<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-04.cj-20080212.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ1996SVA.0300116501.case.xml"><NO.CASE>C-278/93</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>61993C0278</NO.CELEX><NO.SEQ>0002.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST>1167</PAGE.FIRST><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST>1181</PAGE.LAST><PAGE.TOTAL>15</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT DARMON — MÅL C-278/93</LEFT><RIGHT>FREERS OCH SPECKMANN</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Marco Darmon</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="19940705">5 juli 1994</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Man hade kunnat tro att domstolens dom av den <DATE ISO="19920604">4 juni 1992</DATE> i målet Bötel<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-360/90" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-3589">C-360/90, Rec. s. I-3589</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> skulle innebära ett avgörande av den svåra frågan om huruvida det tyska ersättningssystemet för ledamöter av företagsnämnderna är förenligt med artikel 119 i EEG-fördraget och rådets direktiv 75/117/EEG av den <DATE ISO="19750210">10 februari 1975</DATE>.<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Direktiv om tillnärmningcn av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="045" DATE.PUB="1975" PAGE.FIRST="19">EGT nr L 45, s. 19</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Den livliga debatt som denna dom har vållat i Tyskland har lett till att det begärts två nya förhandsavgöranden<NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I mål C-457/93, Kuratorium für Dialyse och Nierentransplantation mot Lewark, REG s. I-243, avser den fråga som ställts av Bundcsarbcitsgcricht samma område.</P></NOTE>. Här skall det första prövas, vilket har ingivits av Arbeitsgericht Bremen.</TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Det är tydligt att det som förväntas av domstolen är en verklig omprövning och, såvitt avser den tyska regeringen, en ändring av domstolens praxis.</TXT></NP><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>I 46 § i den lag av den <DATE ISO="19740315">15 mars 1974</DATE> som är tillämplig på representation av statsanställda (Bundespersonalvertretungsgesetz, nedan kallad BPcrs VG)<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>BGBl, I, s. 693, i lydelsen av den <DATE ISO="19910116">16 januari 1991</DATE>, BGBl, I, s. 47.</P></NOTE>, stadgas följande:</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P><QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>Medlemmarna av personalkommittén (Pcrsonalrat) utövar sitt uppdrag ideellt<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/> (första stycket).</P></ITEM><ITEM><P><QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>Den arbetstid som ägnas åt att korrekt utföra pcrsonalkommitténs uppgifter medför ingen nedsättning av lön eller ersättning. Om medlemmar av personalkommittén måste ta i anspråk tid utöver sin ordinarie arbetstid för att utföra sina uppgifter, skall de i motsvarande utsträckning erbjudas kompensationsledighet<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/> (andra stycket).</P></ITEM><?PAGE NO="I-1168"?><ITEM><P><QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>De medlemmar av personalkommittén som helt befrias från sina ordinarie tjänsteåligganden skall erhålla traktamente varje månad<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/> (femte stycket).</P></ITEM><ITEM><P><QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>Medlemmarna av personalkommittén befrias från sina tjänsteåligganden med bibehållen lön för att delta i utbildningsverksamhet i den mån utbildningen avser kunskaper som krävs för verksamheten inom personalkommittén<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/> (sjätte stycket).</P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Lagen om medbestämmande av den <DATE ISO="19720115">15 januari 1972</DATE> (Betriebsverfassungsgesetz, nedan kallad BetrVG)<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>BGBl, I, s. 13, i lydelsen av den <DATE ISO="19881223">23 december 1988</DATE>, BGBl, I, s. 1 och 902.</P></NOTE> innehåller liknande bestämmelser som är tillämpliga på företagsnämnder (Betriebsrat).<NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Målet Bötel avsåg dessa bestämmelser.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>I domen i målet Bötel som gällde BetrVG har domstolen avgjort att</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>den ersättning som utges till företrädare för arbetstagarna utgör lön i den mening som avses i artikel 119 i fördraget och i direktiv 75/117,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>de ledamöter av företagsnämnderna som är anställda på deltid missgynnas i förhållande till de heltidsanställda vad avser ersättning för utbildningar. Med hänsyn till det mycket större antalet kvinnliga än manliga arbetstagare inom företagsnämnder som arbetar deltid, blir följden, <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>i fråga om ersättning, en indirekt diskriminering av de kvinnliga arbetstagarna i förhållande till de manliga arbetstagarna, vilket strider mot artikel 119 i fördraget och mot direktiv 75/117<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/>;<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 20.