1.

Genom förevarande överklagande har Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd yrkat att domstolen ska upphäva tribunalens dom av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl/rådet (nedan kallad den överklagade domen, ( 2 ) i vilken tribunalen ogiltigförklarade rådets genomförandeförordning (EU) nr 626/2012 (nedan kallad den ifrågasatta förordningen). ( 3 )

2.

Mot bakgrund av att Changmao Biochemical Engineering inte var part utan intervenient i målet vid tribunalen ger detta överklagande domstolen tillfälle att pröva räckvidden av artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken föreskriver att intervenienter i första instans endast får överklaga tribunalens avgöranden om tribunalens beslut påverkar dem direkt. Detta mål väcker också frågan om tillämpningsområdet för artikel 11.9 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen) ( 4 ), vilken, vid översyn av antidumpningsåtgärder, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, kräver att samma metoder ska tillämpas som vid den ursprungliga undersökningen. Mot bakgrund av att kommissionen inkommit med ett anslutningsöverklagande i vilket kommissionen angriper tribunalens bedömning att sökanden, som är en unionstillverkare, är direkt berörd av förordningen i fråga behöver domstolen pröva huruvida tolkningen av villkoret ”direkt berörd” i den nyligen meddelade domen av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873), är tillämplig på antidumpningsområdet.

I.

Tillämpliga bestämmelser

3.

Artikel 11 i grundförordningen har rubriken ”Varaktighet, översyn och åtrerbetalning”. Artikel 11.9 har följande lydelse:

II.

Bakgrund till förfarandet

4.

Vinsyra används bland annat vid tillverkning av vin och andra drycker, som livsmedelstillsats och som fördröjningsmedel i gips. I Europeiska unionen och i Argentina framställs L+-vinsyra från biprodukter från vinframställning, så kallade jäsningsrester. I Kina framställs L+-vinsyra och DL-vinsyra från bensen. Den vinsyra som framställs genom kemisk syntes har samma fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som den som framställs från biprodukter från vinframställning.

5.

Changmao Biochemical Engineering är en kinesisk exporterande tillverkare av vinsyra. Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA, Distillerie Mazzari SpA, Caviro Distillerie Srl och Comercial Química Sarasa, SL (nedan kallade sökandena i första instans) är unionstillverkare av vinsyra.

6.

Den 24 september 2004 tog Europeiska kommissionen emot ett klagomål angående dumpning inom vinsyrasektorn från flera europeiska tillverkare, däribland Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA, Distillerie Mazzari och Comercial Química Sarasa.

7.

Den 30 oktober 2004 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina. ( 5 )

8.

Den 27 juli 2005 antog kommissionen förordning (EG) nr 1259/2005 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina. ( 6 )

9.

Den 23 januari 2006 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 130/2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina. ( 7 )

10.

Enligt förordning nr 130/2006 beviljades Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory (nedan kallade de två kinesiska exporterande tillverkarna) marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Antidumpningstullar om 10,1 procent respektive 4.7 procent påfördes produkter som tillverkats av de två kinesiska exporterande tillverkarna. ( 8 ) En antidumpningstull om 34,9 procent påfördes övriga bolag.

11.

Efter offentliggörandet, den 4 augusti 2010, av ett tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut ( 9 ) mottog kommissionen den 27 oktober 2010 en begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder från de fem unionstillverkarna som nämnts i punkt 5 ovan. Den 26 januari 2011 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång. ( 10 )

12.

Den 9 juni 2011 mottog kommissionen en begäran om en partiell interimsöversyn avseende de två kinesiska exporterande tillverkarna med stöd av artikel 11.3 i grundförordningen. Denna begäran gavs in av de fem unionstillverkare som nämnts i punkt 5 ovan. Den 29 juli 2011 publicerade kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina. ( 11 )

13.

Den 16 april 2012 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. ( 12 )

14.

Förordning nr 349/2012 behöll de antidumpningstullar som hade införts genom förordning nr 130/2006.

15.

När den partiella interimsöversynen avseende de två kinesiska exporterande tillverkarna hade avslutats antog rådet, den 26 juni 2012, den ifrågasatta förordningen om ändring av förordning nr 349/2012.

16.

Den ifrågasatta förordningen innebär i huvudsak att de båda kinesiska exporterande tillverkarnas ansökan om att beviljas marknadsekonomisk status avslås och att antidumpningstullen på produkter som tillverkas av de båda kinesiska exporterande tillverkarna, efter det att ett normalvärde konstruerats på grundval av uppgifter som lämnats av en samarbetande tillverkare i ett jämförbart land, närmare bestämt Argentina, höjs från 10,1 till 13,1 procent och från 4,7 till 8,3 procent. ( 13 )

17.

Den 5 oktober 2012 väckte Changmao Biochemical Engineering talan om ogiltigförklaring av den ifrågasatta förordningen.

18.

Genom dom av den 1 juni 2017 ( 14 ) ogiltigförklarade tribunalen denna förordning i den del som den avsåg Changmao Biochemical Engineering, då rådet och kommissionen genom att vägra det bolaget tillgång till uppgifter rörande prisskillnaden mellan DL-vinsyra och L+- vinsyra som var ett av de grundläggande inslagen vid beräkning av normalvärdet för DL-syra, hade åsidosatt Changmao Biochemical Engineerings rätt till försvar och artikel 20.2 i grundförordningen. Denna dom överklagades inte.

III.

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

19.

Den 28 september 2012 väckte sökandena i första instans talan om ogiltigförklaring av den ifrågasatta förordningen.

20.

Genom beslut av den 9 september 2016 och genom beslut av den 15 september 2016 biföll ordföranden på sjätte avdelningen kommissionens och Changmao Biochemical Engineerings interventionsansökningar till stöd för det beslut som begärts av rådet och angav att eftersom ansökningarna hade ingetts efter utgången av den frist som avses i artikel 116.6 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 ( 15 ), i deras senaste lydelse per den 19 juni 2013, medgavs dessa intervenienter rätt att yttra sig under det muntliga förfarandet, på grundval av den förhandlingsrapport som skulle tillställas dem.

21.

Genom den överklagade domen förklarade tribunalen att talan kunde tas upp till prövning, biföll sökandenas förstahandsyrkande och ogiltigförklarade den ifrågasatta förordningen.

22.

För det första ogillade tribunalen den invändning om rättegångshinder som framförts av rådet som innebar dels att sökandena inte var direkt och personligen berörda av den ifrågasatta förordningen, dels att de inte hade något berättigat intresse av att få saken prövad.

23.

I synnerhet ( 16 ) fann tribunalen att sökandena var direkt berörda av den ifrågasatta förordningen. Tribunalen erinrade om att enligt rättspraxis krävs, för att sökandena ska vara direkt berörda, att den angripna unionsrättsakten ska ha direkt inverkan på deras rättsliga ställning, å ena sidan, och att den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till dem den riktar sig till och som är ansvariga för att genomföra den, å andra sidan. Det sistnämnda kravet var uppfyllt eftersom medlemsstaterna, som ansvarar för genomförandet av den ifrågasatta förordningen, inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller tullsatsen för antidumpningstullen och införandet av denna tull på den berörda produkten. Vad beträffar det förstnämnda kravet tillbakavisade tribunalen rådets och kommissionens påstående att ändringen av antidumpningstullarna inte kan medföra några rättsverkningar för sökandena, eftersom de å ena sidan inte betalade någon antidumpningstull och de, å andra sidan, inte har någon subjektiv rätt till införandet av antidumpningstullar på en viss nivå i förhållande till deras konkurrenter. Om unionsdomstolarna skulle ha antagit en sådan restriktiv tolkning av detta krav, så skulle en talan som väckts av en tillverkare i unionen mot en förordning om införande av antidumpningstullar alltid avvisas, och detsamma skulle gälla en talan som väckts av en konkurrent till mottagaren av ett stöd som förklarats vara förenligt med den inre marknaden efter det att det formella granskningsförfarandet avslutats och en talan som väckts av en konkurrent mot ett beslut att förklara en koncentration förenlig med den inre marknaden. I rättspraxis hade emellertid dessa typer av talan förklarats kunna prövas. Mot bakgrund av att sökandena i förevarande mål hade begärt den partiella interimsöversynen och att de antidumpningstullar, som slutligen påförts i det förfarandet avsågs kompensera den skada som de lidit som konkurrerande tillverkare verksamma på samma marknad, var de direkt berörda av den ifrågasatta förordningen.

24.

För det andra godtog tribunalen den första grunden som innebar påstående om överträdelse av artikel 11.9 i grundförordningen.

25.

Tribunalen erinrade om att artikel 11.9 i grundförordningen föreskriver att kommissionen, vid varje undersökning avseende översyn, ska tillämpa samma metoder som vid den ursprungliga undersökningen, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, med beaktande av artikel 2 i den förordningen.

26.

I förevarande mål beräknades normalvärdet beträffande de båda kinesiska exporterande tillverkarna, som hade beviljats marknadsekonomisk status, i den ursprungliga undersökningen på grundval av varje bolags faktiska inhemska försäljningspris och beträffande de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av, i synnerhet, de priser som betalas på den inhemska marknaden i Argentina. I den ifrågasatta förordningen förvägrades de båda kinesiska exporterande tillverkarna marknadsekonomisk status med den följden att normalvärdet inte kunde fastställas på grundval av faktiska försäljningspriser på hemmamarknaden för var och en av dessa båda bolag. Det beräknades i huvudsak på grundval av tillverkningskostnaden i Argentina.

27.

Tribunalen fann att förhållandet att normalvärdet i den ursprungliga undersökningen beträffande de exporterande tillverkarna som inte beviljats marknadsekonomisk status beräknades på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina, medan normalvärdet beträffande de två bolag som förvägrats marknadsekonomisk status, i den ifrågasatta förordningen, konstruerades på grundval av tillverkningskostnaden i Argentina och inte på inhemska försäljningspriser i Argentina, utgör en ändring av metoder, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. Mot bakgrund av att den ifrågasatta förordningen inte hänvisade till en ändring av omständigheterna var denna ändring av metoder oförenlig med den bestämmelsen.

28.

Tribunalen ogiltigförklarade följaktligen den ifrågasatta förordningen. ( 17 )

29.

På sökandenas begäran förordnade tribunalen att de antidumpningstullar som införts genom den ifrågasatta förordningen skulle bestå vad gäller produkter från Ninghai Organic Chemical Factory fram till dess att Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen. Mot bakgrund av dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet(T‑442/12, EU:T:2017:372), kunde denna tull inte behållas avseende Changmao Biochemical Engineering.

IV.

Förfarandet vid EU-domstolen och framställda yrkanden

30.

Genom förvarande överklagande yrkar Changmao Biochemical Engineering att domstolen ska upphäva den överklagade domen i dess helhet och förplikta sökandena i första instans att ersätta klagandens rättegångskostnader både vid tribunalen och vid EU-domstolen.

31.

Distillerie Bonollo, Industria Chimica Valenzana (ICV), Distillerie Mazzari och Caviro Distillerie (gemensamt kallade Distillerie Bonollo) har yrkat att domstolen ska avvisa överklagandet eller att det i vart fall ska ogillas. Distillerie Bonollo har vidare yrkat att domstolen ska förplikta klaganden och intervenienterna att ersätta dess rättegångskostnader vid tribunalen och i EU-domstolen.

32.

Rådet har yrkat att domstolen ska avvisa överklagandet och förplikta klaganden att ersätta kostnaderna i målet om överklagande.

33.

Kommissionen har yrkat att domstolen ska avvisa överklagandet eller att det i vart fall ska ogillas och att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

34.

