(1)

Den 3 september 2009 meddelade kommissionen, genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2), att den inledde ett antidumpningsförfarande mot import till unionen av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat PET) med ursprung i Iran, Pakistan och Förenade Arabemiraten (nedan kallade de berörda länderna). Den 1 juni 2010 införde kommissionen genom förordning (EU) nr 472/2010 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 20 juli 2009 av Polyethylene Terephthalate Committee of Plastics Europe (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för huvuddelen, i detta fall över 50 %, av unionens totala tillverkning av visst slags polyetentereftalat.

(3)

Såsom anges i skäl 11 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2008 till och med den 30 juni 2009 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Inom ramen för det parallella antisubventionsförfarandet införde kommissionen genom förordning (EU) nr 473/2010 (4) en provisorisk utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Iran och Förenade Arabemiraten.

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade gavs även tillfälle att bli hörda.

(6)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter den bedömde som nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter som lämnades in efter det preliminära meddelandet av uppgifter beaktades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(7)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera ett avslutande av förfarandet och frisläppande av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(8)

De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades, och undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(9)

Några berörda parter hävdade att stickprovet av unionstillverkare inte var representativt och hade satts samman på ett inkonsekvent sätt, och att skadeanalysen därför var bristfällig. De hävdade särskilt att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt eftersom antalet tillverkare inte var stort. Dessutom hävdade de att genom en ”artificiell” delning av koncerner i enskilda juridiska personer innehöll inte stickprovet vissa av marknadsledarna (Artenius, M&G Polimeri) och att metoden för urvalet av stickprovet var inkonsekvent eftersom stickprovet även innehöll två koncerner. De hävdade också att stickprovet inte var representativt eftersom det inte innehöll några tillverkare som säljer tillräckliga mängder till ett närstående PET-förädlingsföretag. Till följd av detta påstods institutionerna inte kunna bedöma unionsindustrins verkliga försörjningskapacitet och inte ta hänsyn till unionsindustrins intressekonflikt. Vidare påstods det att representativiteten minskade till 28 % av EU-tillverkningen eftersom ett företag inte lämnade ut alla nödvändiga uppgifter och uteslöts från stickprovet. Samma parter hävdade att det valda stickprovet inte var statistiskt representativt.

(10)

Vad gäller argumentet att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt eftersom antalet tillverkare inte var stort, bör det påpekas att fjorton unionstillverkare som tillhör åtta koncerner gav sig till känna under stickprovsförfarandet. Med tanke på det objektivt sett stora antalet EU-tillverkare som var samarbetsvilliga, dvs. fjorton, tillämpades ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen på grundval av den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det valda stickprovet bestod av fem enskilda företag (med sex tillverkningsplatser).

(11)

Vad gäller det första påståendet om stickprovets representativitet bör noteras att institutionerna kan ta med enskilda företag som ingår i en koncern i stickprovet så länge de är representativa och har separata räkenskaper. Att undersöka alla fjorton EU-tillverkare som tillhör de åtta koncernerna skulle annars ha förhindrat att undersökningen avslutades i tid. Det faktum att två koncerner ingick i stickprovet är emellertid inte inkonsekvent med den i detta fall tillämpade urvalsmetoden, dvs. den största representativa försäljningsvolymen till kunder i EU.

(12)

Vad gäller Indorama hade denna koncern två olika tillverkningsanläggningar under undersökningsperioden, en i Nederländerna och en i Förenade kungariket. Att ta med den koncernen i stickprovet överensstämmer med den tillämpade urvalsmetoden eftersom anläggningarna bildade en enhet i juridiskt och ekonomiskt hänseende. Vad gäller Equipolymers, som hade två separata enheter som tillverkade PET under undersökningsperioden (en i Italien och en i Tyskland), rapporterade företaget konsoliderade siffror från båda platserna. Eftersom dessa konsoliderade siffror kunde kontrolleras under ett besök på företagets huvudkontor, beslöt man att godkänna den konsoliderade rapporteringen och att behandla Equipolymers PET-tillverkande företag som en enhet i samband med detta förfarande. När det gäller påståendet att Artenius och M&G Polimeri skulle ha tagits med i stickprovet eftersom de var marknadsledare, bör noteras att inga av deras enskilda enheter var bland de företag som hade den högsta försäljningsvolymen till kunder i EU.

