<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><ORDER xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-04.cj-20080212.xd"><BIB.ORDER><REF.CASE FILE="ECRCJ1997SVA.0300123901.case.xml"><NO.CASE>C-303/96 P</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>61996O0303</NO.CELEX><NO.SEQ>0005.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST>1241</PAGE.FIRST><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST>1258</PAGE.LAST><PAGE.TOTAL>18</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.ORDER><CURR.TITLE><LEFT>BESLUT AV DEN <DATE ISO="19970306">6.3.1997</DATE> — MÅL C-303/96 P</LEFT><RIGHT>BERNARDI MOT PARLAMENTET</RIGHT></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens beslut</HT> (första avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="19970306">6 mars 1997</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Rättegångsspråk: franska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><ORDER.INIT><P>I mål C-303/96 P,</P></ORDER.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">Giorgio Bernardi,</HT> med hemvist i Luxemburg, företrädd av advokaten Giancarlo Lattanzi, Massa-Carrara, delgivningsadress: 33, rue Godchaux, Luxemburg,</P><PARTY.STATUS>klagande,</PARTY.STATUS></PLAINTIFS><P>angående överklagande av dom i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-146/95" YEAR="1996" PAGE.ECR="II-769">T-146/95 meddelad den <DATE ISO="19960711">11 juli 1996</DATE> av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (REG s. II-769)</REF.DOC.ECR>, Bernardi mot parlamentet, i vilket det förs talan om upphävande av denna dom,</P><AGAINST>i vilket den andra parten är:</AGAINST><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Europaparlamentet,</HT> företrätt av Ezio Perillo, rättstjänsten, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten Denis Waelbroeck, Bryssel, delgivningsadress: Europaparlamentets generalsekretariat, Kirchberg, Luxemburg,</P></DEFENDANTS></PARTIES><SUBJECT><P>meddelar</P></SUBJECT><PREAMBLE.GEN><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (första avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden L. Sevón samt domarna D.A.O. Edward och M. Wathelet (referent),</P><?PAGE NO="I-1242"?><P>generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,</P><P>justitiesekreterare: R. Grass,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>efter att ha hört generaladvokaten,</VISA></GR.VISA><PREAMBLE.FINAL><P>följande</P></PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE.GEN><CONTENTS.ORDER><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Beslut</P></TI></TITLE><NP><NO.P>1</NO.P><TXT>Giorgio Bernardi har genom ansökan som inkom till domstolens kansli den <DATE ISO="19960917">17 september 1996</DATE>, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan och motsvarande bestämmelser i EKSG-stadgan och Euratomstadgan för gemenskapens domstol, överklagat domen av den <DATE ISO="19960711">11 juli 1996</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-146/95" YEAR="1996" PAGE.ECR="II-769">T-146/95, Bernardi mot parlamentet (REG s. II-769, nedan kallad den överklagade domen)</REF.DOC.ECR>, i vilken förstainstansrätten avslog hans talan om ogiltigförklaring av <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>infordran av ansökningar till tjänsten som ombudsman<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/>, offentliggjord den <DATE ISO="19950523">23 maj 1995</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="127" DATE.PUB="1995" PAGE.FIRST="4">EGT C 127, s. 4</REF.DOC.OJ>, nedan kallad infordran eller infordran av ansökningar), samt alla därmed förbundna och relevanta handlingar.</TXT></NP><NP><NO.P>2</NO.P><TXT>Genom artikel 138e i EG-fördraget inrättades tjänsten Europeisk ombudsman som, enligt samma bestämmelse, skall utses av parlamentet.</TXT></NP><NP><NO.P>3</NO.P><TXT>Det framgår av förstainstansrättens konstaterande att ett första tillsättningsförfarande i juli 1994 blev resultatlöst, varför parlamentet inledde ett nytt förfarande (punkt 2). I detta syfte ändrade parlamentet artikel 159 i sin arbetsordning vid sitt plenarsammanträde den <DATE ISO="19950516">16 maj 1995</DATE> (punkt 3).</TXT></NP><?PAGE NO="I-1243"?><NP><NO.P>4</NO.P><TXT>I denna artikel föreskrivs sedan dess följande:<P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>ordföranden [för parlamentet skall] begära nomineringar till ämbetet som ombudsman, samt fastställa en tidsfrist för ingivandet av dessa nomineringar. Denna begäran skall offentliggöras i <HT TYPE="ITALIC">Europeiska gemenskapernas officiella tidning.