(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2022/95 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en undersökning då det fastställdes att tullarna absorberades, ändrades åtgärderna genom rådets förordning (EG) nr 663/98 (3). Efter en första översyn vid giltighetstidens utgång och en första interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 (4), införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (5) en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 euro per ton på import av ammoniumnitrat enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland. Denna undersökning kallas nedan 2002 års översyn.

(2)

Därefter gjordes en interimsöversyn av produktdefinitionen i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96, och genom rådets förordning (EG) nr 945/2005 (6) infördes en slutgiltig antidumpningstull på 41,42–47,07 euro per ton på import av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 20.

(3)

Efter en andra översyn vid giltighetstidens utgång och en andra partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i förordning (EG) nr 384/96, bibehöll rådet genom rådets förordning (EG) nr 661/2008 (7) de gällande åtgärderna. Tullen behölls oförändrad utom för EuroChemkoncernen, för vilken det fasta tullbeloppet uppgick till 28,88–32,82 euro per ton. Denna undersökning kallas nedan 2008 års översyn.

(4)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) godtog genom beslut 2008/577/EG (8) åtagandena om en kvantitativ begränsning från de ryska producenterna JSC Acron och JSC Dorogobuzh, som ingår i Acron Holding Company och från EuroChemkoncernen.

(5)

Genom sin dom av den 10 september 2008 (9), såsom den tolkas i domen av den 9 juli 2009 (10), ogiltigförklarade tribunalen förordning (EG) nr 945/2005 i den del som berörde JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat (nedan kallat Kirovo), som ingår i OJSC UCC UralChem (nedan kallat UralChem). Genom rådets förordning (EG) nr 989/2009 (11) ändrade rådet förordning (EG) nr 661/2008 i enlighet därmed. För företaget Kirovo gäller följaktligen antidumpningstullen (47,07 euro per ton) endast för import av ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90.

(6)

Genom beslut 2012/629/EU (12) återkallade kommissionen sitt godtagande av EuroChemkoncernens åtagande, eftersom detta var svårgenomförbart.

(7)

Efter en tredje översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (13) bibehöll kommissionen genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 999/2014 (14) de gällande åtgärderna. Denna undersökning kallas nedan den senaste översynen vid giltighetstidens utgång.

(8)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/226 (15) om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 999/2014 behandlade omstruktureringen av Kirovo som en filial till Uralchem.

(9)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/415 (16) återkallade kommissionen sitt godtagande av Acron Holding Companys åtagande, eftersom det var svårgenomförbart.

(10)

De åtgärder som gäller för närvarande har formen av en fast tull per ton och baseras, med undantag för EuroChem, på skademarginalen. Nivån för EuroChem fastställdes i 2008 års översyn baserat på dumpningsmarginalen.

(11)

Kommissionen mottog en begäran om en partiell interimsöversyn (nedan kallad begäran om översyn) enligt artikel 11.3 i grundförordningen från följande åtta europeiska sammanslutningar av jordbrukare (nedan kallade sökanden): Association Générale des Producteurs de Blé et autres céréales (AGPB, Frankrike), Confederazione Italiana Agricoltori (CIA, Italien), Confagricoltura (Italien), Coop de France (Frankrike), Irish Farmers' Association (IFA, Irland), Office of Finnish Agriculture (MTK, Finland), National Farmers' Union (NFU, Förenade kungariket) och Unión de Pequeños Agricultores y Ganaderos (UPA, Spanien). Begäran begränsades i omfattning till att gälla undersökning av skada. Sökanden hävdade att unionens jordbrukare, i egenskap av användare av ammoniumnitrat, lider skada av de antidumpningsåtgärder som varit i kraft i mer än 20 år, och att en översyn bör göras av skadan för unionsindustrin på grund av bestående förändringar.

(12)

Samtidigt uppmanade sökanden även kommissionen att omedelbart tillfälligt upphäva åtgärderna enligt artikel 14.4 i grundförordningen.

(13)

Efter att ha underrättat medlemsstaterna fastställde kommissionen att bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en partiell interimsöversyn, och meddelade den 17 augusti 2017 genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (17) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) att en partiell interimsöversyn inleddes i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, och att översynen var begränsad till en undersökning av skada.

(14)

Samma dag meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande om inledande (18) att ytterligare en partiell översyn inleddes av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, begränsad till en undersökning av dumpning enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(15)

Översynsperioden omfattade perioden från och med den 1 juli 2016 till och med den 30 juni 2017. Undersökningen av de trender som är av betydelse för bedömningen omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(16)

I tillkännagivandet om inledande inbjöd kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade även särskilt sökanden, unionsindustrin (tillverkare och deras sammanslutningar), exporterande tillverkare och deras sammanslutningar, myndigheterna i exportlandet och kända icke-närstående importörer om inledandet av den partiella interimsöversynen och inbjöd dem att delta.

(17)

De berörda parterna gavs möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och att bli hörda.

(18)

Höranden med kommissionens avdelningar arrangerades för sökanden, unionstillverkarnas sammanslutning Fertilizers Europe, en enskild unionstillverkare och en enskild rysk tillverkare.

(19)

Under undersökningen lämnades dessutom skriftliga synpunkter av olika berörda parter, bland annat sökanden, Fertilizers Europe, unionsjordbrukarnas sammanslutning Copa-Cogeca (19) och den ryska sammanslutningen av tillverkare av gödselmedel (RFPA).

(20)

Sökanden begärde den 25 april 2018 att kommissionen skulle bortse från vissa av synpunkterna från Fertilizers Europe på grund av tidpunkten för deras inlämnande. Eftersom undersökningen redan pågick och kommissionen inte hade fastställt en strikt tidsfrist för när parterna skulle lämna sina slutliga synpunkter avvisades begäran.

(21)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att utföra stickprov bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(22)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade kommissionen unionstillverkare att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Stickprovsformuläret skickades till 38 enheter, däribland de elva kända sammanslutningarna av unionstillverkare. Kommissionen fick svar på stickprovsformulären från tolv företag eller koncerner i unionen.

(23)

Kommissionen gjorde ett preliminärt urval på grundval av produktionen i unionen och försäljningsvolymerna på unionsmarknaden av en likadan produkt under översynsperioden samt på grundval av det urval som gjordes i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. Det preliminära urvalet utgjordes av fyra unionstillverkare från Frankrike, Litauen, Polen och Förenade kungariket (20).

(24)

Efter ytterligare synpunkter från berörda parter fann dock kommissionen det lämpligt att byta ut det polska företaget mot ett företag från Bulgarien (21) och att lägga till ett företag från Nederländerna (22).

(25)

Det slutliga urvalet bestod därmed av fem företag från fem länder som representerade runt 40 % av de samarbetsvilliga företagens totala produktion. Urvalet är därför representativt för unionsindustrin.

(26)

Även om denna partiella interimsöversyn inte omfattar dumpningsaspekter ansåg kommissionen att den var lämplig för att samla in uppgifter från ryska exporterande tillverkare, bland annat om deras produktion, kapacitet, försäljning inom unionen och försäljning till tredjeländer, för att skapa underlag för skadebedömningen.

(27)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Ryssland att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen informerade även Rysslands beskickning vid Europeiska unionen och den ryska sammanslutningen RFPA.

(28)

Sex ryska exporterande tillverkare lämnade de begärda uppgifterna. Eftersom bara två tillverkare exporterade till unionen behövde inget stickprovsförfarande göras. De två ryska företagen stod för 38 % av produktionen hos de samarbetsvilliga ryska företagen.

(29)

Den ryska exportkoncernen Acron, som begärde att en parallell interimsöversyn begränsad till att undersöka dumpning (23) skulle inledas, fyllde inte i stickprovsformuläret. Företaget tillhandahöll emellertid begränsad information under undersökningens gång i form av svar på delar av frågeformuläret. Vissa av de uppgifter som lämnades motsvarade inte de korrekta uppgifter som inhämtades efter kontroll i den parallella undersökningen och kunde inte användas.

(30)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Inga icke-närstående importörer svarade dock.

(31)

Kommissionen skickade frågeformulär till de fem unionstillverkarna i urvalet och till de två ryska exporterande tillverkarna, och fick svar från samtliga dessa.

(32)

Kommissionen samlade också in uppgifter från sammanslutningarna av jordbrukare genom att skicka frågeformulär till sökanden i denna undersökning och till andra sammanslutningar av jordbrukare som gett sig till känna som berörda parter (24). Kommissionen fick svar från Irish Farmers' Association från Irland, NFU från Förenade kungariket och ett samlat svar från sökanden för sammanslutningar som är verksamma i 15 medlemsstater (25). Den litauiska sammanslutningen av jordbrukare klargjorde senare att den inte hade någon uppfattning om den pågående undersökningen.

