temperatur och lufttryck används i följande formel för att beräkna massförändringen,
där
|
MH2 |
= |
vätgasmassa (g), |
|
CH2 |
= |
uppmätt vätgaskoncentration i kammaren (volym-ppm), |
|
V |
= |
kammarvolym i kubikmeter (m3) såsom den mäts i punkt 2.1.1, |
|
Vout |
= |
kompensationsvolym (m3), vid provningstemperatur och provningstryck, |
|
T |
= |
kammarens omgivande temperatur (K), |
|
P |
= |
absolut kammartryck (kPa), |
|
k |
= |
2,42 |
|
där |
|
3. KALIBRERING AV VÄTGASANALYSATORN
Analysatorn bör kalibreras med hjälp av vätgas i luft och renad syntetisk luft. Se punkt 4.8.2. i bilaga 7.
Vart och ett av de driftsområden som normalt används kalibreras genom följande förfarande:
|
3.1 |
En kalibreringskurva upprättas med minst fem kalibreringspunkter som är så jämnt fördelade som möjligt över driftområdet. Den nominella koncentrationen hos den kalibreringsgas som har den högsta koncentrationen ska minst motsvara 80 % av fullt skalutslag. |
|
3.2 |
Kalibreringskurvan beräknas med minsta kvadratmetoden. Om graden hos det polynom som erhålls är större än 3 ska följaktligen antalet kalibreringspunkter vara minst antalet polynomgrader plus 2. |
|
3.3 |
Kalibreringskurvan får inte avvika med mer än 2 % från det nominella värdet för varje kalibreringsgas. |
|
3.4 |
Med hjälp av koefficienterna från det polynom som härletts enligt punkt 3.2 ska en tabell upprättas över analysatoravläsningarna i förhållande till verkliga koncentrationer i steg som inte överstiger 1 % av fullt skalutslag. Detta ska utföras för varje kalibrerat analysatorområde. Denna tabell ska också innehålla andra relevanta uppgifter såsom
|
|
3.5 |
Alternativa metoder (t.ex. dator, elektroniskt styrd mätområdesväxlare) kan användas om det för den tekniska tjänsten kan visas att dessa metoder ger likvärdig noggrannhet. |
TILLÄGG 2
FORDONSFAMILJENS VÄSENTLIGA EGENSKAPER
1. Parametrar som definierar familjen med avseende på vätgasutsläpp
Familjen kan definieras med grundläggande konstruktionsparametrar som ska vara gemensamma för fordon inom familjen. I vissa fall kan det förekomma interaktion av parametrar. Dessa effekter ska också beaktas för att säkerställa att endast fordon med liknande egenskaper för vätgasutsläpp ingår i familjen.
2. Sådana fordonstyper där nedanstående parametrar är identiska anses därför tillhöra samma familj med avseende på vätgasutsläpp.
Uppladdningsbart elenergilagringssystem:
|
a) |
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets handelsnamn eller varumärke. |
|
b) |
Uppgift om alla slags elektrokemiska par som används. |
|
c) |
Antal celler i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. |
|
d) |
Antal delsystem i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. |
|
e) |
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets märkspänning (V). |
|
f) |
Det uppladdningsbara elenergilagringssystemets energiinnehåll (kWh). |
|
g) |
Gaskombinationshastighet (i %). |
|
h) |
Ventilationstyp (ventilationstyper) för det uppladdningsbara elenergilagringssystemets delsystem. |
|
i) |
Typ av kylsystem (i förekommande fall). |
Ombordladdare:
|
a) |
De olika laddardelarnas fabrikat och typ. |
|
b) |
Nominell uteffekt (kW). |
|
c) |
Högsta laddningsspänning (V). |
|
d) |
Högsta laddningsströmstyrka (A). |
|
e) |
Styrenhetens fabrikat och typ (i förekommande fall). |
|
f) |
Diagram över drift, kontrollorgan och säkerhet. |
|
g) |
Laddningsperiodernas egenskaper. |
BILAGA 8
PROVNINGSFÖRFARANDEN FÖR UPPLADDNINGSBARA ELENERGILAGRINGSSYSTEM
Reserverad
TILLÄGG
FÖRFARANDE FÖR UTFÖRANDE AV EN STANDARDCYKEL
En standardcykel börjar med en standardurladdning, följd av en standardladdning.
