(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen ska Icao-rådet anta internationella standardbestämmelser och rekommendationer.

(4)

Icao-rådet ska vid dess 219:e session, som inleds den 2 mars 2020, anta ett antal ändringar av bilagorna 1, 3, 4, 6, 10, 11, 13, 14, 15, 16 och 18 till Chicagokonventionen (ändringarna) på områdena säkerhet, miljö och luftfart.

(5)

När ändringarna har antagits kommer de att vara bindande för alla Icao-stater, inbegripet alla unionens medlemsstater, i enlighet med och inom de gränser som anges i Chicagokonventionen, och kan påverka innehållet i unionsrätten på ett avgörande sätt.

(6)

Det är därför lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, vad gäller ändringarna.

(7)

Tillämpningsområdet för detta beslut bör begränsas till innehållet i ändringarna, i den mån det innehållet faller inom ett område som redan till stor del omfattas av gemensamma EU-regler. Detta beslut bör inte påverka befogenhetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna inom luftfartsområdet.

(8)

Unionens ståndpunkt i Icao-rådet bör vara att stödja de avsikter som uttrycks i ändringarna eftersom de bidrar till att förbättra flygsäkerhets- och miljöstandarder.

(9)

Unionens ståndpunkt bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt.