1

I samband med den kris som rör statsskulder i euroområdet, den så kallade statsskuldskrisen, inrättade Konungariket Spanien en särskild mekanism, från första kvartalet år 2012, i syfte att säkerställa att de ekonomiska relationerna mellan de autonoma regionerna i Spanien och deras leverantörer kunde fortgå. Mekanismen omfattade skuldeftergifter och betalningsgarantier.

2

När denna särskilda mekanism inrättades kom det fram att vissa utgifter som spanska autonoma regioner hade haft i slutet på år 2011 inte hade tagits med bland de uppgifter som lämnades till Europeiska kommissionen inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott.

3

Konungariket Spanien har angett att de spanska myndigheter som ansvarade för att utarbeta och sprida statistik officiellt underrättade Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat) så fort de fick kännedom om de nya uppgifterna, det vill säga i maj 2012. Eurostat beaktade rättelsen inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott i oktober 2012.

4

Efter underrättelsen till Eurostat i maj 2012 genomförde Eurostat ett antal besök i Spanien, vilka ägde rum mellan den 24 maj 2012 samt den 26 och 27 september 2013.

5

Den 5 december 2013 tillställde Eurostat Instituto Nacional de Estadística (det nationella institutet för statistik i Spanien) ett utkast till rapport och beredde samtidigt institutet tillfälle att yttra sig.

6

Den 10 december 2013 översände Instituto Nacional de Estadística en rad synpunkter till Eurostat, särskilt avseende fastställandet av den referensperiod som användes.

7

Den 11 juli 2014 antog kommissionen beslut C(2014) 4856 final om inledande av en utredning om manipulation av statistik i Spanien i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (nedan kallat det angripna beslutet).

8

Den 22 september 2014 väckte Konungariket Spanien talan mot det angripna beslutet och yrkade att tribunalen ska

9

Den 11 november 2014 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder enligt artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991. Kommissionen yrkar att tribunalen ska

10

Konungariket Spanien inkom med sitt yttrande över kommissionens invändning om rättegångshinder till tribunalens kansli den 7 januari 2015 och uppgav däri att det anser att talan kan prövas i sak.

11

Om en part så begär, såsom i förevarande fall, får tribunalen enligt artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan. Enligt punkt 6 i samma artikel inleds den muntliga delen av förfarandet endast om tribunalen beslutar detta. I förevarande mål anser sig tribunalen ha tillräckligt underlag genom handlingarna i målet och parternas förklaringar under den skriftliga delen av förfarandet. Eftersom tribunalen förfogar över alla uppgifter som är nödvändiga för ett avgörande, finns det inte anledning att inleda förfarandets muntliga del.

12

Det framgår av fast rättspraxis att fysiska och juridiska personer med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF endast kan väcka talan avseende rättsakter som medför bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att på ett klart sätt förändra dennes rättsliga ställning (se beslut av den 30 april 2003, Schmitz-Gotha Fahrzeugwerke/kommissionen, T‑167/01, REG, EU:T:2003:121, punkt 46, och dom av den 31 januari 2006, Schneider Electric/kommissionen, T‑48/03, REG, EU:T:2006:34, punkt 44).

13

När det rör sig om rättsakter och beslut som utarbetas i flera skeden efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder som efter detta förfarande slutgiltigt slår fast institutionens ställningstagande som utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, med undantag för mellankommande åtgärder som syftar till att förbereda det slutgiltiga beslutet, vars rättsstridighet kan åberopas inom ramen för en talan avseende detta (dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen, REG, EU:C:1981:264, punkterna 10–12, och dom av den 27 juni 1995, Guérin automobiles/kommissionen, T‑186/94, REG, EU:T:1995:114, punkt 39, och beslut Schneider Electric/kommissionen, punkt 12 ovan, EU:T:2006:34, punkt 45).

14

Det förhåller sig annorlunda endast om de rättsakter eller beslut som antagits under det förberedande förfarandet i sig själva utgör slutet på ett särskilt förfarande som skiljer sig från det som gör det möjligt för institutionen att fatta ett beslut i saken (dom IBM/kommissionen, punkt 13 ovan, EU:C:1981:264, punkt 11, och beslut av den 9 juni 2004, Camós Grau/kommissionen, T‑96/03, REG, EU:T:2004:172, punkt 30).