(13)

Vad gäller påståendet att stickprovet inte var representativt eftersom det inte innehöll en tillverkare som huvudsakligen tillverkar för intern förbrukning, bör det noteras att försörjningskapaciteten kan undersökas som ett led i analysen av unionens intresse om så begärs, och för det ändamålet kan den företagsinterna förbrukningen dras av från tillverkningsvolymen. Det är därför inte nödvändigt att ha med en sådan tillverkare i stickprovet för att undersöka vissa skadefaktorer. För det andra kan eventuella motstridiga intressen som beror på att ett företag har en dubbel ställning som både tillverkare och förädlare i EU också bedömas som ett led i analysen av unionens intresse. Att ett företag är både tillverkare och förädlare i EU har inget samband med unionsindustrins resultat, där riktmärket är försäljning till icke-närstående kunder i EU. Påståendet avvisas därför.

(14)

När det gäller påståendet om stickprovets totala representativiteten, bör det påpekas att reduceringen av stickprovet till fyra företag minskade representativiteten från 65 % till 47 % av försäljningen från samtliga samarbetsvilliga tillverkare. Samma fyra företag stod för 52 % av unionstillverkningen. Detta anses vara ett representativt stickprov av EU-tillverkare vad beträffar försäljning till icke-närstående kunder i EU.

(15)

Vad gäller påståendet att det valda stickprovet inte var statistiskt representativt, bör det noteras att enligt artikel 17.1 i grundförordningen är det som ett alternativ till ett statistiskt representativt stickprov tillåtet att basera ett stickprov på den största representativa försäljningsvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande.

(16)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit beträffande undersökningsresultaten, bekräftas härmed skälen 3–10 i förordningen om preliminär tull.

(17)

Det erinras om att den berörda produkten i skäl 12 i förordningen om preliminär tull definieras som polyetentereftalat med en viskositet på 78 ml/g eller mer enligt ISO-standard 1628–5 med ursprung i de berörda länderna, som för närvarande omfattas av KN-nummer 3907 60 20 .

(18)

I skäl 14 i förordningen om preliminär tull konstateras det dessutom att undersökningen visade att det slags PET som tillverkades och såldes i unionen av unionsindustrin och det slags PET som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i de berörda länderna och exporterades till unionen var likadana produkter.

(19)

Eftersom den berörda produkten ansågs vara en homogen produkt, delades den inte in i ytterligare produkttyper för att beräkna dumpnings- och skademarginalerna.

(20)

En exporterande tillverkare hävdade att PET borde delas in i olika produkttyper i enlighet med dess varierande viskositet, eftersom viskositeten är väsentlig för att bestämma de olika användningsområdena för de tillverkade PET-typerna. Detta krav befanns godtagbart, och metoden för att beräkna dumpnings- och skademarginalerna anpassades i enlighet med detta.

(21)

Såsom förklaras i skäl 20 anpassades metoden för att beräkna dumpningsmarginalen, och dumpningsmarginalen för varje berört land beräknas nu separat för varje produkttyp.

(22)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 16–18 i förordningen om preliminär tull.

(23)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 19 i förordningen om preliminär tull.

(24)

I skäl 23 i förordningen om preliminär tull konstaterades att den iranska exportören inte kunde kvantifiera den påstådda inverkan av sanktionerna mot Iran på ett sätt som kunde styrkas. I dess synpunkter på förordningen om preliminär tull hävdade företaget att det skulle vara den undersökande myndighetens uppgift att garantera en rättvis jämförelse, inte exportörens. Enligt artikel 2.10 k i grundförordningen får dock justering göras för olikheter avseende andra faktorer om det visas att de påverkar prisernas jämförbarhet, särskilt att kunder permanent betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av olikheterna avseende dessa faktorer. Eftersom det är den exporterande tillverkaren som ska bevisa att andra faktorer förekommer, avvisas påståendet, och den metod som beskrivs i skälen 20–23 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(25)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 24 och 25 i förordningen om preliminär tull.

(26)

Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för Iran, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är 26,8 %.

(27)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 27–29 i förordningen om preliminär tull.

(28)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 30 i förordningen om preliminär tull.

(29)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 31 och 32 i förordningen om preliminär tull.

(30)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 33 i förordningen om preliminär tull.

(31)

Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för den enda pakistanska exporterande tillverkaren, Novatex Limited, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är 0,6 %, dvs. under miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen.

