<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="ECRCJ2000SVB.1000898901.case.xml"><NO.CASE>C-15/99</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>61999J0015</NO.CELEX><NO.SEQ>0014.0002</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>9019</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>9035</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>17</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><LEFT>DOM AV DEN <DATE ISO="20001019">19.10.2000</DATE> — MÅL C-15/99</LEFT><RIGHT>SOMMER</RIGHT></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (femte avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20001019">19 oktober 2000</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Rättegångsspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C-15/99,</P><P>angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Finanzgericht Bremen (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P>Hans Sommer GmbH &amp; Co. KG</P></PLAINTIFS><AGAINST>och</AGAINST><DEFENDANTS><P>Hauptzollamt Bremen,</P></DEFENDANTS></PARTIES><P>angående tolkningen av artiklarna</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den <DATE ISO="19800528">28 maj 1980</DATE> om tullvärdet på varor (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="134" DATE.PUB="1980" PAGE.FIRST="1">EGT L 134, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den <DATE ISO="19801208">8 december 1980</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="333" DATE.PUB="1980" PAGE.FIRST="1">EGT L 333, s. 1</REF.DOC.OJ>),</P></ITEM><?PAGE NO="I-9020"?><ITEM><P>5.2 i rådet förordning (EEG) nr 1697/79 av den <DATE ISO="19790724">24 juli 1979</DATE> om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar som inte har krävts av den betalningsskyldige för varor som hänförts till ett tullförfarande som inbegriper skyldighet att betala sådana tullar (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="197" DATE.PUB="1979" PAGE.FIRST="1">EGT L 197, s. 1</REF.DOC.OJ>),</P></ITEM><ITEM><P>13 i rådets förordning (EEG) nr 1430/79 av den <DATE ISO="19790702">2 juli 1979</DATE> om återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="175" DATE.PUB="1979" PAGE.FIRST="1">EGT L 175, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3069/86 av den <DATE ISO="19861007">7 oktober 1986</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="286" DATE.PUB="1986" PAGE.FIRST="1">EGT L 286, s. 1</REF.DOC.OJ>),</P></ITEM></LIST><P>och angående giltigheten av kommissionens beslut C(95) 2325 slutlig av den <DATE ISO="19950928">28 september 1995</DATE>,</P><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (femte avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna P. Jann (referent) och L. Sevón,</P><P>generaladvokat: J. Mischo,</P><P>justitiesekreterare: R. Grass,</P></PREAMBLE.INIT><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Hans Sommer GmbH &amp;c Co. KG, genom advokaten J. Spärr, Hamburg,</P></ITEM><?PAGE NO="I-9021"?><ITEM><P>Europeiska gemenskapernas kommission, genom J.C. Schieferer, rättstjänsten, i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><GR.VISA><VISA>med hänsyn till referentens rapport,</VISA><VISA>och efter att den <DATE ISO="20000314">14 mars 2000</DATE> ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><PREAMBLE.FINAL><P>följande</P></PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Dom</P></TI></TITLE><NP><NO.P>1</NO.P><TXT>Finanzgericht Bremen har genom beslut av den <DATE ISO="19980804">4 augusti 1998</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="19990120">20 januari 1999</DATE>, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt fyra frågor till domstolen om tolkningen av artiklarna</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den <DATE ISO="19800528">28 maj 1980</DATE> om tullvärdet på varor (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="134" DATE.PUB="1980" PAGE.FIRST="1">EGT L 134, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den <DATE ISO="19801208">8 december 1980</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="333" DATE.PUB="1980" PAGE.FIRST="1">EGT L 333, s. 1</REF.DOC.OJ>, nedan kallad förordning nr 1224/80),</P></ITEM><ITEM><P>5.2 i rådet förordning (EEG) nr 1697/79 av den <DATE ISO="19790724">24 juli 1979</DATE> om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar som inte har krävts av den<?PAGE NO="I-9022"?