Kommissionen har ingett ett anslutningsöverklagande. Den har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, förklara att de fyra första grunderna som anförts vid tribunalen inte kan tas upp till prövning ( 18 ) och förklara att den femte grunden som anförts vid tribunalen inte kan leda till bifall eller i andra hand återförvisa målet till tribunalen för prövning av den femte grunden som anförts i första instans. ( 19 ) I andra hand har kommissionen yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen i den del som rådet anmodas att vidta de åtgärder som krävs för att följa den. Kommissionen har också yrkat att domstolen ska förplikta Changmao Biochemical Engineering att ersätta rättegångskostnaderna.

35.

Distillerie Bonollo har yrkat att domstolen ska avvisa den andra delen av den första grunden i anslutningsöverklagandet ( 20 ) eller i andra hand förklara att den inte kan vinna bifall. Distillerie Bonollo har vidare yrkat att domstolen ska avslå återstoden av anslutningsöverklagandet då det saknar grund eller är verkningslöst. Slutligen har Distillerie Bonollo yrkat att domstolen ska förplikta kommissionen att ersätta Distillerie Bonollos rättegångskostnader i målet vid domstolen samt de rättegångskostnader som uppstår efter eventuell återförvisning till tribunalen.

36.

Rådet har anslutit sig till kommissionens yrkanden i anslutningsöverklagandet.

37.

Changmao Biochemical Engineering har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, förklara att de fyra första grunderna som anförts vid tribunalen inte kan tas upp till prövning, förklara att den femte grunden som anförts vid tribunalen inte kan vinna bifall eller i andra hand återförvisa målet till tribunalen för prövning av den femte grunden som anförts i första instans. I andra hand har bolaget yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen i den del som rådet anmodas att vidta nödvändiga åtgärder för att följa denna dom. Slutligen har bolaget yrkat att domstolen ska förplikta Distillerie Bonollo att ersätta Changmao Biochemical Engineerings rättegångskostnader.

38.

Changmao Biochemical Engineering, Distillerie Bonollo, rådet och kommissionen yttrade sig muntligen vid förhandlingen den 24 oktober 2019.

V.

Anslutningsöverklagandet

39.

Mot bakgrund av att kommissionens anslutningsöverklagande främst är inriktat på avvisning av talan i första instans bör det prövas först.

A.

Parternas argument

40.

Kommissionen har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, avvisa de fyra första grunderna som anförts vid tribunalen ( 21 ) och underkänna den femte grunden som anförts i första instans, eller, i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för prövning av den femte grunden. ( 22 ) I andra hand har kommissionen yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen i den del som tribunalen i andra punkten i domslutet anmodat rådet att vidta nödvändiga åtgärder för att följa domen.

41.

Till stöd för sitt yrkande att domstolen ska upphäva den överklagade domen åberopar kommissionen en enda grund för överklagandet. Den har påstått att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 51–73 i den överklagade domen fann att Distillerie Bonollo var direkt berörd av den ifrågasatta förordningen.

42.

För det första har kommissionen påstått att tribunalen inte kunde stödja sig på rätten till ett effektivt rättsmedel som fastställs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) för en vid tolkning av villkoret direkt berörd. Denna tolkning enligt vilken detta krav är uppfyllt när den angripna unionsrättsakten har en materiell inverkan på sökandens ställning är också oförenlig med fast rättspraxis som kräver en rättslig inverkan på sökandens ställning. För det andra har kommissionen gjort gällande att för att den ifrågasatta förordningen ska anses påverka Distillerie Bonollos rättsliga ställning krävs det att den ger bolaget en självständig rättighet. Enligt kommissionens uppfattning har emellertid inte Distillerie Bonollo en rätt att kräva att konkurrerande producenter påförs en viss nivå av antidumpningsåtgärder, eftersom artikel 21 i grundförordningen tillåter att rådet och kommissionen avstår från att vidta åtgärder när detta inte skulle ligga i unionens intresse.

43.

Kommissionen drar slutsatsen att den överklagade domen ska upphävas.

44.

Kommissionen har följaktligen yrkat att domstolen ska avvisa de fyra första grunderna som framförts vid tribunalen och underkänna den femte grunden som anförts i första instans. Beträffande den sistnämnda grunden som innebär åsidosättande av rätten till försvar och av motiveringsskyldigheten godtar kommissionen att den kan prövas, eftersom den är processuell och inte materiell. Denna grund är emellertid enligt kommissionens uppfattning utan fog, eftersom Distillerie Bonollo under det administrativa förfarandet vid åtskilliga tillfällen hade skriftligt och muntligt utbyte av synpunkter med kommissionen. Om emellertid domstolen skulle finna att den inte kan meddela dom avseende den femte grunden som anförts vid tribunalen, så har kommissionen yrkat att målet ska återförvisas till tribunalen för prövning av den grunden.

45.

I andra hand har kommissionen yrkat att domstolen ska upphäva den andra punkten i domslutet i den överklagade domen. Till stöd för detta yrkande har kommissionen åberopat en enda grund för överklagandet innebärande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den behöll antidumpningstullen som påfördes genom den ifrågasatta förordningen ”fram till dess [kommissionen] och [rådet] har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa [förevarande] dom”. Kommissionen hävdar att alltsedan ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 ( 23 ) får endast kommissionen vidta antidumpningsåtgärder.

46.

Changmao Biochemical Engineering ansluter sig till kommissionens samtliga yrkanden men inte till det alternativa yrkandet som framförts av kommissionen (som sammanfattas i föregående punkt). Bolaget har vidare yrkat att domstolen ska förplikta Distillerie Bonollo att ersätta Changmao Biochemical Engineerings rättegångskostnader.

47.

Distillerie Bonollo har yrkat att anslutningsöverklagandet ska ogillas.

48.

Beträffande kommissionens påstående att den femte grunden som anförts vid tribunalen saknar fog har Distillerie Bonollo för det första gjort gällande att detta påstående inte kan prövas. Detta beror, för det första, på att tribunalen inte prövade denna grund, för det andra är det en faktisk fråga och för det tredje hänvisar anslutningsöverklagandet till rådets svar på tribunalens skriftliga frågor varav kommissionen, enligt Distillerie Nonollo. inte fått ett exemplar, eftersom kommissionen fått tillstånd att intervenera enbart på grundval av rapporten inför förhandlingen. I vart fall är detta påstående grundlöst enligt Distillerie Bonollo.

49.

För det andra, vad beträffar den enda grunden som åberopats till stöd för yrkandet om upphävande av den överklagade domen, har Distillerie Bonollo påstått att denna grund ska avvisas till den del som den riktar sig mot punkterna 59 och 63 i den överklagade domen. Detta hänger samman med att såvitt gäller den förstnämnda punkten angriper kommissionen en bedömning av en faktisk omständighet och beträffande den sistnämnda punkten avser kommissionen endast att ersätta tribunalens tolkning med sin egen.

50.

Distillerie Bonollo har vidare påstått att denna enda grund för överklagandet är totalt grundlös och verkningslös. Distillerie Bonollo menar i synnerhet att tribunalen inte åberopade principen om ett effektivt rättsmedel i syfte att vidga begreppet direkt berörd mot bakgrund av att hänvisningen i punkt 93 i den överklagade domen till den principen är överflödig. En sökande är dessutom direkt berörd av en unionsrättsakt när, som tribunalen fann i punkt 52 i den överklagade domen, denne som marknadsaktör är direkt berörd i konkurrensen med andra marknadsaktörer. Detta test har godtagits av EU-domstolen i dess dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 43). Distillerie Bonollo hävdar därför att det är direkt berört som en direkt konkurrent till de två kinesiska exporterande tillverkarna på vars produkter den ifrågasatta förordningen underlåter att införa adekvata antidumpningstullar.

51.

För det tredje har Distillerie Bonollo påstått att den enda grund som framförts till stöd för kommissionens alternativa yrkande är obefogad. Den andra punkten i domslutet i den överklagade domen förutsätter inte endast att rådet utan även att den behöriga institutionen, det vill säga kommissionen, vidtar nödvändiga åtgärder för att följa domen.

52.

Rådet ansluter sig till samtliga yrkanden som framställts av kommissionen.

53.

För det första har rådet påstått att den överklagade domen ska upphävas då tribunalen felaktigt fann att de fyra grunderna i sak som åberopats kunde tas upp till prövning. Fastän villkoret ”direkt berörd” ska tolkas mot bakgrund av principen om effektivt rättsmedel, kan inte denna princip medföra att villkoren för prövning som anges i artikel 263 fjärde stycket FEUF sätts åt sidan. Dessutom är den rättspraxis som förutsätter att unionsrättsakten påverkar sökandens rättsliga ställning, inte dennes faktiska ställning, fortfarande uttryck för gällande rätt. En förordning som inför antidumpningstullar kan inte ha någon rättslig verkan för unionstillverkare, eftersom, för det första, dessa tillverkare inte betalar dessa tullar och, för det andra, de inte har någon rätt att införa tullar för exporterande tillverkare i tredjeland. Därför fann tribunalen, i punkterna 52 och 53 i den överklagade domen, felaktigt att kravet ”direkt berörd” endast kräver att sökandens faktiska ställning ska påverkas.

54.

För det andra har rådet gjort gällande att om domstolen upphäver den överklagade domen ska den underkänna den femte grunden som åberopats vid tribunalen.

55.

För det tredje har rådet påstått att om domstolen beslutar att den överklagade domen inte ska upphävas, så ska den ändå upphäva den andra punkten i domslutet i den domen, eftersom förordning nr 37/2014 endast ger kommissionen behörighet att vidta antidumpningsåtgärder.

B.

Bedömning

56.

Genom sitt anslutningsöverklagande avser kommissionen åstadkomma att den överklagade domen upphävs (nedan kallat kommissionens huvudyrkande) på den grunden att tribunalen felaktigt, i punkterna 51–73 i den överklagade domen, fann att Distillerie Bonollo var direkt berört av den ifrågasatta förordningen. I andra hand har kommissionen yrkat att den andra punkten i domslutet i den överklagade domen upphävs i den del som den punkten anmodar rådet att vidta åtgärder som krävs för att följa den domen (nedan kallat kommissionens andrahandsyrkande) på den grunden att kommissionen alltsedan ikraftträdandet av förordning nr 37/2014 är ensamt behörig att vidta antidumpningsåtgärder.

57.

Distillerie Bonollo har hävdat att kommissionens båda yrkanden ska ogillas medan rådet och Changmao Biochemical Engineering ansluter sig till båda yrkandena.

1.

Huruvida anslutningsöverklagandet kan tas upp till saklig prövning

58.

Distillerie Bonollo ifrågasätter för det första att den enda grunden för överklagande som anförts till stöd för kommissionens huvudyrkande, som innebär felaktig bedömning av villkoret ”direkt berörd” i den omfattning som denna grund är inriktad på vissa punkter i den överklagade domen, kan tas upp till prövning i sak och för det andra att kommissionens yrkande att domstolen ska underkänna den femte grunden som anförts vid tribunalen kan tas upp till prövning i sak. ( 24 )

59.

Dessa avvisningsyrkanden ska enligt min uppfattning ogillas.

a)

Avvisning av den enda grunden för överklagandet som anförts till stöd för kommissionens huvudyrkande i den del som den riktas mot punkterna 59 och 63 i den överklagade domen

60.

För det första har Distillerie Bonollo gjort gällande att den enda grunden för överklagandet ska avvisas i den del som den riktas mot punkt 59 i den överklagade domen i vilken tribunalen fann att Distillerie Bonollo var direkt berört av den ifrågasatta förordningen då den ålägger de två kinesiska exporterande tillverkarna antidumpningstullar som är avsedda att kompensera den skada som drabbat Distillerie Bonollo som konkurrent till dessa två kinesiska tillverkare. Enligt Distillerie Bonollos uppfattning är detta en faktisk fråga.