</HT></TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Nomineringar måste ha stöd av minst 29 av Europaparlamentets ledamöter som skall komma från minst två medlemsstater.</TXT><P>Varje ledamot kan bara stödja en nominering.</P><P>Nomineringarna skall innehålla alla de dokument som krävs för att styrka att kandidaten uppfyller villkoren i föreskrifterna för utövandet av tjänsten som ombudsman.</P></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Nomineringarna skall vidarebefordras till behörigt utskott. Utskottet kan begära att få höra kandidaterna.</TXT><P>... <QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/></P></NP></QUOT.S></P></TXT></NP><NP><NO.P>5</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19950523">23 maj 1995</DATE> offentliggjorde parlamentet en infordran av ansökningar. I den enda artikeln i denna infordran återgavs bestämmelserna i den ovan nämnda artikel 159.2 i arbetsordningen. I punkt 3 i artikeln anmodades sökandena att skicka sina ansökningar till Europaparlamentets ordförande senast den <DATE ISO="19950616">16 juni 1995</DATE> (punkt 5).</TXT></NP><?PAGE NO="I-1244"?><NP><NO.P>6</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19950609">9 juni 1995</DATE> skickade sökanden en skrift till parlamentets ordförande och bifogade en ansökan till tjänsten som Europeisk ombudsman (punkt 6).</TXT></NP><NP><NO.P>7</NO.P><TXT>Sökanden framförde i detta sammanhang två slags invändningar beträffande det villkor att ansökan skulle inges med stöd från 29 parlamentsledamöter. För det första framförde han formella invändningar, nämligen att det var oklart på vilket sätt detta stöd skulle komma till uttryck, vad för slags parlamentsledamöter (europeiska eller nationella parlamentsledamöter) som stödet skulle sökas hos och vilket datum detta stöd senast skulle ha uttryckts. För det andra framförde han invändningar i sak, nämligen att den omständigheten att stöd krävdes från 29 parlamentsledamöter utgjorde en kränkning av ombudsmannens oavhängighet, som är inskriven i artikel 138e i fördraget. Mot bakgrund härav uppgav sökanden att hans ansökan inte innehöll namnen på de 29 parlamentsledamöter som skulle kunna ge honom sitt stöd. För att likväl uppfylla detta villkor ombad han parlamentets ordförande att, om denne fann det lämpligt, efter översättning till alla officiella språk i unionen, så skyndsamt som möjligt sprida hans ansökan till de olika ledamöterna och politiska grupperna i parlamentet (punkt 6).</TXT></NP><NP><NO.P>8</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="19950615">15 juni 1995</DATE> underrättade parlamentets generalsekreterare sökanden om att dennes ansökan hade registrerats vid kansliet, men att detta inte hade <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>befogenhet att ingripa i utnämningsförfarandet genom att sprida ansökningarna till tjänsten bland ledamöterna för att erhålla deras eventuella stöd i den mening som avses i artikel 159.2 i arbetsordningen<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/> (punkt 7).</TXT></NP><NP><NO.P>9</NO.P><TXT>Samma dag skickade sökanden, tillsammans med sin ansökan, en skrift till ordförandena för de politiska grupperna i parlamentet och till olika parlamentsledamöter från unionens nya medlemsstater (punkt 8).</TXT></NP><NP><NO.P>10</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19950623">23 juni 1995</DATE> skickade sökanden en skrivelse till parlamentets ordförande i vilket han begärde svar på sin skrift av den <DATE ISO="19950609">9 juni 1995</DATE>. Enligt sökanden skulle endast ett spridande av hans ansökan kunna medföra att kravet på stöd från 29 parlamentsledamöter uppfylldes utan att ombudsmannens oavhängighet försakades. I oavhängighetens namn ifrågasatte han dessutom att kända politiker kandiderade (punkt 9).</TXT></NP><?PAGE NO="I-1245"?><NP><NO.P>11</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="19950704">4 juli 1995</DATE> bekräftade parlamentets generalsekreterare sitt svar av den <DATE ISO="19950615">15 juni 1995</DATE> (punkt 10).</TXT></NP><NP><NO.P>12</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19950702">2 juli 1995</DATE> väckte sökanden talan om ogiltigförklaring vid domstolen och framställde genom en särskild handling ett yrkande om interimistiska åtgärder (punkterna 11 och 12).