<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-04.cj-20080212.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="ECRT11998SVA.0500086901.case.xml"><NO.CASE>T-304/94</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>61994A0304</NO.CELEX><NO.SEQ>0003.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST>873</PAGE.FIRST><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST>924</PAGE.LAST><PAGE.TOTAL>52</PAGE.TOTAL><AUTHOR>T</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><LEFT>DOM AV DEN <DATE ISO="19980514">14.5.1998</DATE> — MÅL T-304/94</LEFT><RIGHT>EUROPA CARTON MOT KOMMISSIONEN</RIGHT></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förstainstansrättens dom</HT> (tredje avdelningen i utökad sammansättning)</P><P>den <DATE ISO="19980514">14 maj 1998</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Rättegängsspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><JUDGMENT.INIT><P>I mål T-304/94,</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">Europa Carton AG,</HT> bolag bildat enligt tysk rätt, Hamburg (Tyskland), företrätt av advokaterna Gerhard Wiedemann och Wolfgang Kirchhoff, Düsseldorf, delgivningsadress: advokatbyrån Alex Bonn, 7 Val Sainte-Croix, Luxemburg,</P><PARTY.STATUS>sökande,</PARTY.STATUS></PLAINTIFS><AGAINST>mot</AGAINST><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Europeiska gemenskapernas kommission,</HT> inledningsvis företrädd av Bernd Langeheine och Richard Lyal, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, därefter av Richard Lyal, biträdd av advokaten Dirk Schroeder, Köln, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,</P><PARTY.STATUS>svarande,</PARTY.STATUS></DEFENDANTS></PARTIES><?PAGE NO="II-874"?><P>angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/601/EG av den <DATE ISO="19940713">13 juli 1994</DATE> om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 — kartong (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="243" DATE.PUB="1994" PAGE.FIRST="001">EGT L 243, s. 1</REF.DOC.OJ>),</P><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning)</P><P>sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C. P. Briët, P. Lindh, A. Potocki och J. D. Cooke,</P><P>justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,</P><P>med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet som ägde rum mellan den <DATE ISO="19970625">25 juni</DATE> och den <DATE ISO="19970708">8 juli 1997</DATE>,</P></PREAMBLE.INIT><PREAMBLE.FINAL><P>följande</P></PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Dom</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Bakgrund</P></TI></TITLE><NP><NO.P>1</NO.P><TXT>Föreliggande mål gäller kommissionens beslut 94/601/EG av den <DATE ISO="19940713">13 juli 1994</DATE> om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 — kartong (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="243" DATE.PUB="1994" PAGE.FIRST="001">EGT L 243, s. 1</REF.DOC.OJ>), ändrat före offentliggörandet genom kommissionens beslut av<?PAGE NO="II-875"?> den <DATE ISO="19940726">26 juli 1994</DATE> (C(94) 2135 slutlig, nedan kallat beslutet). Genom beslutet bötfälldes 19 tillverkare och leverantörer av kartong inom gemenskapen för att ha överträtt artikel 85.1 i fördraget.</TXT></NP><NP><NO.P>2</NO.P><TXT>Den produkt som beslutet gällde är kartong. I beslutet nämns tre slags kartongkvaliteter, <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>GC<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/>, <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>GD<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/> och <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>SBS<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>3</NO.P><TXT>Kartongkvaliteten GD (nedan kallad GD-kartong) är en kartong med grå insida (returfiber) som normalt används till förpackningar för andra varor än livsmedel.</TXT></NP><NP><NO.P>4</NO.P><TXT>Kartongkvaliteten GC (nedan kallad GC-kartong) är en kartong med vitt ytskikt som normalt används till livsmedelsförpackningar. GC-kartongen är av högre kvalitet än GD-kartongen. Under den period som beslutet gäller fanns det allmänt en prisskillnad mellan dessa två produkter på omkring 30 procent. I mindre utsträckning används GC-kartong av högre kvalitet även för grafiska ändamål.</TXT></NP><NP><NO.P>5</NO.P><TXT>SBS är en förkortning för helt vit kartong (nedan kallad SBS-kartong). Priset för denna kartongkvalitet ligger omkring 20 procent högre än priset för GC-kartong. Denna kartong används till förpackningar för livsmedel, kosmetika, läkemedel och cigaretter men är i huvudsak ämnad för grafiska ändamål.</TXT></NP><NP><NO.P>6</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="19901122">22 november 1990</DATE> inkom British Printing Industries Federation, en branschorganisation som företräder majoriteten av tillverkarna av tryckta förpackningar i Förenade kungariket (nedan kallad BPIF), med ett<?PAGE NO="II-876"?> informellt klagomål till kommissionen. BPIF gjorde gällande att de kartongtillverkare som levererade till Förenade kungariket hade företagit ett antal samtidiga och enhetliga prishöjningar och begärde att kommissionen skulle undersöka om det eventuellt förelåg en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler. För att försäkra sig om att detta initiativ offentliggjordes publicerade BPIF ett pressmeddelande. Innehållet i detta meddelande återgavs i branschtidningar under december 1990.</TXT></NP><NP><NO.P>7</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19901212">12 december 1990</DATE> inkom även Fédération française du cartonnage med ett informellt klagomål till kommissionen, i vilket den redogjorde för sin uppfattning om den franska kartongmarknaden i ordalag som liknade dem BPIF använt i sitt klagomål.</TXT></NP><NP><NO.P>8</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19910423">23</DATE> och <DATE ISO="19910424">24 april 1991</DATE> genomförde kommissionens tjänstemän i enlighet med artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den <DATE ISO="19620206">6 februari 1962</DATE>, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (<REF.DOC.OJ COLL="P" NO.OJ="013" DATE.PUB="1962" PAGE.FIRST="204">EGT 13, 1962, s. 204</REF.DOC.OJ>, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17) utan förvarning samtidiga undersökningar vid ett flertal företag och branschorganisationer inom kartongbranschen.</TXT></NP><NP><NO.P>9</NO.P><TXT>Efter dessa undersökningar begärde kommissionen med stöd av artikel 11 i förordning nr 17 upplysningar och handlingar av samtliga mottagare av beslutet.</TXT></NP><NP><NO.P>10</NO.P><TXT>De uppgifter som framkom av dessa undersökningar och av begäran om upplysningar och handlingar föranledde kommissionen att dra den slutsatsen att de berörda företagen från halvårsskiftet 1986 till april 1991 (i flertalet fall) hade deltagit i åtminstone en överträdelse av artikel 85.1 fördraget.</TXT></NP><?PAGE NO="II-877"?><NP><NO.P>11</NO.P><TXT>Kommissionen beslutade följaktligen att inleda ett förfarande för tillämpning av sistnämnda bestämmelse. Genom skrivelse av den <DATE ISO="19921221">21 december 1992</DATE> sände kommissionen ett meddelande om anmärkningar till vart och ett av de berörda företagen. Samtliga dessa företag besvarade meddelandet skriftligen. Nio företag begärde att få yttra sig muntligen. Förhöret med dem ägde rum den <DATE ISO="19930607">7</DATE>—<DATE ISO="19930609">9 juni 1993</DATE>.</TXT></NP><NP><NO.P>12</NO.P><TXT>Efter det att förfarandet hade avslutats fattade kommissionen beslutet, som innehåller följande bestämmelser:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ARTICLE IDENTIFIER="001"><TI.ART><QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>Artikel 1</TI.ART><ALINEA><P>Buchmann GmbH, Cascades SA, Enso-Gutzeit Oy, Europa Carton AG, Finnboard — the Finnish Board Mills Association, Fiskeby Board AB, Gruber &amp; Weber GmbH &amp; Co KG, Kartonfabriek De Eendracht NV (som är verksamt under namnet BPB de Eendracht NV), NV Koninklijke KNP BT NV (tidigare Koninklijke Nederlandse Papierfabrieken NV), Laakmann Karton GmbH &amp; Co KG, Mo och Domsjö AB (MoDo), Mayr-Melnhof Gesellschaft mbH, Papeteries de Lancey SA, Rena Kartonfabrik AS, Sarrio SpA, SCA Holding Ltd (tidigare Reed Paper &amp; Board (UK) Ltd), Stora Kopparbergs Bergslags AB, Enso Española SA (tidigare Tampella Española SA) och Moritz J. Weig GmbH &amp; Co KG har överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att deltaga,</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>vad beträffar Buchmann och Rena från omkring mars 1988 till i vart fall slutet av år 1990,</P></ITEM><ITEM><P>vad beträffar Enso Española i vart fall från mars 1988 till i vart fall slutet av april 1991,</P></ITEM><ITEM><P>vad beträffar Gruber &amp; Weber från i vart fall år 1988 till slutet av år 1990,</P></ITEM><?PAGE NO="II-878"?><ITEM><P>vad beträffar övriga fall från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1991</P></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA><P>i ett avtal och ett samordnat förfarande som inleddes vid halvårsskiftet 1986 och som innebar att kartongleverantörer inom Europeiska gemenskapen</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>samlades regelbundet till hemliga och institutionaliserade möten i syfte att diskutera och enas om en gemensam konkurrensbegränsande branschplan,</P></ITEM><ITEM><P>enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika nationella valutorna,</P></ITEM><ITEM><P>planlade och genomförde samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela Europeiska gemenskapen,</P></ITEM><ITEM><P>enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar,</P></ITEM><ITEM><P>allt oftare från och med början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden i syfte att säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade prishöjningarna,</P></ITEM><ITEM><P>utbytte information om leveranser, priser, driftstopp, orderstock och kapacitetsutnyttjandegrad för att främja ovannämnda åtgärder.</P></ITEM></LIST></ALINEA></ARTICLE><P>...</P><?PAGE NO="II-879"?><ARTICLE IDENTIFIER="003"><TI.ART>Artikel 3</TI.ART><ALINEA>Nedanstående företag åläggs följande böter för de överträdelser som har konstaterats i artikel 1:</ALINEA><ALINEA><P>...</P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>iv)</NO.P><TXT>Europa Carton AG, böter på <FT TYPE="NUMBER">2000000</FT> ecu</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></ARTICLE><P>... <QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>13</NO.P><TXT>Enligt beslutet begicks överträdelsen inom ramen för ett organ kallat <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>Product Group Paperboard<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/> (nedan kallat PG Paperboard) som var sammansatt av ett flertal grupper eller kommittéer.</TXT></NP><NP><NO.P>14</NO.P><TXT>Vid halvårsskiftet 1986 tillfördes <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>Presidents Working Group<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/> (nedan kallad PWG) till detta organ, i vilken företrädare på hög nivå från de största kartongleverantörerna i gemenskapen (omkring åtta företag) ingick.</TXT></NP><NP><NO.P>15</NO.P><TXT>PWG:s verksamhet bestod bland annat i diskussioner om och samordning av marknader, marknadsandelar, priser och kapacitet. I synnerhet fattades allmänna beslut om tidsplanen för och nivån på de prishöjningar som tillverkarna skulle genomföra.</TXT></NP><?PAGE NO="II-880"?><NP><NO.P>16</NO.P><TXT>PWG rapporterade till <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>President Conference<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/> (nedan kallad PC), i vilken nästan samtliga verkställande direktörer för de berörda företagen (mer eller mindre regelbundet) deltog. PC sammanträdde två gånger per år under den aktuella perioden.</TXT></NP><NP><NO.P>17</NO.P><TXT>Vid slutet av år 1987 bildades <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>Joint Marketing Committee<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/> (nedan kallad JMC). Dess huvudsakliga uppgift var dels att besluta om och, i förekommande fall, hur prishöjningar skulle kunna genomföras, dels att ange hur de prisinitiativ som tagits av PWG skulle kunna genomföras i varje land och i förhållande till de viktigaste kunderna för att åstadkomma ett system med likvärdiga priser inom Europa.</TXT></NP><NP><NO.P>18</NO.P><TXT>Slutligen diskuterade den ekonomiska kommittén (nedan kallad COE) bland annat prisvariationerna på de nationella marknaderna och orderstocken samt rapporterade sina slutsatser till JMC eller, fram till slutet av år 1987, till Marketing Committee som var JMC:s föregångare. COE bestod av försäljningsdirektörer från flertalet av de berörda företagen och sammanträdde vid flera tillfällen varje år.