Standardurladdning:
|
Urladdningshastighet |
: |
Urladdningsförfarandet med kriterier för avslutning ska fastställas av tillverkaren. Om uppgift saknas ska urladdningen ske med 1C strömstyrka. |
|
Urladdningsgräns (spänningens slutvärde). |
: |
Anges av tillverkaren. |
|
Viloperiod efter urladdning |
: |
Minst 30 minuter |
|
Standardladdning |
: |
Laddningsförfarandet med kriterier för avslutning ska fastställas av tillverkaren. Om uppgift saknas ska laddningen ske med C/3 strömstyrka. |
BILAGA 8A
VIBRATIONSPROVNING
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera det uppladdningsbara elenergilagringssystemets säkerhetsprestanda vid vibrationer som systemet sannolikt kommer att utsättas för vid normal drift av fordonet.
2. INSTALLATIONER
2.1 Denna provning ska utföras antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden. Om den elektroniska styrenheten för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet inte är integrerad i höljet som omsluter cellerna behöver den elektroniska styrenheten inte installeras på den anordning som provas om tillverkaren så begär.
2.2 Den anordning som provas ska fastgöras säkert på vibrationsmaskinens plattform på ett sätt som säkerställer att vibrationerna överförs direkt till den anordning som provas.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande villkor gäller för den anordning som provas:
|
a) |
Provningen ska utföras vid en omgivande temperatur av 20 ± 10 °C. |
|
b) |
I början av provningen ska laddningsstatusen justeras till ett värde som ligger på det övre intervallet på 50 % av laddningsstatus vid normal drift hos den anordning som provas. |
|
c) |
I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktioner hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift. |
3.2 Provningsförfaranden
De anordningar som provas ska utsättas för vibration i form av en sinusvåg med en logaritmkurva mellan 7 Hz och 200 Hz och tillbaka till 7 Hz under 15 minuter.
Denna cykel ska upprepas 12 gånger under sammanlagt 3 h i vertikal riktning från det uppladdningsbara elenergilagringssystemets monteringsriktning enligt tillverkarens anvisningar.
Korrelationen mellan frekvens och acceleration ska följa tabell 1 och tabell 2.
Tabell 1
Frekvens och acceleration (bruttovikten för den anordning som provas är mindre än 12 kg)
|
Frekvens [Hz] |
Acceleration [m/s2] |
|
7–18 |
10 |
|
18 till cirka 50(1) |
successiv ökning från 10 till 80 |
|
50–200 |
80 |
Tabell 2
Frekvens och acceleration (bruttovikten för den anordning som provas är minst 12 kg)
|
Frekvens [Hz] |
Acceleration [m/s2] |
|
7–18 |
10 |
|
18 till cirka 25 (1) |
successiv ökning från 10 till 20 |
|
25–200 |
20 |
På tillverkarens begäran får en högre accelerationsnivå och maximifrekvens användas.
På tillverkarens begäran får en vibrationsprovningsprofil som bestämts av fordonstillverkaren, kontrollerats för fordonstillämpningen och godkänts av den tekniska tjänsten användas som alternativ till korrelationstabell 1 eller korrelationstabell 2 för frekvens och acceleration. Godkännande av ett uppladdningsbart elenergilagringssystem som genomgått provning enligt detta villkor ska bara gälla den aktuella fordonstypen.
