(1)

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (konventionen) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2023/1075 (1) vad gäller unionens institutioner och offentliga förvaltning, och genom rådets beslut (EU) 2023/1076 (2) vad gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete, asyl och non-refoulement, och trädde i kraft i unionen den 1 oktober 2023. Det finns för närvarande 39 parter i konventionen, däribland unionen och 22 medlemsstater.

(2)

Europarådets ministerkommitté (ministerkommittén) är Europarådets beslutsfattande organ. Var och en av de 46 medlemmarna i Europarådet har rätt till en företrädare i ministerkommittén, och varje företrädare har en röst. Alla medlemsstater är medlemmar i Europarådet och således representerade i ministerkommittén.

(3)

Enligt artikel 76.1 i konventionen kan ministerkommittén, efter samråd med parterna i konventionen och efter att ha fått deras enhälliga samtycke, besluta att erbjuda en stat som inte är medlem i Europarådet att ansluta sig till konventionen. Ett sådant beslut kräver två tredjedelars majoritet i ministerkommittén och enhälligt beslut av de företrädare för parterna i konventionen som har rätt att vara ledamöter i ministerkommittén.

(4)

Den 22 april 2020 beslutade ministerkommittén att erbjuda Kazakstan att ansluta sig till konventionen. Enligt det beslutet var erbjudandet giltigt i fem år från det att beslutet antagits, dvs. till och med den 23 april 2025.

(5)

Genom en skrivelse av den 3 april 2025 begärde Kazakstan en tvåårig förlängning av tidsfristen för Kazakstans anslutning till konventionen, dvs. till och med den 23 april 2027, för att landet ska kunna slutföra sina interna förfaranden.

(6)

Ministerkommittén väntas vid sitt möte i september 2025 anta ett beslut om att bevilja Kazakstan en tvåårig förlängning av tidsfristen för anslutning till konventionen.

(7)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i ministerkommittén vad gäller förlängningen av tidsfristen för Kazakstans anslutning till konventionen, eftersom en sådan förlängning kan komma att ha rättslig verkan för unionen. Följden av förlängningen skulle vara att det erbjudande till Kazakstan om att ansluta sig till konventionen som löpt ut förnyas, vilket kan innebära att avtalsförbindelser upprättas mellan unionen och Kazakstan inom ramen för konventionen. Följderna av förlängningen kan även påverka det sätt på vilket beslut fattas i partskommittén för konventionen.

(8)

Kazakstans anslutning till konventionen skulle vara till gagn för unionen, eftersom konventionens ambitiösa normer skulle utvidgas till att även omfatta det landet. Unionens ståndpunkt bör därför vara att bevilja Kazakstan förlängningen med två år av tidsfristen för anslutning till konventionen för att Kazakstan ska kunna slutföra sina interna förfaranden.

(9)

Unionen är inte medlem i Europarådet men alla medlemsstater är det, och unionens ståndpunkt ska därför uttryckas av medlemsstaterna, som agerar samfällt.