(33)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för undersökningen. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes på plats hos följande företag:

(34)

Den 31 augusti 2018 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att föreslå en ändring av den tillämpliga tullsatsen. De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter fram till den 12 september 2018 och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(35)

Nio enheter, däribland europeiska sammanslutningar av jordbrukare, unionstillverkare, unionstillverkarnas sammanslutning Fertilizers Europe och den ryska sammanslutningen RFPA, lämnade synpunkter på uppgifterna. Efter begäran hölls höranden med sökanden, Grupa Azoty S.A. och Agropolychim AD, samt med RFPA.

(36)

Synpunkterna beaktades noggrant när detta ansågs vara befogat.

(37)

Den berörda produkten är gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 20. I fråga om ammoniumnitrat som tillverkas av Uralchemkoncernens Kirovofilial är den berörda produkten enligt förordning (EG) nr 989/2009 endast ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90.

(38)

Ursprungligen definierades den berörda produkten som ammoniumnitrat, men den omdefinierades senare som gödselmedel i fast form med ett visst fastställt innehåll av ammoniumnitrat. Detta skedde till följd av det förtydligande av produktdefinitionen som gjordes 2005 (26) för att även täcka ammoniumnitrat med tillsats av näringsämnena fosfor och/eller kalium (s.k. smutsigt eller stabiliserat ammoniumnitrat, nedan kallat smutsigt ammoniumnitrat), eftersom det konstaterats att dessa blandningar väsentligen hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma agronomiska egenskaper. Produkten kallas allmänt ammoniumnitrat.

(39)

För företaget Kirovo gäller så som anges i avsnitt 1.1 antidumpningstullen (47,07 euro per ton) endast för import av ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90.

(40)

Ammoniumnitrat är ett fast kvävegödselmedel som är vanligt inom jordbruket, men det används också för industriella syften såsom tillverkning av sprängmedel (t.ex. för gruvutvinning). Både ammoniumnitrat för användning inom jordbruket och för tillverkning av sprängmedel omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna. Båda typerna av ammoniumnitrat har samma tekniska och kemiska egenskaper, kan lätt bytas ut mot varandra och betraktas som den berörda produkten.

(41)

Inom jordbruket används ammoniumnitrat bland annat vid odling av spannmål, till exempel vete. Användningen av ammoniumnitrat begränsas i många medlemsstater på grund av dess explosiva egenskaper. I till exempel Irland använder jordbrukarna kalciumammoniumnitrat.

(42)

Huvudråvaran för produktionen av ammoniumnitrat är naturgas, som står för den största delen av de totala produktionskostnaden.

(43)

Den konventionella tullsatsen för ammoniumnitrat är 6,5 % (27).

(44)

Precis som vid de tidigare undersökningar som beskrivs i avsnitt 1.1 fann kommissionen att följande produkter har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper: a) Den berörda produkten. b) Det ammoniumnitrat som tillverkas och säljs på den inhemska ryska marknaden och på andra exportmarknader. c) Det ammoniumnitrat som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin.

(45)

Kommissionen beslutade därför att dessa produkter för undersökningens syften är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(46)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte kommissionen om de omständigheter som ligger till grund för de nuvarande åtgärderna har förändrats, och om dessa förändringar kunde anses vara av bestående karaktär.

(47)

Koncentrationen i unionsindustrin har ökat genom ett stort antal sammanslagningar och förvärv. Flera unionstillverkare såsom Yara International ASA (nedan kallad Yara) från Norge och Borealis Agrolinz Melamine GmbH (nedan kallad Borealis) från Österrike är globala aktörer. Sedan 2002 har bland annat följande företag berörts av sammanslagningar och förvärv (28): Anwil SA, Azomures, BASF SE, Borealis, Fertiberia S.A., CF Fertilisers UK Limited, Yara, och Grupa Azoty S.A.

(48)

Sökanden hävdade att unionsindustrin nu är kapabel att möta konkurrensen från den ryska importen på grund av större effektivitet till följd av investeringar och omstrukturering, till skillnad från den situation som rådde vid 2002 års översyn, då det fanns dussintals små och medelstora tillverkare som agerade självständigt. Unionsindustrin hävdade att det råder en hälsosam konkurrens på unionsmarknaden, eftersom det finns fler än tio tillverkare i unionen och ingen har en marknadsandel på över 20 % (29).

(49)

Enligt uppgifter från samarbetsvilliga unionstillverkare står fyra stora koncerner (Yara, CF, Borealis och EuroChem) för nästan 6 av de 8 miljoner ton ammoniumnitrat som tillverkas i unionen. Unionens tillverkning av ammoniumnitrat domineras nu följaktligen av ett fåtal stora koncerner med omfattande verksamhet.

(50)

För att bedöma effekterna av en konsolideringsprocess med så många inblandade företag och som pågått i över 15 år analyserade kommissionen utvecklingen för gemenskapsindustrin enligt definitionen i 2002 års översyn.

(51)

Under 2002 års översyn besöktes fyra företag: Grande Paroisse (Frankrike), Kemira Ince (Förenade kungariket), Terra Nitrogen (Förenade kungariket) och Hydro Agri France (Frankrike). Eftersom Grand Paroisses anläggning för ammoniumnitrat exploderade 2001, vilket orsakade ett antal dödsfall i Frankrike, utelämnade kommissionen företaget från analysen.

(52)

För det första tillhör de två företagen från Förenade kungariket nu samma företag, CF Fertilizers UK Limited, som är en del av den amerikanska koncernen CF Industries (nedan kallad CF). År 2007 bildade de två företagen ett gemensamt företag. Den brittiska konkurrensmyndigheten konstaterade i sin rapport om affären (30) att ”parterna hävdade att ingen av dem hade eller beräknades kunna uppnå en godtagbar avkastning på sin gödselmedelsverksamhet i Förenade kungariket”. Enligt myndigheten var ”syftet med det föreslagna gemensamma företaget därför att etablera en lönsam, brittisk tillverkare av kvävegödselmedel genom att skapa ett större företag med en mindre kostnadsbas än vad företagen för närvarande kan uppnå var för sig”. År 2010 förvärvades sedan Terra Industries av CF, som väntade sig att affären skulle leda till årliga kostnadssynergier globalt på uppemot 135 miljoner US-dollar (31). I sin årsredovisning för 2011 bekräftade CF att det fanns möjligheter till ”större synergier än dem som förväntades vid tidpunkten för förvärvet” (32). Eftersom verksamheten i Förenade kungariket vid denna tidpunkt fortfarande var ett gemensamt företag tog CF full kontroll över verksamheten först 2015. Enligt CF ”var planen med affären att öka produktionen med 10 % utan någon ökning av kapitalutgifterna” (33). I sin årsredovisning för 2017 (34) konstaterade CF sammanfattningsvis att ”förvärvet och övertagandet av den fulla kontrollen över CF Fertilisers UK lett till en nästan tjugoprocentig ökning av utnyttjandet av tillgångarna och till synergier på över 35 miljoner US-dollar årligen”. CF Fertilizers UK Limited är nu en del i en koncern med 3 000 anställda som är ett ”ledande globalt företag inom gödselmedel och kemiska produkter med en enastående operativ kapacitet och en produktions- och distributionsplattform med stora kostnadsfördelar”.

(53)

För det andra var Hydra Agri France en del av Hydro Agri, ett dotterbolag till den norska koncernen Norsk Hydro som 2004 knoppades av och blev Yara. Yarakoncernen har mer än 15 000 anställda och intäkter på runt 10 miljarder euro (35). Enligt Yaras Fertilizer Industry Handbook 2017 (36) var Yara, om man bortser från kinesiska tillverkare, ”det ledande företaget inom kvävegödselmedel”, ”nummer ett globalt i fråga om tillverkning av kväve och NPK” och ”nummer två globalt när det gäller tillverkning av ammoniak”. Yara uppgav att dess position gav det ”unika möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar och utarbeta bästa praxis i ett stort nätverk av anläggningar”. Yara hävdade vidare att ”storleken och den globala räckvidden är viktiga faktorer för Yaras konkurrensfördel”. Därtill kommer att ”Yara har en marknadsandel på runt 20 % av den globala handeln med ammoniak”. Denna ledande ställning ”ger företaget en god överblick över den globala balansen mellan tillgång och efterfrågan på ammoniak och möjliggör en bättre optimering av företagets globala produktflöden”.

(54)

Vad gäller de övriga fem företagen som inte besöktes under 2002 års översyn men som ingick i gemenskapsindustrin, så var två av dem också delar av Hydro Agri och en var en del av Kemira (Belgien), som numera är en del av Yarakoncernen.

