(1)

Genom beslut (EU) 2023/2170 (1) bemyndigade rådet kommissionen att på unionens vägnar delta i förhandlingarna om konventionen om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön som ska ersätta 1998 års konvention om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön (konventionen).

(2)

Europarådets konvention om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön (konventionen) antogs av Europarådets ministerkommitté den 14 maj 2025 och planeras öppnas för undertecknande den 3 december 2025.

(3)

Konventionen är förenlig med unionens mål att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och förbättra miljön i enlighet med artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och att bekämpa miljöbrott, inbegripet via straffrätt. Dessutom syftar unionens åtgärder när det gäller att bekämpa miljöbrott också till att skydda de grundläggande rättigheterna för personer som påverkas av sådana brott.

(4)

Konventionen innehåller bestämmelser om dess syfte och tillämpningsområde, rättsliga definitioner och terminologi, brott, juridiska personers ansvar, påföljder och andra åtgärder, försvårande och förmildrande omständigheter, processuella rättigheter och samarbete, förebyggande åtgärder och det civila samhällets deltagande när det gäller miljöbrott.

(5)

Den 11 april 2024 antog Europaparlamentet och rådet, på grundval av artikel 83.2 i EUF-fördraget, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 (2), som i stor utsträckning överensstämmer med konventionen.

(6)

Kommissionen deltog i förhandlingarna på unionens vägnar och säkerställde att konventionen är förenlig med relevanta unionsregler.

(7)

För att säkerställa full förenlighet mellan konventionen och direktiv (EU) 2024/1203 samt en enhetlig och effektiv tillämpning av konventionen bör unionen i synnerhet utnyttja den möjlighet som ges i artikel 56.3 i konventionen att genom ett förbehåll specificera omfattningen av begreppet ”olaglig” och vissa begrepp som används för att definiera brott enligt konventionen.

(8)

Enligt artikel 53 i konventionen är den öppen för undertecknande av unionen. Unionen bör bli part i konventionen tillsammans med sina medlemsstater eftersom båda har delade befogenheter på de områden som omfattas av konventionen. Vad avser delade befogenheter behåller medlemsstaterna sina respektive befogenheter i den mån konventionen inte påverkar gemensamma regler eller ändrar räckvidden för dessa. Detta beslut påverkar inte medlemsstaternas undertecknande av konventionen i enlighet med deras interna förfaranden.

(9)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(10)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(11)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (3) och avgav ett yttrande den 22 september 2025 (4).

(12)

Konventionen bör därför undertecknas.