(se punkterna 38, 40 och 41)

(se punkt 49)

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 29 april 2004(1)

Överklagande – Statligt stöd – Varvsindustri – Kommissionens beslut om tillstånd till statligt stöd – Villkor – Iakttagande av en ’kapacitetsbegränsning’ – Begrepp

I mål C-181/02 P,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av  K.-D. Borchardt och V. Kreuschitz, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

klagande,

angående överklagande av dom meddelad den 28 februari 2002 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) i de förenade målen T-227/99 och T-134/00, Kvaerner Warnow Werft mot kommissionen (REG 2002, s. II-1205), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom,

i vilket den andra parten är:

Kvaerner Warnow Werft GmbH, Rostock-Warnemünde (Tyskland), företrätt av M.  Schütte, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen),

sammansatt av domarna C.W.A. Timmermans, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, A. La Pergola (referent) och S. von Bahr,

generaladvokat: M. P. Léger,
justitiesekreterare:  R. Grass,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 10 juli 2003 av parterna,

och efter att den 27 november 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

e)

stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma genom beslut med kvalificerad majoritet.”

”4

År 1992 såldes det östtyska varvet Warnow Werft av Treuhandanstalt, ett offentligrättsligt organ med ansvar för omstruktureringen av ... företag i före detta Tyska demokratiska republiken, till den norska Kvaerner-koncernen. I köpeavtalet, som Förbundsrepubliken Tyskland tillsände kommissionen förband sig köparen att vid detta varv till och med den 31 december 2005 inte överskrida fartygsbyggnadskapaciteten på 85 000 kbt per år, såvida inte denna på gemenskapslagstiftningen grundade begränsning luckras upp. Kapaciteten på 85 000 kbt per år var vad sökanden hade tilldelats av Förbundsrepubliken Tyskland med tillämpning av artikel 10a.2 c i direktiv 90/684.

5

Genom beslut, som delgavs Förbundsrepubliken Tyskland genom skrivelser av den 3 mars 1993, den 17 januari 1994, den 20 februari 1995, den 18 oktober 1995 respektive den 11 december 1995 (nedan kallade tillståndsbesluten), godkände kommissionen i enlighet med direktiven 90/684 och 92/68 det stöd som Förbundsrepubliken Tyskland avsåg att bevilja ifrågavarande varv, vilket uppgick till ett belopp av sammanlagt 1 246,9 miljoner tyska mark (DEM), under förutsättning att kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt per år iakttogs. Det godkända stödet fördelade sig enligt följande:

N 692/D/91 – Kommissionens skrivelse av den 3 mars 1993 (SG (93) D/4052)

–

45,5 miljoner DEM i driftsstöd.

–

82,4 miljoner DEM i driftsstöd i form av befrielse från tidigare skulder.

–

127,5 miljoner DEM i investeringsstöd.

–

27,0 miljoner DEM i nedläggningsstöd.

N 692/J/91 – Kommissionens skrivelse av den 17 januari 1994 (SG (94) D/567)

–

617,1 miljoner DEM i driftsstöd.

N 1/95 – Kommissionens skrivelse av den 20 februari 1995 (SG (95) D/1818)

–

222,5 miljoner DEM i investeringsstöd.

N 637/95 – Kommissionens skrivelse av den 18 oktober 1995 (SG (95) D/12821)

–

66,9 miljoner DEM i investeringsstöd.

N 797/95 – Kommissionens skrivelse av den 11 december 1995 (SG (95) D/15969)

–

58,0 miljoner DEM i investeringsstöd.

7

Kommissionen, som ansåg att kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt för år 1998 hade överskridits, underrättade genom skrivelse av den 16 december 1998 Förbundsrepubliken Tyskland om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget (nu artikel 88.2 EG). Denna skrivelse finns intagen i ett meddelande som offentliggjordes den 16 februari 1999 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT C 41, s. 23).

8

De tyska myndigheterna inkom den 18 februari 1999 med sina yttranden.

9

Den 14 januari och den 25 mars 1999 kom representanter för kommissionen till varvet tillsammans med en oberoende expert.