(55)

Vidare slutförde den ryska koncernen EuroChem år 2012 förvärvet av BASF:s tillgångar på gödselmedelsområdet (37). I sin årsredovisning för 2012 uppgav EuroChem att ”integrationen av dessa företag [EuroChem Antwerpen och EuroChem Agro år 2012] fortfarande pågår, men att vi redan i dag med säkerhet kan konstatera att den har varit en strategisk framgång”. EuroChem uppgav vidare att ”de operativa synergierna och de kulturella likheterna har resulterat i starka relationer som haft en positiv inverkan på koncernen som helhet” (38). EuroChemkoncernen har mer än 25 000 anställda, mer än 4 miljarder US-dollar i globala intäkter och drar fördel av sin vertikalt integrerade affärsmodell (39).

(56)

Slutligen förvärvade den spanska Fertiberiakoncernen år 2009 Adubos do Portugal, och har ett antal övriga dotterbolag i Frankrike och Algeriet. Enligt Fertiberia har ”konsolideringen av koncernen till ett ledande företag i huvudsak baserats på skapande och förvärv av strategiskt placerade dotterbolag”. Denna kommersialiseringsmodell ”har möjliggjort en större kommersiell, produktionsmässig och logistisk effektivitet, som är centrala komponenter på en så konkurrensutsatt marknad” (40). Fertiberia konstaterade i sin årsredovisning för 2014 mer specifikt vad gäller Adubos do Portugal att ”även konsolideringen av den operativa integrationen av ADP Fertilizantes i vår koncern bör framhållas, vilken har lett till att företagets vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar har ökat till 18 miljoner euro” och att ”synergierna omfattar allt från råvaruförsörjning och välfungerande anläggningar till uppbyggnad av en omfattande marknadskännedom som bidrar till företagets satsning på produkter med högt mervärde” (41).

(57)

Av ovanstående offentliga uttalanden framgår att sammanslagningarna bland annat leder till minskade kostnader (Förenade kungariket), stordriftsfördelar (Yara), operativa synergier (EuroChem) och effektiv logistik (Fertiberia). Effektivitetsvinster kunde därmed observeras hos alla tillverkare av ammoniumnitrat i den dåvarande gemenskapsindustrin. De innebar bland annat ökad köpkraft och möjlighet att optimera produktions- och försäljningsprocesser. Samtidigt ökade omfattningen av unionsindustrin till följd av anslutningen av nya medlemsstater 2004, 2007 och 2013, vilket omöjliggör en övergripande kostnadsjämförelse. Som nämns i skäl 47 deltog också flera företag i anslutningsländerna i omstruktureringsprocessen.

(58)

Kommissionen konstaterade att unionsindustrin är mer koncentrerad än vid 2002 års översyn, att denna konsolidering är av bestående karaktär, och att den har haft en positiv inverkan på den totala kostnadsstrukturen.

(59)

Efter konstaterandet ansåg två unionstillverkare att EuroChem inte borde analyseras på grund av dess kopplingar till en rysk enhet, och att det var tveksamt om tillverkaren i Förenade kungariket borde tas med eftersom landet snart skulle lämna EU. Kommissionen avvisade dessa argument. EuroChem analyserades som en del av den dåvarande gemenskapsindustrin, och den brittiska tillverkaren var en del av unionsindustrin eftersom Förenade kungariket är en medlemsstat i unionen vid tidpunkten för undersökningen.

(60)

Dessa tillverkare hävdade också att kommissionen inte hade fastställt på vilket sätt de förändrade omständigheterna på grund av omstruktureringen av unionsindustrin direkt hade påverkat skadeberäkningen. Kommissionen erinrade om att den först hade konstaterat att det sedan 2002 års översyn, då nivån på åtgärderna senast fastställdes, skett bestående förändringar som påverkade unionsindustrin. Därefter bedömde kommissionen unionsindustrins nuvarande situation, vilket ledde till nya beräkningar av skademarginalen. Dessa två analyser utförs var för sig och oberoende av varandra.

(61)

Fertilizers Europe invände dessutom att de förändringar som var kopplade till omstruktureringen av unionsindustrin inte var av betydelse mot bakgrund av Rysslands fördel i fråga om naturgas. Kommissionen noterade att den bestående förändring som konstaterades inte rörde den ryska naturgassituationen utan unionsindustrins konsolidering sedan 2002 års översyn.

(62)

Sökanden uppgav att naturgaspriserna i unionen steg från år 2002 fram till andra kvartalet 2013, och att de därefter har sjunkit betydligt sedan tredje kvartalet 2013. Enligt sökandens uppfattning förväntas priserna på naturgas att öka något under den kommande tioårsperioden, men de kommer fortfarande att ligga betydligt under nivån vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. Tabell 1 visar Världsbankens prognos för naturgaspriserna för perioden 2018–2030 (42):

Tabell 1

Prognos för naturgaspriser

(63)

Som stöd för sitt påstående att minskningen av naturgaspriserna är av bestående karaktär lämnade den ryska sammanslutningen RFPA Gazproms prisprognos fram till år 2021 (43).

(64)

Enligt Fertilizers Europe har ingen förändring skett med avseende på bland annat dumpning och prissättningen på naturgas i Ryssland (44). Efter att ha tagit del av uppgifterna upprepade Fertilizers Europe sina synpunkter angående naturgassituationen i Ryssland.

(65)

Kommissionen konstaterade att naturgas faktiskt är den viktigaste råvaran för ammoniumnitrat och står för mer än 60 % av produktionskostnaden. Kommissionen slog fast att de inhemska naturgaspriserna i Ryssland regleras av staten via federala lagar och inte återspeglar normala marknadsförhållanden där priserna i huvudsak sätts utifrån produktionskostnaden och vinstförväntningar.

(66)

Situationen när det gäller de inhemska naturgaspriserna i Ryssland är bara relevant för att avgöra om det förekommer dumpning, eftersom den påverkar fastställandet av normalvärdet. Kommissionen erinrade om att denna översyn endast rör skadesituationen.

(67)

Som svar på dessa uppgifter konstaterade Fertilizers Europe och en av unionstillverkarna att naturgaspriserna redan stigit snabbare än förväntningarna i Världsbankens prognos från april 2018 (se tabell 1 ovan). Världsbanken ändrade också sin prognos i versionen från september 2018.

(68)

Kommissionen konstaterade att det förekommit omfattande prissvängningar sedan 2002 års översyn, då nivån på åtgärderna fastställdes. Priserna minskade betydligt mellan 2014 och 2016 men har sedan ökat stadigt. Förändringen har delvis återspeglats i unionstillverkarnas produktionskostnad. Sedan 2014 har produktionskostnaden för de företag som ingår i urvalet minskat med över 20 %. Den senaste utvecklingen under 2018 bekräftar att det förekommer betydande prissvängningar i de europeiska naturgaspriserna.

(69)

I princip räknas inte inhemska råvarupriser som en förändring av bestående karaktär eftersom de normalt sett är ett resultat av krafterna på en instabil marknad. I unionen sätts priserna på naturgas på en öppen marknad. Någon stabil trend har dessutom inte kunnat konstateras sedan 2002. Kommissionen konstaterade därför att prisförändringarna på naturgas i unionen inte kan betraktas som en förändring av bestående karaktär.

(70)

Kommissionen ansåg också att globala förändringar som iakttagits på marknaden för ammoniumnitrat sedan 2002 är en relevant faktor för bedömningen.

(71)

För det första har Rysslands förbrukning av ammoniumnitrat mer än tredubblats sedan 2002:

(72)

Dessutom uppgav den ryska sammanslutningen RFPA även att den totala inhemska förbrukningen av kvävegödselmedel steg med ytterligare 8,7 % 2017 enligt preliminära uppgifter från det ryska jordbruksministeriet (47). Den ryska förbrukningen väntas fortsätta att stiga något fram till 2030 (48).

(73)

För det andra har även efterfrågan i tredjeländer (framför allt i Latinamerika och i synnerhet Brasilien) ökat. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) bedömer att Brasiliens efterfrågan kommer att öka från 0,9 miljoner ton 2002 till 1,5 miljoner ton 2016 (49). Utöver ammoniumnitrat bedöms även efterfrågan på andra kvävegödselmedel i Latinamerika att fortsätta öka (50).

(74)

Samtidigt har jordbrukets förbrukning av ammoniumnitrat i unionens 28 medlemsstater minskat något sedan 2002 (51). Unionens förbrukning förväntas vara fortsatt stabil framöver.

(75)

Unionsmarknaden är mot bakgrund av detta mindre attraktiv i fråga om volymer än 2002 och 2014 (51).

(76)

Även situationen i Förenta staterna har förändrats sedan 2002 års översyn. I augusti 2016 stoppade Förenta staterna sina antidumpningsåtgärder mot ammoniumnitrat från Ryssland. Detta skedde mot bakgrund av uppsvinget för skiffergas, vilket ledde till billigare naturgaspriser för amerikanska tillverkare. Sedan 2000 har produktionen av skiffergas ökat kraftigt i Förenta staterna och väntas öka ytterligare i framtiden. Till följd av uppsvinget för skiffergas har kapaciteten hos de amerikanska tillverkarna av kvävegödselmedel ökat och fortsätter att öka.