</TXT></NP><NP><NO.P>13</NO.P><TXT>Efter att ha konstaterat att talan i båda fallen omfattades av förstainstansrättens behörighet, hänsköt domstolen, genom beslut av den <DATE ISO="19950711">11 juli 1995</DATE>, de två målen till förstainstansrätten (punkt 13).</TXT></NP><NP><NO.P>14</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="19950818">18 augusti 1995</DATE> (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-146/95 R" YEAR="1995" PAGE.ECR="II-2255">T-146/95 R, REG 1995, s. II-2255</REF.DOC.ECR>) ogillade förstainstansrättens ordförande det interimistiska yrkandet.</TXT></NP><NP><NO.P>15</NO.P><TXT>I sin talan om ogiltigförklaring vid förstainstansrätten yrkade sökanden att den skulle</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>fastställa,</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>att inga parlamentariska utskott uttryckligen och formellt har förklarats vara <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="2019"/>behöriga<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="2019"/> enligt artikel 159 i EPA (Europaparlamentets arbetsordning),</P></ITEM><ITEM><P>att ingen tjänsteman eller parlamentsledamot uttryckligen och formellt har tilldelats uppgiften att gå igenom ansökningshandlingarna,</P></ITEM><?PAGE NO="I-1246"?><ITEM><P>att ingen frist är föreskriven för talan mot besluten att inte ta upp eller ta upp ansökningarna till sakprövning,</P></ITEM><ITEM><P>att villkoret att ombudsmannen skall vara oavhängig i princip inte är förenligt med ställningen som känd politiker, då denne är medlem och aktiv i ett politiskt parti och är underkastad partidisciplinen och olika förekommande politiska engagemang,</P></ITEM><ITEM><P>att ombudsmannens kontrollfunktion är ett komplement till den politiska kontroll som utövas av EP (Europaparlamentet) (och genom sitt utskott för framställningar),</P></ITEM></LIST><P>ogiltigförklara meddelandet om <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="2019"/>infordran av ansökningar till tjänsten som ombudsman<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="2019"/>, vilket offentliggjorts den <DATE ISO="19950523">23 maj 1995</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="127" DATE.PUB="1995" PAGE.FIRST="4">EGT C 127, s. 4</REF.DOC.OJ>), samt alla därmed förbundna och relevanta handlingar, särskilt,</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>generalsekreterarens beslut nr 019473 av den <DATE ISO="19950615">15 juni 1995</DATE>, särskilt i den del som spridandet av sökandens ansökan bland EP:s ledamöter förvägras...,</P></ITEM><ITEM><P>besluten — skriftliga eller ej — rörande frågan om berörda kända personers — i synnerhet politikers — ansökningar skall tas upp till sakprövning,</P></ITEM><ITEM><P>de administrativa åtgärderna i samband med det offentliga sammanträdet den 28—<DATE ISO="19950629">29 juni 1995</DATE>,</P></ITEM></LIST><?PAGE NO="I-1247"?><P>samtidigt fastställa att sökandens ansökan verkligen har mottagits av Europaparlamentet, men att något klart, skriftligt och motiverat beslut i detta avseende inte har kommit denne till del; att sökanden därför inte har haft någon möjlighet att pröva om en eventuell oegentlighet har begåtts vid hans uteslutning och att eventuellt föra talan däremot,</P><P>i vart fall, med hänsyn till frågans brådskande karaktär,</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>uppskjuta det administrativa förfarandet beträffande utnämningen av den europeiske ombudsmannen innan omröstningen, vilken skall äga rum den <DATE ISO="19950712">12 juli 1995</DATE> i Strasbourg,</P></ITEM><ITEM><P>förklara att sökanden äger rätt till att hans ansökan, verifikat samt de därmed sammanhängande dokumenten, inklusive talan i huvudmålet och begäran om interimistiska åtgärder, skall komma alla parlamentsledamöter till del, eller i annat fall</P></ITEM><ITEM><P>förklara att sökanden har rätt att yttra sig före (eller i annat fall under) EP:s omröstning, vilken skall äga rum den <DATE ISO="19950712">12 juli 1995</DATE> i Strasbourg,</P></ITEM></LIST><P>låta fristen för <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="2019"/>infordran av ansökningar till tjänsten som ombudsman<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="2019"/> börja löpa på nytt i inväntan på att sökandens (och andra kandidaters) ansökningar, samt andra därmed sammanhängande handlingar — vederbörligen översatta till de viktigaste eller samtliga officiella språk — i sin helhet kommer till de olika ledamöterna i EP:s kännedom,</P><P>förordna om fullgörande av samtliga rättsliga skyldigheter,</P><?PAGE NO="I-1248"?