<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2002SVA.0500421901.case.xml"><NO.CASE>C-383/00</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62000C0383</NO.CELEX><NO.SEQ>0005.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>4221</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>4224</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>4</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT RUIZ-JARABO COLOMER — MÅL C-3 83/00</LEFT><RIGHT>KOMMISSIONEN MOT TYSKLAND</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Dàmaso Ruiz-Jarabo Colomer</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20020321">21 mars 2002</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: spanska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Europeiska gemenskapernas kommission har begärt att domstolen skall fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i rådets direktiv 96/82/EG av den <DATE ISO="19961209">9 december 1996</DATE> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (nedan kallat direktivet).<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="010" DATE.PUB="1997" PAGE.FIRST="13">EGT L 10, 1997, s. 13</REF.DOC.OJ>. Även om kommissionen i ansökan uppgav att fördragsbrottet avsäg hela direktivet, <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>särskilt artikel 11 i direktivet<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/>, nyanserades detta i repliken med orden <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>talans enda föremal avser underlåtenheten att införliva artikel 11<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Enligt nämnda föreskrift skall medlemsstaterna se till att man för anläggningar, där farliga ämnen förekommer i vissa kvantiteter,<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Artikel 9, jämförd med artikel 2.1 i direktivet.</P></NOTE> utarbetar interna planer för räddningsinsatser och lämnar de upplysningar som är nödvändiga för att de behöriga myndigheterna skall kunna upprätta externa planer för räddningsinsatser.</TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Medlemsstaterna skulle före den <DATE ISO="19990204">4 februari 1999</DATE> sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att anpassa sin interna rättsordning till direktivets krav.<NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Medlemsstaterna beviljas i artikel 24 en frist pä högst 24 månader efter det att det blev tillämpligt. I enlignet med vad som föreskrivs i artikel 25 trädde direktivet i kraft den <DATE ISO="19970203">3 februari 1997</DATE>, varigenom fristen löpte ut samma dag 1999.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Den tyska staten har, såväl i det administrativa förfarandet<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Meddelande av den <DATE ISO="20000720">20 juli 2000</DATE>, som överlämnades i skrivelse av den 3 augusti samma år (se handling VI bland de handlingar som har fogats till ansökan).</P></NOTE> som i förfarandet<?PAGE NO="I-4222"?> vid domstolen,<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se punkt 2 i svaromålet.</P></NOTE> medgett att såvitt avser delstaterna Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Rheinland-Pfalz, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Schleswig-Holstein hade de åtgärder som var nödvändiga för att införliva artikel 11 i direktivet med den nationella rätten ännu inte vidtagits vid utgången av den frist som hade beviljats i det motiverade yttrandet.</TXT></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Den tyska regeringens medgivande av de faktiska omständigheterna medför att det påtalade fördragsbrottet har blivit ett obestritt sådant. Det är härvid irrelevant hur långt förfarandena för att utarbeta de bestämmelser som är nödvändiga för införlivandet har framskridit, eftersom fördragsbrottet skall hänföras till den dag då den frist som hade beviljats i det motiverade yttrandet löpte ut.<NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se bland annat dom av den <DATE ISO="19991125">25 november 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-96/98" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-8531">C-96/98, kommissionen mot Frankrike (REG 1999, s. I-8531), punkt 19</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20001212">12 december 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-435/99" YEAR="1000" PAGE.ECR="I-11179">C-435/99, kommissionen mot Portugal (REG 2000, s. I-11179), punkt 16</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>Denna bedömning vederläggs inte av de argument som Förbundsrepubliken Tyskland har anfört i sitt svaromål.</TXT></NP><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Det saknar betydelse att de åtgärder som krävs för att införliva direktivet, såväl på det federala planet som i delstaterna, är komplicerade och att den tyska regeringen vid flera tillfällen har påmint de regionala myndigheterna om att uppgiften är brådskande.</TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>För det första tog lagstiftaren hänsyn till sådana svårigheter vid fastställelsen av den tid som medlemsstaterna förfogade över för att genomföra direktivet, i vars utarbetande Förbundsrepubliken Tyskland deltog och vid vilket den således fick kännedom om den tidpunkt inom vilken den skulle införliva direktivet med den nationella rätten.</TXT></NP><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>För det andra kan en medlemsstat varken åberopa svårigheter vid genomförandet av gemenskapsrätten<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19790207">7 februari 1979</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="128/78" YEAR="1979" PAGE.ECR="419">128/78, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1979, s. 419), punkt 10</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19910219">19 februari 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-374/89" YEAR="1991" PAGE.ECR="I-367">C-374/89, kommissionen mot Belgien (REG 1991, s. I-367), punkt 10</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20000323">23 mars 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-327/98" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-1851">C-327/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-1851), punkt 21</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> eller sina särskilda<?PAGE NO="I-4223"?> interna förhållanden<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19950706">6 juli 1995</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-259/94" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-1947">C-259/94, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1947). punkt 5</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19981125">25 november 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-214/96" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-7661">C-214/96, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-7661), punkt 18</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19990318">18 mars 1999</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-166/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-1719">C-166/97, kommissionen mot Frankrike (REG 1999, s. I-1719), punkt 13</REF.DOC.ECR>, och dom av den <DATE ISO="20020117">17 januari 2002</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-423/00" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-593">C-423/00, kommissionen mot Belgien (REG 2002, s. I-593), punkt 16</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> för att rättfärdiga att den ensidigt underlåter att uppfylla sina skyldigheter.</TXT></NP><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>De <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>särskilda förhållanden<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/> som den tyska regeringen syftar på kan inte rättfärdiga att artikel 10 EG och principen om lojalt samarbete, som fastslås däri, skall ges den innebörd som anges i svaromålet. Det samarbete i god tro som skall äga rum mellan kommissionen och medlemsstaterna skall ta full hänsyn till bestämmelserna i fördraget och sekundärrätten, vari de enda fall föreskrivs då en medlemsstat får avvika från de skyldigheter som gäller för alla.<NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Kommissionen kan knappast heller avvika från en bestämmelse som har antagits av rådet, även om det endast sker till förmån för en medlemsstat.</P></NOTE> Domstolen har tillämpat nämnda princip i fall då det har rört sig om genomförande av enskilda beslut från kommissionen som riktar sig till en enda person.<NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19890202">2 februari 1989</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-94/87" YEAR="1989" PAGE.ECR="I-175">C-94/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. I-175), punkt 9</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20000627">27 juni 2000</DATE> i mil <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-404/97" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-4897">C-404/97, kommissionen mot Portugal, REG 2000, s. I-4897, punkt 40</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20010322">22 mars 2001</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-261/99" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-2537">C-261/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-2537), punkt 24</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Enligt min kännedom har det emellertid aldrig skett till förmån för en av flera mottagare av en rättsakt eller bestämmelse.</TXT></NP><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>Av det ovan anförda följer att Förbundsrepubliken Tyskland har gjort sig skyldig till det fördragsbrott som det har klandrats för. Talan skall därför bifallas.</TXT></NP><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 69.2 i rättegångsreglerna bör svaranden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.<NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Ny lydelse offentliggjord i <REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="034" DATE.PUB="2001" PAGE.FIRST="1">EGT C 34, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE></TXT></NP><?PAGE NO="I-4224"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Förslag till avgörande</P></TI></TITLE><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Jag föreslår att domstolen skall bifalla talan och</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i rådets direktiv 96/82/EG av den <DATE ISO="19961209">9 december 1996</DATE> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att korrekt införliva direktivet med den nationella rätten inom den frist som anges i artikel 24, och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>