61.

Enligt min uppfattning ska detta avvisningsyrkande avslås. Kommissionen angriper inte tribunalens bedömning i punkt 59 i den överklagade domen att Distillerie Bonollo var i direkt konkurrens med de två kinesiska exporterande tillverkarna, vilket innebär en faktisk bedömning som inte kan blir föremål för prövning vid EU-domstolen. ( 25 ) Kommissionens inställning med avseende på punkt 59 i den överklagade domen är snarare att den skada som drabbat unionen inte bedömdes i den ifrågasatta förordningen utan i ”tidigare rättsakter” (det vill säga förordning nr 349/2012 och förordning nr 130/2006) med den följden att inverkan på Distillerie Bonollos rättsliga ställning inte orsakats av den ifrågasatta förordningen utan av dessa ”tidigare rättsakter”. Detta är en rättsfråga.

62.

För det andra har Distillerie Bonollo påstått att den enda grunden för överklagandet ska avvisas i den del som den riktas mot punkt 63 i den överklagade domen, i vilken tribunalen tillbakavisade rådets argument att för att uppfylla villkoret direkt berörd ska sökanden ”ha en subjektiv rätt till införandet av antidumpningstullar på en viss nivå”. Detta beror enligt Distillerie Bonollo på att kommissionen endast avser ersätta tribunalens tolkning med sin egen.

63.

Detta avvisningsyrkande ska också enligt min uppfattning ogillas. Det är riktigt att detta argument framfördes i första instans av rådet på vars sida kommissionen intervenerade. När en klagande angriper tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten kan emellertid rättsfrågor som prövats i första instans tas upp igen i ett överklagande. Om klaganden inte kunde grunda sitt överklagande på rättsliga grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen, så skulle överklagandet delvis berövas sitt syfte. ( 26 ) Kommissionen angriper dessutom en specifik punkt i den överklagade domen, närmare bestämt punkt 63.

b)

Huruvida kommissionens yrkande att den femte grunden som anförts vid tribunalen ska underkännas kan tas upp till prövning

64.

Kommissionen har i anslutningsöverklagandet angett skälen varför Distillerie Bonollo inte enligt dess uppfattning är direkt berört av den ifrågasatta förordningen och dragit slutsatsen att den överklagade domen ska upphävas i dess helhet samt yrkat att domstolen ska underkänna den femte grunden som anförts vid tribunalen som innebär åsidosättande av rätten till försvar och av motiveringsskyldigheten.

65.

Distillerie Bonollo har bestritt att kommissionens begäran, att den femte grunden som anförts vid tribunalen ska underkännas, kan tas upp till prövning. Detta beror för det första på att tribunalen inte prövade den femte grunden och för det andra på att frågan huruvida i synnerhet rätten till försvar för Distillerie Bonollo åsidosatts är en faktisk fråga.

66.

Enligt min mening ska detta avvisningsyrkande ogillas.

67.

Det är för det första riktigt att tribunalen inte i den överklagade domen prövade den femte grunden som anförts vid tribunalen. Den behövde inte göra det då den godtog den första grunden innebärande åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen, och den ogiltigförklarade den ifrågasatta förordningen på den grunden. ( 27 ) Härav följer dock inte att kommissionens begäran att domstolen ska underkänna den femte grunden som anförts i första instans ska avvisas. Detta beror på att det framgår av överklagandet att kommissionen begär att domstolen prövar och underkänner den femte grunden som anförts i första instans vid utövande av domstolens behörighet enligt artikel 61 i domstolens stadga att själv slutligt avgöra målet efter det att den upphävt tribunalens avgörande. I anslutningsöverklagandet är det faktiskt först efter det att kommissionen angett skälen varför Distillerie Bonollo inte är direkt berört av den överklagade domen och varför den domen ska upphävas som kommissionen begär att domstolen ska underkänna den femte grunden som anförts i första instans. Kommissionen förklarar dessutom i sitt svar att det är ”för att bistå EU-domstolen när den utövar sin behörighet enligt artikel 61 i stadgan” som den framlägger sina synpunkter på den femte grunden som anförts vid tribunalen.

68.

Fastän artikel 61 i stadgan inte anger huruvida domstolen får pröva faktiska frågor när den slutligt avgör målet har domstolen för det andra i praktiken antagit denna behörighet. ( 28 ) Om därför prövningen av den femte grunden som anförts i första instans skulle kräva bedömning i faktiskt hänseende, så skulle inte detta ha någon inverkan på huruvida kommissionens begäran, att denna grund ska underkännas, kan prövas.

c)

Frågan om avvisning av kommissionens begäran att den femte grunden som anförts vid tribunalen ska underkännas i den del som den hänvisar till argument som framförts av rådet i dess svar på tribunalens skriftliga frågor

69.

Kommissionen åberopar i sitt anslutningsöverklagande som stöd för sin begäran att domstolen ska underkänna den femte grunden som anförts vid tribunalen, rådets svar på de skriftliga frågor som ställts av tribunalen ( 29 ) som en åtgärd för processledning. ( 30 )

70.

Distillerie Bonollo har anfört att hänvisningarna i anslutningsöverklagandet till rådets svar på tribunalens skriftliga frågor ska avvisas. Detta följer enligt Distillerie Bonollos uppfattning av den omständigheten att kommissionen beviljades tillstånd att intervenera i första instans enligt artikel 116.6 i rättegångsreglerna för tribunalen av den 2 maj 1991, det vill säga på grundval av förhandlingsrapporten. Kommissionen hade således inte rätt att erhålla ett exemplar av rådets svar på tribunalens skriftliga frågor. Distillerie Bonollo yrkar följaktligen att domstolen ska avböja att pröva kommissionens yrkande att underkänna den femte grunden som anförts vid tribunalen.

71.

Enligt min åsikt kan inte anslutningsöverklagandet avvisas till den del som det hänvisar till argument som framförts av rådet i dess svar på tribunalens frågor.

72.

I förevarande mål fick kommissionen tillstånd att intervenera vid tribunalen enligt artikel 116.6 i rättegångsreglerna för tribunalen av den 2 maj 1991. ( 31 )

73.

I artikel 116.6 i rättegångsreglerna för tribunalen av den 2 maj 1991 anges att om interventionsansökan ingivits efter utgången av den sexveckorsfrist efter kungörelse i Europeiska unionens officiella tidning om talans anhängiggörande, så ”kan [intervenienten] på grundval av den förhandlingsrapport som tillställs honom, yttra sig muntligen vid förhandlingen.” Härav följer att intervenienten i denna situation inte har rätt att erhålla ett exemplar av ansökan, svaromålet, repliken eller dupliken. ( 32 )

74.

I förevarande mål hade emellertid kommissionen rätt att erhålla ett exemplar av ansökan och svaromålet. Detta beror på att artikel 24.7 i rättegångsreglerna för tribunalen av den 2 maj 1991 ( 33 ) föreskriver att ”när rådet eller [kommissionen] inte är part i ett mål, ska kopior av ansökan och svaromålet, utan därtill fogade bilagor, vidarebefordras till dessa institutioner, så att de kan pröva om det med åberopande av artikel 277 FEUF görs gällande att en av institutionernas rättsakter inte ska tillämpas”.

75.

Jag konstaterar att de argument som framförts av rådet i dess svar på tribunalens skriftliga frågor, till vilka kommissionen hänvisar i sitt anslutningsöverklagande, ( 34 ) också anges i rådets svaromål vid tribunalen, ( 35 ) av vilket kommissionen hade rätt att få ett exemplar.

76.

Oavsett huruvida kommissionen hade rätt att erhålla ett exemplar av rådets svar på tribunalens skriftliga frågor kan därför den omständigheten att kommissionen i sitt anslutningsöverklagande hänvisar till argument som framförts av rådet i dess svar på dessa skriftliga frågor inte leda till avvisning av anslutningsöverklagandet i den omfattning som det hänvisar till rådets argument.

2.

Prövning i sak

77.

Som nämnts i punkt 56 ovan yrkar kommissionen upphävande av den överklagade domen eller i andra hand upphävande av den andra punkten i domslutet i den överklagade domen. Jag kommer att behandla varje yrkande för sig.

a)

Beträffande kommissionens huvudyrkande om upphävande av den överklagade domen

78.

Genom sin enda grund för överklagandet har kommissionen gjort gällande att tribunalen felaktigt fann att Distillerie Bonollo var direkt berört av den ifrågasatta förordningen.

79.

Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får fysiska eller juridiska personer väcka talan mot en rättsakt som inte är riktad till dem om rättsakten direkt och personligen berör dem.

80.

Enligt domstolens fasta praxis är villkoret att en fysisk eller juridisk person ska vara direkt berörd av det beslut som talan avser uppfyllt om två kriterier samtidigt är uppfyllda. För det första måste den ifrågasatta rättsakten ha direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning. För det andra får rättsakten inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen, utan tillämpning av några mellanliggande bestämmelser. ( 36 )

81.

Tribunalen fann i punkt 59 i den överklagade domen att den ifrågasatta förordningen direkt berörde den rättsliga ställningen för sökandena i första instans då denna förordning var ursprunget till den partiella interimsöversynen och då antidumpningstullarna som infördes i slutet av detta förfarande var avsedda att motverka den skada som det lidit som konkurrent till de två kinesiska exporterande tillverkarna. Beträffande det andra kriteriet för villkoret ”direkt berörd” var det också uppfyllt mot bakgrund av att medlemsstaterna inte hade något utrymme för skönsmässig bedömning avseende antidumpningstullsatsen och påförandet av tullen på produkterna i fråga.

82.

Jag konstaterar att anslutningsöverklagandet endast avser tribunalens bedömning i punkterna 51–73 i den överklagade domen av det första kriteriet för villkoret direkt berörd men inte bedömningen i punkt 50 i denna dom av det andra kriteriet.

83.

Kommissionens inställning är att den ifrågasatta förordningen inte påverkar Distillerie Bonollos rättsliga ställning då det inte har några rättigheter som kan påverkas genom antagandet av denna förordning. Enligt kommissionens uppfattning ger visserligen grundförordningen Distillerie Bonollo processuella rättigheter i sin egenskap av klagande, men det är endast materiella rättigheter och inte processuella rättigheter som har betydelse för bedömningen av huruvida Distillerie Bonollos rättsliga ställning påverkas. Varken EUF-fördraget eller grundförordningen ger Distillerie Bonollo en materiell rätt att kräva att en viss nivå för antidumpningstullar ska påföras konkurrerande tillverkare i tredjeland.

84.

Distillerie Bonollo anser å sin sida att den ifrågasatta förordningen direkt påverkar dess rättsliga ställning då det har en rätt att inte bli utsatt för konkurrens som snedvrids av dumpning på den marknad på vilken det är verksamt. Detta följer analogt av punkt 50 i dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873).

85.

Min uppfattning är att domstolen ska underkänna den enda grunden för överklagandet som framförts av kommissionen till stöd för dess huvudyrkande. Som jag kommer att förklara nedan föreslår jag att tillämpning sker på förevarande mål av den lösning som domstolen valde i dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873), och att den ifrågasatta förordningen ska anses direkt påverka Distillerie Bonollos rättsliga ställning på grund av dess rätt att inte bli utsatt för konkurrens som snedvrids av dumpning på den marknad på vilken det är verksamt.

86.

Inledningsvis konstaterar jag att till skillnad från vad rådet gjort gällande följer det inte av omständigheten att den ifrågasatta förordningen inte kräver att Distillerie Bonollo betalar antidumpningstullar att denna förordning inte påverkar dess rättsliga ställning.

87.

