EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 42 och 43 i detta,

med beaktande av protokollet om tullkvoten för import av bananer vilket finns som bilaga till den tillämpningskonvention om associering med gemenskapen av utomeuropeiska länder och territorier som föreskrivs i artikel 136 i fördraget, särskilt punkt 4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 2 ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 3 ), och

med beaktande av följande:

Den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall för jordbruksprodukter kompletteras med införandet av en gemensam jordbrukspolitik som framför allt omfattar en gemensam organisation av marknaderna för jordbruksvaror, vilka kan ta sig olika uttryck beroende på vilken typ av produkt det är fråga om.

I de medlemsstater där det produceras bananer finns det idag nationella marknadsorganisationer vars syfte är att säkerställa att producenterna får avsättning för sina produkter på den inhemska marknaden och når upp till en inkomst som ligger i linje med produktionskostnaderna. Dessa nationella marknadsorganisationerna medför kvantitativa begränsningar som försvårar förverkligandet av en inre marknad för bananer. Vissa av de medlemsstater som inte producerar bananer gynnar avsättningsmöjligheterna för bananer från AVS-staterna, medan andra tillämpar liberala importbestämmelser som i ett fall till och med omfattar en förmånlig tullbehandling. Dessa olikartade ordningar hindrar den fria rörligheten för bananer inom gemenskapen och införandet av en gemensam ordning för handeln med tredje land. För att den inre marknaden skall kunna förverkligas är det nödvändigt att ersätta de olika nationella ordningarna med en avvägd och flexibel gemensam organisation av marknaden för bananer.

För att gemenskapen skall kunna respektera gemenskapspreferensen och dess olika internationella skyldigheter bör den gemensamma organisationen av marknaden tillåta att bananer producerade i gemenskapen och bananer från de AVS-stater som är traditionella leverantörer avyttras på gemenskapens marknad till priser som är rimliga för såväl producenter som konsumenter, men utan att importen av bananer från andra tredje länder undergrävs.

För att marknaden, med beaktande av lokala egenheter och de sorter som produceras, skall kunna försörjas med produkter som har en enhetlig och tillfredsställande kvalitet samt för att säkerställa att produkter producerade i gemenskapen kan avyttras till lönsamma priser som garanterar en rimlig inkomst bör det införas kvalitetsnormer för färska bananer och vid behov regler för handeln med produkter beredda av bananer.

För att maximera inkomsten från bananer som producerats inom gemenskapen bör bildandet av producentorganisationer främjas, framför allt genom beviljande av stöd för etableringen. För att dessa organisationer skall kunna spela en betydelsefull roll ifråga om att koncentrera utbudet bör deras medlemmar åta sig att avyttra hela sin produktion via organisationen. Det bör även vara tillåtet att bilda andra typer av sammanslutningar, vilka omfattar producentorganisationer och företrädare för de övriga produktionsleden. Det bör vid en senare tidpunkt anges under vilka förhållanden sådana sammanslutningar som företräder de olika delarna av banansektorn får vidta åtgärder av allmänt intresse och utvidga sina lokala eller regionala regler till att även omfatta icke medlemmar. Dessa organisationer bör även tillfrågas när ram program utarbetas, och de bör även aktivt medverka i genomförandet av de strukturåtgärder som är en del av marknadsorganisationen.

De strukturella brister som begränsar gemenskapsprodukternas konkurrensförmåga bör avhjälpas, i huvudsak för att öka produktiviteten. För detta ändamål bör det för varje produktionsområde och inom ramen för gemenskapens stöd fastställas program för samarbete mellan kommissionen och de nationella och regionala myndigheterna, varvid de olika typer av organisationer inom sektorn som avses ovan i så stor utsträckning som möjligt skall delta i framtagandet av de åtgärder som skall vidtas.

De nationella marknadsorganisationerna har hittills gjort det möjligt för nationella bananproducenter att på marknaden uppnå en inkomst som täcker produktionskostnaderna. Eftersom införandet av den gemensamma organisationen av marknaden inte bör innebära att producenterna får det sämre än idag och eftersom den troligen kommer att förändra prisnivåerna på de marknaderna bör det införas en ersättning för det inkomstbortfall som kan komma att bli följden av att det nya systemet införs. Avsikten med detta är att möjliggöra en fortsatt produktion inom gemenskapen, med de kostnader som beror på de särskilda strukturförhållandena, under så lång tid som dessa förblir opåverkade av de vidtagna strukturåtgärderna. Stödet bör kunna anpassas för att ta hänsyn till ökad produktivitet och utvecklingen för de olika kvalitetskategorierna.

I vissa mycket små regioner i gemenskapen där produktionsvillkoren för bananer är särskilt dåliga och bättre lämpar sig för alternativa grödor bör ett slutligt upphörande med bananproduktionen uppmuntras med hjälp av en särskild bidrag. För att begränsa kostnaden för denna åtgärd bör röjningen ske så snart som möjligt.

Det bör varje år utarbetas en prognosticerad försörjningsbalans för produktionen och förbrukningen inom gemenskapen. Det bör vara möjligt att under året ändra den balansen till följd av t. ex. särskilda väderleksförhållanden.