</TXT></NP><NP><NO.P>19</NO.P><TXT>Det framgår vidare av beslutet att kommissionen ansåg att PG Paperboards verksamhet främjades av ett informationsutbyte som möjliggjordes genom förvaltningsbolaget Fides med säte i Zürich (Schweiz). Enligt beslutet lämnade flertalet av medlemmarna av PG Paperboard regelbundna rapporter till Fides om order, produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande. Dessa rapporter bearbetades inom ramen för Fides-systemet, och de sammanställda uppgifterna översändes till deltagarna.</TXT></NP><NP><NO.P>20</NO.P><TXT>Sökanden, bolaget Europa Carton AG (nedan kallad Europa Carton), är inte bara kartongtillverkare utan även Tysklands största bearbetningsföretag (tillverkare av vikbara lådor). Enligt beslutet åsidosatte sökanden artikel 85.1 i fördraget genom<?PAGE NO="II-881"?> att delta i ett avtal och ett samordnat förfarande från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1991. Sökanden deltog även i en del av PC:s och JMC:s möten.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Förfarande</P></TI></TITLE><NP><NO.P>21</NO.P><TXT>Sökanden har väckt föreliggande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den <DATE ISO="19941005">5 oktober 1994</DATE>.</TXT></NP><NP><NO.P>22</NO.P><TXT>Sexton av de andra arton företag som anses ansvariga för överträdelsen har också väckt talan mot beslutet (mål T-295/94, T-301/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94, T-311/94, T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94, T-348/94, T-352/94 och T-354/94).</TXT></NP><NP><NO.P>23</NO.P><TXT>Sökanden i mål T-301/94, Laakmann Karton GmbH, återkallade sin talan genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den <DATE ISO="19960610">10 juni 1996</DATE>, och målet avskrevs genom beslut av den <DATE ISO="19960718">18 juli 1996</DATE> i mål T-301/94, Laakmann Karton mot kommissionen (inte publicerat i rättsfallssamlingen).</TXT></NP><NP><NO.P>24</NO.P><TXT>Fyra finska företag, som är medlemmar av branschorganisationen Finnboard och som i denna egenskap anses solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som ålagts Finnboard, har också väckt talan mot beslutet (förenade målen T-339/94, T-340/94, T-341/94 och T-342/94).</TXT></NP><NP><NO.P>25</NO.P><TXT>Slutligen väcktes talan av sammanslutningen CEPI-Cartonboard, till vilken beslutet inte var riktat, som återkallade sin talan genom skrivelse som inkom till<?PAGE NO="II-882"?> förstainstansrättens kansli den <DATE ISO="19970108">8 januari 1997</DATE>, och målet avskrevs genom beslut av den <DATE ISO="19970306">6 mars 1997</DATE> i mål T-312/94, CEPI-Cartonboard mot kommissionen (inte publicerat i rättsfallssamlingen).</TXT></NP><NP><NO.P>26</NO.P><TXT>Förstainstansrätten kallade parterna i en skrivelse av den <DATE ISO="19970205">5 februari 1997</DATE> till ett informellt möte, bland annat för att höra deras uppfattning om en eventuell förening av målen T-295/94, T-304/94, T-308/94, T-309/94, T-310/94, T-311/94, T-317/94, T-319/94, T-327/94, T-334/94, T-337/94, T-338/94, T-347/94, T-348/94, T-352/94 och T-354/94 vad gäller det muntliga förfarandet. Vid detta möte, som ägde rum den <DATE ISO="19970429">29 april 1997</DATE>, godtog parterna en sådan förening.</TXT></NP><NP><NO.P>27</NO.P><TXT>Ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning i utökad sammansättning beslutade den <DATE ISO="19970604">4 juni 1997</DATE> att förena de ovannämnda målen vad gäller det muntliga förfarandet på grund av sambandet dem emellan i enlighet med artikel 50 i rättegångsreglerna och biföll den begäran om konfidentiell behandling som sökanden inkommit med i mål T-334/94.</TXT></NP><NP><NO.P>28</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="19970620">20 juni 1997</DATE> bifölls en begäran från sökanden i målet T-337/94 om konfidentiell behandling av en handling som inlämnats som svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten.</TXT></NP><NP><NO.P>29</NO.P><TXT>Förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) beslutade på grundval av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet och vidtog åtgärder för processledning genom att anmoda parterna att besvara vissa skriftliga frågor samt att inkomma med vissa handlingar. Parterna rättade sig efter denna anmodan.</TXT></NP><NP><NO.P>30</NO.P><TXT>Parterna i målen som nämns i punkt 26 ovan utvecklade sin talan och besvarade förstainstansrättens frågor vid sammanträdet som ägde rum mellan den <DATE ISO="19970625">25 juni</DATE> och den <DATE ISO="19970708">8 juli 1997</DATE>.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="II-883"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Parternas yrkanden</P></TI></TITLE><NP><NO.P>31</NO.P><TXT>Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>ogiltigförklara artikel 1 åttonde och nionde strecksatserna i beslutet med avseende på sökanden,</P></ITEM><ITEM><P>nedsätta de böter som sökanden ålagts i artikel 3 i beslutet,</P></ITEM><ITEM><P>förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.</P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>32</NO.P><TXT>Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>ogilla talan,</P></ITEM><ITEM><P>förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.</P></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Yrkandet om delvis ogiltigförklaring av artikel 1 i beslutet</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>33</NO.P><TXT>Sökanden har till stöd för sitt yrkande gjort gällande att kommissionens påståenden angående samverkan kring marknadsandelar och kring kapacitetsutnyttjande är ogrundade.</TXT></NP><?PAGE NO="II-884"?><NP><NO.P>34</NO.P><TXT>Sökanden har anfört att den är en av gemenskapens minsta tillverkare av falskartong, att den endast har en enda maskin till sitt förfogande och att den är Tysklands största bearbetningsföretag (tillverkare av vikbara lådor). Sökanden hade därför endast en liten marknadsandel, huvudsakligen i Tyskland, och var sin egen kartongfabriks största kund. Sistnämnda omständighet innebar att sökanden endast hade en passiv roll i PG Paperboard, vilket inte ifrågasätts av det faktum att sökanden deltog i sju av JMC:s möten (av sammanlagt 32).</TXT></NP><NP><NO.P>35</NO.P><TXT>Sökanden deltog inte i avtal eller i samordnade förfaranden som syftade till att bibehålla de huvudsakliga tillverkarnas marknadsandelar på fasta nivåer och inte heller i samordnade åtgärder som syftade till att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden.</TXT></NP><NP><NO.P>36</NO.P><TXT>Vad gäller påståendet om samverkan kring marknadsandelar, har sökanden påstått att den aldrig har varit medlem i PWG och aldrig varit en av de stora tillverkningskoncernerna. Det anges dock i beslutet (punkterna 36, 37, 52, 56 och 130 i övervägandena) att uppgörelserna angående marknadsandelar bestämdes av PWG:s deltagare, det vill säga de stora tillverkningskoncernerna. Kommissionen har även medgett att avtalen om uppdelning av marknaderna, i synnerhet om frysning av marknadsandelar, i huvudsak avsåg, på grund av deras karaktär, de stora tillverkarna. Kommissionen har även uttryckligen medgett att de mindre deltagarna inte deltog (punkt 57 i övervägandena). Dessa informerades endast om behovet av att de anpassade sitt beteende till de stora tillverkarnas politik inriktad på pris framför kvantitet (punkt 58 i övervägandena).</TXT></NP><NP><NO.P>37</NO.P><TXT>Vad gäller påståendet om samverkan kring produktionskapacitet, har sökanden med hänvisning till beslutet (punkterna 69, 70, 71, 130 och 131 i övervägandena) gjort gällande att endast de företag som var medlemmar i PWG deltog i det samordnade förfarande som avsåg en samordnad organisation av driftstopp.</TXT></NP><?PAGE NO="II-885"?><NP><NO.P>38</NO.P><TXT>Sökanden har bestritt att den kände till och var med om att anta en global plan, med vilken prissamverkan och volymkontroll var olösligt förbundna (se punkt 116 i övervägandena).</TXT></NP><NP><NO.P>39</NO.P><TXT>Sökanden har även bestritt kommissionens påstående (punkt 116 i övervägandena i beslutet) att det inte fanns någonting som tydde på att företagen kunde välja vilka delar av överenskommelsen de ville delta i och att de kunde stå utanför andra delar av överenskommelsen.</TXT></NP><NP><NO.P>40</NO.P><TXT>Kommissionen har invänt att överträdelsen inte kan delas in i flera delar som är oberoende av varandra. Sökanden deltog i en överträdelse som i huvudsak bestod i att tillverkare under flera år kom överens om en olaglig plan med ett gemensamt syfte (punkt 116 och följande punkter i övervägandena i beslutet). Således har vart och ett av de företag som beslutet riktade sig till gjort sig skyldigt till överträdelsen i dess helhet, även om företaget inte deltog eller det inte är bevisat att företaget deltog i överenskommelsens alla delar.</TXT></NP><NP><NO.P>41</NO.P><TXT>Kommissionen anser att prissamverkan och volymkontrollen var aspekter som var olösligt förbundna med en och samma globala plan. Den har däremot inte gjort gällande att en prissamverkan endast kan upprättas i samband med avtal om marknadsandelar och kapacitet. I detta sammanhang skulle en prisöverenskommelse i princip visa sig vara föga verkningsfull i ekonomiskt hänseende om den åtföljdes av ett ökat utbud. Härav har kommissionen dragit slutsatsen att det inte vore korrekt att göra skillnad mellan prisavtalen och volymavtalen, vilka båda obestridligen förekom i förevarande fall. Det faktum att avtalen om marknadsandelar och om volymkontroll i huvudsak avsåg de stora tillverkarna inverkar inte på kommissionens bedömning, eftersom överenskommelsens samtliga deltagare tack vare de stora tillverkarnas åtgärder kunde vara säkra på att utbudet inte skulle öka i någon större omfattning. Med andra ord kände samtliga företag till, på grund av att priset och volymen var ömsesidigt beroende av varandra, att volymkontrollen även var viktig för att överenskommelsen skulle vara framgångsrik.</TXT></NP><?PAGE NO="II-886"?><NP><NO.P>42</NO.P><TXT>Följaktligen saknar sökandens påstående att den inte hade en aktiv roll i överenskommelsen grund. Genom att sökanden regelbundet och vid ett flertal tillfällen deltog i JMC:s möten (det är klarlagt att sökanden deltog i sju möten), vars verksamhet framgår av den obestridda beskrivningen i punkt 44 i beslutet, har sökanden bidragit till att utveckla strategier i syfte att tvinga fram en gemensam och enhetlig prishöjning inom hela sektorn. Följaktligen måste diskussionerna inom JMC även ha avsett frågor om volymkontroll och om uppdelning av marknaderna. Bara att sökanden regelbundet deltog i dessa möten är följaktligen tillräckligt för att sökanden skall anses ha gjort sig skyldig till den påstådda överträdelsen och betyder att sökanden stod bakom de avtal som ingicks vid dessa möten i och med att inga uppgifter anförts som tyder på motsatsen (förstainstansrättens dom av den <DATE ISO="19911024">24 oktober 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-l/89" YEAR="1991" PAGE.ECR="II-867">T-1/89, Rhône-Poulenc mot kommissionen, REG 1991, s. II-867, punkterna 56 och 66</REF.DOC.ECR> och följande punkter).</TXT></NP><NP><NO.P>43</NO.P><TXT>Sökanden har genom att delta i JMC:s möten samt i olika prisinitiativ tydligt visat att den stod bakom överenskommelsens syften. Även om sökanden förhöll sig passiv bidrog den i vart fall till att underlätta överträdelsens genomförande (domstolens dom av den <DATE ISO="19780201">1 februari 1978</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="19/77" YEAR="1978" PAGE.ECR="131">19/77, Miller mot kommissionen, REG 1978, s. 131, punkt 18</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19790712">12 juli 1979</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="32/78+36/78—82/78" YEAR="1979" PAGE.ECR="2435">32/78 och 36/78—82/78, BMW Belgium m. fl. mot kommissionen, REG 1979, s. 2435, punkt 49</REF.DOC.ECR> och följande punkter).</TXT></NP><NP><NO.P>44</NO.P><TXT>Det faktum att sökanden möjligtvis inte deltog i samtliga åtgärder för volymkontroll ändrar inte denna bedömning i och med att dessa åtgärder, som i huvudsak avsåg de stora tillverkarna, var till nytta för överenskommelsens samtliga deltagare. Dessa deltagare kunde nämligen inte särskiljas från de aspekter av överträdelsen som avsåg fastställande av priser och vidare medförde samtliga tillverkares deltagande i prisinitiativen att överenskommelsen blev framgångsrik (förstainstansrättens dom av den <DATE ISO="19911024">24 oktober 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-2/89" YEAR="1991" PAGE.ECR="II-1087">T-2/89, Petrofina mot kommissionen, REG 1991, s. II-1087, punkt 267</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19911217">17 december 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-7/89" YEAR="1991" PAGE.ECR="II-1711">T-7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1991, s. II-1711, punkt 272</REF.DOC.ECR>; svensk specialutgåva, häfte 11).