(1)

För att lämna utrymme åt nya unionsinitiativ inom området skattetransparens har rådets direktiv 2011/16/EU (21) omfattats av en rad ändringsförslag under de senaste åren. Ändringarna har huvudsakligen syftat till att införa rapporteringskrav, följt av bestämmelser om information till andra medlemsstater avseende finansiella konton, förhandsöverenskommelser om gränsöverskridande skattefrågor samt prissättningsbesked, land-för-land-rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Dessa ändringar har således utvidgat räckvidden för det automatiska utbytet av upplysningar. Skattemyndigheterna har nu en bredare uppsättning samarbetsverktyg till sitt förfogande för att upptäcka och hantera olika former av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.

(1)

För att lämna utrymme åt nya unionsinitiativ inom området skattetransparens har rådets direktiv 2011/16/EU (21) omfattats av en rad ändringsförslag under de senaste åren. Ändringarna har huvudsakligen syftat till att införa rapporteringskrav, följt av bestämmelser om information till andra medlemsstater avseende finansiella konton, förhandsöverenskommelser om gränsöverskridande skattefrågor samt prissättningsbesked, land-för-land-rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Dessa ändringar har således utvidgat räckvidden för det automatiska utbytet av upplysningar. Skattemyndigheterna har nu en bredare uppsättning samarbetsverktyg till sitt förfogande för att upptäcka och hantera olika former av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt , i syfte att skydda skatteintäkterna och säkerställa en rättvis beskattning .

(1a)

Den bredare uppsättningen samarbetsverktyg, den digitala omställningen och målet att öka samarbetet mellan nationella myndigheter kräver kvalificerad personal och tillräckliga finansiella resurser. För detta ändamål måste de föreslagna ändringarna åtföljas av en lämplig nivå av investeringar, främst när det gäller anpassning av informationsteknik och digital infrastruktur samt yrkesutbildning. Slutligen bör medlemsstaternas kapacitet att bearbeta den mängd finansiella upplysningar som tagits emot förstärkas och skatteförvaltningarnas finansiella resurser, personal och it-resurser ökas.

(2)

Kommissionen har övervakat tillämpningen under de senaste åren och färdigställde 2019 en utvärdering av direktiv 2011/16/EU (22). Stora förbättringar har gjorts på området för automatiskt utbyte av upplysningar, men det finns fortfarande ett behov av att förbättra de befintliga bestämmelserna om alla former av informationsutbyte och administrativt samarbete.

(2)

Kommissionen har övervakat tillämpningen under de senaste åren och färdigställde 2019 en utvärdering av direktiv 2011/16/EU (22). Stora förbättringar har gjorts på området för automatiskt utbyte av upplysningar, men det finns fortfarande ett behov av att förbättra de befintliga bestämmelserna om alla former av informationsutbyte och administrativt samarbete. För att ta hänsyn till hur situationen utvecklas i fråga om skattetransparens kan detta direktiv behöva uppdateras regelbundet.

(3)

Enligt artikel 5 i direktiv 2011/16/EU ska en anmodad myndighet på begäran av den begärande myndigheten till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som omfattas av direktivet. För att säkerställa att utbytet av upplysningar är ändamålsenligt, förebygga omotiverade avslag på begäranden och skapa rättslig klarhet och säkerhet både för skatteförvaltningar och skattebetalare bör standarden ”kan antas vara relevant” tydligt avgränsas. I detta sammanhang bör det också klargöras att standarden kan antas vara relevant inte bör vara tillämplig på begäranden om ytterligare upplysningar efter ett utbyte av upplysningar i enlighet med artikel 8a i direktiv 2011/16/EU i fråga om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

(3)

Enligt artikel 5 i direktiv 2011/16/EU ska en anmodad myndighet på begäran av den begärande myndigheten till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som omfattas av direktivet. För att säkerställa att utbytet av upplysningar är ändamålsenligt, förebygga omotiverade avslag på begäranden och skapa rättslig klarhet och säkerhet både för skatteförvaltningar och skattebetalare bör standarden ”kan antas vara relevant” tydligt avgränsas i linje med rättspraxis från Europeiska unionens domstol, där det anges att begreppet ”kan antas vara relevant” syftar till ett utbyte av upplysningar i skatteärenden i vidast möjliga omfattning . I detta sammanhang bör det också klargöras att standarden kan antas vara relevant inte bör vara tillämplig på begäranden om ytterligare upplysningar efter ett utbyte av upplysningar i enlighet med artikel 8a i direktiv 2011/16/EU i fråga om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

