<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<!DOCTYPE C_Doc_Ref SYSTEM "CNC.dtd">
<C_Doc_Ref C_Langue="sv" C_Version_doc="4.0" C_Debut_ID="SV62015C0430">
   <Properties>
      <Property name="Juridiction">C</Property>
      <Property name="NumeroOrdre">0430</Property>
      <Property name="Annee">2015</Property>
      <Property name="Formation">I</Property>
      <Property name="Langue">SV</Property>
      <Property name="MessInFileNumber">L_Cnc_Mess_Fr.xml</Property>
      <Property name="DtFilename">TRA-DT-FR-CONCL-C-0430-2015-201608103-01_00.xml</Property>
      <Property name="TypeDoc">CNC</Property>
      <Property name="NatureAff">RP</Property>
      <Property name="CreatedFrom">Litige</Property>
      <Property name="EP_Mode">0</Property>
      <Property name="EP_ModeText">DEF</Property>
      <Property name="EP_Titre1"/>
      <Property name="EP_Titre2">ÉDITION PROVISOIRE DU 12/09/2016</Property>
      <Property name="EP_Titre3">ÉDITION PROVISOIRE DU 08/08/2016</Property>
      <Property name="EP_Mention">0</Property>
      <Property name="EP_Mention_Texte">Texte pour publication</Property>
      <Property name="EP_IsMention_Texte">0</Property>
      <Property name="Version"/>
      <Property name="EP_Version">0</Property>
      <Property name="EP_FormJug_Footer"/>
      <Property name="EP_FormJug_ID">-</Property>
      <Property name="EP_FormJug_Texte"/>
      <Property name="NEW">0</Property>
      <Property name="FileDoc">Document1</Property>
      <Property name="TypeOrd"/>
      <Property name="TOC_Position_NotVademecum">0</Property>
      <Property name="NumProc">1</Property>
      <Property name="TypeProc">P</Property>
      <Property name="NumSuite">1</Property>
      <Property name="LitFilePath">C:\Users\dautrca\AppData\Local\Temp\canevas\Litige.xml</Property>
      <Property name="Created">Canevas 3.8.8 K 23/06/2016 15:09:08</Property>
      <Property name="FootNotes">False</Property>
      <Property name="EP_Titre0"/>
      <Property name="EP_DocDeTravail">0</Property>
      <Property name="SectionType1">CNC</Property>
      <Property name="SectionData1">§207;pos=58845:lng=SV</Property>
      <Property name="Filename">^CONVERSION^vestefa@TRA-DOC-SV-CONCL-C-0430-2015-201608103-06W70</Property>
      <Property name="serveur_nom">Doc2XML_2003_TRAD_SUIVI2</Property>
      <Property name="serveur_config_path">C:\Documents and Settings\gti_prod\Application Data\Doc2XML\PR_Doc2XML_2003_TRAD_SUIVI2.xml</Property>
      <Property name="watch">O:\GTiWebTools\Automates\Suivi_II\conversion\doc2xml_trad\In\</Property>
      <Property name="QuotationMark_Open">”</Property>
      <Property name="QuotationMark_Close">”</Property>
      <Property name="serveur_nom">Doc2XML_2003_PC_TRAD SV2_PUB</Property>
      <Property name="serveur_config_path">C:\Documents and Settings\gti_prod\Application Data\Doc2XML\PR_Doc2XML_2003_SV2_PUB.xml</Property>
      <Property name="watch">P:\GTiWebTools\Automates\Suivi_II\conversion\doc2xml_pub\In\</Property>
   </Properties>
   <C_Header_Gauche>
      <blockquote id="A010000000">
         <para style="header" id="A150000000">FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT SAUGMANDSGAARD ØE – MÅL C‑430/15</para>
      </blockquote>
   </C_Header_Gauche>
   <C_Header_Droit>
      <blockquote id="A010000001">
         <para style="header" id="A150000001">TOLLEY</para>
      </blockquote>
   </C_Header_Droit>
   <C_Footer_Gauche>
      <blockquote id="A010000002">
         <para style="footer" id="A150000002">I - 28</para>
      </blockquote>
   </C_Footer_Gauche>
   <C_Footer_Droit>
      <blockquote id="A010000003">
         <para style="footer" id="A150000003">
            <emphasis role="tab" id="A400000000"/>I - 1</para>
      </blockquote>
   </C_Footer_Droit>
   <Affaire>
      <Introduction>
         <section id="A000000000">
            <para style="36Centre" id="A150000004">FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT</para>
            <para style="36Centre" id="A150000005">HENRIK SAUGMANDSGAARD ØE</para>
            <para style="36Centre" id="A150000006">föredraget den 5 oktober 2016<footnote role="fNote" id="A110000000">
                  <number>1</number>
                  <para style="40FootnoteLangue" id="A150000007"> –	Originalspråk: franska.</para>
               </footnote>
            </para>
            <para style="38Centregrasgrandespacement" id="A150000008">
               <emphasis role="bold" id="A400000001">Mål C‑430/15</emphasis>
            </para>
            <para style="37Centregras" id="A150000009">
               <emphasis role="bold" id="A400000002">Secretary of State for Work and Pensions</emphasis>
            </para>
            <para style="37Centregras" id="A150000010">
               <emphasis role="bold" id="A400000003">mot</emphasis>
            </para>
            <para style="37Centregras" id="A150000011">
               <emphasis role="bold" id="A400000004">Tolley </emphasis>(avliden, företrädd av ett personligt ombud)</para>
            <para style="39Centreespacement" id="A150000012">(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket))</para>
            <para style="71Indicateur" id="A150000013">
               <phrase role="QuotationMark_Open" id="A410000000">”</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000001">Begäran om förhandsavgörande </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000002">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000003"> Social trygghet för migrerande arbetstagare </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000004">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000005"> Handikappbidrag (vårddelen) </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000006">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000007"> Förordning (EEG) nr 1408/71 </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000008">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000009"> Artikel 1 a </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000010">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000011"> Begreppet anställda respektive egenföretagare </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000012">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000013"> Artikel 4.1 a </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000014">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000015"> Kontantförmån vid sjukdom </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000016">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000017"> Artikel 13.2 f </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000018">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000019"> Tillämplig lag </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000020">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000021"> Artikel 22.1 b och 22.2 </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000022">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000023"> Möjligenheten att medföra förmåner utomlands </phrase>
               <phrase role="Separator" id="A410000024">–</phrase>
               <phrase role="motcle" id="A410000025"> Avsaknad av föregående tillstånd</phrase>
               <phrase role="QuotationMark_Close" id="A410000026">”</phrase>
            </para>
         </section>
      </Introduction>
      <C_Conclusions role="page break">
         <C_Conc_Txt>
            <section id="B000000000">
               <title style="03Titre1" id="B200000000">
                  <number>I –</number>
                  <titlecontent id="B300000000">
                     <emphasis role="bold" id="B400000000">Inledning</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <blockquote id="B010000000">
                  <title id="B210000000">
                     <number>1.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000000">Linda Tolley, som var brittisk medborgare, började uppbära vårddelen av invalidpensionen (”Disability Living Allowance”) när hon var bosatt i Förenade kungariket. Förmånen beviljades på obestämd tid. Fem år efter det att hon hade flyttat till Spanien beslutade myndigheterna i Förenade kungariket att hon inte längre kunde erhålla förmånen från och med flytten med motiveringen att bosättningskravet i den nationella lagstiftningen inte var uppfyllt. Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket) vill få klarhet i om unionslagstiftningen utgör hinder mot ett sådant bosättningskrav.</para>
               </blockquote>
            </section>
            <section id="B000000001">
               <title style="03Titre1" id="B200000001">
                  <number>II –</number>
                  <titlecontent id="B300000001">
                     <emphasis role="bold" id="B400000001">Tillämpliga bestämmelser</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <section id="B000000002">
                  <title style="04Titre2" id="B200000002">
                     <number>A –</number>
                     <titlecontent id="B300000002">
                        <emphasis role="italc" id="B400000002">Unionsrätt</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000001">
                     <title id="B210000001">
                        <number>2.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000001">Rådets förordning (EEG) nr 1408/71<footnote role="fNote" id="B110000000">
                           <number>2</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000002"> –	Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).</para>
                        </footnote> har ersatts av förordning (EG) nr 883/2004<footnote role="fNote" id="B110000001">
                           <number>3</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000003"> –	Europaparlamentets och rådets förordning av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1 och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1).</para>
                        </footnote> som blev tillämplig den 1 maj 2010. Med hänsyn till tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet<footnote role="fNote" id="B110000002">
                           <number>4</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000004"> –	Det nationella målet avser Linda Tolleys rättigheter från och med den 6 november 2002 (se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande). Tvisten regleras således av förordning nr 1408/71 i den lydelse som var tillämplig vid den tidpunkten.</para>
                        </footnote> ska detta icke desto mindre avgöras enligt förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning (EG) nr 118/97,<footnote role="fNote" id="B110000003">
                           <number>5</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000005"> –	Rådets förordning av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1).</para>
                        </footnote> i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1386/2001<footnote role="fNote" id="B110000004">
                           <number>6</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000006"> –	Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juni 2001 (EGT L 187, 2001, s. 1).</para>
                        </footnote> (nedan kallad förordning nr 1408/71).</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000002">
                     <title id="B210000002">
                        <number>3.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000007">I artikel 1 i förordning nr 1408/71 föreskrivs följande:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000008">”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:</para>
                     <blockquote id="B010000003">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000009">a)<emphasis role="tab" id="B400000003"/>Anställda respektive egenföretagare:</para>
                        <blockquote id="B010000004">
                           <para style="16Margeretrait1" id="B150000010">i)<emphasis role="tab" id="B400000004"/>den som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföretagare,</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000005">
                           <para style="16Margeretrait1" id="B150000011">ii)<emphasis role="tab" id="B400000005"/>den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar av social trygghet som behandlas i denna förordning, enligt ett system för social trygghet för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande befolkningen, förutsatt att personen</para>
                           <blockquote id="B010000006">
                              <para style="17Margeretrait2" id="B150000012">–<emphasis role="tab" id="B400000006"/>kan identifieras som anställd eller egenföretagare genom det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras, eller</para>
                           </blockquote>
                           <blockquote id="B010000007">
                              <para style="17Margeretrait2" id="B150000013">–<emphasis role="tab" id="B400000007"/>om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon annan risk som anges i bilaga I enligt ett system för anställda eller egenföretagare, eller enligt ett system som avses i punkt iii, antingen obligatoriskt eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, eller, där inget sådant system finns i den berörda medlemsstaten, följer den definition som anges i bilaga I.</para>
                           </blockquote>
                        </blockquote>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000008">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000014">…</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000009">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000015">o)<emphasis role="tab" id="B400000008"/>behörig institution:</para>
                        <blockquote id="B010000010">
                           <para style="16Margeretrait1" id="B150000016">i)<emphasis role="tab" id="B400000009"/>den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs, eller</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000011">
                           <para style="16Margeretrait1" id="B150000017">ii)<emphasis role="tab" id="B400000010"/>den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familjemedlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns,</para>
                        </blockquote>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000012">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000018">…</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000013">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000019">q)<emphasis role="tab" id="B400000011"/>Behörig stat: den medlemsstat, inom vars territorium den behöriga institutionen finns.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000014">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000020">…”</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000015">
                     <title id="B210000003">
                        <number>4.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000021">I artikel 2.1 i förordning nr 1408/71 föreskrivs att ”[d]enna förordning skall gälla anställda, egenföretagare och studerande som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar bosatta inom en medlemsstats territorium samt deras familjemedlemmar och efterlevande”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000016">
                     <title id="B210000004">
                        <number>5.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000022">I artikel 4 i nämnda förordning stadgas följande:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000023">”1<emphasis role="tab" id="B400000012"/>Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av social trygghet:</para>
                     <blockquote id="B010000017">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000024">a)<emphasis role="tab" id="B400000013"/>Förmåner vid sjukdom och moderskap,</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000018">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000025">b)<emphasis role="tab" id="B400000014"/>förmåner vid invaliditet, …</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000019">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000026">c)<emphasis role="tab" id="B400000015"/>förmåner vid ålderdom,</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000020">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000027">…”</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000021">
                     <title id="B210000005">
                        <number>6.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000028">I artikel 10 i förordning nr 1408/71, som har rubriken ”Bortseende från krav på bosättning – Obligatorisk försäkrings inverkan på återbetalning av avgifter”, föreskrivs i punkt 1 första stycket att ”[o]m något annat inte föreskrivs i denna förordning får kontantförmåner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den där institutionen med ansvar för betalningen finns”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000022">
                     <title id="B210000006">
                        <number>7.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000029">I artikel 13.1 i förordning nr 1408/71 föreskrivs att ”[o]m något annat inte följer av artiklarna 14c och 14f skall personer för vilka denna förordning gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna avdelning”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000023">