Efter vibrationsprovningen ska en standardcykel enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga 8 genomföras, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
(1) Amplituden bibehålls därefter på 0,8 mm (1,6 mm avvikelse totalt) och frekvensen ökas tills högsta acceleration enligt tabell 1 eller tabell 2 uppstår.
BILAGA 8B
TERMOCHOCKS- OCH TEMPERATURCYKELPROVNING
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera det uppladdningsbara elenergilagringssystemets motståndskraft mot plötsliga temperaturförändringar. Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska genomgå ett bestämt antal temperaturcykler som startar vid den omgivande temperaturen och därefter höga och låga temperaturcykler. Detta simulerar en plötslig förändring av omgivningstemperatur som ett uppladdningsbart elenergilagringssystem sannolikt kan utsättas för under sin livstid.
2. INSTALLATIONER
Denna provning ska utföras antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden. Om den elektroniska styrenheten för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet inte är integrerad i höljet som omsluter cellerna behöver den elektroniska styrenheten inte installeras på den anordning som provas om tillverkaren så begär.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande villkor gäller för den anordning som provas vid början av provningen:
|
a) |
Laddningsstatusen ska justeras till ett värde som ligger på det övre intervallet på 50 % av laddningsstatusen vid normal drift. |
|
b) |
Alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet ska vara i drift. |
3.2 Provningsförfarande
Den anordning som provas ska under minst 6 h hållas vid en provningstemperatur på 60 °C ± 2 °C eller högre om tillverkaren så begär. Därefter ska den under minst 6 h hållas vid en provningstemperatur på –40 °C ± 2 °C eller lägre om tillverkaren så begär. Det längsta tidsintervallet mellan den högsta och lägsta temperaturen ska vara 30 min. Detta förfarande ska upprepas tills minst fem hela cykler har slutförts, varefter den anordning som provas ska hållas vid en omgivande temperatur på 20 °C ± 10 °C under 24 h.
Efter lagringen under 24 h ska en standardcykel enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga 8 genomföras, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
BILAGA 8C
MEKANISK FALLPROVNING FÖR LÖSTAGBARA UPPLADDNINGSBARA ELENERGILAGRINGSSYSTEM
1. SYFTE
Simulerar en belastning av en mekanisk påverkan som kan uppstå vid ett oavsiktligt fall efter borttagning av ett uppladdningsbart elenergilagringssystem.
2. FÖRFARANDEN
2.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande villkor gäller för det avlägsnade uppladdningsbara elenergilagringssystemet vid början av provningen:
|
a) |
Justera laddningsstatus till minst 90 % av den nominella kapaciteten enligt bilaga 6, del 1, punkt 3.4.3, eller bilaga 6, del 2, punkt 1.4.3, eller bilaga 6, del 3, punkt 2.3.2. |
|
b) |
Provningen ska utföras vid 20 °C ± 10 °C. |
2.2 Provningsförfarande
Fritt fall för det borttagna uppladdningsbara elenergilagringssystemet från en höjd av 1,0 m (från elenergilagringssystemets botten) till en slät, horisontell betongyta eller en annan golvbeläggning med motsvarande hårdhet.
Det borttagna uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska släppas sex gånger ur olika riktningar som bestämts av den tekniska tjänsten. Tillverkaren får välja att använda ett annat borttaget uppladdningsbart elenergilagringssystem för varje fall.
Direkt efter att fallprovet har avslutats ska en standardcykel enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga 8 genomföras, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
BILAGA 8D
MEKANISK STÖT
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera det uppladdningsbara elenergilagringssystemets säkerhetsprestanda vid en mekanisk stöt som kan uppstå vid ett fall på sidan från ett stillastående eller parkerat fordon.
2. INSTALLATIONER
2.1 Denna provning ska utföras antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar.
Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden.
Om den elektroniska styrenheten för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet inte är integrerad behöver den elektroniska styrenheten inte installeras på den anordning som provas om tillverkaren så begär.