10

Genom beslut 1999/675 ... förordnade kommissionen om följande:

’ Artikel 1

Tysklands stöd till förmån för Kvaerner Warnow Werft GmbH till ett belopp av 41,5 miljoner euro (83,0 miljoner mark) är oförenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

Artikel 2

1. Tyskland skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att av stödmottagaren återkräva stödet till ett belopp av 41,5 miljoner euro (83,0 miljoner mark).

...

3. Till beloppet skall läggas ränta som beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd och löper från och med den dag då stödet betalades ut till stödmottagaren till dess att det faktiskt återbetalas.

... ’

11

Kommissionen, som ansåg att kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt per år hade överskridits också för år 1997, underrättade genom en skrivelse av den 20 juli 1999 Förbundsrepubliken Tyskland om sitt beslut att på grund härav inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 EG. Denna skrivelse finns intagen i ett meddelande som offentliggjordes den 28 augusti 1999 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT C 245, s. 24).

12

De tyska myndigheterna ingav yttrande den 4 oktober 1999.

13

Genom beslut 2000/336 ... förordnade kommissionen om följande:

’Artikel 1

Det statliga stöd på 6,32 miljoner [övers. anm: 6,3 miljoner] euro (12,6 miljoner mark) som Tyskland har genomfört till förmån för Kvaerner Warnow Werft GmbH, är enligt artikel 87.1 i EG-fördraget oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1. Tyskland skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva stödet på 6,3 miljoner euro (12,6 miljoner mark).

...

3. De stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

...’

14

Genom beslut 2000/416 ... förordnade kommissionen om följande:

’Artikel 1

Kvaerner Warnow Werft GmbH (KWW) har under 1999 iakttagit den kapacitetsbegränsning som enligt kommissionens beslut om statligt stöd N 325/99, vilket meddelats genom en skrivelse av den 5 augusti 1999, är en förutsättning för stödets förenlighet med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Artikel 1 i kommissionens beslut 1999/675/EG innehåller följande formulering:

Artikel 1

Det statliga stöd på 41,1 miljoner euro (82,2 miljoner mark) som Tyskland har genomfört till förmån för Kvaerner Warnow Werft GmbH, är enligt artikel 87.1 EG oförenligt med den gemensamma marknaden.’

...”

”94

Vad först beträffar de rättsliga bestämmelser med stöd av vilka tillståndsbesluten har fattats kan påpekas att syftet med den kapacitetsminskning som föreskrivs i artikel 10a.2 c i direktiv 90/684 (’den tyska regeringen åtar sig att ... genomföra verkliga och definitiva kapacitetsminskningar motsvarande 40 procent av nettokapaciteten den 1 juli 1990, vilken uppgick till 545 000 [kbt]’), i vilken ingår den kapacitetsbegränsning på 85 000 kbt per år som sökanden ålagts att iaktta ... är att återställa en normal marknadssituation inom varvsindustrin och konkurrenskraften hos varv i före detta Tyska demokratiska republiken, genom att minska överkapaciteten.

95

Som skäl för att införa den nya artikel 10a i direktiv 90/684 angav rådet nämligen i tredje skälet i direktiv 92/68, att ’konkurrenssituationen tvingar varvsindustrin inom territorierna [i före detta Tyska demokratiska republiken] att i väsentlig del bidra till minskningen av kapacitetsöverskotten som, på världsnivå, fortsätter att förhindra återgången till en normal marknadssituation inom varvsindustrin’.