                     <title id="B210000007">
                        <number>8.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000030">I artikel 13.2 a i nämnda förordning föreskrivs att om något annat inte följer av artikel 14–17 i nämnda förordning gäller följande: ”Den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning …”</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000024">
                     <title id="B210000008">
                        <number>9.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000031">I artikel 13.2 f i nämnda förordning föreskrivs att ”[d]en för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt något undantag eller någon särskild bestämmelse i artiklarna 14–17 skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i den lagstiftningen”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000025">
                     <title id="B210000009">
                        <number>10.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000032">I artikel 19.1 i samma förordning som återfinns i avsnitt 2 som har rubriken ”Anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar” i kapitel 1, avseende sjukdom och moderskap, i avdelning III, med rubriken ”Särskilda bestämmelser för olika slag av förmåner”, anges följande:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000033">”En anställd eller en egenföretagare som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner skall, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, få följande förmåner i den stat där han är bosatt:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000034">…</para>
                     <blockquote id="B010000026">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000035">b)<emphasis role="tab" id="B400000016"/>Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som denna tillämpar…”</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000027">
                     <title id="B210000010">
                        <number>11.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000036">Artikel 22.1 i förordning nr 1408/71 som återfinns i samma avsnitt har följande lydelse:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000037">”En anställd eller egenföretagare som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för att få förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, och</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000038">…</para>
                     <blockquote id="B010000028">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000039">b)<emphasis role="tab" id="B400000017"/>som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institutionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium,</para>
                     </blockquote>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000040">…</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000041">har rätt till följande förmåner:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000042">…</para>
                     <blockquote id="B010000029">
                        <para style="16Margeretrait1" id="B150000043">ii)<emphasis role="tab" id="B400000018"/>Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna institution tillämpar …”</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000030">
                     <title id="B210000011">
                        <number>12.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000044">Enligt bilaga I (som har rubriken ”Personer som omfattas av förordningen”), punkt 1, med rubriken ”Förenade kungariket”, i den förordningen ska ”[p]ersoner som är ’anställda’ (employed earner) eller ’egenföretagare’ (self-employed earner) enligt Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning … räknas som anställda respektive egenföretagare enligt artikel 1 a ii. I fall där avgifter enligt Gibraltars lagstiftning betalas ’för anställd’ eller ’för egenföretagare’ skall personen i fråga räknas som anställd respektive egenföretagare enligt artikel 1 a ii.”</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000031">
                     <title id="B210000012">
                        <number>13.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000045">Enligt bilaga VI (som har rubriken ”Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning”), med rubriken ”Förenade kungariket”, punkt 19, i den förordningen gäller följande:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000046">”Om inte annat följer av de konventioner som slutits med individuella medlemsstater skall Förenade konungarikets lagstiftning, vid tillämpning av förordningens artikel 13.2 f och tillämpningsförordningens artikel 10b, upphöra att gälla för varje person som tidigare har varit omfattad av Förenade kungarikets lagstiftning som anställd eller egenföretagare, den sista av följande tre dagar:</para>
                     <blockquote id="B010000032">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000047">a)<emphasis role="tab" id="B400000019"/>Den dag då personen i fråga bosätter sig i den andra medlemsstat som anges i artikel 13.2 f.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000033">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000048">…</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000034">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000049">c)<emphasis role="tab" id="B400000020"/>Den sista dagen i varje period då personen i fråga uppbär brittiska förmåner vid sjukdom eller moderskap (inklusive vårdförmåner för vilka Förenade kungariket är behörig stat) eller arbetslöshetsförmåner, om perioden</para>
                        <blockquote id="B010000035">
                           <para style="16Margeretrait1" id="B150000050">i)<emphasis role="tab" id="B400000021"/>började före den dag då personen i fråga bosatte sig i en annan medlemsstat …”</para>
                        </blockquote>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000036">
                     <title id="B210000013">
                        <number>14.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000051">I bilaga VI, med rubriken ”Förenade kungariket”, punkt 20, i samma förordning föreskrivs följande:</para>
                     <para style="02AlineaAltA" id="B150000052">”Den omständigheten att en person har blivit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning i enlighet med förordningens artikel 13.2 f, tillämpningsförordningens artikel 10b och punkt 19 ovan, skall inte hindra att</para>
                     <blockquote id="B010000037">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000053">a)<emphasis role="tab" id="B400000022"/>Förenade kungariket som behörig stat på denna person tillämpar de bestämmelser som avser anställda eller egenföretagare i förordningens avdelning III kapitel 1, kapitel 2 avsnitt 1 eller artikel 40.2, om han kvarstår som anställd eller egenföretagare i förhållande till dessa bestämmelser och i denna egenskap senast var försäkrad enligt Förenade kungarikets lagstiftning,</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000038">
                        <para style="15Margeretrait0" id="B150000054">…”</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
               </section>
               <section id="B000000003">
                  <title style="04Titre2" id="B200000003">
                     <number>B –</number>
                     <titlecontent id="B300000003">
                        <emphasis role="italc" id="B400000023">Lagstiftningen i Förenade kungariket</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000039">
                     <title id="B210000014">
                        <number>15.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000055">Av beslutet om hänskjutande framgår att invalidpensionen är en icke avgiftsfinansierad förmån som består av en del som avser ”vård” och en del som avser ”rörlighet”. Invalidpensionen beviljas utan någon inkomstprövning och avser inte att ersätta en eventuell avsaknad av inkomst hos mottagaren. Dess syfte är att täcka de extra kostnader som uppstår vid vissa vårdbehov eller när mottagaren anses vara oförmögen eller praktiskt taget oförmögen att gå.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000040">
                     <title id="B210000015">
                        <number>16.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000056">I section 71.6 i Social Security Contributions and Benefits Act 1992 (1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner) föreskrivs att ”rätt till handikappbidrag föreligger endast under förutsättning att villkoren i fråga om bosättning och vistelse i Storbritannien är uppfyllda”. Dessa villkor preciseras bland annat i section 2.1 a i Social Security (Disability Living Allowance) Regulations 1991 (1991 års förordning om socialförsäkring (invalidpension)).</para>
                  </blockquote>
               </section>
            </section>
            <section id="B000000004">
               <title style="03Titre1" id="B200000004">
                  <number>III –</number>
                  <titlecontent id="B300000004">
                     <emphasis role="bold" id="B400000024">Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <blockquote id="B010000041">
                  <title id="B210000016">
                     <number>17.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000057">Den brittiska medborgaren Linda Tolley, född den 17 april 1952, hade betalat avgifter till socialförsäkringen i Förenade kungariket från 1967 till 1984 och hade fått tillgodoräkna sig ett antal avgiftsinbetalningar därefter till och med år 1993‑1994. Om hon hade uppfyllt avgiftsvillkoren när hon uppnådde pensionsåldern hade hon haft rätt till allmän ålderspension enligt lagstiftningen i Förenade kungariket. Hon avled emellertid den 10 maj 2011 innan hon uppnått den åldern.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000042">
                  <title id="B210000017">
                     <number>18.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000058">Från och med den 26 juli 1993 beviljades hon vårddelen av invalidpensionen på obestämd tid, eftersom hon var oförmögen att laga mat till sig själv.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000043">
                  <title id="B210000018">
                     <number>19.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000059">Den 5 november 2002 bosatte sig hon och hennes man i Spanien. Linda Tolley var inte yrkesverksam där.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000044">
                  <title id="B210000019">
                     <number>20.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000060">År 2007 beslutade Secretary of State for Work and Pensions (ministern för arbets- och pensionsfrågor, nedan kallad Secretary of State) att Linda Tolley från och med den 6 november 2002 inte längre hade rätt till invalidpension, eftersom hon inte uppfyllde villkoret i fråga om bosättning som i detta avseende föreskrivs i Förenade kungarikets lagstiftning.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000045">
                  <title id="B210000020">
                     <number>21.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000061">Linda Tolley överklagade beslutet till First-tier Tribunal (domstol i första instans, Förenade kungariket). First-tier Tribunal biföll talan med motiveringen att hon hade rätt att fortsätta uppbära invalidpension enligt artikel 10 i förordning nr 1408/71 efter det att hon hade bosatt sig i Spanien.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000046">
                  <title id="B210000021">
                     <number>22.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000062">Secretary of State överklagade denna dom till Upper Tribunal (domstol i andra instans, Förenade kungariket). Den domstolen fann inledningsvis att Linda Tolley, av den anledningen att hon var försäkrad mot risker vid ålderdom genom de avgifter som hon tidigare hade erlagt, var ”anställd” i den mening som avses i artikel 1 a i nämnda förordning. Den domstolen bekräftade därefter att Linda Tolley hade rätt att erhålla vårddelen av invalidpensionen. Domstolen grundade emellertid inte sin slutsats på artikel 10 i förordning nr 1408/71, utan, efter att ha klassificerat förmånen som en kontantförmån vid sjukdom, på artikel 22.1 b i nämnda förordning.</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000047">
                  <title id="B210000022">
                     <number>23.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000063">Court of Appeal (England &amp; Wales) (appellationsdomstolen i England &amp; Wales, Förenade kungariket), ogillade Secretary of States överklagande av domen från Upper Tribunal (domstol i andra instans), då den ansåg att den var bunden av sitt tidigare avgörande i Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs v Ruas.<footnote role="fNote" id="B110000005">
                        <number>7</number>
                        <para style="footnotetext" id="B150000064"> –	[2010] EWCA Civ 291.</para>
                     </footnote> Secretary of State överklagade till Supreme Court (Högsta domstolen, Förenade kungariket).</para>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000048">
                  <title id="B210000023">
                     <number>24.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000065">Under dessa omständigheter beslutade Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:</para>
                  <blockquote id="B010000049">
                     <para style="15Margeretrait0" id="B150000066">”1.<emphasis role="tab" id="B400000025"/>Är den del av invalidpensionen som avser vård korrekt klassificerad som en förmån vid invaliditet i stället för en kontantförmån vid sjukdom i den mening som avses i förordning nr 1408/71?</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000050">
                     <para style="33Marge0doubleretrait" id="B150000067">2.<emphasis role="tab" id="B400000026"/>a)<emphasis role="tab" id="B400000027"/>Upphör en person, som inte längre har rätt till invalidpension i enlighet med nationell rätt i Förenade kungariket, eftersom hon har bosatt sig i en annan medlemsstat, och som helt har slutat att förvärvsarbeta före utflyttningen, men som fortsätter att vara försäkrad mot ålderdom genom socialförsäkringssystemet i Förenade kungariket, att omfattas av lagstiftningen i Förenade kungariket i enlighet med artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71?</para>
                     <blockquote id="B010000051">
                        <para style="16Margeretrait1" id="B150000068">b)<emphasis role="tab" id="B400000028"/>Omfattas en sådan person, under alla omständigheter, fortsatt av lagstiftningen i Förenade kungariket, med beaktande av punkt 19 c i [rubriken ”Förenade kungariket” i bilaga VI till förordning nr 1408/71]?</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000052">
                        <para style="16Margeretrait1" id="B150000069">c)<emphasis role="tab" id="B400000029"/>Om hon har upphört att omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning i den mening som avses i artikel 13.2 f, är då Förenade kungariket tvingat, eller har det endast möjlighet, att i enlighet med punkt 20 [rubriken ”Förenade kungarike i bilaga VI till den förordningen] tillämpa bestämmelserna i kapitel 1 i avdelning III till förordningen med avseende på henne?</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000053">
                     <para style="33Marge0doubleretrait" id="B150000070">3.<emphasis role="tab" id="B400000030"/>a)<emphasis role="tab" id="B400000031"/>Är den vida definitionen av en anställd person i domen Dodl och Oberhollenzer (C‑543/03, EU:C:2005:364) tillämplig avseende artiklarna 19–22 i förordningen, när personen helt har slutat förvärvsarbeta innan denne flyttade till en annan medlemsstat, utan att beakta den åtskillnad som gjorts i kapitel 1 i avdelning III mellan, å ena sidan, anställda och egenföretagare och, å andra sidan, arbetslösa personer?</para>
                     <blockquote id="B010000054">
                        <para style="16Margeretrait1" id="B150000071">b)<emphasis role="tab" id="B400000032"/>Om den är tillämplig, har då en sådan person rätt att överföra förmånen i enlighet med antingen artikel 19 eller artikel 22 i förordning nr 1408/71? Syftar artikel 22.1 b till att förhindra att en sökandes rätt till den del i invalidpensionen som avser vård vägras denne genom ett bosättningskrav som införts i nationell lagstiftning avseende bosättning i en annan medlemsstat?”</para>
                     </blockquote>
                  </blockquote>
               </blockquote>
               <blockquote id="B010000055">
                  <title id="B210000024">
                     <number>25.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="B150000072">Linda Tolley, den norska regeringen och Förenade kungarikets regering samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Samtliga dessa, förutom den norska regeringen, var även representerade vid förhandlingen den 8 juni 2016.</para>
               </blockquote>
            </section>
            <section id="B000000005">
               <title style="03Titre1" id="B200000005">
                  <number>IV –</number>
                  <titlecontent id="B300000005">