2.2 Den anordning som provas ska anslutas till provningsställningen endast genom den montering som tillhandahålls för att fästa det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller dess delsystem vid fordonet.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden och krav
Följande villkor gäller för provningen:
|
a) |
Provningen ska utföras vid en omgivande temperatur av 20 °C ± 10 °C. |
|
b) |
I början av provningen ska laddningsstatus justeras till ett värde som ligger på det övre intervallet på 50 % av laddningsstatus vid normal drift. |
|
c) |
I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift. |
3.2 Provningsförfarande
Den anordning som provas ska fästas vid provningsmaskinen med ett stelt fäste som stöder alla monteringsytor på den anordning som ska provas.
Den anordning som provas med
|
a) |
en bruttovikt på mindre än 12 kg ska utsättas för en stöt motsvarande en halv sinusvåg med en toppacceleration på 1 500 m/s2 och en pulslängd på 6 millisekunder, |
|
b) |
en bruttovikt på minst 12 kg ska utsättas för en stöt motsvarande en halv sinusvåg med en toppacceleration på 500 m/s2 och en pulslängd på 11 millisekunder. |
I båda fallen ska den anordning som provas utsättas för tre stötar i positiv riktning, följt av tre stötar i negativ riktning från de tre ömsesidigt vinkelräta monteringspositionerna för den anordning som provas, under sammanlagt 18 stötar.
Direkt efter att stötprovet har avslutats ska en standardcykel enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga 8 genomföras, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
BILAGA 8E
BESTÄNDIGHET MOT BRAND
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera det uppladdningsbara elenergilagringssystemets motståndskraft mot exponering för brand utanför fordonet, t.ex. på grund av bränsleutsläpp från ett fordon (antingen själva fordonet eller ett fordon i närheten). Denna situation bör ge föraren och passagerarna tillräckligt med tid för evakuering.
2. INSTALLATIONER
2.1 Denna provning ska utföras antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden. Om den elektroniska styrenheten för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet inte är integrerad i höljet som omsluter cellerna behöver den elektroniska styrenheten inte installeras på den anordning som provas om tillverkaren så begär. Om de relevanta delsystemen i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet är fördelade i hela fordonet får provningen utföras på varje relevant delsystem i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande krav och villkor gäller för provningen:
|
a) |
Provningen ska utföras vid en temperatur av minst 0 °C. |
|
b) |
I början av provningen ska laddningsstatus justeras till ett värde som ligger på det övre intervallet på 50 % av laddningsstatus vid normal drift; |
|
c) |
I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift. |
3.2 Provningsförfarande
En fordonsbaserad eller komponentbaserad provning ska utföras enligt tillverkarens val:
3.2.1 Fordonsbaserad provning
Den anordning som provas ska monteras på en provningsställning som så långt som möjligt simulerar de faktiska monteringsförhållandena. Inget brännbart material bör användas för detta, med undantag av material som utgör en del av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. Den metod enligt vilken den anordning som provas fästs vid ställningen ska motsvara de tillämpliga specifikationerna för dess montering i ett fordon. När det gäller ett uppladdningsbart elenergilagringssystem avsett för en särskild användning i ett fordon ska de fordonsdelar som på något sätt påverkar brandens förlopp beaktas.
3.2.2 Komponentbaserad provning
Den anordning som provas ska placeras på ett gallerbord över formen i en riktning som överensstämmer med tillverkarens konstruktionssyfte.
Gallerbordet ska bestå av stålstänger med en diameter på 6–10 mm och ett mellanrum på 4–6 cm. Vid behov kan stålstängerna stödjas av platta delar av stål.
3.3 Den låga som den anordning som provas ska utsättas för ska skapas genom förbränning av kommersiellt bränsle för gnisttändningsmotorer (nedan kallat bränsle) i en form. Mängden bränsle ska vara tillräcklig för att hålla lågan, som ska kunna brinna fritt, vid liv under hela provningsförfarandet.