</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="II-887"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>45</NO.P><TXT>Enligt artikel 1 i beslutet har de företag som avses i denna artikel överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att — vad sökanden beträffar från halvårsskiftet 1986 till i vart fall april år 1991 — ha deltagit i ett avtal och samordnat förfarande som inleddes vid halvårsskiftet år 1986 och som innebar att kartongleverantörer inom gemenskapen bland annat <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>enades om regelbundna prishöjningar för varje produktkvalitet i de olika nationella valutorna<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/> och <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>planlade och genomförde samtidiga och enhetliga prishöjningar inom hela Europeiska gemenskapen<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/>, <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>enades om att bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> samt <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>allt oftare från och med början av år 1990 vidtog samordnade åtgärder för att kontrollera tillförseln till den gemensamma marknaden i syfte att säkerställa genomförandet av de nämnda samordnade prishöjningarna<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>46</NO.P><TXT>Det följer därför enligt beslutet att vart och ett av de företag som nämns i artikel 1 i beslutet har överträtt artikel 85.1 i fördraget genom att delta i en enda överträdelse. Denna överträdelse utgörs av ett flertal fall av samverkan på tre olika områden med ett gemensamt mål. Dessa fall av samverkan skall anses som moment i den övergripande överenskommelsen.</TXT></NP><NP><NO.P>47</NO.P><TXT>Sökanden har inte bestritt att den deltog i prissamverkan och inte heller uppgiften om hur länge den deltog i denna överträdelse. Vidare har sökanden medgett att den deltog i sju av JMC:s möten mellan den <DATE ISO="19880113">13 januari 1988</DATE> och april 1991. Sökanden har även medgett att den deltog i några av PC:s möten.</TXT></NP><NP><NO.P>48</NO.P><TXT>Det skall mot denna bakgrund kontrolleras om kommissionen har styrkt att sökanden deltog i de två andra moment som tillsammans utgör den övergripande överenskommelsen, nämligen en samverkan kring driftstopp och en samverkan kring marknadsandelar.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="II-888"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Sökandens deltagande i en samverkan kring driftstopp</P></TI></TITLE><NP><NO.P>49</NO.P><TXT>Enligt beslutet deltog de företag som var närvarande vid PWG:s möten från och med slutet av år 1987 i en samverkan kring driftstopp, och från och med år 1990 genomfördes verkligen driftstopp.</TXT></NP><NP><NO.P>50</NO.P><TXT>Det framgår av punkt 37 tredje stycket i övervägandena i beslutet att PWG:s verkliga uppgift, såsom denna beskrivits av Stora, <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>bland annat bestod i <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="2019"/>diskussion om och samordning av marknader, marknadsandelar, priser samt prishöjningar och kapacitet<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="2019"/><QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/>. Vidare har kommissionen, med hänvisning till <QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>avtalet som träffades inom PWG år 1987<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/> (punkt 52 första stycket i övervägandena), förklarat att överenskommelsen bland annat syftade till att vidmakthålla <QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="2019"/>en konstant tillförselnivå<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="2019"/> (punkt 58 första stycket i övervägandena).</TXT></NP><NP><NO.P>51</NO.P><TXT>Vad gäller PWG:s roll i samverkan kring kontrollen av tillförseln — som karaktäriserades av en undersökning av driftstopp — framgår av beslutet att PWG spelade en avgörande roll för införandet av driftstopp, då det från år 1990 uppkom problem med överkapacitet och sjunkande efterfrågan. <QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>I början av år 1990 bedömde de största tillverkarna att det var lämpligt att inom ramen för PWG enas om nödvändigheten av driftstopp. De stora tillverkarna medgav att de inte kunde öka efterfrågan genom att sänka priserna, och att priserna skulle komma att sjunka om de behöll full produktionskapacitet. Det var teoretiskt möjligt att på grundval av kapacitetsrapporterna beräkna hur länge driftstoppen skulle pågå för att jämvikt skulle uppnås mellan utbud och efterfrågan<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/> (punkt 70 i övervägandena i beslutet).</TXT></NP><NP><NO.P>52</NO.P><TXT>Av beslutet framgår vidare följande: <QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>PWG angav dock inte något formellt driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta. Enligt Stora var det praktiskt svårt att upprätta en koordinerad plan över driftstopp som täckte samtliga tillverkare. Stora<?PAGE NO="II-889"?> påpekar att detta var skälet till att det endast fanns ett <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="2019"/>informellt system för uppmuntran<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="2019"/><QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/> (punkt 71 i övervägandena i beslutet).</TXT></NP><NP><NO.P>53</NO.P><TXT>Det kan betonas att Stora i sin andra förklaring (bilaga 39 till meddelandet om anmärkningar, punkt 24) förklarar följande: <QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>Genom att PWG bestämde sig för en politik inriktad på pris framför kvantitet och gradvis införde ett system för likvärdiga priser från och med år 1988 medgav medlemmarna av PWG samtidigt att det var nödvändigt att driftstoppen respekterades för att dessa priser skulle kunna bibehållas trots sjunkande efterfrågan. Om tillverkarna inte genomförde driftstopp, skulle det bli omöjligt att bibehålla den överenskomna prisnivån med hänsyn till den stigande överkapaciteten.<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/></TXT></NP><NP><NO.P>54</NO.P><TXT>I följande punkt i sin förklaring tillägger Stora att <QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>[u]nder åren 1988 och 1989 kunde industrin utnyttja nästan full kapacitet. Andra driftstopp än de normala för reparationer och semestrar blev nödvändiga från och med år 1990. ... Det visade sig senare nödvändigt med driftstopp då orderingången avtog för att vidmakthålla politiken som var inriktad på pris framför kvantitet. Driftstoppen som tillverkarna skulle respektera (för att säkerställa jämvikten mellan produktion och konsumtion) kunde beräknas på grundval av kapacitetsrapporter. PWG angav dock inte något formellt driftstopp som varje tillverkare skulle iaktta, även om det fanns ett informellt system för uppmuntran ...<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>55</NO.P><TXT>Kommissionen grundade även sina slutsatser på bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar, vilken är en konfidentiell skrivelse av den <DATE ISO="19881228">28 december 1988</DATE> från försäljningschefen för Mayr-Melnhof-koncernen i Tyskland (Katzner), till verkställande direktören för Mayr-Melnhof i Österrike (Gröller), angående marknadsläget.</TXT></NP><NP><NO.P>56</NO.P><TXT>Enligt denna skrivelse, som citeras i punkt 53—55 i övervägandena i beslutet, gav det mycket nära samarbetet inom ramen för <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>VD-kretsen<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/> (<QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>Präsidentenkreis<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/>),<?PAGE NO="II-890"?> som inrättades år 1987, upphov till såväl <QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>vinnare<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/> som <QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>förlorare<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/>. Uttrycket <QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>VD-kretsen<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/> har tolkats av Mayr-Melnhof så att det avser såväl PWG som PC i mer allmän bemärkelse, det vill säga utan hänvisning till en händelse eller särskilt möte (bilaga 75 till meddelandet om anmärkningar, punkt 2. a). Det saknas anledning att diskutera denna tolkning i detta sammanhang.</TXT></NP><NP><NO.P>57</NO.P><TXT>De skäl som upphovsmannen angivit som förklaring till varför han ansåg Mayr-Melnhof som <QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>förlorare<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/> vid tillfället då skrivelsen utarbetades utgör viktiga bevis för förekomsten av en samverkan kring driftstoppen mellan deltagarna i PWG:s möten.</TXT></NP><NP><NO.P>58</NO.P><TXT>Upphovsmannen till skrivelsen konstaterar nämligen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>4)</NO.P><TXT>Det är på denna punkt som de berörda parternas uppfattning om det eftersträvade målet börjar skilja sig åt.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>...</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Samtliga försäljningsavdelningar och europeiska agenter har befriats från sina budgetvolymer och en strikt prispolitik iakttas så gott som utan undantag (våra medarbetare har ofta inte förstått denna ändrade attityd till marknaden — tidigare har det endast ställts krav på kvantitet, medan nu enbart prisdisciplinen beaktas samt risken för driftstopp).<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>59</NO.P><TXT>Mayr-Melnhof hävdar (bilaga 75 i meddelandet om anmärkningar) att det ovan återgivna stycket syftar på företagets interna situation. Om emellertid detta utdrag analyseras mot bakgrund av skrivelsens mer allmänna innehåll, kan det tolkas som<?PAGE NO="II-891"?> ett genomförande av en strikt politik inom försäljningsavdelningarna, som lagts fast av <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="201D"/>VD-kretsen<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="201D"/>. Skrivelsen skall således tolkas på så sätt att deltagarna i avtalet år 1987, det vill säga åtminstone deltagarna i PWG:s möten, tveklöst hade tagit ställning till följderna av den fastlagda politiken under förutsättning att den tillämpades strikt.</TXT></NP><NP><NO.P>60</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda finns det anledning anse att kommissionen har styrkt att det förekommit en samverkan kring driftstopp mellan deltagarna i PWG:s möten.</TXT></NP><NP><NO.P>61</NO.P><TXT>Enligt beslutet medverkade även de företag som deltog i JMC:s möten, däribland sökanden, i denna samverkan.</TXT></NP><NP><NO.P>62</NO.P><TXT>Kommissionen har beträffande detta påpekat bland annat följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>Förutom det system som förvaltades av Fides, genom vilket sammanställda uppgifter tillhandahölls, var det praxis att varje tillverkare redogjorde för sin orderstock inför sina konkurrenter under JMC:s möten.</P><P>Upplysningar beträffande order omvandlade i arbetsdagar var användbara av flera skäl:</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>För det första för att avgöra om villkoren var gynnsamma för genomförandet av en samordnad prishöjning.</P></ITEM><?PAGE NO="II-892"?><ITEM><P>För det andra för att avgöra vilka driftstopp som var nödvändiga för att bibehålla jämvikten mellan utbud och efterfrågan<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/> (punkt 69 tredje och fjärde styckena i övervägandena i beslutet).</P></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>63</NO.P><TXT>Kommissionen har även påpekat följande:</TXT><P><QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="201D"/>De inofficiella protokollen från JMC:s möten i januari 1990 (övervägande 84) och i september 1990 (övervägande 87), samt andra handlingar (övervägandena 94 och 95), bekräftar icke desto mindre att de stora tillverkarna inom ramen för PG Paperboard höll sina mindre konkurrenter fortgående informerade om sina planer på ytterligare driftstopp för att undvika en prissänkning<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="201D"/> (punkt 71 tredjestycket i övervägandena i beslutet).</P></NP><NP><NO.P>64</NO.P><TXT>De skriftliga bevisen som avser JMC:s möten (bilagorna 109, 117 och 118 till meddelandet om anmärkningar) bekräftar att diskussioner om driftstopp ägde rum inom ramen för förberedelserna för de samordnade prishöjningarna. I synnerhet i bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar, en skrivelse från Rena om JMC:s möte den <DATE ISO="19900906">6 september 1990</DATE>, nämns prishöjningarna i ett flertal länder, datumen för kommande tillkännagivanden av höjningarna samt ett flertal tillverkares orderstock uttryckt i arbetsdagar. Upphovsmannen till denna skrivelse påpekar att vissa tillverkare förberedde driftstopp, vilket han uttryckt på exempelvis följande sätt:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><TBL NO.SEQ="001" COLS="2"><CORPUS><ROW><CELL COL="1"><QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="201D"/>Kopparfors</CELL><CELL COL="2">5—15 days</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1"><IE/></CELL><CELL COL="2">5 /9 will stop for five days<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="201D"/>.</CELL></ROW></CORPUS></TBL></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="II-893"?