15

Såsom kommissionen korrekt har påpekat, utgör de åtgärder varigenom den beslutar att inleda en utredning endast förberedande rättsakter och medför således inte bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning i den mening som avses i artikel 263 FEUF. På samma sätt förhåller det sig i synnerhet när kommissionen avger ett motiverat yttrande eller beslutar att väcka talan om fördragsbrott vid domstolen enligt artikel 258 FEUF (dom av den 29 september 1998, kommissionen/Tyskland, C‑191/95, REG, EU:C:1998:441, punkterna 44–47), beslutar att inleda ett förfarande med stöd av artikel 102 FEUF (dom IBM/kommissionen, punkt 13 ovan, EU:C:1981:264, punkt 21), eller när Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) beslutar att inleda en utredning (beslut Camós Grau/kommissionen, punkt 14 ovan, EU:T:2004:172, punkterna 33 och 36).

16

Det system som unionslagstiftaren har inrättat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (EUT L 306, s. 1) gör det inte möjligt att dra en annan slutsats än den ovan i punkt 15 vad gäller de utredningar som kommissionen inleder med stöd av artikel 8.3 i samma förordning. Enligt den bestämmelsen får kommissionen genomföra de utredningar som är nödvändiga för att fastställa om det har lämnats felaktiga uppgifter om underskott och skulder som är relevanta för tillämpningen av artikel 121 eller 126 i EUF-fördraget eller för tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som fogats till EU-fördraget och till EUF-fördraget. Den får besluta att inleda en utredning när den anser att det finns allvarliga indikationer på att omständigheter föreligger som skulle kunna utgöra ett sådant lämnande av felaktiga uppgifter.

17

Det är således endast ett beslut som går någon emot – enligt artikel 8.1 och artikel 8.5 i förordning nr 1173/2011 avses ett beslut från rådet att ålägga en medlemsstat böter – som medlemsstaten kan väcka talan mot i enlighet med artikel 263 FEUF. I artikel 8.5 i förordningen anges nämligen att med stöd av artikel 261 FEUF har unionsdomstolen obegränsad behörighet på området, vilket innebär att den kan ”upphäva, sätta ned eller höja på så sätt ålagda böter”. Om de åtgärder som vidtagits innan rådet antar ett sådant beslut är rättsstridiga – med början i de åtgärder som avser kommissionens inledande av en utredning – kan denna rättsstridighet således endast åberopas till stöd för den ovannämnda talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 1965, Weighardt/ Europeiska atomenergigemenskapens kommission 11/64, REG, EU:C:1965:38, och dom IBM/kommissionen, punkt 13 ovan, EU:C:1981:264, punkt 12, samt beslut Schneider Electric/kommissionen, punkt 12 ovan, EU:T:2006:34, punkt 45). Till skillnad från vad Konungariket Spanien har gjort gällande är det således endast i det skedet som det i förekommande fall finns möjlighet att pröva frågan om den rättsliga grund som kommissionen stöder sig på för att utreda omständigheter före den 13 december 2011, dag då förordning nr 1173/2011 trädde i kraft.

18

Konungariket Spanien har anfört ett argument som hänför sig till de specifika omständigheterna i målet och gjort gällande att saken i förevarande mål avser talan om ogiltigförklaring mot det första beslut som kommissionen har antagit om att inleda en utredning om en medlemsstats manipulation av statistik, vilket gavs stor publicitet och vilket orsakade Konungariket Spanien mycket stor skada på de internationella finansmarknaderna. Ett sådant argument kan emellertid inte godtas av det skälet att sådana överväganden inte inverkar på prövningen av det angripna beslutets rättsliga beskaffenhet, det vill säga att det inte utgör en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 263 FEUF. Eftersom Konungariket Spaniens påstående inte avser den vid tribunalen väckta frågan om rättegångshinder och inte kan ändra talans beskaffenhet, finner tribunalen att det saknar verkan.

19

Således ska kommissionens invändning om rättegångshinder bifallas, varför talan ska avvisas.

20

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

21

Kommissionen har yrkat att Konungariket Spanien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

Luxemburg den 3 september 2015