(32)

Eftersom det inte finns några andra tillverkare av den berörda produkten i Pakistan, bör inga slutgiltiga åtgärder införas.

(33)

Till följd av att metoden ändrades, vilket förklaras i skälen 20 och 21, har resultaten från undersökningen av om försäljningen skett vid normal handel, som beskrivs i skälen 37 och 38 i förordningen om preliminär tull, ändrats avseende några produkttyper. I de fall där den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ.

(34)

I de fall där en viss produkttyp inte hade någon lönsam försäljning, ansågs försäljningen av denna produkttyp inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle gå att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(35)

När de inhemska priserna för en viss produkttyp som såldes av de exporterande tillverkarna inte kunde användas för fastställandet av normalvärdet, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(36)

När normalvärdet konstruerades enligt artikel 2.3 i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens tillverkning och försäljning vid normal handel av den likadana produkten, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

(37)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 39 i förordningen om preliminär tull.

(38)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 40 och 41 i förordningen om preliminär tull.

(39)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit än de som nämns i skälen 20 och 21, bekräftas den metod som beskrivs i skäl 42 i förordningen om preliminär tull.

(40)

Den slutgiltiga dumpningsmarginalen för den enda exporterande tillverkaren från Förenade Arabemiraten, JBF RAK LLC, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, är 0,6 %, dvs. under miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen.

(41)

Eftersom det inte finns några andra tillverkare av den berörda produkten i Förenade Arabemiraten, bör inga slutgiltiga åtgärder införas.

(42)

Inga synpunkter har mottagits avseende unionstillverkningen, unionsindustrin och förbrukningen i unionen. Skälen 45–50 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

(43)

Det bör påpekas att i skäl 52 i förordningen om preliminär tull ansågs det att eftersom den dumpningsmarginal som konstaterats för Pakistan låg under miniminivån, kunde inte verkan av denna import bedömas sammantaget med den import som preliminärt konstaterats vara dumpad från Iran och Förenade Arabemiraten.

(44)

Med tanke på att den fortsatta undersökningen visade att dumpningsmarginalen för Förenade Arabemiraten också låg under miniminivån, ansågs det att verkan av denna import inte kunde bedömas sammantaget med den dumpade importen från Iran. Följaktligen görs ingen sammantagen bedömning av importen.

(45)

Volymen av den dumpade importen av den berörda produkten till EU började på en relativt låg nivå 2006 men ökade gradvis fram till undersökningsperioden, och nådde 55 500 ton under undersökningsperioden. Närmare bestämt nästan fördubblades importen från Iran mellan 2006 och 2007, innan den fortsatte att stiga med över 100 procentenheter under 2008 jämfört med 2007 och med ytterligare nästan 130 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 1

(46)

Marknadsandelen för dumpad import från Iran var 0,4 % under 2006 och ökade stadigt med 1,5 procentenheter under hela skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt steg den med 0,5 procentenheter mellan 2006 och 2007, med ytterligare 0,5 procentenheter mellan 2007 och 2008 samt med 0,5 procentenheter mellan 2008 och undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg marknadsandelen för dumpad import från Iran på 1,9 %.

(47)

Det genomsnittliga importpriset minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden, och den största nedgången skedde mellan 2008 och undersökningsperioden. Närmare bestämt var det genomsnittliga priset stabilt under 2007 och sjönk med 2 procentenheter 2008, innan det sjönk med ytterligare 9 procentenheter under undersökningsperioden.

Tabell 2

(48)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påpekade den iranska exportören att dess skademarginal var överskattad eftersom det vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet som fastställts var underskattat, vilket innebar att storleken på justeringen för olikheter i handelsledet beräknades felaktigt. Dock föreslogs ingen alternativ kvantifiering av justeringen för olikheter i handelsledet. Ett fast belopp per ton användes som bas för den preliminära beräkningen av olikheter i handelsledet. Detta belopp är en provision som tas ut av den samarbetsvilliga importagenten och som motsvarar omkring 1 % av genomsnittligt pris cif. Det finns inga andra tillgängliga uppgifter för sådana justeringar, och påståendet avvisas därför. Samma part hävdade också att den avgift på 2 % som togs ut för kostnader efter import verkade vara underskattad. I detta hänseende bör det påpekas att ingen importör var samarbetsvillig i denna undersökning och att det inte var möjligt att kontrollera de faktiska kostnaderna efter import. Eftersom det inte finns några andra tillgängliga uppgifter, tillämpades avgiften från tidigare förfaranden.

