<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2005SVA.1201055301.case.xml"><NO.CASE>C-66/04</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62004C0066</NO.CELEX><NO.SEQ>0010.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>10556</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>10573</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>18</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT KOKOTT — MÅL C-66/04</LEFT><RIGHT>FÖRENADE KUNGARIKET MOT PARLAMENTET OCH RÅDET</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Juliane Kokott</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20050908">8 september 2005</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>I —</NO.P><TXT>Inledning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den <DATE ISO="20031110">10 november 2003</DATE> om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="309" DATE.PUB="2003" PAGE.FIRST="1">EGT L 309, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> anges inte direkt vilka rökaromer som får användas på den inre marknaden. I förordningen fastställs i huvudsak ett förfarande, enligt vilket kommissionen godkänner så kallade primärprodukter för framställning av rökaromer. De godkända ämnena upptas på en <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>positivlista<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/> som återges i bilagan till förordningen.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Parterna tvistar om huruvida det enligt artikel 95.1 EG är tillåtet att upprätta sådana regleringsmodeller i flera steg eller om det enbart är tillåtet att vidta åtgärder som direkt tillnärmar medlemsstaternas lagstiftning. Dessutom är det tvistigt huruvida kommissionens befogenheter i detta förfarande är reglerade på ett tillräckligt precist sätt.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>II —</NO.P><TXT>Bakgrund och tillämpliga bestämmelser</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Förordningens rättsliga grund är artikel 95 EG, vilken i utdrag lyder enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>... Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.</TXT></NP><P>...</P><?PAGE NO="I-10557"?><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.</TXT></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att införa nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna samt om skälen för att införa dem.<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/></TXT></NP></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Delegeringen av genomförandebefogenheter till kommissionen behandlas i artikel 202 tredje strecksatsen EG:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>För att säkerställa att målen för detta fördrag uppnås skall rådet i enlighet med de bestämmelser som anges i fördraget</P><P>...</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>i de rättsakter som rådet antar ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet beslutar. Rådet får uppställa närmare villkor för utövandet av denna befogenhet. Rådet kan också, i särskilda fall, förbehålla sig rätten att direkt utöva befogenheten att genomföra reglerna. De villkor som avses ovan måste stå i överensstämmelse med de principer och regler som rådet i förväg har fastställt genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter det att Europaparlamentet har yttrat sig.<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/></P></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Framställningen av rökaromer beskrivs i skäl 7 i förordningen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>... Framställningen av dessa rökaromer börjar med kondensering av rök. Den kondenserade röken separeras vanligtvis genom fysikaliska processer till ett vattenbaserat primärt rökkondensat, en icke vattenlöslig tjärfas med hög densitet och en icke vattenlöslig oljefas. Den icke vattenlösliga oljefasen är en biprodukt och olämplig för framställning av rökaromer. De primära rökkondensaten och fraktioner av den icke vattenlösliga tjärfasen med hög densitet, de s.k. primära tjärfraktionerna, renas för att avlägsna de rökkomponenter som är mest skadliga för människors hälsa. Därefter kan de vara lämpliga för användning som sådana i eller på livsmedel eller för framställning av rökaromderivat genom ytterligare lämpliga<?PAGE NO="I-10558"?> fysikaliska processer såsom extraktion, destillation, koncentration genom avdunstning, absorption eller membranseparation och tillförsel av livsmedelsingredienser, andra aromer, livsmedelstillsatser eller lösningsmedel utan att det påverkar tillämpningen av mer detaljerade bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>Vad gäller riskerna med rökaromer föreskrivs följande i skäl 6:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>Rökens kemiska sammansättning är komplex och beror bland annat på träslag, metod för framställning av rök, träets vattenhalt samt temperatur och syrehalt under rökalstringen. Rökta livsmedel ger i allmänhet anledning att vara uppmärksam på hälsorisker, särskilt med avseende på eventuell förekomst av polycykliska aromatiska kolväten. Eftersom rökaromer tillverkas av rök som behandlas i fraktionerings- och reningsprocesser anses användningen av rökaromer i allmänhet ge mindre anledning till oro för hälsan än traditionella rökprocesser. Möjligheten till en mer omfattande användning av rökaromer jämfört med traditionell rökning måste emellertid tas i beaktande vid säkerhetsbedömning.<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Skäl 8 avser svårigheterna med den vetenskapliga utvärderingen av rökaromer:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>Vetenskapliga kommittén för livsmedel har funnit att det på grund av de stora fysikaliska och kemiska skillnaderna hos rökaromer som används för smaksättning av livsmedel inte är möjligt att utforma ett enhetligt tillvägagångssätt för säkerhetsbedömning och därför bör den toxikologiska utvärderingen inriktas på säkerheten hos enskilda rökkondensat.<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>En rökarom eller ett livsmedel i eller på vilket en rökarom förekommer får enligt artikel 4.2 i förordningen endast släppas ut på marknaden om kommissionen har godkänt primärprodukten, från vilken den härrör, i enlighet med förordningen.</TXT></NP><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>I artikel 3 i förordningen definieras primärprodukter som primära rökkondensat och primära tjärfraktioner. Dessa primärprodukter är föremål för det godkännandeförfarande som fastställts i förordningen. Efter ansökan av tillverkaren beslutar kommissionen om godkännande, under medverkan<?PAGE NO="I-10559"?> av en föreskrivande kommitté<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den <DATE ISO="19990628">28 ¡uni 1999</DATE> om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenhoter (beslut om kommittéförfaranden) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="184" DATE.PUB="1999" PAGE.FIRST="23">EGT L 184, s. 23</REF.DOC.OJ>). Kommittén bestar av företrädare för medlemsstaterna. Om den av kommissionen planerade åtgärden inte erhåller kvalificerad majoritet i kommittén, måste kommissionen lämna över ärendet till ridet. Rådet kan avslå eller anta förslaget. Om rådet inte har uttalat sig kan kommissionen vid utgången av en period på tre månader själv anta genomförandeåtgärden.</P></NOTE> och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten).<NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Livsmedolsmyndigheten inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den <DATE ISO="20020128">28 januari 2002</DATE> om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="031" DATE.PUB="2002" PAGE.FIRST="1">EGT L 31, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> Kommissionen måste på begäran utvärdera en rökarom och antingen uppta den på listan över godkända rökaromer (positivlista) genom en genomförandeförordning, eller genom ett beslut till sökanden, vägra godkännande.