                     <emphasis role="bold" id="B400000033">Bedömning</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <section id="B000000006">
                  <title style="04Titre2" id="B200000006">
                     <number>A –</number>
                     <titlecontent id="B300000006">
                        <emphasis role="italc" id="B400000034">Inledande anmärkningar</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000056">
                     <title id="B210000025">
                        <number>26.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000073">Det nationella målet rör frågan huruvida Linda Tolley efter att ha bosatt sig i Spanien hade rätt att på den brittiska institutionens bekostnad behålla den del av invalidpensionen som avser vård som hon började uppbära innan hon flyttande.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000057">
                     <title id="B210000026">
                        <number>27.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000074">Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) vill för det första få klarhet i om förmånen korrekt kan klassificeras som en förmån vid invaliditet, trots att domstolen tidigare funnit att den utgör en förmån vid sjukdom.<footnote role="fNote" id="B110000006">
                           <number>8</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000075"> –	Dom av den 18 oktober 2007, kommissionen/parlamentet och rådet (C‑299/05, EU:C:2007:608, punkt 68).</para>
                        </footnote> Om det förhåller sig på det sättet har Linda Tolley rätt att överföra förmånen i enlighet med artikel 10 i förordning nr 1408/71, vilken utgör hinder mot att uppställa ett krav på bosättning för att få rätt till de förmåner som anges där. Bland dessa återfinns förmåner vid invaliditet, men inte förmåner vid sjukdom.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000058">
                     <title id="B210000027">
                        <number>28.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000076">Den hänskjutande domstolen vill för det andra få klarhet i om Linda Tolley, även om det antas att den del av invalidpensionen som avser vård utgör en förmån vid sjukdom, ändå kunde överföra förmånen efter det att hon bosatt sig i Spanien på grundval av artikel 19.1 och/eller artikel 22.1 b i den förordningen. I det avseendet har den hänskjutande domstolen först begärt vissa förtydliganden, i enlighet med lagvalsreglerna i artikel 13.2 i nämnda förordning, när det gäller vilken lagstiftning som är tillämplig på henne efter utflyttningen.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000059">
                     <title id="B210000028">
                        <number>29.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000077">Innan jag påbörjar prövningen av dessa frågor, anser jag att det är lämpligt att undersöka om Linda Trolley ingår i den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för förordningen, eftersom Förenade kungarikets regering under förhandlingen bestred att hon har ställning som ”anställd eller egenföretagare” (nedan kallat ”arbetstagare”) i den mening som avses i artikel 1a i förordning nr 1408/71.</para>
                  </blockquote>
               </section>
               <section id="B000000007">
                  <title style="04Titre2" id="B200000007">
                     <number>B –</number>
                     <titlecontent id="B300000007">
                        <emphasis role="italc" id="B400000035">Personer som omfattas av förordning nr 1408/71</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000060">
                     <title id="B210000029">
                        <number>30.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000078">Enligt artikel 2.1 i förordning nr 1408/71 gäller denna förordning ”anställda och egenföretagare … som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater.”</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000061">
                     <title id="B210000030">
                        <number>31.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000079">Det har inte bestritts att Linda Tolley omfattades av lagstiftningen i Förenade kungariket,<footnote role="fNote" id="B110000007">
                           <number>9</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000080"> –	Enligt artikel 1 j i förordning nr 1408/71 avses med beteckningen lagstiftning i förordningen samtliga lagar och andra författningar om grenar av och system för social trygghet och särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner.</para>
                        </footnote> eftersom hon varit ansluten till den medlemsstatens system för social trygghet och tidigare hade inbetalat avgifter där.<footnote role="fNote" id="B110000008">
                           <number>10</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000081"> –	Villkoren för anlutning till det nationella systemet för social trygghet regleras i nationell rätt (se bland annat dom av den 12 juli 1979, Brunori (266/78, EU:C:1979:200, punkterna 5 och 6), dom av den 7 juli 2005, van Pommeren‑Bourgondiën (C‑227/03, EU:C:2005:431, punkt 33), och dom av den 19 mars 2015, Kik (C‑266/13, EU:C:2015:188, punkt 51)).</para>
                        </footnote>
                     </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000062">
                     <title id="B210000031">
                        <number>32.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000082">Däremot har Förenade kungarikets regering gjort gällande att Linda Tolley inte har ställning som arbetstagare, i den mening som avses i artikel 1 a i förordning nr 1408/71. För det första omfattas hon inte av punkt i) i den bestämmelsen, eftersom hon vid tidpunkten då hon bosatte sig i Spanien inte var försäkrad genom något system för social trygghet som var tillämpligt på arbetstagare. För det andra omfattas hon inte av punkt ii i nämnda bestämmelse, eftersom tillämpningsområdet för förordningen enligt bilaga I, punkt I, rubriken ”Förenade kungariket”, i förordningen är begränsat till personer som utövar avlönad verksamhet.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000063">
                     <title id="B210000032">
                        <number>33.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000083">Det ska i detta avseende påpekas att det av domen Martínez Sala<footnote role="fNote" id="B110000009">
                           <number>11</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000084"> –	Dom av den 12 maj 1998 (C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 36). Se även, bland annat, dom av den 7 juni 2005, Dodl et Oberhollenzer (C‑543/03, EU:C:2005:364, punkt 30), och dom av den 10 mars 2011, Borger (C‑516/09, EU:C:2011:136, punkt 28).</para>
                        </footnote> och efterföljande praxis framgår att en person är arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71 ”då han är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad, om så bara mot en enda risk, enligt ett allmänt eller särskilt system för social trygghet som anges i artikel 1 a i den förordningen, oavsett om ett anställningsförhållande föreligger”.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000064">
                     <title id="B210000033">
                        <number>34.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000085">En person kan således anses som arbetstagare även om han inte är yrkesverksam och den förmån som han begärt varken sammanhänger med en tidigare anställning eller med en risk mot vilken han är försäkrad.<footnote role="fNote" id="B110000010">
                           <number>12</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000086"> –	I till exempel domen Dodl och Oberhollenzer (dom av den 7 juni 2005 (C‑543/03, EU:C:2005:364, punkterna 32–34)), fann domstolen att de personer som begärt österrikiska familjeförmåner ska anses som arbetstagare, förutsatt att den nationella domstolen bekräftar att de är anslutna till den österrikiska sjukförsäkringen.</para>
                        </footnote>
                     </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000065">
                     <title id="B210000034">
                        <number>35.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000087">Inom ramen för det nationella målet fann såväl Upper Tribunal (domstol i andra instans) som Court of Appeal (England &amp; Wales) (appellationsdomstol) att Linda Tolley ska anses som arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71, eftersom hon enligt lagstiftningen i Förenade kungariket fortfarande är försäkrad mot en av de risker som anges i artikel 4.1 i förordningen, nämligen risken för ålderdom som anges i punkt c i den bestämmelsen.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000066">
                     <title id="B210000035">
                        <number>36.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000088">Det kan närmare bestämt konstateras att nämnda domstolar fann att Linda Tolley omfattades av artikel 1 a första strecksatsen punkt ii i nämnda förordning, eftersom hon var försäkrad enligt ett system för social trygghet som gäller för samtliga medborgare och hon kan identifieras som anställd genom det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras.<footnote role="fNote" id="B110000011">
                           <number>13</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000089"> –	Se Secretary of State for Work and Pensions mot LT (DLA) [2012] UKUT 282 (AAC) och Tolley mot The Secretary of State for Work and Pensions [2013] EWCA Civ 1471.</para>
                        </footnote>
                     </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000067">
                     <title id="B210000036">
                        <number>37.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000090">Såsom framgår av beslutet om hänskjutande avser inte Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) att ifrågasätta den slutsatsen.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000068">
                     <title id="B210000037">
                        <number>38.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000091">Linda Tolley ska följaktligen betecknas som arbetstagare, trots den omständigheten att hon ännu inte hade rätt till ålderspension.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000069">
                     <title id="B210000038">
                        <number>39.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000092">Domstolen fann i domen Dumont de Chassart<footnote role="fNote" id="B110000012">
                           <number>14</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000093"> –	Dom av den 21 februari 2013 (C‑619/11, EU:C:2013:92, punkterna 27–29). Av beslutet om hänskjutande framgår att Linda Tolley kan ha haft rätt till allmän ålderspension beroende på huruvida hon uppfyllde avgiftsvillkoren när hon uppnådde pensionsåldern. Förenade kungarikets regering anser således att rätten till en sådan pension enbart kunde uppkomma i framtiden och var hypotetisk, eftersom Linda Tolley inte kan anses vara försäkrad mot risken för ålderdom. Den hänskjutande domstolen har emellertid anfört att sistnämnda var försäkrad mot den risken. Denna bedömning kan inte ifrågasättas, eftersom frågan om en person är försäkrad enligt ett system för social trygghet regleras i lagstiftningen i den berörda medlemsstaten (se fotnot 11 i förevarande förslag till avgörande).</para>
                        </footnote> att en person även i ett sådant fall har ställning som arbetstagare, eftersom han hade haft rätt till pension om han hade varit vid liv fram till pensionsåldern. Mer allmänt framgår av rättspraxis att ställningen som arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71 inte är beroende av om den risk mot vilken en person är försäkrad förverkligas.<footnote role="fNote" id="B110000013">
                           <number>15</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000094"> –	Dom av den 10 mars 2011, Borger (C‑516/09, EU:C:2011:136, punkt 30).</para>
                        </footnote>
                     </para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000070">
                     <title id="B210000039">
                        <number>40.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000095">Denna bedömning ändras inte av bilaga I, punkt I, rubriken ”Förenade kungariket”, i den förordningen. I detta avseende räcker det att notera att denna bilaga endast är relevant vid tillämpningen av artikel 1 a andra strecksatsen punkt ii i den förordningen. Enligt de domstolar som avgjorde det nationella målet omfattades emellertid den situation i vilken Linda Tolley befann sig av första strecksatsen i den punkten.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="B010000071">
                     <title id="B210000040">
                        <number>41.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000096">Min bedömning grundar sig följaktligen på antagandet att den berörda parten ingår i den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71.</para>
                  </blockquote>
               </section>
               <section id="B000000008">
                  <title style="04Titre2" id="B200000008">
                     <number>C –</number>
                     <titlecontent id="B300000008">
                        <emphasis role="italc" id="B400000036">Klassificering av den del av invalidpensionen som avser vård (första frågan)</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <blockquote id="B010000072">
                     <title id="B210000041">
                        <number>42.</number>
                     </title>
                     <para style="01PointAltN" id="B150000097">Den hänskjutande domstolen vill genom den första frågan få klarhet i huruvida klassificeringen av den del av invalidpensionen som avser vård som förmån vid sjukdom i den mening som avses i artikel 4.1 a i förordning nr 1408/71 som följer av domen kommissionen/parlamentet och rådet<footnote role="fNote" id="B110000014">
                           <number>16</number>
                           <para style="footnotetext" id="B150000098"> –	Dom av den 18 oktober 2007 (C‑299/05, EU:C:2007:608, punkt 68).</para>
                        </footnote> ska ifrågasättas av den anledningen att den syftar till att varaktigt och permanent täcka en risk.</para>
                  </blockquote>
                  <section id="B000000009">
                     <title style="05Titre3" id="B200000009">
                        <number>1.</number>
                        <titlecontent id="B300000009">Upptagande till sakprövning</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000073">
                        <title id="B210000042">
                           <number>43.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000099">Förenade kungarikets regering har inledningsvis gjort gällande att svaret på den frågan redan följer av ovannämnda dom. De unionsrättsliga bestämmelser som det begärts tolkning av utgör således en så kallad acte éclairé i den mening som avses i domen i målet Cilfit m.fl.<emphasis role="suprscpt" id="B400000037">.</emphasis>
                           <footnote role="fNote" id="B110000015">
                              <number>17</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000100"> –	Dom av den 6 oktober 1982 (283/81, EU:C:1982:335, punkt 21).</para>
                           </footnote> Den första frågan kan därför enligt min mening inte tas upp till prövning.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000074">
                        <title id="B210000043">
                           <number>44.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000101">Denna argumentation tycks enligt min mening vara grundad på en förväxling mellan dels den skyldighet som åligger domstolar mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel att begära ett förhandsavgörande av domstolen när en fråga om tolkning av unionsrätten har uppkommit vid den, dels frågan om en sådan tolkningsfråga kan upptas till sakprövning. Enligt teorin om acte eclairé som fastställs i domen Cilfit m.fl. finns endast ett undantag från ovannämnda skyldighet.<footnote role="fNote" id="B110000016">
                              <number>18</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000102"> –	Se bland annat dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. (283/81, EU:C:1982:335, punkt 21), och dom av den 1 oktober 2015, Doc Generici (C‑452/14, EU:C:2015:644, punkt 43 och där angiven rättspraxis).</para>
                           </footnote> Den påverkar däremot inte frågan om en tolkningsfråga kan upptas till sakprövning.<footnote role="fNote" id="B110000017">
                              <number>19</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000103"> –	I dom av den 27 mars 1963, Da Costa m.fl. (28/62–30/62, EU:C:1963:6), till vilken Förenade kungarikets regering hänvisat, konstaterade domstolen att den redan i en tidigare dom hade prövat en fråga som är identisk med den tolkningsfråga som ställts till den och slog inte fast att den inte kunde upptas till sakprövning, utan hänvisade den nationella domstolen till den domen.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000075">
                        <title id="B210000044">