Elden ska täcka hela området på formen under hela brandexponeringstiden. Formen ska ha en storlek som gör att sidorna av den anordning som provas exponeras för lågan. Formen ska därför överskrida den horisontella längden hos den anordning som provas med minst 20 cm, men inte mer än 50 cm. Formens sidoväggar får inte vara mer än 8 cm över bränslenivån när provningen startar.
3.4 Den bränslefyllda formen ska placeras under den anordning som provas så att avståndet mellan bränslenivån i formen och botten på den anordning som provas motsvarar konstruktionshöjden för den anordning som provas över vägbanan i olastat tillstånd, om punkt 3.2.1 tillämpas, eller cirka 50 cm om punkt 3.2.2 tillämpas. Formen, provningsställningen eller bådadera ska vara fritt rörliga.
3.5 Under steg C i provningen ska formen täckas av en skärm. Skärmen ska placeras 3 cm ± 1 cm ovanför den bränslenivå som uppmätts före antändning av bränslet. Skärmen ska vara tillverkad av eldfast material enligt föreskrifterna i tillägg 1 till bilaga 8E. Det får inte finnas något mellanrum mellan tegelstenarna och de ska läggas över formen med bränsle på ett sådant sätt att hålen i stenarna inte täcks. Längden och bredden på ramen ska vara 2–4 cm smalare än innermåtten på formen så att det uppstår ett vertikalt mellanrum på 1–2 cm mellan ramen och väggen i formen så att ventilationen inte hindras. Före provningen ska skärmen hållas vid minst omgivande temperatur. Tegelstenarna får fuktas för att garantera repeterbara provningsförhållanden.
3.6 Om provningarna utförs utomhus ska det finnas tillräckligt vindskydd och vindhastigheten vid formen får inte överstiga 2,5 km/h.
3.7 Provningen ska omfatta tre steg (B–D) om bränslet håller en temperatur av minst 20 °C. I annat fall ska provningen omfatta fyra steg (A–D).
3.7.1 Steg A: Förvärmning (figur 1)
Bränslet i formen ska antändas på ett avstånd av minst 3 meter från den anordning som provas. Efter 60 s förvärmning ska formen placeras under den anordning som provas. Om formen är för stor för att flyttas utan risk för vätskeläckage eller liknande får i stället den anordning som provas och provningsställningen förflyttas så att den hamnar över formen.
Figur 1
Steg A: Förvärmning
Anordning som provas
3 m
Skärm
Form med brinnande bränsle
Provnings-ställning
3.7.2 Steg B: Direkt exponering för lågan (figur 2)
Den anordning som provas ska exponeras för lågan från det fritt brinnande bränslet under 70 s.
Figur 2
Steg B: Direkt exponering för lågan
Form av plåt
Skärm
3.7.3 Steg C: Indirekt exponering för lågan (figur 3)
Direkt efter det att steg B har avslutats ska skärmen placeras mellan formen med brinnande bränsle och den anordning som provas. Den anordning som provas ska exponeras för den reducerade lågan i ytterligare 60 s.
I stället för steg C i provningen kan tillverkaren välja att fortsätta med steg B i ytterligare 60 s.
Detta är dock endast tillåtet om det för den tekniska tjänsten kan visas att det inte minskar graden av stränghet i provningen.
Figur 3
Steg C: Indirekt exponering för lågan
Form av plåt
Skärm
3.7.4 Steg D: Avslutning av provningen (figur 4)
Formen med brinnande bränsle, täckt med skärmen, ska flyttas tillbaka till det läge som beskrivs i steg A. Den anordning som provas ska inte släckas. Efter det att formen har avlägsnats ska den anordning som provas observeras tills dess yttemperatur har sjunkit till den omgivande temperaturen eller yttemperaturen har sjunkit under minst 3 h.