</P></NOTE></TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>denna skillnad i behandling <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>kan inte anses motiverad av objektiva faktorer som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön, såvida inte medlemsstaten i fråga kan visa motsatsen inför den nationella domstolen<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 26.</P></NOTE></TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Bakgrunden till föreliggande begäran om förhandsavgörande är följande.</TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>Kärandena i målet vid den nationella domstolen, Edith Freers och Hannelore Speckmann, är anställda av Deutsche Bundespost och medlemmar av personalkommittén vid postkontoret i Bremerhaven. De<?PAGE NO="I-1169"?> är båda två deltidsanställda med en arbetstid om 18 timmar per vecka, medan det i det kollektivavtal som gäller för dem föreskrivs att arbetstiden per vecka för en heltidsanställd uppgår till 38,5 timmar<NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Beslutet om hänskjutande, punkt 1 i skälen.</P></NOTE>.</TXT></NP><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>Under februari 1992 deltog de i ett fortbildningsseminarium kallat <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>Introduktion till lagen om personalrepresentation<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>Under den tid som seminariet pågick uppbar de sin ordinarie lön beräknad på grundval av en tjänstgöring på deltid, utan kompensation för de timmar som gick utöver deras ordinarie arbetstid.</TXT></NP><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>I sin begäran om kompensationsledighct (Bezahlte Freistellung) för denna extra tidsåtgång har kärandena inte åberopat nationell rätt enligt vilken de inte skulle kunna få rätt.<NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Ibidem s. 4.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>Efter att ha konstaterat att den övervägande delen av de deltidsarbetande medlemmarna av personalkommittén är kvinnor, har kärandena, med stöd av domstolens dom i målet Bötel, gjort gällande att de tyska föreskrifterna strider mot artikel 119 i fördraget och mot direktiv 75/117.</TXT></NP><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen känner till den domen. Den frågar sig emellertid huruvida denna överensstämmer <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>med grundläggande principer i tysk rätt<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Ibidem s. 6.</P></NOTE> och uttrycker vissa tvivel som inte skingras genom domen.</TXT></NP><NP><NO.P>14.</NO.P><TXT>För det första är arbetet som medlem av pcrsonalkommittén ideellt.</TXT></NP><NP><NO.P>15.</NO.P><TXT>I lagen föreskrivs till och med att personalförcträdarna i vissa fall <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>befrias från sina tjänsteåligganden<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/> (46 § tredje och fjärde stycket i BPersVG och 38 § BetrVG). Som oavlönade i den egenskapen beviljas de såsom kompensation ett belopp motsvarande den lön som de skulle ha erhållit om de hade arbetat som vanligt. Detta leder alltså oundvikligen till skillnader i lön som inte har med verksamheten som personalföreträdare att göra och som beror på den veckoarbetstid som föreskrivs i det individuella anställningsavtalet.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1170"?><NP><NO.P>16.</NO.P><TXT>Om man kallade kompensationen för lön, skulle inte det innebära att man betraktade personalföreträdarnas verksamhet som en <HT TYPE="ITALIC">avlönad verksamhet,</HT> vilket den tyska lagstiftaren alltid har motsatt sig, eftersom den ideella karaktären är ett sätt att garantera personalföreträdarnas oberoende?</TXT></NP><NP><NO.P>17.</NO.P><TXT>Dessutom representerar en medlem av personalkommittén principiellt arbetstagarnas intressen och utövar som regel inget uppdrag eller åtar sig inga uppgifter i arbetsgivarens intresse som denne bör ersätta.</TXT></NP><NP><NO.P>18.</NO.P><TXT>För det andra undrar den nationella domstolen om dessa principer om ideellt arbete och lönekompensation inte utgör sakliga grunder för skillnader, vilka helt saknar samband med diskriminering av kvinnor.</TXT></NP><NP><NO.P>19.</NO.P><TXT>För det tredje påpekar den nationella domstolen, att om arbetsgivaren var tvungen att bevilja den deltidsanställde en lika hög ersättning som den heltidsanställde, skulle denna ersättning inte längre bero på den ordinarie arbetstiden utan på den tid som ägnats åt utbildning. Denna omständighet tillsammans med arbetsgivarens skyldighet att fortsätta att utbetala lön på grund av övertidstimmar för de anställda som normalt skulle ha arbetat övertid under veckan i fråga, leder det till en kumulerad ekonomisk belastning utan någon som helst kompensation och som överstiger det tak som den avtalade arbetstiden utgör. Innebär inte det objektiva kriteriet om kompensation för förlorad inkomst just att det blir möjligt att undvika en sådan kumulering?</TXT></NP><NP><NO.P>20.</NO.P><TXT>Detta föranleder följande tre frågor i begäran om förhandsavgörande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>1)</NO.P><TXT>Utgör den kompensation som beviljas en manlig eller kvinnlig arbetstagare på grund av deltagande i en personalrepresentation som inrättats enligt lag lön i den mening som avses i de europeiska bestämmelserna om lika lön för män och kvinnor (artikel 119 i EEG-fördraget, rådets direktiv 75/117/EEG av den <DATE ISO="19750210">10 februari 1975</DATE>)?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Om den första frågan besvaras jakande, utgör det en saklig grund för särbehandling som inte har något med diskriminering av kvinnor att göra, att det enligt nationell rätt inte föreskrivs att det skall utgå ersättning för personalrepresentation utan att principen om kompensation för lönebortfall (Lohnausfallsprinzip) skall tillämpas?