</TXT></NP><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>Villkoren för godkännande definieras på följande sätt i artikel 4.1 i förordningen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>Användningen av rökaromer i eller på livsmedel får godkännas endast om det i tillräcklig grad är visat att</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>användningen inte medför någon risk för människors hälsa,</P></ITEM><ITEM><P>användningen inte vilseleder konsumenterna.<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/></P></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>Enligt artikel 9 i förordningen kan kommissionen i sitt beslut även ta hänsyn till <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>andra legitima faktorer som har betydelse för ärendet<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>Därutöver får enligt artikel 5 i förordningen det trä som används för framställning av primärprodukter inte, vare sig avsiktligt eller oavsiktligt, ha behandlats med kemiska ämnen under sex månader närmast före avverkning eller efter denna, annat än om det kan påvisas att det ämne som använts vid behandlingen inte ger upphov till potentiellt toxiska ämnen vid förbränning. 1 bilaga I till förordningen anges ytterligare krav på framställningsprocessen och gränsvärden för benso[a]pyren och bens[a]antrasen.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>III —</NO.P><TXT>Parternas yrkanden</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har genom skrivelse av den<?PAGE NO="I-10560"?> <DATE ISO="20030211">11 februari 2003</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20040216">16 februari 2004</DATE>, väckt talan enligt artikel 230 EG mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd och därvid yrkat</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den <DATE ISO="20031110">10 november 2003</DATE> om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel skall ogiltigförklaras, och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd skall förpliktas att ersätta Förenade kungarikets rättegångskostnader.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>14.</NO.P><TXT>Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har däremot yrkat</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>att talan skall ogillas och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>att Förenade kungariket skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>15.</NO.P><TXT>Genom beslut av domstolens ordförande den <DATE ISO="20040624">24 juni 2004</DATE> tilläts Europeiska gemenskapernas kommission enligt artikel 40 första stycket i domstolens stadga och artikel 93.1 i rättegångsreglerna att intervenera till stöd för parlamentets och rådets yrkanden. Kommissionen stöder parlamentets och rådets yrkanden.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>IV —</NO.P><TXT>Rättslig bedömning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>16.</NO.P><TXT>Förevarande talan rör främst frågan huruvida artikel 95.1 EG utgör den korrekta rättsliga grunden för förordningen. Förenade kungariket har emellertid också ifrågasatt om den regleringsmodell som används i förordningen är proportionerlig. Förenade kungariket anser slutligen att artikel 202 tredje strecksatsen EG har åsidosatts genom förordningen, eftersom den innebär att centrala uppgifter avseende tillnärmning av lagstiftning delegeras <HT TYPE="BOLD">till</HT> kommissionen. Det är emellertid enbart tillåtet att delegera <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>genomförandet<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/>.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Artikel 95.1 EG som rättslig grund för förordningen</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>17.</NO.P><TXT>Enligt artikel 95.1 EG skall rådet besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.</TXT></NP><?PAGE NO="I-10561"?><NP><NO.P>18.</NO.P><TXT>Artikel 95.1 EG kan endast användas som rättslig grund om det av rättsakten framgår och objektivt kan påvisas<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19910611">11 juni 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-300/89" YEAR="1991" PAGE.ECR="I-2867">C-300/89, kommissionen mot rådet (titandioxid) (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-199), punkt 10</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20050414">14 april 2005</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-110/03" YEAR="2005" PAGE.ECR="I-2801">C-110/03, Belgien mot kommissionen (REG 2005, s. I-2801), punkt 78</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> att den syftar till att förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion.<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="20001005">5 oktober 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-376/98" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-8419">C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (reklam för tobaksvaror) (REG 2000, s. I-8419), punkterna 84 och 85</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>19.</NO.P><TXT>Så förhåller det sig i detta fall. I förordningen föreskrivs att godkända primärprodukter kan användas inom hela gemenskapen. Såsom kommissionen oemotsagd har hävdat, fanns tidigare nationella godkännandeförfaranden, som skulle ha kunnat leda till olika resultat, vilket skulle ha kunnat hindra den fria rörligheten för primärprodukter och deras rökaromderivat samt livsmedel som behandlats med dessa och snedvrida den fria konkurrensen. I den mån som det i framtiden på grund av förordningen skulle vara nödvändigt att dra tillbaka primärprodukter från marknaden, skulle detta kunna motiveras med hänsyn till skyddet av hälsan, för vilken en hög skyddsnivå fastställs i artikel 95.3 EG.</TXT></NP><NP><NO.P>20.</NO.P><TXT>Enligt artikel 95.1 EG är emellertid enbart <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>åtgärder för tillnärmning av ... bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/> tillåtna. Det är denna formulering som tolkats på olika sätt av parterna. De olika uppfattningarna kan sammanfattas på följande sätt.</TXT></NP><NP><NO.P>21.</NO.P><TXT>Förenade kungariket anser att <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>åtgärder för tillnärmning av ... bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> direkt skall beröra nationell lagstiftning. Åtgärder som medlemsstaterna inte har möjlighet att genomföra skall inte kunna vidtas med stöd av artikel 95.1 EG. Den avgörande frågan är därför om det resultat som uppnås genom en åtgärd hade kunnat uppnås om identiska lagstiftningar hade antagits samtidigt i medlemsstaterna eller inte.</TXT></NP><NP><NO.P>22.</NO.P><TXT>Denna fråga måste besvaras nekande i förevarande fall, eftersom det i förordningen inte uppställs några materiella kriterier avseende tillnärmningen av nationella lagstiftningar eller införs några harmoniserade normer i nationell rätt. Genom förordningen inrättas snarare ett centraliserat godkännandeförfarande på gemenskapsnivå, som ger kommissionen och livsmedelsmyndigheten i uppgift att upprätta en positivlista över rökaromer. De nationella lagstiftarna hade inte kunnat vidta en sådan åtgärd, inte ens genom att samtidigt införa nationella bestämmelser med samma innehåll som förordningen. Följaktligen har artikel 95.1 EG felaktigt använts som rättslig grund för förordningen. Den rättsliga grunden utgörs i stället av artikel 308 EG.</TXT></NP><?PAGE NO="I-10562"?><NP><NO.P>23.</NO.P><TXT>Förenade kungarikets resonemang avseende tolkningen av artikel 95.1 EG motsvarar en uppfattning som framför allt företräds i tysk doktrin, som också grundar sig på formuleringen <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>för tillnärmning av ... bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>, men enligt vilken det största problemet ligger i att gemenskapen på ett otillåtet sätt tillskansar sig nationell administrativ makt.<NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se Wyatt, D. och Dashwood, A., European Union Law, fjärde upplagan, Siveet &amp; Maxwell, London, 2000, s. 521, Müller-Graff, P.