(77)

Samtidigt har andra länder såsom Ukraina, Australien och Indien (52) infört antidumpningsåtgärder på ammoniumnitrat, framför allt från Ryssland.

(78)

Dessa globala förändringar på marknaden för ammoniumnitrat är av bestående karaktär och kan inverka på skadesituationen, även när det gäller sannolikheten för att skadan återkommer.

(79)

Kommissionen konstaterade att två omständigheter, omstruktureringen av unionsindustrin och den globala marknaden för ammoniumnitrat, har förändrats sedan 2002 års översyn och att dessa förändringar är av bestående karaktär.

(80)

Unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen definierades som tillverkarna av ammoniumnitrat i unionen under skadeundersökningsperioden.

(81)

Så som framgår av avsnitt 1.4 gjordes ett urval av fem företag, och uppgifter samlades in från urvalet och kontrollerades på plats. Dessutom lämnades ytterligare uppgifter av berörda parter, i synnerhet sökanden, sammanslutningen av unionstillverkare Fertilizers Europe och den ryska sammanslutningen RFPA. I förekommande fall använde sig kommissionen även av offentligt tillgängliga uppgifter.

(82)

Urvalet består av fem företag. Uppgifterna för unionsindustrin är därför endast indexerade nedan om de avser ett företag.

(83)

Förbrukningen i unionen uppvisade en stabil trend på 7–8 miljoner ton under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabell 2:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (i miljoner ton)

(84)

Den stabila trenden under skadeundersökningsperioden väntas förbli i stort sett oförändrad för unionens ammoniumnitratmarknad till år 2030 (53).

(85)

Kommissionen fastställde importvolymen och importpriserna från Ryssland på grundval av statistik som samlats in enligt artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad artikel 14.6-databasen). I tabell 3 visas utvecklingen av volymer, marknadsandel och genomsnittliga priser för importen från Ryssland:

Tabell 3

Importvolymer totalt och importvolymer från Ryssland (i ton), marknadsandel och importpriser från Ryssland (euro per ton)

(86)

Under översynsperioden fortsatte importen av ammoniumnitrat från Ryssland till unionen och uppgick under översynsperioden till 0,1 miljoner ton (ca 35 % av all import, efter Georgien).

(87)

Importen från Ryssland låg på en mycket låg nivå under översynsperioden och har minskat kraftigt under skadeundersökningsperioden. Det ska noteras att Kirovos försäljning av smutsigt ammoniumnitrat, som inte omfattas av någon antidumpningstull, utgör den överväldigande majoriteten av den ryska exporten till unionen under översynsperioden. Om man undantar Kirovos försäljning av smutsigt ammoniumnitrat uppgick importen från Ryssland under översynsperioden till [0–50 000] ton, det vill säga en andel på mindre än 0,5 % av unionsmarknaden.

(88)

Importen från Ryssland utgjorde en marknadsandel på 3,1 % i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång (54) och uppskattningsvis mindre än 2 % under översynsperioden. Vid 2002 års översyn utgjorde importen från Ryssland 5 % av unionens förbrukning (före unionens utvidgning) (55).

(89)

De genomsnittliga importpriserna på ammoniumnitrat från Ryssland minskade under skadeundersökningsperioden samtidigt som även priserna minskade på naturgas, som är den viktigaste kostnadsposten i tillverkningen av ammoniumnitrat.

(90)

Så som framgår av avsnitt 1.4.3.2 samlade kommissionen in uppgifter från de två samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna.

(91)

En av de exporterande tillverkarna, PJSC KuibyshevAzot, exporterade direkt till unionen i form av försäljning av den berörda produkten. Denna försäljning till unionen var dock inte representativ med avseende på volymen ([mindre än 1 000] ton (56)) och den enda ifrågavarande kunden.

(92)

Exporten från den andra exporterande tillverkaren, Uralchem, skedde via ett närstående försäljningskontor i Lettland. Även Uralchems försäljning av ”normalt” ammoniumnitrat var mycket begränsad under översynsperioden och uppgick till [mindre än 1 000] ton (57).

(93)

Mot bakgrund av de samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarnas små och icke representativa volymer under översynsperioden (se avsnitt 5.3.1), kunde kommissionen inte komma fram till någon avgörande slutsats när det gäller prisunderskridande.

(94)

Efter att ha underrättats om detta invände sökanden och RFPA att kommissionen borde använda uppgifter från tabell 3 för att fastställa att det inte förekom något prisunderskridande under översynsperioden. Kommissionen konstaterade att dessa uppgifter omfattar en betydande försäljning av smutsigt ammoniumnitrat och därför skiljer sig från uppgifterna om unionstillverkarnas försäljning av ammoniumnitrat. Uppgifterna ansågs därför inte lämpliga för en korrekt och tillförlitlig beräkning av prisunderskridande.

(95)

I tabell 4 anges importvolymen från övriga tredjeländer, deras marknadsandel och priser under skadeundersökningsperioden.

Tabell 4

Importvolymer (i ton), marknadsandelar och importpriser (euro per ton)

(96)

Andra relevanta länder med export till unionen var Georgien med 0,15 miljoner ton under översynsperioden (ca 48 % av den totala importen) och i lägre grad andra länder som Turkiet, Serbien, Egypten, Marocko och Norge. Georgien var det land som hade den största exporten till unionen under översynsperioden, före Ryssland. De övriga ländernas andel av unionsmarknaden under översynsperioden, 2,9 %, var i stort sett stabil under skadeundersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna från övriga länder sjönk i linje med trenden för de ryska priserna (se avsnitt 5.2) och unionspriserna (se avsnitt 5.4.4), mot bakgrund av de sjunkande naturgaspriserna under skadeundersökningsperioden.

(97)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(98)

När det gäller skadeanalysen har den ekonomiska situationen för unionsindustrin bedömts på grundval av makroekonomiska indikatorer (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning och produktivitet) samt mikroekonomiska indikatorer (genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnad, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga). De förstnämnda baseras på uppgifter som lämnats av berörda parter och på statistik, och de berör med några få undantag alla kända unionstillverkare. De sistnämnda bygger på uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingår i urvalet och har kontrollerats under undersökningen.

(99)

Vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång, liksom vid 2008 års översyn, var skadeindikatorerna övergripande positiva och unionsindustrin led ingen skada. Eftersom denna undersökning baseras på ett annat urval kan man inte dra någon slutsats om trender genom en direkt jämförelse av uppgifterna från den aktuella översynsperioden och den aktuella skadeundersökningsperioden med den senaste översynen vid giltighetstidens utgång när det gäller vissa faktorer.

(100)

Den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång har bekräftat resultaten av de tidigare undersökningarna att det är komplicerat att samla in riktiga och tillförlitliga uppgifter om kapacitet och produktion av den berörda produkten, framför allt eftersom flytande ammoniumnitrat kan användas för tillverkning av produkten i fast som, men även för andra produkter i senare led. Snedvridningar av statistiken kan uppkomma eftersom det finns anläggningar för flera ändamål som snabbt kan ställa om produktionen till eller från andra gödselmedel. En låg kapacitetsutnyttjandegrad för den berörda produkten är därför en mindre meningsfull indikator på unionsindustrins ekonomiska situation.

(101)

Med dessa reservationer i åtanke utvecklades under skadeundersökningsperioden den samlade tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen, liksom samma indikatorer för företagen i urvalet, så som visas i tabell 5:

Tabell 5

Tillverkning, produktionskapacitet (i miljoner ton) och kapacitetsutnyttjande

(102)

Tillverkningen i unionen låg på över 7 miljoner ton, jämfört med en uppskattad tillverkning på runt 10 miljoner ton i Ryssland (58). Unionstillverkarnas produktionsnivå liknar den vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång (59).

(103)

Produktionskapaciteten var stabil under skadeundersökningsperioden. Tillverkningen hos de företag som ingår i urvalet steg, vilket resulterade i ett högre kapacitetsutnyttjande. För unionsindustrin som helhet har kapacitetsutnyttjandet varit stabilt under skadeundersökningsperioden.

(104)

Försäljningsvolymerna på unionsmarknaden till icke-närstående kunder och marknadsandelen för unionsindustrin som helhet utvecklades under skadeundersökningsperioden så som visas i tabell 6:

Tabell 6

Försäljningsvolym (i miljoner ton) och marknadsandel

(105)

Försäljningsvolymerna till icke-närstående kunder har ökat något under skadeundersökningsperioden. För de företag som ingår i urvalet är enbart data inte meningsfulla, eftersom det finns en tydlig ökning som till största delen beror på att ett gemensamt företag mellan två av företagen i urvalet upphörde under skadeundersökningsperioden.