><NP><NO.P>65</NO.P><TXT>Även om bilagorna 109 och 117 till meddelandet om anmärkningar inte innehåller uppgifter som direkt gäller de planerade driftstoppen, framgår det av dessa att läget i fråga om orderstock och inkommande order diskuterades under JMC:s möten den <DATE ISO="19890906">6 september 1989</DATE> och den <DATE ISO="19891016">16 oktober 1989</DATE>.</TXT></NP><NP><NO.P>66</NO.P><TXT>Dessa handlingar utgör tillsammans med Storas förklaringar tillräckliga bevis för att de företag som var företrädda vid JMC:s möten deltog i en samverkan kring driftstoppen. De företag som deltog i prissamverkan var utan tvekan medvetna om att undersökningen av orderläget och diskussionerna om eventuella driftstopp inte enbart hade till syfte att avgöra om villkoren på marknaden var gynnsamma för en samordnad prishöjning, utan även om det var nödvändigt med driftstopp för att undvika att den överenskomna prisnivån äventyrades av ett utbud som översteg efterfrågan. Det framgår särskilt av bilaga 118 till meddelandet om anmärkningar att deltagarna i JMC:s möte den <DATE ISO="19900906">6 september 1990</DATE> enades om att tillkännage en kommande prishöjning, trots att flera tillverkare hade förklarat att de förberedde sig på att stoppa produktionen. Senare visade det sig att villkoren på marknaden var sådana att ett faktiskt genomförande av framtida prishöjningar med största sannolikhet skulle förutsätta att (ytterligare) driftstopp genomfördes, vilket således var ett resultat som, åtminstone implicit, godtogs av tillverkarna.</TXT></NP><NP><NO.P>67</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund och utan att det är nödvändigt att pröva de andra bevis som kommissionen har förebringat i sitt beslut (bilagorna 102, 113, 130 och 131 till meddelandet om anmärkningar) skall det anses att kommissionen har bevisat att de företag som deltog i JMC:s möten och i den aktuella prissamverkan även deltog i en samverkan kring driftstoppen.</TXT></NP><NP><NO.P>68</NO.P><TXT>Sökanden skall således anses ha deltagit i en samverkan kring driftstopp.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="II-894"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Sökandens deltagande i en samverkan kring marknadsandelar</P></TI></TITLE><NP><NO.P>69</NO.P><TXT>Sökanden har förnekat att den skulle ha deltagit i en samverkan kring marknadsandelar men har inte bestritt påståendet i beslutet att de tillverkare som deltog i PWG:s möten träffade ett avtal som syftade till att <QUOT.START ID="QS0033" REF.END="QE0033" CODE="201D"/><QUOT.START ID="QS0034" REF.END="QE0034" CODE="2019"/>frysa<QUOT.END ID="QE0034" REF.START="QS0034" CODE="2019"/> de största tillverkarnas andelar av den västeuropeiska marknaden på den aktuella nivån samt till att tillverkarna skulle avstå från att värva nya kunder eller förbättra sin aktuella marknadsställning genom en aggressiv prispolitik<QUOT.END ID="QE0033" REF.START="QS0033" CODE="201D"/> (punkt 52 första stycket i övervägandena).</TXT></NP><NP><NO.P>70</NO.P><TXT>Det kan mot denna bakgrund framhållas att kommissionen i fråga om de företag som inte deltog i PWG:s möten anför följande i beslutet:</TXT><P><QUOT.START ID="QS0035" REF.END="QE0035" CODE="201D"/>Även om de övriga kartongtillverkare som deltog i JMC:s möten inte kände till de detaljerade diskussioner angående marknadsandelar som fördes inom PWG, var de emellertid, inom ramen för politiken inriktad på <QUOT.START ID="QS0036" REF.END="QE0036" CODE="2019"/>pris framför kvantitet<QUOT.END ID="QE0036" REF.START="QS0036" CODE="2019"/> som samtliga var införstådda med, fullständigt informerade om det generella avtal som ingåtts mellan de största tillverkarna i syfte att vidmakthålla <QUOT.START ID="QS0037" REF.END="QE0037" CODE="2019"/>en konstant tillförselnivå<QUOT.END ID="QE0037" REF.START="QS0037" CODE="2019"/> och tveklöst även om det nödvändiga i att anpassa sitt eget agerande härefter<QUOT.END ID="QE0035" REF.START="QS0035" CODE="201D"/> (punkt 58 första stycket i övervägandena i beslutet).</P></NP><NP><NO.P>71</NO.P><TXT>Även om det inte uttryckligen framgår av beslutet bekräftar kommissionen på denna punkt Storas förklaringar enligt vilka:</TXT><P><QUOT.START ID="QS0038" REF.END="QE0038" CODE="201D"/>Andra tillverkare, som inte var företrädda i PWG, var i allmänhet inte i detalj informerade om diskussionerna angående marknadsandelar. Inom ramen för politiken som var inriktad på pris framför kvantitet, i vilken de var delaktiga, bör de<?PAGE NO="II-895"?> likväl ha fått kännedom om överenskommelsen mellan de största tillverkarna om att inte sänka priset och samtidigt bibehålla en konstant utbudsnivå.</P><P>Vad beträffar utbudet av GC[-kartong] var den andel som tillhörde tillverkare som inte var företrädda i PWG i alla händelser så obetydlig att det inte hade någon praktisk inverkan om de deltog i överenskommelsen angående marknadsandelarna eller inte<QUOT.END ID="QE0038" REF.START="QS0038" CODE="201D"/> (bilaga 43 till meddelandet om anmärkningar, punkt 1.2).</P></NP><NP><NO.P>72</NO.P><TXT>I likhet med Stora grundade sig kommissionen således, även i avsaknad av direkta bevis, i huvudsak på antagandet att de företag som visserligen inte deltog i PWG:s möten men som bevisligen deltog i de i artikel 1 i beslutet angivna övriga moment som tillsammans utgör överträdelsen, måste ha haft kännedom om förekomsten av en samverkan kring marknadsandelar.</TXT></NP><NP><NO.P>73</NO.P><TXT>En sådan argumentation kan inte godtas. Kommissionen har för det första inte förebringat något bevis till stöd för att de företag som inte var närvarande vid PWG:s möten samtyckte till ett generellt avtal om bland annat frysning av de största tillverkarnas marknadsandelar. Bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar utgör i detta hänseende visserligen ett bevis som bekräftar Storas förklaringar avseende dels förekomsten av en samverkan kring marknadsandelar mellan de företag som ingick i <QUOT.START ID="QS0039" REF.END="QE0039" CODE="201D"/>VD-kretsen<QUOT.END ID="QE0039" REF.START="QS0039" CODE="201D"/>, dels en samverkan kring driftstoppen (se ovan punkt 49 och följande punkter). Det finns emellertid inga andra bevis som bekräftar att PC:s syfte bland annat var att diskutera en samverkan kring marknadsandelar och en reglering av produktionsvolymen. Följaktligen kan uttrycket <QUOT.START ID="QS0040" REF.END="QE0040" CODE="201D"/>VD-kretsen<QUOT.END ID="QE0040" REF.START="QS0040" CODE="201D"/> (<QUOT.START ID="QS0041" REF.END="QE0041" CODE="201D"/>Präsidentenkreis<QUOT.END ID="QE0041" REF.START="QS0041" CODE="201D"/>) i bilaga 73 till meddelandet om anmärkningar, trots de förklaringar som Mayr-Melnhof gett, inte tolkas som en hänvisning till något annat organ än PWG. Härav följer att sökanden inte kan anses ha samtyckt till det allmänna avtalet på grund av att den deltog i PC:s möten.</TXT></NP><?PAGE NO="II-896"?><NP><NO.P>74</NO.P><TXT>Enbart den omständigheten att nämnda företag deltog i en samverkan kring pris och driftstopp styrker för det andra inte att de även deltog i en samverkan kring marknadsandelar. I detta hänseende var samverkan kring marknadsandelar inte, som kommissionen förefaller göra gällande, ofrånkomligen kopplad till samverkan kring pris och/eller driftstopp. Det räcker att konstatera att de största tillverkarnas samverkan kring marknadsandelar inom ramen för PWG, enligt beslutet (se ovan punkt 78—80), syftade till att bibehålla marknadsandelarna på konstanta nivåer men med möjlighet till vissa ändringar även under de perioder då marknadsvillkoren, och närmare bestämt jämvikten mellan utbud och efterfrågan, var sådana att det inte var nödvändigt med en reglering av produktionen för att säkerställa att de överenskomna prishöjningarna faktiskt genomfördes. Av detta följer att ett eventuellt deltagande i samverkan kring pris och/eller driftstopp varken styrker att de företag som inte medverkade i PWG:s möten deltog i en samverkan kring marknadsandelar eller att de hade eller tveklöst borde ha haft kännedom om denna samverkan.</TXT></NP><NP><NO.P>75</NO.P><TXT>För det tredje kan det slutligen konstateras att i punkt 58 andra och tredje styckena i övervägandena i beslutet åberopar kommissionen bilaga 102 till meddelandet om anmärkningar som ytterligare bevis till stöd för det aktuella påståendet. Denna bilaga utgörs av anteckningarna från Rena, som enligt beslutet gäller ett särskilt möte med Nordic Paperboard Institute (nedan kallat NPI) den <DATE ISO="19881003">3 oktober 1988</DATE>. Det räcker i detta hänseende att konstatera dels att sökanden inte var medlem av NPI, dels att hänvisningen i denna handling till den eventuella nödvändigheten av driftstopp, av ovan anförda skäl inte kan anses som bevis för en samverkan kring marknadsandelar.</TXT></NP><NP><NO.P>76</NO.P><TXT>För att kommissionen skall kunna hålla vart och ett av de företag som avses i ett beslut som det aktuella ansvarigt för att under en bestämd period ha medverkat i den övergripande överenskommelsen, måste kommissionen styrka att vart och ett av dessa företag antingen har godtagit en global plan över de moment som tillsammans utgör överenskommelsen, eller har deltagit direkt under denna period i samtliga dessa moment. Ett företag kan dessutom anses ansvarigt för den övergripande överenskommelsen, även om det visas att det endast har deltagit direkt i ett eller flera av de moment som tillsammans utgör överenskommelsen, om företaget kände<?PAGE NO="II-897"?> till eller tveklöst borde ha känt till dels att den samverkan i vilken det deltog ingick i en global plan, dels att denna globala plan omfattade samtliga de moment som tillsammans utgör överenskommelsen. När detta är fallet kan den omständigheten att det berörda företaget inte direkt har deltagit i samtliga de moment som tillsammans utgör den övergripande överenskommelsen inte innebära att företaget fritas från ansvar för överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget. En sådan omständighet kan emellertid beaktas vid bedömningen av hur allvarlig den konstaterade överträdelsen var.</TXT></NP><NP><NO.P>77</NO.P><TXT>Det måste i föreliggande fall konstateras att kommissionen inte har styrkt att sökanden kände till eller tveklöst borde ha känt till att dess konkurrensbegränsande beteende ingick i en global plan som, utöver en samverkan kring priser och en samverkan kring driftstopp, i vilka sökanden faktiskt deltog, omfattade en samverkan kring de största tillverkarnas marknadsandelar.</TXT></NP><NP><NO.P>78</NO.P><TXT>Artikel 1 åttonde strecksatsen i beslutet, enligt vilken det avtal och samordnade förfarande som sökanden deltog i hade till syfte att <QUOT.START ID="QS0042" REF.END="QE0042" CODE="201D"/>bibehålla de största tillverkarnas marknadsandelar på konstanta nivåer, men med möjlighet till vissa ändringar<QUOT.END ID="QE0042" REF.START="QS0042" CODE="201D"/>, skall ogiltigförklaras såvitt denna bestämmelse gäller sökanden.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Yrkandet om nedsättning av böterna</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Huruvida kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen vid fastställandet av den allmänna bötesnivån</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>79</NO.P><TXT>Enligt sökanden är böterna för höga. Kommissionen har genom att fastställa en mycket högre grundnivå än i andra fall åsidosatt likabehandlingsprincipen, vilken även gäller vid fastställande av böter.</TXT></NP><?PAGE NO="II-898"?><NP><NO.P>80</NO.P><TXT>Aven om kommissionen enligt domstolens rättspraxis har rätt att höja den allmänna bötesnivån i förhållande till sin tidigare beslutspraxis (domstolens dom av den <DATE ISO="19830607">7 juni 1983</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="100/80+101/80+102/80+103/80" YEAR="1983" PAGE.ECR="1825">100/80, 101/80, 102/80 och 103/80, Musique Diffusion française m. fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 1825, punkt 108</REF.DOC.ECR>, svensk specialutgåva, häfte 7), har sökanden gjort gällande att varje höjning av bötesnivån måste rättfärdigas av att kommissionen generellt har ändrat sin bötespolitik. Sökanden har hänvisat till den procentsats av de berörda företagens omsättning inom kartongsektorn som låg till grund för beräkningen. Denna procentsats uppgick till 7,5 procent, vilket är 50 procent högre än i tidigare fall (se bland annat förstainstansrättens dom av den <DATE ISO="19940707">7 juli 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-43/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="II-441">T-43/92, Dunlop Slazenger mot kommissionen, REG 1994, s. II-441, punkt 174</REF.DOC.ECR>). I kommissionens beslut 94/815/EG av den <DATE ISO="19941130">30 november 1994</DATE> om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget (IV/33.126 och 33.322 — cement) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="343" DATE.PUB="1994" PAGE.FIRST="001">EGT L 343, s. 1</REF.DOC.OJ>) fastställdes böter på 4 procent av de berörda företagens omsättning inom gemenskapens cementsektor, trots att kommissionen ansåg att höga böter skulle utgå i och med att var fråga om en särskilt allvarlig överträdelse av konkurrensreglerna och trots att överträdelsen pågått i omkring tio år. Kommissionens politik för fastställande av böter är följaktligen osammanhängande och strider mot gemenskapens likabehandlingsprincip.