<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><ORDER xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-04.cj-20080212.xd"><BIB.ORDER><REF.CASE FILE="ECRCJ1998SVA.0500265501.case.xml"><NO.CASE>C-239/97</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>61997O0239</NO.CELEX><NO.SEQ>0014.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST>2656</PAGE.FIRST><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST>2660</PAGE.LAST><PAGE.TOTAL>5</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.ORDER><CURR.TITLE><LEFT>BESLUT AV DEN <DATE ISO="19980507">7.5.1998</DATE> — MÅL C-239/97</LEFT><RIGHT>IRLAND MOT KOMMISSIONEN</RIGHT></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens beslut</HT> (första avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="19980507">7 maj 1998</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Rättegångsspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><ORDER.INIT><P>I mål C-239/97,</P></ORDER.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">Irland,</HT> företrätt av Michael A. Buckley, Chief State Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av Paul Gallagher, SC, och Niamh Hyland, barrister-at-law, delgivningsadress: Irlands ambassad, 28, route d'Arlon, Luxemburg,</P><PARTY.STATUS>sökande,</PARTY.STATUS></PLAINTIFS><AGAINST>mot</AGAINST><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Europeiska gemenskapernas kommission,</HT> företrädd av Peter Oliver, rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,</P><PARTY.STATUS>svarande,</PARTY.STATUS></DEFENDANTS></PARTIES><SUBJECT><P>angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(97) 693 av den <DATE ISO="19970416">16 april 1997</DATE> om minskat bistånd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Feder) till handlingsprogrammet för turismen på Irland 1989—1993, inom ramen för gemenskapsstöd för strukturella insatser på Irland enligt mål nr 1 för perioden 1989—1993, och om ändring av beslut C(89) 2258/7 av den <DATE ISO="19891221">21 december 1989</DATE>, i dess senaste lydelse enligt beslut C(93) 3769 av den <DATE ISO="19931217">17 december 1993</DATE>,</P><P>meddelar</P></SUBJECT><?PAGE NO="I-2657"?><PREAMBLE.GEN><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (första avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna D. A. O. Edward och L. Sevón, referent,</P><P>generaladvokat: J. Mischo,</P><P>justitiesekreterare: R. Grass,</P><P>efter att ha hört generaladvokaten,</P></PREAMBLE.INIT><PREAMBLE.FINAL><P>följande</P></PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE.GEN><CONTENTS.ORDER><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Beslut</P></TI></TITLE><NP><NO.P>1</NO.P><TXT>Irland har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den <DATE ISO="19970630">30 juni 1997</DATE>, med stöd av artikel 173 i EG-fördraget väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(97) 693 av den <DATE ISO="19970416">16 april 1997</DATE> om minskat bistånd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Feder) till handlingsprogrammet för turismen på Irland 1989—1993, inom ramen för gemenskapsstöd för strukturella insatser på Irland enligt mål nr 1 för perioden 1989—1993, och ändring av beslut C(89) 2258/7 av den <DATE ISO="19891221">21 december 1989</DATE>, i dess senaste lydelse enligt beslut C(93) 3769 av den <DATE ISO="19931217">17 december 1993</DATE>.</TXT></NP><NP><NO.P>2</NO.P><TXT>Kommissionen har genom skrivelse, som inkom den <DATE ISO="19970728">28 juli 1997</DATE>, med stöd av artikel 91.1 i rättegångsreglerna framställt en invändning om rättegångshinder på grund av att talan har väckts för sent. Den har därutöver yrkat att Irland skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2658"?><NP><NO.P>3</NO.P><TXT>Kommissionen har gjort gällande att talan inte har väckts inom den frist av två månader som föreskrivs i artikel 173 femte stycket i fördraget. Eftersom sökanden delgavs det ifrågasatta beslutet den <DATE ISO="19970417">17 april 1997</DATE>, gick denna tvåmånadersfrist, förlängd med hänsyn till avstånd enligt artikel 81.2 i rättegångsreglerna med — för de irländska sökandena — ytterligare tio dagar, i detta fall ut den <DATE ISO="19970627">27 juni 1997</DATE>. Talan väcktes emellertid inte förrän den <DATE ISO="19970630">30 juni 1997</DATE>.