-G, <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>Die Rechtsangleichung zur Verwirklichung des Binnenmarktes<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/>, Europarecht, Beck, München, 1989, s. 107, s. 129, von Borries, R., <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>Verwaltungskompetenzen der Europäischen Gemeinschaft<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/>, Festschrift fürUlrich Everling, vol. 1, 1995, s. 127, s. 128 och följande sidor, Ludwigs, M., Rechtsangleichung nach Artikel 94, 95 EG-Vertrag, Nomos, Baden-Baden, 2004, s. 236 och följande sidor, Schreiber, S Verwaltungskompetenzen der Europäischen Gemeinschaft, Nomos, Baden-Baden, 1997, s. 122 och följande sidor, Biervert, B., Der Missbrauch von Handlungsformen im Gemeinschaft, rechl, Nomos, Baden-Baden, 1999, s. 146 och följande sidor, Klepper, M., Vollzugskompetenzen der Europäischen Gemeinschaft aus abgeleitetem Recht: Zulässigkeit, Modalitäten, Rechtsfolgen, Nomos, Baden-Baden, 2001, s. 62 och följande sidor samt Wahl, R. och Groß, D., <QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>Die Europäisierung des Genehmigungsrechts am Beispiel der Novel Food-Verord-nung<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/>, Deutsches Verwaltungsblatt, Rechts- und staatswissenschaftlicher Verlag, Hamburg, 1998, s. 2 och följande sidor.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>24.</NO.P><TXT>De deltagande institutionerna anser emellertid att artikel 95.1 EG möjliggör åtgärder i flera steg. En reglering som den förevarande skall inte betraktas isolerat, utan enbart tillsammans med de genomförandeåtgärder som vidtas på grundval av regleringen. Förordningen resulterar i en tillnärmning, nämligen i form av en positivlista över godkända primärprodukter som skall upprättas av kommissionen på grundval av förordningen. Även denna tolkning finner stöd i doktrinen.<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se Pipkorn, J., Bardenhewer-Rating, A. och Taschner, H.-G, <QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="201D"/>Artikel 95 EG — Angleichung von Vorschriften mit Bezug auf den Binnenmarkt<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="201D"/>, i von der Groeben, H. och Schwarze, J., Kommentar zum Vertrag über die Europäische Union und zur Gründung der Europäischen Gemeinschaften, volym 2, sjätte upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2003, punkt 36 och följande punkter, Herrnfeld, H.-H., <QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>Artikel 95 EGV — Angleichung der Rechtsvorschriften<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/>, i Schwarze J., EU-Kommentar, Nomos, Baden-Baden, 2000, punkterna 23 och 37, Leíble, S., <QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>Artikel 95 EGV<QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/>, i Streinz, R., EU V/EGV - Vertrag über die Europäische Union und Vertrag zur Gründung der Europäischen Gemeinschaft, Beck, München, 2003, punkt 28 och följande punkt, Streinz, R., <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="201D"/>Die EG-Verordnung über neuartige Lebensmittel und neuartige Lebensmittelzusätze — Eine Analyse der Novel Food-Verordnung<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="201D"/>, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht, Beck, München, 1997, s. 487, s. 490.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>25.</NO.P><TXT>Med beaktande av dessa argument skall det erinras om att den omtvistade förordningen själv <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> medför någon direkt tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning. De materiella bestämmelser som förordningen innehåller riktar sig nämligen till kommissionen, som har till uppgift att utarbeta en positivlista. Det är först en tillämpningsförordning som <HT TYPE="ITALIC">kommissionen</HT> antar på grundval av förordningen som kan anses som en tillnärmningsåtgärd i form av en positivlista. Förordningen kan således på sin höjd anses reglera ett mellansteg på vägen mot en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om användningen av rökaromer.</TXT></NP><NP><NO.P>26.</NO.P><TXT>Det skall således undersökas huruvida det enligt artikel 95.1 EG är tillåtet att upprätta sådana regleringsmodeller i flera steg eller om enbart sådana åtgärder som direkt tillnärmar medlemsstaternas lagstiftning är tillåtna enligt denna artikel.</TXT></NP><?PAGE NO="I-10563"?><NP><NO.P>27.</NO.P><TXT>Det är ostridigt att begreppet åtgärd i den mening som avses i artikel 95.1 EG åtminstone omfattar alla de rättsakter som nämns i artikel 249 EG, det vill säga förordningar, direktiv, beslut och yttranden. Formellt omfattas således en förordning som antas på grundval av artikel 95.1 EG.</TXT></NP><NP><NO.P>28.</NO.P><TXT>Förenade kungariket har emellertid koncentrerat sig på de enskilda orden i den övriga texten och har särskilt hänvisat till begreppen <QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>tillnärmning<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/> och <QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>29.</NO.P><TXT>Genom artikel 95.1 EG tilldelas en befogenhet till <HT TYPE="ITALIC">tillnärmning</HT> av bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna. Begreppet tillnärmning anknyter således till medlemsstaternas lagstiftning, eftersom den enhetligt gällande gemenskapsrätten inte behöver tillnärmas. Direktivet kan betraktas som en klassisk tillnärmningsåtgärd. Enligt direktivet krävs nämligen att nationell lagstiftning anpassas till gemensamma mål. Förordningen sträcker sig längre än så, genom att direkt tillämplig gemenskapsrätt ges företräde framför medlemsstaternas lagstiftning. Den harmonisering av lagstiftning som uppnås genom förordningen kan dock anses som den <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>starkaste formen<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/> av tillnärmning. En tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning kan även uppnås genom beslut som riktar sig till medlemsstaterna. Gemensamt föråtgärderna är att de medför en anpassning eller ersättning av potentiellt divergerande nationella lagstiftningar. Följaktligen kan enbart sådant som medlemsstaterna skulle kunna reglera själva vara föremål för åtgärder för tillnärmning av lagstiftning.</TXT></NP><NP><NO.P>30.</NO.P><TXT>Genom artikel 95.1 EG tilldelas en befogenhet till tillnärmning av bestämmelser i lagar och andra författningar i <HT TYPE="ITALIC">medlemsstaterna.</HT> Av hänvisningen till medlemsstaternas lagstiftning framgår även att gemenskapen endast har behörighet att vidta sådana åtgärder som även skulle kunna vidtas av medlemsstaterna.</TXT></NP><NP><NO.P>31.</NO.P><TXT>Förenade kungarikets ståndpunkt är övertygande i det avseendet att det enligt formuleringen <QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>tillnärmning<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/> av bestämmelser i lagar och andra författningar <QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/> måste finnas ett samband mellan vidtagna (harmoniserings-)åtgärder och nationell lagstiftning. Ett sådant samband existerar när de gemenskapsrättsliga bestämmelser som skall införlivas medför en tillnärmning av medlemsstaternas nationella bestämmelser. Men även direkt tillämplig gemenskapsrätt som har företräde framför eller hindrar nationell lagstiftning med annat innehåll har ett sådant samband med nationell lagstiftning. Rent gemenskapsrättsliga åtgärder, som existerar <HT TYPE="ITALIC">vid sidan av</HT> medlemsstaternas lagstiftning, utan att ändra dess normativa innehåll, medför emellertid<?PAGE NO="I-10564"?> inte någon tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning. Detta har domstolen slagit fast exempelvis med avseende på nya rättigheter inom området för immaterialrätt, som infördes vid sidan av nationella rättigheter.