Figur 4
Steg D: Avslutning av provningen
Form av plåt
Skärm
TILLÄGG
MÅTT OCH TEKNISKA DATA FÖR ELDFASTA TEGELSTENAR
|
Beständighet mot brand |
: |
(Seger-Kegel) SK 30 |
|
Al2O3-halt |
: |
30–33 % |
|
Öppen porositet (Po) |
: |
20–22 volymprocent |
|
Densitet |
: |
1 900–2 000 kg/m3 |
|
Effektivt hålad yta |
: |
44,18 % |
BILAGA 8F
EXTERNT KORTSLUTNINGSSKYDD
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera kortslutningsskyddets prestanda. Om denna funktion tillämpas ska den bryta eller begränsa kortslutningsströmmen för att förhindra att det uppladdningsbara elenergilagringssystem utsätts för ytterligare liknande allvarliga händelser som orsakas av kortslutningsströmmen.
2. INSTALLATIONER
Denna provning ska utföras antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden. Om den elektroniska styrenheten för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet inte är integrerad i höljet som omsluter cellerna behöver den elektroniska styrenheten inte installeras på den anordning som provas om tillverkaren så begär.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande villkor gäller för provningen:
|
a) |
Provningen ska utföras vid en omgivande temperatur på 20 °C ± 10 °C eller vid högre temperatur om tillverkaren så begär. |
|
b) |
I början av provningen ska laddningsstatus justeras till ett värde som ligger på det övre intervallet på 50 % av laddningsstatus vid normal drift; |
|
c) |
I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift. |
3.2 Kortslutning
Vid provningens början ska alla relevanta svetskontaktorer för laddning och urladdning stängas för att motsvara möjligt aktivt körläge samt möjliggöra extern laddning. Om detta inte kan göras genom en enda provning ska två eller flera provningar utföras.
De positiva och negativa polerna hos den anordning som provas ska vara kopplade till varandra för att producera en kortslutning. Den koppling som används för detta ändamål ska ha en resistens på högst 5 MΩ.
Kortslutningen ska pågå tills det uppladdningsbara elenergilagringssystemets funktion för att bryta eller begränsa kortslutningsströmmen har bekräftats, eller under minst 1 h efter att den uppmätta temperaturen på höljet till den anordning som provas har stabiliserats så att temperaturgradienten varierar med mindre än 4 °C under 1 h.
3.3 Standardcykel och observationsperiod
Direkt efter att kortslutningen har avslutats ska en standardcykel enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga 8 genomföras, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
BILAGA 8G
ÖVERLADDNINGSSKYDD
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera överladdningsskyddets prestanda.
2. INSTALLATIONER
Denna provning ska utföras under normala driftsförhållanden antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet (som kan vara ett helt fordon) eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden.
Provningen får utföras med en modifierad anordning som provas enligt överenskommelse mellan tillverkaren och den tekniska tjänsten. Dessa ändringar får inte påverka provningsresultaten.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande krav och villkor gäller för provningen:
|
a) |
Provningen ska utföras vid en omgivande temperatur på 20 °C ± 10 °C eller vid högre temperatur om tillverkaren så begär. |
|
b) |
I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift. |
3.2 Laddning
I början ska alla relevanta svetskontaktorer för laddning vara stängda.
Provningsutrustningens laddningskontrollgränser ska vara avaktiverade.
Den anordning som provas ska laddas med en laddningsström av minst 1/3 C-hastighet, men får inte överstiga den högsta strömstyrkan inom det normala driftområdet enligt tillverkarens anvisningar.
Laddningen ska fortgå tills den anordning som provas (automatiskt) avbryter eller begränsar laddningen. Om en automatisk funktion för laddningsavbrott inte fungerar, eller om en sådan funktion saknas, ska laddningen fortgå tills den anordning som provas har laddats med sin dubbla nominella laddningskapacitet.