</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="I-1171"?><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Om den andra frågan besvaras nekande, utgör det en sådan saklig grund för särbehandling att deltidsanställda visserligen endast erhåller ersättning motsvarande sitt deltidsarbete när de deltar i ett seminarium som pågår en hel dag, medan å andra sidan sådana arbetstagare som vanligen arbetar övertid fortsätter att få ersättning, också när seminariets varaktighet sammanfaller med en ordinarie arbetsdag?<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Första frågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>21.</NO.P><TXT>Begreppet lön har jag redan redogjort för i mitt förslag till avgörande i målet Bötel.<NOTE NOTE.ID="E0013" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 4— 7.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>22.</NO.P><TXT>I domen av den <DATE ISO="19920604">4 juni 1992</DATE> har domstolen jakande besvarat frågan <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>om en ersättning i form av betald ledighet eller övertidsersättning för utbildning som avser kunskaper som är nödvändiga för verksamheten inom företagsnämnder omfattas av begreppet <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="2019"/>lön<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="2019"/> i den mening som avses artikel 119 i fördraget och i direktiv 75/117<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/>,<NOTE NOTE.ID="E0014" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 11.</P></NOTE> varvid domstolen grundade sig på följande fyra omständigheter:</TXT><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>Domstolens traditionella definition av begreppet lön:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>Begreppet <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="2019"/>lön<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="2019"/> i den mening som avses i artikel 119 i fördraget omfattar alla kontanta förmåner eller naturaförmåner, aktuella eller framtida, förutsatt att de direkt eller indirekt beviljas arbetstagaren av arbetsgivaren på grund av anställningen, oavsett om det sker med stöd av ett anställningsavtal, lagbestämmelser eller frivilligt<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0015" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 12. Se även dom av den <DATE ISO="19820209">9 februari 1982</DATE>, Garland mot British Rail Engineering (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="12/81" YEAR="1982" PAGE.ECR="359">12/81, Rec. s. 359, punkt 5</REF.DOC.ECR>), och dom av den <DATE ISO="19900517">17 maj 1990</DATE>, Barber (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-262/88" YEAR="1990" PAGE.ECR="I-1889">C-262/88, Rec. s. I-1889, punkt 12</REF.DOC.ECR>). Domstolens rättspraxis är fast såvitt avser definitionen av begreppet lön. Förmåner som utbetalas efter anställningsförhållandets upphörande kan betecknas som lön i den mening som avses i artikel 119. Se dom av den <DATE ISO="19930217">17 februari 1993</DATE>, kommissionen mot Belgien (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-173/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-673">C-173/91, Rec. s. I-673, punkt 13</REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>Förekomsten av ett avlönat anställningsförhållande:</TXT><P>Ersättningen utbetalas <QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>med stöd av bestämmelser i lag<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/> och <QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="201D"/>på grund av att det<?PAGE NO="I-1172"?> föreligger ett avlönat anställningsförhållande<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="201D"/>, även om den inte följer av anställningen.<NOTE NOTE.ID="E0016" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 14.</P></NOTE></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>iii)</NO.P><TXT>Utövande av verksamheten i företagets allmänna intresse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>ledamöterna av företagsnämnderna ... har att bevaka personalens intressen vilket i företagets allmänna intresse främjar goda arbetsförhållanden inom företaget<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0017" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Ibidem</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>iv)</NO.P><TXT>Syftet med ersättningen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>ersättningen ... syftar till att garantera företagsnämndernas ledamöter en inkomstkälla även om de, under den tid som utbildning pågår, inte utför något arbete som föreskrivs i deras anställningsavtal<QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0018" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 15.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>23.</NO.P><TXT>Diskussionen om detta lönebegrepp utvidgas här i två avseenden.</TXT></NP><NP><NO.P>24.</NO.P><TXT>För det första begränsar man sig inte till att fråga domstolen om ersättningen för <HT TYPE="ITALIC">utbildning</HT> utgör lön på sätt som avses i gemenskapsrätten,<NOTE NOTE.ID="E0019" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se punkt 11 i domen i målet Bötel.</P></NOTE> utan i stället mer generellt, om <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="201D"/>den kompensation som beviljas en arbetstagare ... på grund av deltagande i en personalrepresentation som inrättats enligt lag [utgör] lön<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>25.