(3a)

Unionen och medlemsstaterna bör säkerställa ett harmoniserat system för böter och sanktioner inom hela unionen, för att förebygga att kryphål och skillnader mellan medlemsstaternas skattesystem utnyttjas av plattformsoperatörer. Vid överträdelse av reglerna bör böter och uteslutning från offentliga avtal övervägas. I extrema och upprepade fall bör det finnas möjlighet att återkalla plattformsoperatörens näringstillstånd.

(4a)

För att hålla skattebetalarna korrekt och fullständigt informerade bör medlemsstaternas behöriga myndigheter ange de inkomstkategorier för vilka informationen automatiskt delas med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och tredjeländer eller jurisdiktioner.

(4b)

Även alla upplysningar om gränsöverskridande system med konsekvenser för tredjeländer bör lämnas ut till skattemyndigheterna i dessa länder. Detta krav bör gälla särskilt för utvecklingsländer, som ofta har en mer begränsad tillgång till internationella system för utbyte av skatteupplysningar.

(6a)

En korrekt identifiering av skattebetalare krävs för ett effektivt informationsutbyte mellan skattemyndigheterna. Ett skatteregistreringsnummer (TIN) bör alltid göras tillgängligt när så krävs i direktiv 2011/16/EU, och ett europeiskt skatteregistreringsnummer bör skapas för att ge bästa möjligheter till denna identifiering. Det europeiska skatteregistreringsnumret skulle göra det möjligt för en tredje part att snabbt, enkelt och korrekt identifiera och registrera skatteregistreringsnummer i gränsöverskridande förbindelser och fungera som grundval för ett effektivt automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaternas skatteförvaltningar.

(7)

Skatteförvaltningarna begär ofta upplysningar från digitala plattformsoperatörer. Detta förorsakar betydande administrativa kostnader och efterlevnadskostnader för plattformsoperatörerna. Samtidigt har vissa medlemsstater infört ensidiga rapporteringskrav, vilket skapar en extra administrativ börda för plattformsoperatörerna eftersom de måste uppfylla en rad olika nationella rapporteringsstandarder. Det finns därför ett behov av ett standardiserat rapporteringskrav som är tillämpligt på hela den inre marknaden.

(7)

Skatteförvaltningarna begär ofta upplysningar från digitala plattformsoperatörer. Detta förorsakar betydande administrativa kostnader och efterlevnadskostnader för plattformsoperatörerna. Samtidigt har vissa medlemsstater infört ensidiga rapporteringskrav, vilket skapar en extra administrativ börda för plattformsoperatörerna eftersom de måste uppfylla en rad olika nationella rapporteringsstandarder. Det finns därför ett behov av ett standardiserat rapporteringskrav som är tillämpligt på hela den inre marknaden. Denna standardisering är nödvändig för att främja tre huvudmål, nämligen att minimera efterlevnadskostnaderna för operatörer, öka effektiviteten för nationella myndigheter och minska byråkratin för både skattebetalare och skatteförvaltningar.

(7a)

Digitaliseringen av ekonomin är en av hörnstenarna i unionens framtida ekonomiska strategi och tillväxtstrategi. Unionen bör vara ett attraktivt område för digitala företag, särskilt för deras kommersiella potential samt innovations- och sysselsättningspotential. Digitala varor och tjänster tenderar emellertid att vara utpräglat rörliga och immateriella, och därmed mer utsatta för aggressiva skatteplaneringsmetoder, eftersom många affärsmodeller inte kräver någon fysisk infrastruktur för att utföra transaktioner med kunder och generera avkastning. Detta gör att man kan ifrågasätta huruvida unionens bolagsskattemodeller, som utformats för traditionella företag, är lämpliga, och även beakta i vilken utsträckning värderings- och beräkningskriterier skulle kunna utformas på nytt för att återspegla tjugohundratalets kommersiella verksamhet. Vidare leder detta till en situation där säljare på nätet och säljare som bedriver verksamhet via plattformar i nuläget har möjlighet att generera inkomster som rapporteras i mycket begränsad omfattning och därmed löper stor risk att underbeskattas eller inte beskattas alls.