Detta beror på att antidumpningstullar per definition påförs produkter som tillverkas av tillverkare i tredjeland, inte produkter som tillverkas av unionsproducenter såsom Distillerie Bonollo. Om domstolen skulle godta rådets synsätt, så skulle följaktligen unionsproducenter inte ha rätt att begära ogiltigförklaring av en förordning som inför antidumpningsåtgärder. Detta skulle knappast vara förenligt med dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen (264/82, EU:C:1985:119, punkterna 12–16), och dom av den 18 oktober 2018, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./kommissionen (T‑364/16, EU:T:2018:696, punkterna 36–53), i vilka talan av en unionsproducent förklarades kunna föras.

88.

Ett annat argument för min slutsats i punkt 85 ovan är att antidumpningstullar betalas av dem som importerar den berörda produkten till EU, medan de uppbärs av tullmyndigheterna i medlemsstaterna vid frisläppande av denna produkt i EU. De betalas inte av de exporterande tillverkarna. Om därför domstolen skulle godta rådets synsätt, så skulle exporterande producenter inte ha rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av en förordning som påför antidumpningstullar på import av deras egna produkter in i EU. Detta skulle knappast inte heller vara förenligt med fast rättspraxis som tillåter talan som förs av de producenter och exportörer av produkten i fråga som har anklagats för att bedriva dumpning på grundval av information som avser deras affärsverksamhet. ( 37 )

89.

Dessutom, såsom nämnts i punkt 85 ovan, håller jag med Distillerie Bonollo om att den ifrågasatta förordningen, genom att den försätter bolaget i en oförmånlig situation, direkt påverkar bolagets rätt att inte utsättas för snedvriden konkurrens på den marknad där det är verksamt.

90.

För det första följer detta av dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873). I denna dom förklarade domstolen att beslutet varigenom kommissionen, för det första, fann att vissa åtgärder utgjorde otillåtet statligt stöd men avstod från att återkräva det och, för det andra, fann att andra åtgärder inte utgjorde statligt stöd, direkt påverkade sökandenas rättsliga ställning då det innebar en konkurrensnackdel för dem och därigenom påverkade deras rätt att inte utsättas för snedvriden konkurrens genom åtgärderna i fråga på den marknad där de var verksamma. ( 38 ) Denna rätt har, såsom domstolen förklarat, tilldelats sökandena i första instans genom fördragsbestämmelserna om statligt stöd, det vill säga artiklarna 107 och 108 FEUF, vars mål är att upprätthålla konkurrens. ( 39 )

91.

Jag föreslår att den lösning som domstolen kommit fram till i den dom som nämnts i föregående punkt ska tillämpas på förevarande mål som inte rör regler om statligt stöd utan antidumpningsbestämmelser. Jag anser att det ifrågasatta beslutet direkt påverkar Distillerie Bonollos rättsliga ställning på grund av dess rätt att inte bli utsatt för konkurrens som snedvrids, inte av statligt stöd (som var fallet i den domen), utan av bruket av dumpning på den marknad där det är verksamt.

92.

Till stöd för denna lösning konstaterar jag att antidumpningsreglerna, i likhet med artiklarna 107 och 108 FEUF, eftersträvar att bevara konkurrens. Antidumpningsåtgärder har viserligen, enligt artikel 21.1 i grundförordningen ett tudelat mål, nämligen, å ena sidan, att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och, å andra sidan, att återställa en effektiv konkurrens. Jag betonar emellertid att dumpning ska ses som illojal konkurrens som bedrivs av producenter i tredjeland, mot vilken unionsproducenter måste skyddas. ( 40 ) Härav följer att antagandet av antidumpningstullar enligt rättspraxis är en säkerhets- och skyddsåtgärd mot illojal konkurrens som följer av dumpning. ( 41 ) Enligt min uppfattning är därför undanröjande av snedvridning av handeln framför allt ett villkor för återställandet av sund konkurrens på den inre marknaden.

93.

Jag noterar också att betydelsen av konkurrenssyftet med antidumpningstullar bestyrks av regeln om lägsta tull. Enligt den regeln, som fastslås i den sista meningen i artikel 9.4 i grundförordningen, får storleken på antidumpningstullen inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen, om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. Regeln om lägsta tull säkerställer att unionsindustrin inte får skydd utöver vad som krävs för att motverka de skadliga verkningarna av den dumpade importen, ( 42 ) eller, med andra ord, att unionsindustrin inte tillerkänns en större konkurrensfördel gentemot subventionerad import. ( 43 )

94.

I analogi med dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873), måste därför den ifrågasatta förordningen anses direkt påverka Distillerie Bonollos rätt att inte utsättas för konkurrens som snedvrids genom dumpning på den marknad där det är verksamt och följaktligen direkt påverka dess rättsliga ställning. Såsom tribunalen fann i punkt 59 i den överklagade domen är Distillerie Bonollo en unionsproducent av vinsyra, och detta bolag är verksamt på samma marknad som de två kinesiska exporterande tillverkarna. Eftersom dessa två exporterande tillverkare, enligt detta bolag, påförs inadekvata antidumpningstullar genom den ifrågasatta förordningen, försätts det i en oförmånlig situation i konkurrenshänseende på den inre marknaden.

95.

För det andra, i motsats till vad kommissionen påstått, följer det inte av artikel 9.4 och artikel 21 i grundförordningen att Distillerie Bonollo inte har en rätt att inte bli utsatt för konkurrens som är snedvriden genom dumpning på den marknad där det är verksamt.

96.

Kommissionens argument är att kommissionen, när det har fastställts att dumpning föreligger och skada har orsakats därav, enligt artikel 9.4 och artikel 21 i grundförordningen ändå får avstå från att införa antidumpningsåtgärder, om sådana åtgärder inte ligger i unionens intresse. Enligt kommissionens uppfattning följer härav att Distillerie Bonollo inte har en materiell rätt till skydd mot dumpning.

97.

Jag delar inte den uppfattningen.

98.

Enligt tribunalens praxis har unionsindustrin förvisso inte någon rätt till skyddsåtgärder även om dumpning och skada har fastställts föreligga, mot bakgrund av att sådana åtgärder endast får införas när det också har fastställts i enlighet med artikel 9.4 och artikel 21 i grundförordningen att de är motiverade i unionens intresse. ( 44 ) Undersökning av unionens intresse kräver en utvärdering av de sannolika följderna av att både tillämpa och inte tillämpa föreslagna åtgärder för unionsindustrins intresse och för övriga intressen som står på spel, det vill säga importörer, industrin i tidigare led, användare och företag som bearbetar den berörda produkten, samt konsumenter. ( 45 ) Det krävs en avvägning av dessa parters intressen. ( 46 )

99.

Jag konstaterar emellertid att detta är ett negativt krav. Enligt artikel 21.1 i grundförordningen är det endast om föreslagna antidumpningsåtgärder inte ligger i unionens intresse som kommissionen får avstå från att anta sådana åtgärder. ( 47 ) Kommissionen har mycket sällan i praktiken beslutat att inte införa antidumpningsåtgärder på de grunderna att det inte låg i unionens intresse att införa dem trots att övriga tre villkor (det vill säga dumpning, skada och orsakssamband) var uppfyllda. ( 48 )

100.

Jag understryker dessutom att förhållandet att kommissionen kan avstå från att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd om detta skulle stå i strid med en allmän princip i unionsrätten ( 49 ) eller att den berörda medlemsstaten kan avstå från att verkställa beslutet om återkrav om det föreligger ett absolut hinder mot att korrekt verkställa det ( 50 ) inte hindrade att domstolen, i dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873), förklarade att konkurrenterna till stödmottagarna har en rätt att inte bli utsatta för konkurrens som snedvrids av statligt stöd på den marknad där de är verksamma.

101.

När i synnerhet återkrav av olagligt och oförenligt stöd skulle åsidosätta principen om skydd för stödmottagarens berättigade förväntningar ( 51 ) är kommissionen inte längre skyldig att fatta beslut om återkrav. ( 52 ) Den behöver inte fatta beslut om återkrav. I detta fall leder inte konstaterandet av att stödet är oförenligt med den inre marknaden till återställande av konkurrens på den berörda marknaden. Detta hindrar emellertid som nämnts i föregående punkt inte att domstolen förklarar att stödmottagarens konkurrenter har en rätt att inte bli utsatta för konkurrens som snedvrids av statligt stöd.

102.

När införande av antidumpningsåtgärder inte skulle ligga i unionens intresse kan kommissionen på samma sätt besluta att inte vidta sådana åtgärder. I detta fall undanröjs inte snedvridningen av handeln till följd av dumpning och konkurrensen återställs inte på den inre marknaden. Detta bör inte hindra att domstolen förklarar att en unionstillverkare har rätt att inte bli utsatt för konkurrens som snedvrids genom dumpning.

103.

För det tredje, till skillnad från vad kommissionen och rådet har gjort gällande, skulle, om domstolen finner att det första kriteriet för villkoret direkt berörd är uppfyllt i förevarande mål, inte detta bero på de faktiska verkningarna av den ifrågasatta förordningen för Distillerie Bonollos ställning (i motsats till denna förordnings rättsliga verkningar).

104.

Som nämnts ovan i punkt 85 påverkar den ifrågasatta förordningen direkt Distillerie Bonollos ställning på grund av dess rätt att inte bli utsatt för konkurrens som snedvrids genom dumpning, inte på grund av denna förordnings faktiska verkningar.

105.

Jag konstaterar att det inte föreligger någon motsägelse mellan den lösning som föreslås i punkt 85 ovan och vad som anges i punkt 81 i dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association (C‑465/16 P, EU:C:2019:155). I denna punkt fann domstolen att den omständigheten att en förordning som införde antidumpningstullar på import av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater medförde en konkurrensnackdel för de amerikanska tillverkarna av bioetanol inte i sig själv kunde leda till slutsatsen att de därmed var direkt berörda av förordningen. Jag framhåller för det första att dessa amerikanska bioetanolproducenter var producenter i tredjeland, vars produkter var föremål för antidumpningstullar, medan jag hävdar att unionsproducenter har en rätt att inte utsättas för konkurrens som snedvrids genom dumpning. För det andra var dessa amerikanska bioetanoltillverkare inte verksamma på den inre marknaden, ( 53 ) medan jag hävdar att faktiska aktörer på marknaden, inte potentiella aktörer, har denna rätt. ( 54 )

106.

För det fjärde, i motsats till vad kommissionen och rådet påstått, innebär inte den lösning som föreslagits i punkt 85 ovan en ”upplösning” av det första kriteriet för villkoret direkt berörd.

107.

Som nämnts i punkt 87 ovan har unionsproducenter i dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet (264/82, EU:C:1985:119, punkterna 11–16), befunnits ha talerätt att begära ogiltigförklaring av en förordning som införde antidumpningstullar. Dessutom befanns unionsproducenter, i dom av den 18 oktober 2018, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl. (T‑364/16, EU:T:2018:696, punkterna 36–53), ha talerätt att angripa ett beslut varigenom kommissionen, i syfte att genomföra domstolens dom, föreskrev att uppbörd inte skulle ske av antidumpningstullar på produkter som tillverkats av en specifik exporterande producent.

108.

Härav följer att om domstolen skulle anse att den ifrågasatta förordningen direkt påverkar Distillerie Bonollos rättsliga ställning, så innebär detta inte att domstolen, såsom kommissionen och rådet har påstått, kommer att ”lösa upp” villkoret ”direkt berörd”. Dess avgörande skulle vara i linje med den rättspraxis

109.

