(1)

I artiklarna 168 och 168a i direktiv 2006/112/EG regleras beskattningsbara personers rätt att dra av mervärdesskatt som tas ut för varor som används av dem eller för tjänster som tillhandahållits dem för användning för deras beskattningsbara transaktioner. Artikel 26.1 a i det direktivet innehåller krav på redovisning av mervärdesskatt när en rörelses tillgångar används för den beskattningsbara personens eget eller personalens privata bruk, eller mer generellt användning för andra ändamål än den egna rörelsen.

(2)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2015/2429 (2), i dess ändrade lydelse enligt rådets genomförandebeslut (EU) 2018/1921 (3) och (EU) 2021/1968 (4), bemyndigas Lettland att till och med den 31 december 2024 begränsa rätten att dra av mervärdesskatt som påförts utgifter för personbilar som inte uteslutande används för yrkesmässigt bruk till 50 %, och att inte likställa användningen för privat bruk av en personbil som ingår i tillgångarna i en beskattningsbar persons rörelse med tillhandahållande av tjänster mot ersättning, om bilen har omfattats av en begränsning enligt artikel 1 i det beslutet (den särskilda åtgärden).

(3)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 15 maj 2024 ansökte Lettland, i enlighet med artikel 395.2 första stycket i direktiv 2006/112/EG, om bemyndigande att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden (ansökan).

(4)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG överlämnade kommissionen genom en skrivelse av den 10 september 2024, ansökan till övriga medlemsstater. Genom en skrivelse av den 11 september 2024 underrättade kommissionen Lettland om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(5)

I enlighet med artikel 6.2 i genomförandebeslut (EU) 2015/2429 lämnade Lettland tillsammans med ansökan in en rapport innehållande en översyn av den procentsats som föreskrivs för den begränsning av avdragsrätten som avses i artikel 1 i det genomförandebeslutet. På grundval av de uppgifter som för närvarande finns tillgängliga, närmare bestämt information från skatterevisioner och statistiska uppgifter rörande privat bruk av personbilar, uppger Lettland att begränsningen till 50 % fortfarande kan motiveras och alltjämt är lämplig.

(6)

Mot bakgrund av att den särskilda åtgärden har haft positiva effekter på den administrativa bördan för såväl skattebetalare som skattemyndigheter genom förenkling av uppbörden av mervärdesskatt och förhindrande av skatteundandragande genom felaktig redovisning, anser kommissionen att det är lämpligt att förlänga den särskilda åtgärden. Lettland bör därför bemyndigas att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2027.

(7)

Den särskilda åtgärden bör begränsas till den tid som behövs för att utvärdera om den är verkningsfull och huruvida den tillämpade procentsatsen är lämplig.

(8)

Eftersom den särskilda åtgärden är begränsad i tid och omfattning står den i proportion till de eftersträvade målen, nämligen att förenkla uppbörden av mervärdesskatt och förhindra vissa former av skatteundandragande eller skatteflykt. Den särskilda åtgärden leder inte heller till någon risk för att bedrägeri flyttas över till andra sektorer eller andra medlemsstater.

(9)

Om Lettland anser att en förlängning av den särskilda åtgärden efter 2027 är nödvändig, bör Lettland lämna in en ansökan om en sådan förlängning till kommissionen senast den 31 mars 2027. Den ansökan bör åtföljas av en rapport om tillämpningen av åtgärden, inbegripet en översyn av den tillämpade procentsatsen.

(10)

Enligt de uppgifter som Lettland tillhandahållit kommer den särskilda åtgärden endast i ringa utsträckning att påverka Lettlands samlade skatteintäkter i det sista konsumtionsledet och den kommer inte att ha någon negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(11)

Genomförandebeslut (EU) 2015/2429 bör därför ändras i enlighet med detta.