3.3 Standardcykel och observationsperiod
Direkt efter att laddningen har avslutats ska en standardcykel enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga 8 genomföras, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
BILAGA 8H
ÖVERURLADDNINGSSKYDD
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera överurladdningsskyddets prestanda. Om denna funktion tillämpas ska den bryta eller begränsa urladdningsströmmen för att förhindra att det uppladdningsbara elenergilagringssystemet utsätts för allvarliga händelser som orsakas av en alltför låg laddningsstatus enligt tillverkarens anvisningar.
2. INSTALLATIONER
Denna provning ska utföras under normala driftsförhållanden antingen med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet (som kan vara ett helt fordon) eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden.
Provningen får utföras med en modifierad anordning som provas enligt överenskommelse mellan tillverkaren och den tekniska tjänsten. Dessa ändringar får inte påverka provningsresultaten.
3. FÖRFARANDEN
3.1 Allmänna provningsförhållanden
Följande krav och villkor gäller för provningen:
|
a) |
Provningen ska utföras vid en omgivande temperatur på 20 °C ± 10 °C eller vid högre temperatur om tillverkaren så begär. |
|
b) |
I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift. |
3.2 Urladdning
I början av provningen ska alla relevanta svetskontaktorer vara stängda.
Urladdningen ska göras med en ström av minst 1/3 C-hastighet, men får inte överstiga den högsta strömstyrkan inom det normala driftområdet enligt tillverkarens anvisningar.
Urladdningen ska fortgå tills den anordning som provas (automatiskt) avbryter eller begränsar urladdningen. Om en automatisk funktion för urladdningsavbrott inte fungerar, eller om en sådan funktion saknas, ska urladdningen fortgå tills den anordning som provas har urladdats till 25 % av sin nominella spänning.
3.3 Standardladdning och observationsperiod
Direkt efter att urladdningen har avslutats ska den anordning som provas laddas med en standardladdning enligt tillägg 1 till bilaga 8, om inte den anordning som provas hindrar detta.
Provningen ska avslutas med en observationsperiod på 1 h enligt villkoren för den omgivande temperaturen för provningsförhållandena.
BILAGA 8I
ÖVERHETTNINGSSKYDD
1. SYFTE
Syftet med denna provning är att kontrollera det uppladdningsbara elenergilagringssystemets skydd mot intern överhettning under drift, även när en eventuell kylfunktion inte fungerar. Om inga särskilda skyddsåtgärder krävs för att förhindra att det uppladdningsbara elenergilagringssystemet når ett farligt tillstånd på grund av intern överhettning måste denna säkra drift visas.
2. INSTALLATIONER
2.1 Följande provning ska utföras med hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemet (som kan vara ett helt fordon) eller med systemets tillhörande delsystem, inklusive celler och deras elektriska anslutningar. Om tillverkaren väljer provning med tillhörande delsystem ska tillverkaren visa att provningsresultaten rimligen kan motsvara hela det uppladdningsbara elenergilagringssystemets prestanda med avseende på dess säkerhetsprestanda under samma förhållanden. Provningen får utföras med en modifierad anordning som provas enligt överenskommelse mellan tillverkaren och den tekniska tjänsten. Dessa ändringar får inte påverka provningsresultaten.
2.2 Om ett uppladdningsbart elenergilagringssystem är försett med en kylfunktion och om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet förblir funktionsdugligt utan att någon kylfunktion är i drift ska kylsystemet avaktiveras för provningen.
2.3 Temperaturen hos den anordning som provas ska mätas kontinuerligt inuti höljet i närheten av cellerna under provningen för att övervaka temperaturförändringar. I förekommande fall får ombordgivaren användas. Tillverkaren och den tekniska tjänsten ska komma överens om placeringen av den eller de temperaturgivare som används.
3. FÖRFARANDEN
3.1 I början av provningen ska alla skyddsanordningar som påverkar funktionen hos den anordning som provas och som är av betydelse för provningsresultatet vara i drift, med undantag av eventuella system för avaktivering som tillämpas enligt punkt 2.2.