(13)

Med tanke på de digitala plattformarnas digitala egenskaper och flexibilitet bör rapporteringskravet utvidgas till att även omfatta plattformsoperatörer som bedriver kommersiell verksamhet i unionen, men som varken har sin skatterättsliga hemvist i, är registrerad i, regleras av lagstiftningen i eller har ett fast driftsställe i en medlemsstat. Detta skulle säkerställa likvärdiga förutsättningar mellan plattformarna och förhindra illojal konkurrens. För att möjliggöra detta bör utländska plattformar vara skyldiga att registrera sig och rapportera i en enda medlemsstat för att få bedriva verksamhet på den inre marknaden.

(13)

Med tanke på de digitala plattformarnas digitala egenskaper och flexibilitet bör rapporteringskravet utvidgas till att även omfatta plattformsoperatörer som bedriver kommersiell verksamhet i unionen, men som varken har sin skatterättsliga hemvist i, är registrerad i, regleras av lagstiftningen i eller har ett fast driftsställe i en medlemsstat. Detta skulle säkerställa likvärdiga förutsättningar mellan plattformarna och förhindra illojal konkurrens. För att möjliggöra detta bör utländska plattformar vara skyldiga att registrera sig och rapportera i en enda medlemsstat för att få bedriva verksamhet på den inre marknaden , med hänsyn till var sätet för deras internationella eller regionala huvudkontor och platsen för den faktiska ledningen finns samt i vilken mån det förekommer betydande ekonomisk verksamhet i den valda medlemsstaten .

(14a)

Mot bakgrund av att den alltmer digitaliserade och globaliserade ekonomin har visat sig ha komplexa och utmanande dimensioner, som bland annat kryptotillgångar, är det viktigt att stärka samarbetet mellan nationella skatteförvaltningar på detta område. En tydlig definition av kryptotillgångar, så att hänsyn tas till det pågående arbetet inom OECD och FATF, är viktig för att bekämpa skatteundandragande och främja rättvis beskattning. FATF har antagit en bred definition av virtuell valuta och rekommenderat att man i tillämpningsområdet för skyldigheterna när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska ta med alla fysiska eller juridiska personer som bedriver verksamhet såsom utbyte av kryptotillgångar, överföring av kryptotillgångar och deltagande i samt tillhandahållande av finansiella tjänster i samband med inbjudningar till finansiering av ny kryptovaluta (ICO-erbjudanden). Spridningen av kryptovaluta är en aktuell fråga som på grundval av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör beaktas i alla insatser för att öka det administrativa samarbetet. Även mot bakgrund av de globala tekniska framstegen finns det behov av avancerade tillsynsmekanismer som är nära knutna till relevanta organ för bekämpning av finansiering av brottslig verksamhet.

(15)

Målet att förhindra skatteundandragande och skatteflykt kan säkerställas genom att ett krav på att digitala plattformsoperatörer ska rapportera inkomst som genererats via plattformar redan i ett tidigt skede, innan de nationella skattemyndigheterna sammanställer sina årliga taxeringar. För att underlätta de nationella skattemyndigheternas arbete bör de rapporterade upplysningarna utbytas inom en månad efter rapporteringen. För att underlätta det automatiska informationsutbytet och stärka ett effektivt nyttjande av resurser bör utbyten göras elektroniskt genom det befintliga gemensamma kommunikationsnät (nedan kallat CCN-nätet) som unionen har utformat.

(15)

Målet att förhindra skatteundandragande och skatteflykt kan säkerställas genom att ett krav på att digitala plattformsoperatörer ska rapportera inkomst som genererats via plattformar redan i ett tidigt skede, innan de nationella skattemyndigheterna sammanställer sina årliga taxeringar. För att underlätta de nationella skattemyndigheternas arbete bör de rapporterade upplysningarna utbytas utan onödigt dröjsmål och senast inom en månad efter rapporteringen. För att underlätta det automatiska informationsutbytet och stärka ett effektivt nyttjande av resurser bör utbyten göras elektroniskt genom det befintliga gemensamma kommunikationsnät (nedan kallat CCN-nätet) som unionen har utformat. Den digitala infrastrukturen bör vara motståndskraftig och garantera högsta säkerhetsstandard.