<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="20011009">9 oktober 2001</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-377/98" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-7079">C-377/98, Nederländerna mot parlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079), punkterna 24 och 25</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19950713">13 juli 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-350/92" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-1985">C-350/92, Spanien mot rådet (REG 1995, s. I-1985), punkt. 23</REF.DOC.ECR>, särskilt yttrande <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="1/94" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-5267">1/94 av den <DATE ISO="19941115">15 november 1994</DATE> (Gemenskapens behörighet att ingå internationella avtal om tjänster och skydd av immaterialrätter (REG 1994, s. I-5267| svensk specialutgåva, volym 16, s. I-233), punkt 59)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>32.</NO.P><TXT>Av denna nödvändiga anknytning till nationell lagstiftning följer emellertid enbart att åtgärderna måste medföra en <HT TYPE="ITALIC">tillnärmning</HT> av medlemsstaternas lagstiftning. Av de båda orden i formuleringen framgår emellertid inte hur denna tillnärmning skall ske och vad som skall vara föremål för tillnärmning.</TXT></NP><NP><NO.P>33.</NO.P><TXT>Jag delar institutionernas uppfattning i den mån som de av formuleringen <QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>åtgärder <HT TYPE="ITALIC">för</HT> tillnärmning<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/> drar slutsatsen att dessa åtgärder inte direkt själva måste medföra en tillnärmning av medlemstaternas lagstiftning. Till skillnad från formuleringar som <QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>tillnärmningsåtgärder<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/>, <QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>tillnärmande åtgärder<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/> eller <QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>åtgärder som tillnärmar<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/> tillåter denna ordalydelse mellansteg. Denna skillnad bekräftas även av andra språkversioner som till exempel den franska, engelska, spanska, italienska och portugisiska.<NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I den franska språkversionen lyder denna del av artikeln <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="201D"/>mesures relatives au rapprochement<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="201D"/>, i den engelska <QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>measures for tlie approximation<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/>, i den spanska <QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="201D"/>medidas relativas a la aproximación<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="201D"/>, i den italienska <QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="201D"/>misure relative al ravvicinamento<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="201D"/> och i den portugisiska <QUOT.START ID="QS0033" REF.END="QE0033" CODE="201D"/>medidas relativas à aproximação<QUOT.END ID="QE0033" REF.START="QS0033" CODE="201D"/>.</P></NOTE> Så länge en åtgärd generellt syftar till att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning kan den även avse ett förfarande som medför en tillnärmning, dock inte direkt utan först genom mellanled i en flerstegsmodell.</TXT></NP><NP><NO.P>34.</NO.P><TXT>I motsats till vad Förenade kungariket har anfört står en sådan tolkning inte i strid med tolkningen av de båda begreppen <HT TYPE="ITALIC">tillnärmning</HT> av lagstiftningen <HT TYPE="ITALIC">i medlemsstaterna.</HT> Institutionerna instämmer nämligen i att det måste finnas en koppling till medlemsstaternas lagstiftning, de ser emellertid fler möjligheter än Förenade kungariket att uppnå detta mål.</TXT></NP><NP><NO.P>35.</NO.P><TXT>Den positivlista som eftersträvas med förordningen, som skall upprättas genom genomförandeförordningar, har företräde framför de tillämpliga bestämmelserna i medlemsstaterna eller hindrar att bestämmelser med sådant innehåll antas. Den har därför, såsom Förenade kungariket har medgett, sammantaget en tillnärmande effekt på medlemsstaternas lagstiftning.</TXT></NP><NP><NO.P>36.</NO.P><TXT>Även sambandet med andra bestämmelser i fördraget bekräftar att det är tillåtet att använda en flerstegsmodell för att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning. I artikel 202 tredje strecksatsen EG fastställs den grundläggande principen att åtgärder av gemenskapslagstiftaren inte behöver vara slutliga, utan att kommissionen kan anförtros uppgiften att vidta åtgärder för genomförande. Varken artikel 202 EG eller artikel 95 EG<?PAGE NO="I-10565"?> innehåller några särskilda begränsningar vad gäller delegeringsbefogenheten för lagstiftning enligt artikel 95.1 EG. Såsom parlamentet mycket riktigt anmärkt förutsätts i artiklarna 95.4 EG och 95.5 EG i stället att <QUOT.START ID="QS0034" REF.END="QE0034" CODE="201D"/>kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd<QUOT.END ID="QE0034" REF.START="QS0034" CODE="201D"/>. Av det skälet utgör enligt artikel 95 EG kommissionens genomförandeåtgärder enligt artikel 202 EG harmoniseringsåtgärder.</TXT></NP><NP><NO.P>37.</NO.P><TXT>Till skillnad från vad Förenade kungariket, under åberopande av domen avseende informationssystem,<NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19991118">18 november 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-209/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-8067">C-209/97, kommissionen mot rådet (REG 1999, s. I-8067), punkt 35</REF.DOC.ECR> och följande punkter.</P></NOTE> har anfört är den verkan som det föreskrivna förfarandet för upprättande av en positivlista av kommissionen medförde i form av tillnärmning av lagstiftning, inte heller så obetydlig att den enbart kan anses som en sidoeffekt av bestämmelserna. Förfarandet för upprättande av en positivlista syftade just enbart till att medföra en tillnärmning av lagstiftning.</TXT></NP><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>Dessutom kan inte Förenade kungarikets argument att förordningen medför att ett gemenskapsorgan inrättas, vilket inte är möjligt på grundval av artikel 95 EG, godtas. Ett förfarande som genomförs av ett organ som inrättats genom fördraget kan inte jämställas med upprättandet av ett nytt gemenskapsorgan.<NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Huruvida artikel 95 EG gör det möjligt att inrätta ett nytt gemenskapsorgan skall klargöras i det anhängiggjorda målet C-217/04, Förenade Kungariket mot parlamentet och rådet avseende den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>Mot ett flerstegsförfarande för tillnärmning av lagstiftning kan det inte heller åberopas att förordningen ger kommissionen verkställande befogenheter som enligt fördraget är förbehållna medlemsstaterna.<NOTE NOTE.ID="E0013" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Vad gäller detta argument se ovan punkt 23.</P></NOTE> Oavsett om det i gemenskapsrätten, liksom i till exempel tysk konstitutionell rätt, görs en sådan uppdelning mellan lagstiftningsbefogenheter och verkställande befogenheter,<NOTE NOTE.ID="E0014" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Denna fråga har besvarats nekande i dom av den <DATE ISO="19940809">9 augusti 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-359/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-3681">C-359/92, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-3681), punkt 38</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> saknar denna invändning relevans med avseende på den här ifrågasatta förordningen. Förfarandet för godkännande av primärprodukter innehåller visserligen ett inslag av förvaltning — det skall dock mot bakgrund av det resultat som eftersträvas, nämligen ett allmänt godkännande av vissa primärprodukter på gemenskapsnivå, betraktas som lagstiftning. En stor del av de verkställande uppgifterna kvarstår dessutom hos medlemsstaterna. Den omständigheten att en primärprodukt upptas på en positivlista innebär nämligen inte att slutprodukterna kan säljas på marknaden. Befogenheten att utfärda godkännande för försäljning tillkommer fortfarande medlemsstaterna. De är enbart förhindrade att förbjuda användningen av godkända primärprodukter för rökaromer och måste förbjuda saluföring av rökaromer som tillverkats av icke godkända primärprodukter.