                           <number>45.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000104">Tvärtom, är de nationella domstolarna, även om det redan finns en praxis vid EU-domstolen som avgör den aktuella rättsfrågan, fullt fria att vända sig till domstolen.<footnote role="fNote" id="B110000018">
                              <number>20</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000105"> –	Se dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. (283/81, EU:C:1982:335, punkt 15), och dom av den 17 juli 2014, Torresi (C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 32).</para>
                           </footnote> Den omständigheten att domstolen redan har tolkat de bestämmelser vars tolkning begärs innebär inte att den inte kan pröva dem på nytt.<footnote role="fNote" id="B110000019">
                              <number>21</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000106"> –	Dom av den 17 juli 2014, Torresi (C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 32 och där angiven rättspraxis).</para>
                           </footnote> De nationella domstolarna kan således inte berövas möjligheten att genom att framställa en begäran om förhandsavgörande begära att domstolen ändrar sin rättspraxis.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000010">
                     <title style="05Titre3" id="B200000010">
                        <number>2.</number>
                        <titlecontent id="B300000010">I sak</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000076">
                        <title id="B210000045">
                           <number>46.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000107">Av domstolens rättspraxis följer att skillnaden mellan de olika slagen av sociala trygghetsförmåner grundar sig på karaktären hos den risk som varje förmån avser att täcka.<footnote role="fNote" id="B110000020">
                              <number>22</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000108"> –	Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2006, De Cuyper (C‑406/04, EU:C:2006:491, punkt 27).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000077">
                        <title id="B210000046">
                           <number>47.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000109">I domen kommissionen/parlamentet och rådet klassificerade domstolen den del av invalidpensionen som avser vård som en förmån vid sjukdom huvudsakligen av det skälet att syftet med förmånen är att hjälpa en funktionshindrad person att så långt möjligt övervinna sitt handikapp vid utförandet av vardagssysslor.<footnote role="fNote" id="B110000021">
                              <number>23</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000110"> –	Dom av den 18 oktober 2007 (C‑299/05, EU:C:2007:608, punkterna 66–68).</para>
                           </footnote> Det har inte bestritts att förmånen vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet eftersträvade samma syfte.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000078">
                        <title id="B210000047">
                           <number>48.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000111">Den hänskjutande domstolen har i huvudsak ifrågasatt en sådan klassificering av det skälet att nämnda bidrag har liknande egenskaper som de förmåner som anges i artikel 10 i förordning nr 1408/71, eftersom de beviljas i form av förmåner som betalas ut under en längre tid eller förmåner som betalas ut i form av engångsbelopp när det gäller bestående tillstånd.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000079">
                        <title id="B210000048">
                           <number>49.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000112">Linda Tolleys ombud framhöll att han i målet vid den nationella domstolen inte ifrågasatt klassificeringen av den del av invalidpensionen som avser vård som förmån vid sjukdom och framförde även vissa argument som talar för en klassificering av denna som förmån vid invaliditet i den mening som avses i artikel 4.1 b i den förordningen. Framför allt stöds detta synsätt av domen Stewart<footnote role="fNote" id="B110000022">
                              <number>24</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000113"> –<emphasis role="tab" id="B400000038"/>Dom av den 21 juli 2011 (C‑503/09, EU:C:2011:500, punkt 37).</para>
                           </footnote> där domstolen framhöll den tillfälliga karaktären av förmåner vid sjukdom. Linda Tolleys ombud påpekade dessutom att det mål som gav upphov till domen kommissionen/parlamentet och rådet<footnote role="fNote" id="B110000023">
                              <number>25</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000114"> –	Dom av den 18 oktober 2007 (C‑299/05, EU:C:2007:608).</para>
                           </footnote> avsåg skiljelinjen mellan sociala trygghetsförmåner och särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner. Domstolen uppmandes således inte att dra en gräns mellan förmåner vid sjukdom och förmåner vid invaliditet.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000080">
                        <title id="B210000049">
                           <number>50.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000115">Dessa överväganden motiverar enligt min mening inte att domstolen frångår den klassificering av den del av invalidpensionen som avser vård som fastställts i den domen.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000081">
                        <title id="B210000050">
                           <number>51.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000116">För det första framgår visserligen av domen Stewart<footnote role="fNote" id="B110000024">
                              <number>26</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000117"> –	Dom av den 21 juli 2011 (C‑503/09, EU:C:2011:500, punkterna 37 och 38).</para>
                           </footnote> att en förmån vid sjukdom i allmänhet täcker den risk som är knuten till ett sjukdomstillstånd som innebär ett tillfälligt avbrott i en persons verksamhet, medan en förmån vid invaliditet täcker risken för oförmögenhet när det är troligt att denna kommer att bli permanent eller varaktig.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000082">
                        <title id="B210000051">
                           <number>52.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000118">Den slutsasen kan emellertid inte innebära att den period som den aktuella förmånen avser att täcka ska upphöjas till ett avgörande kriterium vid klassificeringen av denna. Domstolen fann i det avseendet i domen kommissionen/parlamentet och rådet<footnote role="fNote" id="B110000025">
                              <number>27</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000119"> –	Dom av den 18 oktober 2007 (C‑299/05, EU:C:2007:608, punkt 63). Den bedömningen hänförde sig till den svenska invaliditetsersättningen som också var föremål för talan om ogiltigförklaring som gav upphov till den domen.</para>
                           </footnote> att ett sådant kriterium inte är relevant, eftersom varaktigheten av den oförmåga som en förmån vid invaliditet avser att täcka, som den klassificerade som en förmån vid sjukdom, inte var av sådan karaktär att den kunde ändra dess syfte.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000083">
                        <title id="B210000052">
                           <number>53.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000120">På samma sätt noterade domstolen i domen da Silva Martins<footnote role="fNote" id="B110000026">
                              <number>28</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000121"> –	Dom av den 30 juni 2011 (C‑388/09, EU:C:2011:439, punkt 48)</para>
                           </footnote> att ”förmåner till täckande av risken för vård- och omsorgsbehov – vilket oftast är ett långsiktigt behov –, till skillnad från sjukförmåner i egentlig mening, i princip inte är avsedda att utbetalas kortsiktigt”. Ändå fann domstolen att den varaktiga karaktären av en vård- och omsorgsersättning inte kan ifrågasätta dess klassificering som förmån vid sjukdom trots att förmåner till täckande av risken för vård- och omsorgsbehov i detta avseende i viss mån kan likna förmåner vid invaliditet och ålderdom.<footnote role="fNote" id="B110000027">
                              <number>29</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000122"> –	Dom av den 30 juni 2011, da Silva Martins (C‑388/09, EU:C:2011:439, punkt 48).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000084">
                        <title id="B210000053">
                           <number>54.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000123">För det andra prövade domstolen visserligen inte uttryckligen skillnaden mellan förmåner vid sjukdom och vid invaliditet i domen kommissionen/parlamentet och rådet,<footnote role="fNote" id="B110000028">
                              <number>30</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000124"> –	Dom av den 18 oktober 2007 (C‑299/05, EU:C:2007:608).</para>
                           </footnote> men den tog ställning till denna fråga i domen Molenaar.<footnote role="fNote" id="B110000029">
                              <number>31</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000125"> –	Dom av den 5 mars 1998 (C‑160/96, EU:C:1998:84).</para>
                           </footnote> Domstolen ansåg att vårdbidrag som utbetalas under en lång tid utgör en förmån vid sjukdom, bland annat av det skälet att det avsåg att uppnå en generell förbättring av vårdbehövande personers levnadsstandard, genom att de merkostnader som föranleds av deras vårdbehov kompenseras.<footnote role="fNote" id="B110000030">
                              <number>32</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000126"> –	Dom av den 5 mars 1998, Molenaar (C‑160/96, EU:C:1998:84, punkterna 22–25). Se även dom av den 8 juli 2004, Gaumain‑Cerri och Barth (C‑502/01 och C‑31/02, EU:C:2004:413, punkterna 19 och 20).</para>
                           </footnote> På samma grundval förbehöll domstolen denna klassificering för jämförbara förmåner bland annat i domarna Jauch<footnote role="fNote" id="B110000031">
                              <number>33</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000127"> –	Dom av den 8 mars 2001 (C‑215/99, EU:C:2001:139, punkt 28).</para>
                           </footnote> och Hosse.<footnote role="fNote" id="B110000032">
                              <number>34</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000128"> –	Dom av den 21 februari 2006 (C‑286/03, EU:C:2006:125, punkt 48). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2007, kommissionen/parlamentet och rådet (C‑299/05, EU:C:2007:608, punkt 61), och dom av den 30 juni 2011, da Silva Martins (C‑388/09, EU:C:2011:439, punkterna 43–48).</para>
                           </footnote> Den del av invalidpension som avser vård eftersträvar emellertid också ett sådant syfte.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000085">
                        <title id="B210000054">
                           <number>55.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000129">Eftersom förordning nr 1408/71 inte heller innehåller några bestämmelser som särskilt avser förmåner till täckande av risken för vård- och omsorgsbehov medför domstolens beslut att betrakta dessa som förmåner vid sjukdom, även om de utbetalas långsiktigt, enligt min mening vissa fördelar vad beträffar rättssäkerhet och insyn.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000086">
                        <title id="B210000055">
                           <number>56.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000130">Jag vill i detta avseende framhålla att det i medlemsstaternas nationella lagstiftning föreskrivs en mängd olika vård- och omsorgsförmåner, vissa av dem har egenskaper som liknar förmåner vid invaliditet, medan andra snarare liknar förmåner vid ålderdom eller familjeförmåner. Fastställandet av en anknytning från fall till fall mellan varje vård- och omsorgsförmån och en viss gren av social trygghet skulle inte enbart riskera att komplicera klassificeringen av vård- och omsorgsförmåner, utan även innebära att resultatet inte skulle kunna förutses, och därmed påverka rättssäkerheten.<footnote role="fNote" id="B110000033">
                              <number>35</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000131"> –	Se i detta avseende Jorens, Y., m.fl., ”Coordination of Long‑term Care Benefits – current situation and future prospects”, Think Tank Report 2011, <emphasis role="italc" id="B400000039">Training and Reporting on European Social Security,</emphasis> tillgänglig på webbplatsen: http://www.tress‑network.org/EUROPEAN%20RESOURCES/EUROPEANREPORT/trESSIII_ThinkTankReport‑LTC_20111026FINAL_amendmentsEC‑FINAL.pdf, s. 41 och s. 42.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000087">
                        <title id="B210000056">
                           <number>57.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000132">Jag anser således att den del av invalidpensionen som avser vård utgör en förmån vid sjukdom. Den omfattas följaktligen inte av det materiella tillämpningsområdet för artikel 10 i förordning nr 1408/71 och kan således inte överföras.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
               </section>
               <section id="B000000011">
                  <title style="04Titre2" id="B200000011">
                     <number>D –</number>
                     <titlecontent id="B300000011">
                        <emphasis role="italc" id="B400000040">Bestämmande av tillämplig lag (andra frågan)</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <section id="B000000012">
                     <title style="05Titre3" id="B200000012">
                        <number>1.</number>
                        <titlecontent id="B300000012">Inledande synpunkter</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000088">
                        <title id="B210000057">
                           <number>58.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000133">Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i vilken nationell lagstiftning som Linda Tolley omfattades av vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet enligt lagvalsreglerna i artikel 13.2 i förordning nr 1408/71. Den hänskjutande domstolen frågar sig närmare bestämt om lagstiftningen i Förenade kungariket inte längre är tillämplig på den berörda parten i den mening som avses i artikel 13.2 f i den förordningen efter det att hon bosatt sig i Spanien, med följden att hon omfattades av den spanska lagstiftningen.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000089">
                        <title id="B210000058">
                           <number>59.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000134">Jag finner det lämpligt att först klargöra de konsekvenser som domstolens svar har på den frågan.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000090">
                        <title id="B210000059">
                           <number>60.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000135">För det första, för det fall lagstiftningen i Förenade kungariket fortsatte att gälla för Linda Tolley, är lagvalsregeln i artikel 13.2 f i nämnda förordning inte tillämplig. Det ska i det fallet anses att den berörda parten fortsatte att omfattas av den lagstiftningen enligt en av lagvalsreglerna i artikel 13.2 a–e i samma förordning.<footnote role="fNote" id="B110000034">
                              <number>36</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000136"> –	I beslutet om hänskjutande anges inte vad Linda Tolleys tidigare inbetalningar till socialförsäkringen avsett.</para>
                           </footnote> Förenade kungariket skulle följaktligen onekligen utgöra ”behörig stat” i den mening som avses i artikel 22.1 b i samma förordning. Det skulle av det skälet åligga medlemsstaten att fortsätta att utbetala den del i invalidpensionen som avser vård till Linda Tolley efter det att hon bosatt sig i Spanien (förutsatt att hon fått tillstånd, vilket jag kommer att återkomma till nedan).</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000091">
                        <title id="B210000060">
                           <number>61.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000137">För det andra, för det fall lagstiftningen i Förenade kungariket inte längre gällde för Linda Tolley, skulle hon enligt artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71 omfattas av det spanska sociala trygghetssystemet. Då ska det dessutom fastställas om Förenade kungariket därmed inte längre är ”behörig stat” i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordningen och att den berörda parten inte kunde åberopa den, eller om den bestämmelsen ändå kan tillämpas i den mån Förande kungariket fortfarande är ”behörig stat” i den mening som avses i denna bestämmelse av det skälet att lagstiftningen i den medlemsstaten var tillämplig vid tidpunkten för ansökan om förmånen med avseende på vilken överföring har begärts.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000092">
                        <title id="B210000061">