För att säkerställa en tillfredsställande avsättning för bananer som är producerade i gemenskapen och för produkter med ursprung i AVS-staterna inom ramen för avtalen enligt Lomé-konventionen, samtidigt som traditionella handelsmönster så långt det är möjligt bibehålls, bör det varje år öppnas en tullkvot. Inom ramen för denna skulle det, å ena sidan, vid import av bananer från tredje land uttagas en tullavgift på 100 ecu per ton, motsvarande den aktuella tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan, och, å andra sidan, enligt de avtal som nämns ovan inte uttagas någon tull vid import av icke traditionella bananer från AVS-staterna. Tullkvotens storlek bör kunna ändras med ledning av sådana förändringar av efterfrågan i gemenskapen som konstaterats i den prognosticerade försörjningsbalansen.

Tullsatserna för import utöver tullkvoten måste vara så höga att de säkerställer att gemenskapens produktion och de traditionella kvantiteterna från AVS-länderna kan avyttras under godtagbara villkor.

Den traditionella importen av bananer från AVS-länderna omfattas inte av den tullfria tullkvoten utan ingår i de kvantiteter som traditionellt medges för att ta hänsyn till de särskilda investeringar som redan har gjorts som en del av programmen för att öka produktionen.

För att uppfylla de mål som anges ovan och samtidigt beakta de särskilda villkor som gäller för saluföringen av bananer är det nödvändigt att vid administrationen av tullkvoten skilja mellan, å ena sidan, aktörer som tidigare har salufört bananer från tredje land och icke traditionella bananer från AVS-länder och, å andra sidan, aktörer som tidigare har salufört bananer som är producerade i gemenskapen. Samtidigt är det nödvändigt att lämna en viss kvantitet tillgänglig för nya aktörer som ämnar starta eller nyligen har startat näringsverksamhet inom denna sektor.

För att inte störa befintliga handelsförbindelser och samtidigt ge möjlighet till en viss utveckling av handelsstrukturerna måste det utfärdas separata importlicenser till varje aktör för var och en av de kategorier som anges ovan, på grundval av den genomsnittliga kvantitet bananer som aktören har avyttrat under de tre senaste år för vilka det finns statistiska uppgifter.

När kommissionen beslutar om kompletterande kriterier som aktörerna bör uppfylla skall den vägledas av principen om att licenser skall utfärdas till fysiska eller juridiska personer som har påtagit sig den affärsmässiga risken att avyttra bananer och av det nödvändiga i att inte störa de normala handelsförbindelserna mellan personer som befinner sig i olika led av handelskedjan.

Medlemsstaterna skall med hjälp av förfaranden och kriterier som beslutas av kommissionen och med beaktande av handelsstrukturerna utföra en beräkning av aktörernas antal och fastställa de avyttrade kvantiteterna, vilka skall ligga till grund för utfärdandet av licenser.

För övervakningen av importen inom ramen för tullkvoten behövs ett system med importlicenser och ställandet av säkerheter.

Kommissionen bör ha möjlighet att vidta de åtgärder som är lämpliga för att hantera allvarliga störningar eller hot om sådana störningar, vilka kan äventyra målen i artikel 39 i fördraget.

Vissa former av stöd skulle förhindra att organisationen av marknaden fungerar som avsett. Därför bör de bestämmelser i fördraget som tillåter en utvärdering av de nationella stöd som medlemsstaterna beviljar och ett förbud för de stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden gälla för bananer.

För att underlätta tillämpningen av dessa bestämmelser bör det fastställas ett förfarande som omfattar ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för en förvaltningskommitté.

Den gemensamma organisationen av marknaden för bananer skall dessutom på lämpligt sätt beakta de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

När den gemensamma organisationen av marknaden ersätter de olika nationella organisationerna i samband med att denna förordning träder i kraft kan det uppstå en störning på den inre marknaden. Kommissionen bör därför ges möjlighet att från och med den 1 juli 1993 vidta sådana övergångsåtgärder som är nödvändiga för att övervinna svårigheterna med att införa den nya ordningen.

Tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 1319/85 av den 23 maj 1985 om en förstärkt övervakning av tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om frukt och grönsaker ( 4 ) bör utökas till att omfatta banansektorn för att på så sätt medge kontroller av efterlevnaden av de normer för bananer som fastställts i enlighet med den förordningen.

Bananodlingen har en stor social, ekonomisk, kulturell och miljömässig betydelse i de följande av gemenskapens regioner: De franska utomeuropeiska departementen, Madeira, Azorerna, Algarve, Kreta, Lakonien och Kanarieöarna. Dessa är regioner som kännetecknas av avskildhet, avlägsenhet och strukturell eftersatthet, i vissa fall förvärrad av det ekonomiska beroendet av bananodling.

Efter en provisorisk tillämpningsperiod samt före utgången av det tionde året efter att denna förordning trätt i kraft bör det undersökas hur den fungerar i avsikt att fastställa en ny ordning som skall gälla därefter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.