</NO.P><TXT>För det andra anförs nya argument och omständigheter som skulle kunna medföra att domstolen gör en annan bedömning avseende denna ersättnings karaktär av lön.</TXT></NP><NP><NO.P>26.</NO.P><TXT>Låt mig undersöka dessa två aspekter.</TXT></NP><NP><NO.P>27.</NO.P><TXT>Domstolen ombeds alltså att pröva inte bara reglerna om ersättning för utbildning utan också reglerna om ersättning för personalföreträdarnas ordinarie uppgifter, såsom exempelvis deltagande i kommittémöten.</TXT></NP><NP><NO.P>28.</NO.P><TXT>I princip måste personalföreträdarnas verksamhet äga rum under arbetstid.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1173"?><NP><NO.P>29.</NO.P><TXT>Under den tid som erfordras för att fullgöra uppdraget uppbär företrädaren den inkomst som han skulle ha erhållit om han hade arbetat, inklusive övertidstimmarna om det var avsett att företrädaren skulle arbeta övertid. Det förekommer således varken lönetillägg eller löneavdrag.</TXT></NP><NP><NO.P>30.</NO.P><TXT>När representationsverksamheten äger rum utanför den individuella arbetstiden beviljas emellertid personalföreträdarna enligt lydelsen av 46 § andra stycket andra meningen i BPersVG (och § 37 tredje stycket i BetrVG) kompensationsledighet för motsvarande antal överskjutande timmar.</TXT></NP><NP><NO.P>31.</NO.P><TXT>I BetrVG preciseras att dessa timmar som ägnas åt företagsnämnden utöver deras arbetstid endast ersätts om de motiveras <QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>av skäl som har anknytning till företaget<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0020" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>37 § tredje stycket i BetrVG.</P></NOTE>. Enligt BPersVg skall timmarna användas för <QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>fullgörandet av deras uppgifter<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0021" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>46 § andra stycket i BPersVG.</P></NOTE> i denna egenskap.</TXT></NP><NP><NO.P>32.</NO.P><TXT>Även om uppdraget som medlem av personalkommittén sålunda har kunnat betecknas som <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>ideellt<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/> ger det upphov till flera olika former av ersättning:</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Inom ramen för den ordinarie arbetstiden genom bibehållen lön och</P></ITEM><ITEM><P>utöver denna arbetstid, genom kompensationsledighet så snart det handlar om fullgörande av de uppgifter som åligger den berörde. Ersättningen beror här inte bara på den avtalade arbetstiden utan också på den tid som personalföreträdaren ägnat åt att utöva sitt uppdrag.</P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>33.</NO.P><TXT>För närvaro under utbildning och fortbildning gäller särskilda regler.</TXT></NP><NP><NO.P>34.</NO.P><TXT>I tysk lag har det föreskrivits att <QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>medlemmarna av personalkommittén befrias från sina tjänsteåligganden med bibehållen lön<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/> för att delta i dessa utbildningar (46 § sjätte stycket i BPersVG och § 37 sjätte stycket i BetrVG).</TXT></NP><NP><NO.P>35.</NO.P><TXT>Dessa bestämmelser tolkas av Bundesarbeitsgericht och Bundcsvcnvaltungsgericht<?PAGE NO="I-1174"?><NOTE NOTE.ID="E0022" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Hänvisning till rättspraxis på s. 4 i beslutet om hänskjutande.</P></NOTE> på så sätt att ledamöterna av företagsnämnden eller medlemmarna av personalkommittén inte får rätt till högre ersättning än den lön som de i vanliga fall skulle ha uppburit om de hade arbetat, oavsett hur länge utbildningen i fråga pågår.</TXT></NP><NP><NO.P>36.</NO.P><TXT>Skillnaden måste definieras noggrant. Utanför den individuella arbetstiden</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>utgår ersättning för de timmar som ägnats åt personalkommitténs möten eller åt kommitténs egen verksamhet utöver den kompensation för lönebortfall som skulle ha uppburits om den berörde hade arbetat (46 § andra stycket i BPersVG), medan</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>ersättning inte utgår för de timmar som ägnats åt <HT TYPE="ITALIC">utbildning</HT> för att förvärva kunskaper som är nödvändiga för utövandet av verksamheten inom personalkommittén på annat sätt än genom kompensation för lönebortfall motsvarande veckoarbetstiden (46 § sjätte stycket i BPersVG).</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>37.</NO.P><TXT>Sålunda blir ersättningen för en och samma utbildning som pågår under 38,5 timmar per vecka alltid lika med den lön som personalföreträdaren skulle ha uppburit om han hade arbetat, vilket innebär olika belopp beroende på om den berörde arbetar heltid eller deltid.</TXT></NP><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>För att helt utesluta begreppet lön i detta sammanhang gör den tyska regeringen i huvudsak gällande att <QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>med tillämpning av principen om kompensation för lönebortfall ersätts inte personalkommittémedlemmarnas verksamhet som sådan, utan det är enbart varje personalföreträdares inkomstbortfall på grund av att arbetstid inte har fullgjorts som kompenseras<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0023" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Den tyska regeringens yttrande, punkt 7. Se i detta hänseende även Schiefer, B.: <QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>Gegenstand der im Falle der Schulungsteilnahme gezahlten Vergütung ist also nicht die Schulungsteilnahme, sondern die versäumte Arbeitsleistung ...