                           <number>62.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000138">För övrigt framgår varken av beslutet om hänskjutande eller av de yttranden som avgetts till domstolen om det i den spanska lagstiftingen vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet föreskrevs förmåner till täckande av risken för den del i invalidpensionen som avser vård.<footnote role="fNote" id="B110000035">
                              <number>37</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000139"> –	Såvitt jag vet inleddes först från och med den 1 januari 2007 successivt införandet av en bestämmelse om rätt till vård- och omsorgsersättning i den spanska lagstiftningen genom lag 39/2006 av den 14 december 2006 avseende främjande av personlig autonomi och omsorg för vårdbehövande personer (BOE nr 299, 15 december 2006, s. 44142). Det ankommer dock slutligen på den hänskjutande domstolen att göra den bedömningen.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000013">
                     <title style="05Titre3" id="B200000013">
                        <number>2.</number>
                        <titlecontent id="B300000013">Begreppet lagstiftning i den mening som avses i artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000093">
                        <title id="B210000062">
                           <number>63.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000140">Den hänskjutande domstolen anser det vara oklart huruvida begreppet lagstiftning i den mening som avses i artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71 avser all lagstiftning på området för social trygghet eller enbart lagstiftning avseende den förmån som den berörda parten vill komma i åtnjutande av. Den hänskjutande domstolen har framfört allt frågat sig om bibehållandet av en eventuell rätt till ålderpension på bekostnad av institutionen i Förenade kungariket innebär att det i det nationella målet inte kan fastställas att lagstiftningen i den medlemsstaten har upphört att gälla för Linda Tolley i den mening som avses i denna bestämmelse.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000094">
                        <title id="B210000063">
                           <number>64.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000141">I detta avseende verkar det enligt min mening vara lämpligt att från början skilja på frågan om bestämmande av tillämplig lagstiftning och frågan om förvärvade rättigheter ska bibehållas.<footnote role="fNote" id="B110000036">
                              <number>38</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000142"> –	Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 1986, Ten Holder (302/84, EU:C:1986:242, punkt 22), och dom av den 10 juli 1986, Luijten (60/85, EU:C:1986:307, punkt 15).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000095">
                        <title id="B210000064">
                           <number>65.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000143">Bestämmandet av lagstiftningen i en medlemsstat (nedan kallad behörig stat eller anslutningsstat) som tillämplig lagstiftning innebär att systemet för social trygghet i den medlemsstaten är tillämpligt på den berörda arbetstagaren. I förekommande fall betalar arbetstagaren in sociala avgifter där och/eller har rätt till förmåner där om en av de risker som systemet täcker infaller. Enligt principen om att lagstiftningen i endast en medlemsstat är tillämplig som fastställs i artikel 13.1 i förordning nr 1408/71 omfattas en arbetstagare av den nationella lagstiftningen om social trygghet i endast en medlemsstat.<footnote role="fNote" id="B110000037">
                              <number>39</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000144"> –	Varje medlemsstat har emellertid rätt att på vissa villkor bevilja arbetstagare som är anslutna till det sociala trygghetssystemet i en annan medlemsstat sociala trygghetsförmåner (se, bland annat, dom av den 20 maj 2008, Bosmann (C‑352/06, EU:C:2008:290, punkt 31), dom av den 12 juni 2012, Hudzinski och Wawrzyniak (C‑611/10 och C‑612/10, EU:C:2012:339, punkt 68), och dom av den 11 september 2014, B. (C‑394/13, EU:C:2014:2199, punkt 28)). Dessutom utgör inte principen om att lagstiftningen i endast en medlemsstat är tillämplig hinder mot att en arbetstagare som är obligatoriskt ansluten till bosättningsstatens sociala trygghetssystem, bibehåller sin frivilliga anslutning till det sociala trygghetssystemet i den medlemsstat där han senast varit anställd med avseende på grenar till vilka han inte längre är obligatoriskt ansluten (dom av den 7 juli 2005, van Pommeren‑Bourgondiën (C‑227/03, EU:C:2005:431, punkterna 36–38)).</para>
                           </footnote> Enligt detta synsätt syftar artikel 13.2 i den förordningen dels till att förhindra en samtidig tillämpning av ett antal nationella lagstiftningssystem och därav följande komplikationer, dels till att förhindra att en arbetstagare berövas skydd på området för social trygghet på grund av att det saknas lagstiftning som är tillämplig på honom eller henne.<footnote role="fNote" id="B110000038">
                              <number>40</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000145"> –	Se, bland annat, dom av den 7 juli 2005, van Pommeren‑Bourgondiën (C‑227/03, EU:C:2005:431, punkt 34 och där angiven rättspraxis).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000096">
                        <title id="B210000065">
                           <number>66.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000146">Bibehållandet av förvärvade rättigheter gäller främst bibehållandet av rätten till en social trygghetsförmån efter det att en arbetstagare bosatt sig i en annan medlemsstat än den där han enligt lagstiftningen i den medlemsstaten redan har förvärvat (eller står i begrepp att förvärva) rätten till en sådan förmån.<footnote role="fNote" id="B110000039">
                              <number>41</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000147"> –	Särskilt en person som arbetar i medlemsstaten (eller successivt i flera medlemsstater) förvärvar där typiskt sett pensionsrättigheter som denne bibehåller när han bosätter sig i en annan medlemsstat. Artikel 17a i förordning nr 1408/71 avser ett sådant fall, eftersom den är tillämplig på personer som samtidigt som de omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten, har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000097">
                        <title id="B210000066">
                           <number>67.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000148">Flera bestämmelser i förordning nr 1408/71 syftar således till att säkerställa att rättigheter som redan har förvärvats, eller som en arbetstagare står i begrepp att förvärva, kvarstår även om arbetstagaren omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat efter utflyttningen. Särskilt i artikel 10 i den förordningen föreskrivs att rätten till bland annat kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom ska bibehållas. Vad beträffar förmåner vid sjukdom föreskrivs i artiklarna 19 och 22.1 b i nämnda förordning enligt min mening också en sådan rättighet.<footnote role="fNote" id="B110000040">
                              <number>42</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000149"> –	Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Kuusijärvi (C‑275/96, EU:C:1997:613, punkt 65) och generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Stewart (C‑503/09, EU:C:2011:159, punkt 47).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000098">
                        <title id="B210000067">
                           <number>68.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000150">En arbetstagare kan således vara ansluten till det sociala trygghetssystemet i en medlemsstat samtidigt som han uppbär en viss förmån i en annan medlemsstat i vilken han inte är försäkrad på grundval av rättigheter som tidigare förvärvats i sistnämnda medlemsstat. När systemet för social trygghet i anslutningsmedlemsstaten även försäkrar den risk som täcks av den förmånen utgör bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande av förmåner i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen hinder mot att uppbära flera förmåner av samma karaktär som hänför sig till samma försäkringsperiod.<footnote role="fNote" id="B110000041">
                              <number>43</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000151"> –	Se, särskilt, artiklarna 12, 46a, 46b, 46c och 76 i förordning nr 1408/71 och artiklarna 7–10 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71 (EGT L 74, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000099">
                        <title id="B210000068">
                           <number>69.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000152">Lagstiftaren har således undanröjt all oklarhet i detta avseende efter antagandet av förordning nr 883/2004 där det i artikel 11.3 e, som innehåller samma bestämmelser som artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71, uttryckligen föreskrivs att lagvalsregeln i denna bestämmelse är tillämplig ”utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning enligt vilka [den berörda] personen har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater”.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000100">
                        <title id="B210000069">
                           <number>70.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000153">Mot bakgrund av dessa överväganden anser jag att lagstiftningen i en medlemsstat ”upphör att gälla” för en arbetstagare i den mening som avses i artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71 när arbetstagaren förlorar sin anslutning till det sociala trygghetssystemet i den medlemsstaten, oavsett om han bibehåller de rättigheter som redan förvärvats eller som han står i begrepp att förvärva.<footnote role="fNote" id="B110000042">
                              <number>44</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000154"> –	Såsom generaladvokaten Jacobs påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Kuusijärvi (C‑275/96, EU:C:1997:613, punkt 54), ”innebär det förhållandet att lagstiftningen i det … [land där en person senast var anställd] upphör att vara tillämplig inte nödvändigtvis, eller ens i normalfallet, att den personen samtidigt förlorar rätten … [att behålla en förmån som han hade rätt till i den medlemsstaten].”</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000101">
                        <title id="B210000070">
                           <number>71.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000155">Den omständigheten att Linda Tolley fortsatte att vara försäkrad mot risken för ålderdom i Förenade kungariket utgör inte hinder mot att rätten i den medlemsstaten upphört att gälla för henne i den mening som avses i artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000014">
                     <title style="05Titre3" id="B200000014">
                        <number>3.</number>
                        <titlecontent id="B300000014">Den tidpunkt från och med vilken lagstiftningen i Förenade kungariket upphört att gälla för Linda Tolley</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000102">
                        <title id="B210000071">
                           <number>72.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000156">Enligt artikel 10b i förordning nr 574/72 ska den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla fastställas av den medlemsstaten.<footnote role="fNote" id="B110000043">
                              <number>45</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000157"> –	Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 maj 2001, kommissionen/Belgien (C‑347/98, EU:C:2001:236, punkt 31).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000103">
                        <title id="B210000072">
                           <number>73.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000158">I bilaga VI, rubriken ”Förande kungariket”, punkt 19, i förordning nr 1408/71 anges främst att lagstiftningen i den medlemsstaten upphör att gälla för en person i den mening som avses i artikel 13.2 f i den förordningen när den sista av de händelser som anges där äger rum.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000104">
                        <title id="B210000073">
                           <number>74.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000159">Förenade kungarikets regering har anfört att lagstiftningen upphörde att gälla för Linda Tolley dagen efter det att hon bosatte sig i Spanien enligt nämnda punkt 19 a (det vill säga under år 2002).</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000105">
                        <title id="B210000074">
                           <number>75.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000160">Däremot har Linda Tolleys ombud gjort gällande att den tidpunkt vid vilken lagstiftningen i Förenade kungariket upphörde att gälla motsvarar dagen efter den sista dagen i perioden då hon uppbar den del av invalidförmånen som avser vård som började utbetalas innan hon flyttande enligt punkt 19 c i) (det vill säga under 2007). Han har i detta avseende anfört att Linda Tolley fortsatte att uppbära förmånen under perioden 2002–2007, även om Secretary of State senare fann att hon inte längre hade rätt till den för den perioden enligt lagstiftningen i Förenade kungariket.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000106">
                        <title id="B210000075">
                           <number>76.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000161">I likhet med kommissionen anser jag att eftersom den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla för en person ska fastställas enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstaten ankommer det på den hänskjutande domstolen att avgöra om den situation som Linda Tolley befinner sig i regleras i punkt 19 a eller i punkt 19 c, rubriken ”Förenade kungariket”, i bilaga VI till förordning nr 1408/71.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
               </section>
               <section id="B000000015">
                  <title style="04Titre2" id="B200000015">
                     <number>E –</number>
                     <titlecontent id="B300000015">
                        <emphasis role="italc" id="B400000041">Bibehållande av rätten till den del av invalidpensionen som avser vård på grundval av artikel 19.1 och/eller artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 (tredje frågan)</emphasis>
                     </titlecontent>
                  </title>
                  <section id="B000000016">
                     <title style="05Titre3" id="B200000016">
                        <number>1.</number>
                        <titlecontent id="B300000016">Inledande synpunkter</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000107">
                        <title id="B210000076">
                           <number>77.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000162">Den hänskjutande domstolen vill genom den tredje frågan få klarhet i om Linda Tolley, såvida lagstiftningen i Förenade kungariket upphört att gälla för henne i den mening som avses i artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71 efter att hon flyttat, ändå hade rätt att fortsättningsvis uppbära den del av invalidpensionen som avser vård på grundval av artikel 19.1 och/eller artikel 22.1 b i den förordningen.<footnote role="fNote" id="B110000044">
                              <number>46</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000163"> –	Domstolen har redan, i domen da Silva Martins (dom av den 30 juni 2011 (C‑388/09, EU:C:2011:439)), uttalat sig om huruvida förmåner till täckande av risken för vård- och omsorgsbehov som den berörda personen började uppbära på bekostnad av institutionen i en första medlemsstat efter att han bosatt sig i en andra medlemsstat kan exporteras. Domstolen prövade emellertid inte denna problematik mot bakgrund av artikel 19.1 eller artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71, utan mot bakgrund av artiklarna 27 och 28 i den förordningen. Sistnämnda bestämmelser som är tillämpliga på ”rätten till pensioner” avser inte Linda Tolleys situation. Hon hade nämligen inte rätt till pension vare sig enligt lagstiftningen i Förenade kungariket eller enligt den spanska lagstiftningen.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000108">
                        <title id="B210000077">
                           <number>78.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000164">Den norska regeringen och Förenade kungarikets regering samt kommissionen har gjort gällande att den berörda partens situation inte omfattas av tillämpningsområdet för dessa bestämmelser och har framfört följande argument:</para>
                        <itemizedlist id="B030000000">
                           <listitem id="B060000000">
                              <blockquote id="B010000109">
                                 <title id="B210000078">
                                    <number>–</number>
                                 </title>