(15a)

Detta direktiv bör säkerställa att behöriga myndigheter kan få tillgång till uppgifter om löptiden för hyreskontrakt i fall där korttidshyra av egendom har tidsbegränsats, för att underlätta genomförandet av dessa begränsningar och kontrollen över hyresprisökningar inom unionen.

(15b)

Personer som har tillgång till upplysningar om känslig skatteinformation om plattformsoperatörer och multinationella företag avseende skatteflykt och skatteundandragande bör uppmanas att anmäla detta och samarbeta med myndigheterna med diskretion och med respekt för allmänintresset, samtidigt som de bör åtnjuta fullt skydd om de gör så.

(16)

Den utvärdering av direktiv 2011/16/EU som kommissionen har genomfört visar att det är nödvändigt att fortlöpande övervaka att direktivet och de nationella införlivandebestämmelserna för att genomföra direktivet tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. För att kommissionen ska kunna fortsätta att på lämpligt sätt övervaka och utvärdera hur ändamålsenligt det automatiska utbytet av upplysningar enligt direktiv 2011/16/EU är bör medlemsstaterna vara skyldiga att årligen lämna in statistik över sådana utbyten till kommissionen.

(16)

Den utvärdering av direktiv 2011/16/EU som kommissionen har genomfört visar att det är nödvändigt att fortlöpande övervaka att direktivet och de nationella införlivandebestämmelserna för att genomföra direktivet tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. För att kommissionen ska kunna fortsätta att på lämpligt sätt övervaka och utvärdera hur ändamålsenligt det automatiska utbytet av upplysningar enligt direktiv 2011/16/EU är bör medlemsstaterna vara skyldiga att årligen lämna in statistik över sådana utbyten till kommissionen. De bör också årligen lämna alla relevanta upplysningar till kommissionen om hinder för ett korrekt genomförande av det direktivet.

(16a)

Kommissionen bör inom två år efter detta direktivs ikraftträdande lägga fram en rapport om hur de bestämmelser som införs genom detta direktiv i direktiv 2011/16/EU genomförts och hur effektiva de är, och lägga fram särskilda förslag, inklusive lagstiftningsförslag, för att förbättra direktivet. Denna rapport bör offentliggöras.

(19)

Multilaterala kontroller som genomförs med stöd av Fiscalis 2020-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (5) har visat på fördelarna med samordnade kontroller av en eller flera skattebetalare som är av gemensamt eller kompletterande intresse för två eller flera skatteförvaltningar i unionen. Eftersom det inte finns någon uttrycklig rättslig grund för att utföra gemensamma revisioner vidtas sådana gemensamma åtgärder för närvarande på grundval av de kombinerade bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU om närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och samtidiga kontroller. Denna metod har dock i många fall visat sig vara otillräcklig och saknar rättslig klarhet och säkerhet.

(19)

Multilaterala kontroller som genomförs med stöd av Fiscalis 2020-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (5) har visat på fördelarna med samordnade kontroller av en eller flera skattebetalare som är av gemensamt eller kompletterande intresse för två eller flera skatteförvaltningar i unionen. Därför bör inspektioner på plats och gemensamma revisioner ingå i unionens ram för samarbete mellan skatteförvaltningarna. Eftersom det inte finns någon uttrycklig rättslig grund för att utföra gemensamma revisioner vidtas sådana gemensamma åtgärder för närvarande på grundval av de kombinerade bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU om närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och samtidiga kontroller. Denna metod har dock i många fall visat sig vara otillräcklig och saknar rättslig klarhet och säkerhet. Det är därför viktigt att undanröja denna rättsliga osäkerhet och förse dessa kontroller med en rättslig grund inom ramen för administrativt samarbete.

(20)

Medlemsstaterna bör införa en tydlig och effektiv rättslig ram för att deras skattemyndigheter ska kunna utföra gemensamma revisioner av personer som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Gemensamma revisioner är administrativa utredningar som genomförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater i syfte att utreda ett ärende som har kopplingar till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för dessa medlemsstater. Gemensamma revisioner kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att den inre marknaden fungerar bättre. Gemensamma revisioner kan struktureras så att de ger rättssäkerhet för skattebetalarna genom tydliga förfaranderegler, även för att minska risken för dubbelbeskattning.