<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/>, in <QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>Die Rechtsprechung des EuGH zur Vergütung teilzeitbeschäftigter Bctriebsratsmitglieder bei ganztägiger Schulungsteilnahme<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/>, DB, 1993, s. 1822, 1823.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>Var och en av dem erhåller endast en <QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>ersättningsgaranti<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0024" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Beslutet om hänskjutande, II, 1.</P></NOTE> som står i förhållande enbart till deras ordinarie arbetstid oberoende av verksamheten som personalföreträdare, vilken inte är <HT TYPE="ITALIC">avlönad</HT> som sådan. Detta är principen om kompensation för lönebortfall (Lohnausfallprinzip).</TXT></NP><?PAGE NO="I-1175"?><NP><NO.P>40.</NO.P><TXT>Två påpekanden i detta avseende.</TXT></NP><NP><NO.P>41.</NO.P><TXT>För det första har jag redan anmärkt att denna ersättning inte saknar samband med personalföreträdarens utövande av sitt uppdrag, eftersom ersättningen också kan bero på uppdragets varaktighet.<NOTE NOTE.ID="E0025" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se § 46 andra stycket andra meningen i BPersVG och ovan punkterna 30 och framför allt 32.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>42.</NO.P><TXT>För det andra är denna kompensation förvisso inte ersättning för en <HT TYPE="ITALIC">arbetsprestation som direkt utförts för arbetsgivarens räkning.</HT> Gemenskapsrätten förutsätter emellertid inte en sådan prestation för att en inkomst skall betecknas som lön enligt artikel 119. Detta sistnämnda begrepp omfattar, som vi har sett, mera allmänt <HT TYPE="ITALIC">alla förmåner som erhålles i anledning av anställningen.</HT></TXT></NP><NP><NO.P>43.</NO.P><TXT>Domstolen erinrade i domen i målet Bötel om att</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>rättsliga begrepp och definitioner i nationell rätt inte kan påverka tolkningen av gemenskapsrätten eller dess bindande verkan och följaktligen inte heller räckvidden av principen om lika lön för kvinnor och män<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0026" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 23.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>44.</NO.P><TXT>Domstolen har sålunda avgjort att bibehållen lön i samband med sjukdom skall betecknas som lön.<NOTE NOTE.ID="E0027" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19890713">13 juli 1989</DATE>, Rinncr-Kühn (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="171/88" YEAR="1989" PAGE.ECR="2743">171/88, Ree. s. 2743, punkt 7</REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Beloppen utbetalas därvid utan att arbetsgivaren erhåller någon direkt motprestation, eftersom det ligger i sakens natur att arbetstagaren inte arbetar. Kompensation för löncbortfall enligt 46 § andra stycket i BPersVG har mycket starkare anknytning till anställningen, eftersom den föranleds av att den anställde bidrar till att en <HT TYPE="ITALIC">institution inom företaget</HT> fungerar. Deltagande i utbildningar — om dessa är nödvändiga för att personalföreträdarna skall kunna utöva sina uppdrag — sammanhänger också, om än indirekt, med anställningen. Som jag underströk i mitt förslag till avgörande i målet Bötel avseende ersättning för utbildningstimmar så <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="201D"/>handlar det faktiskt om belopp som arbetsgivaren betalar på grund av anställningen ...<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0028" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 6.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>45.</NO.P><TXT>Desto starkare skäl finns för att ersättningen till den anställde som <HT TYPE="ITALIC">direkt</HT> fullgör sitt uppdrag som personalföreträdare också skall betecknas som lön.</TXT></NP><NP><NO.P>46.</NO.P><TXT>Det skall tilläggas att kompensation för löncbortfall, antingen vid deltagande i utbildning eller i samband med att personalföreträdaren fullgör sitt egentliga uppdrag, har vissa gemensamma kännetecken.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1176"?><NP><NO.P>47.</NO.P><TXT>Kompensationen betalas av arbetsgivaren och är exakt lika med det lönebelopp som skulle ha uppburits om företrädaren hade arbetat som vanligt.<NOTE NOTE.ID="E0029" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Med förbehåll för tillämpningen av § 46 andra stycket andra meningen i BPersVG.</P></NOTE> Dessutom är den både skatterättsligt och socialrättsligt jämställd med lön.<NOTE NOTE.ID="E0030" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Den tyska regeringens skriftliga svar på domstolens frågor av den <DATE ISO="19940413">13 april 1994</DATE>, s. 1.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Andra frågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>48.</NO.P><TXT>Som vi har sett diskrimineras inte den deltidsanställde vid fullgörandet av sitt egentliga uppdrag som personalföreträdare, eftersom det utgår ersättning för de timmar som går utöver den veckoarbetstid som fastställs i anställningsavtalet.<NOTE NOTE.ID="E0031" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>§ 46 andra stycket andra meningen i BPersVG.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>49.