(106)

Unionsindustrin som helhet hade en marknadsandel på 90 % under skadeundersökningsperioden, liksom vid 2014 års översyn vid giltighetstidens utgång (92 % under översynsperioden, 93 % 2010). Under den nu aktuella översynsperioden har unionstillverkarnas marknadsandel stigit till 96 %. Under den ursprungliga undersökningsperioden 1999–2000, för 2002 års översyn, uppgick marknadsandelen till 68 % (för unionen före utvidgningen).

(107)

Utvecklingen av sysselsättning och produktivitet under skadeundersökningsperioden för de fem företagen i urvalet framgår av tabell 7:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(108)

Sysselsättningen var förhållandevis stabil under skadeundersökningsperioden, med en nedåtgående trend. Samtidigt har produktiviteten per anställd ökat.

(109)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades under skadeundersökningsperioden så som visas i tabell 8:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen och produktionskostnad per enhet (euro per ton)

(110)

Unionsindustrins försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade kraftigt, med 30 %, mellan 2014 och översynsperioden. Minskningen av försäljningspriset, från 268 euro per ton 2014 till 185 euro per ton under översynsperioden, är en viktig trend under perioden. Enligt sökanden borde priset ha minskat ytterligare, i linje med det sjunkande priset på naturgas, som är den viktigaste kostnadsposten (60).

(111)

Den genomsnittliga produktionskostnaden per enhet har inte minskat lika kraftigt som försäljningspriset: från 229 euro per ton 2014 till 176 euro per ton under översynsperioden.

(112)

Samtidigt fördubblades nästan nettoförsäljningsvolymen utanför unionen till icke-närstående parter (till 190 926 ton), med ett försäljningspris per enhet utanför unionen som följde samma kraftigt nedåtgående trend.

(113)

Efter att ha tagit del av dessa uppgifter invände sökanden att priserna på ammoniumnitrat hade stigit i Förenade kungariket och Frankrike efter översynsperioden, och att unionstillverkarna därför, mot bakgrund av produktionskostnaden under översynsperioden, befann sig i en stark position. Kommissionen konstaterade att produktionskostnaden i hög grad påverkas av priset på naturgas. Det är därför inte lämpligt att jämföra ett urval av försäljningspriser från augusti 2018 med produktionskostnaden för företagen i urvalet under översynsperioden.

(114)

Sökanden ansåg också att försäljningen utanför unionen visade att unionstillverkarna kan konkurrera med de ryska tillverkarna. Kommissionens undersökning rör situationen på unionsmarknaden. Att ryska exporterande tillverkare och unionsindustrin kan konkurrera på marknader i tredjeländer med olika marknadsförhållanden har ingen direkt koppling till den analysen.

(115)

Utvecklingen av den genomsnittliga arbetskraftskostnaden under skadeundersökningsperioden för företagen i urvalet framgår av tabell 9:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(116)

Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd ökade under skadeundersökningsperioden.

(117)

Utvecklingen av lagernivåerna under skadeundersökningsperioden för företagen i urvalet framgår av tabell 10:

Tabell 10

Lager

(118)

Utgående lager varierade under skadeundersökningsperioden, med en ökning från 2014 till 2015 följd av en kraftig minskning.

(119)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för företagen i urvalet utvecklades under skadeundersökningsperioden så som visas i tabell 11: Till följd av en kommentar från en berörd part efter offentliggörandet uppdaterade kommissionen de två raderna vad gäller lönsamheten för att beakta ett tekniskt fel.

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(120)

Så som framgår av avsnitt 5.4.4 ovan har försäljningspriserna minskat avsevärt under skadeundersökningsperioden, framför allt på grund av de lägre naturgaspriserna, medan den genomsnittliga produktionskostnaden per enhet inte minskat lika drastiskt.

(121)

Lönsamheten för de unionstillverkare som ingår i urvalet minskade därför totalt från 12,5 % 2014 till 5,1 % under översynsperioden. Detta ligger under lönsamhetsmålet på 8 %. Lönsamheten påverkas emellertid i stor utsträckning av resultatet för den brittiska tillverkaren i urvalet (61) och en kraftig ökning av försäljnings- och administrationskostnader och övriga omkostnader för två av tillverkarna i urvalet under skadeundersökningsperioden.

(122)

Som jämförelse var lönsamheten för den ursprungliga undersökningsperioden i 2002 års översyn (1 juli 1999–30 juni 2000) – 18,0 %.

(123)

Förändringen av lönsamheten under skadeundersökningsperioden tycks inte ha något samband med den ryska exporten, som har minskat sedan 2014, utan med en allmän konjunkturutveckling och med vissa särskilda faktorer som rör två företag/koncerner.

(124)

Precis som under de tidigare undersökningarna ifrågasatte unionsindustrin lönsamhetsmålet på 8 % och hävdade att denna industri är i behov av omfattande investeringar och en räntabilitet på sysselsatt kapital (ROCE) på minst 12 % (62). Fertilizers Europe lämnade en expertrapport som man beställt (63) enligt vilken det för att uppnå en räntabilitet på sysselsatt kapital på 12 % krävdes en genomsnittlig vinst före skatt på 94 euro per ton, motsvarande en avkastning på försäljningen (ROS) på 36 % (64).

(125)

Kassaflödet och räntabiliteten minskade betydligt mellan 2014 och översynsperioden. Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet. Utvecklingen följde den negativa trenden för lönsamheten. Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde. Utvecklingen avspeglade i stort sett den negativa trenden för lönsamheten. Investeringarna varierade under skadeundersökningsperioden, med en ökning från 2014 till 2016 men en minskning under översynsperioden.

(126)

Det framgick inte av undersökningen att de unionstillverkare som ingick i urvalet skulle ha haft svårt att anskaffa kapital.

(127)

Vid 2008 års översyn och vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång konstaterades att unionsindustrins ekonomiska situation inte hade lidit någon skada.

(128)

I denna undersökning ger många av skadeindikatorerna en blandad bild och visar på en nedåtgående trend. Försäljningspriserna påverkar lönsamheten negativt. Trenderna för de ekonomiska indikatorerna, såsom lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet, är negativa, men de totala nivåerna visar inga tecken på skada. Unionsindustrins marknadsandel låg dessutom på över 90 % under skadeundersökningsperioden.

(129)

Skadeindikatorerna visar att det ekonomiska resultatet och den ekonomiska situationen för industrin följer en negativ trend. Situationen är emellertid betydligt hälsosammare än vid 2002 års översyn, då lönsamheten var – 18 % under undersökningsperioden och unionsindustrins marknadsandel låg på 68 % (före unionens utvidgning).

(130)

Kommissionen konstaterade därför att unionsindustrin inte lider väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen, även om den inte står lika stark som vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång och utvecklingen förefaller vara negativ, framför allt till följd av de sjunkande priserna.

(131)

Kommissionen bedömde vad som sannolikt skulle hända med situationen för unionsindustrin om åtgärderna upphävdes.

(132)

Så som framgår av avsnitt 1.4.3.2 samlade kommissionen för detta ändamål in uppgifter från de samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna, bland annat i fråga om försäljningspriser, produktion och ledig kapacitet.

(133)

Vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång konstaterades en ledig kapacitet på runt 1 miljon ton (av en total produktionskapacitet på 9,6 miljoner ton).

(134)

Uppgifter från Fertecon visar att produktionen av ammoniumnitrat i Ryssland har ökat med 7 % sedan 2013 och väntas öka ytterligare fram till 2030. Den inhemska förbrukningen i Ryssland har ökat betydligt (se avsnitt 2.4). Kapacitetsutnyttjandet överstiger 95 % och väntas ligga kvar på denna nivå under de kommande åren.

(135)

Enligt Fertilizers Europe var den lediga kapaciteten i Ryssland 1,3 miljoner ton, motsvarande 18 % av unionsmarknaden (65). Efter att ha tagit del av uppgifterna upprepade Fertilizers Europe sin ståndpunkt och hänvisade även till resultatet av kommissionens senaste översyn vid giltighetstidens utgång.

(136)

Enligt den ryska sammanslutningen RFPA låg den lediga kapaciteten i Ryssland på runt 174 000 ton (uppskattning från Fertecon), motsvarande runt 2 % av förbrukningen i unionen (66). RFPA hävdade att Fertilizers Europes uppskattning var felaktig eftersom den endast omfattade ammoniumnitrat i fast form och att uppgifterna från Fertecon var de som borde användas.

(137)

Precis som kommissionen konstaterade i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång tenderar ryska exporterande tillverkare att rapportera installerad kapacitet baserat på den nominella teoretiska kapaciteten. Även i denna undersökning har kommissionen bortsett från den nominella kapacitet som de samarbetsvilliga ryska företagen har uppgett, eftersom deras tillverkning faktiskt har överstigit den teoretiska kapaciteten. Det uppskattade kapacitetsutnyttjandet för de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna låg på över 94 %.