96

Målsättningen att få bort den strukturella överkapaciteten hos varv inom Europeiska gemenskapen för att göra dessa mer effektiva och konkurrenskraftiga framgår också av avfattningen av direktiv 90/684. Detta följer bland annat av ... artikel 6 i direktiv 90/684 ... och av tredje, sjätte, åttonde och nionde skälen i samma direktiv. Enligt tredje skälet har det ’[t]rots att det sedan 1989 har skett betydliga förbättringar på världsmarknaden för varvsindustrin ... ännu inte skapats en tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan, och de prisökningar som har skett är globalt sett ännu inte tillräckliga för att återställa en normal marknadssituation inom sektorn ...’. Enligt sjätte skälet skall ’[ett avtal mellan världens ledande varvsindustrinationer] ... säkra en sund internationell konkurrens mellan varv genom att på ett balanserat och rättvist sätt avveckla alla befintliga hinder för normala konkurrensvillkor ...’. Enligt åttonde skälet ’[är] en konkurrenskraftig fartygsbyggnadsindustri ... av betydande intresse för gemenskapen ...’. Av nionde skälet framgår slutligen att ’[e]n stram och selektiv stödpolitik ... fortsatt [bör] föras för att stödja den nuvarande trenden som innebär produktion av mer tekniskt avancerade fartyg, och för att säkerställa rimliga och enhetliga konkurrensvillkor inom gemenskapen’.”

”97

Härefter kan konstateras att minskningen av överkapaciteten genom att införa en kapacitetsbegränsning i huvudsak uppnås genom fastställandet av tekniska begränsningar, vanligtvis benämnda tekniska flaskhalsar. Detta framgår tydligt av tillståndsbesluten …

98

I sin skrivelse av den 3 mars 1993, i vilken det första tillståndsbeslutet finns intaget, anförde kommissionen att ’[ä]ven om det av kommissionen inhämtade oberoende sakkunnigutlåtandet visar att [varvet Warnow Werfts] fartygsbyggnadskapacitet inte kommer att överskrida 85 000 kbt, det vill säga den andel som den tyska regeringen tilldelat varvet av den totala andel på 327 000 kbt som tilldelats östtyska varv, synes det, för att säkerställa att kapaciteten faktiskt minskas, vara lämpligt med en övervakning under tiden för investeringsprogrammets genomförande. Denna minskning är beroende av att investeringarna sker i enlighet med de planer och projekt som underställts konsultfirman. Kvaerner har bekräftat att följande begränsningar i varvets struktur skall iakttas:

–

Den nya lokalen för tillskärning av stål kommer inte att ändras, med undantag för en ny maskin för beredning av kanter (mechanical edge preparation machine, av fräsmaskintyp).

–

Antalet platser vid monteringsbandet för stora platta delar och vid monteringsbandet för innerbordläggning skall – i enlighet med de projekt som avses i konsultfirmans rapport EECI:0001A – fastställas till åtta respektive sex.

–

Dessa monteringsband får förlängas endast om motsvarande yta avräknas från lokalen för stora enheter om 600 ton (superunitshop). Även det omvända är möjligt. I händelse av en kapacitetsminskning av monteringsbandet för stora platta delar eller innerbordläggning, och därmed den yta som det upptar, kan med andra ord ytan för lokalen för stora enheter utvidgas i motsvarande mån.

–

Platserna vid monteringsbandet för bearbetade delar (curved panel line, bearbetade sektioner) skall, som anges i de projekt som avses i konsultfirmans rapport EECI:0001A, begränsas till sex stycken.

–

Antalet platser vid monteringsbandet för små platta delar (small panel line) skall, som anges i de projekt som avses i konsultfirmans rapport EECI:0001A, fastställas till högst tre.

–

Endast en kran med en kapacitet för 600 ton får uppställas ovanför varvet. Kajkranarna (två stycken är planerade) är av jib-typ med en lyftkapacitet på 50 ton.’

99

Av denna skrivelse framgår att det eftersträvade målet, nämligen en faktisk kapacitetsminskning, i huvudsak skulle genomföras genom att en rad tekniska begränsningar för varvets produktionsanläggningar iakttogs.

100

Kommissionens skrivelse av den 17 januari 1994, i vilken det andra tillståndsbeslutet finns intaget, går i samma riktning. Kommissionen anger där att ’[k]apacitetsbegränsningen är beroende av de investeringar som genomförs i enlighet med de planer och projekt som underställts konsulten, bland annat ifråga om att den högsta möjliga stålförbrukningen på 73 000 kbt inte får överskridas, och i enlighet med de i konsultens rapport angivna begränsningarna’. Den omständigheten att kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt per år var grundad på en rad utförliga tekniska begränsningar bekräftas också av den i samma skrivelse angivna förklaringen att ’om kapacitetsbegränsningarna inte iakttas kommer kommissionen att vara tvungen att kräva en återbetalning av stödet i dess helhet’, och särskilt att pluralisformen (kapacitetsbegränsningarna) använts i denna mening.

