Dom av den
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den
Huvudregeln när det gäller kostnader för förfarandet och andra kostnader är att den förlorande parten ska ersätta den vinnande parten för kostnader för sådana processhandlingar som är I tvister rörande immateriella rättigheter ingår däremot betalningen av ett patentombuds arvoden,
Rechtsanwaltsvergütungsgesetz (lagen om advokatarvoden) av den
Domstolarna i första och andra instans handlade, i detta mål, som domstolar för EU‑varumärken.
Universitetets ombud försäkrade att patentombudet faktiskt hade deltagit i förfarandet och att samtliga inlagor som hade ingetts till domstol hade samordnats med patentombudet. Patentombudet hade även deltagit vid förlikningsförhandlingarna.
Eftersom det rör sig om en tvist som rör varumärken och kännetecken, går det inte att med hjälp av 140 § stycke 3 MarkenG avgöra huruvida det var nödvändigt att anlita patentombudet för att erhålla domstolsskydd, eller om ombudet tillhandahöll en 140 § stycke 3 MarkenG kan inte tolkas konformt med artiklarna 3.1 och 14 i direktiv 2004/48, för att utröna huruvida det var nödvändigt att anlita patentombudet. Den paragrafen åsidosätter inte heller den allmänna likabehandlingsprincip som stadfästs i 3 § stycke 1 i Grundgesetz (den tyska grundlagen).
Enligt den hänskjutande domstolen tolkade Oberlandesgericht Karlsruhe 140 § stycke 3 MarkenG i enlighet med Bundesgerichtshofs fasta praxis och i överensstämmelse med den förhärskande uppfattningen i doktrinen. Enligt nämnda rättspraxis och doktrin ska kostnaderna för anlitande av ett patentombud i en tvist rörande kännetecken ersättas, oberoende av huruvida det var nödvändigt att anlita patentombudet för en ändamålsenlig rättslig prövning för att skydda rättigheterna. Den hänskjutande domstolen påpekar att när det gäller rättslig prövning utanför domstol, särskilt anlitandet av ett patentombud vid en varumärkesrättslig varning, har Bundesgerichtshof däremot uttalat att en analog tillämpning av 140 § stycke 3 MarkenG inte kommer på fråga och att kostnaderna för anlitandet av patentombudet således endast är ersättningsgilla om anlitandet var nödvändigt.
För det första skulle en ersättning av kostnader för ett patentombud, som det inte var nödvändigt att anlita för att få till stånd en ändamålsenlig rättslig prövning, kunna vara onödigt kostsam, vilket strider mot artikel 3.1 i direktiv 2004/48. För det andra är det möjligt att en ersättning av kostnader för ett patentombud, som det inte var nödvändigt att anlita för att få till stånd en ändamålsenlig rättslig prövning, inte är proportionerlig, i den mening som avses i artikel 14 i direktiv 2004/48/EG, om det inte finns någon direkt och nära koppling mellan anlitandet av patentombudet och väckandet av en talan för att värna en varumärkesrättighet. För det tredje kräver artikel 14 i direktiv 2004/48 att den domstol som ska besluta om rättegångskostnaderna ska ta vederbörlig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (domen United Video Properties, punkt 23). Om ersättning ska utgå för kostnader för ett patentombud, oberoende av huruvida det var nödvändigt att anlita patentombudet för att få till stånd en ändamålsenlig rättslig prövning, tas inte tillräcklig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Att döma av den hänskjutande domstolens resonemang betecknar den dessa kostnader som
Förslag till avgörande i målet
I detta avseende skiljer sig förevarande mål från målet Koch Media (C‑559/20), i vilket jag också föredrar mitt förslag till avgörande i dag. I det sistnämnda målet är det nödvändigt att närmare avgränsa begreppen
Till skillnad från det Vilket återfinns i 91 § ZPO, enligt punkt 10 i beslutet att begära förhandsavgörande. Enligt beslutet att begära förhandsavgörande tillämpas samma mönster när det gäller utomrättsliga krav rörande immateriella rättigheter. Till följd av detta särskilda regelverk, såsom den hänskjutande domstolen tolkar den nationella rätten, blir ersättningen för kostnader för anlitande av ett patentombud nästan automatisk. Det räcker att den vinnande partens ombud försäkrar att patentombudet faktiskt har deltagit i förfarandet. Punkt 2 i beslutet att begära förhandsavgörande. Det är således inte nödvändigt att anlitandet av patentombudet tillför något i förhållande till den tjänst som den advokat som den berörda parten har utsett tillhandahåller.
Dom av den
I domen United Video Properties anges följande i punkt 24:
Ibidem, punkt 29:
Mål
Domen United Video Properties, punkt 25. Min kursivering.
Ibidem, punkt 39. Min kursivering.
I den tyska versionen av artikel 14 i direktivet används formuleringen
Domen United Video Properties, punkt 36.
Det är på förhand svårt att avgöra vilken bevisning som domstolen kommer att anse krävs. I allmänhet anses det att bevisning som rör omständigheter som redan har styrkts och som ingen ifrågasätter är onödig. När det gäller att bemöta motpartens resonemang och angripa den åberopade bevisningens giltighet, är det däremot naturligt att beviskraven höjs. I det fallet bör den omständigheten att domstolen i slutändan inte anser att den ytterligare bevisningen är nödvändig, eftersom den inledande bevisningen är tillräcklig, inte medföra att rätten att få ersättning för denna kostnad (för den ytterligare bevisningen) bortfaller.
I domen United Video Properties anges i punkt 31 att oskälighetsundantaget