                                 <para style="10Tiretlong1" id="B150000165">För det första har Förenade kungarikets regering och kommissionen gjort gällande att Linda Tolley inte har ställning som arbetstagare i den mening som avses i dessa bestämmelser som endast omfattar personer som var yrkesverksamma vid tidpunkten för ansökan om att bibehålla rätten till den berörda förmånen.</para>
                              </blockquote>
                           </listitem>
                           <listitem id="B060000001">
                              <blockquote id="B010000110">
                                 <title id="B210000079">
                                    <number>–</number>
                                 </title>
                                 <para style="10Tiretlong1" id="B150000166">För det andra har den norska regeringen och Förenade kungarikets regering anfört att Förande kungariket inte är ”behörig stat” i den mening som avses i nämnda bestämmelser.<footnote role="fNote" id="B110000045">
                                       <number>47</number>
                                       <para style="footnotetext" id="B150000167"> –	Det verkar som om även kommissionen uttalade sitt stöd för den uppfattningen under förhandlingen (se fotnot 54 i förevarande förslag till avgörande).</para>
                                    </footnote> Begreppet avser den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt lagvalsreglerna i artikel 13.2 i förordning nr 1408/71 under den period för vilken bibehållande av den berörda förmånen begärts, vilket, enligt dessa regeringar, är Spanien, och inte den medlemsstat vars lagstiftning var tillämplig vid tidpunkten för ansökan om beviljande av förmånen.</para>
                              </blockquote>
                           </listitem>
                        </itemizedlist>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000111">
                        <title id="B210000080">
                           <number>79.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000168">För det fall att dessa argument avvisas ska det fastställas om artikel 19.1 och/eller artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 utgör hinder för en medlemsstat att uppställa ett krav på bosättning som villkor för att kunna bibehålla rätten till en förmån vid sjukdom. För det fall ovannämnda fråga besvaras jakande ska således konsekvenserna av att det inte utfärdades något tillstånd innan mottagaren flyttade bedömas.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000112">
                        <title id="B210000081">
                           <number>80.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000169">Innan ovannämnda frågor undersöks är det enligt min mening viktigt att understryka att förmåner vid sjukdom ”i egentlig mening” och förmåner till täckande av risken för vård- och omsorgsbehov, vilka till skillnad från förstnämnda utbetalas under en längre tid, behandlas på samma sätt i dessa bestämmelser.<footnote role="fNote" id="B110000046">
                              <number>48</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000170"> –<emphasis role="tab" id="B400000042"/> Se ovan punkt 53 i förevarande förslag till avgörande.</para>
                           </footnote> Vid tolkningen av dessa två bestämmelser ska således de två typerna av förmåner beaktas på ett övergripande sätt.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000113">
                        <title id="B210000082">
                           <number>81.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000171">Det ankommer i förekommande fall på lagstiftaren att i förordning nr 1408/71 införa bestämmelser som särskilt omfattar förmåner till täckande av risken för vård- och omsorgsbehov om lagstiftaren önskar att dessa ska omfattas av ett särskilt system med hänsyn till bland annat de finansiella utmaningar som sammanhänger därmed.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000017">
                     <title style="05Titre3" id="B200000017">
                        <number>2.</number>
                        <titlecontent id="B300000017">Tillämpningsområdet för artikel 19 respektive artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000114">
                        <title id="B210000083">
                           <number>82.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000172">Såsom domstolen slog fast i domen von Chamier‑Glisczinski<footnote role="fNote" id="B110000047">
                              <number>49</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000173"> –	Dom av den 16 juli 2009 (C‑208/07, EU:C:2009:455, punkt 46).</para>
                           </footnote> avser artiklarna 19 och 22.1 b i förordning nr 1408/71 olika situationer och har därmed skilda ändamål.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000115">
                        <title id="B210000084">
                           <number>83.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000174">Artikel 22.1 b i den förordningen (som återfinns under rubriken i vilken det hänvisas till ”[å]terkomst eller flyttning till en annan medlemsstat under sjukdom eller moderskap”) avser situationen där en person flyttar från en medlemsstat där personen i fråga börjat uppbära en förmån vid sjukdom eller moderskap till en annan medlemsstat. Enligt denna bestämmelse kan denna förmån bibehållas förutsatt att den behöriga myndigheten i den första medlemsstaten utfärdat tillstånd.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000116">
                        <title id="B210000085">
                           <number>84.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000175">Artikel 19 i nämnda förordning (med rubriken ”Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten – Allmänna regler”) som inte uppställer ett sådant villkor, möjliggör däremot enligt min mening enbart för en arbetstagare som redan vid tidpunkten för ansökan om förmånen är bosatt i en annan medlemsstat än den medlemsstat i vilken denne arbetar att komma i åtnjutande av förmånen i den medlemsstat där personen i fråga är bosatt.<footnote role="fNote" id="B110000048">
                              <number>50</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000176"> –	I dom av den 16 juli 2009, von Chamier‑Glisczinski (C‑208/07, EU:C:2009:455, punkterna 44–46), fann domstolen, utan att ta ställning till skiljelinjen mellan tillämpningsområdet för artikel 19.1 respektive artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71, att den omständigheten att sökanden flyttade från Tyskland till Österrike, trots att hon redan beviljades tyska förmåner vid sjukdom vars export hon begärde, talade för en tillämpning av den andra av dessa bestämmelser.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000117">
                        <title id="B210000086">
                           <number>85.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000177">Denna tolkning följer särskilt av en systematisk läsning av samma förordning. Om artikel 19 i den förordningen skulle vara tillämplig när arbetstagaren börjat uppbära den berörda förmånen innan han flyttar, det vill säga i en situation som även omfattas av artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71, så skulle nämligen kravet på tillstånd som föreskrivs i sistnämnda bestämmelse berövas sin ändamålsenliga verkan.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000118">
                        <title id="B210000087">
                           <number>86.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000178">Eftersom Linda Tolley började uppbära den del av invalidpensionen som avser vård när hon var bosatt i Förenade kungariket ska hennes situation enbart granskas mot bakgrund av artikel 22.1 b i den förordningen.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000018">
                     <title style="05Titre3" id="B200000018">
                        <number>3.</number>
                        <titlecontent id="B300000018">Begreppet arbetstagare i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000119">
                        <title id="B210000088">
                           <number>87.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000179">Genom den första delen av den tredje frågan önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en person som befinner sig i Linda Tolleys situation har ställning som arbetstagare i den mening som avses i artikel 22.1 i förordning nr 1408/71 och därmed ingår i den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000120">
                        <title id="B210000089">
                           <number>88.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000180">Linda Tolleys ombud har anfört att begreppet arbetstagare har en enhetlig räckvidd i alla bestämmelser i denna förordning. Eftersom Linda Tolley motsvarar definitionen av begreppet arbetstagare i artikel 1 a i nämnda förordning ska hon även betraktas som sådan vid tillämpningen av artikel 22.1 i samma förordning.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000121">
                        <title id="B210000090">
                           <number>89.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000181">Förenade kungarikets regering och kommissionen har däremot gjort gällande att begreppet arbetstagare i den mening som avses i artiklarna 19–22 i förordning nr 1408/71 har en egen betydelse. Begreppet avser enbart arbetstagare som är yrkesverksamma vid den tidpunkt då de ansöker om förmåner på grundval av en av bestämmelserna.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000122">
                        <title id="B210000091">
                           <number>90.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000182">Det sista argumentet strider enligt min mening mot domen Pierik<footnote role="fNote" id="B110000049">
                              <number>51</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000183"> –	Dom av den 31 maj 1979 (182/78, EU:C:1979:142, punkt 7). Domstolen gjorde i detta avseende inte någon skillnad beroende på om arbetstagaren definitivt eller tillfälligt upphört att vara yrkesverksam.</para>
                           </footnote> enligt vilken hänvisningen till ”arbetstagare” i artikel 22.1 1 b i nämnda förordning inte avser att begränsa bestämmelsens tillämpningsområde till yrkesverksamma arbetstagare i förhållande till icke yrkesverksamma arbetstagare.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000123">
                        <title id="B210000092">
                           <number>91.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000184">Eftersom begreppet arbetstagare definieras i artikel 1 a i samma förordning avsåg lagstiftaren, när han tillämpade detta uttryck i andra bestämmelser i förordningen, enligt min mening personer som omfattas av den definitionen. Tvärtom, såsom Linda Tolleys ombud påpekat, skulle lagstiftaren ha använt en annan terminologi om han specifikt hade avsett yrkesverksamma arbetstagare.<footnote role="fNote" id="B110000050">
                              <number>52</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000185"> –	I artikel 13.2 a och b i förordning nr 1408/71 avses ”[d]en som är anställd för arbete” och ”[d]en som är egenföretagare”.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000124">
                        <title id="B210000093">
                           <number>92.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000186">Jag anser följaktligen att Linda Tolley har ställning som arbetstagare i den mening som avses i artikel a i den förordningen. Samma sak gäller med avseende på artikel 22.1 b i nämnda förordning.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000125">
                        <title id="B210000094">
                           <number>93.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000187">Denna bedömning kullkastas inte av det argument som framförts av den norska regeringen och av Förenade kungarikets regering samt kommissionen, enligt vilket åtskillnaden mellan dels arbetstagare (vars situation regleras i artiklarna 19–22 i förordning nr 1408/71 i avsnitt 2 i kapitel 1 i avdelning III i den förordningen), dels arbetslösa personer (som avses i artikel 25 i den förordningen i avsnitt 3 i detta kapitel) skulle förlora all betydelse om de personer som definitivt upphört att vara yrkesverksamma skulle betraktas som arbetstagare.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000126">
                        <title id="B210000095">
                           <number>94.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000188">Det ska i detta avseende påpekas att Linda Tolley inte omfattas av någon av de relevanta bestämmelserna i kapitel 1 i avdelning III i förordning nr 1408/71 om hon inte betraktas som arbetstagare i den mening som avses i artiklarna 19–22 i nämnda förordning. Hon kan inte anses som pensionssökande eller som en pensionär som har rätt till pensioner i den mening som avses i bestämmelserna i avsnitten 4 och 5 i kapitel 1 i avdelning III i förordning nr 1408/71. Enligt min mening bör artiklarna 19–22 i förordningen tillämpas på sådana situationer som inte regleras i de specifika bestämmelserna i avsnitten 3–5 i detta kapitel. Så är fallet trots att en sådan tillämpning skulle kunna leda till att en person som befinner sig i samma situation som Linda Tolley tillåts överföra en förmån vid sjukdom, medan andra kategorier av ekonomiskt inaktiva personer, i förekommande fall, inte tillåts göra detta.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000019">
                     <title style="05Titre3" id="B200000019">
                        <number>4.</number>
                        <titlecontent id="B300000019">Begreppet behörig stat i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71</titlecontent>
                     </title>
                     <section id="B000000020">
                        <title style="06Titre4" id="B200000020">
                           <number>a)</number>
                           <titlecontent id="B300000020">Redogörelse för problematiken</titlecontent>
                        </title>
                        <blockquote id="B010000127">
                           <title id="B210000096">
                              <number>95.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000189">Inom ramen för prövningen av den andra delen av den tredje frågan ska för det första begreppet behörig stat klargöras i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 och i detta avseende ska samspelet mellan den bestämmelsen och artikel 13.2 f i nämnda förordning preciseras.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000128">
                           <title id="B210000097">
                              <number>96.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000190">I förevarande fall uppkommer frågan om den behöriga staten i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71, i en sådan situation som den i det nationella målet, avser den stat vars lagstiftning är tillämplig efter det att arbetstagaren flyttat eller den stat enligt vars lagstiftning rätten till förmåner vid sjukdom har förvärvats.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000129">
                           <title id="B210000098">
                              <number>97.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000191">Den norska regeringen och Förenade kungarikets regering förespråkar det första av dessa alternativ. Eftersom Spanien ska betraktas som behörig stat,<footnote role="fNote" id="B110000051">
                                 <number>53</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000192"> –	Enligt Förenade kungarikets regering gäller detta sedan dagen efter det att Linda Trolley bosatte sig där (se punkt 74 i förevarande förslag till avgörande).</para>
                              </footnote> är artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71, som gäller arbetstagare som är bosatta i en annan medlemsstat än i den behöriga staten, inte tillämplig.<footnote role="fNote" id="B110000052">
                                 <number>54</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000193"> –	Det verkar som om kommissionen förespråkade samma synsätt under förhandlingen när den gjorde gällande att artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 enbart avser ekonomiskt aktiva personer, eftersom inaktiva personer omfattas av lagstiftningen i deras bosättningsstat.</para>
                              </footnote>
                           </para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000130">
                           <title id="B210000099">
                              <number>98.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000194">Att anta ett sådant synsätt är slutligen detsamma som att anse att en person som upphört av vara yrkesverksam enligt artikel 22.1 b i förordningen inte kan få förmåner vid sjukdom som förvärvarts i den medlemsstat där denne senast var anställd efter det att personen i fråga bosatt sig i en annan medlemsstat. Enligt artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71 är artikel 22.1 b i nämnda förordning enbart tillämplig på en arbetstagare som var yrkesverksam vid den tidpunkt då denne flyttade.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000131">
                           <title id="B210000100">