><P>interimistiskt förklara att sökanden äger rätt att genom EP — på dess bekostnad — skicka en kopia av sin ansökan i huvudmålet och en kopia av begäran om interimistiska åtgärder — från samma dag — till de 626 ledamöterna (som är upptagna i EP:s förteckning från mars månad 1995, i annat fall i en mer aktuell förteckning), de femton medlemsstaterna i EU [Europeiska unionen] och översatta till de elva officiella språken,</P><P>förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna...<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/> (punkt 17).</P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>16</NO.P><TXT>I sin replik yrkade sökanden att förstainstansrätten skulle</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>fastställa att sökanden inte kan utverka ett avgörande till följd av att artikel 36 i den nämnda EG-stadgan [för domstolen] inte är tillämplig,</P><P>fastställa att begäran om interimistiska åtgärder av den <DATE ISO="19950626">26 juni 1995</DATE> (återupprepad den 26 på eftermiddagen samt den <DATE ISO="19950628">28 juni 1995</DATE> och den <DATE ISO="19950702">2 juli 1995</DATE>) inte har tagits i beaktande (och endast delvis) förrän den <DATE ISO="19950711">11 juli 1995</DATE> genom beslut om hänskjutande och den <DATE ISO="19950818">18 augusti 1995</DATE> genom avslagsbeslut,</P><P>fastställa att det, vad beträffar denna punkt, har skett en kränkning av den så kallade principen om <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="2019"/>skälig frist<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="2019"/> särskilt beträffande förevarande begäran om interimistiska åtgärder,</P><P>fastställa att det generellt sett har skett en kränkning av den grundläggande rättigheten till försvar som behandlas i artiklarna 6, 13 och 14 i Strasbourgkonventionen...<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/> (punkt 18).</P></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="I-1249"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Den överklagade domen</P></TI></TITLE><NP><NO.P>17</NO.P><TXT>Med undantag för yrkandet om ogiltigförklaring av den skrivelse som parlamentets generalsekreterare skickade till sökanden den <DATE ISO="19950615">15 juni 1995</DATE>, fann förstainstansrätten att talan i sin helhet inte var möjlig att uppta till sakprövning.</TXT></NP><NP><NO.P>18</NO.P><TXT>Förstainstansrätten ansåg i själva verket, i punkt 23 i den överklagade domen, att yrkanden som inom ramen för en talan om ogiltigförklaring endast går ut på att det skall fastställas att vissa faktiska eller rättsliga omständigheter föreligger inte i sig kan anses vara godtagbara och, i punkterna 26 och 27, att yrkandet om ogiltigförklaring av <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>alla därmed förbundna och relevanta handlingar<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/> och yrkandet om att <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>förordna om fullgörande av samtliga rättsliga skyldigheter<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> inte var tillräckligt preciserade i enlighet med kravet i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna för förstainstansrätten enligt vilket sökanden i sin ansökan skall ange föremålet för talan. Förstainstansrätten erinrade i punkt 29 om att en ansökan om interimistiska åtgärder enligt ordalydelsen i artikel 104.3 i rättegångsreglerna skall göras genom en särskild handling för att kunna upptas till sakprövning, och i punkt 31 om att det av artikel 19 i EG-stadgan för domstolen och av artikel 44 i rättegångsreglerna framgår att en sökande inte äger rätt att framställa nya yrkanden på replikstadiet. Följaktligen förklarade förstainstansrätten i punkterna 30 och 32 att de yrkanden om interimistiska åtgärder som ansökan innehöll skulle avvisas liksom de yrkanden som hade framställts i repliken, med undantag av yrkandena om att talan skulle tas upp till sakprövning, att denna var välgrundad i sak och de yrkanden som hänvisade till ansökan.</TXT></NP><NP><NO.P>19</NO.P><TXT>I punkterna 33 och 34 bedömde förstainstansrätten likaså att yrkandet om ogiltigförklaring av infordran av ansökningar inte var möjligt att uppta till sakprövning, eftersom sökanden inte var direkt och personligen berörd i den mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i EG-fördraget. Enligt förstainstansrätten var nämligen den ifrågasatta handlingen en infordran av ansökningar som till sin natur var riktad till ett obestämt antal personer.