> betalningsskyldige för varor som hänförts till ett tullförfarande som inbegriper skyldighet att betala sådana tullar (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="197" DATE.PUB="1979" PAGE.FIRST="1">EGT L 197, s. 1</REF.DOC.OJ>),</P></ITEM><ITEM><P>13 i rådets förordning (EEG) nr 1430/79 av den <DATE ISO="19790702">2 juli 1979</DATE> om återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="175" DATE.PUB="1979" PAGE.FIRST="1">EGT L 175, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3069/86 av den <DATE ISO="19861007">7 oktober 1986</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="286" DATE.PUB="1986" PAGE.FIRST="1">EGT L 286, s. 1</REF.DOC.OJ>, nedan kallad förordning nr 1430/79),</P></ITEM></LIST></P><P>och angående giltigheten av kommissionens beslut C(95) 2325 slutlig av den <DATE ISO="19950928">28 september 1995</DATE> (nedan kallat beslut C(95) 2325).</P></NP><NP><NO.P>2</NO.P><TXT>Dessa frågor har uppkommit inom ramen för en tvist mellan Hans Sommer GmbH &amp; Co. KG (nedan kallat Sommer) och Hauptzollamt Bremen (nedan kallad Hauptzollamt) till följd av den sistnämndas beslut att i tullvärdet av partier med honung som härrör från före detta Sovjetunionen inkludera de kostnader som avser den analys av dessa partier som importören låtit utföra i Tyskland.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Tillämpliga bestämmelser</P></TI></TITLE><NP><NO.P>3</NO.P><TXT>I artikel 3 i förordning nr 1224/80 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Tullvärdet för importerade varor, som fastställs med tillämpning av denna artikel, skall vara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats<?PAGE NO="I-9023"?> eller som skall betalas för varorna när de säljs för export till gemenskapens tullområde, efter justering enligt artikel 8...</TXT></NP><P>...</P><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Det pris som faktiskt betalats eller skall betalas utgörs av hela den betalning som erlagts eller skall erläggas av köparen till säljaren eller till säljarens fördel för de importerade varorna, och priset inbegriper alla betalningar som köparen erlagt eller skall erlägga till säljaren som ett villkor för försäljningen av de importerade varorna eller till tredje man för att fullgöra en förpliktelse för säljaren...</TXT></NP></ITEM></LIST></TXT></NP><P>...<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>4</NO.P><TXT>I artikel 15.1 i förordning nr 1224/80 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>I tullvärdet för importerade varor skall inte inräknas kostnaderna för varutransport efter importen till gemenskapens tullområde, under förutsättning att dessa poster anges separat från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna.<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="I-9024"?><NP><NO.P>5</NO.P><TXT>I artikel 5.2 första stycket i förordning nr 1697/79 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>De behöriga myndigheterna kan avstå från att inleda ett förfarande för uppbörd i <HT TYPE="ITALIC">efterhand</HT> av import- och exporttullar som inte har uttagits på grund av ett misstag från de behöriga myndigheternas sida som den betalningsskyldige inte rimligen kunde ha upptäckt, om denne för sin del har handlat i god tro och följt bestämmelserna i den gällande lagstiftningen i fråga om tulldeklarationen.<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>6</NO.P><TXT>Enligt artikel 13.1 i förordning nr 1430/79 gäller följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Importtullar får återbetalas eller efterges i andra särskilda situationer än dem som anges i avdelningarna A—D, till följd av omständigheter under vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller.</TXT><P>De fall där första stycket kan tillämpas och de närmare reglerna för det förfarande som skall följas i detta syfte skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 25<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/></P></NP></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>7</NO.P><TXT>Förutsättningarna för det tillämpliga förfarandet anges sedan den <DATE ISO="19940101">1 januari 1994</DATE> i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den <DATE ISO="19930702">2 juli 1993</DATE> om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="253" DATE.PUB="1993" PAGE.FIRST="1">EGT L 253, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1). Enligt artikel 905 i nämnda förordning skall, om den beslutande tullmyndighet till vilken en ansökan om återbetalning eller eftergift ingetts inte kan fatta ett beslut, den medlemsstat som denna myndighet tillhör överlämna ärendet till kommissionen.</TXT></NP><?PAGE NO="I-9025"?><NP><NO.P>8</NO.P><TXT>Enligt artikel 907 i samma förordning <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>... skall kommissionen besluta, om den särskilda situation som har behandlats berättigar till återbetalning eller eftergift.<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/></TXT></NP><NP><NO.P>9</NO.P><TXT>Enligt artikel 908.1 och 908.2 i förordning nr 2454/93 skall den berörda medlemsstaten underrättas om beslutet och tullmyndigheten fatta beslut på grundval av detta beslut.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Tvisten i målet vid den nationella domstolen och dess frågor</P></TI></TITLE><NP><NO.P>10</NO.P><TXT>Sommer köpte honung av Kessler &amp; Co. Agrarprodukten-Handelsgesellschaft mbH (nedan kallat Kessler), honung som inte hade tullklarerats, som härrör från före detta Sovjetunionen.</TXT></NP><NP><NO.P>11</NO.P><TXT>Avseende dessa leveranser, som genomfördes på grundval av försäljningsavtal cif Hamburg, upprättades även bekräftelser på försäljning/tillägg med klausuler om avgifter eller <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>kostnader för slutförande av transaktionen<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/> om ett schablonbelopp per ton honung. Dessa kostnader, som Kessler debiterade separat, inkluderade kostnader för urlastning, omhändertagande fram till inlagring, hämtning med lastbil från lager, <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>fritt lastbil<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/>, provtagning och analyser samt lagring.</TXT></NP><NP><NO.P>12</NO.P><TXT>Sommer angav i sina tullvärdedeklarationer endast de priser som avtalats med Kessler enligt försäljningsavtalen cif Hamburg.</TXT></NP><NP><NO.P>13</NO.P><TXT>Vid en första kontroll ifrågasatte tullmyndigheterna inte riktigheten i detta agerande. Hauptzollamt fann däremot efter en senare kontroll att de schablonkostnader<?PAGE NO="I-9026"?> som debiterades på grundval av tilläggen till avtalen skulle anses utgöra del av det försäljningspris som skall inräknas i tullvärdet. Genom beslut om rättelse av den <DATE ISO="19920729">29 juli 1992</DATE> krävde Hauptzollamt följaktligen att Sommer skulle erlägga ett belopp om <FT TYPE="DECIMAL">96352,77</FT> DEM såsom tull för de importtransaktioner som bolaget hade genomfört mellan åren 1989 och 1991.</TXT></NP><NP><NO.P>14</NO.P><TXT>Finanzgericht Bremen upphävde genom dom av den <DATE ISO="19940412">12 april 1994</DATE> på Sommers yrkande det nämnda beslutet om rättelse med motiveringen att även om kostnaderna för slutförande av transaktionen utgjorde del av tullvärdet för de deklarerade varorna, kunde någon uppbörd i efterhand av tullar inte genomföras med tillämpning av artikel 5.2 i förordning nr 1697/79.</TXT></NP><NP><NO.P>15</NO.P><TXT>Efter det att nämnda dom hade meddelats ansåg Hauptzollamt att den inte kunde ändra de övriga fyra besluten av den <DATE ISO="19920429">29 april</DATE>, den <DATE ISO="19920826">26 augusti</DATE> och den <DATE ISO="19920909">9 september 1992</DATE> om uppbörd i efterhand av ett totalt belopp om <FT TYPE="DECIMAL">33948,72</FT> DEM, beslut vilka Sommer hade begärt omprövning av. På Hauptzollamts begäran bad förbundsfinansministeriet i en skrivelse av den <DATE ISO="19950327">27 mars 1995</DATE> kommissionen att fatta ett beslut rörande tillämpningen av artikel 13.1 i förordning nr 1430/79.</TXT></NP><NP><NO.P>16</NO.P><TXT>Kommissionen konstaterade i sitt beslut C(95) 2325, som var riktat till Förbundsrepubliken Tyskland, att en återbetalning av importtullar inte var motiverad.