                              <number>99.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000195">Linda Tolleys ombud har i sin tur försvarat det andra alternativet. Artikel 13.1 f i förordningen utgör således inte hinder mot att en arbetstagare som har upphört att vara yrkesverksam fortsättningsvis har rätt till förmåner vid sjukdom som han börjat uppbära i en medlemsstat efter det att han bosatt sig i en annan medlemsstat.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000132">
                           <title id="B210000101">
                              <number>100.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000196">Av de ovan angivna skälen finner jag det sista synsättet övertygande.</para>
                        </blockquote>
                     </section>
                     <section id="B000000021">
                        <title style="06Titre4" id="B200000021">
                           <number>b)</number>
                           <titlecontent id="B300000021">Bokstavstolkning</titlecontent>
                        </title>
                        <blockquote id="B010000133">
                           <title id="B210000102">
                              <number>101.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000197">Enligt artikel 1 punkterna o, i och q i förordning nr 1408/71 avses med begreppet behörig stat bland annat den medlemsstat där den institution hos vilken en arbetstagare är försäkrad är belägen ”vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs”.<footnote role="fNote" id="B110000053">
                                 <number>55</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000198"> –	Även den medlemsstat avses där ”den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller skulle ha rätt, till förmåner om han … var [bosatt] inom den medlemsstats territorium där institutionen finns”.</para>
                              </footnote>
                           </para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000134">
                           <title id="B210000103">
                              <number>102.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000199">Enligt denna definition avses med begreppet behörig stat till vilken det hänvisas i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 enligt min mening den stat som var behörig enligt bestämmelserna i avdelning II <emphasis role="italc" id="B400000043">vid den tidpunkt då rätten </emphasis>till förmåner med avseende på vilka överföring begärts <emphasis role="italc" id="B400000044">förvärvades</emphasis>. Det rör sig i förevarande fall om Förenade kungariket, eftersom Linda Tolley ansökte om den förmån som det rör sig om i det nationella målet flera år innan hon bosatte sig i Spanien.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000135">
                           <title id="B210000104">
                              <number>103.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000200">Till stöd för denna tolkning vill jag först påpeka att en jämförbar tidsmässig aspekt redan anknyter till begreppet behörig stat i samband med en annan bestämmelse i förordning nr 1408/71, nämligen i artikel 71.1 a.<footnote role="fNote" id="B110000054">
                                 <number>56</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000201"> –	I artikel 71.1 a i förordning nr 1408/71 föreskrivs att en gränsarbetare som är arbetslös som tidigare var anställd och som under sin senaste anställning var bosatt ”inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens” skall få förmåner vid arbetslöshet som antingen belastar den behöriga institutionen (om han är delvis eller periodvis arbetslös) eller institutionen i sin bosättningsstat (om han är helt arbetslös).</para>
                              </footnote> Såsom framgår av domen Adanez‑Vega,<footnote role="fNote" id="B110000055">
                                 <number>57</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000202"> –	Dom av den 11 november 2004 (C‑372/02, EU:C:2004:705, punkt 29).</para>
                              </footnote> avses med begreppet den stat som var behörig <emphasis role="italc" id="B400000045">vid tidpunkten fö</emphasis>r den berörda partens <emphasis role="italc" id="B400000046">senaste anställning</emphasis>.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000136">
                           <title id="B210000105">
                              <number>104.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000203">Det är enligt min mening även i detta syfte som det i bilaga VI, rubriken ”Förenade kungariket”, punkt 20, i förordning nr 1408/71 föreskrivs att ”[d]en omständigheten att en person har blivit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning i enlighet med förordningens artikel 13.2 f … skall inte hindra att” bland annat ”Förenade kungariket som behörig stat på denna person tillämpar de bestämmelser som avser anställda eller egenföretagare i förordningens avdelning III kapitel 1 [avseende förmåner vid sjukdom och moderskap] … om han kvarstår som anställd eller egenföretagare i förhållande till dessa bestämmelser och i denna egenskap senast var försäkrad enligt Förenade kungarikets lagstiftning”.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000137">
                           <title id="B210000106">
                              <number>105.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000204">Ovannämnda punkt innebär att Förenade kungariket godtar att det är möjligt att fortsätta att vara behörig stat i den mening som avses i bestämmelserna i avdelning III, kapitel 1, i förordning nr 1408/71, även om lagstiftningen i den medlemsstaten upphör att gälla för en arbetstagare i den mening som avses i artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71. Enligt min mening konstateras således i nämnda punkt att bestämmelsen inte utgör hinder mot att tillämpa bestämmelserna i avdelning III i nämnda förordning avseende bibehållande av förvärvade rättigheter, där bland annat artikel 22.1 b ingår.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000138">
                           <title id="B210000107">
                              <number>106.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000205">Bibehållandet av rätten till en kontantförmån vid sjukdom som i förevarande fall utbetalas av en medlemsstat, trots att mottagaren flyttat till en annan medlemsstat, leder till att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig vilket speglar den situation som sedermera råder enligt förordning nr 883/2004. Denna förordning innehåller inte någon specifik bestämmelse om bibehållande av rätten till förmåner vid sjukdom som motsvarar den i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71. Däremot innehåller förordningen i artikel 7 en bestämmelse om upphävande av krav på bosättning vilken omfattar alla kontantförmåner inom det sociala trygghetsområdet (och inte enbart de som anges i artikel 10 i förordning nr 1408/71).</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000139">
                           <title id="B210000108">
                              <number>107.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000206">Tvärtemot vad Förenade kungarikets regering gjort gällande utgör domen Kuusijärvi<footnote role="fNote" id="B110000056">
                                 <number>58</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000207"> –	Dom av den 11 juni 1998 (C‑275/96, EU:C:1998:279).</para>
                              </footnote> inte hinder mot en sådan tolkning. I den domen klassificerade domstolen den förmån som det rörde sig om i det nationella målet som en familjeförmån (och inte som en förmån vid sjukdom) och uttalade sig i fråga om tolkningen av artiklarna 73 och 74 och inte artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71.<footnote role="fNote" id="B110000057">
                                 <number>59</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000208"> –	Dom av den 11 juni 1998, Kuusijärvi (C‑275/96, EU:C:1998:279, punkt 71).</para>
                              </footnote> Dessa bestämmelser avser emellertid inte bibehållandet av rätten till en förmån som en arbetstagare börjat uppbära innan han flyttade.<footnote role="fNote" id="B110000058">
                                 <number>60</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000209"> –	Dessutom hänvisas i artikel 73 i förordning nr 1408/71 inte till ”behörig stat” utan till den stat vars lagstiftning gäller för den anställde.</para>
                              </footnote>
                           </para>
                        </blockquote>
                     </section>
                     <section id="B000000022">
                        <title style="06Titre4" id="B200000022">
                           <number>c)</number>
                           <titlecontent id="B300000022">Teleologisk tolkning</titlecontent>
                        </title>
                        <blockquote id="B010000140">
                           <title id="B210000109">
                              <number>108.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000210">Ovannämnda bokstavstolkning bekräftas av en teleologisk tolkning av artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000141">
                           <title id="B210000110">
                              <number>109.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000211">Innan artikel 13.2 f i förordning nr 1407/81 infördes genom förordning (EEG) nr 2195/91<footnote role="fNote" id="B110000059">
                                 <number>61</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000212"> –	Rådets förordning av den 25 juni 1991 om ändring av förordning nr 1408/71, samt av förordning nr 574/72 (EGT L 206, 1991, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s.46).</para>
                              </footnote> fann domstolen i domen Ten Holder<footnote role="fNote" id="B110000060">
                                 <number>62</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000213"> –	Dom av den 12 juni 1986 (302/84, EU:C:1986:242, punkt 15).</para>
                              </footnote> att en arbetstagare, i avsaknad av en särskild bestämmelse som reglerar vilken lagstiftning som är tillämplig på en arbetstagare som upphör att vara yrkesverksam i en medlemsstat och som inte kommer att arbeta i en annan medlemsstat, omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han senast var anställd enligt artikel 13.2 a i samma förordning.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000142">
                           <title id="B210000111">
                              <number>110.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000214">Domstolen begränsade därefter denna slutsats till att omfatta sådana situationer där en arbetstagare enbart tillfälligt upphört att vara yrkesverksam.<footnote role="fNote" id="B110000061">
                                 <number>63</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000215"> –	Se dom av den 21 februari 1991, Noij (C‑140/88, EU:C:1991:64, punkterna 9 och 10), dom av den 21 februari 1991, Daalmeijer (C‑245/88, EU:C:1991:66, punkterna 12 och 13), och dom av den 10 mars 1992, Twomey (C‑215/90, EU:C:1992:117, punkt 10).</para>
                              </footnote> Den situation där en person definitivt har upphört att arbeta omfattades följaktligen inte längre av någon av lagvalsreglerna i avdelning II i förordning nr 1408/71.<footnote role="fNote" id="B110000062">
                                 <number>64</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000216"> –	Under dessa förhållanden utgör bestämmelserna i avdelning II och avdelning III i förordning nr 1408/71 hinder mot att en person som befinner sig i en sådan situation omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där vederbörande är bosatt (se dom av den 21 februari 1991, Noij (C‑140/88, EU:C:1991:64, punkt 15)).</para>
                              </footnote>
                           </para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000143">
                           <title id="B210000112">
                              <number>111.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000217">Genom att införa artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71 avsåg lagstiftaren att åtgärda den brist som fastställts i nämnda rättspraxis.<footnote role="fNote" id="B110000063">
                                 <number>65</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000218"> –	Se skäl 3 i förordning nr 2195/91.</para>
                              </footnote> Lagstiftaren valde i detta sammanhang att tillämpa lagstiftningen i bosättningsstaten på en arbetstagare som definitivt eller tillfälligt<footnote role="fNote" id="B110000064">
                                 <number>66</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000219"> –	Se dom av den 11 juni 1998, Kuusijärvi (C‑275/96, EU:C:1998:279, punkt 40).</para>
                              </footnote> upphört att vara yrkesverksam.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000144">
                           <title id="B210000113">
                              <number>112.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000220">Om den medlemsstaten kan betraktas som behörig stat i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 omfattas en sådan arbetstagare inte längre av tillämpningsområdet för denna bestämmelse. Arbetstagaren är per definition inte bosatt ”inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens”.<footnote role="fNote" id="B110000065">
                                 <number>67</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000221">–<emphasis role="tab" id="B400000047"/>På samma sätt skulle en arbetstagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom efter att han upphört att vara yrkesverksam och bosatt sig i en annan medlemsstat förlora rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar i den första medlemsstaten enligt artikel 55.1 b i förordning nr 1408/71. Denna bestämmelse avser, såsom artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 en arbetstagare ”som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institutionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium”.</para>
                              </footnote>
                           </para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000145">
                           <title id="B210000114">
                              <number>113.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000222">För det första betvivlar jag, i den mån som detta strider mot principen att rättigheter som föreskrivs i förordning nr 1408/71 vilka har förvärvats ska bibehållas,<footnote role="fNote" id="B110000066">
                                 <number>68</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000223"> –	Se skäl 6 i förordning nr 1408/71.</para>
                              </footnote> att det var vad lagstiftaren ville. För övrigt framgår varken av förordningens ordalydelse eller av förordningens förarbeten att lagstiftaren genom att införa artikel 13.2 f i förordningen avsåg att förhindra att artikel 22.1 b i samma förordning tillämpas på icke yrkesverksamma arbetstagare.</para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000146">
                           <title id="B210000115">
                              <number>114.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000224">För det andra, om en person som uppbär en kontantförmån vid sjukdom nekas förmånen efter att ha flyttat till en annan medlemsstat, skulle personen i fråga de facto hindras från att flytta, om han eller hon inte var beredd att avbryta läkarvården. Detta strider enligt min mening mot det syfte att främja rörligheten för arbetstagare som eftersträvas med förordning nr 1408/71 och artikel 48 FEUF.<footnote role="fNote" id="B110000067">
                                 <number>69</number>
                                 <para style="footnotetext" id="B150000225"> –<emphasis role="tab" id="B400000048"/> Se skälen 1 och 2 i förordning nr 1408/71.</para>
                              </footnote>
                           </para>
                        </blockquote>
                        <blockquote id="B010000147">
                           <title id="B210000116">
                              <number>115.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000226">För det tredje anser jag att den tolkning som jag förespråkar är förenlig med andra bestämmelser i förordning nr 1408/71 som vittnar om att lagstiftaren avsåg att förhindra att bosättningsstaten bär kostnaderna för vissa förmåner vid sjukdom för en person som aldrig arbetat där. Särskilt i artikel 28.1 i förordning nr 1408/71 föreskrivs att när en pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning inte har rätt till förmåner vid sjukdom enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, ska han ändå få sådana förmåner på bekostnad av institutionen i den första medlemsstaten om han hade haft rätt till dessa om han varit bosatt där.</para>
                        </blockquote>
                     </section>
                     <section id="B000000023">
                        <title style="06Titre4" id="B200000023">
                           <number>d)</number>
                           <titlecontent id="B300000023">Slutsats i denna del</titlecontent>