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1250"?><NP><NO.P>20</NO.P><TXT>Vid sakprövningen ogillade förstainstansrätten yrkandet om ogiltigförklaring av skrivelsen av den <DATE ISO="19950615">15 juni 1995</DATE> från parlamentets generalsekreterare, vilket grundade sig på åsidosättande av ickediskrimineringsprincipen. Förstainstansrätten fann i punkt 38 att sökanden inte hade åberopat någon omständighet som visade att de andra sökandena hade behandlats annorlunda.</TXT></NP><NP><NO.P>21</NO.P><TXT>Slutligen förpliktade förstainstansrätten sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Överklagandet</P></TI></TITLE><NP><NO.P>22</NO.P><TXT>I sitt överklagande har sökanden yrkat att domstolen skall upphäva den överklagade domen och bifalla hans yrkanden som framförts i förstainstansrätten.</TXT></NP><NP><NO.P>23</NO.P><TXT>Överklagandet består av åtta <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>delar<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>24</NO.P><TXT>I den första <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/> har sökanden hävdat att förstainstansrätten varit obehörig att döma i målet. Enligt artikel 3.1 c i rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den <DATE ISO="19881024">24 oktober 1988</DATE> om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="319" DATE.PUB="1988" PAGE.FIRST="1">EGT L 319, s. 1</REF.DOC.OJ>), kan nämligen endast en talan enligt artikel 173 i Romfördraget som rör genomförandet av konkurrensregler som skall tillämpas på företag väckas vid förstainstansrätten.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1251"?><NP><NO.P>25</NO.P><TXT>Den andra <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/>, som i sig består av fyra delar, lyder enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>1)</NO.P><TXT>Åsidosättande (i annat fall felaktig tillämpning) av artikel 138e i EG-fördraget vid följande tillämpningsåtgärder:</TXT><P><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>Artikel 159, i dess lydelse av den <DATE ISO="19950516">16.5.1995</DATE>, i Europaparlamentets arbetsordning,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>Europaparlamentets (EP) beslut (meddelande) om <QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="2019"/>infordran av ansökningar<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="2019"/> (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="127" DATE.PUB="1995" PAGE.FIRST="4">EGT C 127 s. 4</REF.DOC.OJ> av den <DATE ISO="19950523">23.5.1995</DATE>),</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>EP: s beslut av den 9.3.94 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="113" DATE.PUB="19940504">EGT L 113 av den 4.5.94</REF.DOC.OJ>),</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>Tillsättningsförfarandet;</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Obehörighet (avseende den tjänsteman som skulle ha <QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="2019"/>beslutat<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="2019"/> om ansökningarna till tjänsten uppfyller de formella kraven, och särskilt: uteslutandet av — bland andra — sökanden, och förklaringen att andra sökanden uppfyller de formella kraven);</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter vad avser att sökandens ansökan</TXT><P><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>inte har registrerats som en ansökan,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>inte har delgivits de ledamöter som skulle utse ombudsmannen, varför de omöjligen har kunnat göra ett objektivt val,</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="I-1252"?><ITEM><NP><NO.P>*)</NO.P><TXT>har avskilts av tjänstemän som uppenbarligen varit obehöriga att fatta beslut ur gemenskapsrättslig synvinkel,</TXT></NP></ITEM></LIST></P><P>och således att inget prövningsförfarande eller förfarande vid överklagande vare sig har angetts eller förutsetts för det fall att tvist uppkommer;</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Maktmissbruk, bland annat i form av ett särskilt <QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="2019"/>kringgående av reglerna för förfarandet<QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="2019"/> (varmed avses möjligheten att föreskriva ett i sig tillåtet förfarande, men som är praktiskt omöjligt att tillämpa på det överklagade förfarandet</TXT><P>i det att tvetydigheten avseende vad bestämmelsen om stöd av 29 ledamöter innebär (otydliga krav avseende stödets beskaffenhet, form, omfattning och egenskap), liksom det faktum att de extremt korta fristerna som föreskrivits för inlämnande av ansökan kan vara ämnade för andra syften än de avsedda; nämligen att bestämmelsen skulle vara verkligt nödvändig, och detta i strid med vad som avsetts i fördraget och i det sjunde övervägandet till stadgan för ombudsmannen;</P></NP></ITEM></LIST><P>...