101

I detta sammanhang kan tilläggas att om kommissionen i samband med att den tillät stöden verkligen hade velat ålägga sökanden ett årligt tak för den faktiska produktionen hade det räckt att använda begreppet produktionsbegränsning eller att ange att kapacitetsbegränsningen i det aktuella fallet syftade på den maximala produktionen under optimala förhållanden. I avsaknad av sådana förtydliganden kan det inte läggas sökanden till last att den inte iakttagit kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt per år. Det är nämligen ostridigt mellan parterna att sökanden under hela den här aktuella tiden har iakttagit samtliga tekniska begränsningar.

102

Ett förtydligande av det slag som angetts ovan förekommer dock inte i tillståndsbesluten. Bland annat går det inte att tolka kapacitetsbegränsningen uttryckt i kbt per år som en begränsning av den faktiska produktionen på grundval av följande meningar, vilka återfinns i skrivelserna av den 20 februari, den 18 oktober respektive den 11 december 1995 (det tredje, det fjärde respektive det femte tillståndsbeslutet): ’Dessutom visar den första rapporten beträffande produktionsövervakningen som överlämnats till kommissionen att det i samband med produktionsplaneringen och själva produktionen även bör kontrolleras huruvida kapacitetsbegränsningen iakttas.’ ’Mot bakgrund av de två rapporter beträffande produktionskontrollen som hittills skickats till kommissionen är en fortsatt övervakning uppenbart nödvändig för att säkerställa att den inom ramen för den planerade produktionen och den faktiska produktionen högsta tillåtna kapaciteten iakttas.’ ’Enligt de rapporter angående produktionskontroll som hittills överlämnats till kommissionen är en fortsatt övervakning uppenbart nödvändig för att säkerställa att den inom ramen för den faktiska produktionen och den planerade produktionen högsta tillåtna kapaciteten iakttas.’ Dessa meningar innebär endast att sökanden i planeringsskedet och i samband med den faktiska produktionen skall iaktta de tekniska kapacitetsbegränsningarna. Om till exempel sökanden får två beställningar som medför att den under ett år producerar mer än 85 000 kbt, är det rimligt att den godtar och infriar dessa beställningar under samma år, under förutsättning att detta är möjligt med iakttagande av samtliga tekniska kapacitetsbegränsningar som den ålagts (såsom de som anges ovan i punkt 98, vilka bland annat rör det tillåtna antalet platser vid monteringsbandet för bearbetade delar och kravet att endast en kran med en lyftkapacitet på 600 ton får uppställas ovanför varvet).

103

Av vissa meningar framgår för övrigt tydligt att iakttagandet av kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt per år likställs med iakttagandet av de tekniska begränsningarna för anläggningar. I sin skrivelse av den 20 februari 1995 (det tredje tillståndsbeslutet) har kommissionen förklarat att det ’vid genomförandet av investeringsplanen synes ... vara lämpligt att övervaka efterlevnaden av den kapacitetsbegränsning som gäller varvsindustrin. Denna efterlevnad kan säkerställas endast om den investeringsplan som underställts konsultfirman noggrant iakttas. Detta gäller bland annat i fråga om den högsta tillåtna stålförbrukningen på 73 000 ton, anläggningen för monteringen av innerbordläggning och de två anläggningarna för tillverkning av platta delar. Den tyska regeringen har försäkrat att varvet iakttog kapacitetsbegränsningen.’ I sina skrivelser av den 18 oktober och den 11 december 1995 (det fjärde respektive det femte tillståndsbeslutet) har kommissionen i nästan identiska ordalag uppgett att anläggningen för montering av innerbordläggning och anläggningen för tillverkning av stora platta delar innebär en begränsning av varvets kapacitet för bearbetning av stål och därmed en inskränkning av varvets produktionskapacitet till 85 000 kbt per år. Kommissionen har i dessa två skrivelser tillagt att under den tid som denna kapacitetsbegränsning gäller bör varvets struktur inte ändras och den ’valfria’ utrustning som ännu inte installerats bör motsvara den beskrivning som varvet underställt den tekniske konsulten för yttrande.