(49)

Följaktligen bekräftas det att priset på de dumpade produkter med ursprung i Iran som såldes i unionen underskred unionsindustrins priser med 3,2 %.

(50)

Några berörda parter hävdade att unionsindustrin inte vållats någon skada eftersom stickprovet hade gjorts på ett felaktigt sätt och inga resultat därför kunde extrapoleras till att gälla hela unionsindustrin. Det påstods att eftersom ett företag (som inte ingick i stickprovet) hade angett att det utnyttjade sin kapacitet till mer än 100 %, kunde det tydligtvis inte ha vållats någon skada. Det bör noteras att den uppgift som det hänvisas till har tagits från en rapport som företaget lämnat till börsmyndigheterna och att den inte har kontrollerats. Denna uppgift stämmer inte överens med uppgifterna i ärendets handlingar. Dessutom kan en enda EU-tillverkares kapacitetsutnyttjande under inga omständigheter ändra undersökningsresultaten om vilken skada som vållats avseende nästan alla andra skadeindikatorer för EU-tillverkarna i stickprovet och övriga EU-tillverkare.

(51)

Eftersom inga andra påståenden eller synpunkter har inlämnats, bekräftas skälen 63–82 i förordningen om preliminär tull.

(52)

Eftersom inga särskilda synpunkter har inlämnats, bekräftas slutsatsen om skada i skälen 83–85 i förordningen om preliminär tull.

(53)

Den nästan femfaldiga ökningen av volymen dumpad import från Iran mellan 2006 och undersökningsperioden, den motsvarande ökningen med 1,5 procentenheter av denna imports andel av unionsmarknaden samt det konstaterade prisunderskridandet (3,2 % under undersökningsperioden) sammanföll i allmänhet med försämringen av unionsindustrins ekonomiska situation. Man kan därför dra slutsatsen att den dumpade importen från Iran inverkade på den konstaterade skadan på unionsindustrin.

(54)

Det är viktigt att betona det att inom ramen för det parallella antisubventionsförfarandet konstaterades att den sammantagna subventionerade importen från Pakistan, Förenade Arabemiraten och Iran vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(55)

Med tanke på de betydande volymerna av och de låga priserna på import från Sydkorea och Pakistan, bekräftas också att denna import till en viss grad bidrog till den skada som unionsindustrin lidit, vilket anges i skälen 94 och 96 i förordningen om preliminär tull.

(56)

Under detta förfarande har dessutom betydande import från Förenade Arabemiraten (omkring 150 000 ton) underskridit unionsindustrins priser.

(57)

Samtidigt var den iranska importens marknadsandel under 2006 och 2007 lägre än 1 %, och under undersökningsperioden var den endast omkring 2 %, vilket motsvarar 55 000 ton.

(58)

Det bör även noteras att det prisunderskridande som fastställts för den iranska tillverkaren var lägre än för icke-dumpad import från Förenade Arabemiraten.

(59)

Sammanfattningsvis visar ovanstående analys att dumpad import med ursprung i Iran har haft en viss negativ inverkan på unionsindustrins situation, men denna inverkan i sig själv har inte varit så omfattande att den kan anses vara väsentlig, vilket krävs enligt artikel 3.6 i grundförordningen.

(60)

Undersökningen har visat att importen av den berörda produkten från Pakistan och Förenade Arabemiraten inte såldes till dumpade priser. Förfarandet vad gäller Pakistan och Förenade Arabemiraten bör följaktligen avslutas utan att åtgärder införs.

(61)

Undersökningen har visat att den berörda produkten importerades från Iran till dumpade priser, och detta bidrog i viss grad till den skada som unionsindustrin lidit.

(62)

Det fastställdes dock i skäl 59 att den iranska importens negativa inverkan på unionsindustrins situation inte varit så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.

(63)

Mot bakgrund av ovanstående och med hänsyn till att den dumpade importen med ursprung i Iran inte orsakat väsentlig skada, dras slutsatsen att även förfarandet vad gäller Iran bör avslutas utan att åtgärder införs.

(64)

De belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstullen enligt förordning (EU) nr 472/2010 bör frisläppas.