<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>26</NO.P><TXT>I den tredje <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="201D"/> har sökanden begärt att punkt 23 i den överklagade domen skall upphävas, i vilken förstainstansrätten har konstaterat att yrkanden som inom ramen för en talan om ogiltigförklaring endast går ut på att det skall fastställas att vissa faktiska eller rättsliga omständigheter föreligger inte i sig kan anses vara godtagbara. Till stöd för denna begäran har han åberopat att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten i det att maktmissbruk och olika oegentligheter i förfarandet till skada för hans intressen har förekommit.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1253"?><NP><NO.P>27</NO.P><TXT>I den fjärde <QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/> har sökanden yrkat att punkterna 25 till 27 i den överklagade domen skall upphävas, i vilka förstainstansrätten har ansett att yrkandet om ogiltigförklaring av alla därmed förbundna och relevanta handlingar och yrkandet om förordnande om fullgörande av samtliga rättsliga skyldigheter inte varit tillräckligt preciserade och att, om det senare yrkandet skulle tolkas som ett yrkande om föreläggande, förstainstansrätten inte var behörig att besluta om det.</TXT></NP><NP><NO.P>28</NO.P><TXT>Enligt sökanden har förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten när den på ett felaktigt sätt har tolkat begreppen <QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>föremålet för talan<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/>, <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>förbundna och relevanta handlingar<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/> samt <QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>möjligheten att förordna om fullgörande av samtliga rättsliga skyldigheter<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>29</NO.P><TXT>Vidare har sökanden i fjärde delens första del upprepat föremålet för talan i förstainstansrätten och i dess andra del har han redogjort för vad han avsåg med <QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>förbundna och relevanta handlingar<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/>. I dess tredje del har han understrukit <QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>kravet på att till exempel återförvisa målet för att ett korrekt förfarande skall kunna återupptas<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>30</NO.P><TXT>Den femte <QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/> avser att punkt 29 i den överklagade domen skall upphävas, i vilken förstainstansrätten har bekräftat att en ansökan om interimistiska åtgärder enligt artikel 104.3 i rättegångsreglerna skall göras genom särskild handling.</TXT></NP><NP><NO.P>31</NO.P><TXT>Enligt sökanden måste denna artikel <QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>i händelse av verklig brådska anses underordnad artikel 36 i EG-stadgan för domstolen (som föreskriver ett förenklat förfarande som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga, som till exempel ifrågavarande artikel 104)<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/>.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1254"?><NP><NO.P>32</NO.P><TXT>I den sjätte <QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/> har sökanden kritiserat förstainstansrättens påstående i punkterna 33 och 34 i den överklagade domen, enligt vilket infordran av ansökningar till sin natur är riktad till ett obestämt antal personer, vilket i detta fall innebar att sökanden inte var personligen berörd i den mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i fördraget. Enligt sökanden var han direkt, personligen och potentiellt berörd av det överklagade beslutet.