</TXT></NP><NP><NO.P>81</NO.P><TXT>Om företag inom olika sektorer behandlas olika måste detta i vart fall rättfärdigas av objektiva skäl som skall framgå av beslutet.</TXT></NP><NP><NO.P>82</NO.P><TXT>Kommissionen har invänt att den inte är skyldig att tillkännage att den generellt ändrar sin bötespolitik när den höjer bötesnivån (domen i ovannämnda målet Musique Diffusion française m. fl. mot kommissionen, punkt 109).</TXT></NP><?PAGE NO="II-899"?><NP><NO.P>83</NO.P><TXT>I förevarande fall utgör 7,5 procent av de aktuella företagens berörda del av omsättningen ett helt rimligt belopp med tanke på hur allvarlig överträdelsen var (förstainstansrättens dom av den <DATE ISO="19920310">10 mars 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-13/89" YEAR="1992" PAGE.ECR="II-1021">T-13/89, ICI mot kommissionen, REG 1992, s. 1II-1021, punkt 386</REF.DOC.ECR>, svensk specialutgåva, häfte 12). Kommissionen är inte skyldig att stödja sig på samma parametrar när den bestraffar överträdelser av artikel 85 i fördraget.</TXT></NP><NP><NO.P>84</NO.P><TXT>När sökanden erhöll meddelandet om anmärkningar, kände den dessutom till att kommissionen hade för avsikt att förstärka böternas avskräckande verkan, såsom tillkännagivits i den <HT TYPE="ITALIC">XXI: a rapporten om konkurrenspolitiken</HT> (punkt 139). Vidare måste sökanden och övriga berörda företag ha varit medvetna om att de skulle åläggas höga böter, eftersom kommissionens beslut 86/398/EEG av den <DATE ISO="19860423">23 april 1986</DATE> om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.149 — Polypropylen) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="230" DATE.PUB="1986" PAGE.FIRST="001">EGT L 230, s. 1</REF.DOC.OJ>, nedan kallat Polypropylenbeslutet) offentliggjordes före den period som låg till grund för beräkningen av böterna i det aktuella beslutet. Kommissionen har erinrat om att förstainstansrätten har fastslagit att den allmänna bötesnivån för de företag som Polypropylenbeslutet var riktat till var mer än väl berättigad med hänsyn till omständigheterna i det fallet (se domen i det ovannämnda målet Rhône-Poulenc mot kommissionen, punkt 164).</TXT></NP><NP><NO.P>85</NO.P><TXT>Kommissionen anser slutligen att det totala bötesbeloppet inte är av intresse, eftersom detta belopp varierar beroende på antalet berörda företag och deras respektive omsättning.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>86</NO.P><TXT>Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får kommissionen besluta om att ålägga varje företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet har deltagit i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget böter om lägst ettusen ecu och högst en miljon ecu, eller ett<?PAGE NO="II-900"?> högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som deltagit i överträdelsen. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Såsom framgår av domstolens rättspraxis skall frågan om hur allvarlig överträdelsen är avgöras med beaktande av ett stort antal omständigheter, såsom i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (domstolens beslut av den <DATE ISO="19960325">25 mars 1996</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-137/95P" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-1611">C-137/95 P, SPO m. fl. mot kommissionen, REG 1996, s. I-1611, punkt 54</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>87</NO.P><TXT>Kommissionen har i föreliggande fall fastställt den allmänna bötesnivån med beaktande av hur länge överträdelsen pågått (punkt 167 i övervägandena i beslutet) samt med beaktande av följande omständigheter (punkt 168 i övervägandena):</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="DASH"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0043" REF.END="QE0043" CODE="201D"/>—</NO.P><TXT>Samverkan kring prisfastställelse och uppdelning av marknaden utgör i sig allvarliga konkurrensbegränsande åtgärder.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>—</NO.P><TXT>Överenskommelsen gällde för i stort sett hela gemenskapens område.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>—</NO.P><TXT>Gemenskapsmarknaden för kartong är en betydelsefull ekonomisk sektor som varje år uppgår till omkring 2,5 miljarder ecu.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>—</NO.P><TXT>De företag som deltog i överträdelsen täcker praktiskt taget hela marknaden.</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="II-901"?><ITEM><NP><NO.P>—</NO.P><TXT>Överenskommelsen har fungerat i form av ett system för regelbundna, institutionaliserade möten som syftat till att detaljreglera kartongmarknaden inom gemenskapen.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>—</NO.P><TXT>Sinnrika åtgärder har vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och omfattning (avsaknaden av officiella protokoll eller dokumentation från PWG:s och JMC:s möten, deltagarna uppmanades att inte föra anteckningar, tidpunkten och ordningsföljden för tillkännagivandena om prishöjningarna bestämdes så att man skulle kunna hävda att dessa höjningar endast <QUOT.START ID="QS0044" REF.END="QE0044" CODE="2019"/>följde på andra höjningar<QUOT.END ID="QE0044" REF.START="QS0044" CODE="2019"/> osv.).</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>—</NO.P><TXT>Överenskommelsens syften har i hög grad uppnåtts.<QUOT.END ID="QE0043" REF.START="QS0043" CODE="201D"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>88</NO.P><TXT>Det är vidare klarlagt att böter på en grundnivå om 9 procent eller 7,5 procent av omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av de företag som var mottagare av beslutet har ålagts beroende på om företagen har ansetts som <QUOT.START ID="QS0045" REF.END="QE0045" CODE="201D"/>huvudmän<QUOT.END ID="QE0045" REF.START="QS0045" CODE="201D"/> eller <QUOT.START ID="QS0046" REF.END="QE0046" CODE="201D"/>ordinarie deltagare<QUOT.END ID="QE0046" REF.START="QS0046" CODE="201D"/> i överenskommelsen.</TXT></NP><NP><NO.P>89</NO.P><TXT>Det finns anledning framhålla, för det första, att kommissionen vid sin bedömning av den allmänna bötesnivån kan beakta att uppenbara överträdelser av gemenskapens konkurrensregler fortfarande är förhållandevis vanligt förekommande och att kommissionen därför har rätt att höja bötesnivån när den anser att det är nödvändigt att förstärka böternas avskräckande verkan. Följaktligen kan den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa typer av överträdelser inte medföra att kommissionen inte skulle kunna höja denna nivå inom de gränser som föreskrivits i förordning nr 17, om detta visar sig nödvändigt för att gemenskapens konkurrenspolitik skall kunna säkerställas (se bland annat domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m. fl. mot kommissionen, punkt 105—108, och domen i det ovannämnda målet ICI mot kommissionen, punkt 385).</TXT></NP><?PAGE NO="II-902"?><NP><NO.P>90</NO.P><TXT>För det andra har kommissionen med rätta hävdat att på grund av de särskilda omständigheterna i föreliggande fall kan ingen direkt jämförelse göras mellan den allmänna bötesnivån i det aktuella beslutet och den bötesnivå som kommissionen har tillämpat i sin tidigare beslutspraxis, och i synnerhet i Polypropylenbeslutet, som kommissionen själv anser vara det ärende som närmast kan jämföras med det aktuella fallet. I motsats till ärendet som gav upphov till Polypropylenbeslutet har emellertid ingen förmildrande omständighet beaktats i föreliggande fall vid fastställandet av den allmänna bötesnivån. Det framgår av det faktum att det vidtogs åtgärder i syfte att dölja samverkans existens att företagen var fullt medvetna om att deras agerande var olagligt. Kommissionen har följaktligen kunnat beakta dessa åtgärder vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var, eftersom de utgjorde en särskilt allvarlig aspekt av överträdelsen som särskiljer denna från tidigare överträdelser som konstaterats av kommissionen (se nedan punkt 150—154).</TXT></NP><NP><NO.P>91</NO.P><TXT>För det tredje skall det framhållas att överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget dels pågick under lång tid, dels var av uppenbar beskaffenhet. Dessutom begicks den trots att kommissionens tidigare beslutspraxis, och i synnerhet Polypropylenbeslutet, borde ha utgjort ett varnande exempel.</TXT></NP><NP><NO.P>92</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det anses att de kriterier som anges i punkt 168 i övervägandena i beslutet gör den allmänna bötesnivå som fastställts av kommissionen berättigad.</TXT></NP><NP><NO.P>93</NO.P><TXT>Slutligen har kommissionen, när den i föreliggande fall fastställde den allmänna bötesnivån, inte avvikit från sin tidigare beslutspraxis på ett sådant sätt att den borde ha lämnat en utförligare motivering av sin bedömning av hur allvarlig överträdelsen var (se bland annat domstolens dom av den <DATE ISO="19751126">26 november 1975</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="73/74" YEAR="1975" PAGE.ECR="1491">73/74, Groupement des fabricants de papiers peints de Belgique m. fi. mot kommissionen, REG 1975, s. 1491, punkt 31</REF.DOC.ECR>; svensk specialutgåva, häfte 2).</TXT></NP><NP><NO.P>94</NO.P><TXT>Talan kan således inte bifallas på denna grund</TXT></NP><?PAGE NO="II-903"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Huruvida böterna helt eller delvis saknar grund</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>95</NO.P><TXT>Sökanden har gjort gällande att det vid fastställandet av böterna skall beaktas att sökanden varken deltog i samverkan kring driftstopp eller samverkan kring marknadsandelar (se ovan punkt 33—39).</TXT></NP><NP><NO.P>96</NO.P><TXT>Vidare skall hänsyn tas till att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den påstod att överenskommelsen var väldigt framgångsrik på marknaden. Sistnämnda påstående har kommission för övrigt själv dementerat, eftersom den uppgett att vissa medlemmar i PWG erhöll tillrättavisningar (punkt 59 i övervägandena i beslutet) och att de stora tillverkarna ökade sina marknadsandelar trots den påstådda kvotsamverkan (punkt 60 i övervägandena). Det faktum att kommissionen har ansett att påpekandena riktade till vissa medlemmar i PWG utgjorde bestraffningar utesluter emellertid inte att de berörda tillverkarna i stor utsträckning agerade i eget intresse och att överenskommelsen av detta skäl inte fungerade.</TXT></NP><NP><NO.P>97</NO.P><TXT>Kommissionen har hänvisat till sina argument (punkt 40—44 ovan) om huruvida sökanden helt och hållet deltog i en enda överträdelse.</TXT></NP><NP><NO.P>98</NO.P><TXT>Vad gäller frågan huruvida överenskommelsen var framgångsrik har kommissionen gjort gällande att priserna och marknadsandelarna skulle ha utvecklats på ett helt annat sätt om inte samverkansavtalen hade existerat. Sökandens påstående att överenskommelsen endast fungerade bristfälligt kan därför inte godtas, eftersom förekomsten av bestraffningar och de stora tillverkarnas ökade marknadsandelar inte tyder på motsatsen.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="II-904"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>99</NO.P><TXT>Det har redan fastslagits (se punkt 77 ovan) att kommissionen inte har styrkt att sökanden deltog i en samverkan kring marknadsandelar.</TXT></NP><NP><NO.P>100</NO.P><TXT>Förstainstansrätten anser däremot inom ramen för sin fulla prövningsrätt att överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget, som det har fastställts att sökanden gjort sig skyldig till, är av sådant allvarligt slag att det saknas anledning att nedsätta bötesbeloppet.</TXT></NP><NP><NO.P>101</NO.P><TXT>Det kan i detta hänseende påpekas att sökanden inte deltog i PWG:s möten och att den således inte fick samma påföljd som de företag som ansågs som <QUOT.START ID="QS0047" REF.END="QE0047" CODE="201D"/>huvudmän<QUOT.END ID="QE0047" REF.START="QS0047" CODE="201D"/> i överenskommelsen. Sökanden har enligt kommissionens egna ord inte varit en <QUOT.START ID="QS0048" REF.END="QE0048" CODE="201D"/>drivande kraft<QUOT.END ID="QE0048" REF.START="QS0048" CODE="201D"/> vad gäller överenskommelsen (punkt 170 första stycket i övervägandena i beslutet) och de böter som sökanden ålades uppgick därför till 7,5 procent av dess omsättning på kartongmarknaden i gemenskapen år 1990. Denna allmänna bötesnivå är berättigad (se ovan punkt 86 och följande punkter).