</NO.P><TXT>När den deltidsanställde deltar i utbildning som pågår under längre tid än dennes avtalade arbetstid diskrimineras den deltidsanställde däremot, eftersom denne endast såsom kompensation uppbär ett belopp motsvarande den lön som denne går miste om, medan en heltidsanställd för en utbildning med samma varaktighet kan erhålla en högre ersättning, eftersom ersättningen kan vara lika med den heltidsanställdes lön.</TXT></NP><NP><NO.P>50.</NO.P><TXT>I domen i målet Bötel konstaterade domstolen följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>Det framstår som om de två grupperna av medlemmar av företagsnämnder ägnar samma antal timmar åt deltagande i utbildningarna i fråga. Så snart de utbildningar som anordnas under den heltidsarbetstid som gäller inom företaget pågår under längre tid än de deltidsanställdas individuella arbetstid, erhåller emellertid de sistnämnda en lägre ersättning än de heltidsanställda, och följaktligen föreligger en särbehandling<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0032" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 17.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>51.</NO.P><TXT>Motiveras denna skillnad av objektiva faktorer?</TXT></NP><NP><NO.P>52.</NO.P><TXT>Domstolen anser generellt sett att det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om en bestämmelse som är tillämplig oberoende av kön, men som i praktiken drabbar fler kvinnor än män, är motiverad av objektiva faktorer som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.<NOTE NOTE.ID="E0033" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se mitt förslag till avgörande i målet Bötel, punkt 18.</P></NOTE> Det var domstolens åsikt i domen i målet Bötel.<NOTE NOTE.ID="E0034" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 26.</P></NOTE> I andra avgöranden har domstolen uteslutit att de motiveringar som framförts av de parter som deltagit i förfarandet om<?PAGE NO="I-1177"?> begäran om förhandsavgörande skulle kunna utgöra <QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="201D"/>objektiva grunder som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0035" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se mitt förslag till avgörande i målet Bötel, punkt 19. Se slutligen dom av den <DATE ISO="19940224">24 februari 1994</DATE>, Roks m. fl. (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-343/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-574">C-343/92, Rec. I-574, punkterna 31</REF.DOC.ECR> och följande).</P></NOTE>.</TXT></NP><NP><NO.P>53.</NO.P><TXT>I det här fallet ställs frågan uttryckligen: Utgör tillämpning av principen om kompensation för lönebortfall en saklig grund för särbehandling?</TXT></NP><NP><NO.P>54.</NO.P><TXT>Kommissionen har i sitt yttrande<NOTE NOTE.ID="E0036" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 36.</P></NOTE> understrukit att principen om ideellt arbete gör det möjligt att garantera personalföreträdarnas interna oberoende, eftersom deras uppdrag inte skall ge upphov till vare sig fördelar eller nackdelar. I beslutet om hänskjutande av den <DATE ISO="19931020">20 oktober 1993</DATE> som givit upphov till mål C-457/93 har Bundesarbeitsgericht anfört följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="201D"/>Den tyska lagstiftaren har av intresse för ett sakligt arbete inom företagsnämnden värderat denna företagsnämnds oberoende högre än ekonomiska incitament för att inneha dessa uppdrag.<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0037" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>S. 20.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>55.</NO.P><TXT>Principen om kompensation för lönebortfall anses garantera detta oberoende.</TXT></NP><NP><NO.P>56.</NO.P><TXT>I fråga om utbildning tillämpas denna princip strikt i tysk rätt, oavsett hur länge utbildningen faktiskt pågår.</TXT></NP><NP><NO.P>57.</NO.P><TXT>Detta innebär till exempel att kärandena deltar i utbildningen om 38,5 timmar utan ersättning, åtminstone till viss del, eftersom de som kompensation endast erhåller ordinarie lön beräknad på grundval av ett arbete på deltid. Kan man säga detsamma om den heltidsanställde som har fått en ersättning motsvarande 38,5 timmar?</TXT></NP><NP><NO.P>58.</NO.P><TXT>Med en sådan varaktighet fullgörs utbildningen av den heltidsanställde inte vid något tillfälle utan ersättning. Detta är däremot fallet för den deltidsanställde vad gäller den tid av utbildningen som går utöver dennes veckoarbetstid. I en dom av den <DATE ISO="19900130">30 januari 1990</DATE> har Landesarbeitsgericht Berlin<NOTE NOTE.ID="E0038" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>DB, 1991, s. 50.</P></NOTE> uttryckt detta enligt följande: <QUOT.START ID="QS0033" REF.END="QE0033" CODE="201D"/>Um ein Freizeitopfer außerhalb der individuellen Arbeitszeit geht es auch bei der Schulung teilzeitbeschäftiger Betriebsratmitglieder<QUOT.END ID="QE0033" REF.START="QS0033" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0039" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Fri översättning: <QUOT.START ID="QS0034" REF.END="QE0034" CODE="201D"/>Det handlar också om att försaka fritid utöver individuell arbetstid när deltidsanställda ledamöter av företagsnämnden deltar i utbildning.<QUOT.END ID="QE0034" REF.START="QS0034" CODE="201D"/></P></NOTE>,</TXT></NP><?PAGE NO="I-1178"?><NP><NO.P>59.</NO.P><TXT>Vid sammanträdet har företrädaren för den tyska regeringen gjort gällande att uppdraget som medlem av personalkommittén förutsätter ett personligt engagemang och en uppoffring i fråga om fritid. För att ett sådant argument skall vara övertygande måste denna uppoffring göras i samma omfattning av alla anställda.