</TXT></NP><NP><NO.P>40.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis skall därför konstateras att artikel 95.1 EG utgör den korrekta rättsliga grunden för förordningen, eftersom det enligt denna bestämmelse är möjligt att<?PAGE NO="I-10566"?> införa regleringsförfaranden i flera steg, såsom förordningen, som <HT TYPE="ITALIC">i slutändan</HT> medför en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Förenade kungarikets övriga argument</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>41.</NO.P><TXT>Förenade kungariket har under förfarandets gång framfört argument som inte avser den rättsliga grunden för förordningen, utan dess proportionalitet med avseende på medlemsstaternas befogenheter och gränserna för en delegering enligt artikel 202 EG.</TXT></NP><NP><NO.P>42.</NO.P><TXT>Såsom kommissionen och rådet har anfört i fråga om delegeringen, har detta argument emellertid med avseende på båda punkterna anförts för sent enligt artikel 42.2 i rättegångsreglerna. Det rör sig om en ny grund som för första gången åberopades i repliken och i svaret på kommissionens interventionsinlaga. I ansökan nämndes varken proportionaliteten eller ett eventuellt åsidosättande av gränserna för delegeringsmöjligheterna. För det fall Förenade kungariket hade haft sådana betänkligheter är det svårt att förstå hur de i sin ansökan kunnat anse att förordningen kunde antas på grundval av artikel 308 EG. I den mån som Förenade kungariket redan från början anfört att det i en förordning som antagits med stöd av artikel 95 EG måste fastställas materiella standarder, hänför sig denna argumentation enbart till frågan huruvida förordningen kan betraktas som en åtgärd för tillnärmning av lagstiftning.</TXT></NP><NP><NO.P>43.</NO.P><TXT>Det är således endast i andra hand som jag prövar huruvida förordningen är proportionerlig samt delegeringsmöjligheterna.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Huruvida förordningen är proportionerlig</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>44.</NO.P><TXT>I artikel 5 EG, i vilken principen om tilldelning av befogenheter fastställs i första stycket och subsidiaritetsprincipen i andra stycket, föreskrivs i tredje stycket att gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag. Detta utgör ett kompetensrättsligt uttryck för proportionalitetsprincipen. Enligt denna princip, som ingår bland gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper, krävs att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med reglerna i fråga, varvid gäller att man när det finns flera lämpliga åtgärder att välja mellan skall använda sig av den åtgärd som är den minst betungande och att vållade<?PAGE NO="I-10567"?> ölägenheter inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.<NOTE NOTE.ID="E0015" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="20050310">10 mars 2005</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-96/03+C-97/03" YEAR="2005" PAGE.ECR="I-1895">C-96/03 och C-97/03, Tempelman och van Schaijk (REG 2005, s. I-1895), punkt 47</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20010712">12 juli 2001</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-189/01" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-5689">C-189/01, lippes m.fl. (REG 2001, s. I-5689), punkt 81</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20020312">12 mars 2002</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-27/00+C-122/00" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-2569">C-27/00 och C-122/00, Omega Air m.fl. (REG 2002, s. I-2569), punkt 62</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20030612">12 juni 2003</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-112/00" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-5659">C-112/00, Schmidbcrger (REG 2003, s. I-5659), punkt 79</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20030703">3 juli 2003</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-220/01" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-7091">C-220/01, Lennox (REG 2003, s. I-7091), punkt 76</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>45.</NO.P><TXT>Eftersom det är fråga om förhållandet mellan gemenskapsåtgärder och medlemsstaternas kompetens är det nödvändigt att undersöka om de mål som eftersträvas genom förordningen inte kan uppnås genom andra lika effektiva bestämmelser som ger medlemsstaterna större ansvar.</TXT></NP><NP><NO.P>46.</NO.P><TXT>Härvid måste emellertid beaktas att gemenskapslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den skall fatta politiska, ekonomiska och sociala beslut som kräver komplexa bedömningar.<NOTE NOTE.ID="E0016" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se senast dom av den <DATE ISO="20041214">14 december 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-210/03" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-1189">C-210/03, Swedish Match (REG 2004, s. I-1189), punkt 47</REF.DOC.ECR> och följande punkt.</P></NOTE> Detta är fallet på det område som regleras av förevarande förordning. Tillstånd till försäljning av rökaromer för användning i livsmedel kräver komplexa bedömningar som, med avseende på framställning och distribution av aromer, är av ekonomisk karaktär och, med avseende på skyddet av människors hälsa och konsumenterna, av vetenskaplig och social karaktär.</TXT></NP><NP><NO.P>47.</NO.P><TXT>I detta mål finns det inte något som tyder på att gemenskapslagstiftaren skulle ha överträtt gränserna för denna skönsmässiga bedömning. Allt talar i stället för att den lösning som valts bland de olika tänkbara regleringsmodellerna är bäst lämpad att uppnå sitt mål. Det var inte möjligt att anta ett direktiv i vilket standarder fastläggs för medlemsstaterna för godkännande av rökaromer och i vilket det föreskrivs om ett ömsesidigt erkännande av godkännanden, eftersom det enligt skäl 8 i förordningen av objektiva och vetenskapliga skäl inte är möjligt att utforma ett enhetligt tillvägagångssätt för säkerhetsbedömning av primärprodukter för rökaromer och den toxikologiska utvärderingen därför måste inriktas på säkerheten hos <HT TYPE="ITALIC">enskilda</HT> rökkondensat. En <QUOT.START ID="QS0035" REF.END="QE0035" CODE="201D"/>samordningslösning<QUOT.END ID="QE0035" REF.START="QS0035" CODE="201D"/>,<NOTE NOTE.ID="E0017" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se i detta hänseende Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 av den <DATE ISO="19961028">28 oktober 1996</DATE> om gemenskapsregler för aromämnen som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="299" DATE.PUB="1996" PAGE.FIRST="1">EGT L 299, s. 1</REF.DOC.OJ>), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den <DATE ISO="20020128">28 januari 2002</DATE> om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="311" DATE.PUB="2002" PAGE.FIRST="1">EGT L 311, s. 1</REF.DOC.OJ>), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den Ì6 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="123" DATE.PUB="2002" PAGE.FIRST="1">EGT L 123, s. 1</REF.DOC.OJ>), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av. den <DATE ISO="20040331">31 mars 2004</DATE> om tvätt- och rengöringsmedel (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="104" DATE.PUB="2004" PAGE.FIRST="1">EGT L 104, s. 1</REF.DOC.OJ>), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den <DATE ISO="20011106">6 november 2001</DATE> om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="311" DATE.PUB="2001" PAGE.FIRST="1">EGT L 311, s. 1</REF.DOC.OJ>), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den <DATE ISO="20011106">6 november 2001</DATE> om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="311" DATE.PUB="2001" PAGE.FIRST="67">EGT L 311, s. 67</REF.DOC.OJ>) och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/35/EG av den <DATE ISO="19940630">30 juni 1994</DATE> om sötningsmedel för användning i livsmedel (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="237" DATE.PUB="1994" PAGE.FIRST="3">EGT L 237, s. 3</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 13, volym 27, s. 5).