</TXT></NP><NP><NO.P>102</NO.P><TXT>Även om kommissionen felaktigt ansåg att de tillverkare som inte var företrädda inom PWG var <QUOT.START ID="QS0049" REF.END="QE0049" CODE="201D"/>fullständigt informerade<QUOT.END ID="QE0049" REF.START="QS0049" CODE="201D"/> om samverkan kring marknadsandelarna (punkt 58 första stycket i övervägandena), framgår det icke desto mindre klart av beslutet att det var de företag som samlades inom ramen för PWG som samordnade <QUOT.START ID="QS0050" REF.END="QE0050" CODE="201D"/>frysningen<QUOT.END ID="QE0050" REF.START="QS0050" CODE="201D"/> av marknadsandelarna (se bland annat punkt 52 i övervägandena) och att ingen diskussion fördes om de marknadsandelar som innehades av de tillverkare som inte var företrädda i PWG. Såsom kommissionen för övrigt förklarar i punkt 116 andra stycket i övervägandena i beslutet <QUOT.START ID="QS0051" REF.END="QE0051" CODE="201D"/>angick avtalen om marknadsuppdelning (i synnerhet frysningen av marknadsandelarna som beskrivs i punkterna 56 och 57 i övervägandena), på grund av deras karaktär, främst de stora tillverkarna<QUOT.END ID="QE0051" REF.START="QS0051" CODE="201D"/>. Den delaktighet i samverkan kring marknadsandelarna som sökanden felaktigt har lagts till last är enligt kommissionen endast av mindre betydelse i förhållande till prissamverkan.</TXT></NP><?PAGE NO="II-905"?><NP><NO.P>103</NO.P><TXT>Sökandens invändning att överenskommelsen inte var framgångsrik på marknaden avser kommissionen bedömning att överenskommelsens <QUOT.START ID="QS0052" REF.END="QE0052" CODE="201D"/>syften ... i hög grad uppnåtts<QUOT.END ID="QE0052" REF.START="QS0052" CODE="201D"/> (punkt 168 sjunde strecksatsen i övervägandena i beslutet). Det är ostridigt att kommissionen härvid hänvisat till den i artikel 1 i beslutet konstaterade överträdelsens inverkan på marknaden.</TXT></NP><NP><NO.P>104</NO.P><TXT>Sökandens argumentation skall emellertid förstås så, att sökanden inte har bestritt kommissionens bedömning av prissamverkans resultat. Sökanden har nämligen gjort gällande att den i egenskap av kartongköpare påverkades av de samordnade prishöjningarna (se nedan punkt 132 och följande punkter). Vidare avser sökandens argument till stöd för denna grund endast verkningarna av samordningen kring marknadsandelar.</TXT></NP><NP><NO.P>105</NO.P><TXT>Följaktligen skall sökandens argumentation förstås så, att sökanden har bestritt att syftet med samverkan kring marknadsandelar i hög grad har uppnåtts.</TXT></NP><NP><NO.P>106</NO.P><TXT>Det framgår av beslutet att konstaterandet att överenskommelsens syften i hög grad uppnåtts i huvudsak är grundat på resultaten av prissamverkan. Dessa resultat har analyserats i punkterna 100—102, 115 och 135—137 i övervägandena i beslutet, medan frågan huruvida samverkan kring marknadsandelar och samverkan kring driftstopp har haft någon inverkan på marknaden däremot inte har varit föremål för särskild undersökning i dessa punkter.</TXT></NP><NP><NO.P>107</NO.P><TXT>Vad gäller samverkan kring marknadsandelarna har kommissionen inte hävdat att de företag som deltog i PWG:s möten hade för avsikt att åstadkomma en total frysning av sina marknadsandelar. Enligt punkt 60 andra stycket i övervägandena i beslutet var avtalet om marknadsandelar inte statiskt utan <QUOT.START ID="QS0053" REF.END="QE0053" CODE="201D"/>föremål för regelbundna justeringar och omförhandlingar<QUOT.END ID="QE0053" REF.START="QS0053" CODE="201D"/>.</TXT></NP><?PAGE NO="II-906"?><NP><NO.P>108</NO.P><TXT>Härav följer att sökandens klagomål saknar grund.</TXT></NP><NP><NO.P>109</NO.P><TXT>Av vad ovan har anförts följer att talan inte kan bifallas på denna grund.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Huruvida kommissionen har beaktat en felaktig omsättning</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>110</NO.P><TXT>Sökanden har betonat att kommissionen vid beräkningen av varje företags böter har beaktat vilken situation det aktuella företaget befann sig i inom sektorn (storlek, produktsortiment, markandsandel, koncernens omsättning och omsättningen på kartongmarknaden) (punkt 169 första stycket tredje strecksatsen i övervägandena i beslutet).</TXT></NP><NP><NO.P>111</NO.P><TXT>I sökandens fall framgår det av de enskilda upplysningar som har fogats till meddelandet om anmärkningar att kommissionen, vid beräkningen av sökandens omsättning och marknadsandel (beräknad med utgångspunkt i sökandens omsättning), även har räknat med sökandens <QUOT.START ID="QS0054" REF.END="QE0054" CODE="201D"/>interna försäljning<QUOT.END ID="QE0054" REF.START="QS0054" CODE="201D"/>, det vill säga dess egna behov. Sökanden har i sitt svar av den <DATE ISO="19931008">8 oktober 1993</DATE> på en begäran om upplysningar endast redogjort för sin omsättning hänförlig till tredje man inom kartongsektorn (det vill säga 63,86 miljoner DM år 1991), eftersom endast denna utgör en omsättning i handelsrättslig mening. Trots detta svar begärde kommissionen att sökanden skulle lämna uppgift om värdet på de interna leveranserna till sina fabriker för tillverkning av vikbara lådor (dessa uppgick till 14,1 miljoner DM år 1991).</TXT></NP><?PAGE NO="II-907"?><NP><NO.P>112</NO.P><TXT>Sökanden har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 85 i fördraget och artikel 15 i förordning nr 17 genom att även ta hänsyn till de interna leveranserna vid fastställandet av böterna.</TXT></NP><NP><NO.P>113</NO.P><TXT>De interna leveranserna utgör inte en del av den externa omsättningen och skall därför inte beaktas. Omsättningen till följd av interna leveranser uppkommer inte förrän de vikbara lådor som tillverkas i sökandens fabriker levereras till tredje man, varvid detta belopp flyter in i den totala omsättningen.</TXT></NP><NP><NO.P>114</NO.P><TXT>Sökanden har, med anledning av påståendet att den gynnades av de höjda kartongpriserna, tillagt att kommissionen inte har undersökt huruvida konsortiets nämnda interna intäkter var relevanta inom området för artikel 85 i fördraget. Om ett företag använder produkter som det tillverkar för egna behov eller om prestationer tillhandahålls juridiskt underordnade delar av företaget (företag, fabriker, avdelningar, försäljningskontor och så vidare), vilka saknar juridisk eller ekonomisk självbestämmanderätt, omfattas inte denna användning och detta tillhandahållande av artikel 85 i fördraget, oavsett hr de bokförs. Sökanden har härav dragit slutsatsen att dessa leveranser av kartong till egna fabriker för tillverkning av vikbara lådor för eget bruk var irrelevanta.</TXT></NP><NP><NO.P>115</NO.P><TXT>Kommissionen har även gjort skillnad mellan externa leveranser och interna leveranser i sin beslutspraxis i fråga om kontroll av företagskoncentrationer (beslut i ärende IV/M.134 av den <DATE ISO="19910923">23 september 1991</DATE>, Mannesmann/Boge, punkt 19 och kommissionens beslut 93/9/EEG av den <DATE ISO="19920930">30 september 1992</DATE> om att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden, ärende nr IV/M.214 — Du Pont/ICI, <REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="007" DATE.PUB="1993" PAGE.FIRST="013">EGT L 7, 1993, punkt 13</REF.DOC.OJ>, punkt 31 i övervägandena) och kommissionen kan inte underlåta att göra denna skillnad inom ramen för artikel 85 i fördraget eller artikel 15 i förordning nr 17. Vidare framgår det av artikel 5.1 andra meningen och artikel 5 a i rådets förordning nr 4064/89 av den <DATE ISO="19891221">21 december 1989</DATE> om kontroll av företagskoncentrationer (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="395" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="001">EGT L 395, s. 1</REF.DOC.OJ>, svensk version, se EES-avtalets bilagor med rättsakter, band 4, s. 55, nedan kallad förordning 4064/89) att interna intäkter inte skall beaktas vid beräkningen av omsättningen.</TXT></NP><?PAGE NO="II-908"?><NP><NO.P>116</NO.P><TXT>Förstainstansrätten har i dom av den <DATE ISO="19940714">14 juli 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-77/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="II-549">T-77/92, Parker Pen mot kommissionen (REG 1994, s. II-549)</REF.DOC.ECR> indirekt bekräftat att en sådan skillnad skall göras genom att fastställa att när omsättningen skall beaktas vid beräkningen av böterna, är det tillåtet att både ta hänsyn till företagets totala omsättning och omsättningen för de varor som är föremål för överträdelsen. I den domen avsågs endast den externa omsättningen.</TXT></NP><NP><NO.P>117</NO.P><TXT>Kommissionen har påpekat att sökanden saluförde vikbara lådor tillverkade av produkter som omfattas av beslutet. Sökanden har således åtnjutit en otillåten konkurrensfördel, eftersom sökanden inte på allvar kan påstå att den fakturerade koncernens interna transaktioner till överenskommelsens höga priser. Följaktligen har sökanden på ett eller annat sätt tjänat på försäljningen av de produkter som var föremål för avtalen om samverkan. Således är det inte berättigat att bortse från den <QUOT.START ID="QS0055" REF.END="QE0055" CODE="201D"/>interna<QUOT.END ID="QE0055" REF.START="QS0055" CODE="201D"/> omsättningen. Om sökandens ståndpunkt skulle godtas, skulle detta medföra att integrerade tillverkare orättmätigt beviljades en gynnsam behandling.</TXT></NP><NP><NO.P>118</NO.P><TXT>Vidare är det inte riktigt att påstå att de aktuella kartongprodukterna inte har medfört någon omsättning i och med att dessa användes för att tillverka vikbara lådor som har avsatts på marknaden.</TXT></NP><NP><NO.P>119</NO.P><TXT>Kommissionen har bestritt sökandens argument att kartongleveranser till egna bearbetningsfabriker utgör egen konsumtion som inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 85 i fördraget. Kommissionens praxis inom området för kontroll av företagskoncentrationer är inte relevant, eftersom det inom detta område är fråga om att avgöra, vid beräkningen av omsättningen enligt artiklarna 1 och 5 i förordning 4064/89, om de berörda företagen är tillräckligt stora i ekonomiskt hänseende för att gemenskapens regler om kontroll av företagskoncentrationer skall tillämpas.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="II-909"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>120</NO.P><TXT>Det är klarlagt att böter på en grundnivå om 9 procent eller 7,5 procent av omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av de företag som var mottagare av beslutet har ålagts beroende på om företagen har ansetts som <QUOT.START ID="QS0056" REF.END="QE0056" CODE="201D"/>huvudmän<QUOT.END ID="QE0056" REF.START="QS0056" CODE="201D"/> eller <QUOT.START ID="QS0057" REF.END="QE0057" CODE="201D"/>ordinarie deltagare<QUOT.END ID="QE0057" REF.START="QS0057" CODE="201D"/> i överenskommelsen. Kommissionen placerade sökanden i den andra kategorin av företag.</TXT></NP><NP><NO.P>121</NO.P><TXT>Det framgår av handlingarna i målet att sökandens böter har beräknats med utgångspunkt i summan av den genomsnittliga omsättningen för försäljning av kartong till tredje man och värdet på de interna kartongleveranserna till fabriker som tillverkar vikbara lådor. Dessa fabriker tillhör sökanden och utgör inte självständiga juridiska personer i förhållande till denna.</TXT></NP><NP><NO.P>122</NO.P><TXT>Det finns anledning fastslå att kommissionen på goda grunder har beräknat omsättningen på detta sätt vid fastställandet av böternas storlek.</TXT></NP><NP><NO.P>123</NO.P><TXT>Det skall påpekas att det inte enligt någon bestämmelse är förbjudet att beakta värdet på ett företags interna leveranser vid fastställandet av böterna.</TXT></NP><NP><NO.P>124</NO.P><TXT>Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 får kommissionen besluta om att ålägga varje företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet har deltagit i en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget böter om lägst ettusen ecu och högst en miljon ecu, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som deltagit i överträdelsen.</TXT></NP><?PAGE NO="II-910"?><NP><NO.P>125</NO.P><TXT>Den övre gränsen för böter som överstiger 1 miljon ecu skall uttryckligen fastställas med hänvisning till företagets omsättning. Såsom domstolen har fastslagit är syftet med denna begränsning att undvika att böterna blir oproportionerliga i förhållande till företagets storlek och eftersom endast den totala omsättningen kan utgöra en ungefärlig indikation i detta hänseende, skall denna procentsats förstås så att det är den totala omsättningen som avses (se domen i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m. fl. mot kommissionen, punkterna 118 och 119).</TXT></NP><NP><NO.P>126</NO.P><TXT>Genom att kommissionen, såsom den har gjort i förhållande till de företag som avses i artikel 3 i beslutet, endast har beräknat böterna med utgångspunkt i omsättningen för den produkt som berörs av överträdelsen, har kommissionen som beräkningsgrund använt sig av den del av företagets totala omsättning som på bästa möjliga sätt återspeglar sökandens vinst till följd av överenskommelsen.</TXT></NP><NP><NO.P>127</NO.P><TXT>I detta hänseende saknas skäl att godta sökandens argument att den inte gynnandes av överenskommelsen när den levererade kartong till sina fabriker. Sökanden har nämligen, trots kommissionens påstående i svarsinlagan att dessa leveranser inte omfattades av de olagligen överenskomna höjningarna av kartongpriset, inte företett någon som helst bevisning angående värdet på de interna leveranserna. Det skall följaktligen konstateras att sökandens fabriker som tillverkar vikbara lådor, det vill säga sökanden själv, har gynnats av överenskommelsen genom att den som råvara kunde använda sig av egentillverkad kartong. Till skillnad från konkurrerande bearbetningsföretag har sökanden nämligen inte drabbats av de ökade kostnaderna till följd de samordnade prishöjningarna.