Ett särskilt argument för denna slutsats är att anledningen till att sökande (unionsproducenter, exporterande producenter eller importörer) på antidumpningsområdet har förklarats sakna talerätt att begära ogiltigförklaring av en förordning som inför antidumpningsåtgärder är att de inte var personligen berörda av denna förordning. Detta berodde inte på att de inte var direkt berörda av den. ( 55 )

110.

Det finns såvitt jag känner till endast ett undantag. Det är domen av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association (C‑465/16 P, EU:C:2019:155), i vilken de amerikanska bioetanoltillverkarna nekades talerätt på den grunden att de inte var direkt berörda av den angripna rättsakten. Såsom nämnts i punkt 105 ovan berodde emellertid detta på den särskilda omständigheten att dessa tillverkare inte direkt exporterade bioetanol till EU och att deras tillverkning därför inte direkt påfördes de införda antidumpningstullarna.

111.

I mål där sökande har förklarats ha talerätt att begära ogiltigförklaring av en förordning som inför antidumpningsåtgärder antingen prövades dessutom inte villkoret ”direkt berörd” ( 56 ) eller befanns det vara uppfyllt. Där det förklarades vara uppfyllt berodde det på det andra kriteriet för villkoret ”direkt berörd”, det vill säga, såsom nämnts i punkt 80 ovan, på den grunden att tullmyndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga att utan utrymme för skönsmässig bedömning påföra de tullar som införts genom en antidumpningsförordning. Det första kriteriet prövades inte. ( 57 )

112.

Det finns såvitt jag känner till endast två undantag. Dom av den 26 september 2000, Starway/rådet (T‑80/97, EU:T:2000:216), i vilken en förordning om utvidgning av antidumpningstullar förklarades direkt påverka en importörs rättsliga ställning. Detta berodde på att den möjlighet som förutsetts i denna förordning att kommissionen kunde bevilja sökanden undantag från den utvidgade tullen (när importen inte var ett kringgående av den ursprungliga tullen) under omständigheterna i målet var rent teoretisk. ( 58 ) På samma sätt förklarades i dom av den 18 oktober 2018, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./kommissionen (T‑364/16, EU:T:2018:696), att ett beslut att inte ta ut antidumpningstullar direkt påverkade unionsproducenternas ställning ”inom ramen för det förfarande som lett till antagandet av antidumpningsåtgärder avseende den berörda varan”. Tribunalen åberopade, bland andra omständigheter, förhållandet att både klagomålet som ledde till antagandet av den ursprungliga förordningen och begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång hade framställts av en handelsorganisation på unionstillverkarnas vägnar, vari sökandena ingick. ( 59 ) I detta avseende erinrar jag om att, såsom nämnts i punkt 85 ovan, jag föreslår att det som ska åberopas inte är sökandens processuella rättigheter, utan rätten att inte bli utsatt för snedvriden konkurrens vid bedömningen av huruvida det första kriteriet för villkoret direkt berörd är uppfyllt. De processuella rättigheter som tilldelas av grundförordningen varierar betydligt från person till person ( 60 ) och det kan därför ifrågasättas huruvida den rättsliga ställningen för varje person som tilldelas processuella rättigheter enligt denna förordning kan vara direkt berörd av en förordning som inför antidumpningsåtgärder.

113.

Det finns följaktligen enligt min uppfattning inte något stöd i rättspraxis på antidumpningsområdet för kommissionens uppfattning att en unionstillverkare ska nekas talerätt på den grunden att denne inte har en rätt till skydd mot dumpning och att följaktligen den förordning som inför antidumpningstullar inte direkt påverkar dennes rättsliga ställning. Den överklagade domen förefaller mig snarare vara i linje med Europeiska unionens domstolars praxis enligt vilken, såsom nämnts ovan i punkt 110, rätt att väcka talan, såsom jag förstår saken, nekades på grund av den omständigheten att sökanden inte var direkt berörd av den angripna rättsakten endast vid ett tillfälle, under omständigheter som skiljer sig från dem i förevarande mål

114.

För det femte ansluter jag mig inte till kommissionens och rådets argument att tribunalen, i punkterna 92 och 93 i den överklagade domen, felaktigt åberopade rätten till ett effektivt domstolsskydd som fastställs i artikel 47 i stadgan för att ”utvidga” villkoret direkt berörd.

115.

I dessa punkter fann tribunalen att eftersom den angripna förordningen inte i princip kunde medföra genomförandeåtgärder rörande Distillerie Bonollo hade det i princip inte tillgång till alternativa rättsmedel på nationell nivå. Tribunalen fann att även om en sådan omständighet inte kan få till följd att rekvisitet personligen berörd bortfaller, så ska kravet att en person ska vara direkt och personligen berörd tolkas mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd.

116.

|Medan ändamålet med artikel 47 i stadgan inte är att det i fördragen föreskrivna systemet med domstolsprövning ska ändras, särskilt inte bestämmelserna om upptagande av talan som väckts direkt vid Europeiska unionens domstolar, ( 61 ) är detta enligt min uppfattning inte vad tribunalen gjorde i punkterna 92 och 93 i den överklagade domen.

117.

Tribunalen kom inte till slutsatsen att Distillerie Bonollo var direkt berört av den ifrågasatta förordningen med stöd av artikel 47 i stadgan. Denna slutsats vilar på andra grunder, det vill säga på den omständigheten som nämns i punkt 59 i den överklagade domen att Distillerie Bonollo orsakade den partiella interimsöversynen, och att de antidumpningstullar som antagits genom den förordningen var avsedda att motverka den skada som det led i egenskap av konkurrerande tillverkare som var verksam på samma marknad som de två kinesiska exporterande tillverkarna. Punkterna 92 och 93 i denna dom gör inget mer än att stödja den slutsats som tribunalen redan hade kommit fram till.

118.

Jag framhåller också att tribunalen genom att finna att den ifrågasatta förordningen direkt påverkade Distillerie Bonollos rättsliga ställning av de skäl som angetts i föregående punkt inte åsidosatte villkoret direkt berörd. Den gjorde en vidare tolkning av detta villkor än den som förordats av kommissionen och rådet men detta innebär inte ett åsidosättande av det.

119.

Min slutsats är att mot bakgrund av att den ifrågasatta förordningen riskerar att försätta Distillerie Bonollo i en oförmånlig ställning i konkurrenshänseende på den marknad på vilken det konkurrerar med de två kinesiska exporterande tillverkarna påverkar denna förordning direkt Distillerie Bonollos rätt att inte bli utsatt för konkurrens som snedvrids genom dumpning på denna marknad. Härav följer att tribunalen inte felaktigt i punkt 59 i den överklagade domen fann att den ifrågasatta förordningen direkt påverkade Distillerie Bonollos rättsliga ställning och att den enda grunden för överklagandet ska underkännas.

120.

Anslutningsöverklagande ska följaktligen ogillas i den del som det avser upphävande av den överklagade domen.

b)

Beträffande kommissionens andrahandsyrkande att den andra punkten i domslutet i den överklagade domen ska upphävas

121.

I andra hand har kommissionen yrkat att domstolen ska upphäva andra punkten i domslutet i den överklagade domen i den del denna punkt anger att de antidumpningstullar som infördes genom den ifrågasatta förordningen ska bestå vad gäller produkter från Ninghai Organic Chemical Factory fram till dess inte endast kommissionen utan även rådet har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen. Detta grundas enligt kommissionen på att sedan förordning nr 37/2014 trädde i kraft är endast kommissionen behörig att anta antidumpningsåtgärder.

122.

Rådet och Changmao Biochemical Engineering ansluter sig till kommissionen medan Distillerie Bonollo inte gör det.

123.

Jag anser att kommissionens andrahandsyrkande ska bifallas.

124.

I den andra punkten i domslutet i den överklagade domen behöll tribunalen den antidumpningstull som infördes genom den ifrågasatta förordningen på produkter från Ninghai Organic Chemical Factory ”till dess [kommissionen] och [rådet] har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa [den överklagade domen].”

125.

Jag konstaterar att enligt artikel 266 första stycket FEUF ska den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom. I förevarande mål antogs den ifrågasatta förordningen av rådet. Det följer emellertid inte härav att rådet ska eller ens kan vidta de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen.

126.

Enligt rättspraxis utgör inte skyldigheten att vidta åtgärder enligt artikel 266 första stycket FEUF en grund för behörighet, inte heller befriar den den berörda institutionen från kravet att grunda rättsakten, som innehåller nödvändiga åtgärder som ska följa en dom som ogiltigförklarar en åtgärd, på en rättslig grund som för det första ger den behörighet att anta den rättsakten och för det andra som är i kraft på dagen för antagandet av denna rättsakt. ( 62 )

127.

Artikel 1 i förordning nr 37/2014 ändrar artikel 9.4 i grundförordningen på det sättet att slutgiltiga antidumpningstullar som tidigare beslutades av rådet nu beslutas av kommissionen. ( 63 )

128.

I förevarande mål kan de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen endast antas efter den dag domen meddelades, det vill säga efter den 3 maj 2018. De kan således endast vidtas efter ikraftträdandet den 20 februari 2014 av förordning nr 37/2014. ( 64 ) Detta betyder att de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen måste grundas på artikel 9.4 i grundförordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 37/2014, och på artikel 14.1 i grundförordningen. ( 65 )

129.

Därför kan endast kommissionen vidta dessa åtgärder.

130.

Min slutsats är att den andra punkten i domslutet i den överklagade domen ska upphävas i den del denna punkt behåller den antidumpningstull som införts genom den ifrågasatta förordningen på produkter från Ninghai Organic Chemical Factory till dess att rådet har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa den domen. Den andra punkten i domslutet i den överklagade domen har emellertid fortsatt giltighet i den del som den behåller denna tull till dess att kommissionen har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa denna dom.

131.

Anslutningsöverklagandet ska ogillas i övriga delar.

VI.

Överklagandet

132.

Changmao Biochemical Engineering har yrkat att den överklagade domen ska upphävas på den grunden att tribunalen felaktigt godtog den grund som innebar åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen.

A.

Parternas argument

133.

Genom sin enda grund för överklagandet angriper Changmao Biochemical Engineering punkterna 132–137 och 139–141 i den överklagade domen.

134.

Denna grund för överklagande består av tre delar.

135.

I den första delen av sin enda grund för överklagande har Changmao Biochemical Engineering hävdat att förhållandet att normalvärdet, i den ifrågasatta förordningen, fastställts på grundval av tillverkningskostnaderna i Argentina och inte på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina inte innebär en ändring av metoden, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, och att det i vart fall föreligger ändrade förhållanden. Vidare har Changmao Biochemical Engineering påstått att tribunalen felaktigt funnit att den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen var förenlig med artikel 2 i grundförordningen, trots att den inte beaktade skillnaderna i tillverkningsprocessen av vinsyra i Argentina och Kina.

136.

I den andra och tredje delen av den enda grunden för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering i huvudsak hävdat att tribunalen felaktigt funnit att förhållandet att samma normalvärde tillämpas på alla exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status undanröjer åtskillnad mellan samarbetsvilliga och inte samarbetsvilliga tillverkare.

137.

Distillerie Bonollo har gjort gällande att överklagandet för det första ska avvisas, för det andra att den enda grunden för överklagande ska avvisas och för det tredje att denna grund för överklagandet ska underkännas.

138.

För det första ansluter sig Distillerie Bonollo till rådets och kommissionens yrkande att överklagandet ska avvisas.

139.

För det andra väcker Distillerie Bonollo frågan huruvida den första, andra och tredje delen av den enda grunden för överklagandet kan tas upp till prövning till den del en eller flera av dessa delar i) endast upprepar argument som framförts vid tribunalen, ii) avser en faktisk fråga, iii) begär att domstolen ska pröva en grund som inte prövats av tribunalen eller iv) angriper en subsidiär grund i den överklagade domen.