</P></NOTE> enligt vilken medlemsstaterna beviljar godkännande som, under förutsättning att de inte bestrids, skall erkännas automatiskt i alla andra medlemsstater, skulle, om det inte hade funnits gemensamma standarder, ha lett till konflikter<?PAGE NO="I-10568"?> mellan medlemsstaterna vilka kommissionen hade varit tvungen att medla i. Om en positivlista skulle fastställas direkt i enlighet med medbeslutandeförfarandet, det vill säga av parlamentet och rådet på förslag av kommissionen, såsom Förenade kungariket anser vara nödvändigt, skulle medlemsstaternas befogenheter begränsas på samma sätt som vid den lösning som valts, förfarandet för godkännande av rökaromer skulle emellertid försvåras avsevärt och tillverkarens rätt att delta i förfarandet skulle snarare minskas.</TXT></NP><NP><NO.P>48.</NO.P><TXT>Av ovan anförda skäl står även denna <QUOT.START ID="QS0036" REF.END="QE0036" CODE="201D"/>negativa inverkan<QUOT.END ID="QE0036" REF.START="QS0036" CODE="201D"/> på medlemsstaternas befogenheter i proportion till de mål som eftersträvas med artikel 95.1 EG och förordningen.</TXT></NP><NP><NO.P>49.</NO.P><TXT>Förordningen uppfyller således kraven på proportionalitet.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Gränserna för delegering enligt artikel 202 EG</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>50.</NO.P><TXT>Enligt artikel 202 tredje strecksatsen EG och artikel 211 fjärde strecksatsen EG skall befogenheten att genomföra sekundärrätt vanligtvis överlåtas på kommissionen.<NOTE NOTE.ID="E0018" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domstolen har förklarat att den nya versionen av texten föreskriver denna delegering. Se dom av den <DATE ISO="19891024">24 oktober 1989</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="16/88" YEAR="1989" PAGE.ECR="3457">16/88, kommissionen mot rådet (REG 1989, s. 3457; svensk specialutgåva, volym 10, s. 231), punkt 10</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Domstolen har vid bedömningen av lagenligheten av en delegering av befogenheter till kommissionen gjort en åtskillnad mellan å ena sidan regler som är centrala inom det område som regleras och därför måste fastställas i den grundläggande rättsakten, och å andra sidan regler som endast gäller genomförandet och vars antagande därför kan överlåtas till kommissionen.<NOTE NOTE.ID="E0019" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19921027">27 oktober 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-240/90" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-5383">C-240/90, Tyskland mot kommissionen (REG 1992, s. I-5383; svensk specialutgåva, volym 13, s. 143), punkt 36</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19921013">13 oktober 1992</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-63/90+C-67/90" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-5073">C-63/90 och C-67/90, Portugal och Spanien mot rådet (REG 1992, s. I-5073; svensk specialutgåva, volym 13, s. 123), punkt 14</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19870616">16 juni 1987</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="46/86" YEAR="1987" PAGE.ECR="2671">46/86, Romkes (REG 1987, s. 2671), punkt 16</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19790927">27 september 1979</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="230/78" YEAR="1979" PAGE.ECR="2749">230/78, Eridania (REG 1979, s. 2749; svensk specialutgåva, volym 4, s. 513), punkt 7</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19701217">17 december 1970</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="25/70" YEAR="1970" PAGE.ECR="1161">25/70, Köster (REG 1970, s. 1161; svensk specialutgåva, volym 1, s. 515), punkt 6</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Såsom Förenade kungariket med rätta har anfört är det i förevarande fall av avgörande betydelse om de delegerade befogenheterna gäller <QUOT.START ID="QS0037" REF.END="QE0037" CODE="201D"/>de viktigaste grunddragen på det område som skall regleras<QUOT.END ID="QE0037" REF.START="QS0037" CODE="201D"/> eller <QUOT.START ID="QS0038" REF.END="QE0038" CODE="201D"/>genomförandet<QUOT.END ID="QE0038" REF.START="QS0038" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>51.</NO.P><TXT>Förenade kungariket anser att det är tveksamt om de viktigaste grunddragen på det område som skall regleras fastslås i grundförordningen i förevarande fall. Rådet och parlamentet har inte fastställt några materiella standarder för harmoniseringen, utan endast anförtrott åt kommissionen att fastställa de materiella kriterier som reglerar området.</TXT></NP><NP><NO.P>52.</NO.P><TXT>Mot detta kan anföras att domstolen har gjort en mycket snäv tolkning av begreppet <QUOT.START ID="QS0039" REF.END="QE0039" CODE="201D"/>de viktigaste grunddragen på det område<?PAGE NO="I-10569"?> som skall regleras<QUOT.END ID="QE0039" REF.START="QS0039" CODE="201D"/> och att begreppet endast omfattar bestämmelser som syftar till att omsätta huvudprinciperna i gemenskapens politik i praktiska åtgärder.<NOTE NOTE.ID="E0020" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="20000706">6 juli 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-356/97" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-5461">C-356/97, Molkereigenossenschaft Wiedcrgeltingen (REG 2000, s. I-5461), punkt 21</REF.DOC.ECR>, och domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkterna 36 och 37.</P></NOTE> Begreppet <QUOT.START ID="QS0040" REF.END="QE0040" CODE="201D"/>genomföra<QUOT.END ID="QE0040" REF.START="QS0040" CODE="201D"/> ges däremot en mycket extensiv tolkning i domstolens fasta rättspraxis,<NOTE NOTE.ID="E0021" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19981119">19 november 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-159/96" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-7379">C-159/96, Portugal mot kommissionen (REG 1998, s. I-7379), punkt 40</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19751030">30 oktober 1975</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="23/75" YEAR="1975" PAGE.ECR="1279">23/75, Rey Soda (REG 1975, s. 1279; svensk specialutgåva, volym 2, s. 499), punkt 10</REF.DOC.ECR>, av don <DATE ISO="19970204">4 februari 1997</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-9/95+C-23/95+C-156/95" YEAR="1997" PAGE.ECR="I-645">C-9/95, C-23/95 och C-156/95, Belgien och Tyskland mot kommissionen (REG 1997, s. I-645), punkt 36</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19890629">29 juni 1989</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="22/88" YEAR="1989" PAGE.ECR="2049">22/88, Vrcugdcnhi! (REG 1989, s. 2049), punkt 16</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19951017">17 oktober 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-478/93" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-3081">C-478/93, Nederländerna mot kommissionen (REG 1995, s. I-3081), punkt 30</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19870311">11 mars 1987</DATE> i de förenade målet <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="279/84+280/84+285/84+286/84" YEAR="1987" PAGE.ECR="1069">279/84, 280/84, 285/84 och 286/84, Walter Rau (REG 1987, s. 1069), punkt 14</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> vilket gör det möjligt för rådet att tilldela kommissionen långtgående befogenheter.<NOTE NOTE.ID="E0022" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se domen i målet Belgien och Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 21), punkt 36, i målet Vreugdenhil (ovan fotnot 21), punkt 16, i målet Nederländerna mot kommissionen (ovan fotnot 21), punkt 30, och i målet Walter Rau (ovan fotnot 21), punkt 14.