(20)

Medlemsstaterna bör införa en tydlig och effektiv rättslig ram för att deras skattemyndigheter ska kunna utföra gemensamma revisioner av personer som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Gemensamma revisioner är administrativa utredningar som genomförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater i syfte att utreda ett ärende som har kopplingar till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för dessa medlemsstater. Gemensamma revisioner kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att den inre marknaden fungerar bättre. Gemensamma revisioner kan struktureras så att de ger rättssäkerhet för skattebetalarna genom tydliga förfaranderegler, även för att minska risken för dubbelbeskattning. Utöver det rättsliga ramverk som krävs bör medlemsstaterna sörja för sådana förutsättningar som underlättar att det organiseras gemensamma revisioner på operativ nivå, framför allt genom att främja utbildning, inbegripet språkutbildning, för personal som sannolikt kommer att utföra gemensamma revisioner. I detta hänseende bör det påminnas om att finansiellt stöd kan fås via Fiscalisprogrammet.

(21)

För att säkerställa att förfarandet är ändamålsenligt bör begäranden om gemensamma revisioner besvaras inom en given tidsram. Avslag på begäranden ska vederbörligen motiveras. De förfaranderegler som är tillämpliga på gemensamma revisioner bör vara förfarandereglerna i den medlemsstat där den berörda revisionen äger rum. Den bevisning som samlas in under den gemensamma revisionen ska därför erkännas ömsesidigt av alla deltagande medlemsstater. Det är även viktigt att de behöriga myndigheterna enas om fakta och omständigheter för ärendet och strävar efter att enas om hur den eller de granskade personernas skattesituation ska tolkas. För att säkerställa att resultatet av en gemensam revision kan genomföras i de deltagande medlemsstaterna bör slutrapporten ha samma rättsliga värde som de relevanta nationella instrument som utfärdas till följd av revisioner i de deltagande medlemsstaterna. Vid behov bör medlemsstaterna införa en rättslig ram för att göra motsvarande justeringar.

(21)

För att säkerställa att förfarandet är ändamålsenligt bör begäranden om gemensamma revisioner besvaras inom en given tidsram. Avslag på begäranden ska vederbörligen motiveras och bör endast tillåtas av de skäl som anges i detta direktiv, och den begärande myndigheten bör ges rätt att gå i svaromål . De förfaranderegler som är tillämpliga på gemensamma revisioner bör vara förfarandereglerna i den medlemsstat där den berörda revisionen äger rum. Den bevisning som samlas in under den gemensamma revisionen ska därför erkännas ömsesidigt av alla deltagande medlemsstater. Det är även viktigt att de behöriga myndigheterna enas om fakta och omständigheter för ärendet och strävar efter att enas om hur den eller de granskade personernas skattesituation ska tolkas. För att säkerställa att resultatet av en gemensam revision kan genomföras i de deltagande medlemsstaterna bör slutrapporten ha samma rättsliga värde som de relevanta nationella instrument som utfärdas till följd av revisioner i de deltagande medlemsstaterna. Vid behov bör medlemsstaterna införa en rättslig ram för att göra motsvarande justeringar.

(24a)

Det är lika viktigt att betona att inte bara informationsutbyte mellan skattemyndigheterna, utan även utbyte av bästa praxis bidrar till en effektivare skatteuppbörd. I linje med Fiscalis 2020-programmet bör medlemsstaterna prioritera utbyte av bästa praxis mellan skattemyndigheterna.

(26)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2011/16/EU och i synnerhet för det automatiska utbytet av information mellan skattemyndigheter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta ett standardformulär med ett begränsat antal komponenter, inbegripet språkordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (25).

(26)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2011/16/EU och i synnerhet för det automatiska utbytet av information mellan skattemyndigheter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta ett standardformulär med ett begränsat antal komponenter, inbegripet språkordningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (25). Kommissionen har rätt att utarbeta rapporter och handlingar på basis av de upplysningar som utbyts på anonymiserat sätt, så att hänsyn tas till skattebetalarnas rätt till sekretess och så att förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar efterlevs.