(138)

För att fastställa kapaciteten och den lediga kapaciteten i Ryssland har kommissionen använt kontrollerade uppgifter från de samarbetsvilliga företagen och uppgifter för alla övriga ryska exportörer som justerats vid behov (67). Kommissionen fann att kapaciteten i Ryssland låg på runt 11 miljoner ton, med en ledig kapacitet på 0,6 miljoner ton. Detta motsvarar 7,7 % av unionens förbrukning på runt 7,9 miljoner ton. Den lediga kapaciteten är därmed mindre än vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. Men om den helt skulle tas i anspråk för unionsmarknaden skulle det ändå kunna medföra en export av betydande volymer och ha en särskilt stark inverkan på några av grannregionerna.

(139)

Fertilizers Europe hävdade också att den ryska kapaciteten skulle öka, med tanke på den ryska planen för gödselmedel från mars 2018 (68). Den ryska sammanslutningen RFPA invände mot Fertilizers Europes tolkning av rapporten i sin svarsinlaga (69). Även om rapporten inte direkt pekar på en ökning för ammoniumnitrat visar den på gödselmedlens betydelse för den ryska ekonomin och den ryska regeringens vilja att säkerställa en hög inhemsk kapacitet.

(140)

Efter att ha tagit del av rapporten hävdade den ryska sammanslutningen RFPA att den lediga kapaciteten, mot bakgrund av utvecklingen på den inhemska ryska marknaden (se avsnitt 3.3), inte skulle användas för unionsmarknaden. Kommissionen avvisade detta påstående. Även om den ryska förbrukningen väntas öka något kan man inte därmed dra slutsatsen att den befintliga lediga kapaciteten helt och hållet skulle användas för att tillgodose den inhemska efterfrågan. Under alla omständigheter tar inte RFPA:s påstående i beaktande att det kan tillkomma ytterligare rysk produktionskapacitet för ammoniumnitrat i framtiden.

(141)

Sökanden hävdade också att även om unionsindustrin skulle tappa 7,7 % av marknaden så skulle den ändå ha en större marknadsandel än vid 2002 års översyn. Kommissionen konstaterade att en jämförelse mellan marknadsandelarna för unionsindustrin 1999–2000 och 2016–2017 måste ses i ett större sammanhang. År 2002 bestod unionsindustrin i huvudsak av västeuropeiska företag med konkurrens inte bara från Ryssland, utan även från de länder i Östeuropa som senare blev medlemmar i unionen. Utvidgningen av unionen innebar därmed en betydande ökning av unionsindustrins marknadsandel. Situationen 2002 är därför inte direkt jämförbar med situationen i denna översyn.

(142)

Den inhemska ryska marknaden är den viktigaste marknaden för ryska tillverkare. Brasilien är den i särklass största exportmarknaden för de samarbetsvilliga ryska företagen. Unionsindustrin hävdade att ryska exportörer skulle styra om exportvolymer till unionen (70).

(143)

Försäljningspriserna från de samarbetsvilliga företagen uppvisar en blandad bild: priserna i vissa tredjeländer är mindre attraktiva än unionspriserna, även om det omvända gäller för vissa länder. Kommissionen drog därför slutsatsen att vissa ryska volymer skulle kunna styras om från mindre attraktiva tredjelandsmarknader till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra.

(144)

Risken för att de styrs om förstärks också av den förväntade framtida utvecklingen av kapaciteten för kvävegödselmedel i Förenta staterna (se avsnitt 3.3).

(145)

Efter att ha tagit del av dessa uppgifter invände sökanden och den ryska sammanslutningen RFPA att en omstyrning var osannolik eftersom i synnerhet en unionstillverkare köpte betydande volymer av ammoniumnitrat från Ryssland för att sälja på den globala marknaden och att det var osannolikt att den skulle styra om sin försäljning till unionsmarknaden. Kommissionen noterade att detta endast gällde vissa tillverkare och att beteendet hos de ryska exporterande tillverkare som säljer ammoniumnitrat sannolikt skulle ändras om åtgärderna upphävdes.

(146)

Den ryska sammanslutningen RFPA hävdade även att de investeringar som olika ryska exporterande tillverkare gjorde i Brasilien visade att Brasilien var mer lockande än unionen. Kommissionen konstaterade att dessa investeringar bekräftar att ryska tillverkare var villiga att exportera till tredjeländer. Dessa investeringar gjordes samtidigt som åtgärder har varit i kraft i unionen. De ger ingen indikation på huruvida unionsmarknaden skulle vara attraktiv eller inte om åtgärderna upphävdes (se avsnitt 6.4).

(147)

Så som framgår av avsnitt 5.3.2 kunde kommissionen inte komma fram till någon avgörande slutsats när det gäller prisunderskridande.

(148)

Så som framgår av avsnitt 5.3.1 var PJSC KuibyshevAzots försäljning inte representativ på grund av volymen och det särskilda kundförhållandet.

(149)

För sin analys av sannolikheten för att skadan återkommer beaktade kommissionen därför hela Uralchems försäljning i unionen, inklusive Uralchems Kirovofilials försäljning av smutsigt ammoniumnitrat. Kommissionen erinrade om att smutsigt ammoniumnitrat ingår i den berörda produkten i denna undersökning och utgör den stora merparten av den ryska exporten till unionen.

(150)

För all Uralchems försäljning av ammoniumnitrat gjordes först en justering nedåt för transport och lossning (i intervallet [5–15 euro per ton]). För det andra bedriver Uralchem försäljning via en närstående handlare (se avsnitt 5.3.1). Kommissionen fastställde exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Exportpriserna justerades nedåt för samtliga kostnader mellan import och återförsäljning, däribland försäljnings- och administrationskostnader (i intervallet [1–3 %]) och en skälig vinstmarginal. Mot bakgrund av den bristande samarbetsviljan från icke-närstående importörer i den aktuella undersökningen och bristen på kontrollerade uppgifter från tidigare undersökningar som omfattade samma produktdefinition, använde kommissionen vinstmarginalen hos en icke-närstående importör från en nyligen genomförd undersökning om en annan, liknande kemisk produkt, melamin, som uppgick till [2–4 %] (71).

(151)

Efter att ha tagit del av uppgifterna hävdade den ryska sammanslutningen RFPA på Uralchems vägnar att kommissionens justeringar för transport- och lossningskostnader var felaktiga. Kommissionen fann att invändningen var berättigad i fråga om vissa företagsspecifika leveransvillkor till ett fåtal medlemsstater.

(152)

RFPA hävdade även att det inte var berättigat att göra några justeringar enligt artikel 2.9 då Uralchem Trading SIA i Lettland inte importerade något ammoniumnitrat till unionen. Kommissionen erinrade om att företaget var ett närstående företag till en exporterande tillverkare. Det var därför berättigat att konstruera exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(153)

När det gäller Uralchems Kirovofilials försäljning jämförde kommissionen Uralchems försäljningspriser för smutsigt respektive normalt ammoniumnitrat på en stor tredjelandsmarknad där kommissionen konstaterade att försäljningsvolymerna av både smutsigt och normalt ammoniumnitrat var representativa. En tydlig trend kunde konstateras som innebar att Uralchem sålde det smutsiga ammoniumnitratet till ett högre pris än det normala ammoniumnitratet. Därför gjordes en justering nedåt (i intervallet [8–10 %]) för att fastställa ett pris för normalt ammoniumnitrat som förs in på unionsmarknaden.

(154)

Efter att ha tagit del av uppgifterna hävdade den ryska sammanslutningen RFPA att de uppgifter som använts för justeringen inte var korrekta. Kommissionen konstaterade att det skulle vara mindre relevant att använda alternativa uppgifter i jämförelsesyfte i enlighet med RFPA:s invändning på grund av de mindre kvantiteterna, men att det i vilket fall som helst skulle resultera i liknande justeringar, med en skillnad på mindre än en procentenhet, vilket bekräftade att trenden var relevant som en skälig grund för justeringen.

(155)

Kommissionen ansåg det dessutom lämpligt att beakta det faktum att ett framtida exportpris skulle omfatta all potentiell rysk export till unionen, via ett flertal olika försäljningskanaler och till ett flertal olika leveransvillkor som användes av alla ryska exporterande tillverkare. Kommissionen tog därför hänsyn till denna aspekt i fastställandet av det framtida exportpriset.

(156)

På denna grund fastställde kommissionen ett framtida sannolikt pris på ammoniumnitrat från Ryssland till den första oberoende kunden i unionen, fastställt till cif-nivån, med lämpliga justeringar uppåt för konventionell tull (6,5 %) och importomkostnader (i intervallet [1–3 %]). Kommissionen fann att den berörda produkten sannolikt skulle säljas på unionsmarknaden till ett pris som låg under det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna tog ut från icke-närstående kunder på unionsmarknaden.