104

Av såväl direktiven 90/684 och 92/68 som tillståndsbesluten framgår således på ett entydigt sätt att den i tillståndsbesluten föreskrivna kapacitetsbegränsningen, i enlighet med kommissionens administrativa praxis såsom den framgår av ett annat mål som åberopats av sökanden (domen i det ovannämnda målet Skibsværftsforeningen m.fl. mot kommissionen, punkt 177), motsvarade den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden med hänsyn till befintliga anläggningar. Sökanden var alltså, när den godtog och infriade beställningar avseende fartygsbyggande, skyldig att iaktta de tekniska begränsningar som gällde för dess anläggningar. Dessa begränsningar var beräknade och preciserade på så sätt att sökanden under normalt goda förhållanden inte skulle producera mer än 85 000 kbt. Tillståndsbesluten innehöll dock inget förbud för sökanden att under särskilt goda förhållanden, som de som kan följa av att det kommer in beställningar som kräver ett snabbare infriande än vanligt, producera mer än 85 000 kbt per år. I besluten föreskrevs endast att de tekniska begränsningar skulle iakttas som anges bland annat i tillståndsbesluten, såsom de enligt vilka antalet platser vid monteringsbandet för bearbetade delar skulle begränsas till sex och antalet platser vid monteringsbandet för små platta delar skulle begränsas till tre.”

”105

Domstolen och förstainstansrätten har redan tidigare funnit att det visserligen är riktigt att tillverkningskapaciteten – i förevarande fall 85 000 kbt per år – till sin natur utgör en kapacitet som avser produktionen, men att den likväl inte i sig är identisk med uttrycket faktisk produktion (domen i det ovannämnda målet Alpha Steel mot kommissionen, punkt 22, domstolens dom av den 11 maj 1983 i de förenade målen 311/81 och 30/82, Klöckner-Werke mot kommissionen, REG 1983, s. 1549, punkt 23, och förstainstansrättens dom av den 12 maj 1999 i de förenade målen T-164/96–167/96, T-122/97 och T-130/97, Moccia Irme mot kommissionen, REG 1999, s. II-1477, punkt 138) eller uttrycket maximal produktion under optimala förhållanden (domen i det ovannämnda målet Skibsværftsforeningen m.fl. mot kommissionen, punkt 174).

106

Av denna rättspraxis följer att en kapacitetsbegränsning – något som i förevarande fall framgår av tillståndsbeslutens ordalydelse – kan avse ’den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden med hänsyn till befintliga anläggningar’, men inte en maximal faktisk produktion som inte ens under särskilt goda förhållanden får överskridas. Kommissionen har påstått att även om den kapacitetsbegränsning som ålagts sökanden avser ’den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden med hänsyn till befintliga anläggningar’, anges därmed den maximala faktiska produktionen, vilken inte under några omständigheter får överskridas ... . Denna argumentation är inte övertygande. Även om kapacitetsbegränsningen avspeglar den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden, innebär detta nämligen inte i sig att det tal som anges i denna begränsning inte får överskridas under perioder när optimala förhållanden råder. Tvärtemot vad kommissionen uppgett är detta konstaterande inte oförenligt med syftet med direktiv 90/684. Detta syfte, som är att minska överkapaciteten, uppnås genom att sökandens kapacitet begränsas såvitt avser dess anläggningar, en begränsning som säkerställer att produktionen under normala förhållanden inte överskrider 85 000 kbt per år.”

”107

Slutligen skall tilläggas att flera av de handlingar som sökanden gett in bekräftar att den kapacitetsbegränsning som ålagts sökanden avser den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden med hänsyn till befintliga anläggningar.