(26a)

All behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för direktiv 2011/16/EU bör även i fortsättningen vara förenlig med förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725. Det enda syftet med den behandling av personuppgifter som föreskrivs i direktiv 2011/16/EU är att tjäna allmänintresset på skatteområdet, det vill säga att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, trygga skatteinkomsterna och främja rättvis beskattning, vilket ökar möjligheterna till social, politisk och ekonomisk delaktighet i medlemsstaterna. Därför bör hänvisningarna i direktiv 2011/16/EU till relevant unionsrätt på dataskyddsområdet uppdateras och utvidgas till att omfatta reglerna i detta direktiv.

”a)

vid tillämpning av artiklarna 8.1, 8a, 8aa, 8ab och 8ac, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller.”

”a)

vid tillämpning av artiklarna 8.1, 8a, 8aa, 8ab och 8ac, systematiskt lämnande av på förhand bestämda och nya upplysningar till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller.”

(1a)

14.

förhandsbesked i  gränsöverskridande skattefrågor: varje avtal, meddelande eller varje annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

”14.

förhandsbesked i skattefrågor: varje avtal, meddelande eller varje annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision , oavsett om de är formella, informella, rättsligt bindande eller icke-bindande, och som

a)

utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en medlemsstat, eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används eller inte,

a)

utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en medlemsstat, eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används eller inte,

b)

utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på,

b)

utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på,

c)

avser tolkning eller tillämpning av en rättslig eller administrativ bestämmelse som rör administration eller verkställighet av nationell lagstiftning rörande skatter i en medlemsstat eller dess territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter,

c)

avser tolkning eller tillämpning av en rättslig eller administrativ bestämmelse som rör administration eller verkställighet av nationell lagstiftning rörande skatter i en medlemsstat eller dess territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter,

d)

avser en gränsöverskridande transaktion eller frågan om huruvida den verksamhet som bedrivs av en person i en annan jurisdiktion utgör ett fast driftsställe och

e)

äger rum före transaktionerna eller den verksamhet i en annan jurisdiktion som eventuellt ger upphov till ett fast driftsställe eller före inlämnandet av en skattedeklaration som täcker den period under vilken transaktionen eller serien av transaktioner eller verksamheter ägde rum. Gränsöverskridande transaktioner kan omfatta, men är inte begränsade till, investeringar, tillhandahållande av varor, tjänster och finansiering eller användning av materiella eller immateriella tillgångar och behöver inte direkt beröra den person som mottar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor.

e)

äger rum före transaktionerna eller den verksamhet i en annan jurisdiktion som eventuellt ger upphov till ett fast driftsställe eller före inlämnandet av en skattedeklaration som täcker den period under vilken transaktionen eller serien av transaktioner eller verksamheter ägde rum. Transaktioner kan omfatta, men är inte begränsade till, investeringar, tillhandahållande av varor, tjänster och finansiering eller användning av materiella eller immateriella tillgångar och behöver inte direkt beröra den person som mottar förhandsbeskedet i skattefrågor.”

(1b)

(3a)

(3b)

(aa)

I punkt 3 ska första stycket utgå.

(ba)

I punkt 3a andra stycket ska led a ersättas med följande:

a)

Namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort (när det gäller fysiska personer) för varje Rapporteringsskyldig person som är Kontohavare av detta konto och, när det gäller Enheter som är Kontohavare och som efter tillämpning av reglerna om åtgärder för kundkännedom i enlighet med bilagorna fastställs ha en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer, Enhetens namn, adress och Skatteregistreringsnummer samt varje Rapporteringsskyldig persons namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort.

”a)

Namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort (när det gäller fysiska personer) för varje Rapporteringsskyldig person som i egenskap av verklig huvudman är Kontohavare av detta konto och, när det gäller Enheter som är Kontohavare och som efter tillämpning av reglerna om åtgärder för kundkännedom i enlighet med bilagorna fastställs ha en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer, Enhetens namn, adress och Skatteregistreringsnummer samt varje Rapporteringsskyldig persons namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort.”

(-a)

(-aa)

(-ab)

(-ac)

(aa)

I punkt 6 ska led a ersättas med följande:

a)

Identiteten på personen, med undantag av fysiska personer, och när så är lämpligt den grupp av personer som den tillhör.

”a )

Identiteten på personen, inbegripet fysiska personer, och när så är lämpligt den grupp av personer som den tillhör.