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>53.</NO.P><TXT>Domstolen grundar sin extensiva tolkning av begreppet genomförande dels på fördragets systematik, dels på de krav som ställs upp i praxis, särskilt på jordbruksområdet och inom utrikeshandelsrätten. Endast kommissionen har möjlighet att på ett konstant och uppmärksamt sätt följa utvecklingen av jordbruksmarknaderna och de internationella marknaderna och handla med den skyndsamhet som situationen kräver.<NOTE NOTE.ID="E0023" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Avseende jordbruksmarknaden se domen i målet Belgien och Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 21), punkt 36, i målet Vreugdenhil (ovan fotnot 21), punkt 16, i målet Rey Soda (ovan fotnot 21), punkterna 10-14, samt, när det gäller utrikeshandelsrätten, domen i mälet Portugal mot kommissionen (ovan fotnot 21), punkt 40 och följande punkt.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>54.</NO.P><TXT>Domstolen har i överensstämmelse med denna linje hittills regelbundet ställt mycket låga krav på precision när det gäller delegering av befogenheter till kommissionen. Domstolen konstaterade att den allmänna befogenheten att fastställa tillämpningsföreskrifter kan överlåtas till kommissionen. Huvudinnehållet i de befogenheter som överlåts behöver emellertid inte anges i detalj. En allmänt hållen bestämmelse är därvid en tillräcklig grund för bemyndigandet.<NOTE NOTE.ID="E0024" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19981216">16 december 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-374/96" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-8385">C-374/96, Vorderbrüggcn (REG 1998, s. I-8385), punkt 36</REF.DOC.ECR>, domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkt 41, dom av den <DATE ISO="19991111">11 november 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-48/98" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-7877">C-48/98, Sohl &amp; Sohiko (REG 1999, s. I-7877), punkt 34</REF.DOC.ECR>, och domen i malet Molkereigenossenschaft Wiedergelungen (ovan fotnot 20), punkt 23.</P></NOTE> Sådana generella bemyndiganden kan till exempel ha följande lydelse: <QUOT.START ID="QS0041" REF.END="QE0041" CODE="201D"/>Tillämpningsföreskrifter till denna förordning skall fastställas i enlighet med ... förfarandet.<QUOT.END ID="QE0041" REF.START="QS0041" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0025" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se exempelvis artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 768/89 av den <DATE ISO="19890321">21 mars 1989</DATE> om införande av en ordning med övergångsstöd för jordbruksinkomstcr (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="084" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="8">EGT L 84 s. 8</REF.DOC.OJ>), som ligger till grund för domen i målet Tyskland mot kommissionen (ovan fotnot 19).</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>55.</NO.P><TXT>En så generell delegering skulle inte ha varit acceptabel i förevarande fall. Det är här inte fråga om områden som präglas av snabba förändringar och som samtidigt är föremål för intensiva gemenskapsåtgärder såsom jordbruksmarknaden. I stället skall för varje primärprodukt en enda gång en avvägning mellan intresset att skydda rätten för företag att fritt utöva näringsverksamhet och skyddet för hälsa och konsumenter på den inre marknaden göras på grundval av en vetenskaplig utvärdering. Denna avvägning påkallar varken flexibilitet eller snabbhet, utan i stället att all relevant information inhämtas och bedöms noggrant.</TXT></NP><?PAGE NO="I-10570"?><NP><NO.P>56.</NO.P><TXT>För strängare krav för delegeringen talar dessutom att parlamentets rätt till deltagande, vilken parlamentet inte heller får avstå från i större utsträckning än vad som är nödvändigt, skall beaktas, samt risken för kringgående av det lagstiftningsförfarande som fastställs i fördraget. I motsats till det kommittéförfarande som föreskrivs i förevarande fall, i vilket parlamentet endast kan delta i teorin och i undantagsfall,<NOTE NOTE.ID="E0026" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se artikel 8 i beslutet om kommittéförfaranden (ovan fotnot 3), enligt vilken parlamentet kan anmoda kommissionen att ompröva förslag till genomförandeåtgärder på grund av att genomförandebefogenheter överskridits. Under åren 2000 och 2001 har parlamentet gjort bruk av denna möjlighet en enda gång, nämligen år 2000 (se kommissionens rapporter om kommittéernas arbete under 2000, KOM(2001) 783 slutlig av den <DATE ISO="20011220">20 december 2001</DATE>, s. 6 och följande sida, och under 2001, KOM(2002) 733 slutlig av den <DATE ISO="20021213">13 december 2002</DATE>, s. 4 och följande sida).</P></NOTE> kännetecknas förfarandet enligt artikel 95 EG av större öppenhet och betydligt högre demokratisk legitimitet.</TXT></NP><NP><NO.P>57.</NO.P><TXT>Även om sådana strängare krav för vissa områden skulle uppställas i förevarande fall, vilket skulle vara möjligt enligt rättspraxis,<NOTE NOTE.ID="E0027" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se dom av den <DATE ISO="19880705">5 juli 1988</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="291/86" YEAR="1988" PAGE.ECR="3679">291/86, Central-Import (REG 1988, s. 3679), punkt 13</REF.DOC.ECR>, domen i målet Vreugdenhil (ovan fotnot 21), punkt 17, och stärkande av innehållet i beslutet om kommittéförfaranden (ovan fotnot 3), genom dom av den <DATE ISO="20030121">21 januari 2003</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-378/00" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-937">C-378/00, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2003, s. I-937), punkt 40</REF.DOC.ECR> och följande punkter, i vilket det i artikel 1.1 föreskrivs att, i den grundläggande rättsakten, de viktigaste grunddragen i de befogenheter som tilldelats skall anges.</P></NOTE> skulle den aktuella delegeringen vara lagenlig. Målen och föremålet för det område som skall regleras anges på ett tillfredsställande sätt framför allt i artiklarna 4 och 5 i förordningen jämförda med bilaga 1. Såsom de deltagande institutionerna med rätta har anfört syftar de därmed samtidigt till att omsätta huvudprinciperna i gemenskapens politik på detta område i praktiska åtgärder och fastställer följaktligen de viktigaste grunddragen på det område som skall regleras. Förordningen innehåller dessutom exakta bestämmelser för hur de delegerade befogenheterna skall utövas.</TXT></NP><NP><NO.P>58.</NO.P><TXT>I artikel 4.1 definieras de tre väsentliga villkoren, under vilka rökaromer får godkännas och användas i samband med livsmedel. De får inte medföra någon risk för människors hälsa, de får inte vilseleda konsumenterna och skall i förekommande fall överensstämma med särskilda användningsvillkor. Enligt artikel 4.2 får rökaromer som inte har godkänts eller uppfyller villkoren för användning inte släppas ut på marknaden.</TXT></NP><NP><NO.P>59.</NO.P><TXT>De deltagande institutionerna har med rätta påpekat att artikel 3 i förordningen och skälen 7,11 och 17 upprättar ett samband till direktiv 88/388/EEG<NOTE NOTE.ID="E0028" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets direktiv 88/388/EEG av den <DATE ISO="19880622">22 juni 1988</DATE> om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="184" DATE.PUB="1988" PAGE.FIRST="61">EGT L 184, s. 61</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 77).</P></NOTE> och till förordning (EG) nr 178/2002,<NOTE NOTE.ID="E0029" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den <DATE ISO="20020128">28 januari 2002</DATE> om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="031" DATE.PUB="2002" PAGE.FIRST="1">EGT L 31, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> som sätter in de allmänna begreppen i förordningen i ett tekniskt sammanhang och därmed konkretiserar dem. Särskilt artikel 4 i direktiv 88/388/EEG och artiklarna 3, 5, 14 och 16 i förordning (EG) nr 178/2002 innehåller närmare uppgifter om när ett livsmedel inte skall anses medföra någon risk för människors<?PAGE NO="I-10571"?