<NOTE NOTE.ID="E0040" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I detta sammanhang är den nationella domstolens upplysning inte helt utan intresse: <QUOT.START ID="QS0035" REF.END="QE0035" CODE="201D"/>Det finns ingen deltidsanställd man som är medlem av en personalkommitté inom förvaltningen i Bremen<QUOT.END ID="QE0035" REF.START="QS0035" CODE="201D"/> (beslutet om hänskjutande, I, 1, tredje stycket).</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>60.</NO.P><TXT>Detta är inte fallet och systemet i fråga har uppenbarligen en <HT TYPE="ITALIC">avhållande effekt</HT> på den deltidsanställda arbetstagaren — således till största delen på kvinnor — eftersom den deltidsanställde uppbär en lön motsvarande den veckoarbetstid som föreskrivs i anställningsavtalet, men som understiger den tid som i själva verket ägnas åt utbildningen.</TXT></NP><NP><NO.P>61.</NO.P><TXT>Härigenom förmås den deltidsanställde att inte delta i utbildning som är nödvändig för utövandet av uppdraget som företrädare, det vill säga att avstå från detta uppdrag, och detta gäller i än högre grad ju kortare dennes veckoarbetstid är.</TXT></NP><NP><NO.P>62.</NO.P><TXT>Tillämpningen av principen om kompensation för lönebortfall medför skillnader beträffande ersättningen till anställda, vilken kommer att vara direkt beroende av deras respektive arbetstid.</TXT></NP><NP><NO.P>63.</NO.P><TXT>Är det befogat att för samma utbildning ge sämre ersättning till den personalföreträdare som arbetar deltid än till den som arbetar heltid? Är den förstnämndes engagemang för att försvara löntagarnas intressen mindre? Skall inte dennes utbildning vara lika seriös och effektiv som för en heltidsanställd?<NOTE NOTE.ID="E0041" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i målet Bötel, punkt 24.</P></NOTE> Krävs det dessutom inte att den deltidsanställde får möjlighet att vidarebefordra sina erfarenheter av de särskilda problemen med deltidsarbetet?</TXT></NP><NP><NO.P>64.</NO.P><TXT>Jag har redan påtalat bieffekterna med ett sådant system, vilka skulle kunna leda till att de deltidsanställda tackade nej till sådana uppdrag och till att minska antalet kandidaturer från denna grupp av arbetstagare.</TXT></NP><NP><NO.P>65.</NO.P><TXT>Domstolen uttalade klart i domen i målet Bötel att</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0036" REF.END="QE0036" CODE="201D"/>en sådan situation är ägnad att avhålla gruppen deltidsanställda, där andelen kvinnor obestridligen är övervägande, från att utöva uppdrag som ledamöter av företagsnämnder eller från att förvärva de kunskaper som är nödvändiga för att utöva dessa uppdrag, vilket medför att det blir svårare för denna grupp arbetstagare att få kvalificerade företrädare i företagsnämnden<QUOT.END ID="QE0036" REF.START="QS0036" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0042" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 25.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="I-1179"?><NP><NO.P>66.</NO.P><TXT>Även om denna princip om kompensation för lönebortfall anses garantera personalförcträdarnas oberoende, leder den trots det till en bestraffning av den deltidsanställde arbetstagare som på lämpligt sätt vill förbereda sig för utövandet att detta uppdrag, varvid dessutom kan påpekas att det inte finns något samband mellan hur länge dessa förberedelser pågår och arbetstagarens ställning som hel-eller deltidsanställd.</TXT></NP><NP><NO.P>67.</NO.P><TXT>Enligt domstolens fasta rättspraxis utgör en bestämmelse i lag som drabbar ett mycket större antal kvinnliga än manliga arbetstagare inte en överträdelse av artikel 119</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0037" REF.END="QE0037" CODE="201D"/>om medlemsstaten kan visa att de valda medlen svarar mot en nödvändig socialpolitisk målsättning, att de är lämpade för att uppnå det mål som eftersträvas med denna socialpolitik och nödvändiga för detta ...<QUOT.END ID="QE0037" REF.START="QS0037" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0043" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se den i not 26 nämnda domen i målet Rinner-Kühn, punkt 14. Se även dom av den <DATE ISO="19921119">19 november 1992</DATE>, Molenbroek (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-226/91" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-5943">C-226/91, Rec. s. I-5943, punkt 13</REF.DOC.ECR>), och den i not 34 nämnda domen i målet Roks m. fl., punkt 34.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>68.</NO.P><TXT>Syftet med principen om kompensation för inkomstbortfall är att en <HT TYPE="ITALIC">grundläggande princip</HT> inom socialrätten i Förbundsrepubliken Tyskland skall iakttas, nämligen att personalförcträdaren skall vara oberoende i förhållande till sin arbetsgivare.</TXT></NP><NP><NO.P>69.</NO.P><TXT>Vad gäller deras inkomster befinner sig dessa i samma situation som de arbetstagare som de företräder. Det finns inget som helst ekonomiskt incitament för att utöva uppdraget som personalföreträdare.</TXT></NP><NP><NO.P>70.</NO.P><TXT>Arbetsgivarens enda ekonomiska skyldighet är att betala ordinarie lön.</TXT></NP><NP><NO.P>71.</NO.P><TXT>Som vi har sett vad gäller deltidsanställda arbetstagare innebär en strikt tillämpning av denna princip i fråga om utbildning att deras <HT TYPE="ITALIC">kvalifikationer</HT> i egenskap av pcrsonalföreträdarc riskeras (vissa av dem skulle avstå från att fullfölja en utbildning om de tvingades ta sin fritid i anspråk utan ersättning) och att deras <HT TYPE="ITALIC">representation</HT> äventyras (deltidsanställda arbetstagare skulle kunna förmås att avstå från utbildning, och följaktligen från att ställa upp som kandidat). Pcrsonalföreträdarnas representativitet och kompetens är emellertid inte av mindre betydelse än deras oberoende. Det handlar här om förutsättningar för utövandet av uppdraget som inte kan skiljas åt.