”b)

En sammanfattning av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, inbegripet en beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta transaktioner eller serier av transaktioner samt andra upplysningar som kan hjälpa den behöriga myndigheten att bedöma en potentiell skatterisk, utan att det leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.”

”b)

En sammanfattning av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, inbegripet en beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta transaktioner eller serier av transaktioner , alla relevanta direkta och indirekta skattekonsekvenser, såsom de effektiva skattesatserna, samt andra upplysningar som kan hjälpa den behöriga myndigheten att bedöma en potentiell skatterisk, med undantag för upplysningar som skulle kunna leda till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.”

(5a)

(5b)

”ha)

Förteckningen över förmånstagare, som ska uppdateras varje år.”

h)

Identifikationskod för det Finansiella konto till vilket Ersättning betalas eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören , och om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där Säljaren har sin hemvist inte har underrättat de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för det Finansiella kontot för detta ändamål .

h)

Identifikationskod för det Finansiella konto till vilket Ersättning betalas eller krediteras, som inhämtats av den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.

(b)

Punkt 2 ska utgå.

(ba)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

a)

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska, genom automatiskt utbyte, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna upplysningar rörande beskattningsperioder från och med den 1 januari 2019 avseende personer med hemvist i den andra medlemsstaten när det gäller samtliga kategorier av inkomst och kapital i artikel 8.1 såsom de ska förstås enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna.

a)

Förteckningarna över kategorier av inkomst och kapital i artikel 8.1 ska, även om de för närvarande inte skulle vara tillgängliga, ställas till förfogande av medlemsstaterna och därmed utbytas.

b)

Förteckningarna över kategorier och poster i artikel 8.1 och 8.3a ska utvidgas så att de omfattar andra kategorier och poster, däribland royalties.

b)

Kategorierna av inkomst i artikel 8.1 ska utvidgas så att de omfattar icke-finansiella tillgångar, såsom fastigheter, konst eller smycken samt nya former för förmögenhetsplacering, såsom frihamnar och bankfack.

ba)

Förteckningarna över poster i artikel 8.3a ska utvidgas till att omfatta uppgifter om verkligt huvudmannaskap och för att motverka kringgående genom en andra eller flera skatterättsliga hemvister.

bb)

Medlemsstaterna ska i allmänhet ha rätt att använda de mottagna upplysningarna för andra ändamål än dem som avses i artikel 16.1.

bc)

Den faktiska användningen av de mottagna uppgifterna ska utvärderas korrekt.”

a)

närvara vid de kontor där förvaltningsmyndigheterna i den anmodade medlemsstaten utför sina arbetsuppgifter,

a)

närvara vid de kontor där förvaltningsmyndigheterna i den anmodade medlemsstaten utför sina arbetsuppgifter,

b)

närvara vid de administrativa utredningar som utförs på den anmodade medlemsstatens territorium,

b)

närvara vid de administrativa utredningar som utförs på den anmodade medlemsstatens territorium,

c)

i förekommande fall, delta via elektroniska kommunikationsmedel i de administrativa utredningar som utförs av den anmodade medlemsstaten.

c)

i förekommande fall, delta via elektroniska kommunikationsmedel i de administrativa utredningar som utförs av den anmodade medlemsstaten.

(ba)

Punkt 4 ska utgå.

(13a)

(17a)

(17b)

(20a)

3a.

Undantagen rapporteringsskyldig plattformsoperatör: en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör vars inkomster som genererats i unionen under det föregående kalenderåret inte översteg 100 000  EUR .

4a.

b)

Identifikationskod för finansiellt konto, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist inte har meddelat de behöriga myndigheterna i samtliga andra medlemsstater att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för det Finansiella kontot för detta ändamål.

b)

Identifikationskod för finansiellt konto, som inhämtats av den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören , i den mån den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist inte har meddelat de behöriga myndigheterna i samtliga andra medlemsstater att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för det Finansiella kontot för detta ändamål.

b)

Identifikationskod för finansiellt konto, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist inte har meddelat de behöriga myndigheterna i samtliga andra medlemsstater att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för det Finansiella kontot för detta ändamål.

b)

Identifikationskod för finansiellt konto, som inhämtats av den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören , i den mån den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist inte har meddelat de behöriga myndigheterna i samtliga andra medlemsstater att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för det Finansiella kontot för detta ändamål.

Fa.