</TXT></NP><NP><NO.P>17</NO.P><TXT>Hauptzollamt fann i beslut av den <DATE ISO="19960220">20 februari 1996</DATE> inte skäl att till följd av Sommers begäran om omprövning vare sig ändra sina beslut av den <DATE ISO="19920429">29 april</DATE>, den <DATE ISO="19920826">26 augusti</DATE> och den <DATE ISO="19920909">9 september 1992</DATE> om uppbörd i efterhand eller ett femte beslut av samma typ av den <DATE ISO="19941202">2 december 1994</DATE>.</TXT></NP><?PAGE NO="I-9027"?><NP><NO.P>18</NO.P><TXT>Sommer väckte på nytt talan vid Finanzgericht Bremen, vilken med hänsyn till att frågor om tolkningen av gemenskapsrätt uppkommit i tvisten beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>1)</NO.P><TXT>Ingår även de omkostnader (Spesen) respektive kostnader för slutförande av transaktionen (Abwicklungskosten), som den tyska importören på grundval av särskilda avtal debiterar köparen för den honung som importerades från Sovjetunionen under åren 1989—1991 i transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den <DATE ISO="19800528">28 maj 1980</DATE> om tullvärdet på varor (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="134" DATE.PUB="1980">EGT L 134</REF.DOC.OJ>), ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den <DATE ISO="19801208">8 december 1980</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="333" DATE.PUB="1980" PAGE.FIRST="1">EGT L 333, s. 1</REF.DOC.OJ>), när importören är skyldig att efter importen ta prover för att styrka att honungens kvalitet överensstämmer med de tyska bestämmelserna på området och att redovisa de kemiska resultaten av dessa analyser?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Om fråga 1 besvaras jakande:</TXT><P>Är kommissionens beslut av den <DATE ISO="19950928">28 september 1995</DATE> C(95) 2325 ogiltigt?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Om fråga 2 besvaras jakande:</TXT><P>Är myndigheterna skyldiga att avstå från uppbörd i efterhand enligt artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 1697/79 om de vid en kontroll på plats avseende import som skett under en tidigare period inte har ifrågasatt den omständigheten att schablonkostnader inte inräknats i tullvärdet för liknande transaktioner och det inte förefaller som om den ekonomiske aktören kunde hysa tvivel beträffande riktigheten av resultatet av kontrollen?</P></NP></ITEM><?PAGE NO="I-9028"?><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Om fråga 3 besvaras nekande:</TXT><P>Kan särskilda omständigheter i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 1430/79 utgöra skäl för eftergift av tullen på grund av de förhållanden som angetts under fråga 3?<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/></P></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Den första frågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>19</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida kostnaderna för de analyser som syftar till att klargöra om de importerade varorna är förenliga med de nationella bestämmelserna i den importerande medlemsstaten, kostnader som importören debiterar köparen utöver priset för varorna, skall anses utgöra del av varornas transaktionsvärde i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning nr 1224/80.</TXT></NP><NP><NO.P>20</NO.P><TXT>Sommer har hävdat att denna fråga måste besvaras nekande. Enligt Sommer utgör nämnda kostnader ersättning för tjänster som tillhandahållits inom gemenskapen av företag som är etablerade där, och avser varor som redan sålts för export inom gemenskapens tullområde. Domstolens rättspraxis, enligt vilken vederlaget för de tjänster som tillhandahålls köparen vid köpet av importerade varor inte ingår i varornas tullvärde såvida inte någon justering enligt artikel 8 i förordning nr 1224/80 skall ske, bör således tillämpas (dom av den <DATE ISO="19920604">4 juni 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-21/91" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-3647">C-21/91, Wünsche, REG 1992, s. I-3647, punkt 16</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>21</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen och kommissionen har angett att säljaren hade åtagit sig att leverera honung med en kvalitet som preciserats i försäljningsavtalet genom en hänvisning till en <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>utförlig analys som utförs av säljaren i enlighet med<?PAGE NO="I-9029"?