> hälsa eller när konsumenterna inte skall anses vilseledas. Frågan huruvida begreppen, såsom parlamentet har anfört, kan klassas som facktermer kan lämnas öppen. Begreppen är i vart fall tillräckligt definierade.</TXT></NP><NP><NO.P>60.</NO.P><TXT>Kommissionen har dessutom oemotsagd särskilt understrukit att framställningsmetoden för primärprodukter har en avgörande betydelse för rökaromers eventuellt toxiska effekt. Enligt artikel 5 får därför inte trä som har behandlats med kemiska ämnen användas för framställning av primärprodukter om det inte kan påvisas att det är ofarligt. Bilaga I innehåller en närmare beskrivning av villkoren för framställning av primärprodukter med avseende på tillsatser, värmebehandling, kemiska och fysikaliska processer för utvinning av kondensat och faser samt deras vidarebearbetning. För två ämnen fastställs även den högsta halt som får ingå. Bilaga II som hänvisar till uppgifter som är relevanta för utvärderingen innehåller ytterligare viktiga uppgifter.</TXT></NP><NP><NO.P>61.</NO.P><TXT>I förordningen fastställs därmed konkreta eller i vart fall tillräckligt bestämda kriterier för framställningsmetoden för primärprodukter, och förordningen reglerar betydligt mer än enbart de viktigaste grunddragen på området. Allt annat, i synnerhet utarbetandet av konkreta kriterier för hälsooch konsumentskyddet inom ramen för artikel 4 förordningen faller, i motsats till vad Förenade kungariket har anfört, inom den vida ramen för begreppet genomförande, såsom det fastställts i domstolens rättspraxis. Till de genomförandebestämmelser och tilllämpningsföreskrifter som kommissionen kan anta på grundval av de befogenheter som delegerats till den räknas nämligen just fastställande av under vilka förutsättningar och i vilken omfattning allmänna bestämmelser kan tillämpas på enskilda fall samt övriga villkor som skall gälla för tillämpningen.<NOTE NOTE.ID="E0030" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se domen i mälet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 18). punkterna 10-11, och domen i målet Söhl &amp; Söhlke (ovan fotnot 24), punkt 34.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>62.</NO.P><TXT>Vidare har kommissionen på ett övertygande sätt visat att det av praktiska och rättsliga skäl inte är möjligt att utforma en mer omfattande detaljreglering i själva förordningen, till exempel i form av en positivlista över alla godkända primärprodukter. I skäl 8 i förordningen anges i detta avseende att det av objektiva och vetenskapliga skäl inte är möjligt att utforma ett enhetligt tillvägagångssätt för säkerhetsbedömning av primärprodukter för rökaromer.</TXT></NP><NP><NO.P>63.</NO.P><TXT>I detta avseende bör det erinras om att det enligt artikel 95.3 EG och artikel 152.1 första stycket EG krävs en hög hälsoskyddsnivå. Förhåller det sig på det sättet att den eventuellt toxiska effekten av rökaromer i så avgörande grad beror på vilka substanser som ingår i rökaromerna och i vilka proportioner<?PAGE NO="I-10572"?> de ingår, att det avgörande framför allt är vilka primärprodukter och framställningsmetoder som används, kan en lista över godkända primärprodukter endast upprättas utifrån toxologiska utvärderingar i enskilda fall.<NOTE NOTE.ID="E0031" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Av det skälet var det också nödvändigt att kräva av företagen att de lämnar in en detaljerad ansökan för de av deras produkter som finns tillgängliga på marknaden, vilket för övrigt samtidigt minskade det förväntade antalet av sådana produkter till mindre än 20.</P></NOTE> Eftersom varje produkt dessutom uppenbarligen kan vara specifik med avseende på framställningsmetoden, den kemiska sammansättningen och dess toxiska karaktär, är det lätt att förstå att varje godkännande måste innehålla individuella villkor för användning.</TXT></NP><NP><NO.P>64.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av de tillgängliga uppgifterna om målet med förordningen, dess föremål och de relevanta kriterierna, utgör det inte heller något problem ätt kommissionen, enligt artikel 9.1, vid sin bedömning, utöver kraven i artikel 4.1 och gemenskapens lagstiftning, även skall ta hänsyn till <QUOT.START ID="QS0042" REF.END="QE0042" CODE="201D"/>andra legitima faktorer som har betydelse för ärendet<QUOT.END ID="QE0042" REF.START="QS0042" CODE="201D"/>. Vad som avses med <QUOT.START ID="QS0043" REF.END="QE0043" CODE="201D"/>faktorer<QUOT.END ID="QE0043" REF.START="QS0043" CODE="201D"/> kan nämligen avgöras på grundval av de allmänna huvudmålen med den aktuella grundförordningen, målen med den rättsliga grunden i artikel 95.1 EG, de fastställda kriterierna och det sammanhang som reglerna ingår i.</TXT></NP><NP><NO.P>65.</NO.P><TXT>Med avseende på de båda centrala materiella punkterna på det område som skall regleras, de grundläggande säkerhetskraven för tillämpning och saluföring av rökaromer och framställningsvillkoren, fastställs således i förordningen de viktigaste grunddragen för åtgärder för tillnärmning av lagstiftning. Därvid anges huvudinnehållet av de delegerade befogenheterna på ett tillräckligt precist sätt.</TXT></NP><NP><NO.P>66.</NO.P><TXT>Slutligen anges i artiklarna 6, 8-12 och 19 i förordningen på vilket sätt kommissionen skall utöva de delegerade befogenheterna. Kommissionen skall upprätta en positivlista över godkända primärprodukter. I förfarandebestämmelserna föreskrivs att kommissionen, under medverkan av livsmedelsmyndigheterna, skall göra en utvärdering av primärprodukterna på grundval av de materiella kriterierna och, under medverkan av den föreskrivande kommittén, besluta om de skall upptas i listan. Även typ, verkan, varaktighet, ändring, tillfälligt och slutgiltigt återkallande och förlängning av godkännanden skall anges, liksom konsekvenserna av ett avslag.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>C —</NO.P><TXT>Sammanfattande slutsatser</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>67.</NO.P><TXT>Det kan följaktligen fastställas att artikel 95.1 EG utgör en tillräcklig rättslig grund för förordningen, att den regleringsmodell som används i förordningen är proportionerlig och att delegeringen av genomförandebefogenheter<?PAGE NO="I-10573"?> till kommissionen ligger inom ramen för vad som är tillåtet enligt artikel 202 tredje strecksatsen EG. Talan skall sålunda ogillas.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>V —</NO.P><TXT>Rättegångskostnader</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>68.</NO.P><TXT>Av artikel 69.2 i rättegångsreglerna följer att tappande part skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om så har yrkats. Eftersom parlamentet och rådet i detta fall har framställt ett yrkande enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna och då Förenade kungariket enligt övervägandena ovan är tappande part, skall Förenade kungariket förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP><NP><NO.P>69.</NO.P><TXT>I artikel 69.4 i rättegångsreglerna föreskrivs att de institutioner som har intervenerat i målet skall bära sina rättegångskostnader. Kommissionen skall således bära sin kostnad.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>VI —</NO.P><TXT>Förslag till avgörande</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>70.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslår jag att domstolen skall döma enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0044" REF.END="QE0044" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Talan ogillas.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Förenade kungariket förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, med undantag för kommissionens rättegångskostnader, som denna själv skall bära.<QUOT.END ID="QE0044" REF.START="QS0044" CODE="201D"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>