Det framgår av beslutet om hänskjutande att sökanden i målet vid den nationella domstolen, som olagligt kommit i besittning av ett skjutvapen, på grund av vårdslös hantering av vapnet vållade sin brors död genom en olyckshändelse.

Av denna anledning dömdes han av den behöriga brottmålsdomstolen till böter för brott mot vapenlagstiftningen.

Domstolen fann honom även vara skyldig till vållande till annans död utan att emellertid på denna punkt döma till någon påföljd, då den bedömningen gjordes att ett straff inte skulle vara meningsfullt på grund av omständigheterna och särskilt med hänsyn till det mentala lidande som orsakades gärningsmannen till följd av hans vårdslöshet.

Enligt Verwaltungsgericht Köln kan den vidtagna åtgärden endast vara berättigad av skäl av generalpreventiv natur, vilket betonades av såväl den enligt utlänningslagstiftningen behöriga myndigheten och allmänna åklagarmyndigheten, som har att göra med den avskräckande verkan som utvisningen av en utlänning som har befunnits vara skyldig till olaga vapeninnehav borde ha i invandrarkretsar i ett läge då våldet i storstäderna ökar.

Eftersom Verwaltungsgericht Köln har att tillämpa lagregler — särskilt artikel 12 i lagen av den 22 juli 1969 — som har antagits för genomförandet av ett gemenskapsdirektiv, anser den att det är nödvändigt att få domstolens tolkning av relevanta bestämmelser i detta direktiv för att säkerställa att den nationella lagen tillämpas i överensstämmelse med gemenskapsrättens krav.

Under dessa omständigheter hänsköt Verwaltungsgericht Köln följande två frågor till domstolen:

1.Skall artikel 3.1 och 3.2 i rådets direktiv nr 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa tolkas så, att den förhindrar att en medborgare från en av Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater utvisas av de nationella myndigheterna i en annan medlemsstat om utvisningsbeslutet fattades för att avskräcka andra utlänningar från att begå samma eller liknande brott som det som den utvisade personen har begått eller andra överträdelser som rör den allmänna säkerheten eller ordningen, dvs. av generalpreventiva skäl?2.Innebär samma bestämmelse att en medborgare från en av Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater endast får utvisas om det föreligger klara indicier för att anta att den utländske EEG-medborgaren i fråga, som har fällts för ett brott, kommer att begå nya brott eller på annat sätt kommer att kränka den allmänna säkerheten och ordningen i en av Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater, dvs. av individualpreventiva skäl?

Dessa bestämmelser skall tolkas med hänsyn till ändamålet med direktivet, som framförallt är att samordna sådana åtgärder som av hänsyn till allmän ordning och säkerhet är berättigade enligt artiklarna 48 och 56 i fördraget. Syftet är att förena tillämpningen av dessa åtgärder med den grundläggande principen om fri rörlighet för personer inom gemenskapen och avskaffandet av all diskriminering, inom fördragets tillämpningsområde, mellan de egna medborgarna och medborgarna i de övriga medlemsstaterna.

Då avvikelser från bestämmelserna om fri rörlighet för personer utgör undantag som måste tolkas restriktivt, ger begreppet personens eget uppförande uttryck för kravet att ett utvisningsbeslut bara får fattas om den allmänna ordningen och säkerheten hotas och detta kan bero på personen i fråga.