</TXT></NP><NP><NO.P>128</NO.P><TXT>Om värdet på de interna leveranserna av kartong till Europa Carton inte beaktades, skulle vertikalt integrerade företag utan motivering gynnas. Vinsten till följd av överenskommelsen skulle i en sådan situation inte kunna beaktas och det aktuella företaget skulle då undgå en bestraffning som var proportionerlig i förhållande till företagets storlek på den produktmarknad som var föremål för överträdelsen.</TXT></NP><?PAGE NO="II-911"?><NP><NO.P>129</NO.P><TXT>I den mån det i förevarande fall inte uppkommer några frågor om det materiella tillämpningsområdet för artikel 85 i fördraget, är sökandens jämförelse (se punkt 114 ovan) med behandlingen av avtal inom koncerner utan relevans.</TXT></NP><NP><NO.P>130</NO.P><TXT>Sökandens argument avseende de tillämpliga reglerna om företagskoncentrationer är inte heller relevant. Det är i detta hänseende tillräckligt att påpeka att skälet till att eventuell <QUOT.START ID="QS0058" REF.END="QE0058" CODE="201D"/>intern försäljning<QUOT.END ID="QE0058" REF.START="QS0058" CODE="201D"/> enligt artikel 5 i förordning nr 4064/89 i koncentrationsärenden inte skall beaktas vid beräkningen av företagens totala omsättning är att samma omsättning skulle beaktas två gånger om hänsyn togs till sådana transaktioner. I förevarande fall har omsättningen för försäljning av vikbara lådor inte beaktats vid beräkningen av sökandens böter.</TXT></NP><NP><NO.P>131</NO.P><TXT>Med anledning av det ovan anförda kan talan inte bifallas på denna grund.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Huruvida det utgör en förmildrande omständighet att sökanden påverkats av de samordnade åtgärderna i egenskap av kartongköpare</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>132</NO.P><TXT>Kommissionen har enligt sökanden underlåtit att beakta det faktum att den är Tysklands största företag för bearbetning av falskartong. Denna bearbetningsverksamhet är tre gånger större i ekonomiskt hänseende än dess kartongverksamhet. Således medförde prishöjningarna på kartong negativa ekonomiska återverkningar, eftersom självkostnadspriset ökade för sökandens fabriker som tillverkade vikbara lådor.</TXT></NP><?PAGE NO="II-912"?><NP><NO.P>133</NO.P><TXT>Sökandens argument skulle i än större utsträckning ha beaktats, eftersom sektorn för vikbara lådor inte kunde övervältra kostnadsökningarna på köparna. Som framgår av det klagomål som inlämnades av BPIF fick bearbetningsföretagen, bland annat sökanden, bära kostnaden för prishöjningarna.</TXT></NP><NP><NO.P>134</NO.P><TXT>Kommissionen kan inte rätteligen göra gällande att sökanden inte drabbades av några negativa verkningar i och med att den skulle ha levererat kartong till sina bearbetningsfabriker till förmånliga priser. Detta resonemang är artificiellt i ekonomisk mening, eftersom det som i ett integrerat företag överlåts i redovisningsteknisk mening av en avdelning av företaget till en annan avdelning i slutändan måste <QUOT.START ID="QS0059" REF.END="QE0059" CODE="201D"/>återvinnas<QUOT.END ID="QE0059" REF.START="QS0059" CODE="201D"/> på marknaden om företaget avser att driva lönsam verksamhet. Vidare har kommissionen bortsett från det faktum att sökandens kartongfabriker endast täckte 20 procent av kartongbehovet i sökandens bearbetningsfabriker. Kommissionen har med andra ord inte tagit hänsyn till leveranserna från andra tillverkare som har fakturerats enligt överenskommelsens priser.</TXT></NP><NP><NO.P>135</NO.P><TXT>Till stöd för sitt påstående har sökanden hänvisat till kommissionens beslut i vilka den har godtagit att vikten av de ekonomiska efterverkningarna, bland annat det faktum att företaget har agerat under press, mot sin vilja eller i strid med sitt ekonomiska intresse, kan beaktas vid bedömningen av vilken roll det aktuella företaget hade i en överträdelse. Sökanden har även stött sig på domen i ovannämnda målet Parker Pen mot kommissionen, i vilken kommissionen ålade den berörda distributören <FT TYPE="NUMBER">40000</FT> ecu i böter och leverantören <FT TYPE="NUMBER">700000</FT> ecu i böter.</TXT></NP><NP><NO.P>136</NO.P><TXT>Kommissionen anser att talan inte kan bifallas på denna grund.</TXT></NP><NP><NO.P>137</NO.P><TXT>Det finns ingen anledning att tro att sökanden fakturerade sig själv för falskartongen till de priser som fastställts artificiellt i överenskommelsen och att sökanden därför i likhet med övriga tillverkare av vikbara lådor drabbades ekonomiskt av<?PAGE NO="II-913"?> prishöjningarna. Sökanden har för övrigt inte bevisat att den erlade de i överenskommelsen fastställda priserna för den kartong som andra tillverkare levererade till sökandens bearbetningsfabrik.</TXT></NP><NP><NO.P>138</NO.P><TXT>Med hänsyn till handlingarna i målet kan sökanden slutligen inte göra gällande att den agerade under press från övriga företag, mot sin vilja eller i strid med sina ekonomiska intressen.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>139</NO.P><TXT>Det har redan påpekats att frågan om hur allvarlig överträdelsen är skall avgöras med beaktande av ett stort antal omständigheter, såsom i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (beslutet i ovannämnda målet SPO m. fl. mot kommissionen, punkt 54).</TXT></NP><NP><NO.P>140</NO.P><TXT>Sökanden har inte bestritt att den deltog i den prissamverkan som fastställts i artikel 1 i beslutet.</TXT></NP><NP><NO.P>141</NO.P><TXT>Det faktum att ett företag som deltog i en prissamverkan tillsammans med sina konkurrenter agerade i strid med sina egna ekonomiska intressen och följaktligen drabbades av verkningarna av denna samverkan utgör inte nödvändigtvis en förmildrande omständighet vid fastställandet av böternas storlek. Ett företag som fortsätter att samordna priserna med sina konkurrenter, trots att det påstår sig åsamkas skada, kan inte anses ha gjort sig skyldig till en mindre allvarlig överträdelse än de andra företag som också var inblandade i samverkan.</TXT></NP><?PAGE NO="II-914"?><NP><NO.P>142</NO.P><TXT>Bedömningen kan i förekommande fall bli en annan om ett sådant företag bevisar att tvingades att agera olagligt. I förevarande fall har sökanden dock inte ens påstått att den var tvungen att samordna sina priser med konkurrenternas priser.</TXT></NP><NP><NO.P>143</NO.P><TXT>Sökanden har inte heller visat att den inte gynnades av de samordnade prishöjningarna med avseende på sin egen kartongfabriks leveranser till sina fabriker som tillverkar vikbara lådor.</TXT></NP><NP><NO.P>144</NO.P><TXT>Vad slutligen beträffar konkurrerande kartongtillverkares leveranser till sökandens fabriker som tillverkar vikbara lådor, har sökanden, utan stöd av någon som helst bevisning, endast påstått att den drabbades av en ekonomisk skada på grund av att sökanden fick betala de olagligen överenskomna priserna för leveranserna.</TXT></NP><NP><NO.P>145</NO.P><TXT>Kommissionen har under dessa omständigheter inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning. Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Huruvida döljandet av överenskommelsen skall anses utgöra en försvårande omständighet</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>146</NO.P><TXT>Sökanden har konstaterat att kommissionen har ansett dels att samverkan kring fastställande av priser och kring uppdelning av marknaderna i sig utgjorde allvarliga konkurrensbegränsningar (punkt 168 första strecksatsen i övervägandena i beslutet), dels att sinnrika åtgärder hade vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och omfattning (punkt 168 sjätte strecksatsen i övervägandena). De påstådda<?PAGE NO="II-915"?> försöken att dölja överenskommelsen utgjorde en av de allvarligaste aspekterna av överträdelsen (punkt 167 i övervägandena). Kommissionen ansåg således vid fastställandet av den allmänna bötesnivån att döljandet utgjorde en särskilt allvarlig aspekt av överträdelsen, förutom att överträdelsen i sig var allvarlig. Kommissionen tog följaktligen hänsyn till ett och samma övervägande vid två tillfällen.</TXT></NP><NP><NO.P>147</NO.P><TXT>Sökanden kan för övrigt inte klandras för att inte öppet ha genomfört de åtgärder som utgjorde överträdelsen. Sådana ageranden, som utgör allvarliga begränsningar av konkurrensen och som riskerade att bötesbeläggas, måste döljas på grund av sin beskaffenhet.</TXT></NP><NP><NO.P>148</NO.P><TXT>Kommissionen har medgett att konkurrensbegränsande åtgärder som beslutas inom ramen för en överenskommelse i allmänhet inte genomförs i öppen dager. Kommissionen anser dock att denna typ av överträdelse, som har begåtts avsiktligt, inte nödvändigtvis döljs på ett sådant sätt som konstaterats i förevarande fall. Kommissionen har i detta avseende hänvisat till protokollet från förhöret (s. 46 där det framgår att medlemmarna hade uppmanats att inte föra anteckningar vid mötena) och till punkt 73 i övervägandena i beslutet.</TXT></NP><NP><NO.P>149</NO.P><TXT>Kommissionen har slutligen bestritt att den har gjort en enskild bedömning av åtgärderna för att dölja överenskommelsen. Dessa utgjorde endast en av de omständigheter som beaktades vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>150</NO.P><TXT>Enligt punkt 167 tredje stycket i övervägandena i beslutet är <QUOT.START ID="QS0060" REF.END="QE0060" CODE="201D"/>en av de allvarligaste aspekterna av överträdelsen ... att företagen för att försöka dölja överenskommelsens existens har gått så långt att de i förväg för var och en av de största tillverkarna har bestämt tidpunkt och ordningsföljd för de olika tillkännagivandena om<?PAGE NO="II-916"?> nya prishöjningar<QUOT.END ID="QE0060" REF.START="QS0060" CODE="201D"/>. Av beslutet framgår dessutom följande: <QUOT.START ID="QS0061" REF.END="QE0061" CODE="201D"/>tillverkarna skulle, genom detta noggrant planerade vilseledande, ha kunnat förklara de på varandra följande enhetliga, regelbundna prishöjningarna inom hela branschen med ett <QUOT.START ID="QS0062" REF.END="QE0062" CODE="2019"/>oligopolistiskt uppträdande<QUOT.END ID="QE0062" REF.START="QS0062" CODE="2019"/><QUOT.END ID="QE0061" REF.START="QS0061" CODE="201D"/> (punkt 73 tredje stycket i övervägandena). Slutligen har kommissionen enligt punkt 168 sjätte strecksatsen i övervägandena bestämt den allmänna bötesnivån med beaktande av de <QUOT.START ID="QS0063" REF.END="QE0063" CODE="201D"/>sinnrika åtgärder [som] har vidtagits för att dölja samverkans verkliga natur och omfattning (avsaknaden av officiella protokoll eller dokumentation från PWG:s och JMC:s möten, deltagarna uppmanades att inte föra anteckningar, tidpunkten och ordningsföljden för tillkännagivandena om prishöjningarna bestämdes så att man skulle kunna hävda att dessa höjningar endast <QUOT.START ID="QS0064" REF.END="QE0064" CODE="2019"/>följde på andra höjningar<QUOT.END ID="QE0064" REF.START="QS0064" CODE="2019"/> osv.)<QUOT.END ID="QE0063" REF.START="QS0063" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>151</NO.P><TXT>Sökanden har inte bestritt kommissionens påstående att företagen i förväg planerade tidpunkt och ordningsföljd för tillkännagivandena om prishöjningarna. Vad beträffar kommissionens slutsats att planeringen av tidpunkt och ordningsföljd för tillkännagivandena om prishöjningarna hade till syfte att dölja samordningen av priserna, har sökanden inte lämnat en godtagbar förklaring som visar att samordningen av tidpunkt och ordningsföljd för tillkännagivandena om prishöjningarna hade ett annat syfte än vad kommissionen kom fram till.</TXT></NP><NP><NO.P>152</NO.P><TXT>Bristen på officiella protokoll och den nästan totala avsaknaden av interna anteckningar avseende PWG:s och JMC:s möten utgör med hänsyn till antalet möten, deras varaktighet och de ifrågavarande diskussionernas natur ett tillräckligt bevis för kommissionens påstående att deltagarna hade uppmanats att inte föra anteckningar.</TXT></NP><NP><NO.P>153</NO.P><TXT>Av det ovan anförda följer att de företag som deltog i dessa organs möten inte bara var medvetna om att deras agerande var olagligt utan även vidtog åtgärder för att dölja denna samverkan. Kommissionen har således med rätta ansett dessa åtgärder<?PAGE NO="II-917"?> som försvårande omständigheter vid sin bedömning av hur allvarlig överträdelsen var.</TXT></NP><NP><NO.P>154</NO.P><TXT>Talan kan således inte bifallas på denna grund.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Huruvida kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen vid fastställe Isen av böterna för de olika kartongtillverkarna</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Parternas argument</P></TI></TITLE><NP><NO.P>155</NO.P><TXT>Sökanden har gjort gällande att artikel 3 i beslutet utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen genom det sätt på vilket böterna har fastställs för de berörda tillverkarna (domen i ovannämnda målet Dunlop Slazenger mot kommissionen, punkt 173 och följande punkter). Sökanden har genom att jämföra sökandens böter med böterna för ett företag som deltog i PWG och som hade en dubbelt så stor kapacitet som sökanden konstaterat att skillnaden endast uppgår till en miljon ecu. Sökanden har även påpekat att sökandens böter och Storas böter inte överensstämmer, trots att Stora samarbetade med kommissionen, med hänsyn till de uppgifter som låg till grund för bedömningen, nämligen Storas roll och storlek.