</TXT></NP><NP><NO.P>33</NO.P><TXT>I den sjunde <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="201D"/> har sökanden yrkat att punkt 36 i den överklagade domen skall upphävas, i vilken det uttalas att han endast har åberopat en grund till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring. Enligt sökanden skulle förstainstansrätten ha åsidosatt gemenskapsrätten och gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att felaktigt ignorera de övriga grunderna för talan.</TXT></NP><NP><NO.P>34</NO.P><TXT>Slutligen, i den åttonde <QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>delen<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/>, har sökanden klagat på att han har förpliktats ersätta rättegångskostnaderna. Enligt honom skulle artikel 87.2 i rättegångsreglerna för förstainstansrätten, enligt vilken <QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="201D"/>[t]appande part skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="201D"/>, inte ha tillämpats i detta fall, eftersom det rörde sig om en <QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="201D"/>speciell talan... som under alla omständigheter åtminstone borde bidra till ett klarläggande, och således en förbättring, av förfarandet vid tillsättning av den europeiska ombudsmannen under kommande år<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="201D"/>.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Domstolens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>35</NO.P><TXT>I artikel 119 i rättegångsreglerna för domstolen föreskrivs att om det är uppenbart att överklagandet helt eller delvis inte kan upptas till sakprövning, eller om överklagandet helt eller delvis är uppenbart ogrundat, kan domstolen vid varje tidpunkt<?PAGE NO="I-1255"?> avvisa eller ogilla överklagandet genom motiverat beslut utan att ha inlett det muntliga förfarandet.</TXT></NP><NP><NO.P>36</NO.P><TXT>Innan de grunder som sökanden har åberopat skall prövas, är det lämpligt att erinra om att i artikel 51 första stycket i EG-stadgan för domstolen föreskrivs att ett överklagande till domstolen skall vara begränsat till rättsfrågor och att det endast kan grundas på bristande behörighet hos förstainstansrätten, på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen eller på att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten. I artikel 112.1 c i rättegångsreglerna preciseras dessutom att det i överklagandet skall finnas uppgift om de grunder som åberopas.</TXT></NP><NP><NO.P>37</NO.P><TXT>Av dessa bestämmelser följer att det i ett överklagande klart skall anges de delar av domen som yrkas upphävda liksom de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande (domstolens beslut av den <DATE ISO="19930426">26 april 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-244/92 P" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-2041">C-244/92 P, Kupka-Floridi mot ekonomiska och sociala kommittén, Rec. 1993, s. I-2041, punkt 9</REF.DOC.ECR>; beslut av den <DATE ISO="19940307">7 mars 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-338/93 P" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-819">C-338/93 P, De Hoe mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-819, punkt 18</REF.DOC.ECR>; beslut av den <DATE ISO="19940926">26 september 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-26/94 P" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-4379">C-26/94 P, X mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-4379, punkt 12</REF.DOC.ECR> och av den <DATE ISO="19951017">17 oktober 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-62/94 P" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-3177">C-62/94 P, Turner mot kommissionen, REG 1995, s. I-3177, punkt 16</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>38</NO.P><TXT>I detta fall uppfyller den andra, den fjärde, den sjätte och den sjunde grunden som sökanden har anfört inte dessa krav.</TXT></NP><NP><NO.P>39</NO.P><TXT>Den andra grunden begränsas nämligen till att ordagrant återge de grunder och argument som har åberopats vid förstainstansrätten, utan att det klart anges de delar av domen som yrkas upphävda eller rättsliga argument till stöd för överklagandet. De två första delarna av den fjärde grunden begränsas till att nästan ordagrant upprepa de slutsatser som sökanden har angivit i talan vid förstainstansrätten, och den tredje är inte tillräckligt klart formulerad. Vad gäller den sjätte och den sjunde grunden innehåller de inte något argument till stöd för de påståenden som har framförts.