FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT SAUGMANDSGAARD ØE – MÅL C‑295/16
EUROPAMUR ALIMENTACIÓN
… …
En affärsmetod skall vara otillbörlig om den … Affärsmetoder skall anses otillbörliga om de
BOE nr 15 av den
Bestämmelsen tillades till LOCM genom artikel 56.1 punkt 8 i Ley 55/1999 de Medidas fiscales, administrativas y del orden social (lag 55/1999 om skatteåtgärder, förvaltningsåtgärder och sociala åtgärd) av den
Ley 11/2006 sobre régimen del comercio minorista de la región de Murcia (lag 11/2006 om detaljhandeln i regionen Murcia) av den
BOE nr 7 av den
Detta konstitutionella krav kompletteras och förstärks av det behov som följer av principen om skydd av konsumenten, såsom den svagare parten i de typiska förhållandena på marknaden, vilken princip stadfästs i artikel 51 i konstitutionen.
Denna nya infallsvinkel i denna fråga, som i allmänhet varit okänd i spansk traditionell rätt om illojal konkurrens, har utgjort ett tillkommande och högst betydande incitament för utvecklingen av den nya lagstiftningen.
Försäljning som understiger kostnaden eller priset för förvärv ska emellertid anses vara otillbörlig i följande fall, nämligen
BOE nr 315 av den
Se punkterna 11–16 i detta förslag till avgörande.
Se artikel 4 i lag 29/2009. Det bör noteras att det i denna även hänvisas till bestämmelserna i LCD i artikel 22 (avseende försäljning på flera nivåer) och i artikel 23 (avseende förbudet mot pyramidförsäljning) och i artikel 32 (avseende försäljning med förmånserbjudande eller kombinationserbjudande) i LOCM, i dess ändrade lydelse.
Se artikel 1 i lag 29/2009.
Således angav den regionala myndigheten i beslutet att rabatterna
Närmare bestämt att affärsmetoden inte strider mot god yrkessed, snedvrider konsumentens beteende, är vilseledande, aggressiv enligt artikel 5.1 och 5.4 i direktivet.
Den hänskjutande domstolen har anfört att enligt artikel 17 LCD anses inte all försäljning med förlust som otillbörlig, som enligt artikel 14 LOCM, utan endast försäljning där de omständigheter som beskrivs i artikel 17 i denna lag föreligger (vilseledande av konsumenterna, föreställningen om en annan vara eller ett annat företag skadas eller strävan efter att stöta bort konkurrenter). För att vidta sanktionsåtgärder mot en sådan försäljning måste det visas att handlandet är otillbörligt.
I förevarande mål uppkommer en ny rättsfråga avseende upptagande till prövning av begäran då det rör sig om att avgöra om domstolen ska besvara frågan om unionsrätten utgör hinder mot en nationell bestämmelse (artikel 14 LOCM) som med säkerhet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2005/29, men som genom en annan nationell bestämmelse (den sjätte tilläggsbestämmelsen i LOCM) är tillämplig i ett sådant fall som inte omfattas av tillämpningsområdet för nämnda direktiv. I detta avseense se punkt 41 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
Se beslut av den
Se bland annat dom av den
Den hänskjutande domstolen hänvisade till ett utdrag i nämnda skäl i ingressen och anförde att
I beslutet om hänskjutande, denna ståndpunkt intas nästan enhälligt av Tribunales Superiores de Justicia (överrätter) i de spanska autonoma regionerna, anges att
Se punkt 23 och fotnot 11 i detta förslag till avgörande.
Se dom av den
Se beslut av den
Inom ramen för en begäran om förhandsavgörande ankommer det inte på EU-domstolen att uttala sig om tolkningen av bestämmelser i nationell rätt eller att avgöra om den nationella domstolens tolkning av dessa är korrekt (se särskilt beslut av den
Se, bland annat, dom av den
Se, analogt, dom av den
Se särskilt skälen 6–8, artikel 1, artikel 2 d, och artikel 3.1 i direktiv 2005/29.
Se, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet
Se, bland annat, dom av den
Se, för ett liknande resonemang, dom av den
Se punkt 53 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
Kommissionen har däremot under förhandlingen anfört att den inte har funnit tillräckligt preciserade uppgifter för att fastställa att den spanska lagstiftaren avsåg att utvidga skyddssystemet i direktiv 2005/29 till att omfatta transaktioner mellan näringsidkare.
Av beslutet om hänskjutande framgår inte varför nämnda bestämmelser inte har ändrats och ingressen i lag 29/2009 innehåller inte några skäl avseende framför allt reglerna för försäljning med förlust. Den spanska regeringen har i sitt muntliga yttrande, utan att ange någon relevant källa, hävdat att lagstiftaren inte ändrat artikel 14 LOCM vid införlivandet av direktiv 2005/29, eftersom den fann att denna artikel inte omfattades av konsumentskydd.
Det ska påpekas att LCD med hänsyn till lagens ingress även syftar till att skydda konsumenter (se punkt 15 i detta förslag till avgörande).
Se punkt 19 och fotnot 33 i detta förslag till avgörande.
Se punkt 20 i detta förslag till avgörande.
Under förhandlingen gjorde Europamur gällande att lag 29/2009 enligt den lagens ingress syftade till att göra de regler som gäller på området på otillbörliga affärsmetoder enhetliga, oavsett vem som är varans mottagare, näringsidkare eller konsumenter, och att bestämmelserna i LOCM således ska läsas i samband med bestämmelserna i LCD.
Se även ovan punkt 32 i detta förslag till avgörande.
Se beslut av den
Se även ovan punkterna 11 och 38 i detta förslag till avgörande.
Se, bland annat, dom av den
Enligt detta skäl möjliggör fastställandet av en
Se dom av den
Se beslut av den
Den hänskjutande domstolen har i ordalydelsen i den första frågan framhållit den automatiska karaktären av förbudet. Se även ovan punkterna 30–32 och punkt 50 i detta förslag till avgörande.
Se punkterna 55–59 i detta förslag till avgörande.
Den hänskjutande domstolen har påpekat att sådana skäl för undantag från förbudet mot försäljning med förlust tvärtom inte föreskrevs i den belgiska lagstiftning som det rörde sig om i beslut av den
Det ska erinras om att en näringsidkare som har anklagats för att ha överträtt förbudet mot försäljning med förlust enligt denna bestämmelse kan undvika den sanktion som åläggs näringsidkaren antingen genom att visa att försäljningen med förlust syftade till att kunna erbjuda de priser som tillämpas av en eller flera konkurrenter, vilka avsevärt kan påverka dess försäljning, eller genom att göra gällande att det rör sig om varor med begränsad hållbarhet vars sista förbrukningsdag är nära förestående.
I dessa artiklar i direktiv 2005/29 rör det sig varken om nödvändigheten att kunna erbjuda de priser som tillämpas av konkurrenter eller om varor med begränsad hållbarhet.
Avseende arten av harmonisering som genomförts genom direktivet, se, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i de förenade målen
Se punkterna 30–32 i detta förslag till avgörande.
Europamur har i detta avseende gjort gällande att bevisbördan som består i en skyldighet att visa att det klandrade beteendet inte är otillbörligt, närmare bestämt en omständighet som inte föreligger, inte föreskrivs i direktiv 2005/29 och utgör en åtgärd som är mer restriktiv än de som föreskrivs i sistnämnda och således strider mot artikel 4 i direktivet.
Dom av den
Se dom av den
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den