108

I protokollet från ett sammanträde som hölls den 1 juni 1993 angående privatiseringen av varv i före detta Tyska demokratiska republiken anges följande: ’The Danish, Italian and UK delegates were expressing their worry that the actual production would exceed the assigned capacity after the investments would be implemented. The Commission was confident that future production would not exceed the agreed capacity limits because of the technical bottlenecks in the investment plans, because of the present and future monitoring of the investment plans together with the contractual capacity limits in the privatisation contracts, because of the German Government's undertaking to respect the limits and because all aid payments are conditional on respect of the capacity limits’ [’De danska, italienska och brittiska delegaterna uttryckte sin oro över att den faktiska produktionen sedan investeringarna genomförts skulle överskrida den tilldelade kapaciteten. Kommissionen förklarade sig vara övertygad om att den framtida produktionen inte skulle överskrida de överenskomna kapacitetstaken och hänvisade härvid till de tekniska flaskhalsarna i investeringsplanerna, den aktuella och framtida kontrollen av dessa planer tillsammans med kapacitetsbegränsningarna i privatiseringskontrakten samt den tyska regeringens åtagande att iaktta dessa begränsningar och den omständigheten att stöd endast utbetalas under förutsättning att begränsningarna iakttas’]. Denna diskussion mellan å ena sidan de danska, italienska och brittiska delegationerna och å andra sidan kommissionen skulle vara meningslös om kapacitetsbegränsningen på 85 000 kbt per år skulle förstås som en absolut begränsning av den faktiska produktionen. Om så hade varit fallet hade det nämligen räckt om kommissionen hade förklarat att den årliga begränsningen på 85 000 kbt utgjorde ett tak för den faktiska produktionen och att det således helt enkelt var förbjudet för sökanden att producera mer än detta tak. Kommissionens hållning under detta sammanträde visar tvärtom att kommissionen grundade sin tro på en framtida årlig produktion på 85 000 kbt eller mindre endast på en beräkning enligt vilken de tekniska begränsningarna för sökandens anläggningar borde hindra sökanden från att årligen producera mer än detta tonnage.

109

Av kommissionens rapport angående övervakningen av privatiseringen av varv i före detta Tyska demokratiska republiken, som finns intagen i skrivelsen av den 6 maj 1993 till Förbundsrepubliken Tysklands ständiga representation, framgår att kapacitetsbegränsningen enligt kommissionen bestod av samtliga de tekniska begränsningar som ålagts ’(... genom de betydande tekniska begränsningar som investeringsplanerna innehåller säkerställs de kapacitetsbegränsningar som bestämts för varje varv, även om det synes vara nödvändigt att upprätthålla en noggrann övervakning vid genomförandet av investeringarna. De viktigaste tekniska flaskhalsarna och villkoren säkerställer kapacitetsbegränsningen ...’).”

”110

Av det ovan anförda framgår att sökanden vederbörligen har visat att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den i de ifrågasatta besluten, och tvärtemot vad den hade gjort i tillståndsbesluten, har likställt begreppet kapacitetsbegränsning med en begränsning av den faktiska produktionen. Med hänsyn till att kommissionen fattat de ifrågasatta besluten på grundval endast av den omständigheten att sökandens faktiska produktion under åren 1997 och 1998 överskred 85 000 kbt (se, i detta hänseende, skälen 60 och 108 i beslutet av den 8 juli 1999 och skälen 47 och 84 i beslutet av den 15 februari 2000) är samtliga artiklar i vart och ett av besluten behäftade med fel på grund av den ovan konstaterade felaktiga bedömningen.

111

Det kan konstateras att den enda grunden för de ifrågasatta besluten är den omständigheten att den faktiska produktionen har överskridit 85 000 kbt per år. Kommissionen har varken undersökt huruvida de under aktuella år gjorda produktionsöverskridandena berodde på att de begränsningsvillkor som angavs i tillståndsbesluten inte hade iakttagits eller påstått att så skulle vara fallet.”

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)