</TXT></NP><NP><NO.P>72.</NO.P><TXT>Ett strikt genomförande av principen om kompensation, såsom den följer av 46 § sjätte stycket i BPersVG, framstår som desto mindre befogat, eftersom det i de tyska reglerna redan förekommer — i 46 § andra stycket andra meningen i BPersVG — uppmjukningar av denna princip.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1180"?><NP><NO.P>73.</NO.P><TXT>Slutligen förefaller ett sådant genomförande <HT TYPE="ITALIC">inte nödvändigt</HT> för att säkerställa iakttagandet av principen om oberoende. Det finns medel som innebär att man i än högre grad iakttar principen om likabehandling mellan män och kvinnor. Jag tänker bland annat på att man tidsmässigt kan förlägga utbildningen så att den anpassas efter de deltidsanställdas arbetstider.</TXT></NP><NP><NO.P>74.</NO.P><TXT>Denna proportionalitetskontroll visar att principen om kompensation för lönebortfall inte kan betecknas som en saklig grund som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Tredje frågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>75.</NO.P><TXT>Eftersom de utsatts för en diskriminering som är förbjuden enligt artikel 119 i fördraget, har de deltidsanställda rätt att erhålla ersättning för deltagandet i utbildningen motsvarande den för heltidsanställda.</TXT></NP><NP><NO.P>76.</NO.P><TXT>Med tillämpning av tysk rätt skall arbetsgivaren dessutom till den heltidsanställde utbetala lön för övertidstimmar om det hade föreskrivits att denna arbetstagare skulle arbeta övertid under veckan i fråga.</TXT></NP><NP><NO.P>77.</NO.P><TXT>Är den ökade ekonomiska börda som detta leder till för arbetsgivaren av sådant slag att den utgör saklig grund för särbehandling?<NOTE NOTE.ID="E0044" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se beslutet om hänskjutande, s. 12 i den franska översättningen.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>78.</NO.P><TXT>Leder inte kraven i gemenskapsrätten och i den nationella rätten sammantaget till en kumulerad belastning? Skulle det inte vara att föredra att hålla sig till en enkel och objektiv princip, nämligen att undvika lönebortfall?</TXT></NP><NP><NO.P>79.</NO.P><TXT>Vad gäller medlemsstaterna har domstolen redan avgjort att</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0038" REF.END="QE0038" CODE="201D"/>ett godtagande av att <HT TYPE="ITALIC">överväganden av budgetkaraktär</HT> skulle kunna motivera skillnader i behandling mellan män och kvinnor, vilka annars skulle ha utgjort en indirekt diskriminering på grund av kön i strid med artikel 4.1 i direktiv 79/7, skulle innebära att tillämpningen och räckvidden av en så grundläggande regel i gemenskapsrätten som den om jämlikhet mellan män och kvinnor kunde variera, både i tid och rum, beroende på det statsfinansiella läget i medlemsstaterna<QUOT.END ID="QE0038" REF.START="QS0038" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0045" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se punkt 36 i den i not 34 nämnda domen i målet Roks m. fl.; min kursivering.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="I-1181"?><NP><NO.P>80.</NO.P><TXT>I linje med detta framstår det för mig som om risken, så vitt den kan vara betydande, för alltför stor ekonomisk belastning på arbetsgivaren inte kan berättiga ett bibehållande av ett diskriminerande ersättningssystem.<NOTE NOTE.ID="E0046" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Vad gäller följderna av en strikt tillämpning av principen om jämlikhet mellan män och kvinnor, uttryckt i termer av totala lönekostnader, framgår av beslutet om hänskjutande att det inom förvaltningen i Bremen handlar om mindre än 30 personer i en total arbetsstyrka om mer än <FT TYPE="NUMBER">14000</FT> anställda, det vill säga en andel som knappt överstiger 0,2 procent av denna arbetsstyrka.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>81.</NO.P><TXT>Följaktligen föreslår jag att domstolen skall meddela följande dom:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Den kompensation som arbetsgivaren betalar till medlemmarna av personalkommittén, oavsett om det sker i samband med fullgörande av deras egentliga uppdrag eller i samband med deltagande i utbildning, utgör lön i den mening som avses i artikel 119 andra stycket i EEG-fördraget och i rådets direktiv 75/117/EEG av den <DATE ISO="19750210">10 februari 1975</DATE> angående tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön mellan män och kvinnor.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Samma bestämmelser utgör hinder för en nationell lagstiftning som är tillämplig på ett mycket större antal kvinnor än män och som innebär en begränsning i förhållande till deras individuella arbetstid av den ersättning som skall utbetalas av arbetsgivaren till deltidsanställda medlemmar av personalkommittén på grund av deltagande i utbildning som innebär att de ges erforderliga kunskaper för kommitténs verksamhet, då däremot de heltidsanställda medlemmarna av denna kommitté ersätts för sitt deltagande i samma utbildning i förhållande till sin arbetstid.</TXT></NP></ITEM></LIST></P><P>Varken principen om kompensation för lönebortfall eller risken för ytterligare ekonomisk belastning på arbetsgivaren kan anses utgöra saklig grund som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.</P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>