</TXT></NP><NP><NO.P>156</NO.P><TXT>I vart fall är den skillnad som görs av kommissionen mellan överenskommelsens huvudmän och de övriga företagen alltför övergripande och de <QUOT.START ID="QS0065" REF.END="QE0065" CODE="201D"/>medlöpande<QUOT.END ID="QE0065" REF.START="QS0065" CODE="201D"/> företagens roll har inte bedömts på rätt sätt.</TXT></NP><NP><NO.P>157</NO.P><TXT>Kommissionen har erinrat om att den har gjort skillnad dels mellan de företag som var överenskommelsens huvudmän och de företag som inte var det, dels mellan de<?PAGE NO="II-918"?> företag som samarbetade med kommissionen och övriga företag (punkt 170—172 i övervägandena i beslutet). Följaktligen beror varje skillnad mellan bötesbeloppen på en kombination av dessa faktorer och de omsättningar som beaktats i varje företags fall, vilket inte kan anses utgöra ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Vad beträffar Stora har kommissionen konstaterat att Storas böter är nära sex gånger högre än sökandens böter trots att Stora samarbetade med kommissionen.</TXT></NP><NP><NO.P>158</NO.P><TXT>Kommissionen anser slutligen att den har gjort en riktig bedömning av varje företags roll och deltagande i överenskommelsen och anser inte att sökandens argument om <QUOT.START ID="QS0066" REF.END="QE0066" CODE="201D"/>medlöpande<QUOT.END ID="QE0066" REF.START="QS0066" CODE="201D"/> företag är relevant.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>159</NO.P><TXT>Som redan har påpekats ålades böter på en grundnivå om 9 procent eller 7,5 procent av omsättningen på gemenskapsmarknaden för kartong år 1990 för vart och ett av de företag som var mottagare av beslutet för de företag som ansågs utgöra överenskommelsens huvudmän respektive de övriga företagen. Det är vidare ostridigt att Stora och Rena beviljades en reduktion med två tredjedelar av bötesbeloppet, eftersom de redan från början samarbetade med kommissionen. Vissa andra företag, bland annat sökanden, beviljades en reduktion med en tredjedel av bötesbeloppet, eftersom de i sitt svar på meddelandet om anmärkningar inte bestred de huvudsakliga påståendena om de faktiska omständigheterna på vilka kommissionen stödde sina påståenden deras respektive fall (se punkt 171—172 i övervägandena i beslutet).</TXT></NP><NP><NO.P>160</NO.P><TXT>Sökandens böter utgör således, i enlighet med ovannämnda kriterier, 7,5 procent av den omsättning som kommissionen använt sig av, med avdrag för en tredjedel på grund av att sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar inte bestred de<?PAGE NO="II-919"?> huvudsakliga påståendena om de faktiska omständigheterna på vilka kommissionen stödde sina påståenden i sökandens fall.</TXT></NP><NP><NO.P>161</NO.P><TXT>Det framgår slutligen av den tabell som kommissionen har ingett, med uppgifter om fastställandet av varje enskilt företags böter, att dessa böter, förutom med beaktande av ovannämnda kriterier, har fastställts med hänsyn till hur lång tid varje företag deltog i överträdelsen. Härav följer att de allmänt tillämpade grundnivåerna, det vill säga 7,5 procent eller 9 procent beroende på vilket fall det var fråga om, har fastställts i tidsrelaterad proportion (prorata temporis) till den period under vilken det berörda företaget överträdde artikel 85.1 i fördraget.</TXT></NP><NP><NO.P>162</NO.P><TXT>Eftersom varje företags böter har fastställts med utgångspunkt i en kombination av olika faktorer som avser det berörda företagets situation, kan sökandens argument som avser en jämförelse av sökandens böter i absoluta tal och böterna för de övriga företag som var mottagare av beslutet i absoluta tal inte godtas.</TXT></NP><NP><NO.P>163</NO.P><TXT>Vad särskilt gäller den jämförelse som sökanden har gjort mellan sökandens böter och Storas böter, skall det betonas att sistnämnda företags storlek och finansiella styrka inom kartongsektorn nödvändigtvis har beaktats vid beräkningen av böternas storlek, eftersom kommissionen, för att göra detta, har använt sig av den omsättning som uppnåddes genom kartongförsäljning. Det framgår i detta hänseende av artikel 3 i beslutet att Storas böter, trots en reduktion med två tredjedelar av nämnda bötesbelopp, uppgår till <FT TYPE="NUMBER">11250000</FT> ecu medan sökandens böter, som reducerats med en tredjedel, uppgår till <FT TYPE="NUMBER">2000000</FT> ecu. Denna skillnad förklaras bland annat av de två företagens storlek och finansiella styrka och av i vilken mån företagen samarbetade med kommissionen, vilket har beaktats. Sökandens argument kan följaktligen inte godtas.</TXT></NP><?PAGE NO="II-920"?><NP><NO.P>164</NO.P><TXT>Vad gäller frågan om det genom de grundnivåer som har tillämpats på de företag som har ansetts utgöra <QUOT.START ID="QS0067" REF.END="QE0067" CODE="201D"/>huvudmän<QUOT.END ID="QE0067" REF.START="QS0067" CODE="201D"/> respektive <QUOT.START ID="QS0068" REF.END="QE0068" CODE="201D"/>ordinarie medlemmar<QUOT.END ID="QE0068" REF.START="QS0068" CODE="201D"/> i tillräcklig omfattning har tagits hänsyn till den roll som varje företag faktiskt har haft i överenskommelsen, skall det inledningsvis betonas att kommissionen på goda grunder har fastslagit att de företag som deltog i PWG:s möten hade ett särskilt ansvar för överträdelsen (punkt 170 i övervägandena i beslutet).</TXT></NP><NP><NO.P>165</NO.P><TXT>Kommissionen har för övrigt gjort en riktig bedömning av hur allvarlig den överträdelse var som överenskommelsens <QUOT.START ID="QS0069" REF.END="QE0069" CODE="201D"/>huvudmän<QUOT.END ID="QE0069" REF.START="QS0069" CODE="201D"/> respektive <QUOT.START ID="QS0070" REF.END="QE0070" CODE="201D"/>ordinarie medlemmar<QUOT.END ID="QE0070" REF.START="QS0070" CODE="201D"/> gjorde sig skyldiga till när den beräknade böterna för dessa två kategorier av företag utifrån grundnivåer på 9 och 7,5 procent av den aktuella omsättningen.</TXT></NP><NP><NO.P>166</NO.P><TXT>Härav följer att talan inte kan bifallas på denna grund.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Grund som avser en fråga som behandlats i gemensamma muntliga yttranden</P></TI></TITLE><NP><NO.P>167</NO.P><TXT>Vid det informella mötet den <DATE ISO="19970429">29 april 1997</DATE> togs frågan upp om några av de företag som väckt talan mot beslutet kunde tänka sig att avge gemensamma muntliga yttranden för det fall målen skulle förenas vad gäller det muntliga förfarandet. Det betonades att sådana gemensamma muntliga yttranden endast skulle kunna framföras av de sökande som i sin ansökan åberopat grunder motsvarande de ämnesområden inom vilka gemensamma muntliga yttranden skulle avges.</TXT></NP><NP><NO.P>168</NO.P><TXT>Genom telefax av den <DATE ISO="19970514">14 maj 1997</DATE>, som ingavs i samtliga sökandeparters namn, meddelade de sitt beslut att avge gemensamma muntliga yttranden i sex ämnen, bland annat motiveringen av böterna.</TXT></NP><?PAGE NO="II-921"?><NP><NO.P>169</NO.P><TXT>I sin ansökan har sökanden inte redogjort för några grunder eller argument i denna fråga. Sökanden uppgav emellertid under sammanträdet att den anslöt sig till det aktuella gemensamma yttrandet.</TXT></NP><NP><NO.P>170</NO.P><TXT>Det kan erinras om att enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. Sökanden har i föreliggande fall inte åberopat vare sig rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit under förfarandet som skulle kunna berättiga att den nya grunden åberopades.</TXT></NP><NP><NO.P>171</NO.P><TXT>Den ifrågavarande grunden som sökanden åberopade för första gången under sammanträdet skall således avvisas.</TXT></NP><NP><NO.P>172</NO.P><TXT>Av vad anförts framgår att artikel 1 åttonde strecksatsen i beslutet skall ogiltigförklaras med avseende på sökanden och att talan skall ogillas i övrigt.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Rättegångskostnader</P></TI></TITLE><NP><NO.P>173</NO.P><TXT>Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden i huvudsak har tappat målet, skall denne förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med kommissionens yrkande.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="II-922"?><JURISDICTION><INTRO><P>På dessa grunder beslutar</P><P>FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning)</P><P>följande dom:</P></INTRO><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Artikel 1 åttonde strecksatsen i kommissionens beslut 94/601/EG av den <DATE ISO="19940713">13 juli 1994</DATE> om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget, IV/C/33.833 — kartong, ogiltigförklaras med avseende på sökanden.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Talan ogillas i övrigt.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></ITEM></LIST></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><P>Vesterdorf</P><P>Briët</P><P>Lindh</P><P>Potocki</P><P>Cooke</P><P>Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den <DATE ISO="19980514">14 maj 1998</DATE>.</P><SIGNATORY><P>H. Jung</P><P>Justitiesekreterare</P></SIGNATORY><SIGNATORY><P>B. Vesterdorf</P><P>Ordförande</P></SIGNATORY><?PAGE NO="II-923"?><P><TOC><TITLE><TI><P>Innehåll</P></TI></TITLE><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Bakgrund</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-874</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förfarande</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-881</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas yrkanden</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-883</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Yrkandet om delvis ogiltigförklaring av artikel 1 i beslutet</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-883</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-883</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-887</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Sökandens deltagande i en samverkan kring driftstopp</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-888</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Sökandens deltagande i en samverkan kring marknadsandelar</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-894</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Yrkandet om nedsättning av böterna</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-897</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Huruvida kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen vid fastställandet av den allmänna bötesnivån</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-897</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-897</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-899</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Huruvida böterna helt eller delvis saknar grund</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-903</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-903</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-904</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Huruvida kommissionen har beaktat en felaktig omsättning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-906</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-906</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-909</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Huruvida det utgör en förmildrande omständighet att sökanden påverkats av de samordnade åtgärderna i egenskap av kartongköpare</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-911</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-911</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-913</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Huruvida döljandet av överenskommelsen skall anses utgöra en försvårande omständighet</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-914</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-914</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-915</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><?PAGE NO="II-924"?><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Huruvida kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen vid fastställelsen av böterna för de olika kartongtillverkarna</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-917</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Parternas argument</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-917</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Förstainstansrättens bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-918</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Grund som avser en fråga som behandlats i gemensamma muntliga yttranden</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-920</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.ITEM><ITEM.CONT>Rättegångskostnader</ITEM.CONT><ITEM.REF>II-921</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC></P></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>