(157)

Unionsindustrin hävdade att de ryska priserna till Brasilien borde justeras för att ersätta det ryska exportpriset till unionen (72). Efter att ha tagit del av uppgifterna upprepade unionsindustrin denna invändning. Mot bakgrund av de betydande volymer av ryskt ammoniumnitrat från de ryska samarbetsvilliga företagen som når unionsmarknaden och med hänsyn till det smutsiga ammoniumnitrat som säljs av Uralchems Kirovofilial, ansågs en sådan metod inte vara lämplig.

(158)

Sökanden och den ryska sammanslutningen RFPA hävdade i stället att kommissionen borde använda sig av statistiska uppgifter i stället för Uralchems faktiska kontrollerade försäljningsuppgifter för att fastställa skademarginalen. RFPA hävdade att kommissionen har använt sig av statistiska uppgifter i flera undersökningar om ammoniumnitrat och andra produkter.

(159)

Kommissionen avvisade denna invändning då den ansåg att de kontrollerade uppgifter som använts var tillförlitligare än statistiska uppgifter som inte kontrollerats. I detta sammanhang påminde kommissionen om att de kontrollerade uppgifterna rörde betydande volymer av ryskt ammoniumnitrat på unionsmarknaden och även tog hänsyn till det smutsiga ammoniumnitrat som såldes av Uralchems Kirovofilial. Som jämförelse hade den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i 2002 års översyn ingen export av den berörda produkten till gemenskapen. Vid den senaste översynen vid giltighetstidens utgång fanns dessutom prisåtaganden i kraft.

(160)

På global nivå är urea det ledande gödselmedlet, med över 50 miljoner kväveton jämfört med 10 miljoner för ammoniumnitrat (73). I unionen är emellertid ammoniumnitrat det ledande gödselmedlet. Unionen utgör världens största marknad för ammoniumnitrat, även om den nu är tätt följd av Ryssland. Som konstateras ovan har den totala importen till unionen minskat, men vissa länder har ökat sin export under perioden, till exempel grannländerna Georgien och Turkiet. Ryska tillverkare kan behandla unionen som en angränsande marknad och ge företräde åt exporten till Europa framför exporten till Latinamerika. Unionsmarknaden är dessutom fortsatt attraktiv när det gäller priser.

(161)

Med tanke på storleken, den geografiska närheten och priserna ser ryska tillverkare därför unionsmarknaden som attraktiv.

(162)

Kommissionen utförde en simulering för att bedöma vad som skulle hända med unionsindustrins lönsamhet i ett scenario där unionsindustrin, för att behålla sina volymer, skulle behöva matcha det ryska genomsnittspris som fastställs i avsnitt 6.3. Baserat på denna simulering skulle unionsindustrins lönsamhet bli negativ.

(163)

Efter att ha tagit del av uppgifterna invände den brittiska sammanslutningen av jordbrukare att det var osannolikt att skadan skulle återkomma med tanke på unionsindustrins ekonomiska resultat. Mot bakgrund av framför allt resultatet av simuleringen avvisade kommissionen denna invändning.

(164)

Sökanden framhöll även den ryska sammanslutningen RFPA:s invändning att ryska volymer inte skulle föras in på unionsmarknaden på grund av bl.a. bristande infrastruktur hos ryska företag i unionen. I samma invändning från sökanden antogs emellertid att det skulle finnas ett incitament för ryska företag att investera i anläggningar om åtgärderna upphävdes.

(165)

Den ryska sammanslutningen RFPA och sökanden hävdade också att de minskande volymerna av smutsigt ammoniumnitrat som importerades till unionen under den berörda perioden visade att unionsmarknaden saknade attraktionskraft. RFPA hävdade dessutom att importen av kalciumammoniumnitrat från Ryssland till unionen hade minskat. Kommissionen erinrade om att den inte undersökte marknaden för kalciumammoniumnitrat. Även om man på senare tid har kunnat konstatera minskande volymer av smutsigt ammoniumnitrat har ingen långsiktig trend kunnat observeras som skulle kunna tyda på att den europeiska marknaden inte längre skulle vara attraktiv för ryska tillverkare som helhet om åtgärderna upphävdes.

(166)

Det finns en sannolikhet för att ryska tillverkare skulle kunna använda sin fortsatt tillgängliga, om än begränsade, lediga kapacitet för export till unionen, om åtgärderna skulle upphävas. Det är också sannolikt att vissa volymer som för närvarande exporteras till tredjeländer skulle styras om med tanke på att unionsmarknaden är relativt attraktiv och ligger nära Ryssland. Eftersom unionsindustrin befinner sig i en mindre gynnsam situation jämfört med vid den senaste granskningen vid giltighetstidens utgång (se avsnitt 5), skulle en sådan ökning av volymerna sannolikt medföra en återkommande skada. Den troliga framtida utvecklingen av de ryska exportpriserna är också ett tydligt tecken på att skadan skulle kunna återkomma snabbt.

(167)

På grundval av detta finner kommissionen att det är sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna avskaffades.

(168)

I enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen följde kommissionen så långt möjligt den metod som används vid fastställande av åtgärder. Kommissionen fastställde det tullbelopp som krävs för att undvika att skadan för unionsindustrin återkommer.

(169)

För beräkningen av skademarginalen fastställdes vid 2002 års översyn det icke-skadevållande priset genom att till den totala produktionskostnaden per enhet lägga en vinstmarginal som rimligen skulle kunna uppnås om skadevållande dumpning inte förekom. Vid denna beräkning användes en vinstmarginal på 8 %. Kommissionen följde resonemanget i avsnitt 6.3 och använde samma vinstmarginal i linje med tidigare undersökningar om ammoniumnitrat.

(170)

Unionsindustrin beställde och överlämnade en expertundersökning till stöd för sin uppfattning att ett betydligt högre lönsamhetsmål på 36 % avkastning på försäljningen (12 % räntabilitet på sysselsatt kapital) var motiverat (74). Denna uppfattning hade framställts och avvisats av kommissionen i tidigare undersökningar. Som i tidigare fall kunde denna uppfattning inte godtas eftersom lönsamhetsmålet för analysen måste begränsas till den vinst unionsindustrin kunde förvänta sig att uppnå under normala konkurrensvillkor utan dumpad import.

(171)

Efter att ha tagit del av dessa uppgifter upprepade två unionstillverkare samma invändning och hävdade att ett lönsamhetsmål motsvarande en avkastning på försäljningen på 36 % var nödvändigt. I andra hand anförde de att unionsindustrin under tidigare år uppnått en tvåsiffrig lönsamhet, vilket motiverade ett högre lönsamhetsmål än 8 %. Kommissionen konstaterade att unionsindustrins lönsamhet hade varierat under skadeundersökningsperioden liksom under tidigare år då åtgärder varit i kraft, och hade legat både över och under lönsamhetsmålet. Kommissionen ansåg därför att det lönsamhetsmål på 8 % i avsaknad av dumpning som fastställdes vid tidigare undersökningar fortfarande var giltigt.

(172)

Två unionstillverkare hävdade dessutom att unionstillverkarnas produktionskostnad borde ändras för att ta hänsyn till den utveckling som ägt rum efter översynsperioden och som var kopplad till naturgaspriser och koldioxidutsläpp. Kommissionen avvisade denna invändning och påminde om att uppgifter som rör en period efter undersökningsperioden normalt sett inte beaktas, i enlighet med artikel 6 i grundförordningen.

(173)

Denna nivå befanns vara 32,71 euro för normalt ammoniumnitrat. Detta ligger under den nivå på 47,07 euro som fastställdes i 2002 års översyn. Kommissionen fastställde sedan nivån på åtgärder för olika produkttyper (se avsnitt 9) enligt den metod som använts i tidigare undersökningar.

(174)

Under undersökningen hävdade sökanden att skadesituationen hade ändrats på grund av förändringar av bestående karaktär, vilka i sin tur påverkar utfallet av avvägningen i prövningen av unionens intresse (75). Copa-Cogeca, som företräder jordbrukare och kooperativ i unionen, skickade dessutom in inlagor och krävde att antidumpningsåtgärderna skulle upphöra. Enligt Copa-Cogeca var antidumpningsåtgärderna skadliga för konkurrenskraften hos unionens jordbruksexport och familjejordbrukens inkomster.

(175)

Så som framgår av avsnitt 1.4.4 skickade kommissionen ut ett frågeformulär till sammanslutningar av jordbrukare, och nästan samtliga berörda parter (sammanslutningar av jordbrukare, unionsindustrin och ryska sammanslutningar) har lämnat synpunkter på denna punkt.