140.

Distillerie Bonollo har påstått att den enda grunden för överklagandet i vart fall saknar fog. Enligt dess uppfattning gjordes en metodändring i den ifrågasatta förordningen då metoden för beräkning av normalvärdet på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina inte tillämpades, och det finns ingen utredning om ändrade förhållanden. I motsats till Changmao Biochemical Engineerings påstående underlät inte tribunalen att beakta skillnaderna i tillverkningskostnader i Argentina och Kina. Beträffande Changmao Biochemical Engineerings påstående att tillämpningen av samma normalvärde undanröjer varje åtskillnad mellan samarbetsvilliga och inte samarbetsvilliga exporterande tillverkare konstaterar Distillerie Bonollo att ingen bestämmelse i grundförordningen föreskriver förmånlig behandling av samarbetsvilliga exporterande tillverkare med avseende på fastställelse av normalvärdet.

141.

Rådet har gjort gällande att överklagandet inte kan tas upp till sakprövning. Detta beror på att den överklagade domen inte direkt påverkar Changmao Biochemical Engineering som krävs enligt artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol. Den ifrågasatta förordningen var faktiskt redan upphävd i den del som den är tillämplig på Changmao Biochemical Engineering i dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372). Åtgärder som vidtas för att följa den överklagade domen, såsom omräkning av normalvärdet på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina, kan därför endast gälla Ninghai Organic Chemical Factory.

142.

Kommissionen har påstått att överklagandet inte kan tas upp till sakprövning på samma grund som framförts av rådet. Enligt kommissionens uppfattning saknar överklagandet under alla förhållanden fog. Detta beror på att ordalydelsen i artikel 11.9 i grundförordningen hänvisar till de metoder som tillämpades ”vid den [ursprungliga] undersökning[en]”, inte till de metoder som tillämpades i fråga om ett visst företag. Denna bestämmelse kan inte tillämpas för varje enskilt företag separat. Förarbetena till denna bestämmelse ger dessutom stöd för en vid tolkning av skyldigheten att tillämpa samma metoder vid undersökningen avseende översyn. Slutligen ska artikel 11.9 i grundförordningen ses som ett uttryck för likabehandlingsprincipen som nu är fastställd i artikel 47 i stadgan. Härav följer att normalvärdet i fråga i den ifrågasatta förordningen ska bestämmas på grundval av inhemska försäljningspriser för samtliga tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status, inbegripet de två kinesiska tillverkarna.

B.

Bedömning

143.

Changmao Biochemical Engineering har anfört en enda grund för överklagandet med påstående om att tribunalen felaktigt fann att artikel 11.9 i grundförordningen inte ger rådet rätt att vid en interimsöversyn beräkna normalvärdet på grundval av tillverkningskostnaderna i ett jämförbart land, det vill säga Argentina, när normalvärdet, i den ursprungliga undersökningen, bestämdes på grundval av de inhemska försäljningspriserna i Argentina.

144.

Distillerie Bonollo, rådet och kommissionen har gjort gällande att överklagandet ska avvisas.

1.

Huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning

145.

Rådet och kommissionen har gjort gällande att överklagandet inte kan prövas i sak då den överklagade domen inte direkt påverkar Changmao Biochemical Engineering, vilket krävs enligt artikel 56 andra stycket i stadgan för domstolen mot bakgrund av att den ifrågasatta förordningen redan var ogiltigförklarad i den del som den avsåg Changmao Biochemical Engineering i dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372). Distillerie Bonollo ansluter sig till invändningen om rättegångshinder som framförts av rådet och kommissionen medan Changmao Biochemical Engineerings inställning är att överklagandet kan prövas i sak.

146.

Av de skäl som anges nedan anser jag att överklagandet kan prövas i sak.

147.

Överklagandet har ingetts av Changmao Biochemical Engineering som inte var part utan intervenient i målet vid tribunalen. ( 66 )

148.

För att en intervenient i första instans (en annan än en medlemsstat eller en unionsinstitution) ska kunna överklaga en dom meddelad av tribunalen krävs att denna dom enligt artikel 56 andra stycket i stadgan ”påverkar [denne] direkt”.

149.

Som rådet och kommissionen konstaterat hade redan när den överklagade domen meddelades den ifrågasatta förordningen ogiltigförklarats i den del som den avsåg Changmao Biochemical Engineering genom dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), som nu har vunnit laga kraft.

150.

Jag konstaterar emellertid att ogiltigförklaring av den ifrågasatta förordningen i den överklagade domen inte har begränsad omfattning. ( 67 )

151.

Jag konstaterar också att enligt rättspraxis ska den institution, vars rättsakt har ogiltigförklarats genom en dom, för att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 266 första stycket FEUF, vidta de åtgärder som krävs för att rätta sig efter denna dom och respektera såväl domslutet i domen som de domskäl som föranlett domslutet och som utgör det nödvändiga stödet för detta, i den omfattning som domskälen är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. ( 68 )

152.

Den ifrågasatta förordningen ogiltigförklarades i den överklagade domen av den anledningen att rådet genom att fastställa normalvärdet för exporterande tillverkare, som inte beviljats marknadsekonomisk status, på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina medan i undersökningen avseende översynen, som ledde till antagande av den ifrågasatta förordningen, normalvärdet i huvudsak fastställts på grundval av tillverkningskostnaderna i Argentina, hade rådet ändrat metod och därigenom åsidosatt artikel 11.9 i grundförordningen. För att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 266 första stycket FEUF, att vidta de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen, ska kommissionen följaktligen återuppta förfarandet och omräkna normalvärdet på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina. ( 69 )

153.

Mot bakgrund av att ogiltigförklaringen, såsom angetts i punkt 150 ovan, av den ifrågasatta förordningen inte har begränsad omfattning ska kommissionen, för att följa den överklagade domen, omräkna normalvärdet på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina inte endast beträffande Ninghai Organic Chemical Factory utan även beträffande Changmao Biochemical Engineering.

154.

I domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), ogiltigförklarades däremot den ifrågasatta förordningen av den anledningen att rådet och kommissionen, genom att vägra Changmao Biochemical Engineering tillgång till information avseende beräkning av normalvärdet, hade åsidosatt artikel 20.2 i grundförordningen och rätten till försvar. För att fullgöra sin skyldighet att vidta de åtgärder som krävs för att följa domen ska kommissionen följaktligen ge Changmao Biochemical Engineering tillgång till denna information och ge detta bolag tillfälle att yttra sig i detta avseende.

155.

De åtgärder som ska vidtas för att följa den överklagade domen skiljer sig därför från de åtgärder som krävs för att genomföra domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372).

156.

Changmao Biochemical Engineering påverkas följaktligen direkt av den överklagade domen på grund av kommissionens skyldighet att i syfte att följa den domen återuppta förfarandet och beräkna normalvärdet på nytt på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina.

157.

Detta är förenligt med dom av den 2 oktober 2003, International Power m.fl/NALOO (C‑172/01 P, C‑175/01 P, C‑176/01 P och C‑180/01 P, EU:C:2003:534). I den domen förklarade domstolen att tribunalens dom om ogiltigförklaring av ett beslut, varigenom kommissionen avslog ett klagomål som riktades mot tre företag, direkt påverkade dessa tre företag. Detta berodde på att ”kommissionen, för att följa den överklagade domen, skulle vara skyldig att på nytt pröva … klagomål[et]” och ”det [var] möjligt att kommissionen efter en sådan prövning antar en rättsakt till nackdel för [de tre företagen], vilka därmed kan utsättas för risken av en skadeståndstalan vid nationella domstolar”. ( 70 )

158.

I förevarande mål har Changmao Biochemical Engineering påstått, utan att bli motsagd, att beräkningen av normalvärdet på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina skulle leda till införande av en tullsats som är betydligt högre än den tullsats om 13,1 procent som infördes genom den ifrågasatta förordningen. I likhet med vad som var fallet i den dom som nämnts i den föregående punkten finns det därför en risk att åtgärder som vidtas av kommissionen för att följa den överklagade domen blir till nackdel för Changmao Biochemical Engineering och att det blir utsatt för talan om betalning av sådan tull.

159.

Min slutsats i punkt 156 ovan vederläggs inte av Distillerie Bonollos argument att Changmao Biochemical Engineering inte påverkas av den överklagade domen utan av åtgärder som vidtas för att följa den domen med den följden att det är först när dessa åtgärder vidtas som Changmao Biochemical Engineering direkt påverkas av den överklagade domen, i den mening som avses i artikel 56 andra stycket i stadgan för domstolen.

160.

Detta beror på att rätten för en intervenient i första instans att överklaga en dom som ogiltigförklarar en unionsrättsakt inte är villkorad av att den behöriga institutionen har uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 266 FEUF att vidta de åtgärder som krävs för att följa domen. Artikel 56 andra stycket i stadgan för domstolen föreskriver faktiskt inte ett sådant villkor. Denna bestämmelse kräver endast att ”tribunalens beslut” direkt påverkar intervenienten i första instans. Följden härav är att för att avgöra huruvida detta är fallet får bedömningen grundas endast på tribunalens dom och den behöriga institutionens skyldighet, som följer av den dom som ogiltigförklarar en unionsrättsakt, att vidta de åtgärder som krävs för att följa den. Bedömningen ska inte avse själva åtgärderna, huruvida de vidtas i rätt tid eller huruvida de genomför domen på ett riktigt sätt.

161.

Det är riktigt att Changmao Biochemical Engineering kommer att kunna begära ogiltigförklaring av de åtgärder som vidtas för genomförande av den överklagade domen. Detta medför emellertid inte, i motsats till vad Distillerie Bonollo har påstått, att Changmao Biochemical Engineering ”kan få en ny chans”. Om det skulle åberopa en grund som tribunalen redan har prövat till stöd för en talan om ogiltigförklaring av åtgärder som vidtagits för genomförande av den överklagade domen skulle den grunden inte kunna prövas då den skulle åsidosätta principen om res judicata. ( 71 )

162.

Jag framhåller också att när som i detta mål den av tribunalen ogiltigförklarade unionsrättsakten är en förordning gäller skyldigheten för den behöriga institutionen att vidta de åtgärder som krävs för att följa denna dom först från den dag när överklagandet avslås. ( 72 ) Om därför Distillerie Bonollos inställning skulle bli gällande, så skulle frågan om ett överklagande av en intervenient i första instans kan tas upp till prövning i det fallet bero på den behöriga institutionens goda vilja att genomföra den överklagade domen.

163.

Det saknar därför betydelse att kommissionen hittills inte vidtagit de åtgärder som krävs för att följa den överklagade domen eller domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372). ( 73 )

164.

Det saknar på samma sätt betydelse att kommissionen, efter en översyn efter giltighetstidens utgång avseende antidumpningsåtgärder som införts genom förordning nr 349/2012, den 28 juni 2018 antog genomförandeförordning (EU) 2018/921 ( 74 ) som behåller den tull om 10,1 procent som påfördes Changmao Biochemical Engineering genom förordning nr 349/2012. ( 75 )

165.

Min slutsats är att överklagandet kan prövas.

2.

Huruvida den enda grunden för överklagandet kan tas upp till prövning

166.