> den tyska lagstiftningen i området<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/>. Kostnaderna för analysen bör således anses vara hänförliga till ett <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>villkor för försäljningen av de importerade varorna<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/> och skall därmed i enlighet med artikel 3.3 a i förordning nr 1224/80 inräknas i tullvärdet av dessa varor.</TXT></NP><NP><NO.P>22</NO.P><TXT>För att besvara den första frågan skall det erinras om att transaktionsvärdet, vilket i regel utgörs av det pris som faktiskt betalats eller som skall betalas för varorna, utgör grundval för beräkningen av tullvärdet enligt det system som inrättats genom förordning nr 1224/80. Denna beräkning måste således ske med utgångspunkt i de villkor enligt vilka den enskilda försäljningen har utförts (dom av den <DATE ISO="19860204">4 februari 1986</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="65/85" YEAR="1986" PAGE.ECR="447">65/85, van Houten, REG 1986, s. 447, punkt 13</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>23</NO.P><TXT>Det framgår emellertid av vad den hänskjutande domstolen anfört att Kessler genom avtalen åtagit sig att till Sommer leverera honung som uppfyller de kvalitetskrav som anges i de tyska bestämmelserna. Härav följer att de analyser som genomfördes efter importtillfället för att fastställa honungens kvalitet utgjorde nödvändiga åtgärder för att leveransen av varorna skulle kunna ske i enlighet med vad som stadgats i avtalet.</TXT></NP><NP><NO.P>24</NO.P><TXT>De kostnader som är hänförliga till dessa analyser måste således anses utgöra del av de <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>betalningar som köparen erlagt eller skall erlägga till säljaren som ett villkor för försäljningen av de importerade varorna eller... för att fullgöra en förpliktelse för säljaren<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> i den mening som avses i artikel 3.3 a i förordning nr 1224/80, och utgör således även del av tullvärdet.</TXT></NP><NP><NO.P>25</NO.P><TXT>Denna tolkning stämmer överens med syftet för gemenskapsbestämmelserna rörande tullbedömningen, vilket — såsom framgår av sjätte övervägandet i förordning nr 1224/80 — är att upprätta ett rättvist, enhetligt och neutralt system som utesluter användning av godtyckliga eller fiktiva tullvärden (dom av den <DATE ISO="19900606">6 juni 1990</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-11/89" YEAR="1990" PAGE.ECR="I-2275">C-11/89, Unifert, REG 1990, s. I-2275, punkt 35</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><?PAGE NO="I-9030"?><NP><NO.P>26</NO.P><TXT>En vara vars kvalitet har intygats av säljaren har nämligen, såsom generaladvokaten har anfört i punkt 42 i sitt förslag till avgörande, ett högre ekonomiskt värde än en vara som inte är försedd med ett sådant intyg. Det är således motiverat att vid beräkningen av tullvärdet beakta det belopp som måste erläggas för att erhålla nämnda intyg.</TXT></NP><NP><NO.P>27</NO.P><TXT>Den första frågan skall följaktligen besvaras så, att de kostnader för analyser som syftar till att fastställa att de importerade varorna är förenliga med de nationella bestämmelserna i den importerande medlemsstaten som importören debiterar köparen utöver priset för varorna måste anses utgöra del av varornas transaktionsvärde i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning nr 1224/80.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Den andra och den tredje frågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>28</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolens andra fråga avser giltigheten av beslut C(95) 2325, genom vilket kommissionen funnit att en återbetalning av importtullar i en situation som den i målet vid den nationella domstolen inte är motiverad enligt bestämmelserna i artikel 13.1 i förordning nr 1430/79. För det fall att detta beslut skulle anses vara ogiltigt vill den hänskjutande domstolen genom sin tredje fråga veta om de nationella myndigheterna i ett sådant fall måste avstå från uppbörd i efterhand av importtullar enligt bestämmelserna i artikel 5.2 i förordning nr 1697/79.