3.2 Under provningen ska den anordning som provas kontinuerligt laddas och urladdas med en fast strömstyrka som så snabbt som möjligt ska höja cellernas temperatur inom de normala driftsförhållandena enligt tillverkarens anvisningar.
3.3 Den anordning som provas ska placeras i en konvektionsugn eller klimatkammare. Temperaturen i kammaren eller ugnen ska gradvis höjas tills den når den temperatur som fastställs i enlighet med punkt 3.3.1 eller 3.3.2, beroende på vad som är tillämpligt, och därefter hållas vid en temperatur som är lika med eller högre än denna temperatur tills provningen har avslutats.
3.3.1 Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet är försett med skydd mot intern överhettning ska temperaturen höjas till den temperatur som tillverkaren har fastställt som tröskelvärde för driftstemperaturen för sådant skydd, för att säkerställa att temperaturen hos den anordning som provas höjs i enlighet med punkt 3.2.
3.3.2 Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet inte är försett med något särskilt skydd mot intern överhettning ska temperaturen höjas till den högsta driftstemperatur som angetts av tillverkaren.
3.4 Avslutning av provningen: Provningen avslutas när något av följande iakttas:
|
a) |
Den anordning som provas förhindrar och/eller begränsar laddningen och/eller urladdningen för att undvika en höjning av temperaturen. |
|
b) |
Temperaturen hos den anordning som provas stabiliseras, vilket innebär att temperaturen varierar med en gradient av mindre än 4 °C under 2 h. |
|
c) |
Acceptanskriterierna i punkt 6.9.2.1 i dessa föreskrifter är inte uppfyllda. |
BILAGA 9A
PROVNING AV SPÄNNINGSTÅLIGHET
1. ALLMÄNT
Isoleringsmotståndet ska mätas efter påföring av provningsspänningen på fordonet med ombordladdaren (inbyggd laddare).
2. FÖRFARANDE
Följande provningsförfarande ska tillämpas på fordon med ombordladdare (inbyggda laddare):
|
|
Mellan laddarens (kontaktens) samtliga ingångar och fordonets exponerade ledande delar, inbegripet det elektriska chassit om sådant finns, ska en provningsväxelspänning på 2 × (Un + 1 200) V rms med en frekvens på 50 Hz eller 60 Hz påföras under 1 min, där Un är växelströmmens inspänning (rms). |
|
|
Provningen ska utföras på hela fordonet. |
|
|
Alla elektriska anordningar ska vara anslutna. |
I stället för den angivna växelströmsspänningen får en likströmsspänning vars värde motsvarar den angivna växelströmsspänningens toppvärde påföras under 1 min.
Efter provningen mäts isoleringsmotståndet när en likström på 500 V påförs mellan alla ingångar och fordonets exponerade ledande delar, inbegripet det elektriska chassit om sådant finns.
BILAGA 9B
PROVNING AV VATTENTÅLIGHET
1. ALLMÄNT
Isoleringsmotståndet ska mätas efter avslutat prestandaprov av vattentåligheten.
2. FÖRFARANDE
Följande provningsförfarande ska tillämpas på fordon med ombordladdare (inbyggda laddare).
Vattentåligheten ska provas enligt provningsförfarandet för att utvärdera IPX5-skydd mot intrång av vatten, på följande sätt:
|
a) |
Kapslingen begjuts med rent vatten från alla praktiskt genomförbara riktningar, med ett standardprovningsmunstycke enligt figuren. Provningsanordning för att verifiera skydd mot vattenstrålar (slangmunstycke) φD′ = 6,3 mm enhet: mm Följande förhållanden ska gälla:
|
|
b) |
Därefter ska en likström på 500 V påföras mellan alla högspänningsingångar och fordonets exponerade ledande delar/elektriska chassi om sådana finns, för att mäta isoleringsmotståndet. |