(176)

Efter att ha tagit del av uppgifterna upprepade flera europeiska sammanslutningar av jordbrukare att åtgärderna skadade de europeiska jordbrukarna och försämrade deras globala konkurrenskraft. Sökanden ansåg att kommissionen borde ha gjort en mer omfattande bedömning av unionens intresse. Det erinras om att det i tillkännagivandet om inledande anges att ”[d]en partiella interimsöversynen endast [gäller] undersökning av skada”. Trots det övervägde kommissionen i avsnitt 7.2.2 nedan innehållet i alla de argument som anfördes både av sökanden och av Fertilizers Europe under undersökningens gång. Sökanden hävdade också att kommissionen skulle bortse från synpunkter från Fertilizers Europe på grund av tidpunkten för deras inlämnande. Med tanke på att Fertilizers Europe lämnade sina synpunkter i god tid under den pågående undersökningen avvisas denna invändning.

(177)

För det första hävdade sammanslutningarna av jordbrukare att åtgärderna under många år hade fördyrat en viktig råvara. Gödselmedlen kan utgöra så mycket som 40 % av jordbrukarnas produktionskostnad. Kommissionen medgav att ammoniumnitrat är ett viktigt gödselmedel och en central råvara för många europeiska jordbruksföretag. Den mängd ammoniumnitrat som används som gödselmedel beror på vilken sorts spannmål (vete, korn, havre, råg, rågvete), raps, potatis, sockerbeta eller vall som odlas. Jordbrukarnas kostnader för ammoniumnitrat varierar dessutom från land till land. I Förenade kungariket utgjorde exempelvis ammoniumnitrat mellan 8 och 45 % av gödselmedlen för nämnda grödor. Kommissionen fann således att användningen av ammoniumnitrat som gödselmedel sker under mycket olika förhållanden och att kostnaden för gödselmedel i genomsnitt tycks ligga på under 10 %. Eftersom åtgärderna inte är geografiskt begränsade till områden där kostnaden för gödselmedel är särskilt hög är totalkostnaden för jordbrukarna i hela unionen inte oproportionerligt hög.

(178)

Sökanden hävdade dessutom att priset för ammoniumnitrat inte låg på samma nivå som urea i unionen och påstod att detta berodde på åtgärderna. Unionsindustrin tillbakavisade inte invändningen att priset för ammoniumnitrat var högre än för urea, men hävdade att detta berodde på produktegenskaperna. Kommissionen påpekade att den aktuella undersökningen gällde marknaden för ammoniumnitrat, inte marknaderna för gödselmedel.

(179)

För det andra hävdade sökanden att unionens jordbrukare missgynnades av konkurrensen från spannmålsimport till unionsmarknaden från ryska jordbrukare, som hade fördel av låga kostnader på gödselmedel. Unionens spannmålsproducenter har framför allt pekat på att de missgynnas av global konkurrens och begränsad tillgång till insatsvaror till konkurrensmässiga priser, bland annat ammoniumnitrat. De påpekade att unionens jordbrukare inte bara utsätts för ökande konkurrens inom unionen, utan även har trängts undan från exportmarknader, till exempel i Egypten. Efter att ha tagit del av uppgifterna hävdade sökanden att analysen borde fokusera på de sektorer som påverkades mest, såsom jordbruksgrödor och mjölkproduktion. Sökanden konstaterade att unionen under 2015–2016 var världens näst största exportör av spannmål, men att den år 2018 förutspås ligga först på femte plats. Kommissionen noterade att åtgärderna var i kraft under 2015–2016, vid en tidpunkt då konkurrenskraften föreföll vara hög. Fertilizers Europe framhöll däremot att EU:s jordbruksexport i det långa loppet har varit mycket framgångsrik. Kommissionen fann att de faktorer som båda sidor framhållit inte var uttömmande eftersom bilden skiftar beroende på land och gröda, och att man inte kan dra någon definitiv slutsats om att jordbrukarnas exportresultat borde leda till en intresseavvägning till jordbrukarnas fördel.

(180)

För det tredje pekade den irländska sammanslutningen på den bristande tillgången, särskilt under 2017. Kommissionen konstaterade dock att kapaciteten hos unionsindustrin kunde täcka efterfrågan. Det har även förekommit särskilda leveransproblem på den irländska marknaden som inte kan generaliseras.

(181)

Ammoniumnitrat är dessutom av lagstiftningsskäl förbjudet i Irland. De irländska jordbrukarna medgav att de i stället använder kalciumammoniumnitrat men hävdade att de höga priserna på ammoniumnitrat också påverkar priset på kalciumammoniumnitrat. De gällande åtgärderna förhindrar emellertid inte ryska företag från att tillverka och exportera kalciumammoniumnitrat. Den ryska sammanslutningen påpekade att om man tog med den normala tullen på 6,5 % i beräkningen var det genomsnittliga priset för rysk kalciumammoniumnitrat i Irland högre än för kalciumammoniumnitrat från Belgien eller övriga unionen. Den ryska sammanslutningen konstaterade därför att den irländska marknaden för kalciumammoniumnitrat inte är attraktiv för ryska tillverkare ens utan antidumpningstullar.

(182)

Slutligen konstaterade kommissionen i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång att jordbrukarna kanske inte skulle få någon fördel i form av lägre priser om åtgärderna upphävdes. Jordbrukare köper normalt sett från distributörer, som kanske inte skulle låta dem dra nytta av någon av fördelarna. Efter att ha tagit del av uppgifterna konstaterade sökanden att jordbrukarna kan sluta sig samman i kooperativ och skulle gynnas av ökad konkurrens från ryska exporterande tillverkare på unionsmarknaden, vilket skulle sänka produktionskostnaden för jordbrukarna. Kommissionen medgav att förekomsten av kooperativ kan hjälpa jordbrukarna att dra nytta av ökad konkurrens i utbudet av ammoniumnitrat.

(183)

Efter en bedömning av de aspekter som framkommit under undersökningen kan ett upphävande av åtgärderna inte anses vara motiverat.

(184)

Med tanke på resultaten av denna partiella interimsöversyn begränsad till skada drar kommissionen slutsatsen att nivån på de antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland bör ändras.

(185)

För EuroChem fastställdes nivån i 2008 års översyn baserat på dumpningsmarginalen. Eftersom den skademarginal som konstaterades i denna översyn är lägre än den gällande tullsatsen, bör den nya nivån på åtgärderna även gälla för EuroChem.

(186)

För Kirovo bör de nya tullar som anges i tabell 12 endast gälla för KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90.

(187)

Antidumpningstullsatserna, uttryckta i pris cif vid unionens gräns, före tull, bör därför vara de som anges i tabell 12:

Tabell 12

Nya tullnivåer

(188)

Efter att ha tagit del av uppgifterna begärde sökanden att ett minimiimportpris skulle införas baserat på ett riktmärke (pris FOB Östersjön för augusti 2018 som offentliggjorts av ett konsultföretag, justerats för vissa transportkostnader och som uppgick till 188 euro per ton). Eftersom riktmärket offentliggjordes av ett konsultföretag ansåg sökanden att minimipriset kunde revideras kvartalsvis. Ett minimiimportpris kan emellertid inte tillämpas av genomförbarhets- och effektivitetsskäl. För det första skulle ett minimiimportpris inte vara genomförbart mot bakgrund av kopplingarna mellan vissa ryska exporterande tillverkare och enheter i unionen och mot bakgrund av de olika produkttyperna. För det andra kan det med tanke på de instabila naturgaspriserna vara så att ett minimiimportpris inte är ett effektivt sätt att motverka risken för återkommande skada. Även med en kvartalsvis justering enligt sökandens förslag är det osäkert om ett minimipris som fastställs vid en given tidpunkt skulle ha den avsedda effekten att erbjuda ett tillräckligt skydd för unionsindustrin under den tremånadersperiod det tillämpas.

(189)

Mot bakgrund av den sannolikhet för återkommande skada som konstaterades i avsnitt 6, den roll som naturgas spelar vid tillverkningen av ammoniumnitrat som beskrivs i avsnitt 2 samt Rysslands prissättningspraxis för naturgas, konstaterade kommissionen också att det är nödvändigt att övervaka hur importen av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland utvecklas mellan datumet för antagandet av denna förordning och den tidpunkt då antidumpningsåtgärderna upphör i september 2019. Övervakningen kommer att göra det möjligt för kommissionen att följa relevant utveckling på unionsmarknaden och underlätta vidtagande av lämpliga åtgärder vid behov.

(190)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (76). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om företagets namn- eller adressändring inte påverkar rätten att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namn- eller adressändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(191)

Så som anges i avsnitt 1.4.6 underrättade kommissionen de berörda parterna om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att föreslå en ändring av den tillämpliga tullsatsen, och de gavs tillfälle att lämna synpunkter. Synpunkterna analyserades, och de beaktades när detta ansågs vara befogat.

(192)

Det följer av ovanstående att antidumpningsåtgärderna bör ändras så som anges i avsnitt 8.

(193)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen har inte avgett något yttrande.