                        </title>
                        <blockquote id="B010000148">
                           <title id="B210000117">
                              <number>116.</number>
                           </title>
                           <para style="01PointAltN" id="B150000227">Mot denna bakgrund anser jag att begreppet behörig stat i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 avser den medlemsstat enligt vars lagstiftning den rätt som ansökan om bibehållande enligt denna bestämmelse avser har förvärvats. Även om lagstiftningen i Förenade kungariket har upphört att gälla för Linda Tolley efter att hon flyttat, vilket innebär att hon omfattas av den spanska lagstiftningen enligt artikel 13.2 f i ovannämnda förordning, är Förenade kungariket behörig stat i den mening som avses i artikel 22.1 b i ovannämnda förordning vad avser bibehållande av rätten till den del av invalidpensionen som avser vård.</para>
                        </blockquote>
                     </section>
                  </section>
                  <section id="B000000024">
                     <title style="05Titre3" id="B200000024">
                        <number>5.</number>
                        <titlecontent id="B300000024">Huruvida kravet på bosättning är rättsstridigt</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000149">
                        <title id="B210000118">
                           <number>117.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000228">För att besvara den andra delen av den tredje frågan ska för det andra fastställas om artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 utgör hinder mot ett sådant bosättningskrav som föreskrivs i lagstiftningen i Förenade kungariket.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000150">
                        <title id="B210000119">
                           <number>118.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000229">Förenade kungariket har i detta sammanhang gjort gällande att även om den medlemsstaten är behörig stat i den mening som avses i denna bestämmelse, så är denna, såsom framgår av dess ordalydelse, endast tillämplig på villkor att arbetstagaren uppfyller de villkor som uppställs i den medlemsstaten för att få förmåner. För att få förmåner har Förenade kungariket emellertid uppställt ett krav på bosättning vars laglighet har bestritts i det nationella målet.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000151">
                        <title id="B210000120">
                           <number>119.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000230">Detta argument kan inte godtas. Såsom generaladvokaten Jacobs anförde i sitt förslag till avgörande i målet Kuusijärvi skulle ”denna bestämmelse helt … sakna syfte … om … [den rätt som tillerkänns enligt artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71] kunde upphävas genom ett nationellt krav på bosättning”.<footnote role="fNote" id="B110000068">
                              <number>70</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000231"> –	Förslag till avgörande Kuusijärvi (C‑275/96, EU:C:1997:613, punkt 65). Tvärtemot vad Förenade kungarikets regering gjort gällande har domstolen inte avvisat detta synsätt (se punkt 107 i förevarande förslag till avgörande). Se även, analogt, dom av den 30 juni 1966, Vaassen‑Göbbels (61/65, EU:C:1966:39, s. 399) och generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Newton (C‑356/89, EU:C:1991:98, punkt 23).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000152">
                        <title id="B210000121">
                           <number>120.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000232">Oberoende härav utgör unionsrätten enligt min mening inte hinder för den behöriga staten, i den mening som avses i denna bestämmelse, att, i den mån detta föreskrivs i den nationella lagstiftningen, ompröva rätten till förmånen eller storleken på denna utifrån sådana faktorer som levnadsstandard i bosättningsstaten eller den berörda partens ändrade behov. Den kan däremot inte beröva sistnämnda en sådan rätt enbart av den anledningen att personen i fråga är bosatt i en annan medlemsstat.</para>
                     </blockquote>
                  </section>
                  <section id="B000000025">
                     <title style="05Titre3" id="B200000025">
                        <number>6.</number>
                        <titlecontent id="B300000025">Följderna av att tillstånd saknas</titlecontent>
                     </title>
                     <blockquote id="B010000153">
                        <title id="B210000122">
                           <number>121.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000233">Enligt artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 har en person som uppbär en kontantförmån vid sjukdom endast rätt att bibehålla denna efter att personen i fråga flyttat på villkor att denne fått tillstånd att göra detta av den behöriga institutionen. Av beslutet om hänskjutande framgår emellertid att Linda Tolley inte ansökt om, och än mindre fått, ett sådant tillstånd av den behöriga institutionen i Förenade kungariket. Den hänskjutande domstolen fann emellertid att hon skulle ha beviljats tillstånd om hon hade gjort en ansökan.<footnote role="fNote" id="B110000069">
                              <number>71</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000234"> –	På den grunden fann Upper Tribunal (domstol i andra instans) att Linda Tolley hade rätt att överföra den del av invalidpensionen som avser vård efter att hon flyttat, trots att hon inte hade fått tillstånd att göra detta (Secretary of State for Work and Pensions v LT (DLA) [2012] UKUT 282 (AAC), punkterna 88 och 89).</para>
                           </footnote> Genom artikel 22.2 i förordning nr 1408/81 begränsas möjligheten att vägra tillstånd till att omfatta sådana fall, till vilka Linda Tolleys situation inte hör, där ”det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården”.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000154">
                        <title id="B210000123">
                           <number>122.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000235">Inom ramen för prövningen av den andra delen av den tredje frågan ska det följaktligen för det tredje prövas om den omständigheten att tillstånd saknas innebär att artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71 inte kan tillämpas, även om tillstånd inte hade kunnat vägras om det hade begärts.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000155">
                        <title id="B210000124">
                           <number>123.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000236">Förordning nr 1408/71 föreskriver inte någon tillämplig sanktion när den berörda parten, trots att ingen av de omständigheter som möjliggör för medlemsstaten att vägra tillstånd föreligger, inte har något administrativt tillstånd.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000156">
                        <title id="B210000125">
                           <number>124.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000237">Det är i detta avseende enligt min mening lämpligt att närmare granska syftet med kravet på tillstånd i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71. Artikel 22.2 i nämnda förordning innebär enligt min mening att kravet syftar till att undvika oproportionerliga belastningar på den stat som har ansvar för betalningen av förmånen när den som uppbär förmånen flyttar till en annan medlemsstat där hans hälsotillstånd riskerar att försämras eller där läkarvården skulle kunna försvåras och därmed medföra högre kostnader för den första medlemsstaten<emphasis role="bold" id="B400000049">.</emphasis>
                           <footnote role="fNote" id="B110000070">
                              <number>72</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000238"> –	Detta övervägande verkar vara särskilt relevant när den medlemsstat som har ansvar för betalningen av den berörda förmånen (som är den behöriga staten i den mening som avses i artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71) även är behörig stat enligt lagvalsreglerna i artikel 13.2 i förordningen, vilket innebär att den i allmänhet kommer att vara tvungen att bära sjukförsäkringskostnaderna för den berörda partens försämrade hälsotillstånd. Detta gäller även när den stat som har ansvar för betalningen av förmånen inte längre är behörig stat enligt lagvalsreglerna. I ett sådant fall kommer den stat som har ansvar för betalningen av den berörda förmånen vara skyldig att fortsätta att betala ut den under en längre period enligt artikel 22,1 b i ovannämnda förordning.</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000157">
                        <title id="B210000126">
                           <number>125.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000239">En sådan tolkning enligt vilken arbetstagaren, även om tillstånd saknas, skulle ha rätt att bibehålla rätten till en förmån, förutsatt att flyttningen inte är av sådan karaktär att den skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården, skulle kunna hindra förverkligandet av ett sådant mål. En sådan tolkning skulle kunna locka en arbetstagare att flytta utan att ha ansökt om eller ha fått tillstånd. I så fall kan det i ett senare skede visa sig att flyttningen kan skada personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården.</para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000158">
                        <title id="B210000127">
                           <number>126.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000240">Under dessa förhållanden kan artikel 22.1 b och 22.2 i förordning nr 1408/71 inte innebära att medlemsstaterna åläggs en skyldighet att tillämpa artikel 22.1 b i nämnda förordning på en arbetstagare när arbetstagaren inte fått något tillstånd innan utflyttningen.<footnote role="fNote" id="B110000071">
                              <number>73</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000241"> –	Se, analogt, i fråga om kravet på förhandstillstånd i artikel 22.1 c i förordning nr 1408/71, dom av den 23 oktober 2003, Inizan (C‑56/01, EU:C:2003:578, punkt 24).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                     <blockquote id="B010000159">
                        <title id="B210000128">
                           <number>127.</number>
                        </title>
                        <para style="01PointAltN" id="B150000242">Det ska emellertid erinras om att det genom förordning nr 1408/71 sker en samordning, utan att någon harmonisering företas, av de nationella systemen för social trygghet.<footnote role="fNote" id="B110000072">
                              <number>74</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000243"> –<emphasis role="tab" id="B400000050"/> Se bland annat dom av den 14 oktober 2010, van Delft m.fl. (C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 99 och där angiven rättspraxis).</para>
                           </footnote> Mot denna bakgrund och eftersom det i förordningen inte föreskrivs vilka följderna blir när tillstånd saknas enligt artikel 22.1 b i förordningen har medlemsstaterna möjlighet att även i en sådan situation låta en arbetstagare, med stöd av nationell rätt, överföra de förmåner som föreskrivs i denna bestämmelse.<footnote role="fNote" id="B110000073">
                              <number>75</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000244"> –	Se, analogt, dom av den 20 maj 2008, Bosmann (C‑352/06, EU:C:2008:290, punkterna 27–31).</para>
                           </footnote> Detta gäller i än högre grad som detta erkännande, genom att ge migrerande arbetstagare ett mer omfattande skydd än det som följer av förordningen, bidrar till att förverkliga det bakomliggande målet att underlätta den fria rörligheten för arbetstagare.<footnote role="fNote" id="B110000074">
                              <number>76</number>
                              <para style="footnotetext" id="B150000245"> –	Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 2012, Hudzinski och Wawrzyniak (C‑611/10 och C‑612/10, EU:C:2012:339, punkt 57).</para>
                           </footnote>
                        </para>
                     </blockquote>
                  </section>
               </section>
            </section>
         </C_Conc_Txt>
         <C_Conc_Conc>
            <section id="C000000000">
               <title style="03Titre1" id="C200000000">
                  <number>V –</number>
                  <titlecontent id="C300000000">
                     <emphasis role="bold" id="C400000000">Förslag till avgörande</emphasis>
                  </titlecontent>
               </title>
               <blockquote id="C010000000">
                  <title id="C210000000">
                     <number>128.</number>
                  </title>
                  <para style="01PointAltN" id="C150000000">Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar de frågor som ställts av Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) på följande sätt:</para>
                  <blockquote id="C010000001">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000001">1)<emphasis role="tab" id="C400000001"/>Ett sådant bidrag som den del av invalidpensionen (<emphasis role="italc" id="C400000002">disability living allowance</emphasis>) som avser vård utgör en förmån vid sjukdom i den mening som avses i artikel 4.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000002">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000002">2)<emphasis role="tab" id="C400000003"/>Artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1386/2001, ska tolkas så att en person upphör att omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat när den upphör att vara ansluten till systemet för social trygghet i den medlemsstaten enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstaten. Detta gäller även om den personen fortsätter att vara försäkrad mot ålderdom enligt lagstiftningen i nämnda medlemsstat, så att personen i fråga har rätt till åderspension om denne uppfyller avgiftsvillkoren när vederbörande uppnår pensionsåldern.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000003">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000003">Det ankommer på den nationella domstolen att, med hänsyn till omständigheterna i det mål som anhängiggjorts vid den, fastställa den tidpunkt vid vilken lagstiftningen i Förenade kungariket upphör att gälla enligt artikel 13.2 f i förordning nr 1408/71, enligt de kriterier som fastställts i bilaga VI, rubriken ”Förenade kungariket”, punkt 19, i den förordningen.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000004">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000004">3)<emphasis role="tab" id="C400000004"/>En person som upphör att omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på personen i fråga enligt punkterna a–e i artikel 13.2 i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1386/2001, och som således enligt artikel 13.2 f i denna förordning omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt kan enligt artikel 22.1 b i nämnda förordning på det sätt som anges i denna bestämmelse ändå bibehålla rätten till de förmåner vid sjukdom som personen i fråga börjat uppbära på bekostnad av institutionen i den första medlemsstaten innan vederbörande flyttade till den andra medlemsstaten.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000005">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000005">4)<emphasis role="tab" id="C400000005"/>Begreppet anställd eller egenföretagare som definieras i artikel 1 a i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1386/2001, och som bland annat återfinns i artikel 22.1 b i den förordningen omfattar en person som inte längre är anställd eller egenföretagare då denne är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad, om så bara mot en enda risk, enligt ett allmänt eller särskilt system för social trygghet som anges i artikel 1 a i nämnda förordning, oavsett om ett anställningsförhållande föreligger.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000006">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000006">5)<emphasis role="tab" id="C400000006"/>Artikel 22.1 b i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1386/2001, utgör hinder för en medlemsstat att som villkor för att bibehålla rätten till en kontantförmån vid sjukdom uppställa ett krav på bosättning som det i det nationella målet.</para>
                  </blockquote>
                  <blockquote id="C010000007">
                     <para style="15Margeretrait0" id="C150000007">6)<emphasis role="tab" id="C400000007"/>Artikel 22.1 b och 22.2 i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1386/2001, ska tolkas så att en person som inte längre är anställd eller egenföretagare och som börjat uppbära kontantförmåner vid sjukdom innan vederbörande flyttat till en annan medlemsstat bibehåller rätten att uppbära förmåner från institutionen i den första medlemsstaten efter flyttningen under förutsättning att personen i fråga fått tillstånd härtill.</para>
                  </blockquote>
               </blockquote>
            </section>
         </C_Conc_Conc>
      </C_Conclusions>
   </Affaire>
</C_Doc_Ref>