</TXT></NP><NP><NO.P>40</NO.P><TXT>Följaktligen skall dessa grunder avvisas, eftersom det är uppenbart att de inte kan upptas till sakprövning.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1256"?><NP><NO.P>41</NO.P><TXT>I det följande skall den första, den tredje, den femte och den åttonde grunden prövas.</TXT></NP><NP><NO.P>42</NO.P><TXT>Vad gäller den första grunden är det tillräckligt att påminna om att rådet genom beslut 93/350/Euratom, EKSG, EEG av den <DATE ISO="19930608">8 juni 1993</DATE> om ändring av beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="144" DATE.PUB="1993" PAGE.FIRST="21">EGT L 144, s. 21</REF.DOC.OJ>) har utsträckt förstainstansrättens behörighet till att omfatta samtliga fall där fysiska eller juridiska personer väcker talan om ogiltigförklaring.</TXT></NP><NP><NO.P>43</NO.P><TXT>Vidare skall det understrykas att i beslut av den <DATE ISO="19950711">11 juli 1995</DATE>, nämnt i punkt 13 i detta beslut, har domstolen redan slutligt avgjort frågan om förstainstansrättens behörighet. Sökanden kan inte i det nu aktuella överklagandet bestrida det beslutet utan att kringgå det beslutets rättskraft.</TXT></NP><NP><NO.P>44</NO.P><TXT>Den första grunden är således både uppenbart ogrundad och uppenbart ej möjlig att ta upp till sakprövning.</TXT></NP><NP><NO.P>45</NO.P><TXT>Beträffande den tredje grunden gäller att, liksom förstainstansrätten på goda grunder har ansett, en talan enligt artikel 173 i fördraget endast kan ha som mål att ogiltigförklara en rättsakt som en gemenskapsinstitution har antagit. Talan kan inte avse ett enkelt fastställande av rättsliga eller faktiska frågor.</TXT></NP><NP><NO.P>46</NO.P><TXT>Det är följaktligen uppenbart att talan inte kan upptas till sakprövning avseende den tredje grunden.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1257"?><NP><NO.P>47</NO.P><TXT>Vad gäller den femte grunden är det tillräckligt att fastslå att artikel 104 i rättegångsreglerna för förstainstansrätten utgör en tillämpningsföreskrift i förhållande till artikel 36 i EG-stadgan för domstolen. I motsats till vad sökanden har hävdat föreskrivs i denna sistnämnda bestämmelse inte något förenklat förfarande som avviker från vad som föreskrivs i artikel 104 i rättegångsreglerna för förstainstansrätten.</TXT></NP><NP><NO.P>48</NO.P><TXT>Följaktligen är den femte grunden uppenbart ogrundad.</TXT></NP><NP><NO.P>49</NO.P><TXT>Slutligen, vad avser den åttonde grunden, är det tillräckligt att erinra om att, för det fall att alla övriga grunder som har åberopats i ett överklagande av förstainstansrättens beslut har ogillats, skall den grund som gäller beslutets rättsstridighet avseende rättegångskostnaderna, vid tillämpning av artikel 51 andra stycket i EG-stadgan för domstolen, avvisas (domstolens båda beslut av den <DATE ISO="19950113">13 januari 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-253/94 P" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-7">C-253/94 P, Roujansky mot rådet, REG 1995, s. I-7, punkterna 13 och 14</REF.DOC.ECR> och i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-264/94 P" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-15">C-264/94 P, Bonnamy mot rådet, REG 1995 s. I-5, punkterna 13 och 14</REF.DOC.ECR> samt dom av den <DATE ISO="19950914">14 september 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-396/93 P" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-2611">C-396/93 P, Henrichs mot kommissionen, REG 1995, s. I-2611, punkterna 65 och 66</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>50</NO.P><TXT>Överklagandet skall således avvisas i sin helhet.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Rättegångskostnader</P></TI></TITLE><NP><NO.P>51</NO.P><TXT>Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet, skall denne ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="I-1258"?><JURISDICTION><INTRO><P>På dessa grunder fattar</P><P>DOMSTOLEN (första avdelningen)</P><P>följande beslut:</P></INTRO><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Överklagandet ogillas.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Giorgio Bernardi skall ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></ITEM></LIST></JURISDICTION></CONTENTS.ORDER><SIGNATURE.CASE><P>Luxemburg den <DATE ISO="19970306">6 mars 1997</DATE></P><SIGNATORY><P>R.Grass</P><P>Justitiesekreterare</P></SIGNATORY><SIGNATORY><P>L.Sevón</P><P>Ordförande på första avdelningen</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></ORDER>