</TXT></NP><NP><NO.P>29</NO.P><TXT>Härav följer att den andra frågan skall uppfattas så, att den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida beslut C(95) 2325, genom vilket kommissionen funnit att bestämmelserna i artikel 13.1 i förordning nr 1430/79 inte skall<?PAGE NO="I-9031"?> tillämpas, utgör hinder för en tillämpning under samma förhållanden av bestämmelserna i artikel 5.2 i förordning nr 1697/79.</TXT></NP><NP><NO.P>30</NO.P><TXT>Det skall erinras om att beslut C(95) 2325 fattades på begäran av Förbundsrepubliken Tyskland, till vilken beslutet delgavs enligt det förfarande som anges i artiklarna 905—908 i förordning nr 2454/93. Kommissionen har i detta beslut, i enlighet med artikel 907 första stycket i nämnda förordning, endast uttalat sig om huruvida den särskilda situation som förelåg i det konkreta ärendet motiverade en återbetalning eller en eftergift av de tullar som det är fråga om i målet vid den nationella domstolen.</TXT></NP><NP><NO.P>31</NO.P><TXT>Domstolen har tidigare funnit att när kommissionen har riktat ett beslut till en medlemsstat, i vilket det konstateras att eftergift av importtull i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1430/79 inte är motiverad i ett särskilt fall, men beslutet inte innehåller uppgifter om några faktiska eller rättsliga omständigheter som rör det rättsliga stödet för att i enlighet med den omtvistade förordningen begära uppbörd i efterhand av ifrågavarande importtullar, kan en nationell domstol pröva denna fråga, eventuellt efter att ha begärt förhandsavgörande enligt artikel 177 i fördraget (dom av den <DATE ISO="19980924">24 september 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-413/96" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-5285">C-413/96, Sportgoods, REG 1998, s. I-5285, punkt 43</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>32</NO.P><TXT>Mot bakgrund härav skall domstolen, utan att det är nödvändigt att undersöka om beslut C(95) 2325 är giltigt, pröva om de villkor som uppställs i artikel 5.2 i förordning nr 1697/79 för att nationella myndigheter skall kunna avstå från en uppbörd i efterhand av importtullar är uppfyllda i en sådan situation som det är fråga om i målet vid den nationella domstolen.</TXT></NP><NP><NO.P>33</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen anser att Sommer har haft fog för att, till följd av en tidigare kontroll, anta att kostnaderna för de analyser som importören utfört inte<?PAGE NO="I-9032"?> ingick i tullvärdet för importerade varor och att förvaltningsmyndigheternas misstag härvidlag inte rimligen kunde ha upptäckts av Sommer.</TXT></NP><NP><NO.P>34</NO.P><TXT>Kommissionen har däremot hävdat att Sommer inte var i god tro och borde ha upptäckt misstaget.</TXT></NP><NP><NO.P>35</NO.P><TXT>I detta hänseende bör det erinras om att enligt artikel 5.2 i förordning nr 1697/79 får de nationella myndigheterna avstå från uppbörd i efterhand om tre villkor samtliga är uppfyllda (se särskilt dom av den <DATE ISO="19981126">26 november 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-370/96" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-7711">C-370/96, Covita, REG 1998, s. I-7711, punkt 24</REF.DOC.ECR>). Om de villkor som anges i denna artikel har uppfyllts har den betalningsskyldige rätt att slippa uppbörd i efterhand (se särskilt dom av den <DATE ISO="19930401">1 april 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-250/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-1819">C-250/91, Hewlett Packard France, REG 1993, s. I-1819, punkt 12</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>36</NO.P><TXT>För det första måste den omständigheten att tullarna inte har uttagits bero på ett misstag från de behöriga myndigheternas sida (se särskilt domen i det ovannämnda målet Covita, punkt 25). I detta hänseende har den hänskjutande domstolen i sin tredje fråga uttryckligen hänvisat till den omständigheten att myndigheterna vid en kontroll på plats av den import som skett under en tidigare period inte ifrågasatte den omständigheten att schablonkostnaderna inte inräknades i tullvärdet för liknande transaktioner.</TXT></NP><NP><NO.P>37</NO.P><TXT>Vidare måste de behöriga myndigheternas misstag vara av sådant slag att det inte rimligen kunde ha upptäckts av en i god tro handlande betalningsskyldig, trots dennes yrkeserfarenhet och den aktsamhet som han måste visa prov på (se särskilt domen i det ovannämnda målet Covita, punkt 26). Det ankommer på den nationella domstolen att mot bakgrund av dessa kriterier bedöma om misstaget<?PAGE NO="I-9033"?