</TXT></NP><NP><NO.P>4</NO.P><TXT>Sökanden har inte bestritt att talan har väckts efter utgången av den föreskrivna fristen. Den har emellertid gjort gällande att detta överskridande av tidsfristen var en följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure i den mening som avses i artikel 42 i EG-stadgan för domstolen. Sökanden har i detta hänseende angett att ansökan skickades som expressförsändelse till domstolen den <DATE ISO="19970626">26 juni 1997</DATE> och att det expressbudföretag som hade anlitats, ett företag med postdistribution som specialitet, hade försäkrat att posten skulle distribueras dagen därpå. Det flygplan som transporterade posten från Dublin till Bryssel drabbades emellertid av en försening vid landningen och följaktligen vid avlastningen av bagaget. Allt bagage som transporterades av flygplanet i fråga kom därför för sent till anslutningen från Bryssel till Luxemburg.</TXT></NP><NP><NO.P>5</NO.P><TXT>Sökanden har därtill anfört att den, under de omständigheter som rådde i förevarande mål, rimligen inte kunde förutse att expressbudföretaget inte skulle uppfylla sina åtaganden. Den har dessutom gjort gällande att den inte alls kunde råda över dessa problem och att den inte kunde göra något för att säkerställa att ansökan skulle komma fram till Luxemburg i tid.</TXT></NP><NP><NO.P>6</NO.P><TXT>Med beaktande av den tidsfrist med hänsyn till avstånd som sökanden i förevarande mål förfogade över, skall det först konstateras att den föreskrivna tiden för att väcka talan gick ut den <DATE ISO="19970627">27 juni 1997</DATE>. Talan, som väcktes den <DATE ISO="19970630">30 juni 1997</DATE>, väcktes följaktligen för sent.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2659"?><NP><NO.P>7</NO.P><TXT>Domstolen har vid upprepade tillfällen uttalat att avvikelse från tidsfrister i förfarandet endast kan ske under helt exceptionella omständigheter som är oförutsebara eller utgör force majeure, enligt artikel 42 andra stycket i EG-stadgan för domstolen, eftersom en strikt tillämpning av dessa regler svarar mot kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika all diskriminering eller godtycklig behandling i rättsskipningen (se bland andra dom av den <DATE ISO="19851126">26 november 1985</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="42/85" YEAR="1985" PAGE.ECR="3749">42/85, Cockerill-Sambre mot kommissionen, REG 1985, s. 3749, punkt 10</REF.DOC.ECR>, den <DATE ISO="19870115">15 januari 1987</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="152/85" YEAR="1987" PAGE.ECR="223">152/85, Misset mot rådet, REG 1987, s. 223, punkt 11</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19870204">4 februari 1987</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="276/85" YEAR="1987" PAGE.ECR="495">276/85, Cladakis mot kommissionen, REG 1987, s. 495, punkt 11</REF.DOC.ECR>, samt beslut av den <DATE ISO="19920205">5 februari 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-59/91" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-525">C-59/91, Frankrike mot kommissionen, REG 1992, s. I-525, punkt 8</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><NP><NO.P>8</NO.P><TXT>De omständigheter som sökanden har åberopat kan emellertid inte anses som exceptionella omständigheter som är oförutsebara eller utgör force majeure i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse.</TXT></NP><NP><NO.P>9</NO.P><TXT>Sökanden kan nämligen inte med fog hävda att den, genom att ha skickat ansökan som expressförsändelse den <DATE ISO="19970626">26 juni 1997</DATE>, har gjort allt som är nödvändigt för att säkerställa att ansökan skulle komma fram i tid, det vill säga i förevarande mål dagen därpå, då den förfogade över en tiodagarsfrist med hänsyn till avstånd, beräknad på grundval av den normala tiden för postbefordran med hänsyn till de eventuella problem som posttjänsten kan ställas inför. Under dessa förhållanden kan den inte heller göra gällande exceptionella störningar i posttjänstens verksamhet för att undgå den rättsförlust som uppkommer till följd av att tidsfrister i förfarandet löper ut (se beslutet i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen, punkt 10).</TXT></NP><NP><NO.P>10</NO.P><TXT>Av det ovan anförda följer att talan skall avvisas.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2660"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Rättegångskostnader</P></TI></TITLE><NP><NO.P>11</NO.P><TXT>Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom Irland har tappat målet och kommissionen har yrkat så, skall Irland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO><P>På dessa grunder fattar</P><P>DOMSTOLEN (första avdelningen)</P><P>följande beslut:</P></INTRO><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Talan avvisas.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Irland skall ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></ITEM></LIST></JURISDICTION></CONTENTS.ORDER><SIGNATURE.CASE><P>Luxemburg den <DATE ISO="19980507">7 maj 1998</DATE></P><SIGNATORY><P>R. Grass</P><P>Justitiesekreterare</P></SIGNATORY><SIGNATORY><P>M. Wathelet</P><P>Ordförande på första avdelningen</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></ORDER>