För det första ska Distillerie Bonollos invändning att den första, andra och tredje delen av den enda grunden för överklagandet inte kan tas upp till prövning, eftersom de endast upprepar argument som framförts av rådet i första instans, avslås. Såsom nämnts i punkt 63 kan de rättsfrågor som prövats i första instans tas upp på nytt i ett överklagande. Jag konstaterar att överklagandet angriper specifika punkter i den överklagade domen, nämligen, beträffande argumentet att det inte förekom någon ändring av metoder, punkt 132; beträffande argumentet att skillnaderna i tillverkningsprocessen avseende vinsyra mellan Argentina och Kina ska beaktas vid bestämmandet av ett skäligt normalvärde, punkterna 132 och 135–137; beträffande argumentet att det föreligger ändrade förhållanden, punkt 134, och beträffande argumentet att om den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen tillämpas på alla exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status i undersökningen avseende översyn, skulle detta medföra att det inte gjordes någon åtskillnad mellan samarbetsvilliga och icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare, punkterna 139–141.

167.

För det andra, i den omfattning som Distillerie Bonollos talan ska uppfattas så att invändningen att argumentet att det föreligger ändring av omständigheterna inte kan tas upp till prövning grundas på att detta rör en faktisk fråga, ska denna invändning ogillas. Huruvida omständigheten att marknadsekonomisk status beviljades och sedan förvägrades de två kinesiska exporterande tillverkarna utgör en ändring av omständigheterna, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, är enligt min uppfattning en rättsfråga.

168.

För det tredje, samtidigt som jag håller med Distillerie Bonollo om att en grund som avser överträdelse av rätten till försvar inte skulle kunna tas upp till prövning då tribunalen inte prövade den grunden i den överklagade domen, förefaller det mig som att inte någon sådan grund framförts i överklagandet. Överklagandet anger kort som en inledning till den tredje delen av den enda grunden för överklagandet att tribunalens bedömning av normalvärdet ”strider mot fast … rättspraxis … som säkerställer skälig prisjämförelse och iakttar exportörernas rätt till försvar”. ( 76 ) Changmao Biochemical Engineering anförde inte genom dessa få ord och i avsaknad av andra omständigheter en grund som avsåg påstådd överträdelse av rätten till försvar.

169.

För det fjärde. Tribunalen har i punkt 141 i den överklagade domen, förklarat att samma normalvärde tillämpas på alla exporterande tillverkare när det bestämts på grundval av uppgifter från ett jämförbart land. Argumentet att denna slutsats var felaktig ska inte, såsom Distillerie Bonollo hävdat, avvisas på den grunden att detta argument riktar sig mot en subsidiär grund i den överklagade domen. Det är, som Distillerie Bonollo självt anfört, verkningslöst. ( 77 )

170.

Min slutsats är således att den enda grunden för överklagandet kan tas upp till prövning i dess helhet.

3.

Prövning i sak

171.

Enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska kommissionen vid varje undersökning avseende översyn, i den mening som avses i denna artikel, med beaktande av bland annat artikel 2 och under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av tullen i fråga.

172.

Enligt rättspraxis ska undantaget som tillåter institutionerna att tillämpa en annan metod vid översynen än vid den ursprungliga undersökningen när omständigheterna är förändrade ges en restriktiv tolkning. ( 78 )

173.

I förevarande mål fastställdes normalvärdet i den undersökning som ledde till antagande av förordning nr 130/2006 beträffande de två kinesiska exporterande tillverkarna som hade beviljats marnadsekonomisk status på grundval av deras faktiska inhemska försäljningspriser enligt artikel 2.1–2.6 i grundförordningen ( 79 ) medan normalkvärdet beträffande exporterande tillverkare som inte hade beviljats marknadsekonomisk status beräknades på grundval av inhemska försäljningspriser i ett jämförbart land, det vill säga Argentina enligt artikel 2.7 a i den förordningen. ( 80 )

174.

I den undersökning som ledde till antagandet av den ifrågasatta förordningen förvägrades däremot de två kinesiska exporterande tillverkarna marknadsekonomisk status. Därför kunde normalvärdet inte längre fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen. Det beräknades i huvudsak på grundval av tillverkningskostnaderna i Argentina enligt artikel 2.7 a i den förordningen. ( 81 )

175.

Genom sin enda grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering gjort gällande att tribunalen felaktigt fann att rådet åsidosatte artikel 11.9 i grundförordningen genom att i undersökningen avseende översyn konstruera normalvärdet för de två kinesiska exporterande tillverkarna på grundval av tillverkningskostnaderna i Argentina medan det i den ursprungliga undersökningen fastställde normalvärdet för exporterande tillverkare utan marknadsekonomisk status på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina.

176.

Den enda grunden för överklagandet delas in i tre delar. I den första delen anger Changmao Biochemical Engineering att det inte har skett någon ändring av metoder och att i vart fall omständigheterna har ändrats med den följden att tribunalen felaktigt konstaterade att det var fråga om en överträdelse av artikel 11.9 i grundförordningen.

177.

Jag anser att den första delen av den enda grunden för överklagandet ska vinna bifall.

178.

I motsats till vad Changmao Biochemical Engineering påstått ( 82 ) har det skett en ändring av metoder, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

179.

Enligt rättspraxis föreligger en ändring av metod enligt denna bestämmelse i det avseendet att exportpriset i den ursprungliga undersökningen fastställdes på grundval av faktiska exportpriser till unionen enligt artikel 2.8 i grundförordningen, medan ett konstruerat exportpris i undersökningen avseende översyn fastställdes på grundval av faktiska exportpriser till tredjeländer enligt artikel 2.9 i den förordningen. ( 83 ) När rådet beräknade normalvärdet på grundval av faktiska exportpriser som tillämpades av en tillverkare i ett jämförbart tredjeland och denna tillverkares inhemska försäljningspriser medan i undersökningen avseende översyn rådet fastställde normalvärdet på grundval av samma tillverkares tillverkningskostnader utgör detta på samma sätt en ändring av metoden. ( 84 )

180.

I förevarande mål fastställdes normalvärdet i den ursprungliga undersökningen på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina beträffande exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status medan det i undersökningen avseende översyn beräknades i huvudsak på grundval av tillverkningskostnaden i Argentina beträffande de två kinesiska exporterande tillverkarna, som inte längre kunde få marknadsekonomisk status. Mot bakgrund av den rättspraxis som nämnts i föregående punkt förefaller detta utgöra en ändring av metod, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

181.

Dessutom har det enligt min uppfattning inte visats att omständigheterna har ändrats.

182.

Det har bedömts att, i synnerhet, ett minimiprisåtagande (vars effekt var att de faktiska exportpriserna till unionen inte längre var tillförlitliga och att det konstruerade exportpriset i undersökningen avseende översyn måste beräknas på grundval av exportpriser till tredjeländer) ( 85 ) eller en avsevärd förändring av den berörda produktens tillverkningskostnad ( 86 ) utgör en ändring av omständigheterna, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. ( 87 )

183.

Changmao Biochemical Engineering har emellertid endast anfört att det har skett en större förändring av omständigheterna och att detta framgår av förhållandet att rådet och kommissionen beviljade det marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen men förvägrade det sådan behandling i undersökningen för översyn. Detta är enligt min uppfattning inte tillräckligt för att fastställa en ändring av omständigheterna, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

184.

Jag konstaterar i synnerhet att enligt skäl 27 i den ifrågasatta förordningen var skälet till att det beslutades i undersökningen avseende översyn att använda ett konstruerat normalvärde som bygger på tillverkningskostnaden i Argentina i stället för att använda inhemska försäljningspriser i Argentina, att ”skillnaden i framställningsmetod mellan Argentina och Kina påverkar priser och kostnader väsentligt”. Changmao Biochemical Engineering förklarar att i Argentina tillverkas vinsyra från biprodukter från vinframställning medan vinsyra i Kina tillverkas genom kemisk syntes. Det framgår emellertid av förordning nr 349/2012 att skillnaderna i tillverkningsprocessen och tillverkningskostnaden för vinsyra redan förelåg när den ursprungliga undersökningen genomfördes. ( 88 ) Det har inte påståtts vid domstolen att en förändring skett i tillverkningskostnaden för vinsyra i Argentina och/eller i Kina i tiden mellan den ursprungliga undersökningen och interimsöversynen. Härav följer enligt min uppfattning att det inte har visats att omständigheterna har ändrats, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

185.

Det förefaller mig emellertid som att tribunalen inte angav adekvata och tillräckliga skäl för sin bedömning, i punkterna 135–137 i den överklagade domen, att tillämpning av den metod som använts i den ursprungliga undersökningen inte skulle strida mot artikel 2 i grundförordningen.

186.

Jag erinrar om att artikel 11.9 i grundförordningen kräver att kommissionen i samtliga interimsöversyner ska tillämpa samma metoder som i den ursprungliga undersökningen ”med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och artikel 17”.

187.

I förevarande fall har ingen ändring av omständigheterna skett, varför den omständigheten att den nya metoden är lämpligare än den tidigare metoden inte räcker som skäl för att motivera en ändring av metod. ( 89 ) I avsaknad av ändrade omständigheter är en ändring av metod endast berättigad om den tidigare metoden är oförenlig med artikel 2 eller artikel 17 i grundförordningen.

188.

Det följer av ordalydelsen i artikel 11.9 i den förordningen och av rättspraxis som angetts i punkt 172 ovan att grundregeln är att den metod som tillämpats i den ursprungliga undersökningen ska tillämpas i undersökningen avseende översyn och att användning av en annan metod är ett undantag. Om det skulle anses att en ny metod trots att omständigheterna inte ändrats ska tillämpas i översynsförfarandet även när den förra metoden inte har befunnits strida mot artiklarna 2 eller 17 i grundförordningen skulle undantaget ha blivit regel.

189.

Det måste därför avgöras huruvida tillämpning i undersökningen avseende översyn av den metod som använts i den ursprungliga undersökningen skulle strida mot artikel 2 i grundförordningen.

190.

Enligt rättspraxis ankommer det på rådet att visa att den metod som använts i den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2 i grundförordningen. ( 90 )

191.

Rådet har vid tribunalen påstått att på grund av skillnaderna i tillverkningsprocessen för vinsyra i Argentina och Kina ( 91 ) kunde det inte i undersökningen för översyn tillämpa den metod som använts i den ursprungliga undersökningen utan att handla i strid med artikel 2.10 i grundförordningen som kräver att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset ska vara rättvis. Enligt rådets uppfattning skulle en jämförelse mellan å ena sidan normalvärdet beräknat på grund av inhemska försäljningspriser i Argentina, således grundat på uppgifter rörande den naturliga tillverkningsprocessen, och å andra sidan de två exporterande kinesiska tillverkarnas faktiska exportpriser, som således avsåg den syntetiska tillverkningsprocessen, ha varit orättvis.

192.

I punkterna 135–137 i den överklagade domen tillbakavisade tribunalen rådets argument att tillämpningen av den metod, som använts i den ursprungliga undersökningen, inte skulle medge en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna med motiveringen att för det första om jämförelsen vore orättvis skulle detta också ha föranlett rådet och kommissionen att ändra den antidumpningstull som gällde övriga exporterande tillverkare, vilket de inte hade gjort, och för det andra hade den vinsyra som framställdes genom kemisk syntes ”samma egenskaper och är avsedd för samma grundläggande ändamål” som den vinsyra som framställs med hjälp av biprodukter från vinframställning.

193.

Det förefaller mig som att tribunalen inte kunde dra slutsatsen att tillämpning av den metod som använts i den ursprungliga undersökningen ”inte [är] i strid med artikel 2 i grundförordningen” ( 92 ) enbart med stöd av dessa grunder.

194.

För det första visar inte förhållandet att rådet underlät att ändra tullsatsen som påförts övriga exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status att metoden som använts i den ursprungliga undersökningen inte strider mot artikel 2 i grundförordningen. Det kan lika gärna betyda att rådet åsidosatte den bestämmelsen genom att underlåta att ändra den tull som påförts övriga tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status. Någon slutsats kan inte dras av rådets agerande rörande lagligheten av vare sig den tidigare eller den nya metoden.