> var möjligt att upptäcka eller inte (se särskilt domen i det ovannämnda målet Hewlett Packard France, punkt 22).</TXT></NP><NP><NO.P>38</NO.P><TXT>I detta hänseende framgår det av beslutet om hänskjutande att den nationella domstolen — efter att ha undersökt de faktiska omständigheterna och rättsläget, varvid den beaktat de kriterier som härletts ur EG-domstolens rättspraxis — har dragit den slutsats som anges i den tredje frågan, nämligen att det <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>inte förefaller som om den ekonomiske aktören kunde hysa tvivel beträffande riktigheten av resultatet av kontrollen<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>39</NO.P><TXT>Slutligen måste den betalningsskyldige ha iakttagit alla gällande bestämmelser vid sin tulldeklaration (se särskilt domen i det ovannämnda målet Covita, punkt 28). Det är ostridigt att detta krav har uppfyllts i målet vid den nationella domstolen.</TXT></NP><NP><NO.P>40</NO.P><TXT>Den tredje frågan skall således besvaras så, att tullmyndigheterna i en medlemsstat är skyldiga att avstå från uppbörd i efterhand av tullar enligt artikel 5.2 i förordning nr 1697/79 när de vid en kontroll på plats av import som skett under en tidigare period inte har ifrågasatt den omständigheten att schablonkostnader inte inräknas i tullvärdet för liknande transaktioner och det inte förefaller som om den ekonomiske aktören, som hade iakttagit alla gällande bestämmelser om tulldeklarationer, kunde hysa tvivel beträffande riktigheten av resultatet av nämnda kontroll.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Den fjärde frågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>41</NO.P><TXT>Med hänsyn till svaret på den tredje frågan behöver den fjärde frågan inte besvaras.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-9034"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Rättegångskostnader</P></TI></TITLE><NP><NO.P>42</NO.P><TXT>De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO><P>På dessa grunder beslutar</P><P>DOMSTOLEN (femte avdelningen)</P><P>— angående de frågor som genom beslut av den <DATE ISO="19980804">4 augusti 1998</DATE> har ställts av Finanzgericht Bremen — följande dom:</P></INTRO><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>De kostnader för analyser som syftar till att fastställa att de importerade varorna är förenliga med de nationella bestämmelserna i den importerande medlemsstaten som importören debiterar köparen utöver priset för varorna måste anses utgöra del av varornas transaktionsvärde i den mening som avses<?PAGE NO="I-9035"?> i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den <DATE ISO="19800528">28 maj 1980</DATE> om tullvärdet på varor, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den <DATE ISO="19801208">8 december 1980</DATE>.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Tullmyndigheterna i en medlemsstat är skyldiga att avstå från uppbörd i efterhand av tullar enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EEG) nr 1697/79 av den <DATE ISO="19790724">24 juli 1979</DATE> om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar som inte har krävts av den betalningsskyldige för varor som hänförts till ett tullförfarande som inbegriper skyldighet att betala sådana tullar, när de vid en kontroll på plats av import som skett under en tidigare period inte har ifrågasatt den omständigheten att schablonkostnader inte inräknas i tullvärdet för liknande transaktioner och det inte förefaller som om den ekonomiske aktören, som hade iakttagit alla gällande bestämmelser om tulldeklarationer, kunde hysa tvivel beträffande riktigheten av reslutatet av nämnda kontroll.</TXT></NP></ITEM></LIST></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><P>Edward</P><P>Jann</P><P>Sevón</P><P>Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den <DATE ISO="20001019">19 oktober 2000</DATE>.</P><SIGNATORY><P>R. Grass</P><P>Justitiesekreterare</P></SIGNATORY><SIGNATORY><P>A. La Pergola</P><P>Ordförande på femte avdelningen</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>