195.

För det andra förefaller det mig som att det för konstaterandet av att tillämpning av den metod som använts i den ursprungliga undersökningen inte står i strid med artikel 2 i grundförordningen kunde inte tribunalen begränsa sig till att anföra att den vinsyra som tillverkades genom kemisk syntes har ”samma egenskaper och är avsedd för samma grundläggande ändamål” som den vinsyra som framställs med hjälp av biprodukter från vinframställning. Detta beror på att skillnaderna i tillverkningsprocessen för vinsyra i Argentina och Kina, som rådet åberopade till stöd för sitt påstående att tillämpning av den förra metoden skulle vara oförenlig med artikel 2.10 i grundförordningen, enligt skäl 27 i den ifrågasatta förordningen ( 93 ) ”påverkar priser och kostnader väsentligt”.

196.

Jag konstaterar dessutom att skillnaderna i tillverkningsprocessen är anledningen till att metoden i den ifrågasatta förordningen ändrades och normalvärdet för exporterande tillverkare utan marknadsekonomisk status beräknades, inte på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina, utan med användning av tillverkningskostnaden i Argentina. ( 94 ) Därför förefaller det mig som att i den mån som rådet stöder sig på skillnaderna i tillverkningsprocessen för att visa att tillämpning av den tidigare metoden i undersökningen för översyn skulle ha varit olaglig skulle tribunalen inte endast ha prövat huruvida dessa skillnader föranledde att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriser blev orättvis utan även huruvida dessa skillnader uteslöt att inhemska försäljningspriser i Argentina kunde användas för beräkning av normalvärdet. Endast om tribunalen fann att trots skillnaderna i tillverkningsprocessen kunde de inhemska försäljningspriserna i Argentina användas för att beräkna normalvärdet kunde den ha kommit till slutsatsen att tillämpning av den tidigare metoden inte skulle ha stridit mot artikel 2 i grundförordningen och att rådet följaktligen inte kunde tillämpa en ny metod i den ifrågasatta förordningen.

197.

Det är riktigt att rådet, som bär bevisbördan för att visa att tillämpning av den tidigare metoden vore olaglig, endast inför tribunalen påstod att skillnaderna i tillverkningsprocessen inte medgav den rättvisa jämförelse som krävs i artikel 2.10 i grundförordningen men inte att dessa skillnader inte skulle medge användning av inhemska försäljningspriser i Argentina för beräkning av normalvärdet. Det förefaller dock som att de två frågorna är sammankopplade, såsom framgår av skäl 42 i den ifrågasatta förordningen, vari anges ”att genomföra samma beräkning genom att använda inhemska försäljningspriser i Argentina och sedan justera normalvärdet och/eller exportpriset enligt artikel 2.10 i grundförordningen skulle inte ha gett en rättvis jämförelse”. ( 95 )

198.

Tribunalen underlät följaktligen att lämna en adekvat och tillräcklig motivering för sin bedömning i punkt 137 i den överklagade domen att den metod som använts i den ursprungliga undersökningen inte stred mot artikel 2 i grundförordningen.

199.

Det kan inte invändas, såsom kommissionen påpekat, att artikel 11.9 i grundförordningen ska tolkas så, att kravet att samma metod ska tillämpas i den ursprungliga undersökningen och vid översynen inte hänvisar till den metod som använts i den ursprungliga undersökningen generellt utan till den metod som använts i den ursprungliga undersökningen för varje exporterande tillverkare.

200.

Om detta vore fallet skulle normalvärdet i undersökningen avseende översyn beträffande de två kinesiska exporterande tillverkarna behöva fastställas på grundval av deras faktiska inhemska försäljningspriser. ( 96 ) Detta skulle emellertid strida mot artikel 2.7 a i grundförordningen, eftersom de två kinesiska exporterande tillverkarna inte längre i undersökningen avseende översyn kan beviljas marknadsekonomisk status. Rådet kunde således tillämpa en ny metod utan att åsidosätta artikel 11.9 i grundförordningen. ( 97 )

201.

Artikel 11.9 i grundförordningen kan emellertid enligt min uppfattning inte tolkas på det sättet att kravet att i undersökningen avseende översyn tillämpa den metod som tillämpats i den ursprungliga undersökningen skulle avse den metod som använts för varje exporterande tillverkare. För det första stämmer inte ordalydelsen i den bestämmelsen överens med denna tolkning mot bakgrund av att den kräver tillämpning av samma metod som användes i ”den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga”. Per definition rör en undersökning samtliga exporterande tillverkare av den berörda produkten. Det finns inte något i ordalydelsen i artikel 11.9 i grundförordningen som antyder att de exporterande tillverkarnas individuella situation ska beaktas. För det andra: Det är visserligen sant att kommissionen, ”för ökad tydlighet överlag”, föreslog att artikel 11.9 i grundförordningen skulle upphävas på grund av bland annat den omständigheten att ”den har också lett till att uppenbart föråldrade metoder har använts”, ( 98 ) men denna bestämmelse har dock inte upphävts. Detta talar för en vid tolkning av den regel som fastställs i artikel 11.9 i grundförordningen. Denna regel är således tillämplig på den metod som användes i undersökningen i dess helhet och inte på den metod som användes för varje exporterande tillverkare.

202.

Överklagandet ska följaktligen bifallas såvitt avser den första delen av den enda grunden för överklagandet och den överklagade domen ska upphävas.

203.

För fullständighetens skull kommer jag emellertid att kort behandla den andra och den tredje delen av den enda grunden för överklagandet.

204.

I den andra och tredje delen av sin enda grund för överklagandet har Changmao Biochemical Engineering hävdat att tribunalen felaktigt i punkterna 139–141 i den överklagade domen fann att förhållandet att samma normalvärde tillämpas på samtliga exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status undanröjer åtskillnad mellan samarbetsvilliga och inte samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

205.

Enligt min uppfattning kan inte den andra och tredje delen av den enda grunden för överklagandet leda till bifall.

206.

I punkterna 139–141 i den överklagade domen underkände tribunalen rådets argument att om normalvärdet skulle beräknas på inhemska försäljningspriser i Argentina beträffande å ena sidan de två kinesiska exporterande tillverkarna som var samarbetsvilliga och å andra sidan övriga exporterande tillverkare som inte var samarbetsvilliga, så skulle detta medföra att ingen åtskillnad skulle göras mellan samarbetsvilliga och inte samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Enligt tribunalen skulle det ändå föreligga en åtskillnad mot bakgrund av att samarbetsvilliga exporterande tillverkare kan beviljas individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen, medan icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare inte kan beviljas sådan behandling.

207.

I den mån som Changmao Biochemical Engineering påstår att den omständigheten att samarbetsvilliga exporterande tillverkare kan till skillnad från icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare beviljas individuell behandling inte medger åtskillnad mellan samarbetsvilliga och inte samarbetsvilliga exporterande tillverkare vad beträffar beräkning av normalvärdet, är det argumentet verkningslöst. Det är riktigt att när en exporterande tillverkare beviljas individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen tillämpas det landsomfattande normalvärdet som gäller för alla exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastän en individuell antidumpningsmarginal beräknas på grundval av denna exporterande tillverkares faktiska exportpriser. Den fråga som prövas i punkterna 139–141 i den överklagade domen är emellertid inte huruvida samma normalvärde tillämpas på alla exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status oavsett om de var samarbetsvilliga. Det gör det och detta bekräftas av tribunalen. Frågan är huruvida trots att samma värde tillämpas individuell behandling ändå tillåter att åtskillnad görs mellan samarbetsvilliga och icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

208.

I den mån som Changmao Biochemical Engineering har gjort gällande att samma normalvärde inte tillämpas på alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status när de har olika tillverkningsprocesser och kostnader, är det argumentet också verkningslöst av samma skäl.

209.

Min slutsats är att överklagandet ska bifallas på den enda grunden för överklagandet och att den överklagade domen därför ska upphävas på den grunden.

210.

Jag anser inte att domstolen själv kan avgöra målet enligt artikel 61 i stadgan för domstolen. Avgörande av målet kräver en ny bedömning av omständigheterna i målet med hänsyn till de överväganden som anges i punkterna 185–198 ovan, vilket är en bedömning som tribunalen har bättre förutsättningar att genomföra.

211.

Förevarande mål ska därför återförvisas till tribunalen för prövning av huruvida tillämpning i undersökningen avseende översyn av den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen skulle strida mot artikel 2 i grundförordningen. Om tribunalen skulle finna att detta var fallet och att rådet följaktligen kunde tillämpa en ny metod i undersökningen avseende översyn utan att åsidosätta artikel 11.9 i den förordningen, så skulle tribunalen sedan behöva pröva övriga grunder som åberopats vid den.

VII.

Rättegångskostnader

212.

Då målet återförvisas till tribunalen ska beslut om kostnaderna i huvudöverklagandet fattas senare.

213.

Domstolen ska emellertid fatta ett beslut rörande kostnaderna i anslutningsöverklagandet.

214.

Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna för domstolen som är tillämplig i mål om överklagande på grund av artikel 184.1 i dessa regler ska, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, vardera parten bära sina rättegångskostnader. Domstolen får emellertid besluta att en part ska ersätta en del av den andra partens rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

215.

I förevarande mål är kommissionen tappande i den del som den yrkade upphävande av den överklagade domen på den grunden att tribunalen felaktigt fann att Distillerie Bonollo var direkt berört av den ifrågasatta förordningen men vinnande i den del som den begärde upphävande av den andra punkten i domslutet i den överklagade domen i den del som den föreskriver att rådet kan vidta de åtgärder som krävs för att följa den domen. Då Distillerie Bonollo har yrkat ersättning för rättegångskostnader ska kommissionen förpliktas bära sina egna kostnader och ersätta fyra femtedelar av Distillerie Bonollos rättegångskostnader medan Distillerie Bonollo ska svara för en femtedel av sina egna rättegångskostnader.

216.

Enligt artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som också är tillämplig på grund av artikel 184.1 däri, ska rådet, som intervenerade i målet om anslutningsöverklagandet, bära sina egna rättegångskostnader avseende anslutningsöverklagandet.

217.

Enligt artikel 184.4 i rättegångsreglerna kan domstolen när en intervenient i första instans tagit del i målet om överklagande besluta att denne ska bära sina egna rättegångskostnader. Då Changmao Biochemical Engineering deltog i anslutningsöverklagandet ska det bära sina egna rättegångskostnader i målet om anslutningsöverklagandet.

VIII.

Förslag till avgörande

218.

Jag anser därför att domstolen ska:

–

upphäva domen av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet (T‑431/12, EU:T:2018:251)

–

återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal

–

besluta att frågan om rättegångskostnader avseende huvudöverklagandet ska anstå

–

bifalla anslutningsöverklagandet i den del som det avser upphävande av den andra punkten i domslutet i domen av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet (T‑431/12, EU:T:2018:251) i den omfattning som den föreskriver att Europeiska unionens råd ska vidta de åtgärder som krävs för att följa den domen

–

ogilla anslutningsöverklagandet i övrigt

–

förplikta Europeiska kommissionen att bära sina rättegångskostnader avseende anslutningsöverklagandet och att ersätta fyra femtedelar av de rättegångskostnader som uppstått för Distillerie Bonollo SpA Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA, Distillerie Mazzari SpA och Caviro Distillerie Srl avseende anslutningsöverklagandet

–

förplikta Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA, Distillerie Mazzari SpA och Caviro Distillerie Srl att bära en femtedel av sina rättegångskostnader avseende anslutningsöverklagande och

–

förplikta Europeiska unionens råd och Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd att bära sina egna rättegångskostnader avseende anslutningsöverklagandet.